förlåt mig

Förlåt, nu tar det sådär 1000 år innan ett kapitel igen. Förlåt. Vill skriva, men har massa plugg just nu, så hinner inte! Jag älskar er, men just nu hinner jag inte. 
Detta betyder inte att jag tar en paus eller något, kapitlet får bara komma när det kommer. 
 
Älskar er. 
 
Don’t go pokin’ until ‘I do’ is spoken | via Tumblr
 
 



3

Yre kommentarer räcker tyvärr inte för nästa kapitel :(
Jag fattar att det är segt att kommentera när de gått så lång tid sedan senaste kapitlet, men om jag ska börja skriva mer igen (försöka i alla fall) vill jag i alla fall ha några läsare kvar... Jag älskar er så mycket, ni vet det va? <3






Chapter 40.- She would forget about me, she had to.

Previously  

Det var något sorgset i blicken när han kollade upp på mig på eftermiddagen. Någon slags dumma gömde hans ögon från mig. Som när jag först träffade honom. När det kändes som om han hade ont när man bara tittade på honom. Så kändes det nästan nu, att han kollade på mig samtidigt som något gick sönder inuti honom. Jag höjde handen och smekte hans kind, panna, käkben och hals. Jag strök bak det bruna håret som hela tiden föll i hans ögon och lutade lite på huvudet.

Jag bestämde mig för att inte fråga hur han mådde, utan sa istället:

”Du skulle verkligen behöva klippa dig snart.” Han log, men leendet nådde inte ögonen.

”Ja, visst skulle jag.”

 

 

Jennas perspektiv:

Dagen därpå var det fredag. Jag såg framemot en lång vilohelg, för det behövde vi verkligen. Jag hade inte vilat riktigt på hela veckan. Jag hade ju sovit bra, men var fortfarande trött hela tiden. Orkar inte någonting.

Justin var lika tillbakadragen och sorgsen idag. Jag hade frågat honom om det var hans födelsedag, ifall det var därför han var så sorgsen. Men han fyllde inte år förens i  mars och det var bara sommar än så länge, det var ett bra tag kvar. Ändå kunde jag inte hindra mig själv när jag tänkte på vad jag skulle ge honom. Vad ville en 20:årig ha? Jag hade dock lång tid på mig att tänka ut något bra, det var ju lång tid kvar.

Justin kom ut ur duschen med en handduk runt midjan, samtidigt som jag drog på mig ett slappt linne över mina underkläder. Jag hade på mig matchande underkläder, både trosorna och bh:n var rosa, med vitt, blommigt tyg på. Justin gick snabbt in i min walk-in-closet,där han även hade lite av sina kläder, och började rota i sina lådor efter ett par kalsonger. Han hade fortfarande inte kollat på mig, något jag gjort klart för honom att jag inte ville att han skulle göra. Hans ena hand höll hårt fast i handduken samtidigt som han rotade runt med den andra. När han hittat kalsongerna han letat efter, ett par svarta Calvin Klein jag köpt åt honom någon gång. Han lyckades få på sig dem smidigt under handduken medan jag smög mig mot honom. Hans våta hår stod åt alla håll och ryggens muskler visade sig när han drog på sig kalsongerna. Han släppte handduken snabbt medan han rufsade runt håret på huvudet. När jag var framme, bara några decimeter från hans rygg, höjde jag händerna och drog de försiktigt över hans muskulösa rygg. Han stelnade först till, men rös sedan till under min beröring. Jag rörde försiktigt mina händer fram till hans bröst, knöt ihop de där och tryckte mig hårt mot hans rygg och rumpa. Kysste försiktigt hans skuldra innan jag trött lutade huvudet mot den. Han höjder händerna och la dem på sin mage, över mina.

”Jag älskar dig.” viskade jag. Jag tänkte att jag aldrig skulle sluta älska honom, att jag alltid skulle älska honom. För det skulle jag. Han var mitt livs kärlek. Jag struntade i om folk sa att det var för tidigt att veta det. Jag visste att han var mitt livs kärlek, min själsfrände, mitt hjärta. Hjärtat som dunkade hårt mot hans rygg, var hans.

”Och jag älskar dig.” viskade han och slingrade igenom sina fingrar mellan mina. Lyfte sedan upp våra händer och kysste mina knogar mjukt, försiktigt. Kärleksfullt. Jag log stort mot hans rygg. Var villig att stanna i samma position i århundraden, men efter bara några sekunder i den nya positionen lyfte han våra händer ännu högre upp och la mina armar runt has breda axlar. Samtidigt som han släppte mina händer vände han sig om och la händerna om min midja.

