”Nej, ehm, väck mig. Väck mig när filmen är slut.” viskade jag. Jag kände hur han fortsatte klia en stund, sedan försvann hans händer sakta från min rygg. Jag föll sakta i djup sömn. 

Dagen därpå vaknade jag upp i min säng, utan ett minne av att jag tagit mig från soffan till sängen. Klockan hade inte ringt ännu och jag antog därför att klockan var tidigt.

Jag fick dock detta motbevisat direkt när jag slog en blick mot min mobil, som låg på nattyxbordet.

Den digitala klockan visade fem minuter över 9. Helvete.

Jag hoppade snabbt upp från sängen och sprang i panik mot min walk-in-closet, drog det försa bästa jag fick tag i, vilket var samma som dagen innan, galaxy-tights och en grå tjocktröja med katt mönster. 

Jag drog på mig underkläder och drog sedan på mig mina kläder, plus ett par vita ankelsockar, precis som dagen innan. Jag satte upp håret i en hög tofs och studerade mig själv kort i spegeln. Jag suckade högt och vände mig sedan motvilligt bort. Jag fick försöka överleva utan smink idag. Jag sprang ut i korridoren och sprang snabbt in i Justins rum, denna morgon hade jag inte så mycket extra tid och stå och studera honom på. Vi var redan påväg att komma försent. Charlie skulle hata mig om jag kom försent. Justin jobbade inte där, han hade ingen tid att passa. Jag gick raka vägen fram till honom och skakade om honom mjukt.

”Justin.” sa jag snabbt. Han sneglade upp på mig med en glipa mellan ögonlocken.

”Justin, vi är sena, vi måste åka.” sa jag och han slog trött upp ögonen.

”Hur sena?” viskade han, med raspig, hes morgonröst.

Jag tappade nästan tråden.

”Ehm”, jag tänkte efter, ”klockan är fem över 9.” sa jag snabbt och han nickade kort, stängde ögonen i några sekunder innan han slog upp de och satte sig upp. Täcket gled av hans överkropp och hela hans muskulösa mage, rygg och biceps blottades för mig. Han sträckte trött på sig och log smått mot mig innan han reste sig upp. Jag hann inte reagera innan han dragit på sig ett par byxor, samma byxor som han hade haft dagen innan. Han knäppte byxknappen, min blick gled över hans magmuskler. Jag reagerade inte över mitt konstiga beteende innan jag fick syn på det stora flinet som var placerat på hans läppar. Jag stängde munnen, som jag råkat öppna, och kollade in i hans ögon, samtidigt som en stor rodnad spreds på mina kinder. Jag böt snabbt ämne:

”Jag… Ehm.. Kan vi hoppa över frukosten idag?” Han nickade snabbt.

”Jag är van, så ja, det kan vi.” Jag kunde inte låta bli att studera honom några sekunder extra innan jag nickade sammarbitet och bröt blicken från honom, ner i golvet, in i väggen.

”Ehm.. Okej.. Bra.” Jag stod kvar några sekunder till innan jag vände mig om och gick ut från det lilla gästrummet. Jag stängde försiktigt dörren efter mig, som för att markera att han hade ett privatliv innanför de stängda dörrarna; även fast jag hade stått och stirrat ut honom några minuter tidigare. Jag hade bara lust att slå mig själv i huvudet när jag tänkte på det, hur dum fick man vara egentligen? Jag drog ett djupt andetag och vände mig om för att börja gå mot hallen, svängde in till toaletten för att borsta tänderna och gick sedan hastigt ut igen. Jag gick snabbt in i hallen och drog på mig Charlies skor, ännu en dag, Charlie hade lovat att ta med min Jeffrey’s idag. Som jag saknat dem. Jag drog åt mig min handväska snabbt innan jag ställde mig redo att gå vid dörren.

Några minuter senare kom Justin och vi kunde snabbt bege oss ut i korridoren.

~

Charlie hade med sig mina skor som lovat, och hon hade inte blivit alltför sur för att jag kom några minuter för sent. En halvtimme, precis. Hon hade bara begärt att få ha mina skor till lunch, och de kunde jag leva med.

En minut inpå den korta lunchrasten var jag efter henne, följde efter henne som en envis liten fästing och tjatade på henne om att jag skulle få tillbaka skorna. Vilket jag fick någon minut efter det. Hon suckade högt och stannade, lutade sig ner och drog av skorna för att räcka de till mig. Jag tackade för de och drog av mig hennes för att äntligen få trä på de skyhöga klackskorna. 

