Justins perspektiv: 

Jenna gömde ansiktet i kudden, jag hörde henne dra djupa andetag, antagligen för att försöka dämpa smärtan i magen. Till en början med hade jag trott att hon överdrev, eller att hon drev med mig. Kunde det verkligen göra så ont? Men efter ett tag, faktiskt inte alls så lång tid, såg jag smärtan i hennes ögon och hur hon verkligen försökte dämpa smärtan på alla sett hon kom på. Hon hade verkligen så ont som det såg ut som, hon lurade mig inte.

Men när jag tänkte efter; varför i hela friden skulle hon vilja lura mig? Hon fick ju inte ut någonting av det ändå. Så varför i hela friden skulle hon vilja det.

Hon drog ett djupt andetag rakt in i kudden och jag kunde inte hindra mig själv innan jag drog handen under filten som låg över hennes kropp och la handen på hennes mjuka, platta, varma mage. Långt ner, egentligen alldeles för långt ner. Men förra gången jag gjort såhär hade hennes smärta dämpats, och jag ville att den skulle göra det igen. Hon stelnade till med huvudet i mitt knä, på en kudde, en kort stund innan hon slappnade av, med huvudet tungt på huvudet. Jag smekte henne fram och tillbaka över magen och råkade nudda hennes trosor med mitt pekfinger i några sekunder när jag smekte så långt ner jag vågade. Jag drog dock snabbt bort handen och försökte låtsas som ingenting.

Jag var inte rädd för det, det var inte det. Jag ville bara inte att hon skulle bli arg på mig, lämna mig ute igen, jag ville inte behöva bo på gatan igen. Utan någon att prata med, umgås med, kolla på riktigt ”cheesy” filmer med, utan något att äta middag med. Jag visste att detta inte skulle vara för alltid, det funkade inte så. Kanske en månad, högst, om hon inte slängde ut mig innan dess förstås. Det var inte helt omöjligt, ett snedsteg bara. Efter en månad, högst, skulle jag behöva ge mig av igen. Jag hade inte en aning om vart, en stad några mil härifrån? Eller längre. Det berodde på, berodde på så många anledningar.

”Hur känns det?” frågade jag försiktigt, för att avbryta mina egna tankar. Hon sneglade upp på mig, hennes ögon var röda av tårar jag inte trodde hunnit trilla.

Hon drog ett djupt andetag innan hon svarade, ”Bättre.” Jag log kort och nickade, kollade sedan upp mot filmen hon valt, som var alldeles för romantisk och seg för mig smak. En av alla hennes ”chessy” filmer.

Det var tyst en stund innan hon avbröt tystnaden, ”Skulle du vilja göra en sak för mig?” Jag kollade snabbt ner på hennes, studerade hennes långa ljusbruna hår som låg utsträckt på kudden och lite i mitt knä.

Jag nickade, ”Visst, vad?”

”Köpa choklad till mig.” sa hon lättsamt. Jag stelnade till, drog ett djupt andetag.

”Jag har inga pengar.” Det lät hårdare än det var meningen att det skulle göra, hon sneglade på filmen, kollade sedan snabbt upp på mig och försökte ge mig ett lite lättsamt leende.

”Jag vet, det var inte så jag menade, jag skickar med dig pengar såklart.” Jag gav henne ett kort leende, innan jag nickade.

”Klart jag kan.”

”Du får också en.” Jag skrattade till.

”Jag får betala tillbaka dig när jag får pengar.” Ett tomt löfte.