”Damn.” Han hade blicken innanför mitt urringade linne. Jag kunde inte göra annat än att skratta åt honom, sedan ställde jag mig på tå och kysste hans mjuka läppar försiktigt. Precis när jag skulle sära på våra ihop pressade läppar släppte hans ena hand om min midja och höjdes till min nacke istället. Han drog mitt ansikte närmre och strök sin tunga mjukt mot min underläpp. Jag gav honom snabbt tillgång till min mun och höjde mina händer till hans hår. Jag ställde mig på tå för att inte behöva släppa hans läppar, men mitt lilla längd problem löstes snabbt, han lyfte upp mig på sina höfter med sin ena hand, utan att släppa mina läppar. Han började röra på sig, antagligen mot sängen. Precis som jag förutspått landade jag mjukt på sängen bara några sekunder efter. Våra andhämtningar blev snabbare och mer okontrollbara när hans läppar kysste mig ner över halsen, till linnets djupa urringning. Jag andades snabbt och ojämnt med mina händer i hans hår, drog löst i det samtidigt som en välkänd känsla spreds i min kropp. Känslan hade blivit välkänd först efter att jag träffat Justin, nästan aldrig innan.

Justin började dra försiktigt i mitt linne, men jag hindrade honom genom att ta hans händer och slingra ihop våra fingrar mellan varandra. Jag ville att vår heta make-out-session skulle stanna som just det, en make-out-session. Inget mer, inget mindre. Han fattade min vink och höll mina händer ovanför mitt huvud samtidigt som han kysste min hals sugande och slickande. En underbar känsla. Han var varsam med mig, och jag älskade honom för det. Jag ville inte ha en kille som var all over the place, och mig. Jag ville att han skulle vara lugnt, men släppa loss om han ville. Justin var perfekt när det kom till det, visst blev han väldigt exalterad ibland, men jag menar, vem blev inte? Jag släppte försiktigt hans ena hand och förde den till hans nacke. Jag slingrade min andra arm runt hans bara midja samtidigt som jag drog upp hans huvud mot mitt med hjälp av handen bakom hans huvud. Han kollade in i mina ögon och log, sedan började han försiktigt kyssa och suga på min hals.

”Justin.” viskade jag efter en liten stund.

”Mmh?” Han lät koncentrerad på det han höll på med, och ofokuserad på det jag sa.

”Vi kommer komma försent.”

”Mhm.” hm:ade han igen.

Han började kyssa mina läppar igen. Försiktigt kysste han på de, tog min underläpp i munnen och drog ut den en bit. Ett melodiskt skrockande lämnade hans läppar och jag kunde inte låta bli att le stort. Hans tänder bet tag hårdare i min underläpp, jag kunde inte hålla inne stönet som hängde på tungan. När jag släppte ut det log han uppmuntrande. Sedan släppte han min läpp och lutade sig sedan ner för att smeka sin näsa mot min.  

”Jag älskar dig.” viskade han, mjukt. Fortfarande med sin näsa smekande mot min.

”Jag älskar dig mer.”

”Omöjligt.”

”Inte alls.”

”Jag kommer älska dig, vad som än händer, okej?”

”Okej.” Han kollade djupt in i mina ögon. Seriöst, koncentrerade sig på ett öga i taget. Hans ljusbruna ögon fängslade mig, jag kunde inte slita blicken från hans intensiva bruna ögon.  

”Lova at komma ihåg det.” Jag rynkade på ögonbrynen, samtidigt som jag nickade. Jag skulle alltid älska honom. Så länge han ville ha mig, skulle jag förbli hans.

”Jag lovar att komma ihåg det.

”Jag älskar dig.”

”Och jag dig.”

 

~

 

”Vart köpte du den toppen, babe?” frågade Charlie och kikade avundsjukt ner på min topp. Det var varmt, idag igen, och jag hade därför valt en lite lättare klädsel igen. Jag hade mitt gyllenbruna hår uppsatt i en hög tofs, en vit crop top med t-shirt armar och svarta kors, och ett par korta, ljusa, jeansshorts.  På fötterna hade jag ett par ljusa ballerinaskor. Jag kollade ner på min topp och drog med händerna över den, försökte minnas vart jag köpt den någonstans. Mitt minne var helt tomt.

