Jennas perspektiv:

Veckan därpå, när jag och Justin hade satt oss i bilen efter en dag av jobb och träning, vände Justin på sig till mig och kollade på mig med vaksamma ögon.

”Jag ska på fest ikväll.” Jag vände blicken snabbt mot honom och rynkade ögonbrynen.

”Jaha?” svarade jag och startade bilen, backade ut från min lilla parkeringsruta och körde sedan ut på vägen. Trafiken var hektisk och köer hade bildats på olika ställen i hela staden.

”Och jag undrar om du vill följa med.” sa han snabbt och studerade mig för att se min reaktion, jag rynkade pannan igen och skrattade till.

”Varför? För att ta hand om dig när du är så full att du inte kan gå?” Jag tog en kort konstpaus, kollade på honom och sänkte det ena ögonbrynet, sedan fortsatte jag, ”Nej tack, jag stannar hellre hemma och kollar på film.” Kön slingrades efter en liten stund av tystnad.

”Jag lovar att inte bli full. Det kan bli kul? Jag lovar att inte ens dricka bodyshots från dig när du är så full att du inte kan stå.” sa han och kollade med ett litet överlägset flin på mig.

”Jag dricker inte, jag blir inte full.” sa jag och försökte kolla lika överlägset på honom som han hade kollat på mig.

”Jag kan tillochmed hindra andra från att dricka bodyshots från dig.” avslutade han sin tidigare mening.

”Åh, vad snällt av dig, men jag stannar fortfarande hellre hemma. Du kan stanna hemma om du nu så gärna vill umgås med mig.” flinade jag, han suckade tungt.

”Snälla.” sa han, ”Jag lovar på allt jag har att jag inte blir full, att jag inte kommer dricka från sig och att ingen annan kommer få göra det heller.” Jag tänkte precis påpeka att han inte precis hade något att lova på, när jag istället nickade och gick med på hans förslag.

”När du nu lovar allt det där är det onödigt att slösa bort det, tycker du inte? Nu gäller det bara att se vilka kriterier du sabbar.” flinade jag. Han höjde ögonbrynen, fattade att jag retades med honom.

”Jaså, ska det låta så?” Jag flinade och nickade.

”Det är så det ska låta.”

~

Jag tog en snabb dusch innan jag begav mig in i min WIC för att bestämma kläder. Jag började med att torka mig, så att jag inte blötte ner kläderna jag valde. Jag virade sedan handduken runt håret och tog på mig ett par enkla vita spets underkläder. Väldigt bekväma. Jag kollade sedan runt i garderoberna efter något att ha på mig, skulle jag ta en klänning, eller byxor och en tröja? Jag letade fram ett par mörka leggings med små svarta hjärtan på. Till det letade jag upp ett par blå snygga shorts. Jag drog på mig kläderna jag hitintills hittat och kollade sedan på mig själv i spegeln på ena väggen. Jag svängde runt och log ett stort leende. Det var snyggt. Riktigt snyggt. Jag letade vidare hon hittade någon slags blus, jag böt snabbt ut den vanliga behån med en tub-behå. Så att behåbanden inte skulle synas över mina axlar. Sedan drog jag på mig blusen, en vit, luftig vacker blus som satt fast med någonslags band precis under armhålorna. Armarna var hellånga, men även de väldigt luftiga. Jag betraktade den glatt i spegeln och log stort mot min spegelbild. Sedan drog jag av handduken från håret och borstade det snabbt innan jag fönade det. När jag var klar med att torka det, lät jag det hänga i min vanliga nersläppta, avslappnade frisyr. Sedan letade jag upp mina svarta Jeffrey Campbells med nitar och tog på dem snabbt. Jag gick fram till mitt sminkbord och sminkade mig snabbt med mascara, eye liner och läppglans. Jag hann inget mer invecklat.  Jag betraktade mig själv i spegeln en stund innan jag gick ut till Justin, som stod lutad mot väggen utanför mitt rum och väntade på mig. Han hade på sig ett par mörka jeans som vi köpt på vår lilla shoppingrunda för en vecka sedan och en V-ringad t-shirt. Jag log stort mot honom, han tänkte precis säga något när jag avbröt honom med ett kort:

”Jag ska bara borsta tänderna.” innan jag stack iväg mot badrummet för att borsta tänderna, noga. När jag var klar fluffade jag till håret lite innan jag gick ut till Justin igen.

