Jennas perspektiv:

Dagen därpå vaknade jag med världens huvudvärk. Huvudet dunkade och jag tryckte ner ansiktet så hårt i kudden jag kunde för att försöka få bort den molande huvudvärken, jag gav snabbt upp. Mitt försök gav inget resultat ändå. Jag öppnade ögonen och blev genast bländad av ljuset som sken in i fönsterna på rummets ena långsida. Jag stängde snabbt ögonen igen och försökte somna om. Det gick inte, jag bara låg och funderade. Vad hade egentligen hänt igår? Jag kom knappt ihåg någonting från att den där killen hade tryckt mig mot sitt bröst, bara små detaljer. Som Justin tryckt mot mig, en massa gånger. Jag hade ett svagt minne av att jag smugit in min hand under hans t-shirt, och hur nära han varit mig så många gånger. Jag hade bara lust att slå mig när jag tänkte på vad jag hade gjort, han måste ha trott att jag var helt psykiskt störd. Jag suckade och slängde benen över sängkanten, alldeles för snabbt och jag vinglade till. Jag höll händerna för ögonen och gnuggade fingrarna mot mina stängda ögon. Huvudet dunkade och jag suckade ännu en gång för mig själv. Samtidigt som jag kände medkänsla för Justin – jag hade antagligen plågat honom, på ett eller annat sett – kunde jag inte hjälpa att jag nästintill hatade honom för att han hade tvingat med mig på den där sängen. Men jag tänkte inte vara arg på honom, för även fast han nästintill hade tvingat med mig på festen skulle jag kunna ha vägrat, men det gjorde jag inte, så jag kunde inte vara arg på honom.

Jag reste mig långsamt från sängen, stötte mig en aning mot sängkanten med ena handen och tog mig runt hela sängen och sedan mot dörren. Plötsligt upptäckte jag något märkvärdigt i synfältets kant; det fanns två täcken i min säng. Mitt vita och sedan ett till, ett blått, skrynkligt. Använt. Hade jag tagit med någon hem? Någon som kanske satt och åt i mitt kök, eller ännu värre; duschade i min dusch. Jag gick hastigt ut från mitt rum och gick – jag ville springa, men mitt pulserande huvud tillät inte det – i panik mot badrummet. Jag slängde upp dörren och till min lycka hittade jag ingen naken, hårig man i duschen när jag drog bort duschdraperiet från duschen. Jag drog ett djupt lättat andetag och höll handen för hjärtat, sedan hörde jag ljud, stekljud, från köket och hjärtat började slå fortare igen. Jag vände mig snabbt om och vandrade snabbt ut ur badrummet och in i köket, jag stannade snabbt i dörröppningen när jag fick se en gestalt vid spisen. Gestalten hade ett par vida joggingbyxor som slutade vid knäna på sig tillsammans med en vit t-shirt. Fötterna var bara och håret var mycket välbekant.

”När gick han?” frågade jag snabbt och Justin ryckte chockat till innan han vände sig om. Det chockade uttrycket bytades ut mot ett leende när han såg att det var jag, men jag tänkte inte låta det gå så lätt.

”När gick han, Justin?” frågade jag kort igen och stirrade rakt in i hans ögon. Han såg förvirrad ut och hans mun blev till ett rakt sträck.

”Vem han?”

”Han som sovit i min säng.” svarade jag och pekade menande mot riktningen mitt rum befann sig i. Justin kollade på mig i några sekunder innan ännu ett leende tog plats på hans läppar.

”Jaså, det var jag.” Jag stelnade till och kollade rakt på honom rakt in i hans ögon med ett chockat uttryck.

”Du har alltså våldtagit mig.” sa jag innan jag hann tänka mig för, såklart han inte våldtagit mig, hur dum fick man vara egentligen. Han rynkade pannan och skakade på huvudet, fortfarande med ett litet lurigt leende.

”Såklart jag inte våldtagit dig, jag orkade bara inte gå tillbaka till min egen säng efter att du skrikit att jag skulle komma och hålla dig sällskap.” svarade han menande och kollade med höjda ögonbryn och en menande blick på mig. Jag rynkade pannan och kollade förvirrat på honom.

”Va? Det har jag inget minne av…” svarade jag eftertänksamt och han flinade.

”Har du något minne alls av gårdagen?”

”Jag kommer ihåg att jag….,” minnet från att jag hade smugit min hand under hans tröja och hållit mig nära honom flöt upp till ytan. ”oh, shit.” avslutade jag meningen, jag slog handen för pannan och skrattade tyst åt mig själv, generat.

