Chapter 36.- But I didn't say it

Previously  
 

”Jag ska inte!” skrattade han och vände mig om för att slingra händerna om min midja. När han tryckte mig nära puttade hans stånd mig i magen. Jag kände mig så liten bredvid honom. Inte liten inuti, bara utanpå, så kort. Jag la händerna om hans nacke och han lutade sig ner för att luta sin panna mot min.

”Vill du bli våt?” viskade han och jag rynkade på pannan och skakade på huvudet.

”Ne—” Min mening avbröts av att han satte på kranen och vatten strålade ner på oss. Jag skrek av förvåning och han började snabbt skratta. Jag kollade upp på honom. Följde dropparna som silades i hans hår och nerför hans ansikte. Hans vackra ansikte var fyllt med vattendroppar och jag höjde handen för att smeka hans mjuka blöta kinder.

Han lutade sig ner och kysste mig mjukt på läpparna, mjukt och försiktigt. Jag besvarade hans mjuka kyss, ingen tunga var inblandad i vår känslosamma kyss. Efter en stund, när vi båda var dyngsura, bröt Justin kyssen och kollade ner på mig.

”Vi kanske ska gå ut nu?”

 

 
 

Justins perspektiv:

 

Det var kväll och vi låg i soffan och kollade på film, eller jag kollade på film; Jenna sov. Det var hon som hade valt filmen, ändå somnade hon efter bara en halvtimme. Jag hade först tänkt smyga upp för att byta film, men var rädd för att väcka henne om jag gjorde så. Så jag låg kvar och kollade på den urtråkiga, alldeles för romantiska filmen för min smak. Jenna hade berättat hela filmen för mig redan innan. När hon hade förslagit filmen som filmförslag hade jag undrat vad den handlade om, och då hade hon berättat allt. Jag visste alltså redan slutet. Jag gav upp filmen och bestämde mig för att försöka sova när Noah och Allie började bråka. Jag var egentligen inte trött alls. Det enda jag kunde tänka på när la mig ner med huvudet på soffans armstöd var Jennas njutningsfulla stön när hon kom under mig. Det hade tagit en stund för mig att lugna ner mig, byxorna hade varit obekvämt tighta ett bra tag efteråt. Men tillslut hade jag och mina byxor lugnat ner sig. Jag ville inte gå in på toaletten och fixa det, det hade känts alldeles för dumt – och Jenna skulle lista ut vad jag hittade på. Nej, det ville jag undvika så länge som möjligt. Jag drog ett djupt irriterande andetag när jag inte kunde somna. Jennas små andetag störde min koncentration och hennes små spänningar hjälpte inte heller. Det enda hon hade på sig var en stor tröja och ett par trosor, som jag valt ut åt henne. Hon hade tagit en dusch och bad mig välja ut kläder till henne medan hon blev klar. Jag hade tagit tillfället till akt och letat runt extra länge bland hennes kläder; underkläder. Tillslut hade jag hittat ett par svarta otroligt sexiga trosor; med matchande behå. Jag hade tagit en av mina vita t-shirt för henne att ta på sig, just för att jag ville se hur hon såg ut i mina kläder. Själv hade jag dragit på mig ett par boxershorts och skippat tröja. Jag visste att hon uppskattade när jag gick barbröstad.

Mina funderingar avbröts av att Jennas telefon började ringa på soffbordet, genast vaknade hon till och kollade rakt ut i luften förvirrat. Jag kunde inte låta bli att skratta till. Efter några sekunder var hon inte så chockad längre och lade sig ner på kudden igen. Jag smekte hennes ena höft och lutade mig över hennes kropp för att kolla ner i hennes ansikte. Jag tänkte precis påminna henne om telefonen när hon tyst suckade. 

”Ta det du.”

Jag lämnade en försiktig kyss på hennes kind och sträckte mig försiktigt över henne för att ta tag i hennes mobil, utan att kolla på personens ID svarade jag.  

”Justin.”

Det blev tyst på andra änden. Jag tänkte precis lägga på, då jag trodde någon hade ringt fel, när personen i andra änden tog till orda.

”Justin? Vem fan är du?” Jag rynkade pannan.

”Justin?”

”Jag har fattat att du heter Justin. Var är Jenna?”

”Vem pratar jag med?”

”Vart fan är Jenna?”

”Jag vill veta vem jag pratar med innan jag ger telefonen till Jenna.” sa jag barskt. Jag ville inte ge telefonen till Jenna om jag inte visste vem som var i andra änden.

”Jag heter Michael Marshall, jag är Jennas far!” sa han ilsket.

Fuck.

”Åh.”

”Och vem fan är du!?” utbrast han rasande.

”Ville du prata med Jenna?” Jag valde att undvika hans fråga. 

”Vem är du!?” Jag drog bort telefonen från mitt öra och viskade irriterat under mina andetag.

”Jenna, älskling.” viskade jag när jag dragit bort telefonen, så att han inte kunde höra oss. Jag drog bort håret från hennes kind med min fria hand och kysste den mjukt.

”Jenna, älskling.” viskade jag igen, denna gång lite högre. ”Din pappa är i telefon.” Hon öppnade sina röda, trötta, men vackra ögon och kollade upp på mig.

”Min pappa?” viskade hon trött. Hon var så söt när hon var så trött, och jag kunde inte låta bli att kyssa hennes läppar mjukt en gång, hon mumlade nöjt mot mina läppar och log stort. Ögonen lös in i mina.

”Din pappa vill prata med dig.”

”Min pappa.” viskade hon trött och gäspade. Jag tog telefonen och gav den till henne. Det var inte förens hon la den mot örat och hörde sin pappas röst som verkligheten kom ifatt henne.

”Jenna.” Hon hann knappt uttala sitt namn klart innan hennes pappa skrek på andra sidan.

”Vem fan är Justin!?” skrek han i hennes öra.

”Pappa, ta det lugnt!” sa hon högt, för att han skulle höra henne. Sedan vände hon sig om till mig och la ena armen om min mage, tryckte in ansiktet i mitt bröst.

”Vem är Justin, Jenna? Berätta för mig, och ljug inte!” Han var helt klart förbannad. Jag lutade kinden mot Jennas hjässa och viskade ”förlåt” till henne. Hon skakade bara på huvudet åt mig.

”Ta det lugnt pappa så ska jag berätta.” sa hon, försökte låta lugn. Jag hörde varje ord de båda sa, vilket gjorde det lättare för mig att lyssna av deras samtal. Även fast det kändes fel var jag tvungen att veta vad de sa.

”Jag är lugn, Jenna.” sa han ursinnigt, inte alls lugnt. Jenna väntade en liten stund för att låta honom lugna ner sig.

”Berätta.” svarade han, lite lugnare. Jag hade en känsla av att han inte skulle förbli lugn så länge till.

”Pappa, Justin är min pojkvän.” Sa hon sedan. Jag hörde inte vad Michael sa, han skrek oförståeliga ord till henne. Jenna flyttade telefonen från sitt öra för att inte bli döv av hans skrikande. Även fast det flesta av de han skrev var oförståeligt, hörde jag några av orden han skrek.

”Jag kommer till dig, jag beställer flyg nu! Nu beställer jag flyg, fattar du det?” 

”Jag ska döda honom om han så lite som rör dig.”

Jenna drog en djup suck och smekte min bara rygg med sin fria hand, drog naglarna försiktigt över den tillsammans med fingerspetsarna. Jag slöt ögonen och koncentrerade mig på hennes händer. Jag låg innerst mot soffans ryggstöd och hon hade telefonen i sin vänsterhand, smekte mig med sin högra. Jag tog upp hennes hand från min rygg och kysste hennes knogar försiktigt, kärleksfullt. När jag kysst alla fem, log jag försiktigt åt henne. Då satte hon telefonen mot örat igen och skrek:

”Pappa, förhelvete nu får du skärpa dig! Jag är nitton, det är väldigt många nittonåringar som har pojkvänner! Vad vill du egentligen? Att jag ska vara ensam föralltid?” Jag kände mig lite dum där jag låg bredvid henne i sängen, medan hon beskyddade mig från sin pappa.

