”Jag ska inte!” skrattade han och vände mig om för att slingra händerna om min midja. När han tryckte mig nära puttade hans stånd mig i magen. Jag kände mig så liten bredvid honom. Inte liten inuti, bara utanpå, så kort. Jag la händerna om hans nacke och han lutade sig ner för att luta sin panna mot min.

”Vill du bli våt?” viskade han och jag rynkade på pannan och skakade på huvudet.

”Ne—” Min mening avbröts av att han satte på kranen och vatten strålade ner på oss. Jag skrek av förvåning och han började snabbt skratta. Jag kollade upp på honom. Följde dropparna som silades i hans hår och nerför hans ansikte. Hans vackra ansikte var fyllt med vattendroppar och jag höjde handen för att smeka hans mjuka blöta kinder.

Han lutade sig ner och kysste mig mjukt på läpparna, mjukt och försiktigt. Jag besvarade hans mjuka kyss, ingen tunga var inblandad i vår känslosamma kyss. Efter en stund, när vi båda var dyngsura, bröt Justin kyssen och kollade ner på mig.

”Vi kanske ska gå ut nu?”

Justins perspektiv:

Det var kväll och vi låg i soffan och kollade på film, eller jag kollade på film; Jenna sov. Det var hon som hade valt filmen, ändå somnade hon efter bara en halvtimme. Jag hade först tänkt smyga upp för att byta film, men var rädd för att väcka henne om jag gjorde så. Så jag låg kvar och kollade på den urtråkiga, alldeles för romantiska filmen för min smak. Jenna hade berättat hela filmen för mig redan innan. När hon hade förslagit filmen som filmförslag hade jag undrat vad den handlade om, och då hade hon berättat allt. Jag visste alltså redan slutet. Jag gav upp filmen och bestämde mig för att försöka sova när Noah och Allie började bråka. Jag var egentligen inte trött alls. Det enda jag kunde tänka på när la mig ner med huvudet på soffans armstöd var Jennas njutningsfulla stön när hon kom under mig. Det hade tagit en stund för mig att lugna ner mig, byxorna hade varit obekvämt tighta ett bra tag efteråt. Men tillslut hade jag och mina byxor lugnat ner sig. Jag ville inte gå in på toaletten och fixa det, det hade känts alldeles för dumt – och Jenna skulle lista ut vad jag hittade på. Nej, det ville jag undvika så länge som möjligt. Jag drog ett djupt irriterande andetag när jag inte kunde somna. Jennas små andetag störde min koncentration och hennes små spänningar hjälpte inte heller. Det enda hon hade på sig var en stor tröja och ett par trosor, som jag valt ut åt henne. Hon hade tagit en dusch och bad mig välja ut kläder till henne medan hon blev klar. Jag hade tagit tillfället till akt och letat runt extra länge bland hennes kläder; underkläder. Tillslut hade jag hittat ett par svarta otroligt sexiga trosor; med matchande behå. Jag hade tagit en av mina vita t-shirt för henne att ta på sig, just för att jag ville se hur hon såg ut i mina kläder. Själv hade jag dragit på mig ett par boxershorts och skippat tröja. Jag visste att hon uppskattade när jag gick barbröstad.

Mina funderingar avbröts av att Jennas telefon började ringa på soffbordet, genast vaknade hon till och kollade rakt ut i luften förvirrat. Jag kunde inte låta bli att skratta till. Efter några sekunder var hon inte så chockad längre och lade sig ner på kudden igen. Jag smekte hennes ena höft och lutade mig över hennes kropp för att kolla ner i hennes ansikte. Jag tänkte precis påminna henne om telefonen när hon tyst suckade. 

”Ta det du.”

Jag lämnade en försiktig kyss på hennes kind och sträckte mig försiktigt över henne för att ta tag i hennes mobil, utan att kolla på personens ID svarade jag.  

”Justin.”

Det blev tyst på andra änden. Jag tänkte precis lägga på, då jag trodde någon hade ringt fel, när personen i andra änden tog till orda.

”Justin? Vem fan är du?” Jag rynkade pannan.

”Justin?”

”Jag har fattat att du heter Justin. Var är Jenna?”

”Vem pratar jag med?”

”Vart fan är Jenna?”

”Jag vill veta vem jag pratar med innan jag ger telefonen till Jenna.” sa jag barskt. Jag ville inte ge telefonen till Jenna om jag inte visste vem som var i andra änden.

”Jag heter Michael Marshall, jag är Jennas far!” sa han ilsket.

Fuck.

”Åh.”

”Och vem fan är du!?” utbrast han rasande.

”Ville du prata med Jenna?” Jag valde att undvika hans fråga. 

”Vem är du!?” Jag drog bort telefonen från mitt öra och viskade irriterat under mina andetag.

”Jenna, älskling.” viskade jag när jag dragit bort telefonen, så att han inte kunde höra oss. Jag drog bort håret från hennes kind med min fria hand och kysste den mjukt.

”Jenna, älskling.” viskade jag igen, denna gång lite högre. ”Din pappa är i telefon.” Hon öppnade sina röda, trötta, men vackra ögon och kollade upp på mig.