”Det är lugnt.” sa hon och log, ”om du kan hjälpa mig upp kan jag ta fram pengar till dig.” Jag nickade och hon satte sig upp i soffan, när hennes huvud försvann från mitt knä la jag kudden hennes huvud tidigare vilat på och reste mig upp. Jag vände mig om samtidigt som hennes fötter föll över sängens kant och hon kollade upp på mig. Jag sträckte min hand mot henne och hon log tacksamt innan hon fattade tag i den och jag hjälpte henne upp. Jag fattade att hon fortfarande hade ont när hon stötte sig mot mig, samtidigt som hon höll sig lite framåtböjd och höll båda händerna om magen. Vi gick nära varandra till köket, jag med vardera händer på hennes armar, bakifrån, hon med händerna om sin mage, en plågad grimas placerad i fejset. Jag kollade ner på mina nakna fötter, men fastnade på någonting, som inte var mina bara fötter. Hennes långa ben syntes tydligt där jag var placerad bakom henne, även fast hon var en aning lutad mot mig. Jag försökte släppa hennes ben med blicken, försökte kolla på det jag egentligen kollat ner för, mina fötter, av någon okänd anledning.

Jag kunde inte släppa blicken från hennes ben förens hon kallade på mig med ett tyst, men muntert, ”Justin.” Jag kollade upp på henne och såg att hon hade blicken på ett föremål framför henne, jag bröt blicken från hennes bakhuvud och kollade framför henne, där hennes händer pillade på en 10 dollarssedel. Hon sneglade bak på mig och räckte mig en aning osäkert pengarna, jag förstod hennes osäkerhet. Jag hade bara bott här en vecka och några dagar. Hon kände mig inte bra, och skulle antagligen aldrig hinna lära känna mig heller.

”Jag lovar att jag bara köper en chokladkaka.”

”Två chokladkakor.” rättade hon mig och jag himlade med ögonen, skrattade till och nickade.

”Okej, två chokladkakor.” upprepade jag så att hon skulle förstå att jag fattat rätt. Hon nickade, sneglade på pengarna och log mot mig. Jag la ner sedeln i bakfickan och var precis påväg att hjälpa henne tillbaka till vardagsrummet när hon hindrade mig.

”Jag är sugen på choklad, stick så snabbt du kan, och kom tillbaka snabbt.” Hon drog ett djupt andetag, höll nu ena handen på bänken framför henne i köket och var halvvänd mot mig.

”Det finns en mack lite längre ner på gatan, ta vänster när du kommit ner till entrén och sedan är det bara att gå rakt, du kommer märka den, okej?” Jag nickade och log mot henne.

”Okej.”

”Gå nu.” sa hon och jag skrattade till, men vände mig om och vandrade mot hallen, drog på mig mina skor och gick sedan ut ur lägenheten. 

Jennas perspektiv: 

Jag kunde inte neka att jag var en aning nervös, inte för att 10 dollar var mycket pengar eller någon annan fånig anledning, jag var bara allmänt nervös. Och jag hade inte ens en aning om varför.

En kvart efter att han gått kom han tillbaka, jag hörde honom när han öppnade dörren, ställde kassen åt sidan för att dra av sig skorna, tog kassen igen för att sedan vandra till mig där jag låg i vardagsrummet, med en av mina två macbooks. Den ena var vit, grå, denna var pastellrosa. Den vita hade jag fått för några år sedan av mina föräldrar, denna hade jag köpt själv.

Justin hade fortfarande inga sockar på sig när han klev in i vardagsrummet, hans nakna fötter vandrade sakta över trägolvet.

”Jag köpte Ben & Jerry’s också, jag visste först inte vilken jag skulle ta till dig, men jag bestämde mig för choklad, och jag tog….,” han tog en kort paus, stoppade ner handen i påsen och tog upp glassen, ”Chocolate Fudge Brownie.” Han kollade på mig igen. ”Gillar du den?”

Jag skrattade till och nickade, ”Ja, det gör jag! Köpte du ingen till dig själv?”

Han nickade sakta, ”Jo, det gjorde jag.” Jag log och ställde ifrån mig datorn på soffbordet. Han studerade den en kort stund innan han kollade på mig igen.

”Bra.” sa jag och reste mig upp, smärtan i magen var dämpad för tillfället och det var riktigt skönt. Jag slapp den knivhuggande känslan i magen varje minut.

”Kom, vi ställer in dem i frysen.”

