Jennas perspektiv:

Min första reaktion var att skrika, så det gjorde jag. Jag skrek, och skrek och skrek. Och mannens grepp i mitt hår hårdnade. Jag kunde nästan känna hur hårstråna lossnade från min hårbotten, så jag fortsatte skrika. Mina skrik bröt den stilla nattens tystnad. Dramatiskt. Han började släpa mig bort från bilen och jag slängde upp armarna i luften och försökte lönlöst slå bort mannens händer. Plötsligt, utan att jag märkte vad som hände, var mannens händer borta från mig hår och mitt huvud mötte med en duns den hårda asfalten. Jag låg helt raklång någon meter från bilen med händer och ben utspridda runt om mig samtidigt som höga smällar nådde mina öron. Höga smällar, nävar mot kropp. Jag satte mig upp, ignorerade smärtan från huvudet och hårbotten. Kollade förvirrat runt, hade nästan glömt bort Justin när jag såg honom stå några meter bort. Men inte ensam, mannen som precis haft mitt hår i ett hårt grepp stod framför honom. Med händerna i ett skyddade läge framför ansiktet, samtidigt som Justin slog honom om och om igen. Hans nävar träffade mannens skyddande händer tre gånger innan han slog honom hårt i magen, så hårt att mannen vek sig på mitten och stönade ut något i smärta. Jag hade knappt fått en blick på honom innan, bara ansiktet, och inte länge, men nu såg jag honom. Även fast jag inte såg ansiktet nu såg jag kroppen, något jag inte lagt så stor energi på att se innan. Han var medellång, några centimeter längre än mig, ett antal centrimetrar kortare än Justin. Hans kroppsbyggnad var inte stor, men inte heller gänglig. Han hade en klar ölmage, jag fattade inte hur han hade orkat springa efter mig. Han kanske var van, jag rös. Justin tog hans obalans som ett tecken och tog tag i hans ansiktes sidor för att knäa honom i ansiktet. Samtidigt som Justins knä träffade mannens ansikte skrek jag. Jag vände drastiskt bort min blick och kände hur tårarna började trycka sig på. Jag kollade snabbt tillbaka för att se på Justin, som kollade på mig.

Våra blickar möttes samtidigt som jag tog upp en hand och höll den om min mun, tårar började rinna samtidigt som Justin släppte mannen så att han föll ner på marken. Min röst var borta, jag visste inte vad jag skulle säga. Eller skrika.  Hans blick var fäst på mig, så han hann inte se hur mannen snabbt reste sig upp, och jag hann inte varna Justin med den lilla röst jag hade kvar innan mannen träffade Justins sidhuvud med sin smala näve. Justin tappade balansen för några sekunder, tillräckligt länge för att mannen skulle hinna ladda om och slå Justin ännu en gång, men denna gång i ansiktet. På näsan. Snabbt var Justin med på noterna och vände sig mot mannen för att ladda ett slag mot mannens ansikte, ett slag han bara någon sekund senare avfyrade mot mannens redan blodiga ansikte. Justin slog mannen om och om igen innan han tappade balansen och föll ner på marken. Justin laddade en spark mot mannens mage i samma sekund som min röst kom tillbaka.

Justins perspektiv:

Hennes skrek ekade mellan husen. Gällt. Hjärtskärande. Jag visste inte vad hon skrek, om hon skrek något överhuvudtaget, men det var inte något skrik som visade att hon ville att jag skulle fortsätta. Jag kollade in i hennes vackra blå ögon, visste inte vad jag skulle göra. Så jag gjorde det enda jag kunde, tog ett steg tillbaka från mannens blodiga kropp. Fortfarande förvånad över hur hans smala nävar hade fått in ett bra slag i mitt ansikte. Hans ölmage hävdes upp och ner i takt med hans andetag. Han var så ful och vreden över att inte få slå honom mer dunkade inuti mig, men jag kunde inte göra det. Inte när Jenna såg varje steg jag gjorde, jag kunde inte göra så mot henne.

