Jennas perspektiv:

Jag behövde verkligen en tjejkväll. Jag behövde ha kul och skratta med min bästa vän, utan att tänka på något annat. Det var inte så att jag klagade på Justins sällskap; absolut inte, men ibland så behövde man vara ensam med sina bästa vänner. Idag var en sådan dag, och jag bjöd in mig själv till Charlie efter jobbet. Hon skrattade när jag berättade det för henne, men gick med på det. Jag skulle komma runt klockan sex och ha med mig massa olika läsksorter och chips, hon skulle fixa godis och film.

Justin var såklart inte i så glad över att jag skulle lämna honom en fredagkväll helt ensam i min lägenhet, men efter några kyssar och en hel del övertygelse gick han med på det. Tack gode gud för det. Inte för att jag skulle stannat hemma för att han ville det, men jag ville inte att han skulle vara sur eller irriterad på mig heller.

Det hade gått två dagar sedan vår första kyss, och vi hade fortsatt som på onsdagen. Vi hade inte pratat om vår relationsstatus, det var ju knappast så att jag skulle ändra min relationsstatus på facebook från ”singel” till ”i relation” ändå. Så vad spelade det för roll. Vi hade också börjat dela säng, han hade flyttat in sitt täcke och kudde in i min säng, och våra täcken och kudden hade nu matchande lakan. Något som gjorde mig helt pirrig i kroppen, att han la sig där samtidigt som jag. Drog mig nära sig och snusade tungt i mitt hår eller nacke, med sina starka, beskyddande armar om min midja. Vi hade kommit överrens att vi skulle sova med pyjamas på, faktiskt diskuterade vi det på vägen till jobbet på torsdagen, och vi båda kom överens om att det var bäst så nu i början. Och på eftermiddagen hade vi åkt och köpt en pyjamas till Justin, jag hade valt ut den och valt den gulligaste av de alla, som också varit svårast att hitta. Ett par riktigt långa med något gulligt tryck på, av flis. Jag önskade att jag kunnat köpa ett par till mig själv med, men jag hade redan ett par.

Jag hade själv älskat Justins nya pyjamasbyxor, han själv hade en helt annan åsikt. Men den struntade jag i. Och han hade haft på sig de när vi krupit ner i sängen på torsdagskvällen. Utan tröja dock, jag hade inte hittat någon matchande. Och ingen skulle skadas om han sov utan den, inte jag i alla fall.

~

Justin parkerade bilen på en-timmes-parkeringsplatserna precis framför den stora byggnaden min lägenhet befann sig i. Vi båda klev snabbt ut och skyndade oss upp till min lägenhet, jag med ett fast tag om hans hand hela tiden, även då vi stod i hissen upp till lägenheten. När jag låst upp lägenheten skyndade jag mig in i vårt rum för att leta upp bekväma kläder att ha på mig. Jag tog på mig ett par ljusa, tunna mjukisbyxor och en stor, stickad olikfärgad tröja över. Som antagligen var alldeles för varm för den ljumma kvällen. Men jag trotsade vädret och drog den över huvudet ändå, struntade i att ta på mig behå, det skulle ändå inte synas under den stora tröjan jag hade på mig. Och vem skulle bry sig? Inte Charlie och inte Justin, och ingen i affären på vägen till Charlie skulle få tid att bry sig. Därför lämnade jag behån hemma, för att låta de var fria under kvällen. Jag satte upp håret i en hög boll på huvudet och tvättade bort allt smink jag sminkat på i morse. Jag drog ett djupt andetag och gick ut till Justin där han stod i köket med ett glas vatten i handen, han stirrade rakt ner i handfatet och hade en fundersam rynka mellan ögonbrynen.

”Justin,” Jag störde hans funderande med min höga röst, han kollade genast upp på mig och jag fortsatte snabbt, ”kan jag gå med detta?” Han bröt blicken från mina ögon och kollade ner på min kropp, sedan nickade han. Hans blick fastnade vid mina bröst som putade ut lite under tröjan, jag fattade att han hade upptäckt min saknad av behå.

Han satte ner glaset på bänken och vandrade bort mot mig, virade armarna om min midja och lutade sig fram för att luta sig fram över mig. Precis när hans läppar skulle nudda mina stannade han och log stort, retligt.

