Jag öppnade snabbt dörren till gymmet. Skornas klackar smattrade ganska högt mot golvet och jag kollade runt i lokalen.

”Hur kan du gå i sådana skor?” Min blick vändes snabbt mot Charlie, som stod i kassan med ett muntert leende. Hennes blick granskade noga mina skor och jag flinade svagt innan jag ställde mig på ett ben för att visa upp de helt nyinköpta skorna. Nitarna bak på klacken och även på skons baksida glänste starkt i det skarpa ljuset från lamporna i taket.

”Träning ger färdighet baby, det borde väll du veta?” Jag kollade på henne med seriös blick, hela Charlies ansikte var fullt med glänsande svarta piercingar av olika slag. Hon påstod att hon inte kände smärtan längre, att hon på något konstigt sett blivit bedövad. Jag trodde henne inte för fem öre. Jag höll inte räkning på hur många hon hade, i bara ansiktet. Men det var nog inte långt ifrån tvåsiffrigt. Jag drog handen snabbt igenom håret innan jag vandrade förbi Charlie som stod bakom kassan. Jag gick förbi henne och in i personalrummet bakom kassan, där det fanns olika skåp som man kunde förvara olika grejer i, de var prydligt uppradade direkt innanför dörren på högra sidan, åt vänster fanns det en toalett, alltid välstädad och välluktande. Om man fortsatte genom den tre meter långa korridoren kom man fram till ett medelstort rum. I mitten av rummet stod en soffgrupp som bestod av två väldigt nersuttna soffor och en ny fåtölj. I mitten stod ett soffbord i ljust trä, bordet var fullt med olika tidningar. Sofforna var av svart oäkta läder och fåtöljen i beigt oäkta läder. Fåtöljen var min plats och Charlie brukade sträcka ut sig i en av sofforna. Kevin, som också jobbade på det lilla gymmet brukade sitta i den återstående soffan och dricka kaffe. De båda var några år äldre än mig, men det syntes, och kändes, absolut inte så.

Förutom när Charlie, alltför ofta, påminde mig om min unga ålder då de två andra skulle ut och festa. Och om jag inte ville dricka på någon olaglig fest någonstans, fick jag vänta två och ett halvt år till. Charlie var 23 och Kevin 24. Men de båda var väldigt snälla mot mig, med många undantag.

Charlie kom upp bakom mig med ett brett leende.

”Du har kunder att ta hand om, så stå inte här och slöa hela dagen.” Jag skrattade till och öppnade ett av skåpen på högra sidan, drog snabbt av mig min svarta skinjacka och hängde in den hastigt i skåpet. Jag drog också av min svarta läderhandväska och hängde även in den i skåpet. Jag stängde sedan skåpet snabbt och vände mig om för att gå ut och ta hand om kunderna som stod i kö vid kassan. Jag vandrade snabbt ut till de och fick syn på tre killar i min ålder, förmodligen aningen äldre. De gav ifrån sig stora breda leenden när de fick syn på mig och den starkast byggda av dem ställde sig med armbågarna mot kassans höga bänk. Jag log tillbaka och kollade på dem för att sedan säga:

”Hej.” Killen som hängde på bänken höjde ögonbrynen och sa ett kort hej tillbaka.

”Hur mycket kostar ett årskort?” Det var fortfarande den stort byggda killen som pratade. Jag svarade nästan direkt.

”1000 kronor.” Han höjde ögonbrynen och nickade med en munter min på läpparna.

”Månad?”

”400 kronor” svarade jag snabbt, jag kunde alla priserna utantill. Jag hade upprepat de en massa gånger under de två åren jag jobbat på gymmet.

Han nickade igen. Hans blick gled över min överkropp, benen och fötterna var gömda bakom disken. Deras blickar fästes vid den lilla strimman bar mage som syntes under den vita magtröjan med tryck. Över tröjan hade jag en jeansjacka och på benen ett par tighta byxor med camouflage mönster. På fötterna hade jag mina nyinköpta svarta Jeffrey Campbell med nitar. Håret, som var brunt men blev ljusare ju längre ner i håret man kom, hängde små rufsigt nerför min kropps framsida och slutade en liten bit under brösten. De isblå ögonen var inramade med svart mascara och en tunn strimma svart eyeliner, det svarta fick den isblå ögonfärgen att se ännu ljusare ut.

”Veckoko…” han avbröt sig snabbt när något annat i hans synfält störde hans uppmärksamhet.