Jag tog ett steg mot mannens huvud och lutade mig ner, kollade ner i hans rynkiga, tre-dagars skäggstubbs ansikte. Han kollade kisande upp på mig, försökte rygga tillbaka, men slog bara huvudet i asfalten. Jag flinade. Tog inte tag i honom, ville inte röra honom mer än nödvändigt.

”Om du fucking någonsin rör henne igen är du död, fattar du?” väste jag med död droppade från varje stavelse i min mening. Jag väntade en stund på hans svar, men han svarade inte. Han bara kollade tomt in i mina ögon. Som för att söka medlidsamhet. Jag hade lust att slå honom igen.

Han slängde en blick bak på Jenna och jag trotsade min viljan att inte röra honom och slog hans huvud mot mig igen, så att han kollade djupt in i mina ögon igen.

”Du fucking kollar inte på henne.” väste jag.

”Fattar du!?” skrek jag dämpat, ville inte att Jenna skulle höra mina ord. ”Du dör.” fortsatte jag. Han nickade hastigt, kollade upp i mina ögon. Sa inget. Hela mitt ansikte var rött av ilska och hat, blod sipprade långsamt nerför mina läppar och haka från näsan. Men den var inte bruten, den brännande känslan jag kände nu var inget i jämförelse med den starka känslan som fanns där om man bröt den. Detta var en barnlek i jämförelse med den riktiga smärtan.

”Säg det.”

”Jag rör henne aldrig igen.” Jag log hatiskt mot honom. Om blickar ändå kunde döda.

”Tack.” spottade jag.

Med en sista brinnande blick ner mot honom gick jag tillbaka till Jenna. Som satt gråtande ner på asfalten, jag drog bort blodet från under min haka innan jag hukade mig ner en bit framför henne. Sträckte ut min hand och rörde vid hennes kind, livrädd att hon skulle vända sig bort från mig, rygga undan. Men det gjorde hon inte. Hon höjde sin hand och tog ett fast tag om min med båda sina, nya tårar fyllde hennes ögon. Jag smekte bort de när de började rinna nerför hennes kinder och en ihålig smärta fyllde min kropp när jag kollade in i hennes röda, rädda ögon. Hon var så vacker, även fast hon var livrädd med tårränder nerför kinderna och röda ögon. Jag tog mig ett litet steg framåt och drog sedan hennes kropp mot min, tryckte hennes mjuka varma kropp mot min. Hon snyftade och snörvlade mot min bröstkorg, jag höll henne hårt mot mig. Jag kollade bak, mannen låg fortfarande och ålade sig på marken. Fucking jävla mes.

”Allt kommer bli bra.” viskade jag mot hennes hjässa, tryckte kinden mot hennes huvud. Hon snörvlade och släppte min hand för att krampaktigt greppa tag i min svarta tjockjacka. Hon hulkade sig och jag smekte försiktigt hennes hår och rygg med mina en aning såriga händer.

”Ja-Jag va-ar så rä--.” började hon, men jag hyssjade henne försiktigt.

”Shh.. Babe, vi tar dig hem först.” viskade jag och drog mig undan från hennes omfamning. Hon försökte dra mig tillbaka, men jag lossade lätt hennes skakande små händer. Såg till att ha en hand på henne hela tiden, för att låta henne veta att jag var här. Att jag inte tänkte försvinna. Hon snyftade och snörvlade om vart annat samtidigt som jag reste mig med hennes trötta skakande kropp i famnen, brudstil höll jag henne, med hennes armar krampaktigt om min hals. Jag slängde en blick bak mot mannen, som fortfarande låg ner på marken. Jag hade lust att skratta åt honom, så patetisk. Han skulle ha fått så mycket mer stryk om jag bara kunde få Jenna härifrån på något annat sätt. Han skulle inte kunna röra sig på flera dagar.

