När Jenna var nära spred sig en konstig känsla i min kropp. Någon slags bubblande känsla blandat med välbehag och något mer. Det kändes ungefär som om all min kropps vätska förvandlades till bubbelvatten på bara några sekunder. Faktiskt så kände det så hela tiden när jag var nära henne, eller såg henne. Som när hon på morgonen frågade vad jag tyckte om hennes kläder, då jag utan att hon kunde säga till mig fick kolla in hennes slanka kropp. Hon hade fin klädsmak, en aning speciell ibland, men jag gillade det. Alla kunde inte se likadana ut. Jag tyckte om när hon kom ut med stora tröjor, tights och nästan inget smink. Allt hon bar passade henne som handen i handsken. Allt.

Precis denna känsla spred sig inuti mig när jag stötte upp hennes kropp påväg från garaget där jag parkerat hennes bil till hennes lägenhet. Hon gick snett framför mig, med min arm om sin midja, så att hon inte skulle falla ihop. Vi gick väldigt nära, nästan som ett i hopslingrat par. Men endast för att hon inte skulle trilla ihop mitt på gatan och somna, eller svimma, eller kräkas. Eller något liknande. Hon hade surat en aning när vi stigit ur bilen och hade inte viljat bli upphållen av mig, men när hon testade gå själv och nästan trillade, även fast hon inte hade klackaskorna på sig, lät hon mig hålla upp henne. Så nu gick hon otäckt nära mig med klackaskorna i en av sina händer. Jag kunde inte förstå hur full hon verkligen blivit, hon hade ju knappt druckit något? Hon var väll bara väldigt lättpåverkad.

Jag öppnade dörren intill receptionen och mötte direkt killen bakom diskens blick. Det var samma kille som när jag hade kommit hem full, Etan, Eten, Avan, Evan? Hans blick åkte från mig till Jenna och sedan tillbaka igen, jag valde att gå en liten längre väg till hissarna än vad jag behövde, så att jag inte behövde komma så nära Evan? Jag kollade in hans namnskylt och fick reda på att jag hade haft rätt, han hette Evan. Han rynkade på ögonbrynen när jag gick omvägen till hissarna på receptionens vänstra sida.

”Vad har du gjort med henne?” Jenna, som hade varit tyst ovanligt länge, skrattade till och föll baklänges så att hon fall rakt in i mig, jag fångade snabbt upp henne och höll ett hårt tag om hennes midja. Jag vände mig mot Evan och stannade till så att Jenna skulle återfå balansen, som hon knappt hade längre.

”Hon drack lite för mycket, hon kommer bli bra.” sa jag snabbt, känslolöst. Jag var känslolös mot honom. Jenna tog tag om min hand som låg på hennes mage, jag kollade ner på henne och hennes blick var suddig när hon kollade upp med ett leende mot mig.

”Justin jag är kissnödig.” Jag kunde inte hjälpa leendet som spreds på mina läppar, en grej som Jenna aldrig skulle säga högt. Aldrig.

”Vi är snart uppe i din lägenhet.” sa jag kort och log tryggt mot henne innan jag ännu en gång började gå mot hissarna med Jenna snubblandes framför mig.

”Är du säker på att det är en så bra ide att ta upp henne…. Till ditt… Erat… Hennes.. Rum?” svarade han utdraget och jag stannade igen. Kollade förvirrat på honom.

”Ja, vart ska hon annars ta vägen?” Jenna lutade huvudet mot min axel och slöt ögonen, hennes andedräkt stank alkohol när hon andades ut på mig. Han höll tyst, och jag förstod vad han menade. Vad hade jag gjort mot honom för att få honom att hata mig så direkt? Jag hade träffat honom en gång innan. Och då hade jag knappt varit vid medvetande.

”Jag kommer inte göra henne illa.”

”Jag känner igen killar som er.” Han uttalade er som något fördömt ord. Som om det gjorde ont att säga det. Jag flinade och skakade på huvudet.

”Det tror jag inte du gör.” Jag nästintill bar Jenna under armarna den sista biten till hissen, hon var någonstans emellan sömn och vaket tillstånd och jag lät henne stanna där. Jag hörde hur Evan suckade frustrerat bakom mig och jag tryckte på knappen som kallade hissen till oss, medan vi väntade vände jag mig bak mot Evan och stirrade rakt in i hans ögon.

”Varför bryr du dig ens?” frågade jag kallt. Han sneglade ner mot Jenna, eller det man såg av henne, och kollade sedan upp i mina ögon igen.

”Jag bryr mig om henne.” Jag flinade, kände något litet som låg och pyrde i magen. Jag bar upp Jenna bättre när hon gled ner i min famn.

”Du har pratat med henne en gång.” sa jag snabbt och tycket.

”Som om du bryr dig mer.” kontrade han iskallt. Jag hörde plinget av hissen som kom och vandrade in i den med Jenna framför mig utan att bryta kontakten med Evan.

