Jennas perspektiv:

Charlie stod lutad mot receptionen när jag kom in i lokalen gymmet befann sig i. Hennes hår hängde slappt nerför hennes axlar och hon kollade med stora blå ögon på mig och log smått när jag med klapprande steg kom fram till henne. Mina Jeffrey Campbell klapprade i takt mot golvet. Charlie studerade mig ingående när jag kom fram till henne, jag rynkade pannan samtidigt som dörren öppnades bakom mig. Jag visste redan vem det var, och behövde inte vända mig bak för att kolla vem det var. Charlies blick fastnade på personen som promenerade fram mot automaterna bakom mig, hon studerade tillochmed hans ryggtavla när han försvann in i omklädningsrummet, sedan vände hon blicken mot mig med höjda ögonbryn.

”Vet du vad jag lagt märke till?” frågade hon seriöst och kollade in mina ögon, en aning kisande. Jag rynkade pannan och skakade på huvudet. Jag visste nästan vad som skulle komma. Eller jag hade i alla fall en aning.

”Justin kommer alltid in genom dörren 5 till 10 minuter efter dig, alltid.” svarade hon och jag låtsades vara förvånad.

”Gör han, det visste jag inte.” svarade jag kort och rynkade förvånat ögonbrynen. Hon ignorerade mina ord.

”Tror du att det är ett sammanträffande?” Hon spände blicken i mig. Jag nickade. Hon skakade på huvudet.

”Det tror inte jag”, hon tog en konstpaus, spände blicken i mig och stirrade allvarligt in i mina ögon, sedan fortsatte hon, ”och vad som än pågår mellan er två”, hon gjorde en gäst mot stället Justin försvunnit och mig, ”kommer jag få reda på det. Kevin har också märkt något, jag vet inte vad, men något är det.” Hon stirrade på mig och jag suckade, försökte verka avslappnad även fast jag var lika stel som en pinne.

”Det är ingenting, Charl--.”

”Ljug inte, var bara tyst.” Jag studerade henne fundersamt, men höll tyst.

”Jag ska få reda på det Jenna.” sa hon och pekade menande mot mig, för att visa att hon menade allvar, jag nickade bara.

”Och tycker inte du att det är lite konstigt att han redan stannat här nästan en månad?” Hon skakade på huvudet. ”Sammanträffande?” Hon tog inget mellanrum innan hon svarade på sin egen fråga, ”Inte riktigt va?” Hon hade blicken spänd på mig hela tiden, även fast hon såg sur visste jag att hon inte var det.

”Jobba nu, Mr. Marshall.” skojade hon, seriöst. Jag nickade och gick in i personalrummet för att lägga in min väska i ett av de många skåpen. Jag hoppades att Charlie inte skulle få reda på mig och Justin, vad skulle hon tycka om att jag bjudit hem Justin för att sova och bo hos mig, utan att jag ens kände honom? Hon skulle tycka jag var galen! Eller omtänksam. Jag visste inte säkert.

Och vad var de för elektrisk känsla jag kände så fort Justin var nära?

Jag suckade och stängde skåpet snabbt. Gick sedan ut för att ställa mig bakom receptionen.

~

Det regnade aldrig i Los Angeles, aldrig på somrarna. Aldrig hade jag varit med om ett sådant ösregn som föll över staden nu. Det hade börjat när jag och Justin klivit in i bilen för att köra mot mataffären för att köpa lite mat, dropparna hade först varit små och inte alls många, men snabbt hade det bildats flera centimeter långa och breda droppar på fönstren. Vi fick springa in i mataffären för att inte bli dyngsura och när vi kom ut igen rann vattnet som små rännilar över gatorna. Folk trodde det skulle bli oväder, något jag fruktade hemskt mycket. Jag hatade verkligen regn och åska, det var därför jag flyttade till Los Angeles, eftersom att det inte regnade här. Men nu gjorde det, mycket. Jag och Justin stod och kollade ut genom de stora fönsterna som vette ut till min – nu – plaskblöta balkong med en varsin pizzabit i handen och studerade regnet som öste ner från de mörka molnen.

