- Jag är 18, så jag får bestämma själv.
- Inte sådana här beslut. Jag tog ett till steg mot henne och gick sedan ut från rummet och in i köket. Jag öppnade kylskåpet och tog ut lite smör. Sedan tog jag ut några mackor från frysen och värmde upp de i mikron. Jag satte mig ner i en av köksstolarna och väntade på att de skulle bli klara. När de var de bredde jag de och började äta, jag tog ut lite mjölk från kylen som dricka.

När jag satte mig ner i stolen med mackorna och mjölken färdigt framför mig kom mamma ut i köket. Hon såg rasande ut. Jag försökte se oberörd ut, men jag var näst intill livrädd. Inte för henne, utan för att hon skulle tvinga mig att stanna här. Men jag hade bestämt mig, jag skulle inte stanna här.
- Du är Justin BIEBER, Justin. Hon uttalade Bieber som om det skulle vara pest eller cancer. Jag kollade på henne medans jag tog en tugga av mackan.
- Och?
- Du kan inte göra såhär mot mig Justin! Hon lät bekymrad, rädd och bestämd.
- Jag måste.
- Varför?
- Hon betyder ALLT för mig. Hon suckade.
- Jag har pratat med Stefan, han gillar inte heller detta. Jag vill kontakta polisen, men han säger att det inte funkar. Varför? Hon ryckte på axlarna och slog ut med armarna som för att stryka under det hon just sagt.
- De kommer döda henne mamma. De funkar inte så. Vi kan inte kontakta någon, alldra minst polisen. Hon suckade och lämnade mig ensam i köket.

Jag tog den varmaste duschen jag någonsin tagit. De varma vattnet strömade ner från min kropp och jag kände mig plötsligt fri. Fri från alla problem, fri från allt. Jag schamponerade mitt hår och själde ut det, sedan schamponerade jag kroppen och tog sedan massor med balsam i håret. Jag kollade ner på min kropp, revbenen syntes inte. Jag hade inte blivit smalare, som tur va.
Jag kände mig äntligen ren! Efter 4 dagar utan dusch var det underbart att äntligen duscha! Badrummet var underbart! Stort, mycket plats. Badkaret på ena sidan av duschen verkade lockande men jag avböjde. Jag orkade inte bada också, även fast det var underbart. När jag duschat klart var jag dödstrött. Jag kunde knappt öppna ögonen. Det fanns en klocka på väggen, den skvallrade om att jag vart där 2 timmar. Herre gud. Detta kändes nästan som hemma. Justin skulle kunna komma in genom den stängda dörren när som helst, springa fram till mig och kyssa mig passionerat på läpparna. Sedan retfullt på näsan och sedan på kinden.

Jag skulle bara skratta och krama om honom, försöka hinna kyssa tillbaka innan han flyttade läpparna från mina läppar till näsan. Från näsan till kinden, från kinden till munnen och om igen. Jag visste nästan att han skulle göra så. När jag fick se han igen, om jag fick se han igen.

Jag skakade snabbt på huvudet och försökte hindra tårarna som ville rinna nerför mina kinder. Jag drog handduken tätare om mig och torkade mig lite snabbt innan jag gick fram till skåpet. Jag öppnade de och mitt hjärta började dunka i öronen, pulsen var plötsligt uppe i 190 och jag började smått skaka. Inte synligt. Men jag kände det.
Det var Justins kläder som låg där inne. Ett par joggingbyxor och en vit tröja. Hur jag kunde veta att det var Justins kläder var för att han hade haft på sig kläderna en gång. När vi varit i studion. Jag stod där en stund. Det låg ett par svarta trosor och en svart bh i min storlek bredvid. Jag drog först tag i de och fixade till handduken så att den torkade håret. Sedan tog jag försiktigt tag i trosorna och tog på mig de. Jag satte sedan på mig den uppenbart bekväma bh:n. Jag drog sedan försiktigt som för att inte ta sönder kläderna, på mig Justins kläder. Det kändes konstigt, det var mycket för stort tillexempel. Byxorna skulle stanna vid knäna om jag inte spände snörena i midjan. När jag gjort de satt de perfekt, förutom att de var minst 10 cm för långa. Jag drog upp nedredelen på tröjan och luktade på tröjan, den luktade precis som han. Om man la huvudet på hans axel och drog in hans doft doftade de precis så. Underbart.