”Jag kommer inte ihåg.”

”Den var riktigt snygg i alla fall, eller hur Justin?”

Jag hade tvingat på Justin ett par halvkorta, baggy jeansshorts idag. Det var för varmt för hans vanliga stil. Jeans, skinjacka och kängor passade inte ihop med det 30 gradiga vädret som det var ute. Till jeansshortsen hade han ett vitt linne, och en keps. På fötterna ett par sneakers jag köpt till honom för ett tag sedan.

”På dig, väldigt.” skrattade han samtidigt som han la sina starka armar runt min smala midja. Jag skrattade till och kollade upp på honom med ett leende. Han lutade sig ner och lämnade en mjuk, försiktig kyss på mina läppar.

”Ni är så söta att man kräks.” Charlie skrattade och skakade på huvudet. ”Usch, sätt igång att arbeta nu.”

Jag och Justin skrattade bara mot varandras läppar. Jag kollade honom djupt in i ögonen igen och log stort, sedan kysste jag honom igen och satte sedan igång att arbeta.

 

~

 

Jag slängde mig på soffan direkt när vi kom hem efter arbetet, och Justin slängde sig efter mig. På mig. Jag skrek till av förvåning, men började sedan skratta. Han la ansiktet bredvid mitt, särade på mina en och la sin kropp emellan dem. Han krånglade också sina armar runt min midja, mellan soffan och min kropp. Vi sa inget, inget alls. Det var knäpptyst i lägenheten. Min crop top, som redan var kort, hade dragits upp inte långt nedanför mina bröst. Justin hummade muntert när han uppmärksammade detta. Han smekte sedan upp den ännu mer, så att han fick syn på min behå under toppen. Han hummade då ännu en gång, nöjd med sig själv. Jag skrattade och höjde mina händer mot hans nacke, där hans små babyhår befann sig. Jag började dra händerna igenom hans hår precis när han kysste mig på magen, precis nedanför toppens slut. Jag slingrade benen om hans midja och kunde inte hjälpa ett litet stön som for ur min mun. Han skrattade och kollade upp på mig, kärlek i blicken. Han kollade sedan ner på min kropp igen, fortsatte kyssa mig ner på magen. Allt närmre byxlinningen, allt närmre troskanten. Jag började andas tyngre när han nådde byxornas linning och kysst den känsliga huden på nederdelen av magen mjukt. Det kittlades i magen, pirrade. Mina inälvor gjort kullebyttor, tarmarna gjorde glädjehopp. Eller var det hjärtat?

”Justin…” viskade jag. Han hummade uppmuntrande som svar, men jag kunde inte svara honom tillbaka. Jag kunde inte ge ifrån mig minsta ljud i form av ord. Jag gnällde bara, tyst. Vad var det egentligen som fick mig att bli så varm? Värmen spred sig i hela min kropp. Mest där Justin nu hade sin hand, mjukt, försiktigt. Kollade upp i mina ögon, ett stort en aning retligt leende lekte på hans läppar.

”Tappade du talförmågan…?” Han smekte mig försiktigt, upp och ner, upp och ner. Jag stönade till tyst, tryckte mig mot hans hand. Jag sa fortfarande ingenting, visste inte vad jag skulle säga. Vad skulle man säga när någon rörde än på det mest privata stället på hela kroppen? Hur skulle man reagera?

Justin slutade röra mig, för några sekunder, sedan kände jag hans händer vid crop toppens kant. Han kollade upp på mig, bad om tillåtelse. Jag nickade, han log och kysste mina läppar samtidigt som han drog av crop toppen från min kropp. Nästa gång var han vid mina jeansshorts. Jag gav honom tillåtelse att knäppa upp de också. Det gjorde han också och drog ner de extra långsamt från mina ben, samtidigt som han hade ögonkontakt med mig, hela tiden. Hans vackra hazzelbruna ögon kollade så djupt in i mina att det kände som om han kollade rakt igenom mig. Som om han såg alla mina inre funderingar, allt om mig ingen annan visste. Allt ingen annan fick veta. Allt jag aldrig skulle berätta för någon i hela mitt liv.

När mina jeansshorts var av kollade han upp i mina ögon igen.