”Han frågade ut mig Jenna, han frågade mig vem jag var när jag ringde! Ska jag bli fucking utfrågad när jag ringer till min egen dotter, av hennes pojkvän, som jag inte hade en aning om fanns! Ska jag det!?”

”Han är bara rädd om mig pappa, han ville bara veta vem det var som ringde mig! Ta inte allt så personligt, han menade väl.”

 

Jennas perspektiv:

 

”Hur bor han Jenna?” Jag försökte kolla Justin i ögonen, men han ville inte möta min blick, han kollade bort. Han lade sig ner mot armstödet igen, jag hörde hur han tog ett djupt andetag.  

”Han bor i en lägenhet nära Charlie.” ljög jag. Justin la armen om mig och drog mig närmre. Jag gissade att han gjorde det för att visa sin uppskattning, att jag inte berättade sanningen.

”Hur mycket pengar har han?”

”Som en vanlig människa.” ljög jag ännu en gång.

”Kriminellt förflutet?”

”Nej.”

”Vad jobbar han med?”

”Vad jobbar hans föräldrar med?”

”Jag vet inte.”

”Tidigare flickvän?”

”Pappa, seriöst?”

”Tidigare flickvän?”

”Ja.”

”Hur många?”

”Jag vet inte.”

”Jag får prata med honom.”

”Jag tror verkligen inte det behövs pa--.”

”Ge honom telefonen, nu.” Jag suckade och la mig ner bredvid Justin och räckte honom telefonen. Han tog den och la den mot örat.

”Du ville prata med mig, sir.”

Jag hörde vad min pappa sa på andra änden, annars skulle jag tvingat Justin att sätta på mikrofånen.

”Ja, det ville jag. Hur många flickvänner har du haft innan?” Justin kollade bort igen, la sig på rygg i soffan. Jag la mig bredvid honom med handen mot hans varma, hårda mage. 

”Några få.”

Jag visste att han ljög, men det gjorde mig inget. Jag ville att mina föräldrar skulle gilla honom lika mycket som jag gjorde, och det skulle tyvärr inte gå om han berättade sanningen.

”Pratar du sanning nu, pojk?” Jag ville slå mig själv i pannan när han kallade honom pojk, seriöst?

”Ja, sir.”

”Hur gammal är du?”

”19, sir.”

”När är du född?”

”1 mars, sir.”

Jag hoppades att min pappa skulle tycka om när Justin kallade honom sir. Han kanske skulle acceptera honom lite mer om han visste att han betedde sig bra, vilket han för det mesta gjorde.

”Vad jobbar dina föräldrar med?”

”Min mamma är sjuksköterska, sir. Min pappa jobbar i en butik.”

”Var bor de?”

”I Kanada, sir.”

”Hur kommer det sig att du är i Los Angeles om din familj bor så långt borta?”

”Jag tänkte plugga vidare, sir.”

”Dina betyg?”

”Bättre än medel, sir.” Han slöt ögonen. Jag såg på honom hur mycket han hatade att ljuga för min far. Allt han sa var lögner. Kanske inte vart hans föräldrar jobbade, men mycket av det han sa. Han ljög om varför han kom hit, men han kanske inte ville berätta för min far att han gjort en tjej gravid och blivit utkastad. Även fast jag inte helt och hållet trodde på hans historia.

”Hur träffades du och Jenna?”

”På hennes jobb, sir. Jag tränar på gymmet där hon jobbar.” Jag höjde handen och smekte hans kind mjukt, lutade mig sedan fram för att kyssa den försiktigt, så tyst jag kunde.

”Ge tillbaka telefonen till Jenna.” Han vände sig om på sidan och gav telefonen till mig. När jag hade tagit den la han sig ner mot min kropp och la armarna om mig för att dra mig närmre. Jag la telefonen mot mitt öra.

”Hej, pappa.”

”Jag tycker fortfarande inte om honom.”

”Men det gör jag. Jag tycker om honom väldigt mycket pappa.”

”Är han påväg hem snart?” Det tog några sekunder för mig att koppla, men sedan kom jag på att han inte visste att Justin bodde här.

”Ja, det är han. Vi somnade bara.”

”Jag hör av mig. Jag kanske beställer flygbiljetter och kommer ner och hälsar på dig, er.” Det fick han verkligen inte göra.

”Det behövs inte pappa, du kommer få träffa honom någon gång, stressa inte.”

”Vi får se. God natt. Vi älskar dig.” Jag skrattade till åt hans trötta och irriterade röst.

”Varför så sur pappa?” Jag försökte pigga upp den tryckta stämningen lite. Det fick honom att skratta till, sedan sa vi god natt och la på.

”Han hatar mig.” Justin skrattade torrt. Jag la mig ner bredvid honom, så att vi var i samma höjd med ansiktena.

”Han är inte jag.” Han suckade. Drog mig närmre med armarna om min midja och borrade in ansiktet i min nacke. Jag drog händerna försiktigt genom hans hår och kysste de små delarna av hans ansikte jag kom åt. Efter en liten stund av bara mys vände jag på huvudet och kollade mot tv:n, där The Notebook eftertexter spelades.

”Vad tyckte du om filmen?” frågade jag och skrattade till. Han rynkade pannan och jag höjde handen för att smeka ut hans små rynkor.

”Inte riktigt min typ av film.” Han höjde handen för att dra din löst i mitt hår, samtidigt som jag smekte hans kind försiktigt.

Han var så otroligt vacker. Om någon skulle fråga mig om jag kunde säga en grej med honom som jag tyckte om extra mycket, skulle jag aldrig kunna välja ut bara en sak. Jag skulle säga allt. För det fanns inget som var bättre än det andra med honom, allt var lika vackert och speciellt. Och alla resultaten var skyhöga. Det fanns nog inte ens en gräns. Fanns det något som hette universumhögt? Om det fanns räckte det ändå inte. Vi hade inte känt varandra så länge, men den tiden vi känt varandra var en av de bästa tiderna i mitt liv. Han betydde så mycket för mig.

Jag smekte fingertopparna ner över hans kindben, över kinden, över käkbenet, ner till halsen, nyckelbenet, hans styva bröstvårtor.

’Jag älskar dig.’ tänkte jag.

Men jag sa det inte.

”Jag tycker om dig väldigt mycket.” viskade jag tyst, så att bara han hörde. Låten till eftertexterna på filmen vi kollat på spelades tyst i bakrunden.

”Jag tycker om dig minst lika mycket.” Jag lutade mig fram och placerade en mjuk kyss på hans läppar. 


De pratade lite med Jennas pappa, Michael, i detta kapitlet. Vad tycker ni om honom? Överdriver han? 

Vad tyckte ni om kapitlet i sig? 

Hoppas ni tyckte om det c: 

Tack för kommentarerna på chapter 5! Ska vi satsa på 23 på detta? Vad tycker ni? :D 

jag älskar er. 

PÅTAL OM DET, vad tyckte ni om att Jenna ville säga 'jag älskar dig', till Justin? :D ;D <3

 

KOMMENTERA ALLT NI ORKAR! 

 




Länkbyte - http://justindbstoriees.blogg.se/

Handling: 
 
Jag heter Jennifer Amberlyn, mina vänner kallar mig Jen och jag är en 17 årig tjej som hela mitt liv har bott i New York, Staden där alla drömmer om att bo, mitt liv var perfekt. Jag hade skolans snygging som pojkvän, en bästa vän som var som min tvilling. Men en dag fick min mamma ett nytt jobb, i Ontario, Stratford, jag var tvungen att lämna alla mina vänner bakom och min familj var de enda jag kände till, tills dagen då jag började skolan och nya ansikten var överallt men det var bara en person som jag blev intresserad av att veta historien om, Justin Bieber, skolans badboy. 
 

Jag tycker ni ska klicka på bilden eller här och gå in på denna bloggen NU och börja läsa hennes nya novell! :D Novellen heter "Meant to be" och verkar väldigt bra! :D 
Klicka er in på den  NU och läs :D 


 



Chapter 35.- Let me down!