”Tror du det här duger?” frågade jag och kollade ner på mitt enkla, men snygga, klädval. Hans blick sneglade över min kropp, snabbt nickade honom.

”Jättefint.” log han och drog ett djupt andetag. Jag avbröt honom ännu en gång, denna gång inte med vilja, när han hade något att säga.

”Vilka är festen hos?” frågade jag nyfiket. Han blåste ut luften han haft i munnen och kollade sedan mig rakt i ögonen.

”Jag tänkte precis komma till det, den är hos de där killarna som jag hängde med förra helgen. De som jag träffade vid gymmet, du vet.” Jag stelnade till när han erkände vilka festen var hos. Jag fick rysningar av killarna i den där bilen, mannens genomträngande blick gav mig rysningar.

”Var de inte de du slogs med?” frågade jag snabbt. Han skakade snabbt på huvudet.

”Det var deras kompisar, de lovade att de inte skulle vara där idag. Så jag hoppas de inte ljuger.” han svarade spänt. Jag nickade stelt jag med. Drog ett djupt aningen skakande andetag, och nickade sedan.

”Jag låter inget hända dig. De är egentligen väldigt schyssta.” Han tog en kort paus, ”Men det ser tjejer som..” han drog ett djupt, bråkade med sig själv i sin hjärna, tänkte, ”objekt.” Jag drog ett djupt andetag och nickade.

”Jag går.. Bara inte nära dem.”

”Du kan hålla dig vid mig, jag låter ingen, som du inte vill, röra dig. Jag lovar.”

Jag tänkte på Charlie och på hur många fester hon varit på, hur många gånger hon hade haft sex. Hur många år sedan det var hon förlorade sin oskuld, hon var mycket öppen av sig och hade pratat om allt sådant för väldigt länge sedan. Bara några veckor efter att vi blivit kompisar med varandra.

Hon var väldigt, väldigt öppen av sig. Min bästa vän.

”O-Okej.” sa jag kort, låtsades vara oberörd, även fast jag kände mig illa vid mods av att behöva se, eller träffa killen med de där kalla bruna ögonen ännu en gång. Jag drog ett djupt andetag och klämde fram ett leende mot Justin.

”Så....,” viskade jag, slog ut med armarna och log sedan stelt mot honom igen, ”ska vi gå?”

~

(lyssna gärna: Sexy bitch - David Guetta feat Akon)

Min blick gled över folket utanför det stora huset. De flesta stod upptryckta mot varandra med tungorna i varandras halsar eller med händerna över hela kroppen på den andra. Jag drog ett djupt andetag och kände Justins hand mot min rygg precis när jag tänkte stanna och klaga.

”Vi fortsätter Jenna, jag lovar att inget kommer hända dig.” Jag ville inte erkänna för honom att jag var rädd för detta, jag hade aldrig gillat att umgås med massa folk. Stora folkmassor var verkligen inte min grej.

”Vi åker hem Justin.” viskade jag bak mot honom, med blicken på dörren framför oss. Jag hade stannat igen, hans fingrar började stryka mig över ryggen i en betryggande röst.

”Håll dig bara nära mig, Jenna. Ta det lugnt, det är bara en fest, inget att stressa upp såg åt.” Han log lugnande, jag drog ett djupt andetag och nickade. Det kändes en aning bättre, han hade sagt att jag kunde hålla mig nära honom. Om jag höll mig vid honom skulle ingen kunna röra mig. Vad var jag ens rädd för?

Jag kände Justins händer på min midja och hur han sedan försiktigt puttade mig fram, jag tog ett stelt steg uppför nästa trappsteg, fortsatte så tills jag var uppe vid toppen av trappan. Med allt folk som stod utanför huset bakom mig.

