Previously

 Jag stoppade ner min tvål, Justins tvål, mitt shampoo, mitt balsam och min inpackning i påsen jag hittat i köket. Sedan gick jag tillbaka med allt till mitt sovrum. Utan att slänga en blick mot Justins sovande figur vandrade jag in i mitt walk-in-closet och packade ner påsen med allt jag hade packat ner där. Sedan bytte jag om till underkläder och letade sedan efter en lämplig outfit. Jag tog fram en svart lite kortare tröja med tryck och en svart långkjol som jag visste skulle passa i det varma nattvädret ute. Jag tog på mig ett par korta strumpor och utforskade mig själv i spegeln. Men plötsligt fångade något annat min uppmärksamhet.

”Vad håller du på med?”

 

Jennas perspektiv:

 

Jag vände mig långsamt tillbaka till Justin som stod bakom mig. Hans ögon var stora och funderande.

”Vad ser det ut som om jag gör?”

”Packar?” han sa de som en fråga.

”Jag följer med dig.”

”Du följer inte med mig.”

”Du ser väll att jag packar?”

”Du får inte följa med mig Jenna. Du har ett liv här, dina föräldrar kommer nästa vecka, Charlie behöver hjälp på gymmet. Du lever ditt liv här, Jenna, ditt liv är här. Inte mitt.”

”Du är en stor del av mitt liv Justin, jag vill följa med dig.”

”Du måste stanna här.”

”Nej, jag kommer följa med dig. Jag vill följa med dig.” Han tog de återstående stegen mot mig och vände mig hårdhänt om. Hans händer var placerade på mina överarmar och han hade dem i ett stenhårt grepp. Hans ögon kollade djupt in i mina.

”Jag tror inte du fattar hur allvarligt detta är, de kan döda oss båda om de ser oss tillsammans.” Han kollade in i mina ögon. De gick från mitt ena öga till de andra, sedan till de första igen. Jag gjorde likadant. Kollade upp i hans ögon, kollade inte bort, visade ingen svaghet. Jag skulle följa med, jag skulle följa med honom.

”Jag ska följa med dig.” Jag drog mig ur hans stenhårda grepp om mina armar. Sedan tog jag tag i hans hand och drog med honom ut i hallen där jag lagt alla mina resväskor. 

”Jag har packat, jag har tagit med mig en massa kläder. Vart ska vi, jag har allt vi kan behöva.” Jag kollade upp på honom och han kollade ner på min packning. Mina väskor, som var tre stycken. Den fjärde var kvar i mitt rum.

”Herregud.” Justin kollade ner på mina väskor.

”Vad är det?”

”Vad har du packat ner egentligen? Hela din garderob?” Jag kollade på honom snett.

”Har du inte sett min garderob, Justin?” sa jag som om han var korkad, ”Min garderob är så mycket större än detta.” Han stirrade på mig.

”Jenna”, han tog en kort paus och kollade ner i marken, ”Jag vill inte att du följer med, för din egen skull. Jag gör det bara för att skydda dig, snälla, stanna här. Jag älskar dig, stanna här för min skull.” Han kollade upp på mig. Eftersom att jag fortfarande höll i hans hand kramade jag den hårt, hårt. Jag ställde mig smidigt framför honom och tog tag även i hans andra hand, hårt. Han kollade ner på mig med sina hasselnötsbruna ögon.

”Jag älskar dig, Justin. Jag kommer inte låta dig gå, inte om jag inte får följa med. Ett liv utan dig i finns inte, jag älskar dig så, så, så mycket. Jag tror inte du fattar vad du betyder för mig.” Jag släppte hans händer och la mina armar om hans hals samtidigt som han la sina om min midja. Jag drog ner hans ansikte mot mitt och drog mina läppar retligt mot hans. Min kropp darrade när våra läppar äntligen möttes i en efterlängtad kyss. Det var längesedan vi kysste varandra, på riktigt. Med tunga, händer och allt.  Men nu gjorde vi det, och det kändes fantastiskt. Han masserade sina läppar mot mina och jag andades med min näsa så gott jag kunde. Men efter en stund behövde jag ändå avbryta kyssen för att andas högljutt. Jag kollade upp i hans vackra ögon. Vi båda log stort. Han varma bruna ögon kollade kärleksfullt in i mina. När jag än en gång hade luft i mina lungor pressade jag mina hungriga läppar mot hans igen. Han placerade sin hand bakom min nacke och masserade mina läppar mjukt med sina.

