Jennas perspektiv:

Jag vaknade precis på samma ställe som jag somnat, med hela kroppen över Justins. Jag hade dock dragit mig själv uppåt lite, min kind var istället för att vara pressad mot hans bröstkorg, pressad mot hans kind. Mina armar var höjda till hans hår och jag fingrade automatiskt med naglarna i hans hårbotten när jag vaknade.

Den första tanken som dök upp i mitt huvud var att Justin antagligen var död, hans lungor hade säkert pressats ihop alldeles för mycket under natten och han hade säkert inte fått någon luft. Jag skulle med säkerhet bli åtalad för mord. Sedan kände jag hans varma utandning mot min nacke, och hur min kropp försiktigt lyftes upp och ner när han drog in och ut luft ur lungorna. Jag tänkte precis rulla ner från hans kropp och lägga mig bredvid honom istället när jag kände hans stenhårda grepp runt min rygg. Jag drog ett djupt andetag och släppte hans hårbotten med mina naglar för att placera de på hans händer på min rygg istället, jag försökte hjälplöst bända upp hans knutna händer med mina morgontrötta nävar. Jag gav upp efter bara några sekunder och bestämde mig för att försiktigt väcka honom istället, men direkt när jag lät min blick glida över hans ansikte var jag som fast, hans hjälplösa trötta ansiktsuttryck fick musten att tryckas ur mig och jag ville inte längre väcka honom. Inte resa mig eller ens röra mig, därför tog jag stöd med armbågarna över hans axlar och studerade hans sovande ansikte. Munnen var hopknycklad och liten och hans ögonbryn var rynkade, han såg ut som ett litet barn när han sov. Inte alls som han gjorde på dagarna, ibland kunde jag rentutav bli en aning chockad när jag fick se hans evigt spända ansikte. Inte alla dagar, men ibland. Man kunde nästan se hur seriösa tankar rusade runt i hans huvud och tog upp hela hans tankeförmåga. Och hans ögon, jag hade aldrig sett de glada, inte på riktigt. Visst var han glad ibland, log och skrattade, men ögonen hängde inte med. Det fanns alltid ett skynke över dem, som om något gömde sig långt in i hans hjärna, något viktigt, seriöst. Jag undrade var det var, kanske något om hans förflutna. Hans historia kanske inte var så enkel och entonig som många andras, inte för att jag någonsin trott det. Direkt när man kollade på honom visste man att något inte riktigt var som allt annat. Hans sätt att vara var annorlunda, men jag kunde inte sätta fingret på hur. Kanske vi ännu en gång kom tillbaka till hans förflutna. Jag visste inte, och jag visste inte om jag skulle våga fråga.

Hans ansikte rynkades ut och hans hud blev mjuk och slät. Några röda liggmärken spred sig över hans kind, jag släppte min haka med den ena handen och drog försiktigt tummen över den mjuka, röda ytan. Håret låg fortfarande rufsigt på hans huvud, lite gyllenbrunt hår hängde ner för hans panna, fullbordade hans ansikte perfekt. Många skulle nog beskriva pojken under mig som snygg eller tillochmed sexig. Jag skulle beskriva honom som vacker. För det var just det han var, vacker. Som mest när han låg här, hjälplös och liten under mig.

Jag höjde handen och smekte hans kind mjukt, några mörka hårstrån var synliga på hans överläpp, inte många, och inte så att det var störande. Men ändå så att man kunde se dem. Jag hade en känsla av att han skulle få fler, ju äldre han blev. Hans läppar flämtade ljusrosa, halvöppna. Mjuka, fuktiga.

Jag kände hur Justin spände sig under mig, jag drog snabbt bort händerna från hans ansikte och kollade istället på honom när han sträckte på sig och tillslut öppnade ögonen. Han blinkade några gånger, eftersom att rummet fortfarande var skuggigt och inte helljust, behövde han inte vänja sig vid ljuset. Sedan gäspade han stort, släppte sin andra hand på min rygg, och höll för munnen samtidigt som han gäspade stort med ögonen stängda. Jag kunde inte hindra mig själv när jag fnittrade till åt hans utseende när han gäspade. När han gäspat klart tog han ännu ett fast tag om handen på min rygg och höll mig mot sig.

”God morgon.” hans raspiga röst fick gåshud att spridas i min nacke, jag log smått.

”God morgon.” viskade jag tillbaka och kollade djupt in i hans ögon. De glittrade knappt synbart i mörkret, fortfarande med det mystiska skynket över sig.