(Känsliga läsare varnas. Inte väldigt sexuellt, men vill varna ändå.) 
Previously 
 

”Jag har ett foto från när jag var sjuk.” Hon släppte min hand och letade fram ett foto ur lådan. Efter några sekunder hittade hon fotot och kollade på det lite själv innan hon räckte de till mig. Jag kollade ner på det. På bilden stod Jenna och kollade in i kameran. Hon såg trött ut och hade påsar under ögonen. Hennes armar var knutna över hennes bröst, axlarna var avslappnade och hon kollade slött in i kameran. Hennes höftben stack ut och det enda hon bar var ett par svarta, för stora boxershorts och en för stor sportbehå. Hon var så tunn att jag knappt kände igen henne, hon såg så liten ut. Jag drog fingret över fotot, för att ta bort osynlig smuts.  Jag kollade upp på henne och sedan ner på bilden igen. Jag kunde inte fatta att det var hon. Hon såg så liten och ömtålig ut då, så osäker. Nu förtiden var hon säker i sig själv, det var i alla fall det jag trodde. Jag rynkade pannan, la undan kortet och kollade upp på henne igen.

”Hur mår du nu?”

”Bra. Jag mår bara bra.” hon log och slingrade armarna om min hals, samtidigt som jag slingrade de runt hennes midja. Jag drog henne nära och lutade huvudet mot hennes axel.

”Du är så jävla vacker, du vet det va?” 

 

Jennas perspektiv:

Jag lutade mig på honom och kunde inte gömma leendet som spred sig på mina läppar.

”Jag tycker om dig väldigt mycket, du vet det va Justin?” viskade jag mot hans hals. Jag smekte händerna över hans biceps under t-shirten. Han rös till under min mjuka beröring.

”Jag tycker om dig väldigt mycket.” viskade jag igen, sedan kramade jag honom. Jag virade armarna runt hans hals och burrade in huvudet i hans hals. Jag torkade av alla intorkade tårar på hans hud och drog in händerna i hans sammetslena hår. Han sa inget, kramade bara om mig hårt tillbaka. Det hängde en tung känsla över oss, något ledsamt. Jag visste inte vad känslan var, jag hade aldrig stött på den innan.

”Jag tycker om dig så sjukt mycket också, så jävla mycket tycker jag om dig.” viskade han i mitt öra, höll nästan krampaktigt tag i mig. Sedan reste han sig upp, jag virade benen runt hans midja för att inte trilla ner och kunde inte låta bli att skratta till. Det kom naturligt, jag fnittrade till och virade benen tightare om hans midja.

”Släpp ner mig!” skrattade jag, han skrattade också till och jag kände hur han skakade på huvudet.

”Justin!” skrattade jag när han tog ett fast tag om min rumpa för att hålla mig uppe. Jag började vrida mig i hans famn och skrattade nästan hysteriskt när han plötsligt stannade. ”Du kommer tappa mig!” skrattade jag och vred mig ännu mer.

”Klart jag kommer tappa dig om du vrider dig som en mask i solen!” skrattade han. Jag kollade upp från hans hals och såg att vi bara var halvvägs till sängen. Jag vred mig en gång till, för att inte visa att han hade rätt, sedan slappnade jag av i hans famn.

”Jag är tung Justin! Släpp ner mig!” Han skakade trotsigt på huvudet.

”Nej. Jag vill testa en sak.”

”Du får inte med mig på något fånigt baletthopp nu, okej?” skojade jag. Han rynkade pannan och kollade förvirrat på mig, fattade inte mitt briljanta skämt.

”Va?” Jag suckade och la irriterat ner huvudet på hans axel.

”Det var inget.”

Han bar mig till sängen och la ner mig där, la sig sedan över mig. Jag kände varje centimeter av hans kropp mot min, hans skrev var tryckt mot min nedre halva och hans händer var fastklistrade på mina höfter. Jag tänkte inte när jag virade armarna om hans nacke och drog ner hans ansikte mot mitt för att kyssa hans fuktiga läppar. Direkt när jag tryckte mina läppar mot hans bad han om tillgång till min mun, och jag gav honom den direkt. Han strök sin tunga mot min och vi båda andades djupt och tungt.

Ett stön flög ur min mun när han tryckte sitt skrev mot mitt. En pirrande känsla spred sig i min kropp och jag tryckte snabbt tillbaka, mot hans skrev. Ett kvävt stön for ur hans mun mot mina läppar. Jag öppnade mina ögon och kollade rakt in i hans.

”Jag är inte redo för sex ännu Justin.” viskade jag, ett leende spred sig på hans läppar. Ett litet leende, men det syntes.

”Vi ska inte ha sex, älskling.” Den pirrande känslan var tillbaka när han kallade mig det samtidigt som han tryckte sitt skrev mot mitt ännu en gång. Jag stönade och tog ett fastare tag om hans huvud. Drog våldsamt ner hans läppar mot mina ögon kysste de mjukt, men våldsamt. Hjärtat i mitt bröst dunkade hårdare än det någonsin hade gjort innan och jag virade armarna om hans midja. Med benen tryckte jag ner hans skrev mot mitt, med armarna hans ansikte. Små oskyldiga stön lämnade mina läppar varje gång hans skrev trycktes mot mitt, som han nu börjat göra i lugnt och upprepande. Utan att tänka lämnade mina händer hans hår och jag började hastigt knäppa upp min knapp i jeansen. Justin slutade med sina upprepande rörelser mot mitt skrev och kollade bara på mig, samtidigt som jag drog ner dragkedjan och drog ner jeansen. Våra andetag var skyndade, stressiga. Jag andades tungt och snabbt, nästan hyperventilerande. Men detta skulle inte kunna bli farligt. Jag krånglade av mig jeansen och sparkade av mig de tillsammans med mina sockar. Efter några sekunder hade jag ännu en gång mina armar virade runt hans hals, mina ben virade om hans midja och mina läppar hårt tryckta mot hans. Han började ännu en gång trycka sitt skrev mot mitt, och känslan utan jeans var mycket större än med. Jag stönade högt mot hans läppar och drog hårt i hans hår. Hans händer började smeka mina ben och ljumskar. När han drog tre av sina fingrar över den våta ytan mellan mina ben avlöstes något i min kropp. Nästan som en raket, stor och exploderande. Jag särade på benen och kunde inte hålla inne mina höga stön och kvidanden. Justin kysste mig mjukt på halsen, sög och slickade. Jag lät mina händer glida ner under Justins t-shirt vid nacken och drog hans kropp närmre mig än den någonsin varit förut. Han var överallt, slickade på min hals, smekte över det blöta mellan mina ben, tryckte skrevet mot mig när han inte smekte. Jag kände honom överallt, och mitt ibland detta fanns jag, uppe bland molnen. Njutningen var enorm, och när den enorma njutningen var borta slappnade jag av i hela kroppen och föll ner på kudden. Justin flyttade sin hand från mitt underliv till mitt ryggslut och föll ner bredvid mig i sängen. Den gungade till under hans tyngd och ett fånigt leende spreds på mina läppar.

”Det där var fantastiskt.” viskade jag, var osäker på om jag kunde prata högre, om rösten skulle bära.

”Din första orgasm, baby.” skrockade han mot mitt hår, där hans näsa smekte mig.  Jag visste inte vad jag skulle säga, ville inte erkänna att det faktiskt inte var min första, men min mun ville något annat. Såklart.

”Inte första.” Han stelnade till och kollade ner på mig.

”Men du sa ju att du inte var redo fö..”, Ett retligt leende spreds på hans läppar. Ett utdraget ’åh’ lämnade hans läppar innan han börja prata igen, ”Du har rört dig själv, ellerhur?”

”Justin.” sa jag, försökte låta bestämd, men det gick inte. En rodnad spreds på mina läppar samtidigt som jag satte mig upp i sängen.

”Det gör inget Jenna. Jag gissar att du inte är beredd på detta, men det har jag faktiskt också.” skrattade han och log upp mot mig. Sedan slog han armarna om mig och drog ner mig mot sig. Burrade in huvudet i min hals och jag kunde inte låta bli att skratta när han började bita retsamt i mig.