”Vi får väll se vad jag gör med henne.” svarade jag honom, mest för att ha någonting att säga. Efter allt hon gjort mot mig skulle jag aldrig göra något mot henne, inte när hon var full och knappt vid medvetande. Jag lutade mig mot hissens vägg och tryckte Jenna hårt mot bröstet så att hon inte skulle falla ner på det mjuka, mattliknande golvet. Hissens alla väggar var täckta av stora speglar som täckte hela ytan. I de fyra speglarna kunde jag se mig och Jenna från alla olika håll, jag tryckte snabbt in 24 och fortsatte stötta upp Jenna. Hon hade börjat vakna upp i min famn och jag såg i spegeln mittemot oss att hon blinkade till några gånger.

”Vad hände?” viskade hon, fortfarande grumligt, alkoholen gick ju inte ur kroppen bara för att hon slumrade till.

”Du slumrade till, bara snabbt.” Hon lutade sig ännu en gång mot min axel och kollade upp i mitt ansikte. Plötsligt höjde hon händerna och smekte in de i mitt hår. Jag rynkade pannan mot henne, men hon var för upptagen av mitt hår för att märka min oförstående min.

”Jag har alltid tyckt att det såg så silkeslent ut.” viskade hon och jag sänkte ett av ögonbrynen, hade dock de ena fortfarande höjt. Jag ryste av att känna hennes naglar sakta, mjukt dras mot min hårbotten. De egentligen alldeles för långa hårstråna för min frisyr vek sig när hennes naglar sakta rispade försiktigt på mitt huvud. Jag kunde inte hjälpa mig själv när jag lutade mig ner och lät henne få mer tillgång till att dra fingrarna igenom mitt hår. Samtidigt slöt jag mina ögon.

”Skönt?” viskade hon. Jag nickade knappt synbart och kände hur Jenna vände sig om i min famn, så att hon stod med huvudet mot mig istället. Hennes ansikte var farligt nära, jag såg henne inte, bara ett tomt mörker, men jag kände hennes varma utandningar mot kinden. Hennes hand försvann snabbt, men kom snabbt tillbaka, jag antog att hon bytt hand.

Det var så länge sedan jag känt någon ta i mig såhär, mjukt, omsorgsfullt, sakta, harmlöst. Hennes hand drog sig bak mot nacken och jag släppte ut en lång utandning som jag inte ens märkt att jag hållit inne. Jag rös ännu en gång när hennes fingrar drogs igenom mitt nackhår, det korta håret längst ner i nacken. Hon drog sedan försiktigt fingernaglarna mot nackhåret. Jag kände hur de små korta hårstråna böjde sig av hennes fingrar. Jag rös, ännu en gång. Hon tog ett steg närmre, jag stod som en mur mellan henne och spegelväggen bakom oss. Om jag öppnade ögonen skulle jag se våra kroppar hårt sammanpressade i de fyra speglarna runtomkring oss. Jag tittade inte upp, jag fortsatte leva i min lilla dvala där bara hennes mjuka händer fanns.

Vi blev avbrutna av ett klingande då hissen stannat på vår våning, Jennas våning. Jag öppnade ögonen samtidigt som hennes händer försvann och hon tog ett hastigt steg bak, håll på att falla bak innan jag tog ett snabbt fast tag om hennes midja. Vi gick under tystnad ut från hissen, ganska nära, för att hon inte skulle falla ner på hissgolvet.

Hennes lägenhetsdörr låg inte alls långt ifrån hissen, fem-sex steg sedan var man framme. När vi kom fram, fortfarande lika nära, kom jag på att jag inte visste var ingångsnyckeln var. Jag kollade ner på Jenna, som kollade uttråkat ner i marken.

”Jag funderar på att köpa en katt.” sa hon plötsligt. Jag gissade på att hon inte kom ihåg någonting från det som hade hänt i hissen. Jag hoppades nästan på att hon hade glömt helt.

”Jaså?” sa jag och ställde mig bakom henne för att stötta upp hennes kropp när jag kände hur hon säckade ihop ännu mer än förut. Genast slappnade hon av i min omfamning och lutade huvudet mot min axel. Hennes utandningsluft luktade starkt av alkohol. Konstigt att jag inte hade tänkt på det innan.

Hon nickade mot min axel.

”Var har du ingångsnyckeln?” frågade jag, hon stelnade till framför mig, innan jag kände hur hon slappnade av igen. När jag studerade hennes ansikte i det dunkla mörkret från de halvtända lamporna i korridoren såg det ut som om hon stod framför mig och flinade, med trötta, alkoholpåverkade ögon.

”I min ficka.” svarade hon kort, skrattade till när hon uttalat orden. Jag rynkade förvånat pannan.

”Kan du vara snäll och ta fram den, så att vi kan komma in?” svarade jag så lugnt jag kunde när hon inte rörde en fena.

”Jag når den inte.” svarade hon kort igen.

”Klart du når den!” svarade jag snabbt, hon skakade trotsigt huvudet mot min axel. Den ligger i min bakficka. Jag stelnade till bakom henne. Detta var verkligen inte den nyktra Jenna, som aldrig skulle låta mig ta någonting från ett ställe så privat som ens rumpa, även fast det nu handlade om bakfickan.