Efter kyssen, när vi båda andfått andades i varandras munnar, sa jag:

”Jag följer med dig.” Och han nickade. Han nickade, bara sådär. Utan tjafs. Lättnaden fyllde min kropp och jag log mot hans läppar, samtidigt som jag slöt ögonen.

”Jag älskar dig.”

”Och jag dig.”

 

~

 

 

”Jag måste skriva ett brev till Charlie.” Justin kollade på mig med rynkade ögonbryn.

”Kan du inte bara skriva ett sms?”

Han stod och packade ner kläderna jag köpt åt honom i en egen resväska som jag letat fram. Efter mycket tjat hade han gått med på att packa ner kläderna jag köpt honom.

”Seriöst. Jag måste skriva till henne, och inte på sms.” Jag reste mig från sängen och började leta efter ett vitt papper jag kunde skriva mitt lilla meddelande på. Min älskade Charlie, som jag skulle sakna henne. När jag letat fram vitt papper satte jag mig ner vid köksbordet med en bläckpenna och började skriva.

 

Hej Charlie.

Jag kommer inte komma på ett tag. Jag och Justin kommer sticka ett tag. Jag vet inte vart vi ska. Vi ska dit vi hamnar, vi har ingen särskild destination. Vi åker dit vi kommer. Så länge vi är tillsammans kan vi åka vart som helst. Jag älskar honom så mycket Charlie. Jag gör detta för honom, jag vill detta. Jag tänker inte förlora honom. Du kommer fatta vad jag menar när det händer dig. Det är fantastiskt. Att vara förälskad är det underbaraste som finns, du fattar inte förens det händer dig.

Jag älskar dig och jag lovar att på något sätt berätta när det du tjatat om har hänt. För det kommer hända, och det kommer hända snart. Jag känner det på mig.

Vi kommer snart hem igen. Det ordnar sig alltid.

Jag älskar dig, så sjukt mycket.

Puss & kram, din Jenna.

 

 

Jag log och vek ihop pappret noga. Sedan skrev jag med min kursiva handstil:

 

Charlie

 

 

På framsidan.

Jag lämnade det lilla brevet på köksbordet och gick till Justin för att se om han var klar ännu. När jag kom in i rummet stod han med ryggen mot mig och kollade ner på sin packning. Genast gick jag fram och slog armarna om hans överkropp bakifrån. Först stelnade han till, sedan slappnade han av och la sina händer på mina händer. Jag lutade mitt huvud mot hans muskulösa rygg och drog ett djupt andetag.

”Vart ska vi någonstans?”

”Min kompis bor i San Francisco, jag tänkte att vi kör dit först.”

”Hur lång tid tar det att åka till San Francisco?”

”6 timmar.”

Jag nickade.

”Är han snäll?”

”Han är speciell, men när man lär känna honom är han schysst. Ta honom inte så seriöst bara, okej?”

”Okej.”

”Jag älskar dig.”

”Och jag dig.” 

---

 

Ni får ett superkort kapitel nu innan jag åker iväg till frankrike, jätteelakt, ajg vet, men jag har verkligen INGEN tid. 

Jag älskar er, och komer tänka på er i veckan. Kanske uppdaterar om jag får wifi, men kommer antagligen inte ha tillgång till det. Jag älskar er, puss&kram. 

Kommentera så mycket nu orkar. Begär inget, men är ganska trist om de bara kommer 2. 

 

Fortsättningen på detta kapitlet kommer när jag kommit hem, okidoki? Även ett collage kommer. 

 

KOMMENTERA!