”Jag tror de börjar åska.” viskade Justin, som om vi skulle missa åskan – om den bröt ut – om han pratade högre.

”Det tror inte jag.” svarade jag trotsigt och tog en tugga av min Hawaii-pizza. Justin och jag delade på en Hawaii-familjepizza. Det hade visat sig att båda två gillade Hawaii mest och vi hade därför bestämt oss att beställa, även fast det var onsdag och inte alls helg.

”Kolla på molnen Jenna, det kommer definitivt börja åska.” Han pekade menande upp mot de gråsvarta molnen och jag fortstod vad han menade, ändå skakade jag snabbt på huvudet. Han tog en tugga av sin bit och studerade mig kort innan hans blick gled ut över det lilla landskapet vi såg härifrån. Jag hatade när det blev storm, även fast det antagligen inte skulle bli något stort var jag orolig. Jag hade aldrig gillat åska heller, nä det åskade när jag var liten var jag snabb med att gömma mig under sängen. Där kunde jag ligga flera timmar och vägra att komma ut om det ville sig illa. Även fast det inte åskade mer vägrade jag att krypa ut och låg istället där och tyckte synd om mig själv. Nuförtiden gömde jag mig bara under täcket och hoppades att det skulle sluta, vilket det sällan gjorde, även fast det var Los Angeles. De få gånger de hade hänt hade jag legat under täcket hela natten helt klarvaken.

”Det kommer inte börja åska, ska vi kolla på film?” frågade jag för att leda in samtalet på ett annat spår. Hans blick mötte min när jag studerade honom från sidan och han ryckte på axlarna.

”Kan vi inte stå kvar här en liten stund?” frågade han och jag bet av den sista biten på min pizza, kollade osäkert på honom, men nickade. Började sedan tugga på pizzans kant.

”Jag kan hålla dig i handen om du är rädd.” sa han och skrattade till, jag lipade åt honom och vände mig mot fönstret igen. Regnet öste ner över staden och efter en stund – när Justin hade ätit upp sin pizza – öppnade han dörren ut mot balkongen. Jag tokstirrade på honom när han gjorde en ansats att kliva ut genom balkongdörren. När hans ena ben var utanför och han gjorde en kort ansats att kliva ut helt greppade jag tag i hans överarm, den utan en massa tatueringar. Han kollade med rynkad panna på mig och jag skakade på huvudet.

”Gå inte ut dit.” svarade jag bara kort, han höjde handen och bände loss mina fingrar. Med ett leende sa han:

”Jag kommer snart tillbaka, du behöver inte följa med ut.” Jag hade inte ens märkt att han hade greppat tag om min hand förens hans släppte den. Trycket hans varma hand hade lämnat på min hud brände och jag greppade snabbt tag i den själv för att försöka kyla ner den. Han log lugnande mot mig samtidigt som han stängde till balkongdörren igen. Ljudet av regnet som piskade mot hustaken blev högre så fort man öppnade dörren, jag stängde den snabbt igen, utan att låsa. Justin tog några steg ut mot balkongräcket och kollade ner på hustaket. Ljudet av regnet nådde mig även fast jag hade stängt till dörren, ljudet fick rysningar att spridas på min kropp.

Justin stod barfota ute på balkongen, hans långa smala fötter och en aning krokiga tår blev genast blöta av regnet som föll ner över balkongen, lika så med hans hår. Den annars vattenstylade frisyren blev helt platt av regnet. Tröjan hände dyngsur på hans överkropp och de mörka jeansen hängde ännu längre ner på höfterna än vad de brukade. Efter en minut var hela hans kropp blöt och små regndroppar rann ner från håret över nacken och ner under tröjan. För några sekunder önskade jag att jag var en regndroppe.

