Jennas perspektiv:

Jag satt framför Justin med tröjan uppdragen. Hans korta naglar lämnade små röda märken på min rygg när han kliade, jag såg dem inte, men jag visste att de var där. Vi hade satt på en film på min data, någon tragisk komedi som var urdålig. Det hade vi båda konstaterat efter 10 minuter och ingen av oss kollade på den. Jag hade huvudet nerlutat mot mitt knä och ögonen slutna. Jag höll i min tröja vid axlarna, blottade ändå hela ryggen och en bra bit av magen, även lite av behån. Håret var uppsatt i en hög slarvig knut. Min tröja var en enkel vit långärmad t-shirt med V-urringning och till hade jag ett par mjukisshorts, mycket bekvämt.

”Hur kan det här även va skönt?” frågade Justin chockat, fortsatte till min lycka in att klia.

”Det är det.”

”Jag tror dig inte.” Jag suckade och vände mig bak mot honom med ett leende.

”Ska jag bevisa att det är skönt?” frågade jag, han nickade snabbt. Samtidigt som han höjde sina en aning buskiga ögonbryn. Hans vackra bruna ögon kollade rakt in i mina och en aning pirrande känsla spreds i min kropp. Han drog bort händerna från min rygg och jag pekade på stället jag tidigare suttit.  

”Lägg dig ner, på mage.” sa jag bestämt, han nickade och gjorde som jag sa. Jag satte mig i skräddaställning bredvid honom, nästan på precis samma ställe för han tidigare suttit och väntade på att han skulle lägga sig tillrätta. När han gjort det drog jag försiktigt upp hans tröja till axlarna. Han rös under min lätta beröring, jag började med att dra mina fingertoppar mot hans rygg, väldigt mjukt. Smekte honom mjukt över ryggen. Han slappnade snabbt av framför mig, efter en liten stund började jag dra naglarna mot hans rygg istället. Han hade små födelsemärken på sin rygg, jag drog försiktigt mina naglar över de, ville inte klia av en av misstag.

Även fast det inte var så stor risk.

Det var sent, klockan var minst 12 på natten, jag fattade egentligen inte ens varför vi hade envisats med att sätta på en film så sent, men vi var unga och dumma. Dessutom skulle vi båda upp och gå till jobbet imorgon; Justin skulle träna. Men man kunde säga att det var hans j0bb, han var ju där nästan varje dag. Jag fattade inte hur han orkade, träna, varje dag. Det skulle jag aldrig klara av.

”Hur orkar du träna varje dag?” frågade jag försiktigt efter en liten stund, han vände blicken mot mig och kollade trött upp i mina ögon. Hans blick var dimmig och jag såg hur trött han var.

”Jag gillar att träna, det får mig att..” han gäspade stort, ”tänka på annat, typ.”

”Vad är det du inte vill tänka på då?” viskade jag och lutade mig ner mot honom. Han drog ett djupt andetag, slöt ögonen och svalde hårt innan han svarade:

”Min familj tror jag.”

”Berätta om dem.” Han skakade på huvudet.

”Nej, inte nu.” svarade han kort, jag nickade, även fast han inte såg det, och fortsatte klia honom på ryggen under tystnad. Tystnaden blev en aning tryckt, ingen av oss sa något. Och eftersom att han nekat min tidigare önskan om att få höra om hans familj, ville jag inte bryta tystnaden, vad skulle jag säga? Jag hade inte en aning.

”Berätta om din familj.” viskade han efter en stund pinsam tystnad, fortfarande med ögonen slutna.

Om jag vågade skulle jag vilja smeka den lena huden på hans kinder, känna hans varma hud mot mina fingertoppar ännu en gång.

”Vad ska jag säga?”

”Har du några syskon?” Jag skakade på huvudet, men svarade sedan i tal också.

”Nej, ensambarn.”

”Hur är dina föräldrar?”

”Retliga. Jag vet inte riktigt. Snälla tror jag? Inte elaka i alla fall. De skulle bli galna om de visste att du var här, mest pappa, men även mamma.”

”Varför?” frågade han försiktigt och kollade upp på mig. Jag höjde ögonbrynen, fortsatte klia på hans rygg.

”Är inte det rätt uppenbart? Det bor en person i min lägenhet – som dessutom råkar vara kille.” svarade jag och flinade till, min pappa skulle bli galen om han visste att Justin bodde här. Han skulle aldrig mer litat på mig och tvingat mig flytta tillbaka till Washington, i alla fall försökt att tvinga mig att flytta tillbaka. Det hade aldrig fungerat. Justin skrattade till.

”Jag är inte farlig.” skrattade han, ett stort flin var placerat på hans läppar.

