Jennas perspektiv:

Justin hade direkt gått ut i vattnet, efter en snabb mening till mig, där han frågade om jag ville bada, hade han sedan styrt sina steg mot det klarblå vattnet. Jag hade kollat förundrat efter hans ryggtavla en stund, förundrats en aning av killen. Han såg verkligen inte ut som en typ som hoppade runt i vågorna och lät saltvattnet blöta ner det stylade håret. Han såg mer ut som killen som ville ligga och gotta sig på stranden en hel dag, jobba på solbrännan. Han hade faktiskt inte så mycket till solbränna, man kunde svagt urskildra en så kallad bonnabränna. Men det var ytterst lite. Annars var det ljusbruna färgen spridd över hela hans kropp. Jag gissade på att det var väldigt länge sedan han hade solat och badat på riktigt – i alla fall på stranden – han hade ju inte ens ett par badbyxor. Vilket var fruktansvärt förvånande, vem hade inte ett par badkläder? Jag hade inte en aning om hur många bikinisar jag hade. Men det var riktigt många.

Jag vände på mig på badlakanet. Jag hade legat på mage och solat ryggen nu en stund, och bestämde mig för att sola magen nu. Sedan gå ner och ta ett snabbt dopp. Jag drog ett djupt andetag, saltvattendoften spred sig i min näsa och putade ut magen så mycket jag kunde, den kändes en aning förlamad efter att jag legat på mage så länge. Hur länge kunde det vara? En halvtimme? En timme? Jag hade inte en aning. Jag la handen för ögonen för att inte bli bländad av solen om jag öppnade ögonen. Jag fixade till bikini trosorna samtidigt som jag hörde fotsteg i sanden. Jag hörde tydligt att de var påväg hit, även om det svaga mumlet av prat och skrik cirkulerade i min hjärna. Innan jag hann tänka mer på sorlet runt omkring kände jag hur något skuggade solen. Jag kollade förvånat upp på föremålet – personen – framför mig och mötte ett par hasselnötsbruna ögon strax innan jag kände hur två kalla saker placerades på min mage, jag tänkte precis skrika till när en av de kalla sakerna försvann från min mage och täckte min mun. Jag förstod att personen som skymde mig var Justin, och de kalla sakerna som placerats på min mage var hans händer. Jag höjde snabbt händerna och greppade ett fast tag om hans båda handleder, försökte dra bort båda hans kalla händer från min kropp. Droppar från hans hår träffade min bröstkorg. Jag drog och slet i hans händer, men de rörde sig inte ur fläcken. Hur jävla stark var killen egentligen? Väldigt stark, uppenbarligen. Plötsligt försvann handen från min mage, och för några sekunder råkade jag släppa greppet om hans handled, det tog bara dessa sekunder för honom att greppa tag om min handled istället. Det blev genast blött och kallt runt min handled. Händelsen upprepades när det gällde den andra handen, exakt samma rörelser. Ett överlägset flin spreds på hans läppar och jag kollade irriterat och ondskefullt upp i hans ögon.

”Det ska du få för!”

”Hur då?” flinade han och tog tag om båda mina händer med hans vänstra. Ett hårt grepp, inte så att det skakade mig, bara så att mina handleder var fastbundna mot honom. Han var hopplös just nu.

”Jag kommer på något.” sa jag lurigt, även fast jag inte hade kommit på något ännu.

Han böt snabbt ämne, ”Du ska följa med mig ner och bada.” Jag spärrade upp ögonen mot honom och skakade snabbt om och om igen på huvudet.