”Justin!” skrek jag och skrattade högt när han började kittla mig. I panik slog jag omkring mig tills han släppte och kutade då upp från sängen.

”Eyy! Kom tillbaka!” skrek Justin med ett skratt bakom mig när jag började springa ut från sovrummet.

”Kom inte nära mig!” skrek jag och kutade skrattandes runt i huset. Jag hörde hans springande steg bakom mig och skrek högt när jag hörde hur nära han var. Hans skratt ekade i huset, våra springande steg och mina panikskratt också. Jag kände hur han nuddade min tröja några gånger, Efter en stund råkade jag springa in i badrummet, en återvändsgränd. Jag skrek till och sprang in i duschen för att komma ännu en bit ifrån honom. När jag inte kunde springa längre gömde jag ögonen under händerna och skrattade i panik när jag kände hans händer om min midja, skrockandes.

”Du behöver inte vara rädd, baby girl.” Ett nytt smeknamn.

”Kittla mig inte!” skrek jag när hans händer gled över min midja. Han skrattade till och skakade på huvudet mot min axel. Jag kände känna hans sak mot nedredelen av ryggen.

”Jag ska inte!” skrattade han och vände mig om för att slingra händerna om min midja. När han tryckte mig nära puttade hans stånd mig i magen. Jag kände mig så liten bredvid honom. Inte liten inuti, bara utanpå, så kort. Jag la händerna om hans nacke och han lutade sig ner för att luta sin panna mot min.

”Vill du bli våt?” viskade han och jag rynkade på pannan och skakade på huvudet.

”Ne—” Min mening avbröts av att han satte på kranen och vatten strålade ner på oss. Jag skrek av förvåning och han började snabbt skratta. Jag kollade upp på honom. Följde dropparna som silades i hans hår och nerför hans ansikte. Hans vackra ansikte var fyllt med vattendroppar och jag höjde handen för att smeka hans mjuka blöta kinder.

Han lutade sig ner och kysste mig mjukt på läpparna, mjukt och försiktigt. Jag besvarade hans mjuka kyss, ingen tunga var inblandad i vår känslosamma kyss. Efter en stund, när vi båda var dyngsura, bröt Justin kyssen och kollade ner på mig.

”Vi kanske ska gå ut nu?”


 

åh, känns som om jag har hållt på med detta kapitel i år, och ändå är det bara 1480 ord :( Får bli kort denna gången med, jag är ledsen för det :(  

 Tycker ni denna novellen blivit sämre? För det tycker jag, buhu :( 
 
Aja, kommentera vad ni tycker. Ganska intimt va? ;) 
 
Vet redan precis hur hon ska förlora sin oskuld och när och var de ska ha sex första gången, så kunde tyvärr inte skriva det idag :( Men lite kunde jag c:
Hoppas verkligen det var okej och inte för mycket fel, hinner inte kolla igenom nu då jag har lite brottom. Men kanske läser påvägen till mina kusiner, okej? Ska försöka få upp nästa kapitel innan 2014, men vet inte hur långt det blir isåfall o.o 
 
ÄLSKAR ER. OKEJ? 
 

Minst 16 kommentarer? Klarar ni det? :D
Kommentera. 




GOD JUL

God jul allihopa! Hoppas ni får en underbar jul och får allt ni har önskat er! Älskar er allihopa, okej? Önskar verkligen jag hade ett kapitel till er, men tiden rinner iväg och jag har inte haft tid! Mycket nu i juletid :) 
Har ni sett Believe? Så himla uderbar film, seriöst. Mitt hjärta när han pratade om Avalanna :'( 
Jag älskar er så mycket.
Om ni har förslag/önskningar på vad ni vill ska hända i nästa kapitel tar jag med öppna armar emot detta! :)
PUSS&KRAM. 


ÄLSKAR ER. 



Chapter 34.- Is this you?

Previously  
 
 
”Din familj?” viskade jag. Var rädd att det skulle göra ondare för honom om jag sa det högre.

Han nickade, bet ihop.

”Ja. Så jag tänkte, varför inte dricka bort smärtan lite? Så jag ringde och frågade om det fanns något jag kunde få köpa, det fanns och han körde hit det. Jag hämtade det några kvarter bort, så att han inte skulle veta var du bor, sedan kom jag hit och resten kan du nog lista ut själv.”

”Du kollade på porr, rökte på och drack, en ren gissning.” sa jag och höjde ögonbrynen. Han skrattade till.

”Det fanns inget bättre, dessutom visste jag inte hur man satte på din dvd.” Skyllde han ifrån sig.

”Jag är säker på att det fanns något roligare.”

”Bli inte sur nu älskling.”

”Jag är inte sur.”

Vi kurade ihop oss i soffan tätt tillsammans, efter att jag visat honom hur dvd:n fungerade. Till nästa gång har var uppe länge, så att han skulle slippa kolla på porr. Jag tvekade dock på att han hade så mycket emot det. 

 

 

Justins perspektiv:

Jag öppnade lådan under Jennas sminkbord, av ren nyfikenhet. Jenna var hade gått på toa och jag ville inte ligga kvar i sängen utan henne. Saknade henne direkt när hon gick iväg. Hur skulle jag klara mig i framtiden?

I lådan låg bilder, från olika år, datum och tider. På många bilder var Jenna liten. Jag tog upp ett foto där hon bar en julig, röd klänning. Hennes leende var så stort att jag inte kunde hjälpa mig själv när jag började le. Hon var så vacker. Jag smekte med min långa tumme över hennes ansikte. Så vacker. Jag la bilden på sminkbordet och kollade vidare i hennes låda. Jag hittade fler bilder från samma datum som den andra. Fler bilder med den vackra röda klänningen.

Sedan hittade jag ett foto som var upp- och ner, bland alla rättvända. Jag rynkade pannan och vände på fotot i mina händer.

På fotot syntes en liten kropp i en säng. Allt var nästan vitt på bilden, förutom flickan som låg i sängen med bleka kinder. De var ljusljust rosa, hennes ögon var slutna, håret var rufsigt. Hon var vacker, som hon alltid var, men hon var smal, som en liten sticka i sjukhussängen. Hon höll upp händerna i en piece-markering, gjorde någon oseriös min med läpparna och ögonen hårt stängda. Men ändå kände jag igen henne, såklart.

”Jenna!” ropade jag, högt.

”Kommer!” skrek hon och snart hörde jag tassande steg mot rummet. Hon sprang, det hörde jag väl, och det förvånade mig inte. Hon hade varit extra piss och glad i eftermiddag. Skuttat runt, glad som en kvittrande fågel.

Hon kom runt hörnet till hennes, eller vårt för tillfället, sovrum och lutade sig mot dörrkarmen med ett stort leende.

”Vad är det, älskling?” kvittrade hon, hennes ögon lös och håret var som en gyllene krona runt hennes huvud. Det gjorde ont att förstöra hennes glada humör med mitt oroliga jag.

”Är detta du?” jag frågade, även fast jag redan visste. Hon kanske hade haft en tvillingsyrra? Vad visste jag.

Hon rynkade pannan, men vandrade fram till mig och lutade huvud och armar mot mina axlar. Leendet försvann inte från hennes läppar, förens hon fick syn i fotot i min hand från över min axel. Jag kollade försiktigt upp på henne, hon hade helt stängd mun och stirrade ner på fotot i min hand.

”Var fick du tag i det?” Hennes röst var till 100 % seriös, inte en aning lekfull som den varit i eftermiddag.

”Jag hittade den under ditt sminkbord”, jag pekade för att visa, och la sedan snabbt till; ”Det var inte meningen att snoka, förlåt mig.” Hon ryckte åt sig bilden och slängde ner den i lådan och drämde igen den, hårt.

”Du får inte titta i mina privata lådor! Det är privat!” skrek hon ursinnigt. Jag slog armarna om henne, jag visste inte vad jag skulle göra, så jag slog bara armarna om henne och höll henne hårt mot bröstet.