”Nej, men alla verkar tro det.” flinade jag och himlade med ögonen. Han rynkade pannan frågade.

”Vilka alla?”

”Mina föräldrar skulle tyckt det och Evan tyckte det, tycker det antagligen fortfarande.” Jag himlade med ögonen och kollade ner på honom, där han låg helt avslappnad på mage framför mig.

Han skrattade till, ”Det är ju knappast som att jag slått dig.” han flinade. Jag skakade på huvudet med ett leende placerat på läpparna.

”Nej, inte än i alla fall.” sa jag med rösten droppande av ironi. Hans blick blev allvarlig.

”Jag kommer inte slå dig.” svarade han snabbt. Jag log och la mig ner bredvid honom, fortfarande kliandes på hans rygg. Jag låg på sidan med huvudet vinklat mot honom och han låg på magen kollandes på mig. Jag log lite smått, slutade klia honom några sekunder för att dra bort en hårslinga som fallit över ansiktet, men började sedan klia honom igen.

”Jag vet. Jag skojade bara.” Han slöt ögonen.

”Inget att skoja om.” Jag kröp en aning närmre honom, för att visa att jag inte skulle sagt så, för att bara krypa tät intill för att få känna hans kroppsvärme.

”Förlåt.” viskade jag och han drog in en djupt andetag för att sedan dra ut det genom näsan. Han skakade på huvudet och sneglade på mig med halvöppna ögon.

”Jag överreagerade.”

”Mm.” viskade jag och fortsatte dra fingernaglarna mot hans rygg. Han log smått, slöt sedan ögonen igen och drog ett djupt andetag innan han kröp närmre mig med. Jag fortsatte dra naglarna mot hans bara hud, började göra små mönster, skriva och rita siffror.

’Jag tror jag gillar dig.’ Skrev jag försiktigt. Han öppnade ögonen och kollade på mig, jag trodde först han hade förstått vad det stod innan han tog till orda:

”Skriver du?” Jag log och nickade.

”Ja.”

”Låt mig gissa.”

Han gissade vilt, hade antagligen inte en aning om vad jag skrev eller menade med någonting, men han gissade ändå, på allt mellan himmel och jord. Tillochmed snuskiga ord lät han hoppa ut från sin mun som små svordomar, allt jag kunde göra var att skratta. När vi skrattat klart låg vi tysta, nära varandra och andades. Jag fattade inte vad vi höll på med, någon av oss. Vad var vi? Vi hade inte varit mer intima än att kramas och sova tillsammans, utan beröringar. Bara sova. Utan något intimt.

Förutom den gången det åskade, och morgonen efter. Men den dagen och morgonen hade vi båda nästintill förträngt. Tror jag. Vi hade inte pratat om det mer i alla fall. Och tur var väll det, jag ville inte veta vad han tänkte om det. Tänk så tyckte han att jag var konstig och bara ville förtränga det? Ångrade sig.

Han hade sagt att det var lugnt, men jag var ändå orolig.

Men varför skulle vi då ligga såhär nära nu? Jag drog ett djupt andetag och slöt ögonen samtidigt som jag kände tröttheten ta över.

”Trött?” viskade Justin efter en liten stund, mitt kliande på hans rygg hade slutat och nu låg min handflata bart på hans rygg.

Jag nickade till, ”Mm.”

”Ska vi sova?”

”Du får sova här inne om du vill”, viskade jag, ”det är mysigt med sällskap.” Han nickade, log och la sig på sidan, så att jag inte nådde hans rygg längre, sedan la han armen runt mig och drog mig mot sin bröstkorg. Jag drog ett djupt andetag och kollade försiktigt upp på honom.

”Ska vi inte borsta tänderna och lägga oss riktigt?”

”Vi ligger väll riktigt?” flinade han ner mot mig och jag suckade tyst, himlade med ögonen och nickade.

”Jo, men du fattar vad jag menar.” Han nickade och log.

”Ja.” Efter en liten stund reste vi oss upp, begav oss mot toaletterna och borsta våra tänder. Gjorde våra behov, enskilt, och gick sedan tillbaka till min säng för att en aning obekvämt och genant lägga oss ner bredvid varandra. Först en bit ifrån varandra, sedan närmre, jag skyllde tyst på att jag var kall och frös när jag la mig tätt emot hans bara bröstkorg, han flinade utan att påpeka min uppenbara lögn. Det var sjukt varmt under täcket, något han visste. Han la handen mjukt omkring min kropp och tryckte kinden mot mitt huvud.

Jag drog ett djupt andetag innan jag bröt den spända tystnaden.