”Nej! Det ska jag inte!” utbrast jag samtidigt som jag kände hur hans högra hand krånglade sig in under mina lår, jag kände hur en varm känsla spred sig i kroppen när han av misstag råkade nudda min vänstra ljumske. Den var borta innan jag knappt hann reagera. Jag hoppades verkligen inte han uppfattade vart hans hand hade rört. Jag kunde hur rodnaden snabbt spred sig på mina kinder. Men jag kunde inte gömma dem, så jag försökte ignorera den varma känslan i ansiktet. Justin släppte mina händer med sin vänstra hand och krånglade in den under min rygg, av ren reflex höjde jag ryggen så att han enkelt kunde placera den mellan mig och badlakanet. Jag hade inte riktigt hunnit tänka på vad han tänkte göra förens han bar upp mig i sin famn. I panik slängde jag armarna om hans nacke och höll ett krampaktigt tag runt hans hals. Jag hade bara blivit buren en gång innan, och det var när min mensvärk höll på att ta kål på mig. Också av Justin dock. Utan att tänka på det kom våra ansikten mycket nära varandra, jag kunde känna hans lena kind mot min, men valde att ignorera kroppskontakten. Även fast samma känsla som alltid uppstod när han var nära bombarderade min mage. Jag fortsatte hålla ett krampaktigt tag om hans nacke samtidigt som jag kände hur ett mullrande skratt lämnade hans läppar, jag kände hur hans bröstkorg skakade en aning. Jag tänkte på hur dum jag måste se ut från någon utomstående persons perspektiv. Uppsprungen, och till synes livrädd med armarna i ett krampaktigt grepp om en killes hals. Även fast jag förstod att jag såg helt dum i huvudet ut gjorde jag ingenting för att förbättra det. Hans grepp om mig var stadigt, han skulle inte tappa mig, jag hade ingen aning om hur stark han var, men han skulle inte tappa mig. Det var i alla fall det jag försökte inbilla mig.

”Du gillar inte att bada va?”

”Jag gillar inte när folk överraskar mig med kallt vatten och sedan bär ut mig för att tvingar mig bada!” svarade jag och försökte slappna av i hans famn så gott som jag kunde. Jag släppte dock inte greppet om hans hals, inte för en sekund. Han skrattade till igen, men valde dock att hålla tyst. Jag råkade trycka in naglarna i hans hud samtidigt som jag hörde det välbekanta ljudet av ett par fötter som slogs mot vattnet. Jag förundrades ett ögonblick av att Justins bröstkorg inte kändes kall, även fast han just badat. Sedan kände jag den stekheta solen mot mina ben och ansikte och förstod att han måste ha så gott som torkat den korta stund han hämtat mig.

”Om du släpper ner mig lovar jag att jag dödar dig.” viskade jag mot hans axel när jag nästan kände vattnet mot min rumpa. Jag kunde nästan se flinet som lekte på hans läppar. Gud, för tillfället hatade jag honom verkligen.

”Men den styrkan i händerna?” han skrattade till igen, ”knappast.” Jag valde att ignorera och försökte koncentrera mig på att hålla fast mig hårdare runt hans hals.

”Släpp mig inte!” skrek jag när jag kände hur hans grepp långsamt blev lösare och lösare.

”Snälla!” skrek jag samtidigt som jag kände hur jag sakta närmade mig vattenytan. Hur han sakta släppte efter, gjorde greppet om mig lösare och lösare. Jag höll hårdare om Justins nacke och struntade fullkomligt i om jag skadade honom, det var endast hans fel. Det var han som hade släpat ut mig hit till vattnet från början.

”Om du släpper mig…” Jag hann inte säga mer innan jag kände det kalla vattnet blöta ner min kropp, jag skrek till och började snabbt hoppa på stället, fortfarande med ett fast grepp om Justins nacke. Det var hemskt att doppa magen i vatten, det hade jag täckt enda sedan jag var liten och badade med min familj. Jag hade alltid dragit mig extra länge för att doppa just magen.

Och nu var en bra bit av min mage under vattenytan. Jag nådde lite högre än till Justins axel när jag stod vanligt, men eftersom att jag väldigt ofta bar klackaskor kände jag mig mycket längre än så. Så nu när jag stod nära honom och endast nådde till hans axel kände jag mig fruktansvärt kort.

”Bär upp mig igen!” skrek jag och försökte klättra upp på hans kropp med hjälp av armarna om hans nacke. Men han la bestämt händerna på mina sidor och höll mig nere på marken. Vattnet var fortfarande kallt mot min solvärmda kropp. Jag väntade en stund på att jag skulle vänja mig vid det kalla vattnet. Hur fan kunde det vara så kallt på sommaren? Det var ju bara i början ännu, men ändå. I Los Angeles var det så gott som bra väder året om. Han hade ett stort flin på sina läppar när jag efter en stund kollade upp i hans ögon igen. Jag hade vant mig vid vattnets kyla och kunde nu stå normalt utan att behöva hoppa och hålla på för att lönlöst försöka hålla värmen.

