Jag lutade min panna mot hans, pillade på det korta håret i hans nacke. Han log och böjde sig fram för att kyssa mig, jag kysste honom mjukt tillbaka. Masserade hans läppar mjukt mot mina. Jag hann inte hindra mig själv innan jag tryckte min kropp hårt mot hans, samtidigt som han höll mig närmre. Jag stelnade till lite när han kupade sin hand runt min rumpa, för att hålla mig upp samtidigt som den andra trycktes hårt mot min rygg.

Plötsligt drog sig Justin bort från kyssen och kollade förväntansfullt in i mina ögon.

”Dra ett djupt andetag, babe.” viskade han, jag rynkade pannan. Tänkte precis fråga när jag fick svaret.

Han föll bakåt och jag hann precis ta ett djupt andetag innan mitt ansikte träffade vattenytan och vi båda försvann under vattnet. Justin var snabb med att för oss över vattenytan igen, jag var fortfarande på hans axlar för att inte drunkna i det djupa vattnet. Jag kunde inte hjälpa att skratta efter att jag dragit några djupa andetag för att få tillbaka luften i mina lungor. Justin skrattade också. Hans ögon glittrade av glädje, såväl som mina. 

Jennas perspektiv:

När det efter ett ganska bra tag blev ännu mörkare och vattnet ännu svartare bar Justin upp mig på land. Han höll mig brudstil och gav inte ifrån sig ett pip om att jag var tung eller jobbig att bära, han bara bar mig tills vi kom upptill filten, där han släppte ner mig och tog upp handduken för att vira den runt min kropp. Han höll sedan om mig bakifrån, drog med händerna över handduken på min kropp för att värma upp mig.

Jag ville säga något, men vad skulle jag säga? Hans armar och händer värmde mig utan att han sa något, han gjorde det bara, hade fortfarande inte tagit sin egen handduk och virat den runt sin kropp.

”Fryser du inte?” viskade jag, han skakade på huvudet och virade händerna runt min midja, med händerna på min mage, mjukt.

”Jag fryser jättemycket.” viskade jag och han höll om mig hårdare.

”Ska vi åka hem?” Jag skakade snabbt på huvudet, han skrockade till lite.

”Du har möjligtvis inte med några extrakläder till mig va?” frågade jag och kollade bak på honom, han skakade på huvudet.

”Tyvärr inte.” Jag lutade mig fram och kysste hans mjuka läppar, kunde inte hjälpa mig själv. Ville vara nära honom hela tiden, känna hans kropp mot min, hans läppar mot mina, hans armar runt mig. Han överallt.

Jag vände mig mot honom och la armarna om hans hals för att kyssa honom hårdare, han drog tungan försiktigt mot min underläpp, ville ha inträde in i min mun. Vilket jag utan att tänka efter gav honom. Det var länge sedan jag kysste någon nu, mycket längesedan. Jag kom knappt ihåg senaste gången. Så det var väldigt längesedan. Justin smekte min tunga mjukt med sin, drog händerna upp och ner över min rygg. Över min rumpa några gånger, vågade dock inte hålla den fast där. Han kunde väll inte räkna ut att jag inte hade något emot det alls. Att han hade sin hand på min rumpa, och det förvånade mig. Jag brukade inte vilja det.

Men med honom var det annorlunda, han hade aldrig varit hotfull mot mig eller liknande. Alltid snäll, aldrig elak. Såklart hade vi tjafsat om helt onödiga saker, blivit sura på varandra. Men aldrig något allvarligt. Aldrig längre än några minuter. Jag gillade det med honom, han var inte så långsint. Han brydde sig inte om vad som hände förra veckan, om vi hade ett litet tjafs spelade det ingen roll nästa dag. I alla fall hade jag inte behövt uppleva det ännu. Och jag hoppades på att aldrig behöva göra det längre heller. 

Justin avslutade kyssen och kollade ner med ett leende på mig.

”Hur länge har jag bott hos dig nu?” viskade han, drog sina fuktiga, fylliga läppar mot mina samtidigt som han pratade. Jag drog ett djupt andetag och förberedde mig för att svara honom.

”Ehm, en månad, ungefär.”

”Jag är så ledsen över att jag inte kunnat bidra med något.. Inom ekonomin..,” svarade han och kollade bort, ner i sanden med en otydlig min. Han spände käken och drog ett djupt andetag, hans ansikte var mörkt nu när solen gått ner. ”Det känns hemskt att jag bott hos dig och ätit upp din mat i en månad utan att ge dig något tillbaka.”