Jag öppnade först dörren med armen jag hade runt hennes låt och knäveck, sedan sparkade jag upp den med min högerfot. Jag lyfte försiktigt in henne i bilens passagerarsäte, såg omsorgsfullt till så att hon inte slog huvudet i bildörrsöppningen eller skadade sig på något annat sätt. När hon var säker i sätet drog jag mig försiktigt bort från henne, men hon vägrade släppa greppet hon hade om min hals, tårarna hade lugnat ner sig, men fortfarande rann det små tårar nerför hennes kinder.

”Jag ska bara gå runt.” viskade jag och efter en kort stund släppte hon min hals, jag placerade en mjuk kyss på hennes kind innan jag drog mig ifrån henne och stängde dörren efter mig. För att sedan vandra runt bilen, med hennes blick vandrande på mig hela tiden. Hon släppte mig inte med blicken. Jag sneglade på mannen som var påväg att långsamt resa sig upp, jag hoppade in i bilen och låste snabbt alla dörrarna, så att han inte skulle få för sig att försöka sig på något igen. Sedan startade jag bilen och rullade ut på den helt tomma, mörka gatan. Det enda som höll denna del av staden vid liv på natten var de många gatlamporna som var utplacerade längst vägen. Och de få hemlösa som låg på kartonger i sina små hörn. Jag kollade diskret bort från dem, ville inte påminnas om sådant. Jenna sträckte sig efter min hand och efter att ha växlat upp en grad tog jag den och lät mina fingrar glida in mellan hennes. Jag tog ett stadigt tag om hennes hand och smekte det jag kom åt. Bilen åkte snabbt fram på gatan, men när vi kom in i den större delen av staden fick jag släppa Jennas hand och växla ner igen, trafiken var visst större än jag trodde. Även fast det inte var nära så mycket som på dagen var det mycket folk för att vara på natten. Jenna tog tag i min hand igen, men denna gång med båda händerna. Hon höll den försiktigt i sitt knä och smekte den försiktigt, smekningar som fick hela min kropp att rysa av välbehag.

”Hur mår du?” frågade jag försiktigt när vi var närmre hennes lägenhet. Jag sneglade på henne och vår blick möttes några sekunder innan vi båda kollade bort. Hon smekte min hand igen, men det tog en stund för henne att svara.

”Bra.”

”Jagade han dig?” frågade jag försiktigt igen, hon fortsatte smeka min hand och jag såg i ögonvrån hur hon nickade.

”Hur långt.”

”Några kvarter.” svarade hon försiktigt. Sedan var vi framme och jag parkerade på den vanliga parkeringen hon brukade parkera bilen på. Hon släppte min hand sakta när jag gjorde ansats att hoppa ur bilen. Jag hoppade snabbt ur den för att sedan gå runt bilen och öppna hennes dörr för att hjälpa henne ut ur den. Hennes ben skakade lite av utmattning när vi ställde sig bredvid mig på den lilla parkeringsplatsen för bilar som ägdes av folket som bodde i samma hus som Jenna, vilket var ganska många. Jag stängde och låste bildörrarna snabbt för att sedan hjälpa henne mot lägenhetsbyggnaden genom att stödja henne bakifrån. Jag hade bilnycklarna i fickan och mina armar om hennes midja. Hon lutade sig mot mig men gick själv, även fast det var en aning ostadigt. Chocken och tröttheten i benen höll sig kvar.

Jag visste hur det kändes, det var hemskt att bli jagad. I alla fall när man inte visste vem personen, eller personerna, var.

Vi åkte hissen under tystnad, hon lutade sig trött mot mig, slöt ögonen och andades tungt. Jag trodde nästan att hon somnade, men strax därefter rörde hon sig.

Jag hjälpte henne ut när vi kom fram till rätt våning, sedan med att låsa upp och öppna dörren. Hennes ben skakade fortfarande en aning från allt springande.

”Vill du ta ett bad?” frågade jag försiktigt när vi precis kommit in genom ytterdörren, jag låste den snabbt efter oss, och höll henne sedan nära mig.