”Kom.” viskade jag, nästintill andfått. Visade att han skulle komma upp, mot mig. Han kravlade upp till mig. Jag fångade hans fuktiga läppar innan han ens var riktigt framme. Jag masserade hans mjuka läppar mjukt samtidigt som jag la min hand runt hans nacke. När jag inte längre hade någon luft drog jag mig tillbaka och drog ett djupt andetag. Sedan tog jag tag om hans t-shirts kant och drog den snabbt över hans huvud, med lite hjälp av honom, så klart. När tröjan var av drog jag mina händer hungrigt över hans klart synliga magmuskler. Min hand tog sig ner till hans jeansbyxor och jag knäppte upp knappen med en aning darriga händer.

”Jag älskar dig, Jus--.” min mening avbröts av min ringande mobil. Hela soffbordet vibrerade på grund av mobilen som låg därpå.

”Ta det inte.” bad Justin. Det frestade att inte ta det, att låta personen på andra sidan vänta, men jag kunde inte. Tänk så var det något viktigt?

”Justin, jag måste… Det kan vara något viktigt…” Han lät huvudet falla framlänges, hängde bittert med huvudet samtidigt som han rullade av mig, även fast han inte kom så långt på soffan. Han la händerna framför ansiktet och muttrade något ohörbart. Jag drog ett djupt andetag och sträckte mig efter mobilen, greppade tag om den och kollade på skärmen.

En bild på min pappa syntes på skärmen, ”Dad” stod som förklaring till kontakten. Kunde han inte valt en annan tidpunkt att ringa? Jag svarade och la mobilen mot örat.

”Hej?”

”Hej Jenna! Vad gör du?” Det var mamma, jag rynkade pannan.

”Hej, vi-jag gör ingenting. Varför ringer du från pappas mobil?”

”Jag hittar inte min, jag måste ha glömt den någonstans, jag hittar den ingenstans!” Jag skrattade till och kollade ner på mina nakna ben. Min djupa, snabba andhämtning hade som tur var lugnat ner sig innan jag svarat. Jag sneglade bak på Justin, han låg med ryggen mot mig, stilla. Tyst. Jag vände mig om och la mig bredvid honom, samtidigt som jag svarade min mamma.

”Vi får hoppas du hittar den.” Jag la armen om honom och hittade hans hand, för att hårt krama den.

”Ja det får vi.”

Justin grymtade bredvid mig, vände sig om, släppte min hand för att lägga armen om mig. Jag kunde inte låta bli att skratta till när han borrade in sitt huvud i min hals.

”Är Charlie där?”

”Nej.” Han la sig halvt över mig och slingrade sin arm under min kropp, drog upp mig mot sig. Jag kunde inte koncentrera mig på mamma när Justin var så nära, så jag prioriterade det som var viktigast. Justin.

”Jag älskar dig.” viskade han i mitt öra, det motsatta örat som jag hade mobilen i.

”Och jag dig.” viskade jag, tillbaka, tyst, så att nästan inte Justin hörde själv.

”Vem pratar du med?” Jag hade glömt att mamma var på andra änden.

”Du mamma, jag måste dra nu, kan jag ringa tillbaka?”

”Ja, hörde du vad jag sa innan?” Jag rynkade på pannan.

”Nej, vadå?”

”Vi tänkte komma och hälsa på, när skulle passa bäst, nästa vecka eller veckan därpå? Det är inte säkert att vi kan stanna en hel vecka, men några dagar. Seså, vilken dag passar bäst? Pappa är nyfiken på killen du börjat träffa, och det är jag med. Skulle vi kunna träffa honom om vi kom? Vilken vecka passar bäst, för dig, er?” Mamma babblade på, jag hann knappt med att höra allt.

”Ta det lugnt mamma. Nästa vecka kanske? Såklart kan ni få träffa Justin.” sa jag, visste inte om det var någon mer fråga jag skulle svara på, men avbröt mamma innan hon hann fråga något mer:

”Men vi hörs senare? Hejdå!”

”Hejd--.” Jag la på. Hävde både mig och Justin upp för att kunna lägga mobilen på nattyxbordet, sedan la jag mig ner igen.

”Mina föräldrar vill komma och hälsa på. När tror du passar bäst, nästa eller nästnästa vecka?”

”Bestäm du, älskling.”

”Nej, säg, vilken passar bäst, för dig?”

”Kan vi inte prata om det imorgon? Låt oss mysa en stund bara.” Viskade han, samtidigt som han knäppte upp min behå och började ta av den.