”Sovit gott?” viskade han frågande, jag slog mig mentalt i huvudet när jag tänkte på gårdagen. Jag rynkade pannan och kollade bedjande på honom.

”Jag är så ledsen Justin, verkligen, förlåt” Han ryckte på axlarna, ögonen var halvöppna och han log trött mot mig. Håret låg ostyrigt på hans huvud.

”Det är lugnt.” Jag gjorde en ansats att flytta på mig, men han höll mig kvar mot sitt bröst. Min hjärna hade varit fylld med andra tankar innan och jag hade inte ens hunnit tänka på hur nära vi låg sammanpressade, mina bröst var pressade mot hans bröstkorg, och jag slog vad om att han kunde känna mina bröstvårtor mot sin bara överkropp. Jag kände kalsongtyget mot mitt lår och jag ville inte ens tänka på att det enda som skilde våra viktigaste ägodelar var underkläder. Tunna underkläder dessutom.

”Detta kan inte alls vara skönt för dig.” sa jag snabbt, tryckte mig upp med hjälp av armbågarna, försökte låta bli att luta mig förmycket mot hans överkropp, så att han i alla fall kunde andas. Hans blick gled automatiskt ner till mina bröst, som nu syntes ännu mer genom den tunna t-shirten. Eftersom att t-shirten satt en aning tightare över brösten kunde han lätt se mina bröstvårtor igenom tyget.  Jag blev genast röd om kinderna och drog mig ner lite, så att jag låg med huvudet mot hans bröst istället.

”Förlåt.” viskade jag generat och höjde handen för att försiktigt smeka tatueringen på hans bröst, den som liknade en krona. Vad höll jag på med, egentligen?

”Det är lugnt.” svarade han lättsamt och skrattade till, för att slippa tänka på den pinsamma stund som just ägde rum följde jag konturerna av Justins krontatuering. Jag lutade kinden mot Justins bröst och drog försiktigt fingrarna över konturerna. Jag såg i ögonvrån hur han slöt ögonen och lutade sig tillbaka. Hans armar var fortfarande slingrade runt min kropp. Varför höll han fortfarande fast mig? Vi hade båda vaknat nu och jag hade bara lagt mig här inne för att jag skulle kunna sova.

Men egentligen hade jag inte alls något emot att vara så intim med honom. Jag gillade det. Och även fast jag aldrig varit med om något sådant här innan, aldrig varit så intim med någon, fick Justin mig att känna mig säker. Jag litade på att Justin skulle säga till mig om jag gick övergränsen, eller om något jag gjorde inte kändes bekvämt för honom. För han skulle definitivt säga till om jag gjorde något han inte gillade, det var sån han var.

”Har du sovit gott då? Även fast du hade några extrakilon på bröstet?” skrattade jag tyst, nästan som en viskning, men fortsatte stryka försiktigt över hans krontatueringskonturer. Den var vacker, jag gillade den. Jag kollade som hastigast upp på honom, hann se att han nickade lite smått, utan att kolla på mig, innan han svarade även muntligt.

”Jag har sovit bra ändå, du är inte så tung som du verkar tro.” skrattade han, också tyst, och jag skrattade till.

”Förlåt, ännu en gång, det var verkligen inte meningen att komma in hit och förstöra din sömn, men jag kunde verkligen inte sova.” Jag hade säkert sagt detta innan också.

”Det är lugnt Jenna”, Han tog en kort paus, ”faktiskt, så om detta inte låter helt fel, var det mysigt med sällskap.” Jag försökte att inte stelna till av hans ord. Men det gjorde jag, och blev helt tyst. Orden stockade sig i halsen.

”Mm.” var det enda jag fick fram, jag fortsatte luta mig mot hans bröst.

”Justin?” viskade jag och jag kände hur han sakta började smeka mig över ryggen.

”Mm?” svarade han tyst.                                                                              

”Får jag fråga dig en sak? Den är ganska privat?” viskade jag och sneglade upp i hans ansikte, han blundade fortfarande. Hans vackra drag nästan lös i det dunkla ljuset.

”Visst.” svarade han lättsamt. Jag drog ett djupt andetag och förberedde mig på att fråga en fråga som ekat i mitt huvud många gånger. Jag förberedde mig psykiskt på att han kanske skulle putta bort mig, kanske dra, kanske aldrig komma tillbaka. Men jag var tvungen att fråga.

