Jag slog sakta upp ögonen och blinkade några gånger för att blicken skulle vänja sig vid ljuset. Jag drog ett djupt andetag och sträckte mig efter väckarklockan som stod och tjöt på nattyxbordet. Den digitala klockan visade att klockan var kvart över sju, jag började nio, så jag hade gott om tid på mig. Jag slöt ögonen, la ner huvudet på kudden, drog in luft i näsan och satte mig sedan upp på sängkanten.

Minnena från gårdagen spelades upp i min hjärna och jag undrade med ens om Justin stannat kvar, eller om han stuckit med alla mina värdesaker under natten. Det återstod bara att se. Jag drog ett djupt andetag och reste mig upp. Jag sträckte mig ännu en gång innan jag försiktigt trippade bort till min Walk-In-Closet och öppnade dörren för att stiga in. Jag drog ut en låda precis vid dörren och drog fram ett vitt nattlinne. Det nådde ungefär till hälften av låren, egentligen var den nog lite för kort, men jag hade ingen längre. Den nedersta delen av nattlinnet var prytt med ett fint blommigt mönster och linnet hade smala axelband. Jag hoppades innerligt att jag inte skulle bli tvungen att luta mig fram för att ta upp någonting på marken. Jag tvekade en stund innan jag drog nattlinnet över huvudet och var noga med att den åkte ner ordentligt i ryggen och över magen. Jag gick ut från min stora garderob och stängde dörren noga efter mig innan jag smög ut från sovrummet och genom korridoren mot vardagsrummet. Jag gick sedan in genom det öppna valvet och fick syn på honom där han låg i hopkurad i ett av soffans hörn. Charlie pratade alltid om hur killar alltid såg så hjälplösa och små ut när de sov, och hon hade verkligen rätt. Läpparna var en aning putade och pannan en aning rynkad. Hans fingrar hade ett stadigt tag om filten och han låg i fosterställning med huvudet på armstödet. Han såg så hjälplös och klen ut där han låg, han liknade inte killen jag sett springa i fullfart på löpbandet igår kväll alls. Den killen hade varit lång och muskulös, denna kille var liten och klen.

Jag kände mig dum som bara stod och stirrade på honom, så jag tog de två stegen som återstod mellan oss och satte mig sedan på knä framför hans sovande ansikte. Jag följde hans markerade käkbens konturer och drog sedan ett djupt andetag för att skaka honom löst.

”Justin.” viskade jag och han började röra sig under mina händer. Han slog sakta upp ögonen och hans blick flackade runt i rummet innan den stannade i mina ögon. Han sa ingenting, blinkade bara förvirrat och trött mot mig.

”God morgon!” sa jag med ett leende och han släppte filten för att klia sig sömndrucket i ögonen. Han drog ett djupt andetag och nickade.

”God…” han gäspade, ”morgon.” Jag log och drog ett djupt andetag. Jag reste mig upp och blickade bak mot koridoren igen. När jag kollade tillbaka på honom hade han slutit ögonen och drog djupa andetag. Jag skrattade till.

”Jag tänkte ta en dusch, så du kan göra dig i ordning så länge. Du kan duscha efter mig om du vill?” Han öppnade ögonen och studerade mig uppifrån och ner en gång innan han nickade.

”Jag duschar gärna, om det är okej?” Jag log och nickade. Jag vände mig sedan om och gick ut från vardagsrummet snabbt.

Jag kunde känna hans blick i min rygg hela tiden, min rygg och lite längre ner.

~

Efter duschen drog jag på mig en av mina mjuka morgonrockar. Jag hade en handduksturban runt håret och ansiktet var helt osminkat.

”Justin! Din tur!” skrek jag när jag kommit ut från badrummet och gick vidare in på mitt rum som befann sig bredvid vardagsrummet. Jag stängde och låste in mig i min WIC och letade sedan i rummet bland alla mina kläder efter något att ta på mig. Tillslut bestämde jag mig för ett par galaxy-leggings och en gråvit tjocktröja med kattmönster. Jag fick ha på mig något mer exklusivt imorgon eller dagen därpå. Jag drog ut mina underkläderslåda och tog snabbt på mig trosor och behå. Därefter drog jag på mig alla kläder och sist ett par vita ankelsockar, som skulle passa till Charlies vans, som jag tänkt ha på mig idag i hopp om att få tillbaka mina Jeffrey Campbell-skor. Jag kollade på klockan, hon var kvart i åtta och vi hade fortfarande gott om tid på oss. Jag ställde mig framför spegeln och drog av handduksturbanen innan jag började borsta mitt hår. När allt var välborstat torkade jag det noga med min hårfön. När allt var torrt satte jag upp det i en hög tofs och lät det hänga. Jag orkade inte fixa till mig på något speciellt vis idag. När håret var klart kladdade jag på lite maskara och eyeliner på min ögonfransar innan jag beslutade mig för att det fick räcka och med det i huvudet gick jag ut ur rummet.

