Previosly:

Men medans jag luktade på den kom jag på en annan sak, som hade med doften att göra.

Den luktade friskt, gott och välbekant. Jag stannade till i en rörelse när jag förstod vems tröja det var.

Justins.

-

bild

-

JUSTIN:

Flyget lämnade start banan 15.43, vi hade varit på flygplatsen 3 timmar. En vinge på det första planet hade gått sönder, så de var tvungna att byta plan. Till ett bättre, förhoppningsvis. Jag orkade verkligen inte bry mig om trasiga flyg och förflyttade tider. De ända jag tänkte på var Sapp, och jag försökte ringa henne stup i kvarten, tills Kenny tog min mobil, och stängde av den. Men när han vände sig bort för att prata med tjejen som skulle ta vår packning genom skannern snattade jag hans mobil, som han osmart gjort lagt i bakfickan. Jag ringde henne gång på gång och kunde vid detta tillfälle mobilnumret utantill.

- Justin! utbrast Kenny när vi satt oss i mellanrummet, man fick inte gå ut till planet ännu, detta var ju inget privatjet. Detta var ju faktiskt ett vanligt plan. Inte förstaklass heller, andra klass var det.

- Vad? Frågade jag och försökte gömma hans mobil bakom ryggen, han sträckte fram handen och gjorde en gest som betydde:

Ge-mig-den. Och jag vågade inte göra annat.  Jag gav han mobilen med en lång suck.

- Hon kanske bara stängt av telefonen? Min mage sa mig något annat än vad Kenny gjorde. Så jag dramatiskt skakade på huvudet.

- Nej, det är något fel.

- Det är inte säkert, har du inte hennes hemnummer? Jag skakade på huvudet, dum som jag var hade jag inte tagit det när vi varit hemma hos henne.

- Nej, jag tog det inte. Men jag kommer leta upp hennes pappa när vi kommer dit, han kommer säkert vara helt knäc… jag hann inte säga mer innan  Kenny avbröt mig.

- Eller så är han hel lugnt, Sapp kanske är hemma! Hon kanske har sovit över hos Eddie eller Bella?

- Hon vill inte vara med de bara för att inte jag gillar dom.

- Hon kanske ändrat sig.

- Kanske, jag stoppade hörlurssnäckorna i öronen, som för att stänga ut hans babbel. Efter en stund av lugnande musik somnade jag i djup sömn. Men Sapps favorit sångerska i öronen.

Lana Del Rey.

-

Vi gick ut ur planet. Jag bakom Kenny, det var ett fåtal fans på flygplatsen, jag klistrade på ett leende och gav alla autograf. Jag hade ingen aning om hur de hade fått reda på att jag skulle hit, paps kanske hade sett mig gå in i planet, jag visste inte. Det var ju inget privatjet, de visste vart de skulle. När vi äntligen kommit ut ur flygplatsen satte vi oss i en privatbeställd taxi och åkte iväg mot Sapps hus. När jag hoppade ut bubblade det djupt i magen, jag fick kräkreflexer och Kenny la en trygg hand på min axel, han fattade att jag tog detta helt seriöst. Han tog också initiativet att knacka på dörren.

Jag fick en chock när Sapps pappa Stefan öppnade dörren.

Han hade röda ögon.

Så fruktansvärt ledsen ut, och viftade med handen i en gest att jag kunde komma in.

Det han sa gjorde mig ännu värre, om det nu var möjligt.

SAPP

Jag drog på mig Justins tröja och borrade ner ansiktet i den. Jag drog upp benen mot bröstet och drog tröjan över benen också. Jag höll värmen bättre nu, så jag kunde sova. En stund, med Justins doft i näsan.

- Du måste upp. Jag vaknade med ett ryck.

- Va? Mumlade jag fram och blinkade upp mot honom, det var en kille jag aldrig sett förut. En tredje kille, det fanns alltså tre killar, än så länge.

- Du måste upp. Killen drog tag i min arm och drog upp mig på fötterna. Jag blev helt snurrig och masserade tinningarna med pekfingrarna. Kille styrde mig mot gnissel järndörren och styrde oss snabbt ut, han stängde inte dörren efter sig, vilket menades med att jag skulle få gå tillbaka dit. Om ett tag. Jag kunde väll i alla fall hoppas på att männen kunde berätta varför jag var här. Om de inte ville göra något ännu värre med mig bara, jag rös.

En dörr öppnades från innesidan och den åkte snabbt upp, nästan rakt på mig. Jag drog den stora tröjan hårdare mot min kropp och försökte få kroppen att sluta darra, det gick sådär.