”Jag önskar verkligen att jag kunde följa med ikväll…” viskade han utdraget. Jag log och sneglade ner på hans läppar, nickade och kollade upp i hans ögon igen.

”Jag vet. Någon annan gång.”

”Det betyder aldrig.”

Jag skakade på huvudet, ”Det betyder någon annan gång.” skrattade jag och raderade den sista centimetern mellan våra läppar. Jag kysste honom mjukt och kärleksfullt, såsom våra flesta kyssar varit. Mjuka, kärleksfulla, inga förhastade slutsatser, bara lugnt och mjukt.

Och jag gillade att ha det så.

Även fast det skulle vara mysigt att smaka på honom, ehm, på något annat sätt senare. Snart. Inte nu, men sen.  Han tryckte sin bröstkorg hårt mot min, ett stönliknande ljud hördes från hans läppar när han kände mina bröstvårtor mot sin överkropp.

Några minuter funderade jag på att lämna återbud till Charlie, sedan tog jag mitt förnuft till fånga och backade undan. Knappt synbart, bara några centimeter.

”Ska vi dra? Vi måste köpa chips och läsk på vägen med.” viskade jag, kollade djupt in i hans vackra bruna ögon och bet tag i min läpp. Han kollade ner på mig och log stort, hans hår stod åt alla håll, ändå var han så attraktiv att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Han såg så sjukt bra ut. Jag drog ett djupt andetag och vände mig sakta och motvilligt om, tog hans hand och började dra honom mot dörren. Drog snabbt på mig ett par sneakers samtidigt som han drog på sig sina svarta, slitna kängor. Jag tog hans hand igen och drog ut honom från lägenheten, sedan in i hissen och ut till lobbyn.

~

Det var ganska mycket folk där vi bestämde oss för att köpa chips och läsk, på en liten affär som var öppen länge bara fem minuter biltur från min lägenhet. Vi packade ihop vad vi skulle ha och ställde oss i kassan med alla våra varor, även Justin hade fått sala ihop det godis han ville ha. Jag ville ju inte att han skulle vara helt ensam hemma i lägenheten utan godis, eller chips och läsk för den delen. Han hade inte vågat packa med så mycket, men en chips påse, en chokladkaka och en stor cola hade jag tvingat på honom. Även fast han hade varit motig i början. Själv hade jag packat med mig alla chipssorter jag visste var goda och en stor cola, två stora fanta exotic och en stor sprite. Jag bad Justin ta med en av de stora fanta exotic-flaskorna hem och lägga de i kylen, eller dricka det om han tyckte om fanta exotic. Han svarade såklart ja på min önskan. Justin lutade sitt huvud mot min hjässa och la armarna om min midja när vi stod i kön till kassorna, han suckade tungt och jag fnittrade till.

”Trött?” Han nickade. Jag lutade mitt huvud mot hans bröstkorg och höjde handen för att dra ner hans huvud så gott jag kunde mot mitt, jag ställde mig på tå och pressade mina läppar hårt mot hans i en mjuk, enkel kyss. Han lämnade små utspridda kyssar på mina kinder, haka, hals, nacke, panna, hjässa och näsa, och allt jag kunde göra var att fnittra – oerhört fånigt. Men jag kunde inte hjälpa mig själv, han gjorde mig helt mjuk, bubblig och varm inuti. Som lava.

~

  Charlie öppnade dörren direkt när jag knackade på. Hennes lägenhet låg 20 minuter med bil från min, kanske 40 minuter om man gick. Jag visade chipspåsarna och drickan för henne, och hon skrattade lyckligt till. Jag hoppades att inget jag hade på mig, eller visade, avslöjade för henne att jag hade något pågång med Justin. Jag hoppades att det inte syntes på hur jag rörde mig, eller att jag hade en stor banderoll över huvudet som det stod något avslöjande på. Men hon märkte ingenting, så jag förstod att det inte syntes, såklart. Hur skulle de kunna synas?

Hon drog in mig i en hård kram och skrattade i mitt öra. Charlie. Min chef och bästa vän. Hon hade tagit bort några piercingar i ansiktet, antagligen bara för en stund. Hennes svarta hår hängde nertill hennes axlar och hon höll mig på armavstånd för att kolla på mig glatt.