”Vart är dina föräldrar?” Som jag trodde träffade jag en öm punkt, han stelnade till under mig och den mysiga stunden försvann. Som en blixt. Jag ångrade genast att jag sagt det, men det var redan försent.

”Jag har ingen kontakt med de längre.” svarade han kort och kallt. Jag drog ett djupt andetag.

”Varför?” viskade jag sedan tyst, jag var rädd för vad han skulle svara. Han kunde fortfarande putta bort mig. Jag kunde nästan redan se hans motbjudande blick som trängde in i mig. Jag la handen mot hans överarm och hävde mig upp en aning så att jag kunde se på honom.

”De slängde ut mig.” svarade han kort. Hans blick hade försvunnit upp i taket och munnen var liten och rak. Jag drog ett djupt andetag. Kunde inte hindra mig själv när jag höjde handen mot hans ansikte för att dra några gyllenehårstrån åt sidan.

”Varför?” viskade jag försiktigt, han drog ett djupt andetag. Kollade fortfarande frånvarande upp i taket. Plötsligt slöt han sina ögon och sa, tyst:

”Jag gjorde en tjej gravid och hon valde att behålla barnet.” han tog en kort paus, rynkade ögonbrynen, släppte min rygg, höjde händerna mot huvudet och masserade sina tinningar, ”min mamma och pappa gillade det inte, så de kastade ut mig.” Jag låg kvar på hans mage och lyssnade noga till hans ord. Jag rynkade på pannan och la ner huvudet på hans bröst. Så Justin hade en son någonstans? Med hans humör kändes det ganska otroligt.

”När var det?”

”Tre månader sedan.” viskade han och fortsatte massera tinningarna, som om han hade ont i huvudet.

”Det var ganska privat va?” viskade jag och blev osäker, kände mig plötsligt ganska besvärad där jag låg på hans bröst. Han ville putta bort mig, men vad hindrade honom? Han kanske inte ville såra mina känslor. Jag rullade av honom och la mig bredvid honom istället, med armen om hans bröst och med huvudet på samma kudde som han. Jag studerade hans profil och koncentrerade mig noga på hans fuktiga läppar.

”Jag är ledsen.” viskade jag när han inte svarade på min fråga. Han drog ett djupt andetag och slutade massera sina tinningar, han öppnade ögonen och vände sig mot mig. Vad var det som glimmade till i hans ögon, ånger?

”Det gör inget.”

”Vad hette hon?” Han rynkade pannan.

”Vem?”

”Din flickvän?” viskade jag och han vände sig om mot mig, rynkade pannan ännu mer, innan rynkan slätades ut.

”Vi var aldrig tillsammans, jag träffade henne någonstans, vi knullade, glömde kondom och hon blev gravid.” han sa det så enkelt. Som om det inte alls var en stor grej, som om han knullade tjejer utan kondom och fick flickor gravida varje dag. Jag rynkade pannan.

”Jag skulle aldrig göra något sådant nu Jenna, okej? Ta det lugnt, få inte panik, jag kommer inte våldta dig.” När han sa det så lät det så fånigt, så jag började skratta. Han skrattade han också, jag drog upp täcket som hade glidit ner lite, över oss och kröp lite närmre honom.

”Okej.” svarade jag bara kort.

”Okej.” svarade han tillbaka. Jag skrattade till och lutade huvudet mot hans bröstkorg. Andades djupt, ut och in, ut och in. Ut genom munnen, in genom näsan, och så om igen. Jag hade huvudet i höjd med hans grekiska-bokstäver tatuering och såg därför kronan ganska bra från min placering. Jag följde den med blicken samtidigt som jag kände hur jag bara blev tröttare och tröttare. Tillslut somnade jag. Jag kunde känna det brännande märket efter Justins läppar på min hjässa innan jag föll djupt ner i lugn sömn.

VAD TYCKER NI OM DETTA?  

Vad tycker ni om det Justin sa....? Eller ska vi säga hittade på? 

 ALLA SKRIVER SINA TANKAR. 

29 kommentarer på förra, ska jag pressa er lite och säga 30 till nästa? ;D 

KOMMENTERA. 

 MIN DAYVIEWS ÄR DOWN FÖR TILLFÄLLET  - där av ingen uppdatering där :C Om någon skulle vilja skulle ni gärna få kopiera bilden till kaptlet och lägga ut på gruppen "noveller", men det behövs inte, om ingen vill c: 

VI SES.