”Tack för lånet.” sa hon efter en liten stund.

”Mm.” sa jag en aning surt och hon skrattade till och himlade med ögonen. Charlie skickade iväg mig intill gymmet för att kolla så att alla klockor gick rätt; jag hade ingen aning om varför, hon hade aldrig bett mig om någon sådan fånig tjänst innan. Men jag gick i alla fall dit och kollade, ingen klocka gick fel. Jag fick syn på Justin där han sprang på samma band för någon dag sedan. Han joggade i bra takt framåt, denna gång hade han tröja på sig. Jag stannade upp och kollade på honom en stund innan jag försiktigt smög mot honom, försökte att undvika Charlies blick mot min, jag lyckades. Han hade hörlurar i öronen även denna gång jag såg honom, slutna ögon och han joggade med långa steg fram på löpbandet. Jag gick fram till sidan av bandet, stannade upp en stund och samlade mod till att peta på honom för att få hans uppmärksamhet. Han slog upp ögonen, de stora bruna ögonen stirrade rakt på mig. Jag blev förvånad över hur sorgsna de såg ut. Som om de var ihåliga av sorg. Jag drog ett djupt andetag och klämde sedan snabbt fram ett leende.

”Förlåt att jag stör.” sa jag hest, harklade mig och försökte mig på ännu ett leende.

”Det är lugnt.” Han hade hoppat av bandet och stod nu där vid sidan och flåsade andfått. Jag nickade och drog ett djupt andetag, studerade han hand när den tryckte av löpbandet, och bandetslutade röra på sig. Studerade det rosa löpbandet och tyckte det var en aning skrattretande att så många killar tränade här, även fast redskapen var rosa.

”Jag bara…” Jag tog en kort paus, ”glömde säga till dig i morse att vi möts samma tid i dag, okej?” Han gav mig ett snabbt leende, utan ögonen, och nickade sedan. Bekräftade att han fattade.

”Bra.” jag nickade och log innan jag vände mig bort och gick därifrån. Jag kunde känna hans blick i ryggen några meter, innan jag kunde höra hur han startade löpbandet och tränade vidare.

~

Jag drog ett djupt andetag och pustade ut i fåtöljen i personalrummet. Klockan visade kvar över 4 och jag var slut. Inte för att jag gjort särskilt mycket de senaste timmarna, förutom när ett gäng killar kom in och ville ha dagskort. De var ca 8 stycken och var och en skulle klaga över priserna och sura över andra grejer. Irriterande killar. Charlie kom in och slängde sig i en av sofforna. Kevin hade inte kommit i dag pågrund av sjukdom. Feber och förkylning, hade visst inte kunnat resa sig från sängen i morse.

”Är det inte dags snart?” Charlies ord var plockade från ingenting och jag spände snabbt blicken i henne.

”Va?” frågade jag och hon nickade menande, försökte få mig att förstå.

”Ja? Du vet.” Jag förstod och suckade uppgivet.

”Gissar på det, inget jag ser framemot precis.” Hon suckade uppriktigt och skakade på huvudet.

”Förstår det.” Jag drog ett djupt andetag och kollade trött runt i rummet, tänkte precis öppna munnen när hon hann före, ”Bara slå en signal så att jag vet, okej?” Jag nickade och log mot henne.

”Okej.” svarade jag kort och hon nickade till, innan hon gick ut från personalrummet. Jag drog ett djupt andetag och la mig tvärsöver soffan. Jag la fötterna på armstödet och huvudet på de andra. Soffan var perfekt för mig, alldeles lagom stor. Jag gäspade stort och slöt ögonen hårt, kände hur trött jag var. Mest av allt skulle jag gärna sova en stund, men det kunde jag inte. Inte medan jag jobbade. Jag öppnade ögonen och satte mig upp i soffan, gäspade ännu en gång och reste mig sedan upp.

Jag satte mig snabbt igen och lutade mig tillbaka i soffan. Jag var trött. 

JAG VET, det är askort. Och jag skäms för det. Men jag kom inte på ngt mer att skriva och är bara sugen på att börja på nästa! Ska försöka få ut nästa utan ett sådant här mega hopp! Ska verkligen försöka! 

Vad tror ni Charlie och Jenna pratade om i slutet? :D 

KOMMENTERA MYCKET. NI FÅR MIG INSPERERAD! :D