”Din pojkvän, huh?” skrattade han tyst, samtidigt som han släppte min hand och hällde upp två glas med vodka. Jag nickade snabbt.

”Ja, min…,” jag drog ett djupt andetag, ”min pojkvän.” Egentligen ljög jag inte, Justin var min pojk-vän. Jag hade aldrig riktigt gillat att ljuga.  

”Du låter osäker.” konstaterade han och jag svor för mig själv i min hjärna. Fan.

”Jaså?” svarade jag istället. ”Och varför skulle jag vara det?” Han hånade. Jag hade inte märkt det innan, men hela hans sätt var aggressivt och hotfullt. Jag kunde inte låta bli att bli en aning vaksam över honom. Det kändes oerhört töntigt av mig. Allt. Jag letade efter Justin i folkmassan. Jag ville inte vara vid den mystiska killen längre, jag ville vara med Justin, i alla fall vid honom. Han hade lovat att han inte skulle bli full och att jag kunde hålla mig vid honom. Lovat.

”Kanske för att du ljuger.”

”Det gör jag inte.”

”Eller hur.” Han tog ett steg som förde honom farligt nära mig, mina bröst trycktes mot hans bröstkorg och just när han tänkte dra en hand om min midja och luta sig ner till mina läppar såg jag Justins figur i sidan av synvinkeln. 

Justins perspektiv:

Jag blev förvånad när jag gav köket en snabb blick på vägen tillbaka till Jenna och fick se just Jenna stå där med kroppen upptryckt mot en lång, muskulös, snaggad kille. Jenna var väldigt pryd av sig. Jag hade aldrig försökt närma henne på något sådant sett, men man såg det på henne, att hon skyggade tillbaka direkt när någon kom ”farligt nära” och bara sättet hon nästan vägrat gå in på festen talade för sig själv, hon tyckte inte om folk. Hon hade tur som inte hade klätt upp sig i något extra naket, då skulle hon haft ett helt dussin kåta killar efter sig. Och jag skojade inte. Faktiskt tryckte jag att hon var en aning töntig, men det tänkte jag inte erkänna för henne, aldrig. Hon kanske bara var så i miljöer hon inte var van vid, som fest-miljöer. Förhoppningsvis. Och förhoppningsvis vande hon sig snabbt också, eller så skulle hon bara vägra nästa gång jag bad henne följa med på någon fest.

Om det blev någon ”nästa gång” överhuvudtaget.

Våra blickar möttes snabbt och sekunderna jag kollade in i hennes ögon såg jag hur lättnad speglades i de klarblå ögonen. När jag tänkte efter såg hon inte alls särskilt trivsam ut i positionen med en upptryckt kille framför sig, hon hade händerna på hans bröst i en gest som såg ut som att ville putta bort honom. Hon kollade snabbt på mig igen, där jag stod och såg ut som ett fån i dörröppningen. Halv väntade på henne, halvt undrande vad hon håll på med, och om hon ville det. Halvt funderande på om jag skulle gå.

Jag bestämde mig för att stanna en stund till.

Jenna lutade bak huvudet bort från den snaggade killen bredvid henne. Han såg inte så glad ut när hon ursäktade sig och pekade med tummen mot mig. Jag kunde inte höra vad hon sa på grund av den höga musiken som dunkade genom hela huset. Men jag gissade på att hon sa något om mig. Eftersom att hon pekade på mig. Killen med snaggat hår slängde en mördande blick på mig, innan ett stort flin spred sig på hans läppar och han kollade tillbaka på Jenna. Som stelnade till framför honom när han sa någonting till henne, fortfarande med ett hånande leende på sina läppar.

När han kollade på mig nästa gång, några sekunder senare, kände jag igen honom. Det var en av Marks vänner. En av killarna som suttit i bilen när Mark, en gammal kompis, hade hämtat upp mig vid parkeringen där Jenna hade stått och väntat på mig efter jobbet. Jag kom ihåg att han hade varit extra uppspelt efter att ha sett Jenna, han hade i smyg försökt få en syn av henne när vi åkt iväg en bit, och hon hade redan varit borta, han hade inte fått syn på henne.

Det visste jag för att jag också kollat efter henne när vi körde iväg.

Jag visste inte hela hans namn, bara att de började på R, jag hade hört något om att han hatade sitt namn och istället kallades för – endast – R.

Jag tog några steg fram mot dem och skrek, för att överrösta musiken:

”Något problem?” Meningen var riktad mot R. Jag kollade honom i ögonen hela tiden när jag pratade, försökte underteckna meningen med att jag ville att han skulle släppa Jennas höfter, som han hade tagit ett fast grepp om. Jenna så inte rädd ut, mest irriterad och obekväm. Jag hoppades att hon inte var en så bra skådespelare så att hon kunde gömma rädslan.