Jag skvätte vatten i ansiktet på mig själv och försökte få tårarna att sluta rinna. Det gick sådär, de vägrade. Jag tog några djupa andetag och gjorde ett sista försök. De stripigt blöta håret hängde ner för axlarna och ögonen var röda av tårar. Jag kollade tomt på mig själv, de känns som om jag kollar rakt igenom mig själv. Som om jag var ett spöke eller något. Det lät fånigt, det lät ur fånigt. Men det känndes så.
Jag tog ett sista andetag och la handen mot handtaget. Men ångrade mig. Jag gick tillbaka mot skåpet och kollade längre in i det. Det fanns en svart kofta där inne också, jag drog på mig den snabbt och gick sedan och öppnade dörren. Bestämt, med tårar i ögonen. Mesigt. Jag vet.

Jag fick ett samtal strax innan jag skulle gå och lägga mig. Av dolt nummer, det kunde va ett fan. Då var jag tvungen att byta nummer, igen. Jag tvekade innan jag tryckte på den gröna knappen. Jag drog handen mot örat och hörde något jag aldrig ville uppleva igen.
Någon grät i andra luren. Och det var bara en person som lät så när hon grät. Sapphire Pierce.
- Sapp? viskade jag med gråten i halsen. Hon hulkade sig och sa sedan svagt.
- Ja, Justin. Mitt hjärta hoppade olägligt ett extra steg.
- Jag kommer hitta dig Sapp. Du tror mig va? Jag lät svag, jag ville vara stark, men jag kunde inte. Hon började hyperventilera.
- Leta inte efter mig Justin. Jag drog efter andan, men lugnade mig sedan.
- Varför? viskade jag.
- Jag vill inte att du kommer hit.
- V.. Jag hann inte säga mer innan hon avbröt mig. Hennes brustna stämma var som sorglig musik i mina öron, en låt jag grät till.
- Jag vill komma till dig.
- Vems mobil ringer du från? Jag försökte byta samtalsämne.
- Jag har dina kläder på mig. Det brast, jag började stor böla. Hur kunde hon ha fått mina kläder, vad gjorde de med henne. Tvingade de henne att ha på sig mina kläder? Vad var de där för sjuka människor?
- Va-a?
- Jag får se bilder på sig hela tiden. De finns minst tre bilder på dig på min vägg. Jag fick inte fram något, men det behövdes inte, för hon fortsatte.
- De gjorde ingenting med mig. Ett stor klump försvann från mitt bröst. De gjorde inget med henne, åh gud. Hon fortsatte igen.
- De vill bara lura dig. Vet du var jag fick göra innan? Hon lät gladare, som om hon var på ett kampingläger, inte ett ställe med vrickade puckon.
- Ne? Vad gjorde du babe?
- Duschade. Jag började gråta igen. Men försökte inte visa det.

Jag satt i min "säng" med ryggen mot dörr/grinden. Den mörk- och ljushåriga stod där och kollade på när jag höll samtalet med Justin. Jag grät, våldsamt, men hade ändå ett leende lekandes på läpparna.
- Duschade. Jag hörde att han började gråta mer än innan.
- Babe... Han dröjde ut på de. Jag älskade när han sa så, babe. Om han skulle sagt 'seexy', 'hottie' eller något liknande skulle det bevisas att han tänkte mest på utseendet. Men han sa babe. En av mina favorit ord, och Justin.
- Dina kläder luktar underbart Justin.

_________________________________________________________________________________________

HUR KOMMER DETTA GÅ? Hur tror ni det kommer sluta? >.< 0.0  <3

NU VILL JAG HA MKT RESPONS! Detta kapitel har tagit lång tid att skriva!<3

KOMMENTERA