”Kan jag inte behålla den på medan vi myser?”

”Skulle inte tro det va.” skrattade han samtidigt som han långsamt drog av den. När den var av lämnade han en mjuk kyss precis mellan mina bröst. Sedan kollade han upp på mig och log.

”Jag tar av mig mina byxor.” Jag log och lutade mig ner för att kyssa honom.

”Jag älskar dig.”

Han smålog mot mina läppar, men mötte inte min blick.

”Jag älskar dig mer.”

 

~

 

Justin ville aldrig gå och lägga sig. Han drog ut på det så länge han bara kunde. Han rörde mig och kysste mig för att uppehålla mig så länge han bara kunde, men han vägrade att svara om jag frågade honom varför han försökte hålla mig vaken. Han sa bara att han inte var trött. Jag trodde honom inte, men fick inte ut något mer utformat svar.

”Justin, jag måste verkligen sova nu. Jag är dödstrött.” viskade jag. Klockan var halv 2 och han hade envisats med att sätta på en film, jag visste inte ens vilken film han hade satt på. Jag hade inte kollat en sekund av filmen och höll på att somna mot hans bröst. Justin hade tagit upp min MacBook i sängen och satt på en film på den, så nu låg den på hans ben, samtidigt som jag låg på hans sida med armarna om hans kropp.

”Tills denna film är slut.” viskade han och kollade ner på mig. Även fast ögon var trötta, inte lika trötta som mina, men fortfarande anverkningsmärkt trötta.

”Jag måste verkligen sova. Jag fattar inte varför du försöker hålla mig vaken, vi ses imorgon igen.” Han kollade djupt in i mina ögon och lutade sig ner för att kyssa mina läppar mjukt. Det var så mycket känslor inblandade i kyssen, så mycket kärlek. Jag la min hand om hans nacke och kysste honom mjukt, kärleksfullt tillbaka. Som jag älskade honom. Efter en stund, när vår luft tog slut, drog han sig tillbaka och kollade med ett trött leende in i mina ögon.

”Okej, älskling. Sov.” viskade han. Jag log och planterade en mjukt kyss på först hans kind, sedan hans nästipp och sedan hans mun.

”Jag älskar dig, Justin. Så mycket.” Han log mot mina läppar när jag drog mig tillbaka. Han hade stängda ögon, öppnade dem inte när jag kollade upp på honom.

”Jag älskar dig mer.” Han öppnade ögonen och kollade på mig. Jag skakade på huvudet, med ett leende.

”Omöjligt.”

”Men det gör jag.”

”Vi pratar mer om detta imorgon.” Med en sista kyss på hans läppar la jag mig ner i sängen igen, med armarna om hans kropp och kinden mot hans bröstkorg, och somnade.

 

Justins perspektiv:

 

Så småningom skulle hon glömma mig. Det skulle hon. Det måste hon. Hon skulle gå vidare med sitt liv. Hon skulle gå på bio med Charlie, hon skulle shoppa, mysa, prata, göra allt med Charlie. Efter ett tag skulle hon hitta någon, någon som älskade henne som jag gör. Hon skulle hitta någon som älskade henne lika mycket som jag, om det fanns någon som kunde älska henne lika mycket om jag gjorde. Hon skulle hitta någon, och hon skulle leva lyckligt. Hon skulle vara lycklig. Hon skulle älska, hon skulle leva. Hon skulle, så småningom, glömma mig. Det måste hon. Det skulle hon.

Därför la jag handen tungt på handtaget och öppnade dörren.


omg. Vad tror ni hände här på slutet? Vad tycker ni om detta? Vad tror ni kommer hända nu, vad tror ni Justin gjorde på slutet? Vad tror ni händer!? 

Hatar ni novellen? Har ni något ni vill påpeka? Kommentera era åsikter! 

( Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att det gått nästan en månad utan ett kapitel, jag suger och jag är så hemskt ledsen. Jag vet inte varför det tagit så lång tid, trött antagligen. Är redan skoltrött och har bara gått typ två månader (???) i skolan. Men skyller inte på det, för har ändå haft det ganska lugnt det senaste. Har ingenting o skylla på, och ska därför inte göra det heller. )

 

-

Fråga: Är ni feminister? 