”Min pappa?” viskade hon trött. Hon var så söt när hon var så trött, och jag kunde inte låta bli att kyssa hennes läppar mjukt en gång, hon mumlade nöjt mot mina läppar och log stort. Ögonen lös in i mina.

”Din pappa vill prata med dig.”

”Min pappa.” viskade hon trött och gäspade. Jag tog telefonen och gav den till henne. Det var inte förens hon la den mot örat och hörde sin pappas röst som verkligheten kom ifatt henne.

”Jenna.” Hon hann knappt uttala sitt namn klart innan hennes pappa skrek på andra sidan.

”Vem fan är Justin!?” skrek han i hennes öra.

”Pappa, ta det lugnt!” sa hon högt, för att han skulle höra henne. Sedan vände hon sig om till mig och la ena armen om min mage, tryckte in ansiktet i mitt bröst.

”Vem är Justin, Jenna? Berätta för mig, och ljug inte!” Han var helt klart förbannad. Jag lutade kinden mot Jennas hjässa och viskade ”förlåt” till henne. Hon skakade bara på huvudet åt mig.

”Ta det lugnt pappa så ska jag berätta.” sa hon, försökte låta lugn. Jag hörde varje ord de båda sa, vilket gjorde det lättare för mig att lyssna av deras samtal. Även fast det kändes fel var jag tvungen att veta vad de sa.

”Jag är lugn, Jenna.” sa han ursinnigt, inte alls lugnt. Jenna väntade en liten stund för att låta honom lugna ner sig.

”Berätta.” svarade han, lite lugnare. Jag hade en känsla av att han inte skulle förbli lugn så länge till.

”Pappa, Justin är min pojkvän.” Sa hon sedan. Jag hörde inte vad Michael sa, han skrek oförståeliga ord till henne. Jenna flyttade telefonen från sitt öra för att inte bli döv av hans skrikande. Även fast det flesta av de han skrev var oförståeligt, hörde jag några av orden han skrek.

”Jag kommer till dig, jag beställer flyg nu! Nu beställer jag flyg, fattar du det?” 

”Jag ska döda honom om han så lite som rör dig.”

Jenna drog en djup suck och smekte min bara rygg med sin fria hand, drog naglarna försiktigt över den tillsammans med fingerspetsarna. Jag slöt ögonen och koncentrerade mig på hennes händer. Jag låg innerst mot soffans ryggstöd och hon hade telefonen i sin vänsterhand, smekte mig med sin högra. Jag tog upp hennes hand från min rygg och kysste hennes knogar försiktigt, kärleksfullt. När jag kysst alla fem, log jag försiktigt åt henne. Då satte hon telefonen mot örat igen och skrek:

”Pappa, förhelvete nu får du skärpa dig! Jag är nitton, det är väldigt många nittonåringar som har pojkvänner! Vad vill du egentligen? Att jag ska vara ensam föralltid?” Jag kände mig lite dum där jag låg bredvid henne i sängen, medan hon beskyddade mig från sin pappa.

”Han frågade ut mig Jenna, han frågade mig vem jag var när jag ringde! Ska jag bli fucking utfrågad när jag ringer till min egen dotter, av hennes pojkvän, som jag inte hade en aning om fanns! Ska jag det!?”

”Han är bara rädd om mig pappa, han ville bara veta vem det var som ringde mig! Ta inte allt så personligt, han menade väl.”

Jennas perspektiv:

”Hur bor han Jenna?” Jag försökte kolla Justin i ögonen, men han ville inte möta min blick, han kollade bort. Han lade sig ner mot armstödet igen, jag hörde hur han tog ett djupt andetag.  

”Han bor i en lägenhet nära Charlie.” ljög jag. Justin la armen om mig och drog mig närmre. Jag gissade att han gjorde det för att visa sin uppskattning, att jag inte berättade sanningen.

”Hur mycket pengar har han?”

”Som en vanlig människa.” ljög jag ännu en gång.

”Kriminellt förflutet?”

”Nej.”

”Vad jobbar han med?”

”Vad jobbar hans föräldrar med?”

”Jag vet inte.”

”Tidigare flickvän?”

”Pappa, seriöst?”

”Tidigare flickvän?”

”Ja.”

”Hur många?”

”Jag vet inte.”

”Jag får prata med honom.”

”Jag tror verkligen inte det behövs pa--.”

”Ge honom telefonen, nu.” Jag suckade och la mig ner bredvid Justin och räckte honom telefonen. Han tog den och la den mot örat.

”Du ville prata med mig, sir.”

Jag hörde vad min pappa sa på andra änden, annars skulle jag tvingat Justin att sätta på mikrofånen.

”Ja, det ville jag. Hur många flickvänner har du haft innan?” Justin kollade bort igen, la sig på rygg i soffan. Jag la mig bredvid honom med handen mot hans varma, hårda mage. 

”Några få.”

Jag visste att han ljög, men det gjorde mig inget. Jag ville att mina föräldrar skulle gilla honom lika mycket som jag gjorde, och det skulle tyvärr inte gå om han berättade sanningen.