”Vad du ser glad ut då.” log hon, jag flinade och kramade om henne igen. Hoppades på mitt liv att Justins doft inte fanns kvar på mina kläder, att man inte kunde känna hans doft i mitt hår eller kläder. Inte för att vi varit så intima, men ändå. Jag ville inte att hon skulle veta, inte ännu. Det var för personligt, för hemligt. För mycket vårat. Dessutom hade det bara varat några dagar än så länge, hon visste inte ens att han bott hos mig i mer än en månad. Hon visste inte att jag hade något med honom att göra alls. Inte än, men hon skulle få insikt i det, snart. När jag visste att det var något allvarligt.

”Det var längesedan vi umgicks, bara vi.” förklarade jag mig och hon skrattade till mot min axel. Hon var en liten bit längre än mig, men bara några centimeter, inte ett huvud som Justin.

”Jag vet! Det var alldeles för lång tid sedan vår senast filmkväll!” jag nickade för att hålla med, den senaste filmkvällen jag och Charlie haft var långt innan Justin flyttade hem till mig. Någon mörk kväll i januari var den senaste gången. Lång tid sedan. Jag höll upp påsen med läsken och chipsen i, med ett stort leende. Hon log stort och drog in mig i tvrummet. Knäböjde framför ett DVD-ställ med massa olika filmer och kollade upp mot mig.

”Vad vill du kolla på, sis?” Hon hade höga kindben, svart hår och lugg, en centimeter lång utväxt och piercingar i båda ögonbrynen, två stycken i den ena. En tatuering slingrade sig ner för hennes högerarmarm.

”Komedi?” undrade jag frågande, inte svaret hon ville ha, hon rynkade ögonbrynen. Skakade på huvudet och drog ut någon film från DVD-stället.

Hon höll upp Safe Haven. Filmen jag och Justin sett i början av hans tid hemma hos mig. När mensvärken plågat mig, som den snart skulle göra igen. Eftersom att det var en månad sedan, ungefär, som Justin flyttade hem till mig, och det bara var någon vecka efter som jag fått den, skulle jag snart få den igen. Jag hurrade inuti, eller inte.  

Jag skakade på huvudet, hon höjde på ögonbrynen.

”Jag vill inte se den idag.”

”Struntprat! Det är din favoritfilm!” förklarade hon för mig och jag suckade innan jag la mig ner i soffan, kurade ihop mig under en filt. Justins ansikte flimrade till i huvudet, hans fina leende och mjuka kyssar. Jag drog ett djupt andetag. Jag hade aldrig haft ett förhållande, visste inte vad jag skulle göra eller reagera på olika saker. Han hade inte heller haft ett förhållande, på länge, det hade han berättat för mig. Jag kom inte ihåg exakt när, men han hade gjort det. Och det var det som räknades.

Charlie gick iväg och hällde upp lite av alla chipssmakerna i bunkar, jag låg kvar under min filt och funderade. När hon kom tillbaka la hon sig på andra sidan av hennes stora soffa och vi satte på filmen.

~

Precis som jag trott innan skulle jag snart behöva uppleva mensvärken igen, och snart var närmre än jag trott. När klockan blev 11 började den ihåliga värken i magen kännas, molande, tryckande. Inte som den var den värsta dagen, såhär kändes det i början. Jag var rädd att om jag inte bad Justin komma nu skulle jag inte komma härifrån förens om flera dagar. Jag höll armarna hårt om magen och tryckte på den för att dämpa smärtan, som fortfarande inte var som värst, ännu. Jag funderade på hur jag skulle förklara det för Charlie, säga sanningen? Ljuga? Jag bestämde mig för att säga sanningen.

”Charlie?” sa jag högt, för att få hennes fulla uppmärksamhet. Godiset stod nästan uppätet på bordet bredvid oss, samma sak med chipsen och läsken. Allt var uppätet eller halvvägs uppätet. Hon kollade upp mot mig förvånat, sedan nickade hon.

”Jag tror jag måste dra mig hemåt nu.” Det högg till i magen och jag drog ett djupt andetag. Hon fick något omsorgsfullt i ögonen.

”Magen?” frågade hon försiktigt, jag suckade och nickade.