Mitt svar: Ja, det är jag. Vem vill inte ha jämnställdhet liksom c: Accepterar såklart andras åsikter, hah c: 

 

Kommentera så mycket ni bara orkar! alla åsikter är välkomna! ♥

Kommer inte ge någon kommentar-gräns grej, men om jag bara får en kommentar så vet jag inte riktigt vad jag kommer göra...

 

 

 

 




Update: Nästa kapitel

Jag har kommit långt på nästa kapitel! Det är snart klart, men jag kommer inte orka skriva klart det idag. Vill dessutom att det ska vara perfekt när jag publicerar det, därför kommer jag vänta till att posta det förhoppningsvis imorgon. Jag vet att jag sa att jag skulle ha klart det igår, eller idag, men livet, eller något, kom emellan. 
 
Jag är så ledsen för det. 
Men jag hoppas ni kommer bli nöjda med kapitlet när det kommer! 
 
Är ledsen för att jag haft den absolut sämsta uppdateringen det senaste. Vet inte vad det var som hände, hoppas allt kommer bli bättre! Älskar er. 
 
Länkbyte nedanför, kika dit vettja! 
 
(100+) justin bieber gifs | Tumblr
I love you guys so much.



Länkbyte - http://jbiebznovell.blogg.se/

 
Kayleigh Sierra Jones är en tjej på 17 snart 18år från Kansas där hon bor tillsammans med sin pappa och sin ett år yngre bror Benjamin. Hennes mamma har hon inte ett minne av. Hon stack nästan direkt efter Benjamins födsel och har inte hört av sig sedan dess. Inte för att hon bryr sig. De klarar sig bättre utan henne säger hennes pappa, men hon har många gånger hört hur han instängd i sitt sovrum har gråtit om kvällarna. Kay, som hon kallas, är inte någon speciell egentligen. Det tycker i alla fall inte hon själv. Hon är inte populär, men hon är inte heller en outkast. Hon är en i mängden och det trivs hon jättebra med. Hon är en senior. Hon ska på bal och hon ska sluta skolan. Hon är för första gången på länge riktigt lycklig. Men lycka varar inte för evigt. Det är det som gör livet så skört. Även det allra minsta snedsteget kan förstöra allting som man är och har. I värsta fall lämnar det ärr för livet, om man inte hinner blir räddad. 
 


Vi har gjort länkbyte innan, men förnyar nu det! Så om ni inte redan läser bloggen, gå in och gör det nu! Klicka er in här eller på bilden här ovanför! ↑
 



Länkbyte - http://mybiebslovestorys.blogg.se/


Tryck här eller på någon av bilderna för att komma in på bloggen, och gör det nu! :D 
 
 
obs. Har föresten börjat på kapitlet, men har inte kommit alls långt tyvärr :( 



Länkbyte - http://jbieberstorry.blogg.se

 
Gå in påd enna bloggen genom att trycka på bilden, och gör det nu! :D 



Happy birthday, Justin. ♥

Grattis på födelsedagen Justin! ♥
Kan inte fatta att han fyller 20 idag, vart har tiden tagit vägen? Känns som om det var igår som han fyllde 19. Tiden går otroligt fort när man har roligt. Herregud. 
Jag suger på sådana där emotional-sweet-texts, så jag kommer inte ens försöka skriva en, cause i suck. 
Han har blivit så stor. 
Han är inte en tonåring längre, han är en vuxen man. 
*deppgrävernermigiengropochkommeraldrigtillbakadeppdepp*

Jag vill inte att han ska fylla år, även fast jag tror att han tycker om det. Men det är alltid hemskt när någon blir äldre, även fast alla blir äldre. There's nothing we can do about it. 
Om han ändå fyllde typ 18, eller något. 
åååh, minnen. 
 
Klistrar också in denna videon. ↓
Fattar inte att det är samma person, seriously. 

Sedan kommer också lite annan information: 
Mitt skrivsug är typ gone, gone, gone, rn. Vet inte vart det tagit vägen, if you see it tell it i said hi. 
Nejmen seriöst. 
Jag har typ bestämt att jag får uppdatera när jag hinner, kan, orkar, för har massa i skolan och vill inte pressa mig själv ännu mer. Lång mening. Sorry
Jag är också väldigt tacksam för att ni inte överger mig.
Ni är de bästa i hela världen. Jag älskar er så. Tack för att ni står ut med mig. 
Tack, tack, tack. 
Ska försöka bli bättre att uppdatera på instagram också. 
ÄLSKAR ER. ♥



RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!