”Det gör inget,” svarade jag, ”vi har tid på oss.” Det sista kom ut innan jag än hann tänka över det, det bara for ur munnen på mig. Som en ful padda. Jag spände blicken i hans axel och undkom hans blick när han kollade ner på mitt ansikte. Låtsades att han hade något mycket intressant på sin nakna axel, annat är mjuk, sammetslen en aning solbränd hud. Hans nyckelben syntes en aning under huden, stack ut lite, jag höjde handen och följde hans nyckelbens yta.

Det gjorde mig en aning rädd att han kysste mig denna morgon, och redan nu var vi närmre än vi varit någonsin innan. Inte pratande, men intimt. Vi hade nästan aldrig stått såhär nära varandra innan, kanske någon gång när någon av oss fått en impuls att krama den andra, oftast jag. Jag gillade att krama folk, visa kärlek.

”Du är vacker, Jenna.” viskade han, jag stelnade till när han uttalade orden när min kind, hans försiktiga ord smektes mjukt mot min kind. Togs in av varje por i min hud och jag sög upp informationen han sagt snabbt, han hade kallat mig vacker. Jag kände hur ansiktet började hetta upp, jag visste att den röda färgen hade spridits i mitt ansikte snabbare än en vind. Rodnaden spred sig ner på halsen på mig, jag fortsatte kolla ner på hans axel och röra vid hans nyckelben. Efter en stund skrockade han och lutade sig ner mot mig, drog mig närmre sig och smekte sin näsa mot min kind, sedan viskade han:

”Hörde du vad jag sa?” Jag kunde inte låta bli att le och bita mig i läppen, samtidigt som jag nickade. Visste inte vad jag skulle svara. Hans magrutor mot min mage var alldeles för distraherande.

”Svara med ord.” viskade han med läpparna mot mitt käkben.

”Jag hörde vad du sa.” viskade jag i en utandning. Han visste precis vilken påverkan han hade på mig, han visste mycket väl att jag blev helt skakig av hans närvaro.

”Vad sa jag då?” viskade han innan han placerade en kyss på mitt kindben, jag tiltade huvudet mot sidan och släppte ut en lång utandning.

”Att… Att jag var vacker.” viskade jag, kände mig dum och egoistisk när jag sa så. Även fast det var han som ville att jag skulle göra det.

”Duktigt.” Jag hörde leendet i hans röst. Han skrockade sedan till och fortsatte kyssa mig ner mot halsen, lutade sig ner och kysste bort handduken från mina axlar, där den legat så bra innan. Inte nu längre, Justin drog ner den och den landade på sanden nedanför våra fötter. Han la sina händer på min midja samtidigt som jag fingrade med mina händer mellan oss, visste inte var jag skulle lägga de, kunde inte koncentrera mig på något annat än Justins varma, fuktiga läppar mot min brinnande hud.

”Säg det igen.”

”Du tyckte att jag var vacker.” stammade jag fram. Han skakade onöjt på huvudet.

”Säg att du är vacker Jenna.” viskade han och ett skakigt andetag lämnade mina läppar. Han var så nära. Hans läppar så nära mina, hans ögon kollade djupt in i mina. Han var överallt.

”J-Jag är vacker.” Han log.

”Duktig flicka.” viskade han, inte på ett nedlåtande sätt som man annars kunde tro. Bara för att konstetera det, att jag var duktig. Jag kände mig dum som stod framför honom och gjorde precis som han sa, även orden var fåniga. Men jag orkade inte bry mig.  Jag drog ett djupt andetag och kollade djupt in i hans ögon.

”Du är så grymt vacker Jenna.” viskade han, hans andetag blåstes ut på mina läppar. Han var så grymt vacker att jag inte kunde andas. Han tog tag i mina händer och la de runt sin hals innan jag släppte de och la sina händer om min midja och drog mig mot sig. Jag snubblade fram i hans famn, även fast vi hade varit nära innan var vi närmre nu. Jag drog fingrarna igenom hans hår, smekte hans hårbotten med mina fingernaglar och bet tag i min underläpp när hans kropp slappnade av mot min. Jag la min kind mot hans, fortsatte dra naglarna igenom hans hår, viskade:

”Jag tycker du är vacker också, Justin, så vacker.” Han höll om mig hårdare, tryckte mig hårt mot sitt bröst. Lutade sin kind ner mot min axel, lutade sig mot den och drog ett djupt andetag. Kramade mig hårdare.