”Okej?” sa Justin högt i mitt öra. Jag hade inte ens tänkt på den höga musiken som dunkade från huset. Jag kände igen låten som spelades. Jag visste dock inte vart ifrån, jag brukade inte lyssna på party-låtar. Justin släppte min midja med den ena handen och öppnade dörren snabbt, musiken blev genast högre och Justin puttade mig stöttande in genom dörren. Jag drog ett djupt andetag och kollade runt på folket som stod överallt och dansade för fullt. Vad jag trodde brukade vara vardagsrummet var nu ett enda stort dansgolv och i köket var det fullt med personer som hällde upp dricka i röda plastglas. Jag ville inte ens veta vad folket gjorde i sovrummen på övervåningen. Jag rös. I köket fanns det ett högt bord som användes som en liten bar. Det var dit Justin tog mig först, till baren. Där killen med de kalla bruna ögonen stod. Hans blick mötte direkt min när vi gick in genom dörren till köket. Ett flin spreds på hans läppar och jag ville så gärna gömma mig bakom Justin. Men jag hade bestämt mig för att stå upp för mig själv, jag ville inte framstå som en mes. Och vi hade ingenting bakom oss, ingen historia, vi hade aldrig pratat med varandra innan.

”Så du fick med henne ändå, jag måste erkänna att jag tvekade på dig, Bieber.” Justin stod fortfarande med händerna på min midja bakom mig. Han var inte lika mycket längre än mig som han brukade, så att valde att – istället för att kolla på killen över mitt huvud – ställa sig bredvid mig, fortfarande med en stöttande arm om min midja. Justin svarade inte, pekade bara på barens alla flaskor med vätska i. Antagligen olika drycker. Han kollade på mig och log.

”Vad vill du ha?” Jag drog ett djupt andetag och släppte sedan ut andetaget.

”Ehm.. Vatten?” svarade jag frågande, jag visste att det inte var svaret han ville höra, men det struntade jag i. Jag tänkte inte supa bort min hjärna ikväll. Jag hörde hur den brunögda bakom bardisken skrattade hånande. Det störde mig att jag inte kunde namnet på honom ännu. Justin vände tillbaka blicken mot disken och den brunögda och struntade i vad jag hade sagt.

”En vodka.” Killen flinade stort mot oss och hällde sedan upp det jag antog var vodka i en röd plastmugg. Han räckte den till Justin och Justin räckte den vidare till mig. Jag tog den tveksamt och luktade av vana på den klara drycken.

Killen hade fortfarande det fula flinet på sina läppar.

”Ska du inte ha någonting, Bieber?” Justin skakade på huvudet och tänkte precis svara när killen, eller mannen, fortsatte: ”Håller dig nykter för flickan, inte sant?” Han flinade stort. Jag kollade ner i marken och tog ett fast tag om plastmuggen med båda mina händer.

”Du får dricka om du vill, Justin.” viskade jag till honom, så att bara han hörde. Han kollade en aning lugnande på mig och skakade på huvudet.

”Det är lugnt, Jenna.” sa han kort och killen bakom disken hånade oss med ett fult flin.

”Det var som jag trodde, har du satt på henne ännu, Bieber?” Justin vände oss snabbt om och vi gick snabbt därifrån, utan att jag riktigt hann reagera på vad han sa.

Jag valde att ignorera killens ord och vi gick ut mot vardagsrummet istället. Under tystnad, en aning tryckande tystnad. Det kändes verkligen som om jag skulle säga något, bara något litet, som typ, jag kom inte på något bra, så jag sa något dåligt istället.

”Vad menade han med det?” Jag sa det högt, så att han säkerligen hörde vad jag sa till honom. Jag kunde inte se honom medan jag sa det, jag stod fortfarande en aning framför honom med hans händer på min midja. Men även fast jag inte kunde se hans ansikte kände jag hur han stelnade till bakom mig, hans händer blev helt stilla.