”Ta det lugnt. Ta det lugnt, Jenna.”

”Jag vill inte berätta det för dig. Du har ingen rätt att rota igenom mina lådor!” röt hon och försökte ta sig ur mitt grepp, men jag höll om henne för hårt. Hennes ansikte var i min bröstkorg, jag undrade om hon kunde andas.

”Jag är ledsen Jenna. Förlåt mig.” viskade jag i hennes öra, ”Shh, ta det lugnt.” fortsatte jag viska.

”Bara andas, älskling.” Jag var rädd att hon skulle börja hyperventilera om hon inte började andas normalt snart. Det blev plötsligt blött mot mitt bröst, Jennas tårar rann mot mitt bröst. Jag höll henne hårt mot mig, samtidigt som jag satte mig ner i stolen vid hennes sminkbord. Jag bar upp henne i min famn, och ångrade direkt att jag inte satt mig i sängen istället. Hon fick sitta tvärsöver mitt knä med armarna krampaktigt om min hals och ansiktet in borrat i min bröstkorg.

”Jag är ledsen.” viskade jag. Ångrade att jag tog upp ämnet, även fast jag fortfarande undrade vad det handlade om.

”Jag överreagerade, jag borde inte skrikit åt dig.”

”Jag förtjänar det. Du är alldeles för snäll mot mig, jag är ett asshole ibland, jag förtjänar att bli skriken på.” Hon kramade om min hals hårdare och borrade in huvudet i min nacke istället. Hennes tårar hade slutat rinna, inget blött droppade ner på min hals när hon låg såhär.

”Jag tycker du är perfekt.” Det gjorde ont i mig när hon sa så, jag var inte perfekt. Faktiskt så var jag allt annat än perfekt. Jag förtjänade henne inte, och det var bara en tidsfråga innan hon också förstod det. Jag slöt ögonen och en fundersam rynka bildades i min panna. Jag tänkte på när jag knarkat i hennes vardagsrum för bara en vecka sedan, hur hon inte ens blivit arg på mig. Jag var allt annat än perfekt, så långt från perfekt man kunde bli.

Och kalla mig självisk, men jag ville inte att hon skulle få reda på det. Jag ville ha henne, så länge hon ville ha mig. Så länge jag kunde ha henne. Så länge de lät mig ha henne.

Vårt förhållande låg på så mångas axlar.

”Jag är allt annat än perfekt Jenna.” viskade jag i hennes öra, drog in doften av hennes shampoo. Hon greppade tag om mitt hår i nacken, som hade växt sig alldeles för långt de senaste veckorna.

”Du är perfekt för mig.” viskade hon.

”Jag är inte perfekt, inte för dig, inte för någon.” viskade jag och jag fruktade att hon skulle höra sorgen i min röst. Sorgen, saknaden, som rev sönder mig inifrån.

”Jo.”

”Vill du prata om det?” Jag ville mycket hellre prata om henne än mig, vad som helst, bara inte om mig eller min uppväxt. Hon fixade till sig i mitt knä, så att hon satt gränsle över mina lår. Sedan suckade hon och la huvudet mot min axel. Jag kollade ner på henne och kysste hennes kind mjukt, ett leende spreds på hennes läppar och hon slöt ögonen igen. Leendet försvann strax innan hon började prata.

”Jag hade anorexia. Jag var, ehm, 15 år när jag fick det. 16 år när min pappa märkte det. Han märkte helt plötsligt att jag inte åt längre, även fast jag inte ätit mycket alls på väldigt länge. Han berätta för mamma, som båda två försökte hjälpa mig, men det fungerade inte. Så sjukvården blev inkopplad och jag blev inlagd, dels för att de skulle hålla mig inom uppsikt, dels för att de skulle ge mig näring och se till att jag åt. Det var som ett fängelse i början, jag fick inte ens gå ut från mitt eget rum, de var för rädda att jag skulle försöka sticka iväg. Mamma och pappa var där hela tiden och vakade över mig. Efter ett tag släppte de dock på reglerna, och efter bara några veckor fick jag åka hem. Då var jag så gott som frisk, även fast jag fortfarande var smal.” Hon drog ett djupt andetag och jag kollade ner på henne.

”Du hade… Anorexia?” Hon nickade.

”Ja.”

”Hu-ur…?”

”Allt. Det började med att jag såg ett modellprogram på tv. Jag tyckte de var så grymt vackra. Jag kommer fortfarande ihåg hur avundsjuk jag var på dem, deras breda höfter, smala midjor och platta magar. Vissa av dem hade till och med magmuskler, som syntes.” Hon la handen på min mage, under tröjan, och markerade ut konturerna på mina magmuskler med sina fingrar.

”Jag kommer ihåg att jag så gärna vilje vara de, jag ville också ha massa killar efter mig, festa, vara populär, vacker.” Hon fortsatte stryka med fingrarna under min mage, samtidigt som hon pratade och funderade.

”Du är vacker.”

”Stör mig inte.” Hon petade till mig i magen och drog sedan ur den från under min tröja, tog min hand istället.

”Vacker för mig då var hur mycket popularitet man hade, hur många killar man hade efter sig och hur många som ville få en i säng.” Jag kollade med ett halvleende och en menande blick på honom. ”Det var en kille jag så gärna ville ha efter mig, Marcus hette han, men han kollade aldrig åt mitt håll. Jag kommer ihåg hur mycket jag ville ha honom, men han såg mig inte. Nu i efterhand fattar jag inte hur jag kunnat vara så blind. Alla ville ha honom och han var några år äldre än mig, jag hade verkligen ingen chans. Varför skulle han vilja ha mig när han kunde välja så många andra?”

Jag valde att inte svara, visste att hon bara skulle hyssja mig ändå. Jag höll bara tyst och väntade på att hon skulle prata igen. Hon hade tagit min hand medan hon pratat och hon höll nu i den hårt.

”Jag vet inte hur det kom sig, men helt plötsligt kände jag mig inte nöjd med mig själv. Och för att fixa detta bestämde jag mig att jag skulle gå ner i vikt, och jag ville att det skulle gå snabbt. Jag slutade äta, åt kanske en gång om dagen, och då var det högst en macka. Drack gjorde jag såklart, men inte åt. Det höll på så några veckor, och jag blev bara smalare och smalare. Jag tränade också, hela tiden. Men även fast jag var så smal som jag var, såg jag bara fett, fett, fett när jag kollade mig själv i spegeln. Så jag fortsatte, tills pappa märkte mig. Han märkte att jag slutat äta, som jag berättade innan. Och sedan kopplades sjukvården in och jag fick ligga inne någon vecka. Mina kompisar var ju såklart mycket förvånade. De hade ju inte heller märkt någonting. Ingen hade märkt någonting. Jag var väldigt duktig på att hålla det hemligt.”

Jag rynkade på pannan.

”Du tränade också?” Hon nickade.

”Ja, och om man ska kunna bygga muskler är man ju tvungen att äta också, men det gjorde jag inte. Jag blev aldrig stark, jag blev bara tröttare och tröttare. Men fortfarande märkte ingen någonting.”

”Har du ett foto från den här tiden?”

”Jag har ett foto från när jag var sjuk.” Hon släppte min hand och letade fram ett foto ur lådan. Efter några sekunder hittade hon fotot och kollade på det lite själv innan hon räckte de till mig. Jag kollade ner på det. På bilden stod Jenna och kollade in i kameran. Hon såg trött ut och hade påsar under ögonen. Hennes armar var knutna över hennes bröst, axlarna var avslappnade och hon kollade slött in i kameran. Hennes höftben stack ut och det enda hon bar var ett par svarta, för stora boxershorts och en för stor sportbehå. Hon var så tunn att jag knappt kände igen henne, hon såg så liten ut. Jag drog fingret över fotot, för att ta bort osynlig smuts.  Jag kollade upp på henne och sedan ner på bilden igen. Jag kunde inte fatta att det var hon. Hon såg så liten och ömtålig ut då, så osäker. Nu förtiden var hon säker i sig själv, det var i alla fall det jag trodde. Jag rynkade pannan, la undan kortet och kollade upp på henne igen.