Jag styrde stegen mot vardagsrummet och kollade snabbt in. Justin befann sig fortfarande i soffan och han hade kurat ihop sig ännu mer nu, låg som en liten boll. Jag suckade, men kunde inte hindra flinet som spred sig på mina läppar. Jag klev fram till honom, förbi finbordet och till soffan. Jag satte mig på huk framför honom och skakade honom lugnt.

”Justin.” sa jag och försökte få honom att öppna ögonen. Han andades tungt och en rynka placerades i hans panna.

”Justin.” sa jag igen och skakade honom lite hårdare. Han grymtade irriterat till men öppnade ögonen och kollade på mig.

”Mm?” suckade han trött.

”Ville du duscha?” Han studerade mig några sekunder, för att få in mina ord och skakade sedan på huvudet.

”Nej.” Jag log och drog mina händer, som fortfarande befunnit sig på hans axlar, mot mig.

”Okej, du kan vila en stund medan jag fixar frukost om du vill?” sa jag och han höjde handen för att lägga den framför munnen, precis när han gäspade stort, och nickade stort samtidigt.

”Tack.” sa han när gäspandet tog slut och han gav mig ett litet leende. Jag studerade hans ögon en stund innan jag kollade ner i mitt knä och drog ett djupt andetag.

 ”Det var så lite så.” sa jag lättsamt och log stort mot honom innan jag reste mig upp. Jag studerade honom kort en sista gång innan jag begav mig ut till köket.

~

Efter några minuter kom Justin in i köket ändå, yrvaken och med håret stående åt alla håll, men han kom.

”Något jag kan hjälpa dig med?” frågade han och kliade sig i nacken samtidigt som han ställde sig några meter ifrån och studerade mig. Doften av bränt bröd kändes i hela rummet och jag tryckte snabbt på knappen som fick upp bröden ur brödrosten. Jag drog upp de och höll upp de framför honom.

”Rosta bröd? Alla mina blir brända.” sa jag uppgivet och ett flin spred sig på hans läppar innan han sträckte sig efter bröden och la de på diskbänken framför oss. Han sänkte sedan värmetermostaten, som jag aldrig sett, på brödrosten och gjorde sedan en gest mot brödrosten som betydde att jag skulle testa rosta igen.

”Nu borde de inte bli brända.” sa han och jag tog tag i två bröd till för att lägga ner de i brödrosten.

Efter en minut hoppade bröden upp, perfekt ljusbruna.

~

Morgonen hade gått snabbt och klockan var redan halv nio, vilket betydde att vi hade en halvtimme på oss att plocka undan maten och ta oss till gymmet. Jag hade redan förberett talet jag skulle säga till Charlie. Ett enkelt ’förlåt att jag blev sen’ och sedan inget mer. Justin hade berättat vid frukosten att han skulle gå in till gymmet en stund efter mig, så att inga misstankar skulle riktas mot oss. Han hade sagt att om vi kom in samtidigt skulle alla ana något, om han kom en stund senare var risken mindre. Jag hade gått med på det, Charlie skulle klart misstänka något om vi klev in genom dörren exakt samtidigt. Hon hade lätt för att misstänka saker, både en bra och en dålig egenskap.

Justin hjälpte mig att plocka in maten och han hämtade sedan sin ryggsäck och jag min handväska innan vi begav oss ut ur lägenheten och sedan in i hissen. När hissen plingade till och vi var på lobbyns plan gick vi ur och sa ett snabbt hej till receptionisten innan vi begav oss ut i det vackra vädret. Solen sken och jag ångrade genast mitt val av kläder, bäst att jag inte befann mig ute idag, jag skulle stekas. Jag låste upp min Fisker Karma och vi hoppade in samtidigt. Justin stängde sin dörr och la ryggsäcken mellan sina ben på bilgolvet. Jag sneglade lite på honom innan jag startade bilen och vi åkte iväg mot gymmet.

”Tack för att jag fick sova hos dig i natt.” sa han efter en stund och jag sneglade på honom med ett leende.