”Stackare.” sa hon med ett ledsamt leende. Jag log tillbaka och reste mig försiktigt upp, jag visste att jag behövde vänta till när jag kommit utanför dörren innan jag messade Justin. Charlie skulle undra vem jag messade såhär sent, sedan skulle hon dra mobilen ifrån mig och kolla vem jag messade själv. Utan att ens ha frågat. Så jag lät mobilen vara, även fast den låg och brände i fickan. Vi kramades hårt innan jag gick ut från hennes lägenhet. Hon stängde dörren och jag gick snabbt nerför trappan med mobilen i handen, skickade ett sms till Justin:

To: Justin

Jag behöver dina händer, kom och hämta mig.

Justin svarade snabbt, det förvånade mig att han kunde skriva så snabbt på sin tegelsten till telefon:

From: Justin

Mina händer? Kommer direkt

Jag log och klickade snabbt in ett svar till.

To: Justin

Min mage. Börjar gå hem, hämta mig vid Kinaresturangen fyra kvarter från Charlies lägenhet, okej?

From:

Jaha. Okej. Ta det försiktigt.

Jag log åt hans svar samtidigt som jag slog upp dörren ut från huset Charlies lägenhet befann sig i. Den kyliga nattluften fyllde mina lungor och jag rös till, även fast jag levde i Los Angeles, var nätterna kyliga. Magens värkar hade lugnat ner sig, men mensvärken kändes fortfarande. Bara inte lika mycket som innan. Jag la ner mobilen i fickan på mjukisbyxorna och rättade till tröjan jag hade på mig. Plånbok och allt annat hade jag lämnat i min bil, Justin hade lovat att ta med det in i min lägenhet igen. Jag undrade vad han hade sysslat med medan jag varit borta, sovit? Duschat? Legat och kollat på film? Det var ju ändå fredag.

Jag började gå bort mot Kinaresturangen jag bett Justin möta mig vid. Den var inte jätte lång bort, hade det känts som, när man åkte bil. Efter tio minuter hade jag gått förbi ett kvarter, och jag var trött. Det var mörkt, inga vandrade runt på denna sidan av stan vid denna tiden på dygnet och skorna jag valt att ta på mig var inte alls sköna att gå i, inte såhär långt. Jag var inte alls van vid att promenera, gjorde det aldrig frivilligt. Jag hade gjort det mycket när jag var yngre. Men av en helt annan anledning.

En lastbil körde förbi på gatan, det höga ljudet överröstade alla andra ljud på gatan. Jag drog ett djupt andetag när den kört förbi, fortsatte gå. Ville fram till Justin och hans manliga, varma, lena händer. Hårda, men ändå lena, och varma. Han hade väldigt vackra händer. 

Mina tankar avbröts av en röst, och inte vilken röst som helst. Utan en röst som befann sig precis bakom mig. 

”Det är inte säkert för unga vackra tjejer som dig att vara ute såhär sent ensam, det vet du va?”

Jag vände mig snabbt bak. Stirrade rakt in i ett par blå ögon. Rynkor befann sig i mannens ansikte, han såg väldigt gammal ut. Jag spärrade upp ögonen och förstelnades av skräck. Mannen log, tänderna i hans mun såg ruttna ut. Var gula och spruckna, han saknade en framtand. Gluggen skrek tom. Han ställde sig nära mig, hans ölmage var nästan tryckt mot min rygg. Han kollade över min axel. Jag kunde fortfarande inte röra mig.

”Och du har visst ingen behå på dig heller. Detta blir bara bättre och bättre.” Han flinade stort, och precis när han skulle sträcka ut handen och röra vid mig släppte den paralyserade känslan inuti. Jag skrek till och började snabbt springa, kutade framåt det snabbaste jag kunde. Hade ingen aning om vart jag sprang, bara sprang. Och han sprang efter mig. Och skrek.

”Din fitta! Stanna!” skrek han, jag kände hur tårarna började trycka bakom ögonlocken. Och det enda jag kunde tänka på var att jag skulle hitta Justin. Om jag bara var vid Justin skulle allt ordna sig. Den tanken flög runt i min hjärna när adrenalinet började pumpa runt i kroppen och jag flög fram över gågatan. Mannen sprang efter, hans ansikte var fastklistrat på näthinna. Hans egenomträngande blå ögon, gula händer, krokiga händer, fula leende. Jag började närma mig Kinaresturangen, jag kände igen den stängda godisaffären i slutet på det tredje kvarteret. Jag hoppades på mitt liv att Justin redan var vid resturangen. Att han kanske till och med såg mig komma, så att han kunde möta mig. Jag skrek när jag hörde mannens steg komma närmre. Hans hand nuddade min tröja, fick nästan tag om den när jag började springa ännu snabbare. Jag slängde en blick bak över axeln, han var nära, högst två meter. Och jag skrek igen.