Killarnas blickar vändes snabbt mot vänster, allihop en efter en. De såg en aning fundersamma ut. Jag rynkade snabbt pannan och vände även min blick åt deras höger, mitt vänster. En bit från kassan stod Charlie i egen hög person med en stor plastpåse. Ur plastpåsen hängde det en långärmad t-shirts ärm, och helt ärligt förvånade det mig inte. Charlie var inte en av de mest ordningssamma personer jag kände. Hon stod i en ställning som betydde att hon väntade på någon, och den någon, gissade jag på, klev in genom dörren just denna sekund. Min blick vändes snabbt till dörren när den öppnades och en lång, slank kille klev in. Hans huvud och axlar var sänkta mot marken och hans blick studerade det tåliga plastgolvet. Jag kunde se hur han sakta höjde huvudet och blickade runt i rummet. Hans blick mötte killarnas och han slog snabbt ner den i marken igen. Han stannade ett steg från dörren och höjde huvudet mot Charlies håll, där hon stod med den stora plastpåsen och ett litet leende på läpparna. Uppmuntrande, inte kärleksfullt eller elakt. Bara uppmuntrande. Killen gick de två stegen fram till henne och hon räckte honom plastpåsen. Han greppade tag i den snabbt, innan hans arm föll handlöst till sidan igen. Han kollade upp på Charlie och hans ljusa läppar formades till ett litet leende.

”Tack.” han talade snabbt. Jag kunde inte neka att han såg bra ut. De markerade käkbenen ramade in hans ansikte perfekt och de smala en aning hjärtformade läpparna passade in perfekt med hela hans ansikte, liksom den lilla runda näsan och ögonen. På kroppen bar han ett par slitna, mörkgrå, jeans, som hängde lågt på hans höfter. Hans muskulösa mage pryddes av ett tight, vitt linne, och över linnet hade han en svart skinjacka. På ryggen hängde en svart stor ryggsäck och på fötterna hade han ett par svarta slitna kängor. Hans hår var gyllenbrunt och en aning stylat, det stod mer eller mindre rakt upp. Sidorna var rakade, bara ungefär en centimeter hår existerade där.

”Inga problem, fråga bara om du behöver något.” svarade Charlie med ett leende killen snabbt besvarade.

Jag bröt snabbt blicken från de två när killen snabbt blickade åt mitt håll, jag kände hans blick studera mig några sekunder innan den vandrade vidare. Killarna framför mig drog ett djupt andetag och kollade, precis som jag, bort när killens blick landade på dem.

”Så…” sa den största killen utdraget, för att avbryta den pinsamma tystnaden.

”Hur mycket kostade en vecka?” han pratade nästan för fort och jag hade svårt att hänga med på vad han sade, det var precis att jag uppfattade hans ord.

”300 kronor.” svarade jag och klämde fram ett litet leende. Killen, som pratat med Charlie, stod en bit från oss och väntade på någonting. Hans gyllenbruna hår glänste i lampornas starka sken. Charlie syntes inte längre till.

”Tre veckokort då.” sa den muskulösa killen snabbt och sneglade över axeln, på killen med det bruna håret.

”Det blir 900, om ni betalar tillsammans.” Den största killen, som pratat hela tiden, tog fram ett betalkort från fickan och visade det mellan pek- och långfingret.

”Jag betalar.” Jag gjorde en kort gest mot kortavläsaren och han drog kortet snabbt, tryckte in sin kod och jag gjorde resten för att de sedan skulle kunna lämna mig med tre veckokort. De visade korten för de stora avläsarna och begav sig sedan till omklädningsrummet för killar. Som var höger om tjejernas. Jag hade alltid sagt till Charlie att gymmet liknade ett badhus, men hon vägrade lyssna på mig. Hon sa alltid bara att det var bra, ifall vi någonsin skulle vilja göra om gymmet till en simhall.

”Ehm.” någon harklade sig framför mig och jag ryckte till. Killen stod framför mig med rufsigt hår och stora chokladbruna ögon. Jag fastnade i den bruna färgen några sekunder innan jag kollade bort och drog ett djupt förberedande andetag.

”Ursäkta.” sa jag, han nickade bara kort.

”Ingen fara.”

Tystnad.

”Ehm. Ett veckokort kostade… 300 kronor, huh?” frågade han och slängde upp en svart ryggsäck på den höga kassadisken.