”Hur mår du nu?”

”Bra. Jag mår bara bra.” hon log och slingrade armarna om min hals, samtidigt som jag slingrade de runt hennes midja. Jag drog henne nära och lutade huvudet mot hennes axel.

”Du är så jävla vacker, du vet det va?” 


 

Hatar detta kapitlet. Men jag MÅSTE lägga ut det nu. Hinner och orkar verkligen inte skriva så mycket här, eller läsa igenom. MEN om det är några stav/grammatik fel, snälla säg till? :D 

Älskar er. 

Kapitlet blev inte alls som jag tänkte mig D: Aja, jag hoppas det var ok iaf. 

ÄLSKAR ER. 

 

KOMMENTERA. 




suger fett

jag suger verkligen fett, och har inte ens en ursäkt för kapitlets förskräckliga försening! Jag suger. seriöst.
ska försöka få ut det idag. kan hända att det blir kortare än vanligt, men vill verkligen få ut det nu!



älskar mitt liv i några sekunder

Har inga mer prov eller läxor nu, om inte mitt mini prov på måndag i bild räknas, men det gör det inte. 
Har haft så jävla mycket att göra den här terminen så att det inte är sant. Känns som om jag pluggat 24/7. Kul va? Men nu är äntligen allt det över och jag kan ta det lilla lugna och chilla lite med. 
Nu är det så att vi målar om mitt rum, och jag kommer därför inte åt min dator för tillfället. Jag har dock en laptop som är min som jag nu använder, så jag kommer kunna skriva ändå! Skönt, för oss alla lol. 
Dock så har jag fullt upp idag, vaknade halv 12, åt brunch ska snart gå ut med min kompis och då vara med henne och ikväll ska vi kollla på Never Say Never. Hon ska nämligen följa med mig på Believe på torsdag, awesome, inte sant? Ska bli sjukt kul! Hon är min äldsta vän och jag har nu börjat få över henne på min sida. Justinsidan. 
Aja, fan va jag tjatar. 
Jag kommer alltså inte kunna skriva mycket idag, och om det ska komma upp imorgon kan det hända att det blir lite kortare än vanligt! Kanske 1500 ord eller något. Men vi får helt enkelt se. 
Detta blev väldigt långt. 
Ha en trevlig (förhoppningsvis pluggfri) helg och njut av ert liv! 
KRAM ♥
 
 
 
(27) justin bieber | Tumblr
 



12 kommentarer? :(

Kan ni inte fler än 12 kommentarer? Vet att det var länge sedan jag uppdaterade senast, men snälla, iallafall minst 15-17? :( 
 
ATM
↑o jeez♥



Chapter 33.- I’m sure there was something funnier

Previously 

 

”I Kanada.”

”I Kanada?” frågade jag, han nickade. Jag kände hans nick mot mitt huvud, kollade upp på honom. Han kollade inte ner på mig.

”Ja, Stratford i Kanada. En liten stad, 32 tusen invånare.” Han kollade fortfarande rakt fram, in i tv:n, men hans ögon såg tomma ut. Som om han inte såg tv:n, bara kollade rakt ut i luften.

”Mysigt.” viskade jag, menade det fullt ut, Los Angeles var ibland för stort. För mycket folk, för mycket rörelse. ”Bodde du i lägenhet eller hus?”

”Hus.” sa han, kollade äntligen ner på mig, men inget leende syntes på hans läppar. Jag kramade hans händer mjukt.

”Okej.” viskade jag, samtidigt som jag kollade in i hans vackra, bruna ögon. Han klämde fram ett leende och kollade tillbaka till tv:n. Han hade öppnat sig för mig, ännu inte helt, men en liten bit på väg. Inuti var jag glad, hoppade runt och skrek. På utsidan föll jag in i en lätt, mysig sömn, tätt ihop pressad mot min favoritperson. 

 

 

 

 

Jennas perspektiv:

 

Jag vaknade ett tag därpå av Justins snusande i mitt öra. Han andades tungt mot min hjässa och efter en liten stund av försök att flytta bort honom från mig lyckades jag. Hans starka armar var inte lika hårt virade mot mina längre och jag kunde andas igen. Jag drog ett djupt andetag och kollade ner på hans frifulla, sovande ansikte. Hans mun putade öppen, inte helt, men fortfarande lite. Han andades djupt, både genom munnen och näsan, och hans ögonbryn såg en aning bekymrade ut. Han vaknade plötsligt till när hans huvud föll framåt, nu när han inte kunde luta sig mot mig längre. Han mumlade något trött, men somnade snabbt igen. Jag fnittrade till av hans röst och slängde ett ögonkast mot tv:n. Blod sprutade överallt när männen på filmen sköt en kille i bröstet, jag kollade snabbt bort igen. Justins hår låg vilt på hans huvud, stack åt alla håll och kanter och såg silkeslent ut. En liten slinga hängde ner i hans ögon. Han var så söt att jag bara ville krama om honom, eller kyssa honom. Men jag ville inte väcka honom. Jag kollade runt efter min mobil, jag fattade tag i den där den låg på soffbordet och tryckte mig snabbt in på kameran. Jag vände kameran så att den var vinklad mot vårt håll och tryckte av några bilder på oss. Han låg och sov, jag gjorde massa roliga miner. På en av bilderna kysste jag hans kind mjukt. Jag lyckades utan att väcka honom. Jag tänkte precis krypa ner bredvid honom, ta hans hand runt mig och mysa med honom, när han började viska för sig själv.

”Jag älskar er.” viskade han. Jag rynkade ögonbrynen. Va…?

”Jag älskar er. Förlåt.” viskade han, smackade lite med munnen. Som om han smakade på något.

”Förlåt.” Han rynkade pannan och hans ansikte rynkade ihop sig, som om han gjorde allt för att inte börja gråta. Eller som om han blev plågad. Hans armar låg mjukt om min midja, men plötsligt spände han de och drog mig hårt mot sitt bröst. Det plågade ansiktsuttrycket var kvar. Han tryckte mig hårt mot sig, luften fastnade i mina lungor.

”Justin.” Jag försökte skaka om honom så gott jag kunde från min olyckliga position. ”Justin, vakna!” utbrast jag snabbt. Plötsligt ryckte han till och slog långsamt upp ögonen. Han kollade sig förvirrat runt.

”Vad hände?” frågade han, sig själv eller mig, förvirrat. Jag kramade handen som tillhörde armen han hade om min kropp.

”Du drömde en mardröm”, började jag, ”tror jag. Du pratade.”

Han rynkade ögonbrynen, ”Vad sa jag?”

”’Jag älskar er’ och ’Förlåt’.” sa jag tyst, han stelnade till. Jag kollade oroligt in i hans ögon, som sakta och säkert började sträva bortåt. Hans ögon studerade tv:n, undvek ögonkontakt med mina.

”Varför sa du det Justin? Kommer du ihåg något?” Han skakade alldeles för snabbt på huvud, jag hade en känsla av att han ljög för mig.

”Säker? Kommer du inte ihåg någonting? Har du någon aning om varför du sa så?” Jag överröste honom med frågor. ”Är du helt säker?” 

”Nej Jenna, jag vet inte.” snäste han, antagligen irriterad av alla mina frågor. Jag stannade upp i mina rörelser och kollade upp på honom, med en rynka mellan ögonbrynen.  

”O-Okej.” svarade jag avvaktande.

”Förlåt.” sa han efter en stund, lutade sitt huvud mot min hjässa. ”Det kom ut elakare än det skulle, förlåt mig babe.”

”Det är okej.” svarade jag lättsamt. Drog ett djupt andetag och lutade mig mot honom igen. Mös mig in i hans famn.

”Ska vi gå och lägga oss?” viskade jag. Han kramade om mig mjukt, men skakade på huvudet.

”Jag skulle gärna vilja kolla klart på denna filmen.” Jag rynkade ögonbrynen.

”Du har missat typ halva, Justin, vi somnade.”

”Den verkar spännande, men gå in till sovrummet du. Jag kommer om en stund. Jag lovar.” Han kollade ner på mig med ett leende.