Mina ben kändes som spagetti, samtidigt som jag knappt orkade ta ett steg till tvingade jag mig själv att springa snabbare. Håret flög efter mig och mina sneakers sulor lät mot asfalten.

Han närmade sig mig och stärkte ut sin hand mot min tröja, fick nästan tag när jag sprang snabbare ännu en gång. Men denna gång av en helt annan anledning än adrenalinkick, jag såg min bil stå parkerad utanför resturangen. Jag kunde se Justins konturer svagt i ljuset från den stängda restaurangen, förar sätet var längst mot mig, och mannen, och jag siktade in mig på mitt mål. Han kollade ner i sitt knä och jag ökade takten på mina steg.

”Din jävla hora!” skrek mannen bakom mig. Jag kutade den sista biten mot bilen och slog upp dörren för att hoppa in, sparkade till Justin, ratten och växelspaken på min väg till Justins knä.

”Lås dörrarna!” skrek jag när jag dragit igen dörren bakom mig och mannen bara var några meter från bilen vi befann oss i. Justin tryckte fumligt på den lilla knappen som låste alla dörrar i samma ögonblick som mannen började rycka i dörrhandtaget.

När verkligheten hade sprungit de två kvarteren jag sprungit, och därför sprang ifatt mig började jag gråta. Tårarna rann nerför mina kinder och jag skakade i hela kroppen. Justin studerade mannen utanför vårt fönster, som ryckte i handtaget och bankade på fönstret samtidigt. Jag snörvlade till mot Justins hals och höll ett krampaktigt tag om honom. Mannen slutade dra i handtaget, men fortsatte rycka i handtaget.  Justin höll mig hårt mot sig, ljudet av mannens slag fick hjärtat att dunka hårt i bröstet. Jag sneglade upp mot honom i samma ögonblick som han började rycka i handtaget och tårarna vällde ut från ögonen igen, jag visste inte vad jag var rädd för längre. Bara att han var där var obehagligt. Jag ville att han skulle försvinna.

Inte förens jag kollade upp på Justins ansikte såg jag hur röd han var, högröd av frustration och ilska. Han hade nävarna knutna runt min midja och hans nu svarta ögon kollade in i mannens på andra sidan fönstret. Han märkte min blick och kollade ner på mig, ögonen gick tillbaka till sin gyllenbruna färg när han kollade in i mina blå. Han smekte min rygg med öppen hand.

”Hur mår du?” viskade han, oro droppade från hans ord. Jag drog ett djupt andetag och försökte lugna ner mig, även fast mannen fortsatte banka. Jag visste att jag egentligen skulle flytta mig till passagerarsätet så att Justin skulle kunna börja köra, men jag ville inte flytta mina armar från Justins hals. Hans lena hud under mina bara handflator var lugnande.

”Jag vet inte.” viskade jag, rösten darrade och ännu fler tårar rann nerför mina kinder.

”Vänta här, jag kommer snart.” viskade han, samtidigt som han bar bort mig från sitt knä och till passagerarsätet. Jag skakade på huvudet och försökte dra honom mot mig, visste vad han tänkte göra.

”Snälla, nej, stanna.” viskade jag, samtidigt som han lämnade en mjuk kyss på in panna. Jag kollade upp på honom med ögon svullna av gråt. Han kysste båda mina kinder, innan han lämnade en mjuk kyss på min näsa innan han viskade:

”Jag kommer snart tillbaka.” Sedan var han ute från bilen, jag låg på något knepigt sätt med benen över förarsätet och ryggen och armbågarna på passagerarsätet. Huvudet var lutat mot passagerardörren. Jag hinner inte tänka längre på min ställning innan bildörren öppnas och någon rycker tag i mitt hår för att dra ut mig ur bilen. Jag skriker rakt ut i samma ögonblick som det börjar bränna i hårbotten, personen drar ut mig ur bilen och huvudet slås mot asfalten strax innan ryggen. Och jag skrek ännu mer än förut.