”Det där var lågt av dig!” utbrast jag och plirade med ögonen in i hans. Han flinade.

”Jag blev trött på att bada ensam.” Han ryckte likgiltigt på axlarna. Jag kände hur hans nackhårstrån smekte mot mina händer och armar och uppfattade ännu en gång hur nära vi var. Jag kunde nästan känna hans mages värme mot min hud och drog ett djupt andetag samtidigt som jag kollade djupt in i hans ögon. Jag fattade egentligen inte varför alla dessa nära-kontakt mötena hände.

Jag avbröts av att någon skrek lite längre bort och jag bröt snabbt blicken från hans vackra bruna ögon. Sedan fick jag en liten plan. Innan han ens hann blinka hade jag flyttat mina händer från hans nacke – jag hade ingen aning om varför de fortfarande varit kvar där – och lagt de på hans bröst, för att snabbt putta iväg. Han tappade snabbt balansen och trillade ner i vattnet. Ett stort leende spreds på mina läppar och jag skrattade högt samtidigt som han reste sig upp från vattnet. Vattendropparna rann över hans överkropp och håret var alldeles platt av vattnet. Jag skrattade ännu mer när han drog ett djupt andetag och gjorde ett tappert försök att dra handen igenom de platta håret. Ett stort busigt flin spreds på hans läppar och han skrek:

”Det där ska du få för!” samtidigt som han tog två snabba steg mot mig, men jag hade redan backat några steg och skrattade högt när han snabbt började jaga mig ut i det djupa vattnet. Jag sprang i lekfull panik så snabbt jag kunde men vattnet - som nu nådde mig till mitten av magen – försegade mina steg. Jag slängde en blick bak över axeln och till min förskräckelse var Justin bara några få meter ifrån mig. Jag skrek till samtidigt som ett bubblande skratt lämnade mina varma, torra läppar.  Jag kände hur han sprang på, jag fattade inte hur han kunde springa så snabbt i vatten. Ingen kunde springa snabbt i vatten. Jag glömde allt folk runtomkring oss. Jag tänkte inte ens på hur dum jag måste se ut när jag springer i vattnet.

Efter bara några sekunder kände jag Justins armar runt min midja och hur han snabbt började snurra runt oss. Det blå vattnet var nu till mina bröst, men till honom var de bara en bit upp på magen. Jag skrek högt när han snurrade runt mig i en cirkel för att sedan släppa taget så att jag kastades i vattnet. Jag kände hur hela min kropp var täckt i vatten och sparkade snabbt med fötterna mot marken för att snabbt klyva vattenytan ännu en gång. Jag kunde inte låta bli att skratta högt samtidigt som jag drog bort håret som hamnat i mitt ansikte. Min blick gled ner över hans överkropp och jag rynkade pannan när jag fick se tatueringarna som prydde hans kropp. Hur fan hade jag kunnat missa dem?

”Jag visste inte att du var tatuerad.” skrattade jag och slog ut mot händerna mot hans kropp. Han flinade och kollade ner på sin överkropp.

”Men det är jag.” Han kollade upp på mig och flinade, jag skrattade till och följde hans olika tatueringar. En krona över hans högra bröst, mitt höger, hans vänster. Något jag gissade var ett datum med romerska siffror var placerat på hans vänstra bröst, ungefär i jämnhöjd med kronan. Jag pekade på de romerska siffrorna innan jag frågade:

”Vad betyder d--.” jag hann inte avsluta meningen innan han hade kastat vatten på mig. Jag glömde helt min fråga och skrattade till.

”Spring nu innan jag kastar ner dig i vattnet igen!” sa han och flinade stort mot mig. Men något i hans ögon hade förändrats. Jag kunde inte sätta fingret på vad.

Jag sköt det ifrån mig, skrattade till samtidigt som ett stort leende spreds på mina läppar och jag bet mig i underläppen.

Snabbt vände jag mig om och sprang så snabbt jag bara kunde genom vattnet.