Hon var tyst en stund innan hon nickade, jag nickade också, och vi båda trampade sedan av oss våra skor för att gå in i badrummet och göra iordning ett bad till henne. Hon satte sig på toastolen, med locket nedfällt, medan jag gjorde iordning badet till henne. Jag tryckte i lite tvål så att skummet blev mycket, rummet luktade friskt av jordgubbe och jag drog in den söta doften i min näsa. Hon kollade upp på mig med trötta ögon.

”Vill du bada själv eller ska jag vara här inne med dig?” frågade jag, hon sneglade på badkaret och svarade sedan:

”Var här.” hon fortsatte kolla på mig, medan jag väntade på att hon skulle göra något, klä av sig, hoppa i badet. Eller för enkelhetens skull bada med kläderna på.

Jag tänkte såklart inte på hennes pryddhet. Inte en tanke på att jag kanske skulle gå ut och låta henne göra sina eventuella behov och ta av sig sina kläder ifred for igenom min hjärna. Så vi bara stod där och väntade ut varandra, hon tyckte antagligen jag var dum i huvudet som inte fattade att hon ville vara ifred, och jag tyckte hon var korkad som inte satte igång utan bara kollade på mig. Tillslut bröt hon tystnaden och hennes kinder fick en ljusröd nyans när hon pratade.

”Jag skulle gärna byta om ifred. Om det, ehm, ja, är okej.” sa hon utdraget, jag kollade några sekunder på henne samtidigt som jag märkte mitt misstag och vände mig sedan om mot dörren för att bege mig utåt.

”Oj, förlåt.” sa jag avlägset på vägen ut. Jag hörde hur hon reste sig och stängde och låste dörren efter sig.

”Det gör inget.” sa hon tyst innanför dörren. Men jag hörde henne, även fast det var knappt. Jag stannade utanför dörren och väntade på henne medan hon gjorde sig iordning. Det tog en stund, men jag väntade tåligt.

Efter en bra stund, låste hon upp dörren, men när jag drog ner handtaget ropade hon högt så att jag skulle höra henne tydligt:

”Kom inte in förens jag ropar!” Jag rynkade ögonbrynen, sedan fattade jag. Om allt var som vanligt skulle jag antagligen gett henne någon flörtig kommentar. Men det var inte som vanligt, hon hade precis blivit jagad och vittnat mig slå en person. Så jag knep ihop och öppnade dörren först när hon ropade att jag fick komma in. Då öppnade jag och höll för ögonen, ville inte att hon skulle bli sur om jag inte respekterade henne och frågade först.

Och varför brydde jag mig ens?

För att jag brydde mig om henne antagligen. Min hjärna suckade irriterat för sig själv, jag var inte van vid sådant här. Inte kärlek överhuvudtaget faktiskt. Bara sex. Sex var jag faktiskt ganska duktig på, väldigt duktig faktiskt.

Jag avbröt mina egna tankar, som svävade alldeles för långt bort än ämnet handlade om, och sa:

”Få jag kolla eller vill du att jag ska ha ögonbindel eller något?”

Var det ett litet sött fnitter jag hörde?

”Även fast det skulle vara väldigt kul att få se dig gå runt i blindo här inne måste jag välja alternativ ett.” Jag log och drog bort handen från mina ögon, kunde inte hjälpa mig själv när min blick gled ner över hennes kropp där den låg i vattnet. Eller där jag trodde den låg, jag gissade på att hon hade hällt i mer tvål. Jag såg inte en enda droppe vatten, bara vitt jordgubbsdoftande skum. Hennes kropp var helt täckt av skum, allt för att inte visa en centimeter privat hud för mig.

Jag log mot henne. Jag tog en pall som stod under handfatet och satte mig på den bredvid henne, satte mig avslappnat och kollade ner i hennes röda, trötta ansikte. Ändå var hon så grymt vacker. Hon gav mig ett vekt leende tillbaka. Jag satte mig ner på knäna på golvet och lutade mig över badkarskanten för att puta med läpparna mot henne, ville ha en puss på mina läppar. Det kallade fram ett litet fnitter från henne, hon höll armarna framför brösten samtidigt som hon lutade sig fram och placerade en lätt kyss på mina läppar, något jag inte nöjde mig med.

