JUSTIN

När jag tryct av samtalet med Sapp saknade jag redan hennes lena röst. Scooter kollade på mig med stora nyfikna ögon, hans hår låg rakt på huvudet och det hela såg nästan komiskt ut. Han stampade också med foten.

- Måste jag fråga vem du pratade med, eller vet jag redan? Jag flinade och nickade.

- Du måste nog fråga, jag var ironisk, men han skojjade med mig och kollade med stora ögon på mig.

- Va? Ska jag gissa? Jag nickade.

- Din mamma? Jag skakade på huvudet. Din pappa? Jag skakade på huvudet igen.

- Sapphire? Jag nickade.

- Jag fick rätt, han skojjade bara med mig.

- Vad ville du? Jag avbröt faktiskt mitt samtal! Jag kollade surt på honom, han sträckte upp händerna i lysten och skakade på huvudet i en "sorry-sorry" gest.

- Klockan är 12, och du har en interjuv ikväll.

- Tid? Jag försökte se så engagerad ut som möjligt.

- 5.

- Hur mycket är klockan i Pennsylvania då? Scooter ryckte på axlarna och gjorde ansats att gå mot dörren.

- Ingen aning. Ta reda på det, glöm inte interjuven ikväll, Kenny kommer och hämtar dig halv 5. Han blinkade med ena ögat innan han lämnade mig ensam. Jag suckade och tog upp mobilen. Skulle det kännas för beroende om jag messade henne? Jag nickade för mig själv, det skulle vara som om jag stalkade henne. Inte bra.

-

Interjuven hade varat i år. Jag hade nästan somnat i interjuv-stolen. Tills han sa:

- Och jag har hört att du skaffat tjej? Jag sträkte på mig och rättade till t-shirten jag hade på mig.

- Ja, Sapp, sa jag och killen nickade. Gå inte in på ditaljer, gå inte in på ditaljer.

- Jag hörde att hennes mamma hade blivit mördad. Fan.

- Ehhmm... Ja, vi vet inte så mycket om det.

- Vi? Jag ville bara strypa honom.

- Vi. Snälla kan vi sluta prata om det, jag har inget att säga eller tillägga.

- Okej, vi lämnar ämnet, för din skull.

-

En action hade börjat på tv:n medans jag ringt Sapps telefon om och om igen. Inget svar. Jag började bli orolig. Magen värkte av oro och jag skickade iväg ett hjälplöst sms.

' Sapp svara! Jag är skit orolig! du har inte blivit full va? Snälla svara när jag ringer, älskar dig. '

Inget svar, detta kändes som tortyr. Hon kanske inte hade kommit hem från festen ännu. Jag kollade på klockan men kunde inte urskildra siffrorna. Inget gick att urskildra. Jag lutade mig ner i soffan med mobilen hårt tryckt mot bröstet. Jag tryckte den hårdare och hårdare tills jag somnade, med mobilen hårt tryckt mot bröstet. Utan en ända ringsignal.

--

När jag tryct av samtalet med Sapp saknade jag redan hennes lena röst. Scooter kollade på mig med stora nyfikna ögon, hans hår låg rakt på huvudet och det hela såg nästan komiskt ut. Han stampade också med foten.

- Måste jag fråga vem du pratade med, eller vet jag redan? Jag flinade och nickade.

- Du måste nog fråga, jag var ironisk, men han skojjade med mig och kollade med stora ögon på mig.

- Va? Ska jag gissa? Jag nickade.

- Din mamma? Jag skakade på huvudet. Din pappa? Jag skakade på huvudet igen.

- Sapphire? Jag nickade.

- Jag fick rätt, han skojjade bara med mig.

- Vad ville du? Jag avbröt faktiskt mitt samtal! Jag kollade surt på honom, han sträckte upp händerna i lysten och skakade på huvudet i en "sorry-sorry" gest.

- Klockan är 12, och du har en interjuv ikväll.

- Tid? Jag försökte se så engagerad ut som möjligt.

- 5.

- Hur mycket är klockan i Pennsylvania då? Scooter ryckte på axlarna och gjorde ansats att gå mot dörren.

- Ingen aning. Ta reda på det, glöm inte interjuven ikväll, Kenny kommer och hämtar dig halv 5. Han blinkade med ena ögat innan han lämnade mig ensam. Jag suckade och tog upp mobilen. Skulle det kännas för beroende om jag messade henne? Jag nickade för mig själv, det skulle vara som om jag stalkade henne. Inte bra.

-

Interjuven hade varat i år. Jag hade nästan somnat i interjuv-stolen. Tills han sa:

- Och jag har hört att du skaffat tjej? Jag sträkte på mig och rättade till t-shirten jag hade på mig.

- Ja, Sapp, sa jag och killen nickade. Gå inte in på ditaljer, gå inte in på ditaljer.

- Jag hörde att hennes mamma hade blivit mördad. Fan.

- Ehhmm... Ja, vi vet inte så mycket om det.

- Vi? Jag ville bara strypa honom.

- Vi. Snälla kan vi sluta prata om det, jag har inget att säga eller tillägga.

- Okej, vi lämnar ämnet, för din skull.

-

En action hade börjat på tv:n medans jag ringt Sapps telefon om och om igen. Inget svar. Jag började bli orolig. Magen värkte av oro och jag skickade iväg ett hjälplöst sms.

' Sapp svara! Jag är skit orolig! du har inte blivit full va? Snälla svara när jag ringer, älskar dig. '

Inget svar, detta kändes som tortyr. Hon kanske inte hade kommit hem från festen ännu. Jag kollade på klockan men kunde inte urskildra siffrorna. Inget gick att urskildra. Jag lutade mig ner i soffan med mobilen hårt tryckt mot bröstet. Jag tryckte den hårdare och hårdare tills jag somnade, med mobilen hårt tryckt mot bröstet. Utan en ända ringsignal.

__________________________________________________________________________________________