R skakade på huvudet.

”Nej, Bieber. Inget problem här inte. Själv?” Hans mening var undertecknad med att han ville att jag skulle gå, men det skulle jag inte. Jag kände hur ilskan började pyra inuti mig, den hade inte brusat upp, och det skulle den inte göra heller, jag ville inte bli arg framför Jenna. Hon skulle inte behöva se mig arg. Hon hade inte gjort något för att förtjäna det. Det var ju jag som hade tvingat med henne på denna festen, alltså var det min skyldighet att se efter henne.

”Släpp henne.” svarade jag bara och kollade hårt och allvarligt in i hans ögon.

”Hon ljög för mig.” sa han och jag såg hur Jenna stelnade till där hon stod framför mig, och honom. Någonstans i mitten av oss stod hon. Blickstilla.  

”Jaså?” svarade jag uttråkat, väntade på hans svar.

”Hon sa att hon hade en pojkvän”, började han, jag avbröt honom innan han hann avsluta meningen. 

”Det kanske hon har.” Han hånade mot mig.

”Och att det var du.” avslutade han sin mening. Jag kunde inte hjälpa när jag stelnade till och rynkade pannan. Det tog några sekunder av fundersamhet innan jag förstod vad Jenna hade tänkt, och jag hade lovat henne att jag inte skulle låta något hända henne, så jag spelade med.

”Och hur vet du att det inte är sant då?” Han såg lurig ut.

”Jag känner dig Justin, i alla fall kände, och du är inte typen som blir tillsammans med tjejer. Faktiskt förvånad det mig att du har stannat i Los Angeles så länge.” Han flinade. ”Varför?”

Den frågan hade jag faktiskt frågat mig några gånger, varför stannade jag fortfarande kvar här? Jag brukade inte stanna på ett och samma ställe särskilt länge, dock brukade det bero på att jag inte hade någonstans att ta vägen. Alltså behövde jag inte stanna särskilt länge på ett ställe, jag hade ändå ingen att umgås med. Jag hade tänkt åka några gånger, men något hade alltid kommit i vägen.

Jag valde att ignorera hans fråga.

”Bara släpp henne, och låt henne vara, du har inget med henne att göra.” svarade jag kort och spände blicken i hans. Han var några centimeter längre än mig, men muskelbyggnaden var den samma. Han skulle inte ta mig i slagsmål. Han såg farligare ut än han var.

Han höll envist kvar sina händer om hennes midja. Smekte hennes höfter med sina händer och smekte de sedan ner över hennes rumpa, Jenna såg inte rädd ut, men jag visste att hon kände sig obekväm i situationen. Vem skulle inte gjort det? Hon hade fortfarande händerna på hans bröst, försökte återigen putta bort honom. Han rörde sig inte ur fläcken. Hennes hår föll i små vågor på hennes rygg och hon kollade med stora klarblå ögon på mig, direkt när jag mötte hennes blick kollade jag bort och upp på killen som stod framför henne.

”Vi kan dela på henne om du vill, Bieber.” Jag spände käkarna och plirade med ögonen mot honom. Hotfullt, för att hon skulle släppa henne. Jag spände nävarna och bet ihop hårt.

”Släpp henne.”

”Är det inte lite synd att du ska få en så snygg, sexig, härlig tjej alldeles för dig själv, huh?” Han sa sexig långsamt, så att jag tydligt skulle höra det, samtidigt som jag såg i kanten på synfältet hur han klämde till på hennes rumpa. Jenna rörde sig fortfarande inte, hennes blick var fast på mig. Jag tog ett steg mot de samtidigt som R tog ett steg närmre Jenna, tryckte till hennes rumpa med sina stora hårda händer.

”Har du satt på henne ännu Justin, eller är de det du väntar på? Är det därför du fortfarande är kvar i Los Angeles.”

Jag spände nävarna samtidigt som jag tog ett steg mot honom, höjde handen och la den runt hans hals, tryckte upp tummen mot hans hals. Så att luften försvann från hans lungor, snabbt släppte han greppet om Jennas rumpa och höjde händerna för att försöka slita bort mina händer. Han log hånande mot honom.

”Inte så kaxig längre, huh?” flinade jag och tryckte in fingret hårdare in i hans hals. Han spärrade i panik upp sina bruna ögon och försökte lönlöst dra bort mina händer från sin hals. Jag lutade mig närmre honom och kollade hårt in i hans ögon.