”Kommer du ihåg någonting?” skrattade han avvaktande och vände sig om mot spisen igen, vände på pannkakan jag nu kände doften av. Mums.

Utan att tänka mig för vandrade jag fram till honom och lutade huvudet mot hans rygg. Suckade och slöt ögonen.

”Förlåt, jag förstörde säkert hela din kväll…” viskade jag tungt. Han skrattade till men jag kände hur han skakade på huvudet.

”Nej Jenna, det gjorde du inte, det var roligt.” svarade han och försökte försäkra mig om det.

”Roligt? Jag kommer inte ihåg någonting av det, sammanfatta!” uppmanade jag honom.

”Du drack, öl och vodka, vi dansade lite och gjorde det man brukar göra på feste--.” Jag avbröt honom, fortfarande lutandes mot hans ryggtavla.

”Brukar göra på fester? Drack du body shots från mig ändå?” frågade jag och försökte låta kall, lyckades inte och jag gissade att han kände mitt leende mot sin rygg när han skrattade till.

”Får jag prata klart?”

”Svara på min fråga.” svarade jag ytterst seriöst.                            

”Nej Jenna, det gjorde jag inte.”

”Bra, fortsätt.” uppmanade jag honom ännu en gång.

”Efter det åkte vi hem, du vägra--.”

”Drack någon annan body shots från mig.” Han suckade och klickade i lite smör i stekjärnet innan han började steka ännu en pannkaka.

”Nej, Jenna, de gjorde de inte.”

”Fortsätt.” svarade jag bara kort. Han suckade innan han fortsatte. Snabbt denna gång, så att jag inte skulle kunna avbryta.

”Som jag sa, vi åkte hem, du vägrade först att kliva in i bilen och babblade något om att du ville åka buss, tillslut hoppade du i alla fall in i bilen och vi körde hem. På vägen upp till lägenheten träffade vi Eta--.”

”Evan, fortsätt.” Justin skrattade till, hans rygg vibrerade en aning mot min panna.

”Evan”, rättade han sig själv efter min inflikning, ”som trodde att jag skulle våldta dig, du sa att du var kissnödig och vi gick in i hissen. Där inne… Ehm.. Vi åkte upp och du böt om; ensam, vi borstade tänderna samtidigt som du berättade för mig – samtidigt som du spottade tandkrämsskum i ansiktet på mig – vad du hade varit med om när du skulle byta om till pyjamas. Du hade tillochmed hittat ett nattlinne du kunde dra på dig, tillochmed, vilket mirakel, inte sant?” Han skrattade till igen, jag antog att han överdrev vad jag sagt och suckade samtidigt som jag slöt ögonen mot hans rygg.

”Aa, verkligen.” suckade jag tyst. Han skrattade ännu en gång till.

”Sedan fick jag sitta i din säng medan du försökte sova, när du inte kunde sova gick jag in till mitt rum för att sova och direkt när jag la mig ner för att somna ropade du att du inte kunde sova. Okej ropa är en underdrift, du skrek.” Han skrattade till. Jag suckade tungt bakom honom, jag hade verkligen skämt bort mig.

”Jag hatar dig för att du tvingade dit mig”, började jag snabbt, bara så att han förstod det la jag till: ”hatar dig.”

”Eller hur.” Han flinade bara åt mig. Jag reste mig upp riktigt, utan att luta mig mot hans rygg, och kollade ner på mina kläder, eller skulle man förklara det mitt klädesplagg? Trasan som hängde på min överkropp var ett av de absolut fulaste nattlinnena jag hade, det var grått men t-shirtsarmar och gick enda ner till knäna.

Sedan kom jag på en sak jag funderade på.

”Vad gjorde vi i hissen?” frågade jag fundersamt. Jag hade knappt något minne av när vi hade kommit tillbaka till hotellet, bara lite svagt hur vi hade träffat Evan nu när han hade berättat om det för mig. Men endast det, än så länge. Han kollade bak på mig över axeln och jag såg att han spände käkarna, likadant som han gjort när han hjälpt mig bort från killen som dragit mig till baren. Han hade spänt käkarna och nävarna riktigt hårt, denna gång handlade det bara om käkarna, och det var jag glad över.

”Inget särskilt.” svarade han kort, vände sig tillbaka till pannkakorna och vände på en smidigt. Han hade nog bakat pannkakor innan, men i och för sig, vem hade inte det?

