Jag satt i min "säng" med ryggen mot dörr/grinden. Den mörk- och ljushåriga stod där och kollade på när jag höll samtalet med Justin. Jag grät, våldsamt, men hade ändå ett leende lekandes på läpparna.
- Duschade. Jag hörde att han började gråta mer än innan.
- Babe... Han dröjde ut på de. Jag älskade när han sa så, babe. Om han skulle sagt 'seexy', 'hottie' eller något liknande skulle det bevisas att han tänkte mest på utseendet. Men han sa babe. En av mina favorit ord, och Justin.
- Dina kläder luktar underbart Justin.
____________________

Varför var hon tvungen att säga sådanna saker? Orden gjorde så att jag mådde illa. Inte lite, mycket. Jag slängde mobilen i sängen och sprang mot toaletten på nedevåningen. Jag sprang förbi vardagsrummet där min mamma och Stefan satt. Jag hann mumla:
- Sapp, och peka bakåt innan jag sprang in på toan och spydde i toalettstolen. Jag torkade mig runt munnen och spolade ner spyan innan jag höll mig för magen som för att försöka trycka bort smärtan.
Jag visste inte hur det kändes att ha mensverk, men jag kunde nog föreställa mig.
Jag tog ett djupt andetag och kollade in i mina svarta hål som ögon i speglen. Jag såg helt död ut. Jag kollade mot dörren och började jogga tillbaka till Sapps sovrum. När jag kom dit satt Stefan och Pattie i sängen med min telefon i handen. De höll den nere i knät, de hade lagt på.
- Hur fan kunde ni lägga på!? röt jag och sprang fram till de för att dra åt mig telefonen.
- Vi la inte på, de gjorde hon.
- Skulle hon lägga på?!
- Det var inte vi, vi lovar. Stefan kollade dött på mig. Mamma reste sig och gick ut från sovrummet. Jag höll ögonkontakt med Stefan hela tiden.
- De gör det för att provocera er. Att ni ska sakna varann mer och mer. Fattar du? Det är deras plan. Låtsas att detta inte hänt. Han reste sig och tänkte gå ut från rummet när jag röt.
- Jag försvinner och letar efter henne själv om inte du hjälper mig. Han stannade upp men fortsatte sedan gå. Det var droppen. Om han inte ville hjälpa mig att hitta sin dotter skulle jag göra det på egen hand. Jag hade bara boxershorts på mig, så jag reste mig upp från sängen och sprang fram till min resväska. Jag drog ut ett par svarta joggingbyxor och en svart t-shirt, samt en munkjacka som jag skulle ha över. Det var ju fortfarande sommar, så jag skulle inte frysa med den. Jag drog på mig kläderna och la sedan den trasiga mobilen i fickan på joggingbyxorna. Jag letade upp en av Sapps ryggsäckar och packade den med en macka och en vatten flaska, med vatten. Jag gjorde allt tyst, då alla gått och lagt sig. Jag ville ju inte väcka de och avslöja mig själv, det skulle ju inte bli så bra. När jag hade packat allt letade jag upp en lapp och en penna sedan skrev jag:

' Hej. Ni ville inte hjälpa mig, så jag hjälper mig själv. Jag sticker nu iväg och letar efter Sapp, själv. Hör av mig. Justin. '

Jag la den på Sapps huvudkudde och bäddade snabbt sängen. Jag släckte rummet efter mig och gick sedan mot dörren. Jag låste upp och låste efter mig när jag kommit ut. Kvällsluften var kylig och jag rös till. Det var riktigt mörkt, klockan var halv 12 på kvällen. Jag började gå. Jag visste inte vart jag skulle, jag gick bara.

De hade lagt på. Sedan lämnat mig, utan mobilen. Jag saknade Justin mer nu än någonsin. Jag hade trott de varit botten innan samtalet, att jag inte kunde sakna han mer. Det gjorde jag. Jag saknade han något fruktansvärt.

_______

 Kommer ett litet nu, även fast de var tre kommentarer på förra ;D

KOMMENTERA ANNARS KOMMER DET INGET MER, ALLS.