”Det var så lite så.” sa jag och drog ett djupt andetag med blicken mot den bilfulla vägen, ”vi kan ses vid min bil ungefär klockan… Kvart över fem?” Jag sneglade på honom igen, en fundersam rynka tog plats mellan hans ögon. Jag hann kolla bort innan han fäste blicken på mig.

”Va?” frågade han förvirrat.

”Vi möts vid min bil klockan kvart över fem.” upprepade jag och sneglade på honom, samtidigt som jag svängde vänster och körde in på en parkering som bara låg några hundra meter från gymmet.

”Ska jag bo hos dig en natt till?” frågade han sakta och nu var det min tur att rynka pannan.

”Jag släpper inte ut dig på gatan, Justin.” sa jag och harklade mig, ”du får stanna hos mig så länge som du behöver.” Hans blick brände min kind och jag kollade snabbt åt höger för att möta den för några sekunder, innan jag kollade tillbaka på vägen för att leta efter en parkering.

”Det behövs verklige--.” Han hann inte längre innan jag avbröt honom.

”Lägg av, du sover hos mig, slut på diskussionen.” sa jag och kollade på honom med ett leende när jag äntligen hittat en parkering och parkerat i den.

”Jag klarar mig.” sa han och såg förvirrad ut.

”Det gör du säkert, men du klarar dig med min hjälp med.” Jag kände mig av någon konstig anledning elak när jag tvingade på honom min hjälp, men jag ville att han skulle bo hos mig. Det var trevligt att hjälpa någon. Och än så länge hade han inte skadat sig själv, mig eller snott någonting från mig. Därför skulle han få stanna under mitt tak ett tag till, antingen han ville det eller inte.

”Tack.” sa han uppriktigt och kollade på mig samtidigt som jag stängde av den brummande bilen.

”Säg inte tack.” sa jag med ett leende och steg ur bilen med min handväska efter mig. Jag kunde höra Justins dörr öppnas och sedan stängas, samtidigt som min. Vi möttes på bilens baksida och han hade sin ryggsäck på ryggen. De mörka jeansen hängde lika lågt på hans höfter idag som de gjort igår och det vita linnet satt lika tight. De gammeldags kängorna satt på hans fötter, precis som igår.

”Okej, låtsas som ingenting var det va?” han nickade och jag log.

”Här, klockan kvart över fem, okej?” han nickade ännu en gång och rättade till ryggsäcken på sin rygg.

”Gå nu.” Jag nickade, låste bilen snabbt med knappen på nyckeln, slängde honom en sista blick och började sedan vandra mot gymmet.

~

Klockan var fem över 9 när jag steg in genom gymmets dörrar, Charlie stod, precis som föregående dag, bakom disken och hennes blick studerade mig när jag klev in.

”Fem minuter sen, Ms. Jenna.” sa hon och flinade stort. Jag spände blicken i henne och knep ihop ögonen till smala sträck.

”Du snodde mina skor!” skrek jag och rusade fram till henne, jag tog tag i hennes handleder och skakade om henne barnsligt samtidigt som jag skrek:

”Ge tillbaka de!” högt. Hon skrattade bara, och jag fortsatte skaka henne.

”Du ska få tillbaka de!” skrek hon och jag spände blicken i henne.

”Bra!” sa jag nöjt och stampade med foten mot marken, hade släppt hennes handleder och studerade nu hennes väl piercade ansikte noggrant.

”Var är de?”

”Jag glömde de h--.” Vårt samtal avbröts när dörren öppnades, bådas blickar riktades mot dörren och jag mötte direkt den gyllenebruna blicken. Han nickade ett kort hej åt oss och gick sedan förbi oss mot kortläsaren, med kortet i sin hand, han visade de snabbt för kortavläsaren som godkände kortet och släppte in honom.

Jag bröt blicken från hans ryggtavla och den studerade istället Charlies ansikte, hennes blick var fortfarande planterad i Justins ryggtavla och jag puttade till henne.

”Charlie, var är mina skor?” sa jag allvarligt och hon höjde handen för att klia sig i nacken.

”Jag… Ehm, jag glömde de hemma.”

”Jag kommer bränna upp de, mitt hot blir verkligt!” utropade jag och pekade menande på skorna på mina fötter, ”Ge mig en tändare.” 

Vad tycker ni? :) 

Så här långa kommer kapitlerna ungefär vara! Något lite mindre och något lite mer kanske, okej längd? :) (för de som är nyfikna är kapitlet 2192 ord långt!)