När jag fick syn på alla killarna flyttade den nya killen fram mig mot en stol som stod mitt på golvet i rummet. Det kalla betong golvet gjorde ont mot mina fötter och jag rös till. Håret hängde nerför mina axlar i stripiga längder och jag ville bara hem och duscha.

Mannen satte mig snabbt ner på stolen och band fast mina armar och ben, jag blev livrädd igen. Vad skulle de göra med mig?

- Vad vill ni? frågade jag stelt, försökte låta stark, men behövde egentligen kämpa mot tårarna.

- Vi ska berätta hur läget ligger till. Jag ryckte till av hans konkreta svar.

- Jaha, och hur då ligger till.

- De ska du ju för fan få veta. Det var en man med blå ögon och kort ljust hår som sa det. Jag vågade inte kolla honom i ögonen, tårarna började sippra ner för kinderna. Jag var livrädd. Magen vände sig och jag var nära att kräkas rakt på golvet. Killen tog ett steg mot mig och slog till mig över kinden. Jag började gråta ännu mer, om det var möjligt. Det brände på kinden och jag slog ner blicken och huvudet.

- Ska vi berätta eller? Jag nickade långsamt.

- Din far är skyldig oss, vad är det Carlos? Den korta blå ögda ljushåriga vände sig med ett hånflin mot den långa svart korthåriga killen. Han hånlog också, jag fattar ingenting.

- 20 MILJONER. Jag tappade hackan. Vad fan? Hur fan blev pappa skyldig dessa killarna så mycket pengar, de såg inte så trevliga ut om man säger så. De hade minst 6 tatueringar var, och min far hade en.

- Det har han varit i snart 20 år, kanske mer, killen med de blå ögonen fortsatte prata.

- 20 miljoner är inte lite pengar, fortsatte han, och vi har inte fått tillbaka de än. Han har inte pengarna, så vi började med att mörda din mamma. Tårarna rann ner för kinderna.

- Sedan fick vi reda på din lilla ”hemlighet”, det var den första killen, med de bruna ögonen som avbröt. Han hånlog igen.

Vilken hemlighet? Snurrade runt i mitt huvud.

- Du är ju ihop med Justin Bieber.

__________________

Men medans jag luktade på den kom jag på en annan sak, som hade med doften att göra.

Den luktade friskt, gott och välbekant. Jag stannade till i en rörelse när jag förstod vems tröja det var.

Justins.

Flyget lämnade start banan 15.43, vi hade varit på flygplatsen 3 timmar. En vinge på det första planet hade gått sönder, så de var tvungna att byta plan. Till ett bättre, förhoppningsvis. Jag orkade verkligen inte bry mig om trasiga flyg och förflyttade tider. De ända jag tänkte på var Sapp, och jag försökte ringa henne stup i kvarten, tills Kenny tog min mobil, och stängde av den. Men när han vände sig bort för att prata med tjejen som skulle ta vår packning genom skannern snattade jag hans mobil, som han osmart gjort lagt i bakfickan. Jag ringde henne gång på gång och kunde vid detta tillfälle mobilnumret utantill.

- Justin! utbrast Kenny när vi satt oss i mellanrummet, man fick inte gå ut till planet ännu, detta var ju inget privatjet. Detta var ju faktiskt ett vanligt plan. Inte förstaklass heller, andra klass var det.

- Vad? Frågade jag och försökte gömma hans mobil bakom ryggen, han sträckte fram handen och gjorde en gest som betydde:

Ge-mig-den. Och jag vågade inte göra annat.  Jag gav han mobilen med en lång suck.

- Hon kanske bara stängt av telefonen? Min mage sa mig något annat än vad Kenny gjorde. Så jag dramatiskt skakade på huvudet.

- Nej, det är något fel.

- Det är inte säkert, har du inte hennes hemnummer? Jag skakade på huvudet, dum som jag var hade jag inte tagit det när vi varit hemma hos henne.

- Nej, jag tog det inte. Men jag kommer leta upp hennes pappa när vi kommer dit, han kommer säkert vara helt knäc… jag hann inte säga mer innan  Kenny avbröt mig.

- Eller så är han hel lugnt, Sapp kanske är hemma! Hon kanske har sovit över hos Eddie eller Bella?

- Hon vill inte vara med de bara för att inte jag gillar dom.

- Hon kanske ändrat sig.

