(bilden har ingenting med teasern att göra, heh) 

Jennas perspektiv: 

Jag vaknade precis på samma ställe som jag somnat, med hela kroppen över Justins. Jag hade dock dragit mig själv uppåt lite, min kind var istället för att vara pressad mot hans bröstkorg, pressad mot hans kind. Mina armar var höjda till hans hår och jag fingrade automatiskt med naglarna i hans hårbotten när jag vaknade.

Den första tanken som dök upp i mitt huvud var att Justin antagligen var död, hans lungor hade säkert pressats ihop alldeles för mycket under natten och han hade säkert inte fått någon luft. Jag skulle med säkerhet bli åtalad för mord. Sedan kände jag hans varma utandning mot min nacke, och hur min kropp försiktigt lyftes upp och ner när han drog in och ut luft ur lungorna. Jag tänkte precis rulla ner från hans kropp och lägga mig bredvid honom istället när jag kände hans stenhårda grepp runt min rygg. Jag drog ett djupt andetag och släppte hans hårbotten med mina naglar för att placera de på hans händer på min rygg istället, jag försökte hjälplöst bända upp hans knutna händer med mina morgontrötta nävar. Jag gav upp efter bara några sekunder och bestämde mig för att försiktigt väcka honom istället, men direkt när jag lät min blick glida över hans ansikte var jag som fast, hans hjälplösa trötta ansiktsuttryck fick musten att tryckas ur mig och jag ville inte längre väcka honom. Inte resa mig eller ens röra mig, därför tog jag stöd med armbågarna över hans axlar och studerade hans sovande ansikte. Munnen var hopknycklad och liten och hans ögonbryn var rynkade, han såg ut som ett litet barn när han sov. Inte alls som han gjorde på dagarna, ibland kunde jag rentutav bli en aning chockad när jag fick se hans evigt spända ansikte. Inte alla dagar, men ibland. Man kunde nästan se hur seriösa tankar rusade runt i hans huvud och tog upp hela hans tankeförmåga. Och hans ögon, jag hade aldrig sett de glada, inte på riktigt. Visst var han glad ibland, log och skrattade, men ögonen hängde inte med. Det fanns alltid ett skynke över dem, som om något gömde sig långt in i hans hjärna, något viktigt, seriöst. Jag undrade var det var, kanske något om hans förflutna. Hans historia kanske inte var så enkel och entonig som många andras, inte för att jag någonsin trott det. Direkt när man kollade på honom visste man att något inte riktigt var som allt annat. Hans sätt att vara var annorlunda, men jag kunde inte sätta fingret på hur. Kanske vi ännu en gång kom tillbaka till hans förflutna. Jag visste inte, och jag visste inte om jag skulle våga fråga.

Hans ansikte rynkades ut och hans hud blev mjuk och slät. Några röda liggmärken i ansiktet spred sig över ena kinden, jag släppte min haka med den ena handen och drog försiktigt tummen över den mjuka, röda ytan. Håret låg fortfarande rufsigt på hans huvud, lite gyllenbrunt hår hängde ner för hans panna, fullbordade hans ansikte perfekt. Många skulle nog beskriva pojken under mig som snygg eller tillochmed sexig. Jag skulle beskriva honom som vacker. För det var just det han var, vacker. Som mest när han låg här, hjälplös och liten under mig.