”Om du rör henne igen, lovar jag att göra slut på dig, okej? Om du ens petar eller tänker på henne igen lovar jag att göra slut på dig, okej?” viskade jag kallt mot honom. Han nickade snabbt i panik och jag förstod att hans luft höll på att ta slut. Jag puttade honom bakåt och släppte mitt grepp om hans hals så att han flög handlöst ner i marken. Jag mötte hans blick och kisade ilsket in i hans ögon. Jag hann se rädsla flimra över hans ansikte innan jag vände mig om och gick fram till Jenna som stod och höll tag i bardiskens kant med ena handen.

”Är du okej?” frågade jag och hon kollade upp från R som låg och sprattlade mesigt på marken. Hon mötte min blick och nickade sakta.

”Ingen större fara skedd.” sa hon, försökte le, försökte lätta upp stämningen en aning med ett lättsamt leende, men jag förstod att hon var skakad. Och att leendet var fake. Jag hade inte märkt folket som hade samlats runt oss förens när jag mötte någras blickar när min blick gled runt i rummet. Jag la händerna på Jennas överarmar och vände henne om med hjälp av de innan jag la händerna försiktigt på hennes midja och puttade henne försiktigt framåt. Jag la ingen större uppmärksamhet på folket som samlats omkring oss, de hade inget med saken att göra. Jag gick bakom Jenna ut i vardagsrummet, som hade förvandlats till ett dansgolv. Jag drog med henne tillbaka till vår föregående plats och släppte henne samtidigt som jag började luta mig mot väggen igen. Musiken dunkade hårt i öronen och ljudet var öronbedövande, det var ett rent mirakel att jag och R hade hört varandra ute i köket. Jag hade inte tänkt på den höga musiken när ilskan hade tagit över kroppen, det gjorde jag aldrig.

”Förlåt att jag ljög om att du var min pojkvän.” sa hon generat och kliade sig lite i nacken samtidigt som hon sneglade med rosiga kinder upp mot mig. Jag skrattade till och log lugnande.

”Det är lugnt, faktiskt, så är det en aning smickrande.” flinade jag en aning retligt. Hennes kinder blossade upp i en ännu rödare färg och jag skrattade till och innan jag kunde hejda mig raderade jag luften mellan oss och drog in henne i en mjuk kram. Jag lutade huvudet mot hennes hjässa och smekte hennes rygg lite smått, det tog en stund för henne att lägga armarna om mig och krama mig tillbaka, men när hon väl gjorde det gosade hon in sitt ansikte i min nacke. Efter en liten stund, antagligen en alldeles för lång stund, släppte vi varandra och tog några generade steg från varandra. Jag drog ett djupt andetag och kliade mig lite i håret innan jag pekade bak mot köket igen.

”Vågar vi gå tillbaka och hämta lite dricka tror du?” frågade jag hastigt och Jenna flinade innan hon ryckte på axlarna.

”Kanske.”

~

Efter några plastmuggar vodka och några öl hängde Jenna på mig som en handduk som man hängt över axeln. I alla fall nästan. Hon hade blivit full, och klockan var bara halv 11. Jag kände på mig att det skulle bli en tidig hemgång, helst innan Jenna däckade över några hånglande par i soffan i ett av vardagsrummets fyra hörn. Jag fick hålla ett fast tag omkring Jennas midja både för att hålla fast henne, så att hon inte försvann, och för att stötta upp henne när hon var nära på att trilla. Hon var mycket närgången i fullt tillstånd, dock hade hon inte pressat sina läppar mot mina läppar eller något annat ställe på min kropp. Men hon stod väldigt nära och hennes fingrar hade varit innanför min tröja ett flertal gånger. Smekt mina ryggmuskler och skulderblad, om hon hann dit upp innan jag, till hennes klara besvikelse dragit ut de igen. Jag hade absolut inget emot att hon rörde vid mig, tvärtom, men hon skulle bli sur och besviken på mig om hon fick reda på att jag hade låtit henne göra det. Och det var inte värt det.

Festen hade blivit hel vild den senaste timmen, dansparen ute på golvet dansade närmre än någonsin och händerna var överallt på den andres kropp. Jag kunde inte låta bli att följa de dansande, tryckande, smekande, kyssande paren med blicken samtidigt som jag höll Jenna hårt mot bröstet direkt efter att jag dragit bort en stod genomskinlig vodka flaska från hennes händer. Jag struntade i om jag höll henne alldeles för nära bröstet just nu, jag kände på mig att om jag släppte henne skulle hon springa iväg och bli ännu fullare i något hörn av huset. Och jag skulle behöva leta hela natten efter henne.

”Varför?” gnällde hon, fortfarande ältandes för den där dumma vodkaflaskan hon hittat på någon sunkig plats.