- Kanske, jag stoppade hörlurssnäckorna i öronen, som för att stänga ut hans babbel. Efter en stund av lugnande musik somnade jag i djup sömn. Men Sapps favorit sångerska i öronen.

Lana Del Rey.

-

Vi gick ut ur planet. Jag bakom Kenny, det var ett fåtal fans på flygplatsen, jag klistrade på ett leende och gav alla autograf. Jag hade ingen aning om hur de hade fått reda på att jag skulle hit, paps kanske hade sett mig gå in i planet, jag visste inte. Det var ju inget privatjet, de visste vart de skulle. När vi äntligen kommit ut ur flygplatsen satte vi oss i en privatbeställd taxi och åkte iväg mot Sapps hus. När jag hoppade ut bubblade det djupt i magen, jag fick kräkreflexer och Kenny la en trygg hand på min axel, han fattade att jag tog detta helt seriöst. Han tog också initiativet att knacka på dörren.

Jag fick en chock när Sapps pappa Stefan öppnade dörren.

Han hade röda ögon.

Så fruktansvärt ledsen ut, och viftade med handen i en gest att jag kunde komma in.

Det han sa gjorde mig ännu värre, om det nu var möjligt.

Jag drog på mig Justins tröja och borrade ner ansiktet i den. Jag drog upp benen mot bröstet och drog tröjan över benen också. Jag höll värmen bättre nu, så jag kunde sova. En stund, med Justins doft i näsan.

- Du måste upp. Jag vaknade med ett ryck.

- Va? Mumlade jag fram och blinkade upp mot honom, det var en kille jag aldrig sett förut. En tredje kille, det fanns alltså tre killar, än så länge.

- Du måste upp. Killen drog tag i min arm och drog upp mig på fötterna. Jag blev helt snurrig och masserade tinningarna med pekfingrarna. Kille styrde mig mot gnissel järndörren och styrde oss snabbt ut, han stängde inte dörren efter sig, vilket menades med att jag skulle få gå tillbaka dit. Om ett tag. Jag kunde väll i alla fall hoppas på att männen kunde berätta varför jag var här. Om de inte ville göra något ännu värre med mig bara, jag rös.

En dörr öppnades från innesidan och den åkte snabbt upp, nästan rakt på mig. Jag drog den stora tröjan hårdare mot min kropp och försökte få kroppen att sluta darra, det gick sådär.

När jag fick syn på alla killarna flyttade den nya killen fram mig mot en stol som stod mitt på golvet i rummet. Det kalla betong golvet gjorde ont mot mina fötter och jag rös till. Håret hängde nerför mina axlar i stripiga längder och jag ville bara hem och duscha.

Mannen satte mig snabbt ner på stolen och band fast mina armar och ben, jag blev livrädd igen. Vad skulle de göra med mig?

- Vad vill ni? frågade jag stelt, försökte låta stark, men behövde egentligen kämpa mot tårarna.

- Vi ska berätta hur läget ligger till. Jag ryckte till av hans konkreta svar.

- Jaha, och hur då ligger till.

- De ska du ju för fan få veta. Det var en man med blå ögon och kort ljust hår som sa det. Jag vågade inte kolla honom i ögonen, tårarna började sippra ner för kinderna. Jag var livrädd. Magen vände sig och jag var nära att kräkas rakt på golvet. Killen tog ett steg mot mig och slog till mig över kinden. Jag började gråta ännu mer, om det var möjligt. Det brände på kinden och jag slog ner blicken och huvudet.

- Ska vi berätta eller? Jag nickade långsamt.

- Din far är skyldig oss, vad är det Carlos? Den korta blå ögda ljushåriga vände sig med ett hånflin mot den långa svart korthåriga killen. Han hånlog också, jag fattar ingenting.

- 20 MILJONER. Jag tappade hackan. Vad fan? Hur fan blev pappa skyldig dessa killarna så mycket pengar, de såg inte så trevliga ut om man säger så. De hade minst 6 tatueringar var, och min far hade en.

- Det har han varit i snart 20 år, kanske mer, killen med de blå ögonen fortsatte prata.

- 20 miljoner är inte lite pengar, fortsatte han, och vi har inte fått tillbaka de än. Han har inte pengarna, så vi började med att mörda din mamma. Tårarna rann ner för kinderna.

- Sedan fick vi reda på din lilla ”hemlighet”, det var den första killen, med de bruna ögonen som avbröt. Han hånlog igen.

Vilken hemlighet? Snurrade runt i mitt huvud.

- Du är ju ihop med Justin Bieber.

__________________