Intrycken jag hade fått av Justins liv än så länge var att han hade varit ensam länge, inte haft kontakt med så många. Blivit utslängd tidigt, kanske innan ett år tillbaka? Jag blev ledsen när jag tänkte på det, en liten Justin, något år yngre än nu, gör ett misstag och blir utslängd. Han hade behövt bli vuxen snabbt, kanske redan vid 16-17 årsåldern. Det vände sig i magen när jag tänkte på honom, en ung vacker Justin, borta i vuxenvärlden.  Eller så kanske det inte alls var så som jag tänkte att det var, han kanske hade trivts med att växa upp snabbt, bli stor. Vuxen.

Jag kände honom inte så bra, visste inte vad han gillade att göra, visste inte vad han tyckte om för mat, visste inget om hans familj eller vilka han umgicks med. Inget av gamla flammor eller älskare. Jag visste inget om honom, bara att han alltid – tills vår första kyss – hade haft en ledsen blick i ögonen, ett förmörkande skynke. Som om det var något han ville glömma – det kanske hade något med hans förflutna att göra? Hans familj, vänner, ovänner.

Jag ville fråga något nu direkt, men jag vågade inte. Ville inte gå ut på hal is med honom, ville inte att han skulle lämna mig här i sanden såhär sen. Var rädd att han aldrig skulle vilja komma tillbaka, till min lägenhet, och mig. Jag hade blivit för fäst vid honom för att låta honom gå, inte nu. Helst aldrig. I alla fall kändes det inte så nu, jag ville ha honom här för alltid.

Han kysste mig i morse och jag känner mig redan hela fäst vid honom, mer fäst än jag gjorde igår. Även fast jag var fäst vid honom då med. Men inte såhär.

Justins perspektiv:

Jag höll henne hårt emot henne och just där, i det ögonblicket, ville jag berätta allt för henne. Allt om mitt förflutna, allt om min lilla mörka hemliget, allt om min lögn, allt om min kärlek till henne, allt om min familj, allt. Och det skrämde mig, jag hade aldrig känt ett sådant sug att berätta mina många hemligheter för någon förut. Aldrig. Jag hade aldrig haft sådan här kontakt med någon innan, inte efter det. Inte efter den tiden i mitt liv, aldrig hade jag känt en sådan dragning till någon. Som om vi var menade för varandra, som om hon skulle hela mig. Läka mig. Utifrån och in.

Jag visste att det lät som ren och skär bullshit. Men det gjorde ingenting, jag behövde ju aldrig berätta det för henne. Jag kunde bara njuta av henne, oss, så länge jag kunde. Älska henne, så länge jag fick. Vår lilla bit av oändligheten började här, och jag kramade henne ännu hårdare. Tryckte henne mot mitt bröst och drog ett djupt andetag. Jag hörde hur hon fick en aning svårt att andas i min omfamning.

”J-jag kan inte andas.” skrattade hon och jag armarna runt hennes kropp, inte helt, en lät de slappna av lite mer. Befriade henne från min innan så hårda omfamning. Jag kollade ner på hennes vackra ansikte och lutade mig ner och pressade mina läppar mot hennes mjuka fylliga läppar, hon var så vacker. Inte sexig eller het, vacker. Det var inte ofta jag kallade en tjej vacker, men Jenna var vacker. Så vacker.

Klockan hann bli halv 1 på natten innan vi begav oss hemåt. Efter att vi torkat upp hade vi satt oss ner på filten igen, med armarna om varandra och med blicken långt ut mot havs. Jag älskade havet, hade alltid älskat havet. Men hade inte badat i det så många gånger, men varje gång jag gjorde det älskade jag det bara ännu mer. Även fast vattnet var salt och stack i ögonen älskade jag det.

Jenna hade frågat om min familj igen, frågade, jag sa att jag inte ville prata om de, hon började prata om något annat, sedan frågade hon igen. Som en irriterande liten pipande hamster. Sedan gick det om så, om och om igen. Hon frågade även om hur min bil förstördes, även det berättade jag inte om. Ville inte tynga henne av mina små problem. Tillslut hade hon blivit trött och vi hade begett oss hemåt, hon hade somnat på vägen hem och jag hade varit illa tvungen att väcka henne när jag parkerat bilen på den vanliga platsen. Hon gick sedan trött upp med mig vid sin sida till sin lägenhet, där hon trött la sig i sin säng. Jag fixade iordning allt jag stökat fram innan, sedan gick jag in och sa god natt till henne.

Men när jag skulle lämna rummet mumlade hon något och sträckte sig efter mig.

”Va?” viskade jag, och hon drog ett djupt trött andetag innan hon sa:

”Gå inte.”

Så det kunde jag inte heller.