”Därför.” svarade jag lättsamt. Hon suckade djupt.

”Sluta, du irriterar mig. Jag har ont i mitt huvud, kan jag få en till öl?” sa hon snabbt. Jag skrattade till och lutade mitt huvud mot hennes hjässa.

”Nej Jenna, inte mer alkohol för dig. Jag tror vi drar hem.”

”Har du druckit något?” frågade hon undrande. Jag skakade på huvudet.

”Nej, det har jag inte. Så jag kan köra din bil hem.” Hon skakade på huvudet och spärrade upp ögonen mot mig.

”Du kommer köra ihjäl oss Justin!” skrek hon, om musiken inte skulle dunkat hårt från högtalarna skulle hela huset höra henne. Nu vände sig endast de som stod närmast oss om. Jag flinade mot henne och skrattade till.

”Jag kommer inte köra ihjäl oss Jenna, och vad ska vi annars göra?” Hon funderade en stund, snurrade en liten lock runt sitt finger.

”Jag kan köra.” sa hon efter en stunds tänkande med ett leende. Jag höjde på ögonbrynen.

”Jaså, det tycker du?” frågade jag och hon nickade, glatt.

”Ja, det tycker jag.” log hon och ställde sig ännu närmre mig, samtidigt som jag kände hennes händer mot min midja. Hennes tummar smekte min bara hud under tröjan, på båda sidorna. Jag himlade med ögonen mot henne samtidigt som hon gjorde en klumpig ansats till att sticka händerna under min tröja och smeka mina magmuskler. Men jag hann stoppa henne. Jag sa inget, men jag hörde hennes djupa suckande. Hon kollade med en sur blick på mig. Jag log mot henne.

”Ska vi åka hem?” Hon vände sig bara om och vi började gå ut från huset.

~

Jenna vägrade hoppa in i bilen. Hon stod bara och höll i bilen för att jag inte skulle kunna putta in henne.

”Seriöst Jenna, bara hoppa in.” suckade jag frustrerat. Hon skrattade till och skakade trotsigt på huvudet, hon såg ut som ett litet barn. Hennes vågade hår dansade mjukt runt hennes huvud av den svala nattvinden. Jag drog in ett djupt andetag och den ljumma nattluften fyllde mina lungor. Hon var hopplös just nu.

”Nej.”

”Vad vill du att jag ska göra?” Hon funderade lite. En stund senare log hon stort och räckte upp ett finger som för att visa hon fått världens bästa ide, jag kollade irriterat på henne samtidigt som hon började prata.

”Jag vill åka buss.”

”Buss?” frågade jag och drog ett djupt irriterat andetag. Hon log och nickade snabbt, flera gånger, om och om igen. Utan förvarning böjde hon sig ner och drog av sig sina högklackade skor, först den vänstra och sedan den högra. När hon höll de i handen och reste sig upp normalt igen var hon en bra bit kortare än mig. Jag kollade ner på henne och hon log.

”Jag vill åka buss.” Jag suckade och skakade på huvudet.

”Det går inga bussar nu Jenna. Snälla, bara hoppa in.”

”Det går visst bussar.” konstaterade hon, även fast jag visste att hon inte talade sanning. Förvånande? Nej. Vi var alldeles för långt från storstaden för att det skulle gå nattbussar.

”Jenna snälla, jag gör vad som helst. Bara hoppa in i den där fucking bilen nu.” sa jag och pekade menande mot hennes bil, som stod snyggt parkerad en bit från huset. Den första bästa platsen vi hittat. Hon spärrade upp ögonen mot mig och skakade på huvudet.

”Inte svära Justin.” Sedan hoppade hon in i bilen, utan problem. Jag stod kvar och kollade på henne, när hon kollade ut från den öppna dörren och sa:

”Jag sa ju till dig att det inte gick några bussar nu på natten, varför lyssnade du inte? Du lyssnar aldrig på mig!” och förvirrade hon mig ännu mer. Jag valde att ignorera henne och hoppade in på andra sidan bilen, snabbt, för att hon inte skulle ångra sig och hoppa ut ur bilen igen. Men när jag satt mig tillrätta på förarsätet hade hon spänt fast sig och kollade på mig med stora ögon. Hon var ju hopplös.

”Nej, varför lyssnar jag inte på dig.” sa jag med en suck och startade bilen hastigt.

 Sådär, vad tyckte ni om detta då? :) Ett litet "bråk" mellan R och Justin, Jenna blir full, de kör hem c: Vad tyckte ni? Något ni skulle vilja lägga till, förbättra eller göra om? c: 

Kommentera en massa! 

Minst 25 styck för nästa!