Jag drog sakta upp dörren lite och ropade ut till honom i regnet, ”Justin kom in, du blir dyngsur där ute!” Han skakade knappt synbart på huvudet. Regndroppar rann nerför hans hårda biceps från håret. Regnet var närmre än någonsin när dropparna plaskade mot hustacken och smattrade i öronen.

”Justin, kom in!” ropade jag och han vände sig mot mig och sträckte ut handen.

”Kom.” sa han kort och jag skakade snabbt på huvudet för att stänga igen dörren igen. Han ryckte på axlarna och vände sig tillbaka till ovädret. Han var galen som fortfarande stod där ute. Tänk så blev han träffad av en blixt? Även fast det inte ens åskade eller blixtrade ännu var det inte omöjligt.

De mörka molnen syntes i bakrunden av honom och jag stirrade på hans breda ryggtavla. Den vita t-shirten hade klibbat fast på hans rygg och satt nu tätt mot hans hud. Plötsligt vände han sig om och gick in till mig. Han öppnade dörren och gick in till mig, det droppade om honom ner på golvet, regndroppar rann nerför hans ansikte och läppar och hans bruna ögon kollade rakt in i mina.

”Ska vi kolla på film nu?” frågade han med ett stort leende. Jag stirrade på honom och rynkade ögonbrynen.

”Ja, när du bytt kläder.” svarade jag och pekade menande ner mot hans blöta kläder.

~

Filmen var snart slut och jag låg med huvudet på en kudde i hans knä samtidigt som han kliade mig på ryggen. Justin hade valt film och hade därför valt en film jag inte ens visste jag hade, The human centipede. 99% av tiden låg jag med huvudet åt andra hållet och stirrade in i Justins svarta linne eller ner i kudden. Jag hade sagt till honom, klart och tydligt att han inte skulle få ha mer än 1 plupp ljud på tv-n. Jag ville inte höra ett skit, och även fast jag inte hörde något höll jag för öronen ibland då jag inbillade mig saker. Justin tyckte jag var fånig, men en skräckfilm och regnväder var ingen bra kombination, alls.

När eftertexterna rullade, och ljudet fortfarande var väldigt lågt hörde jag hur det började mullra långt bort. Jag stelnade till och spetsade öronen.

”Jag sa ju att det skulle börja åska.” flinade han, jag svarade inte.

”Ska vi borsta tänderna?” frågade jag istället och han svarade med ett enkelt:

”Okej.”

~

Det hade börjat åska och blixtra. Blixtarna lyste upp hela mitt rum och jag låg i min alldeles för stora säng helt ensam. Jag drog åt mig kudden och kramade om den hårt mot min bara bröstkorg. Jag ville bara börja gråta när en blixt ännu en gång lyste upp mitt sovrum. Jag kollade runt i det mörka rummet och drog ett djupt skakigt andetag när ännu en blixt lös upp mitt rum. Jag svalde och slöt ännu en gång ögonen för att försöka somna. Jag visste inte hur länge jag hade legat i sängen och bara försökt sova, men det hade gått en lång stund sedan Justin och jag borstade tänderna och sedan sa god natt. En lång stund. Jag gissade på att Justin redan sov.

Jag höjde handen och tryckte på hemknappen på min mobiltelefon, klockan var halv 2 och vi skulle upp tidigt för att jobba – och träna - imorgon. Jag började förbereda mig mentalt med tankar att jag inte skulle få sova en blund, för jag kunde verkligen inte sova. Samtidigt som det åskade och blixtrade ute tryckte värmen mot kroppen och även fast jag bara hade själva lakanet, utan täcke i, höll jag på att svettas ihjäl. Jag hade heller inga kläder på mig, bara ett par bekväma vita bomullsboxertrosor.