Mina ögonbryn var fortfarande rynkade. ”Okej…” sa jag avvaktande. Jag ville inte gå in på mitt rum och försöka sova utan honom. Men vad hade jag för val? Antingen få ryggproblem av att somna sittande eller försöka somna ensam. Han hade ju lovat att han skulle komma in.

”Kom in direkt när filmen är slut, okej?” Han nickade, log och lutade sig ner för att lämna en mjuk kyss på mina läppar.

”Jag lovar att jag kommer in så snart filmen är slut, älskling.” viskade han mot mina läppar, mjukt och raspigt. Jag kunde inte stoppa ett stort lyckligt leende från att sprida sig på mina läppar, jag slöt ögonen och kysste honom igen.

”Jag kommer sakna dig i sängen…” viskade jag och höjde handen för att kupa hans kind i den. Han skrockade till. Det var inte förens efter han skrattat som jag fattade att min mening varit en aning misstolkande.

”Och jag kommer sakna dig på soffan.” skrockade han, jag kände hur blodet fyllde mina kinder. Efter bara några sekunder var jag röd som en tomat.

Snabbt reste jag mig upp och lämnade honom skrockande i soffan. Jag rusade snabbt, men blossande kinder till toaletten. Jag kunde dock inte hindra det lyckliga men fåniga skrattet som upptog mina läppar.

 

~

 

Jag vände blicken mot klockan direkt när jag vaknade. 4:00 p.m. Jag satte mig yrvaket upp i sängen, kollade runt i det mörka rummet.

Ingen Justin i min säng. Det var det första felet som registrerades i min hjärna. Justin hade lovat att han skulle komma till min säng direkt när filmen var slut. Direkt. Och jag var ganska säker på att filmen inte varade mer än fyra timmar. Jag gäspade stort och reste mig upp från sängen.

När jag kom in i vardagsrummet var det första jag märkte den förskräckliga rökdoften. Doften letade sig in i min näsa och jag höstade högt. Min blick letade febrilt efter Justin, och jag hittade honom i mitten av röken. Han satt nedsjunken i soffan, nästan samma ställning som jag lämnat honom för ett bra tag sedan.

Jag tvärstannade i dörröppningen. Det såg ut som om han tuppat av där han låg med hakan mot bröstet. Hans ena hand var på hans mage, den andra på soffan. Bredvid honom på bordet låg flera cigarettfimpar. På tv:n hade en kille och en tjej sex med varandra på ett golv. Det lät över hela rummet. Hade han höjt ljudet?

Justins bröstkorg höjde sig snabbt upp och ner, det lät en aning plågat, rossligt. Vad fan hade han gjort? Jag vandrade försiktigt fram till honom. Han låg på divansidan av soffan, hans ben var utsträckta så mycket de kunde och han munnen var vidöppen.

När jag tänkte efter luktade det inte bara ciggarettrök i rummet, vadfan hade han gjort här inne? Jag kände hur ilskan spred sig i min kropp och satte mig ner bredvid honom, något som fick honom att rycka till och vakna. När han såg mig skrattade han till och jag kunde inte vara arg på honom längre. Hans ögon var trötta och en aning röda. Håret stod på ända. Hur fan lyckades han se så otroligt vacker ut?

”Jenna.”

”Justin.”

”Jag är trött.”

”Jag förstår det.” sa jag och kollade djupt in i hans ögon, han såg helt borta ut.

”Kan vi sova?” Jag drog min hand igenom hans hår och nickade, försökte le.

”Ja, älskling, det kan vi.”

Frågorna snurrade i mitt huvud. Vadfan hade han hållit på med efter att jag gått och lagt mig. Vad hade han gjort? Jag ville inte starta en konflikt med honom nu, inte som han såg ut och betedde sig. Min mage sjönk när han trillade rakt in i mig när han gjorde ett försök att resa sig upp. Han greppade ett fast tag i mitt nattlinne och höll krampaktigt i det. Efter några sekunder virade han armarna om min midja och balanserade upp sig.

”Förlåt.” sa han sluddrigt. Hans armar hade ett krampaktigt tag om mig, för att hålla sig på fötterna. Jag flyttade min arm till hans midja, flyttade sedan en aning mödosamt armarna han hade runt min midja till mina axlar istället. Så att jag kunde balansera upp honom. Så att han kanske skulle kunna hålla sig i mig om han höll på att tappa balansen. Men jag visste att jag aldrig skulle orka hålla upp honom om han föll ihop. Han var mycket längre än mig och vägde därför mer. Jag hade en känsla av att även hans muskler vägde mer än mina, om jag ens hade några längre.

”Det är lugnt, älskling.” Jag kände ett behov av att kalla honom det, älskling. Det kändes som om han behövde det, som en försäkring att jag inte skulle bli arg på honom. Även fast jag egentligen ville bli lite arg på honom, men det var ingen idé när han betedde sig såhär. Jag bestämde mig för att fråga ut honom imorgon, inte nu när han inte var i helt medveten om omgivningen. Vi vandrade över golvet i vardagsrummet, sedan ut i hallen mot mitt sovrum. Vårt sovrum. Det kändes så konstigt att dela det med någon, och hans kläder befann sig fortfarande i byrån i andra rummet. De få kläderna han hade. Manoriteten av hans kläder var kläderna jag köpte till honom när vi shoppade. Jag hade köpt ganska mycket, men det var inte nära lika mycket som jag hade.

När vi kom fram till mitt rum, efter några nästan fall på vägen, hjälpte jag Justin fram till sängen. Han satte sig ner på sängkanten och gäspade stort innan han drog av sig t-shirten han hade på sig. Han knäppte snabbt upp knappen på sina jeans och ställde sig upp med hjälp av sängen för att ta av dem. När de var av satte han sig ner, drog av sockarna och la sig sedan i sängen.

”Kom.” viskade han, jag log och satte mig ner i sängen.

”Jag ska bara städa undan lite, älskling.” Han log och klappade på platsen bredvid sig.

”Lägg dig.” Jag suckade men gjorde som han sa. Jag la mig bredvid honom och han kurade ihop sig mot min hals, med armarna runt min kropp. 

”God natt.” viskade han.

”God natt, älskling.”

Efter högst 10 minuter somnade han, hans andetag blev långa och djupa mot min hals. Efter en stund var jag ute ur sängen. Jag släckte noga nattyxlampan jag tänt innan, gick sedan ut ur rummet. Jag stängde dörren noga efter mig och tassade till vardagsrummet. Jag kollade runt på bordet, mitt nyfikna jag drogs till ytan och jag kollade runt i resterna av cigaretter. Rummet luktade fortfarande starkt av cigarettrök, eller var det soffan som brann? Jag kollade igenom hela soffan efter en tappad cigarett, vad som helst, men ingenting. Jag hittade ingenting, och bra var väll det, annars kanske hela lägenheten skulle vara fylld med brandrök. Killen och tjejen hade fortfarande sex på tv:n, denna gången hårdare, mot en vägg. Jag rynkade pannan och näsan, stängde snabbt av. Rummet blev snabbt knäpptyst. Inte ett ljud hördes. Jag slängde mitt ena ben över det andra, men råkade välta ner en burk i rörelsen. Men inte vilken burk som helst, en ölburk, och den var tom.

 

~

 

Vi hade vaknat tidigt, gått upp, klätt på oss. Justin hade inte klagat på huvudvärk, men jag visste att han hade det. Hans kisande ögon när det var ljust avslöjade honom. Vi hade knappt pratat något, ingen av oss hade sagt mer än god morgon till varandra när vi åkte till jobbet.

Dagen på jobbet hade också varit ganska tyst, några tillfällen hade vi såklart pratat och myst. Jag var rädd att Charlie skulle påpeka något, men det gjorde hon inte. Hon var tyst, hela dagen. Gav mig bara fundersamma blickar då och då. Jag svarade de med ett leende.