”Jag smekte din mage eller hur?” Det lät bättre i min hjärna än det hade gjort när jag sagt det. Där lät det som om jag hade dragit av honom tröjan och smekt och slickat hela hans mage – grymt osexigt. För jag hoppades i alla fall att det inte var det jag hade gjort, jag hade ju inget minne av kvällen….

”Nej, inte då.” Jag kunde höra flinet i hans röst när han pratade.

”Oh fuck. Vad gjorde jag då, då?” Han skrattade till, fortfarande med ryggen mot mig. Jag fick en plötslig impuls och ville lägga armarna om hans midja och vila kinden mot hans breda axlar. Jag dödade impulsen så gott det gick, men jag gick sakta fram och la kinden mot hans axlar, la mina handflator mot hans skulderblad och kände hur han spände sig under mina händer.

”Du masserade mig.” Jag stelnade till och jag gissade på att han flinade, samtidigt som han började steka ännu en pannkaka. Hur mycket trodde han jag åt egentligen?

”Inte vart du tror att du masserade mig någonstans”, han dödade snabbt mina vilda fantasier, jag andades lättat ut, han fortsatte med ett flin, ”i hårbotten, du drog dina naglar mot min hårbotten, inget mer än så. Inget.”

”Åh. Bra.” sa jag och log lättat. Jag hade inget minne av det ännu, men jag antog att det skulle komma tillbaka lite senare, huvudet dunkade fortfarande som en stor högtalare med ljudet på högsta volym som spelade metal, jag orkade knappt tänka.

”Jag går och ta på mig något bekvämare – och snyggare – kommer snart tillbaka.” sa jag snabbt och backade ett steg ifrån honom för att sedan vända mig om och vandra vidare till mitt sovrum, det kändes konstigt att se det blåa täcket ligga slarvigt på sidan lägst mot dörren, men det gjorde ingenting. Jag skulle garanterat vaknat om han rörde mig på något sett, vi hade antagligen legat på varsin sida med ryggarna mot varandra hela natten. Som om vi sovit i olika rum.

”Din säng är mycket skönare än min föresten!” ropade han efter mig genom hela lägenheten och jag skrattade högt, utan att svara. Huvudet dunkade till och jag lutade mig mot dörrkarmen för att inte trilla i backen, Justin hade stött upp mig igår, så att jag inte trillade, det kom jag ihåg.

Samtidigt som jag började gå igen kom små minnessnuttar tillbaka till dig, en hand i min bakficka, mina händer mot Justins midja, min kind mot hans bröstkorg, mina händer i hans hår, nära, nära. Jag kom på mig själv med att jag slutit ögonen när jag nästan kunde känna Justins silkeslena hår mellan mina fingrar.

Jag valde at sluta fundera över det, de som hade hänt igår var över nu. Jag hade varit full och hade inte kontrollerat mina tankar eller handlingar särskilt bra.

Jag gick – fortfarande med dunkande huvud – in till min WIC och valde något slappt, ett par mjukisshorts, en tub-behå och en slapp, sval en aning genomskinlig tröja. Jag böt underkläder, slängde de i tvättkorgen och drog sedan på mig kläderna. Jag satte upp håret i en hög tofs och bestämde mig för att duscha efter frukosten. Mitt hår var fettigt och jag kände mig trött och hängig efter den sena natten. Jag tror i alla fall att det blev sent.

Jag tog med mig tvättkorgen ut i koridoren och öppnade sakta dörren till Justins rum, ställde tvättkorgen precis innanför dörren på högersidan och stängde sedan dörren utan att kolla runt i hans rum. Gästrummet – Justins rum – var hans privata område och jag ville inte att han skulle bli sur för att jag hade snokat omkring i hans saker. Det var inte värt det. Jag vände mig snabbt om och ropade högt till Justin:

”Jag ställde tvättkorgen i ditt rum, släng tvätten i den så tvättar jag i eftermiddag!” Jag hann precis säga klart meningen innan en välkänd ringsignal fyllde tystnaden i lägenheten. Jag stack snabbt in i mitt rum, kröp över sängen, trasslade in mig i täckena, svor högt och fick sedan tag i min mobil som låg på nattyxbordet på min sida. Jag drog genast handen över skärmen och svarade.

”Jenna.” svarade jag snabbt och föll bak i sängen, en aning andfått, mot Justins kudde och täcke. Justins mjuka doft fyllde min näsa och jag drog ett djupt andetag.