”Ja, 300 kronor.” sa jag och han drog snabbt upp dragkedjan runt ryggsäcken, sedan rotade han en stund, innan han hittade vad han letade efter och stängde ryggsäcken igen. Han hängde den snabbt på ryggen och kollade tillbaka på mig. I handen hade han en gammal sliten läderplånbok. Han var lång, några centimeter längre än mig, men då hade jag skor med 12 centimeter klack och platåhöjd på 4 också. Han var alltså minst ett huvud längre än mig, om jag inte skulle ha så höga klackaskor.

Han öppnade snabbt plånboken och jag såg innehållet, som var i princip, ingenting. Jag rynkade pannan och sneglade upp på honom, hans blick var nere i plånboken, så jag riskerade inte att möta den. Han fortsatte leta i plånbokens alla fack, tillslut hittade han pengarna han letade efter. Han räckte fram två sedlar och tömde sedan plånboken på mynt.

”Jag hoppas det räcker.” sa han en aning uppgivet och jag kollade ner på mynten snabbt innan jag la en av sedlarna framför honom och log smått. Han kollade förvånat upp i mina ögon och jag mötte hans blick snabbt.

”Ta tillbaka den.” sa jag och öppnade kassalådan för att placera mynten och sedlarna där de skulle vara.

”Tack.” sa han ärligt, jag log mot honom och stängde kassan för att ta fram ett av veckokorten, jag aktiverade de snabbt och räckte det sedan till honom. Han tog det och log.

”Inga problem, ha en bra dag.” Han svarade inte, fortsatte bara le och vände sig om för att försvinna in genom kortläsarna och sedan mot männens omklädningsrum.

Jag följde honom med blicken tills dörren smällde igen bakom honom.

Jag knöt upp de höga Jeffrey Campbell Spike skorna och drog sedan av dem. Charlie stod förväntansfullt bredvid mig och väntade på den andra skon när jag räckt henne den första. Jag knöt upp den andra också och drog snabbt av den innan jag även räckte den till henne. Hon log stort och öppnade skon tillräckligt för att hon skulle kunna kliva i den. Sedan började hon om processen och gjorde samma sak med sko två. Jag visste att jag hade någon storlek mindre än henne, men hon verkade inte bry sig. Hennes leende när hon hade på sig och knutit båda skorna var oslagbar.

”Åh herre gud Jenna, jag är kär i dina skor!” Hon testade gå runt i dem lite medan jag satte mig på huk, knöt upp och drog på mig hennes svarta vans med vit sula och blå och rosa snören. Jag knöt skorna och reste mig igen. Hon tog upp ena benet och visade mig mina snygga skor. Jag log och nickade, kände mig med ens väldigt liten. Hon var redan några centimeter längre än mig, när vi båda var utan skor, och nu var hon ännu längre. Mina 169,5 centimeter räckte inte så långt.

”Tack!” sa hon och slog armarna om min hals. Hon kramade mig hårt en stund och jag skrattade tyst.

”Lämna tillbaka de i slutet på dagen bara.” sa jag lättsamt och log. Jag gick ut från personalrummet för att ställa mig vid kassan igen. De enda tränande vi hade idag var killen med de bruna ögonen och gänget på tre. Det var dessa dagar det var tråkigt att jobba på gymmet, när det inte fanns något att göra.

Jag vände mig bak mot personalrummet igen precis när Charlie gick ut genom dörrvalvet. Det var en sak jag behövde fråga henne, påtal om killen med de bruna ögonen.

”Varför hade du hans kläder?” Hon kollade förvirrat på mig, rynkade pannan och stannade.

”Va? Vem då?” frågade hon snabbt och jag kollade med en aning sänkt huvud på henne. Försökte ge henne en seriös min.

”Killen du gav pengar innan? Han som sedan ville ha ett veckokort?”

”Jag vet inte vad du pratar om!” sa hon och försökte se oskyldig ut. Jag suckade snabbt och skakade bedrövat på huvudet.

”Seriöst Charlie.”

”Han frågade mig om jag kunde tvätta hans kläder, han har väll ingen tvättmaskin eller något! That’s it!”

”Hotade han dig?” Hon gjorde en grimas.

”Såklart han inte hotade mig!” utbrast hon och skakade snabbt på huvudet. ”Han bara frågade.” Jag spände blicken i henne, men gav mig sedan.

”Okej, jag ger mig.” Hon skrattade till och gjorde tummen upp snabbt, för att sedan gå vidare mot snacks automaten precis bredvid ingången.