”Pratar du sanning nu, pojk?” Jag ville slå mig själv i pannan när han kallade honom pojk, seriöst?

”Ja, sir.”

”Hur gammal är du?”

”19, sir.”

”När är du född?”

”1 mars, sir.”

Jag hoppades att min pappa skulle tycka om när Justin kallade honom sir. Han kanske skulle acceptera honom lite mer om han visste att han betedde sig bra, vilket han för det mesta gjorde.

”Vad jobbar dina föräldrar med?”

”Min mamma är sjuksköterska, sir. Min pappa jobbar i en butik.”

”Var bor de?”

”I Kanada, sir.”

”Hur kommer det sig att du är i Los Angeles om din familj bor så långt borta?”

”Jag tänkte plugga vidare, sir.”

”Dina betyg?”

”Bättre än medel, sir.” Han slöt ögonen. Jag såg på honom hur mycket han hatade att ljuga för min far. Allt han sa var lögner. Kanske inte vart hans föräldrar jobbade, men mycket av det han sa. Han ljög om varför han kom hit, men han kanske inte ville berätta för min far att han gjort en tjej gravid och blivit utkastad. Även fast jag inte helt och hållet trodde på hans historia.

”Hur träffades du och Jenna?”

”På hennes jobb, sir. Jag tränar på gymmet där hon jobbar.” Jag höjde handen och smekte hans kind mjukt, lutade mig sedan fram för att kyssa den försiktigt, så tyst jag kunde.

”Ge tillbaka telefonen till Jenna.” Han vände sig om på sidan och gav telefonen till mig. När jag hade tagit den la han sig ner mot min kropp och la armarna om mig för att dra mig närmre. Jag la telefonen mot mitt öra.

”Hej, pappa.”

”Jag tycker fortfarande inte om honom.”

”Men det gör jag. Jag tycker om honom väldigt mycket pappa.”

”Är han påväg hem snart?” Det tog några sekunder för mig att koppla, men sedan kom jag på att han inte visste att Justin bodde här.

”Ja, det är han. Vi somnade bara.”

”Jag hör av mig. Jag kanske beställer flygbiljetter och kommer ner och hälsar på dig, er.” Det fick han verkligen inte göra.

”Det behövs inte pappa, du kommer få träffa honom någon gång, stressa inte.”

”Vi får se. God natt. Vi älskar dig.” Jag skrattade till åt hans trötta och irriterade röst.

”Varför så sur pappa?” Jag försökte pigga upp den tryckta stämningen lite. Det fick honom att skratta till, sedan sa vi god natt och la på.

”Han hatar mig.” Justin skrattade torrt. Jag la mig ner bredvid honom, så att vi var i samma höjd med ansiktena.

”Han är inte jag.” Han suckade. Drog mig närmre med armarna om min midja och borrade in ansiktet i min nacke. Jag drog händerna försiktigt genom hans hår och kysste de små delarna av hans ansikte jag kom åt. Efter en liten stund av bara mys vände jag på huvudet och kollade mot tv:n, där The Notebook eftertexter spelades.

”Vad tyckte du om filmen?” frågade jag och skrattade till. Han rynkade pannan och jag höjde handen för att smeka ut hans små rynkor.

”Inte riktigt min typ av film.” Han höjde handen för att dra din löst i mitt hår, samtidigt som jag smekte hans kind försiktigt.

Han var så otroligt vacker. Om någon skulle fråga mig om jag kunde säga en grej med honom som jag tyckte om extra mycket, skulle jag aldrig kunna välja ut bara en sak. Jag skulle säga allt. För det fanns inget som var bättre än det andra med honom, allt var lika vackert och speciellt. Och alla resultaten var skyhöga. Det fanns nog inte ens en gräns. Fanns det något som hette universumhögt? Om det fanns räckte det ändå inte. Vi hade inte känt varandra så länge, men den tiden vi känt varandra var en av de bästa tiderna i mitt liv. Han betydde så mycket för mig.

Jag smekte fingertopparna ner över hans kindben, över kinden, över käkbenet, ner till halsen, nyckelbenet, hans styva bröstvårtor.

’Jag älskar dig.’ tänkte jag.

Men jag sa det inte.

”Jag tycker om dig väldigt mycket.” viskade jag tyst, så att bara han hörde. Låten till eftertexterna på filmen vi kollat på spelades tyst i bakrunden.

”Jag tycker om dig minst lika mycket.” Jag lutade mig fram och placerade en mjuk kyss på hans läppar. 

De pratade lite med Jennas pappa, Michael, i detta kapitlet. Vad tycker ni om honom? Överdriver han? 

Vad tyckte ni om kapitlet i sig? 

Hoppas ni tyckte om det c: 

Tack för kommentarerna på chapter 5! Ska vi satsa på 23 på detta? Vad tycker ni? :D 

jag älskar er. 

PÅTAL OM DET, vad tyckte ni om att Jenna ville säga 'jag älskar dig', till Justin? :D ;D <3

KOMMENTERA ALLT NI ORKAR!