Cheryl hade hängt efter oss, varje stund vi var någonstans var hon där. Hängde efter oss, Justin mest, och frågade massa. Jag hade hela dagen gått runt med Justins hand i min, hållit den hårt. Han hade hållit den lika hårt tillbaka, kramat den, smekt den, vid några tillfällen kysst den. Som när Charlie berättade att hon hade tagit med sig fika till oss och vi hade alla samlats i personalrummet. Det var bara Cheryl, Justin, Charlie, Kevin och jag där, ändå envisades Justin med att jag skulle sitta i hans knä. Eller rättare sagt; mellan hans ben i fåtöljen. Hur vi hade fått plats var et mysterium, men det hade vi. Då hade han varit där med sina händer och läppar hela tiden, kysste mig enstaka gånger på kinden, käkbenen, händerna. Jag hade gillat det. Även fast hans andedräkt luktade starkt av cigarettrök, han hade rökt en gång innan jobbet. Påstått att han behövt det.

När vi kom hem satte vi oss i soffan, utan att någon behövt säga så mycket hade vi bara gjort det. Båda visste att det var något seriöst vi behövde reda ut. På bordet hade jag ställt ölburken, de fimpade cigaretterna och den misstänkta cigaretten som inte riktigt såg ut som de andra.

När Justin såg vad som stod på bordet la han huvudet i händerna.

”Var fick du detta ifrån Justin?”

”Snälla, Jenna…” bad han, jag skakade på huvudet åt honom.

”En gång till”, jag kollade stenhårt på honom, ”vart fick du detta ifrån?”

Han kollade ner i sitt knä, suckade och kollade upp på mig. Han bara kollade på mig med en aning oroligt ansiktsuttryck.

”Jag väntar.”

”Kommer du ihåg killen som förra festen var hos?”

”Killen som var på gymmet någon gång?” Jag rynkade på ögonbrynen. Han nickade.

”Ja, han. Det var han jag köpte det av.” Jag rynkade på ögonbrynen ännu en gång och kollade ner på grejerna på soffbordet. Jag hade inte bara hittat en burk öl, utan flera stycken. De andra hade jag kasserat i köket, men jag behöll en här som bevis.

”Men…”, jag drog ett djupt andetag och drog handen genom håret, ”vi båda vet att du inte har så… Så, stark.. ehm, stor ekonomi. Det är ingen nyhet Justin, så hur betalade du det?” Hade han använt mina pengar? Hade han använt mina pengar till att köpa öl och eventuellt droger?

Han suckade och kollade ner i marken med slutna ögon. Han hade tagit mina pengar.

”Jag, ehm, jag köpte det på avbetalning. Jag sa att jag skulle betala det snart… Lovade att jag skulle betala det snart.” han suckade. ”Jag tänkte försöka hitta en inkomst, bara för ett tag tills allt är avbetalt.”

Först blev jag glad över att han inte använt mina pengar, sedan bekymrad över att han inte tagit mina pengar. Om han tagit mina pengar hade han inte haft en avbetalning hängande över sig nu.

”Jag betalar det för dig.” sa jag, han kollade chockat upp på mig, men skakade snabbt på huvudet.

”Nej, du betalar inte mina skulder. Det låter jag dig inte göra. Nej Jenna. Jag kommer på något.”

”Snälla, Justin. Låt mig betala?”

Han skakade barnsligt på huvudet.

”Du får inte betala för mina saker. Nej Jenna. Slut diskuterat.”

”Snälla? Om det känns bättre kan du betala av mig istället? Utan tidsbegränsning?” Han såg fortfarande tveksam ut. ”Snälla?” 

”Varför vill du betala det så mycket? Det handlar inte bara om några kronor Jenna. Vi pratar om 400 dollar, Jenna.”

”Jag har pengarna Justin. Låt mig betala.” Jag undrade hur fan han hade lyckats bli skyldig en kille 400 dollar på bara en natt, men jag valde att inte fråga.

Han suckade och la huvudet i händerna, men kollade snart upp på mig igen.

”Okej, men jag betalar tillbaka dig.” Jag log och nickade.

”Okej. När vill du ha dem? Kontant?”

”Kontant, imorgon? Eller är det för tidigt?”

”Imorgon går bra.” log jag.

Han log. Vi satt bara och kollade på varandra en stund innan jag valde att bryta tystnaden, med ännu en krånglig fråga.

”Vad är det för något?” Jag pekade på cigaretten som inte såg ut som en vanlig cigarett.

Han svarade inte på en stund.

”Var ärlig mot mig, Justin, vad jag än frågar.”

”Marijuana.” Jag blev en aning ställd att han sa det rakt ut.

”Var det de som kostade så?” Han nickade.

”Varför?”

Han kollade ner, men jag hann inte påminna honom att vara ärlig innan han pratade igen.

”Jag saknar de.” Han kollade in i mina ögon. Jag kunde se dimman över ögonen, det plågade smärtsamma. Hålet i honom. Jag drog mig närmre honom, satte mig framför honom och tog hans stora händer i mina lilla.

”Din familj?” viskade jag. Var rädd att det skulle göra ondare för honom om jag sa det högre.

Han nickade, bet ihop.

”Ja. Så jag tänkte, varför inte dricka bort smärtan lite? Så jag ringde och frågade om det fanns något jag kunde få köpa, det fanns och han körde hit det. Jag hämtade det några kvarter bort, så att han inte skulle veta var du bor, sedan kom jag hit och resten kan du nog lista ut själv.”

”Du kollade på porr, rökte på och drack, en ren gissning.” sa jag och höjde ögonbrynen. Han skrattade till.

”Det fanns inget bättre, dessutom visste jag inte hur man satte på din dvd.” Skyllde han ifrån sig.

”Jag är säker på att det fanns något roligare.”

”Bli inte sur nu älskling.”

”Jag är inte sur.”

Vi kurade ihop oss i soffan tätt tillsammans, efter att jag visat honom hur dvd:n fungerade. Till nästa gång har var uppe länge, så att han skulle slippa kolla på porr. Jag tvekade dock på att han hade så mycket emot det. 


 

 Kapitlet blev 3000 ord! 3000, jeez.   

Vad vad tyckte ni? Jag hoppas VERKLIGEN ni tyckte om det.... 

Lite allt möjligt i detta kapitlet ju... Vad tyckte ni? Tyckte ni det var för mycket av något? Skriv allt ni tänker på!

SKRIV VAD NI TYCKER! 

ÄLSKAR ER ♥ PUSS OCH KRAM. 

 

OBS: Det var också någon som kommenterade att hon ville att Jenna skulle bli mindre perfekt, skulle gärna också vilja ha det så! Men jag vet inte riktigt hur jag ska fixa det! Har någon av er något förslag? Skriv förslag på allt! Fortsätt också skriva förslag på vad ni tror kommer hända! :D 

 

Tycker också ni ska kolla in på denna bloggen: http://storiesboutjusten.blogg.se/ Checka in och börja läsa de pågående novellen och hennes förra novell! KLICKA IN DIT OCH CHECKA! 

 

KOMMENTERA- så mycket ni kan. :) 




Klockan är halv åtta

Och jag har inte pluggat klart ännu, gråter för att believe tour är över och är så in i helvetes trött att jag vara vill sova bort hela livet. 
Såhär känner jag just nu, typ. 
Hoppades på att få upp nästa kapitel idag, men det ser ganska mörkt ut.
Jag är en hemskt människa, men jag har så jävla mycket att göra nu. Mitt liv är inte kul just nu, vill bara försvinna. 
Älskar er.
Hoppas ni stannar hos mig. 
Förlåt.
Älskar er. ❤ 
 
Update: Kommer inte sluta skriva innan jag är klar, så kapitlet kommer upp idag! 
 



Nästa kapitel

Satsar på att få upp nästa kapitel imorgon! Hoppas verkligen jag klarar det, men har massa plugg att göra (sista veckan nu ju) fu. Prioriterar plugget, tyvärr. Men satsar på hyffsade betyg :( 
Men ska försöka få upp de imorgon iaf, och förhoppningsvis fungerar de. 
Är rätt osäker på nästa kapitel... Men jag hoppas ni kommer gilla det! ÄLSKAR ER <3 







RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!