”Du har bott här i en månad nu.” viskade jag. Han ryckte till, antagligen förvånat, bredvid mig, tätt intill.

”Har jag?” Jag nickade.

”Det var inte meningen att det skulle bli så länge”, viskade han, jag hörde på honom att han funderade, ”vill du att jag ska dra så gör jag det.” viskade han sedan, jag skakade snabbt på huvudet.

”Nej, jag gillar att ha dig här, det är roligt med sällskap.” log jag, även fast han inte kunde se mitt leende.

”Jag gillar att vara här.”

”Hur länge hade du tänkt vara här?” viskade jag, böt ämne snabbt. Han hummade till för sig själv, svarade sedan:

”En till två veckor, kanske?” svarade han, och fick det att låta som en fråga.

”Vad hade du tagit vägen sedan?”

”Jag vet inte… Gått iväg någonstans, åkt tåg någonstans, jag vet inte riktigt.”

”Vad fick dig att stanna?” Av någon anledning var jag rädd att han skulle säga någons namn, som om det var hon som fått honom att stanna; eller honom.

”Du.” svarade han lätt. Lutade hakan mot mitt huvud.

”Varför?”

”Jag vet inte. Vad är det för frågor du frågar egentligen? Vad vill du komma fram till?”

”Rymmer du?” frågade jag sedan, frågan kom från ingenstans, jag hade inte en aning varför jag frågade den, den bara kom. Jag hade inte ens tänkt på den innan.

Han skakade på huvudet, bet ihop käkarna. Jag drog in hans doft genom näsan, han luktade en blandning av Justin och rök.

”Nej, min familj kastade ut mig, remember?” frågade han, inget leende, ingenting. Bara slutna käkar.

”Just det.” sa jag och drog ett djupt andetag.

Rummet var nästan helt mörkt, det enda som lös upp rummet var min lampa som spred ett dimmigt ljus runt i rummet. Gardinerna var fördragna för de stora panoramafönstren och dörren till min garderob var stäng. Radion stod avstäng på sin plats. Vi låg hopslingrade i de tjockatäckena, även fast det var sent och mörkt ute tryckte värmen emot mitt ansikte som var det enda som var över täcket av min kropp, och mina händer som var runt Justins hals. Det var alldeles för varmt för att vara natt, men så varma var nätterna i Los Angeles.

Plötsligt kom jag på en sak som Justin sagt precis när vi träffats.

”Du hade en bil innan va….?” frågade jag försiktigt. Han nickade, långsamt, och svarade med ett utdraget:

”Mm.”

”Vilka var killarna du snackade om när vi träffades?”

”Vilka?” Jag hörde att han spelade dum, han visste precis vilka jag tänkte på.

”De som förstörde din bil.” svarade jag, tänk vad mycket som hade hänt sedan dess, min ’en-gång-i-månadens-dag’, festen, åskan, stranden, fåra små fighter. Och nu var vi här, efter en månad.

”Några gamla vänner.” svarade han bara kort.

”Varför förstörde de din bil?” Han ryckte på axlarna.

”Jag vet inte.” jag trodde honom inte, han visste visst, såklart han visste. Eller, det trodde jag i alla fall.

”Berätta om din familj.” viskade jag. Han suckade och slappnade, antagligen irriterat, av emot min kropp.

”Nej, någon annan gång, god natt.” Jag suckade.

”Varför?”

”Jag vill inte.”

”Snälla.”

”Gud vad jobbig du är idag.” utbrast han och skrattade till, irriterat. Jag flinade till och innan jag ens tänkt efter hade jag tryckt mina läppar mot tatueringen på hans bröst. Kronan.

Vi blev helt stilla. Stämningen blev tyst och pinsam, läpparna brände efter hans hud och jag rullade snabbt in de i munnen. La mitt huvud ner utan att röra vid honom, men vägrade släppa greppet om hans hals.

”Fö-Fö-Förlåt.” viskade jag och han skakade snabbt på huvudet. Släppte inte greppet om mig heller. Det kändes plötsligt mycket jobbigt att ligga vid hans sida, och samtidigt som jag ville släppa honom ville jag inte. Det var mysigt att ligga såhär nära honom.

”Det är lugnt.” viskade han och lutade hakan mot min hjässa. Jag drog in ett djupt andetag innan jag reste mig upp ur sängen, försvann från hans varma famn för några minuter, och sprang genom rummet för att sätta på den lugna musiken på låg volym som jag alltid låg och lyssnade på när jag skulle sova. Jag sprang snabbt till sängen igen och kröp ner bredvid honom med brösten tryckta mot hans bröstkorg. Jag lyssnade tyst till den lugna musiken, och innan den andra låten hade börjat spelas sov jag.