Det mullrade långt bort och jag försökte hjälplöst räkna ut hur långt bort åskan var, men jag hann knappt komma till två innan de mullrade ännu en gång. Jag drog ett djupt andetag och kramade hårt om kudden i min famn. Jag undrade fortfarande om Justin sov, eller om han låg vaken precis som jag och räknade de få sekunderna mellan smällarna. Antagligen sov han. Han var väll inte lika fånig som mig som låg uppe hela natten och inte kunde sova.

Regnet öste fortfarande ner och piskade mot hustaket. Jag hörde tydligt varje droppe som studsade mot taket över mitt rum och kramade kudden hårdare när ännu en blixt slog ner någonstans. Jag bet mig hårt i läppen för att inte hjälplöst börja snyfta när jag tänkte på att blixtarna antagligen bara kom närmre och närmre. Och vårt hår var högt, riktigt högt. En av de högsta, jag förbannade mammas val av lägenhet till mig. Varför just det högsta huset i hela Los Angeles? Status. Just det.

När nästa blixt slog ner någonstans reste jag mig snabbt upp från sängen, utan att jag ens hann tänka på det stod jag bredvid sängen en aning snurrig i huvudet. Fortfarande med kudden i famnen. Åskan mullrade någonstans långt borta och jag släppte snabbt kudden för att snabbt sticka in i min WIC för att ta på mig en t-shirt, som egentligen var en aning för liten för vad den skulle användas till, som nattlinne. Mer än hälften av mina trosor syntes och den satt alldeles för tight över bysten, men den fick duga. Jag gick som på nålar ut från den stora garderoben och precis när jag greppade tag om mobilen på nattyxbordet slog ännu en blixt ner någonstans. Jag reste mig snabbt rakt upp och istället för att krypa ner i sängen igen tog jag tag i kudden jag tidigare hållit ett så krampaktigt tag om och tryckte den hårt mot bröstet, fortfarande med mobilen i min hand. Det tog emot att gå ut genom dörren och svänga vänster, för att sakta ner mina hastiga paniksteg vid Justins dörr för att sakta öppna den, men ändå gjorde jag det. Jag skulle inte få en blund i natt om jag inte i alla fall pratade lite med honom.

Men jag gissade på att det inte skulle räcka med att prata lite med honom, låta honom övertala mig att det inte var något farligt, och sedan gå tillbaka till min säng. Jag gissade på att jag inte skulle kunna sova ändå, även fast han försökte övertala mig att det inte var farligt.

Jag kände mig som en stalker när jag stängde dörren sakta efter mig för att sedan tassa över golvet och fram till sängen, Justin låg med huvudet mot mig. Munnen var halvöppen och ögonen stängda, håret var rufsigt och fluffigt på hans huvud och jag var tvungen att krama hårdare om kudden för att inte dra fingrarna igenom det. Han drog ett djupt andetag och en liten rynkade placerades i hans panna, han drömde antagligen någonting. Jag bestämde mig för att göra något riktigt vågat och osäkert, jag vek upp Justins täcke en aning, försiktigt, så att han förhoppningsvis inte skulle vakna, och kröp sedan ner under täcket, samtidigt som en blixt lyste upp rummet. Jag slängde ner kudden jag kramat om på marken och la mitt huvud på samma kudde som Justins. När ännu en blixt lyste upp rummet, till följd av ett muller långt bort, slängde jag armarna om Justins midja och lutade mig huvud mot hans bröstkorg. Det var inte förens då jag märkte att han bara låg i kalsonger. Jag kände hans hårda mage genom min tröja och hans mjuka hårstrån på benen ströks emot mina rakade ben när han lite oroligt rörde på sig. Jag slöt ögonen i hopp om att han inte skulle märka mig om han vaknade till, även fast jag klamrade mig fast runt hans midja i ett krampaktigt grepp. Jag kände hur han rörde på sig bredvid mig, men även om jag visste att han skulle undra varför jag krampaktigt klamrade mig fast runt honom, kunde jag inte släppa. Hans värme fick mig att känna mig trygg, tryggare än på länge, även fast jag inte var under något direkt hot.