Men jag skulle komma åt rumpan, och det visste vi båda två.

”Ta den Jenna, nu.” sa jag kort och hon skakade på huvudet samtidigt som hon slappnade av och vände sig om i min omfamning och lutade sitt huvud mot min bröstkorg. Hennes klackaskor låg slängda på golvet bredvid oss. Hon placerade sina händer på mina höfter och tryckte sin kind mot min bröstkorg, jag kunde känna flinet genom t-shirten. Hon låtsades gäspa och slöt ögonen.

”Bara ta den så att vi kommer in, jag är trött.”

”Du är galen.” sa jag innan jag försiktigt placerade handen i hennes bakficka, den högra. Hon flinade ännu en gång mot mitt bröst. Fickan var tom.

”Fel.” skrattade hon. Jag tänkte precis dra ut högerhanden ur hennes ficka, men hon flyttade bak sin ena hand och höll kvar min hand i sin bakficka.

”Behåll den där.” flinet kändes fortfarande mot bröstkorgen. Jag försökte intala mig att det var hennes fulla-jag som talade. Att hennes hjärna hade blivit invaderad av alkohol och nu inte kunde ta riktiga, måttliga beslut själv.

Det gick sådär.

Jag suckade och gjorde samma sak med min andra hand, drog ner den i hennes vänstra ficka, där hittade jag den, den lilla nyckeln som ledde intill lägenheten. Snabbt drog jag ur mina händer från hennes fickor och backade försiktigt så att hon kom en bit från mig, hon kollade luddigt in i mina ögon. Hon kändes inte riktigt närvarande. Jag höll mina händer om hennes överarmar, så att hon inte skulle falla bak eller framlänges när hon inte kunde stötta sig mot mig längre. Jag drog ett djupt andetag och kollade djupt in i hennes ögon innan jag sa:

”Nu går vi in.”

~

Jenna hade lyckats få av sig kläderna utan hjälp från mig, hon hade dock med inlevelse berättat för mig hur hon håll på att trilla när hon skulle dra av sig jeansshortsen. Men hur hon mirakelvist lyckats hålla sig uppe på båda fötterna, jag hade låtsas vara väldigt intresserad och nickade precis på de rätta ställena.

Helt ärligt fattade jag inte varför hon inte bara tagit av kläderna sittande.

Hon berättade också att hon tillochmed hade lyckats dra på sig ett nattlinne som hon hittat under kudden.

”Ett mirakel, inte sant?” hade hon sagt, samtidigt som hon lutat sig mot handfatat och tandborstsskummet hade yrt runt hennes vackra osminkade ansikte. Jag hade bara nickat och sett glad ut. Ville inte spotta tandkräm på henne.

Nu låg hon på den ena sidan i sängen med det stora duntäcket upp till hakan med slutna ögon. Musiken spelade från cd-spelaren i ett av rummets hörn och hon nynnade tyst med från sängen. Själv satt jag på den andra sidan av sängen och läste någon tjejig tidning hon räckt mig samtidigt som hon hade sagt att hon var rädd för monster och inte ville somna själv. Själv tyckte jag bara hon var väldigt söt när hon var full, även fast hon klagade på huvudvärk stup i kvarten. Hon vände sig om i sängen och suckade tyst.

”Du, är det okej om jag går?” Hon kollade med trötta ögon upp på mig och nickade. Sedan slöt hon ögonen igen, och jag reste mig upp, lämnade den tjejiga-tidningen på platsen jag suttit på. Jag gick försiktigt ut från hennes rum och in på mitt egna. Snabbt röjde jag till lite innan jag drog av mig mina kläder och hängde upp de på den lilla fåtöljen som redan var överröst med prylar. Innan Jenna hade tagit med mig på den där shoppingturen hade det varit städat här inne, nu såg det ut som ett bombnerslag. Jag drog ett djupt andetag och vek undan täcket innan jag försiktigt la mig mellan dem. Jag slöt snabbt ögonen och drog några djupa andetag för att lugna ner mitt hjärta som dunkade hårt och alldeles för snabbt i bröstet. Precis när hade börjat lugna ner mig och känna mig lugn avbröt Jennas skrikande röst mina tankar tvärt.

”JUSTIN, JAG KAN INTE SOVA.” Jag suckade och slöt ögonen igen efter att ha spärrat upp de i chock.

”Fortsätt försök, Jenna!” ropade jag tillbaka.

”JAG KAN INTE, JAG HAR REDAN FÖRSÖKT JÄTTELÄNGE, DET GÅR INTE!” skrek hon igen. Jag suckade och la mig ner på kudden igen.

”Försök ändå!”

”JAG KAN INTE. KOM HIT!” skrek hon. Jag suckade frustrerat och reste mig upp från sängen, drog på mig ett par joggingbyxor som slutade vid knäna, bar mitt täcke under ena armen och kudden under den andra innan jag vandrade tillbaka till Jennas rum.

När jag kom in och fick syn på henne i sängen sov hon som en stock.