- Av samma anledning som vi gör detta mot dig, pengar.

- Kommer ni få pengar av någon om ni plågar oss såhär, släpp mig! Snälla! Han hånlog mot mig, jag hade nästan glömt de andra männen i rummet när jag hörde en av de skratta hånfullt.

Den brunögda skrattade också till.

- I princip. Jag fnös. Mobilen plingade plötsligt till och jag kollade uppmärksamt på den. Jag hann se vad det stod, innan brunöga drog bort mobilen och kollade uppmärksammat på smset.

Det var av Justin.

Det stod: ”Var har ni henne?”

- Vill du veta vad de stod? Brunögat hån log mot mig, jag hade lust att slå in det där jävla flinet i hjärnan, in i skallen på honom. Jag skakade på huvudet. Jag visste ju redan. Men när jag skakade på huvudet eggade de honom ännu mer, nu ville han verkligen visa det. Eller säga det.

Han sträckte fram mobilen och lät mig läsa smset i minst en minut, jag läste det en gång, sedan kollade jag ner i mitt knä istället.

- Det står ”Var har ni henne?” Inte lite känslolös där eller? Jag fnös och kollade upp på honom.

- Inte igenförelse med er! Jag kollade runt i rummet. Männen hade stannat upp i sitt babbel och kollade nu irriterat på mig.

- JAG HATAR ER! BARA SÅ NI VET, JAG HAT.. sedan hann jag inte skrika mer innan jag fick en flata i ansiktet.

- SLUTA SLÅ MIG, ett till slag.

- MEN SLUTA DÅ FÖR HELVETE, ett till slag. Tårarna som upphört började rinna igen, det sved. Jag försökte låta arg. Det gick bra, i början. Sedan sket allt sig och jag lät som en liten barn unge som skrek efter godis. Jag började hulka mig och skrek dovt, i min hjärna hoppades jag. Plötsligt kopplade någon bort repen från mina handleder och skrek.

- RES DIG, i mitt öra. Jag vågade inte annat än att resa mig sakta upp på mina skakiga ben. När jag rest mig upp fick jag ett knä i magen, den brunögda mannen knäade mig i magen. Jag böjde mig ner och höll armarna nära magen, för att hindra smärtan som blommade upp där. Jag ångrade att jag inte lärt mig självförsvar som pappa alltid sagt till mig att jag skulle gå på. Han kanske hade en baktanke? Vad var det egentligen jag inte visste om vår familj, och vårt liv. Var allt bara fantasi? Pappa kanske levde under skyddad identitet. Nej, det skulle väll inte vara möjligt. Jag hade ingen aning. Och vågade inte gissa längre. Det kunde gå illa, riktigt illa. Justin kunde dö. Min mamma var ju redan död. Tänk så skulle de utrota oss? Tänk skulle drömmen bli sann?

Jag fick ett hårt knä mot revbenen och skrek rakt ut.

Plötsligt kände jag något vasst mot över armen. Sedan kände jag något varmt och klibbigt rinna ner för armen. Blod.

Blodet rann ner för min arm. Jag vågade inte kolla efter, ville inte heller för den delen.

- SÄTT DIG NER. Jag föll bakåt av en knuff. Satte mig hårt ner på stolen och slog till rumpan på stolen. Jag kände plötsligt något vasst mot min hals och satte mig blixtstilla.

- Fattar du vad som kan hända om du inte lyssnar på vad vi säger? Fattar du? Det vassa ströks mot min hals, det var inte så vasst, då hade det blivit hål på skinnet direkt.

Det var fel sida på kniven. Kanske med mening, kanske inte.

- Fattar du? Jag nickade svagt. Trycket från kniven försvann och jag kunde pusta ut. Men jag gjorde det inte, inte än.

- Ge henne något att äta, sedan de hemliga rummet.

- Okej herrn. Jag kände att någon tog tag i min arm och jag gjorde en lönlös ansats att resa mig upp.

- Nej, vänta, fotot först. Je, står du vid hennes sida? Nudda hennes kind med dina läppar, inget mer! Lovar du? Killen som rört mina läppar med sin hand kom upp vid hans sida och kollade på mig med ett hånleende innan han nickade. Han kom fram till mig och satte sig vid min sida, på knä tror jag.

- Ni andra. Ni kan ställa er bakom, se oberörda, men ändå med, okej? Ett mummel utbröt i salen och alla gick och ställde sig bakom mig. Jag blev rädd.

Brunögat klickade in något på mobilen innan han hånlog mot mig och sa:

- Din lilla ”pojkvän” vill verkligen ha dig, vet du var han skrev? Jag hann inte svara innan han fortsatte.

- ”För helvete, jag kommer hitta henne, och det vet du! Ger mig en adress, jag tar hennes plats”, han började skratta och det gjorde alla andra i salen med, alla förutom jag. För jag visste att det var sant. Jag ville inte vara självisk. Men det var sant. Justin skulle göra vad som helst för mig. Även fast jag inte ville det själv. Jag skulle aldrig låta han ta min plats, ALDRIG.

- Ställ er rätt nu! Mannen som satt jämte mig började röra huvudet mot min kind och jag vågade inte röra mig. Det gjorde fortfarande ont i magen, något som påminde mig om vad de kunde göra mot mig.

När hans läppar nuddade min hud ryckte jag till och rös sedan, av obehag. Om Justin skulle gjort samma sak skulle jag ryst av behag.

Brunögat tog fram min mobil och tryckte av ett foto. Mannen som pussat mig på kinden släppte min kind och reste sig upp.

-

Maten var den äckligaste jag ätit, men jag åt upp allt ändå, och jag var för hungrig för att orka klaga. När jag ätit upp var jag så mätt att det kändes som om jag rullade fram.

- Kom. En av männen stod vid en stängd dörr. Han kallade på mig och jag reste mig motvilligt upp. Jag gick sedan långsamt fram till mannen och ställde mig en bit vid sidan om honom. Han log ett litet leende, som var halvt snällt, halvt hånleende. Jag besvarade det, glad för att någon var hyfsat snäll mot mig.

- Vill du veta vad som finns innanför dörren? Frågade han och jag nickade.

Han öppnade dörren och jag fick en chock. Det var ett badrum. Det fanns en dusch lite längre fram och en toalett vid sidan om. Handfatet stod bredvid toan.

- Åh herre gud!