- Handdukar finns i skåpen, där i ligger också kläder. Du får vara här så länge du vill, nästan. Det finns inga fönster, så du kan inte rymma. Ha de så skoj. Han stängde dörren när jag gått in och låste efter mig. Jag brydde mig inte om detta var någon fälla. Allt jag brydde mig om var att jag var i det finaste badrummet jag någonsin skådat. Förutom de Justin visat mig, på stranden i LA. 

Bilden gjorde mig livrädd. Båda bilderna gjorde mig livrädda. När jag fick den en timme efter den första började jag skaka, inte något våldsamt. Men ändå synligt. Varför var det så mycket män runt omkring henne? Hon kollade in i kameralinsen och jag såg att det var blöta sträck på hennes kinder. Ögonen var också fyllda med tårar. Vad gjorde männen med henne, vad gjorde de med henne just nu?

Vad gjorde de?

Jag var livrädd för sanningen, men ville ändå veta den. Jag ville veta vad de gjorde. Med henne just nu. Jag slängde mig i sängen. Mobilen slogs med ett förskräckligt ljud mot marken och jag höll för öronen samtidigt som jag började skrika och gråta. Sanningen gjorde mig galen. Jag kunde gissa vad de gjorde. Men man kunde inte vara säker, inte om man inte såg det med egna ögon.

Mobilen pep till igen, ett sms. Skärmen hade spruckit, om möjligt ännu mer än innan. Skärmen låg uppåt så jag kunde skymta bokstäverna. Det stod

”Vet du vad vi vill ha? Kan du gissa?”

Vad fan skulle jag gissa på? Pengar. Skulle jag ge pengar till de, men vart var de? De kunde ju vara på andra sidan jorden just nu, i Kina, Japan eller kanske Norge? Jag hade ingen aning, och hade inte lust att åka halva jorden runt i detta skick. Jag skulle ta med Sapp vart som helst när hon kom tillbaka, om hon kom tillbaka. Till Hawaii, hon hade väll alltid viljat åka dit? Jag kunde se henne springa i bikini på den varma sandstranden ut i det turkosa vattnet. Jag kunde se det på näthinnan. Och jag kunde slå vad om att bilden skulle vara kvar ett bra tag.

- Hur är det gubben? Jag hade inte hört dörren öppnas, men när sängens ena sida trycktes ner gissade jag på att mamma hade satt sig där, och jag hade rätt. Mammas lilla hand tog tag i täcket och lyfte de från mitt ansikte.

- Skicka hit Stefan. Hon kollade chockat på mig. Hon undrade väll vad jag ville honom i boxershorts nergrävd i sängen.

- Va?

- Jag vill prata med Stefan.

- Jag hämtar han.

- Bra. När mamma lämnat rummet reste jag mig och gick fram till Sapps garderob. Jag letade efter ett par byxor jag lagt här för någon vecka sedan, på Sapps mors begravning. Jag drog upp de, ett par svarta jeans. Mina favorit byxor närmre bestämt. Jag hade nästan glömt att jag lagt de där. Jag drog på mig de, och letade sedan vidare. Jag hittade den vita t-shirten med. Jag hade gömt den samtidigt.

- Vad ville du? Jag vände mig mot Stefan som stod i dörröppningen. Jag försökte att se hård och bestämd ut. Jag vet inte hur det gick, men inuti höll min själ på att falla sönder.

- Jag älskar din dotter, det har du fattat va? Han nickade spänt.

- Ja, det har jag fattat.

- Bra. Jag kommer göra vad som krävs för att få henne tillbaka. Jag kände mig som någon slags agent eller något liknande. Det kändes, konstigt.

- Det hoppas jag att du också kommer. Han nickade bestämt.

- Jag kommer göra vad som helst.

- Så vi kommer få tillbaka henne. Jag kände mig fånig, som om vi var två barn som skulle göra ett uppror mot en granne som tagit ens leksaksbil.

- Ja.

- I got a plan.

- Låt höra.

- Vi försöker få ut de var de håller henne, säger att jag tar hennes plats. När vi väl kommit dit tar jag hennes plats och försöker rymma. Typ så?

- De kommer aldrig gå på de.

- Jag tar mig in. Vi har ingen tid på oss. Vi måste ge oss av nu. Jag messar de direkt. Jag går ensam in. Jag tar mig in, sedan är jag med Sapp. Okej?

- Detta funkar inte! Vi hade varit för inne i vårt samtal för att märka att mamma kom in i rummet. Hon hade ställt sig i dörröppningen med armarna i kors, och skakade nu på huvudet.

- Jag låter inte dig ta hennes plats, tyvärr. Jag tog ett steg mot henne och kollade irriterat henne i ögonen.

- Hon är min flickvän mamma!

- Ska du offra ditt liv för henne?

- Ja.

- Jag tillåter inte dig!

- Jag är 18, så jag får bestämma själv.

- Inte sådana här beslut. Jag tog ett till steg mot henne och gick sedan ut från rummet och in i köket. Jag öppnade kylskåpet och tog ut lite smör. Sedan tog jag ut några mackor från frysen och värmde upp de i mikron. Jag satte mig ner i en av köksstolarna och väntade på att de skulle bli klara. När de var de bredde jag de och började äta, jag tog ut lite mjölk från kylen som dricka.

 _____________

Tror tyvärr inte de kommer upp något mer idag, för att jag kanske ska sova äver med en vän :) Men imorgon kommer det! :D

KOMMENTERA