”Ingenting, Jenna, snälla släpp det.” Och jag valde att göra det. Jag orkade inte gräva djupare i det, jag orkade inte bråka eller irritera Justin mer än möjligt. Jag höll fortfarande den röda plastmuggen med vodka i min hand. Jag höjde muggen så att jag kunde studera innehållet och kollade ner i muggen med den genomskinliga vätskan i. Plastmuggen var nästan helt full, vätskan skvalpte lite när jag gick. Jag höjde den mot läpparna och tog – till min stora förvåning – en hel klunk med vodka. Jag höll på att spy, jag tvärstannade direkt och tårarna steg i ögonen samtidigt som den brännande alkoholen rann ner i halsen. Jag började hosta hysteriskt samtidigt som jag försökte svälja vätskan och inte hosta ut den på allt folk som stod bredvid oss i vardagsrummet. Tillslut drar sig tårarna tillbaka och vätskan drar sig ner till min mage istället för att irritera mig uppe i munnen. Jag drog ett djupt andetag och reste mig upp normalt igen. Jag kollade runt för att försäkra mig om att inget sett på mitt hostanfall. Ingen kollar på oss, mina hostningar har antagligen dämpats av den höga musiken. Eller så kanske de var vana.

”Hur gick det?” frågade Justin snabbt bakom mig, jag hade inte uppfattat honom framför mig förens han uttalat de tre små orden, jag fäste blicken snabbt i hans vackra bruna – varma – ögon. Hans ögon var så annorlunda mot killen i barens, så vackra.

Jag nickade och drog ett djupt testande andetag. Det funkade bra. Allt funkade igen. Jag drog några andetag och log snabbt mot Justin.

~

Precis när jag tänkte att jag inte behövde oroa mig för att någon fäste någon större uppmärksamhet vid mig i denna lokal – vid tanke på min klädsel – hörde jag en mörk röst bredvid mig.

”Har du lust att ta något att dricka?” Min blick fästes snabbt vid den stora muskulösa killen bredvid mig, jag kände igen honom lite smått, men jag visste inte från vad. Jag hade säkert bara sett honom vid  

”Ehm, det är lugnt.” Jag visade upp den röda plastmuggen, som jag och Justin hämtat när vi kom, mot honom för att visa att jag redan hade dricka. Jag hade precis lämnats ensam av Justin, någon bimbo-blondin hade dragit ut honom på dansgolvet och han hade lugnat mig med orden att han snart skulle komma tillbaka. Det var en kvart sedan. Minst 10 låtar hade gått sedan dess. Jag undrade om de stod i något hörn och hånglade – eller ännu värre, om de befann sig i något rum på övervåningen. Jag kunde inte hjälpa mig själv när jag var så egoistisk att jag ville att han skulle komma tillbaka, nu. Han hade sagt att jag bara skulle hänga med honom, han hade lovat att inte bli full.

Ändå så var han inte här.

Killen tog tag i min fria hand och drog med mig mot köket. Jag försökte kämpa emot, men det var lönlöst, hans grepp om min hand var för hårt.

”Släpp mig.” sa jag och försökte dra till den första lögnen jag kom på, ”jag väntar på någon… Jag väntar på min.. På min… Pojkvän.” sa jag snabbt, men han bara fortsatte och stannade inte förens vi var framme vid baren, killen med de kalla bruna ögonen var inte där längre, till min lycka.

”Din pojkvän, huh?” skrattade han tyst, samtidigt som han släppte min hand och hällde upp två glas med vodka. Jag nickade snabbt.

”Ja, min…,” jag drog ett djupt andetag, ”min pojkvän.” Egentligen ljög jag inte, Justin var min pojk-vän. Jag hade aldrig riktigt gillat att ljuga.  

”Du låter osäker.” konstaterade han och jag svor för mig själv i min hjärna. Fan.

”Jaså?” svarade jag istället. ”Och varför skulle jag vara det?” Han hånade. Jag hade inte märkt det innan, men hela hans sätt var aggressivt och hotfullt. Jag kunde inte låta bli att bli en aning vaksam över honom. Det kändes oerhört töntigt av mig. Allt. Jag letade efter Justin i folkmassan. Jag ville inte vara vid den mystiska killen längre, jag ville vara med Justin, i alla fall vid honom. Han hade lovat att han inte skulle bli full och att jag kunde hålla mig vid honom. Lovat.

”Kanske för att du ljuger.”

”Det gör jag inte.”

”Eller hur.” Han tog ett steg som förde honom farligt nära mig, mina bröst trycktes mot hans bröstkorg och just när han tänkte dra en hand om min midja och luta sig ner till mina läppar såg jag Justins figur i sidan av synvinkeln.