~

Vi hamnade i soffan igen efter att vi ställt in glassen i frysen, jag med huvudet i hans knä ännu en gång. Jag hade ställt fram lite hallon och jordgubbar som jag låg och smaskade på samtidigt som Justin tuggade på sin chokladkaka, när han först smakat den såg det ut som om han aldrig ätit choklad innan, i alla fall inte på en väldigt lång tid. Han hade inte brutit av bitarna som man kunde bryta av, han hade bara tagit en stod tugga och sedan smaskat i sig chokladen. Själv satt jag och smaskade på ett hallon, med min chokladkaka i knät. Justin hade en kudde i knät som jag vilade huvudet på, jag hade även en filt om mina ben, eftersom att de annars var helt bara. Det hade känts fel att gå så bar tillsammans med Justin, men efter ett tag vande man sig, även fast man helst av allt skulle vilja ta på sig ett par byxor. Men jag orkade inte ens resa mig upp för tillfället, och ännu mindre gå, och jag ville inte ge Justin ett tillfälle att kolla närmre på mina underkläder, alltså fick jag snällt vänta. Jag hade ju filten om benen i alla fall.

”Hur länge brukar du ha..,” han tog en kort paus, harklade sig, drog handen genom håret, och fortsatte sedan, ”mensvärk?”

Jag log mot honom, tog ett till hallon och stoppade det i munnen, ”Det brukar bara vara en dag.” sa jag lättsamt. Precis när jag uttalade orden började den molande värken i magen komma tillbaka, jag la mig ner på min kudde igen och försökte bete mig normalt samtidigt som någon, eller något, styckade min livmoder i bitar.

Efter en stund började illamåendet komma krypandes, jag kände hur det snurrade i huvudet och hur världen snurrade runt framför ögonen. Jag lät händerna ligga stilla vid mina sidor och kollade rakt upp i taket samtidigt som jag drog fötterna mot mig, i ett försök att dämpa smärtan i magen.

”Hur mår du?” Jag kollade chockat upp i Justins förvirrade ansikte, hade helt glömt att han satt där. Jag fick inte ut ett ord, låg bara en stund och kollade på honom, fastnade med blicken i hans. Kände mig helt borta.

Jag ryckte till när jag märkte hur något varmt började smeka mig på magen, det som kände som en knut i magen upphörde sakta och direkt när den obehagliga känslan avtog slöt jag ögonen och slappnade av. Han kände det och fortsatte smeka huden på min mage. Gjorde små mönster, skrev och ritade. Jag märkte att han råkade nudda mina trosor och kände hur han stelnade till samtidigt som handen snabbt drogs upp mot den mindre privata delen av min mage. Jag fattade inte riktigt varför han tyckte det var så farligt, han hade antagligen varit där nere på tjejer fler gånger än jag kunde räkna.

”Har du fortfarande ont?” frågade han och jag skakade på huvudet.

”Nej, inte lika mycket i alla fall.” sa jag och vände på mig så att jag låg med huvudet mot tv:n, där jag playat filmen igen efter den långa pausen. Jag hade redan några filmer jag ville kolla på efteråt.

”Kollar du bara på tråkiga romantiska filmer?” skrattade Justin och jag drog ett djupt överdrivet andetag och spände blicken i honom.

”Tråkiga!?” Han skrattade till och nickade.

”Ja, tråkiga, det händer ju typ ingenting!” Jag vände mig om mot filmen igen och låtsades sura.

”Prata inte mer med mig?” Han skrattade till, tog tag i någonting bakom mig och stack fram det framför mina ögon. Min chokladkaka.

”Vill du ha choklad?” 

OMG VAD TYCKTE NI OM JUSTINS PERSPEKTIV!?!? :D ALLA SKRIVER SINA TANKAR! :D 

Ännu ett ganska kort och trist kapitel (förutom Jujus perspektiv då :D) men sådanna behövs också! :) 

Aja, ännu ett kapitel uppe! 

Vad tycker ni om novellen hittills? :D 

Kommentera. 

( OBS. Jag gör föresten inga länkbyten mer just för tillfället! :) OBS. )