”Jenna?” raspade han fram i mitt öra, hans mjuka röst fick gåshuden att spridas på min kropp och jag nickade, fortfarande med kinden hårt pressat mot hans bröstkorg. Vi båda låg på sidan med huvena mot varandra, hans täcke täckte båda våra kroppar och jag kunde känna hela hans kropp mot min. Förutom fötterna, han var fortfarande en ganska bra bit längre än mig.

”Va--.” han avbröts av ett plötsligt gäspande från hans sida, han fortsatte kort därefter, ”vad gör du här?” Åskan mullrade utanför och jag kramade snabbt om hans midja igen.

”Jag kan inte sova.” viskade jag bara och han drog ett trött djupt andetag. En blixt lyste upp rummet och jag borrade in huvudet i kroken vid slutet av hans hals, ovanför axeln.

”Rädd för åskan?” viskade han in i mitt öra, samtidigt som han slöt sina armar om mig. Jag nickade bara tyst.

”Det finns inget att vara rädd för.” viskade han mot min nacke och jag visste inte om jag bara inbillade mig eller om hans läppar verkligen nuddade min nacke, i sådana fall mycket mjukt och försiktigt. Men jag inbillade mig nog bara.

”Jag har aldrig gillat åska.” viskade jag, mest för mig själv. Fortsatte sedan, ”När jag var liten brukade jag krypa under min säng när det åskade.” Jag skrattade trött till, kramade om mig hårdare och smekte min rygg mjukt, smekte av misstag upp tyget och kom istället åt min bara rygg.

”Jag kan hålla om dig om det känns bättre?” viskade han, och fick det att låta som en fråga, även fast han redan höll om mig. Jag nickade och han höll om mig hårdare mot sitt bröst. Hans händer började göra små figurer, bokstäver, siffror och andra små roliga mönster på min rygg och jag försökte koncentrera mig på de istället för på åskan och blixtarna som mullrade utanför fönstret.

När det mörka rummet lystes upp av en blixt stängde jag ännu en gång ögonen som jag av misstag råkat öppna. Jag gnällde till, men försökte ännu en gång koncentrera mig på Justins fingrar mot min rygg.

”Djupa andetag.” viskade han och rullade försiktigt runt oss, så att han låg över honom med kinden pressad mot hans bara bröst. Jag kände täcket mot mina bara ben och Justis kind mot min hjässa.

Direkt när jag hade börjat känna mig trygg med Justin kände jag hur trött jag egentligen var, jag kunde knappt hålla ögonen öppna längre och tänkte bort åskan så mycket som jag kunde. Jag hade händerna på lakanet på båda sidor av oss och orkade inte ens tänka på hur jag låg. Positionen skulle antagligen inte vara skön om jag var klarvaken, men det var jag inte, så den var skön. Även fast Justins mage var hård mot min. Jag drog ett djupt andetag och kände hur sömnen tog över mer och mer, Justins små mönster och figurer kändes mindre och mindre och åskan blev allt svårare att höra. Jag drog ett sista djupt andetag innan jag föll i djup sömn.

Inte rättat rättar imorgon. heh.  

3127 ord omg. 

OCH VAD TYCKTE NI OM DETTA DÅ?? Själv blev jag ganska nöjd, var grymt trött nu på slutet så några stavfel och lite grammatikfel är det säkert.... Heh. 

Vet att det nästan aldrig åskar i Los Angeles, men jag ville så gärna ha med det så det fick bli så... Hihi. 

Måste bara fråga alla en liten fråga med: HUR länge har DU läst min blogg? Och hur hittade du den? 

Alla svarar så blir jag glad! ↑ :D 

Och alla kommenterar ↓ Så blir jag ännu gladare :D 

Kommentera.