”Hej älskling!” Ett leende spreds på mina läppar när jag fick höra min mors röst från andra sidan.

”Hej mamma!” log jag.

”Hur har du det?” Jag drog ett djupt andetag, andades ännu en gång in Justins doft. Huvudet dunkade hela tiden. Pulserade, nästan som hjärtan.

”V- Jag har det bra.” ändrade jag mig snabbt. Jag svor snabbt åt mig själv, vi, det fanns inte ens ett vi, det fanns ett jag och ett jag och Justin.

”Vi?” Jag kom på en snabb lögn.

”Jag och Charlie.”

”Jaså.” svarade hon drygt, jag nickade, även fast hon inte såg mig. Jag hörde fotsteg mot mitt rum och fick sedan syn på Justin i dörröppningen, han skulle precis öppna munnen och säga något när jag hindrade honom genom att göra ett ”jag-kommer-döda-dig-om-du-inte-håller-tyst”-tecken genom att föra handen på sidan framför min hals. Han kollade på mig, flinade och låtsades låsa sin mun och slänga iväg nyckeln innan han ställde sig tillrätta i dörröppningen.

”Ja. Hur har ni det?” frågade jag snabbt och bröt blicken från Justins siluett för att pilla på det blå täcket under mig. Jag ritade olika mönster på den mörkblå ytan.

”Vi har det bra, önskar att vi kunde komma och hälsa på dig, men du vet att det inte funkar med jobben, va?”

Min mamma och pappa jobbade mycket, hade alltid gjort och skulle antagligen göra. Det var vad man kallade jobbnarkomaner, men på en ganska låg nivå. De älskade sina jobb och älskade att jobba, men de fixade tid för annat också. Men att ta ledigt i minst en vecka och köra eller åka flygplan från Washington DC till Los Angeles var nästintill omöjligt med deras jobb. De hade kommit hit och hälsat på två gånger sedan jag flyttade hit för lite mer än ett år sedan. Jag hade kommit och hälsat på hos dem några gånger, men inte heller så många, jag hade ju mitt jobb att sköta såsom de hade sina.

”Jag vet.” svarade jag bara enkelt. Mamma suckade på andra sidan och jag ritade en stjärna på det lena täcket.

”Vi är så ledsna.”

”Det är lugnt, jag klarar mig bra ensam.” Jag kollade upp på Justin snabbt innan jag kollade ner i täcket igen. Jag ville tillägga något i stil med: ’och jag är inte helt ensam’, men jag kunde inte. De skulle bli galna om de fick reda på att Justin bodde här och genast flugit hit för att kasta ut honom – från min lägenhet. För den var min även fast de hade betalat den från första början, de hade de sagt sedan första dagen jag flyttat hit.

”Och du har ju Charlie.” la mamma till. Jag nickade, även fast hon inte såg mig.

Min mor, Marie Marshall, var blond, ungefär lika lång som mig. Vi var ganska lika, utseende mässigt och inombords, förutom att hon var mycket mer trångsynt än mig. Hon jobbade som advokat. Min far, Michael Marshall, var även han ganska lång. Jag hade inte lika mycket gemensamt utseendemässigt med honom, jag hade fått det mesta av min mamma. Han jobbade som kirurg.  

”Hur går det med kärlekslivet då?” frågade hon efter en stunds tystnad. Jag stelnade till och rynkade pannan. Sneglade upp på Justins som stod kvar på samma ställe som innan.

”Som det alltid gjort. Du vet att jag inte har tid för sådant, är pappa där?” frågade jag med blicken ner i täcket igen. Hon skrattade till och jag suckade. Mammas största dröm var att jag skulle bli tillsammans och gifta mig med någon med ett högstandardjobb, en man med slips och perfekt stylat hår som jobbade dygnet runt. Hon kunde glömma att jag skulle gifta mig med en sådan man.

”Nej han är inte hemma, han jobbar. Men han kan ringa när han kommer hem?” Jag suckade tyst och svarade sedan:

”Det behövs inte, hälsa honom, hejdå.”

”Jag älskar dig.”

”Jag älskar dig också.” Jag la på först.

Ett sånt långt och tråkigt kapitel som jag egentligen önskar att jag inte behövde publicera, men dem behövs ju också, tyvärr :( 

Ganska snabbt publicerat nuva? Ganska stolt över mig själv faktiskt :D 

 Kommentera.