När hon lutade sig tillbaka i badkaret med ett retligt flin på mina läppar böjde jag mig ännu mer mot henne och hängde snart över badkaret, med högerhanden som stöd på badkarets motsvarande sida. Nu var mina läppar bara några centimeter från hennes, ett lurigt leende spreds på mina samtidigt som hennes ögon flackade mellan mina läppar och ögon.

Jag lutade mig fram och gav hennes läppar en snabb, men passionerad kyss. Hon hade fortfarande armarna runt brösten, som om hon ville förbereda sig ifall jag skulle dra upp henne ur badet. Det skulle jag inte. Men jag bestämde mig för att reta henne lite.

”Jag har sett nakna tjejer innan vet du.” viskade jag, med våra läppar bara några centimeter från varandra. Hon spärrade upp ögonen och kollade på mig med sina stora blå ögon.

”Så du behöver inte vara orolig om jag ser en centimeter av dig… Det är lugnt, okej?” Hon var vid detta laget illröd i ansiktet och jag lutade mig fram och lämnade en försiktig kyss på hennes läppar.

”O-Okej.” viskade hon, jag skrockade till och gav henne ännu en liten kyss, innan jag satte mig upp på pallen med högerhanden på badkarets kant.

”Hur mår du?” frågade jag försiktigt, plötsligt allvarlig. Hon drog ett djupt andetag och kollade ner i badet, snabbt lutade jag mig fram och la handen om lite av hennes kind, tvingade hennes ansikte upp mot mig.

”Eyy, kolla inte bort babe.” sa jag tyst, smekte hennes käke mjukt.

”Jag mår bra.” viskade hon mig, jag visste inte om jag skulle tro på henne.

”Säker?” Hon nickade. Jag visste ändå inte om jag trodde på henne.

”Okej.” sa jag, släppte hennes hand och la den på badkarskanten igen. Tystnaden spreds omkring oss. Men det var ingen jobbig tystnad, faktiskt var den skön. Vi slängde förstulna blickar på varandra. Mötte varandras blickar ibland, kollade snabbt bort. Jag vet inte varför det blev så, det bara blev så. Automatiskt.

Efter ett tag tog hon min hand, med sin lilla hand och med sina smala fingrar. Hon drog ner den under vattnet, utan att säga något. Hjärtat började öka sin takt när en galen tanke rusade förbi min hjärna. Ville hon att jag skulle röra henne…? Men hon höll bara i den, i det varma behagliga vattnet. Jag sträckte ut mina fingrar med min blick i hennes, hon hindrade mig inte, höll bara kvar i min hand. Även fast jag sträckte på mina fingrar, försökte röra hennes hud. Men jag kom inte åt någon, förutom hennes hand såklart, hon log sött åt mig. Visste vad jag ville med min utsträckta hand.

”Du, jag tänkte på en sak. Det är ganska kyligt här uppe, jag skulle inte få krypa ner till dig va?”

Åhherreminjesusgud. Ni är f a n t a s t i s k a ! 56 KOMMENTARER på förra kapitlet! THAT'S SICK! Tack, tack, tack, tack, tack, tack! Jag kan inte tacka er tillräckligt! Ni är så undebara hela högen! 

Vad tyckte ni om kapitlet då? Som ni hade förväntat er, eller inte? Skriv era åsikter! 

(Lät inte detta bli ett jättedrama då jag redan har ett planerat till lite längre fram.. Och det är stort.... heheheh.)

Förlåt att det kom upp så sent, men de blev lite över 3000 ord, så de kanske överväger lite......? hihi 

Kommentera en massa.

Minst 25? Det tog ju ändå ett tag för mig att uppdatera :C