MERCEDES PERSPEKTIV:

Vi gick in i flygplanet och satte oss på platserna, det var ett privatjet, såklart. Det var ju faktiskt en kändis vi pratade om, inte för att det gjorde någon skillnad, han var ju ändå en vanlig människa, men han var känd, hade mycket pengar. Vad skulle han annars göra med de?
Köpa sprit för de? De skulle Justin inte kunna, och antagligen inte vilja heller för den delen.
Jag kollade runt i flygplanet när jag satt mig ner i den bekväma flygplansstolen- som mer såg ut som en stor beige fotölj, än en flygplansstol. Det såg nästan ut som ett vanligt flygplan inuti, förutom de gigantiska fotöljerna och att de var ställda på ett helt annat sätt än annars. De satt i små grupper, med fyra säten i varje, så att man satt mittimot varann, och bredvid. Jag hade tyckt det var coolt första gången, nu andra var jag ju lite van, om man kunde kalla det de. Jag kollade mot Justin som satt på min vänstra sida, jag hade envisats med att sitta längst mot fönstret och han hade tillslut gått med på det. Efter mycket om och men. Justin drog handen genom håret och hans blick flackade ut i flyget, innan den hittade mig och stannade. Jag kollade i några sekunder in i hans ögon och de glittrade till på ett magiskt sett, en gnista tändes i hans ögon. Jag bröt blicken och kollade mot Alfredo.
- Vad ska vi börja med att göra i Frankrike då? frågade jag, mest för att ha något att säga. Fredo kollade djupt på mig och skrattade till innan han svarade.
- Vi ska nog åka till Eiffel-tornet ikväll, och åka till en resturang, och äta mat.
- Och vad skulle man annars göra på en resturang, bro? skrattade Justin och himlade med ögonen.
- Jag vet inte? Det brukar väll alltid finnas en sådan där hörna för småungar? Jag kollade allvarligt på honom.
- Så du tror seriöst att jag skulle tro att du och Justin brukar hoppa runt i de där hörnorna? Han skrattade till och ryckte på axlarna samtidigt som jag höjde på ögonbrynet med ett leende.
- Jag vet inte, jag känner inte dig så bra, who knows? skrattade han och log stort. Han kikade sedan på Justin och sa sedan med ett hånleende:
- Jag kan faktiskt se Justin hoppa runt där i bollhavet! Jag kollade på Justin och nickade kort.
- Jag med. Justin skrattade sårat till och skrattade sedan.
- Jaha, vi kan ju se, jag tror inte det finns något bollhav på resturangen vi ska till.
- Gud va tråkigt, vi får åka till McDonalds istället! utbrast jag och skrattade till. De andra skrattade till och ryckte på axlarna.
- Kanske det, eller så får vi ta McDonalds imorgon.
- Det gör vi.

-

Vi gick ut från flygplanet och jag fick för första gången dra in den Franska luften i lungorna. Jag hade sett framimot att vara här, Eiffeltornet var bara en av alla sevärdheter jag ville se på och det gjorde mig på bra humör. Jag log stort åt alla som mötte min blick, men bara ett fåtal log tillbaka. Justin gick framför mig och Fredo bakom. Vi hade minst 4 livvakter runt omkring oss och det var en massa folk på flygplatsen. De skrek och skrek och ljudet var öronbedövande.
- Justin! Justin! Justin! skrek allt folk och Justin log stort mot allt folk utanför flygplatsen. Beliebers, Justins fans. Tillgivna är de i alla fall.
- Justin kolla hit!
- Vem är tjejen?
- Hallå!
Vi stack snabbt in i bilarna efter att Justin skrivit några autografer och tagit några fanbilder. Jag satt inklämd mellan Justin och Fredo i en av de största bilarna jag sett, så jag satt inte så ihopklämd.

-

- Här ska du bo, sa Fredo och knackade snabbt på dörren till ett av hotellrummen.
- Jag ska bo där borta, han pekade på dörren snett mitt imot på höger sida och pekade sidan på dörren mittimot.
- Och där ska Justin bo, sa han och jag nickade kort.
- Okej, bra, jag öppnade dörren med nyckeln och drog in min resväska. Jag kollade runt i rummet, detta hotellet var normalare, mer vanligt. Ett litet kök, en inte så jätte stor dubbel säng och en normal stor soffa med en hyffsat stor platt-tv.
Det räckte gott och väl, påminde mig faktiskt om mitt egna hem. Jag packade upp lite kläder och badrumsartiklar innan jag la mig platt på sängen, jag var inte så trött som jag trodde jag skulle va. Jag drog upp min mobil och kollade på skärmen, klockan var 25 minuter över 4, på eftermiddagen såklart. Vi skulle mötas 5, så jag kunde lugnt duscha och fixa mig.
Jag drog på mig den svarta knä långa klänningen och flätade håret på ryggen. Det fick bli en sned fläta så att den hängde fram på min framsida, jag sminkade mig sedan lätt. Det fick bli maskara och eyeliner med lite mörk ögonskugga. Jag drog på mig mina converse, de vita slitna. Jag kollade mig snabbt i speglen innan jag gick ut från rummet. I korridoren stod Justin och Fredo och pratade glatt. Justin hade fixat håret och satt på sig andra kläder, ett par svarta halv-tighta jeans, vit shorta och en slags svart kavaj över.
Snyggt om man frågade mig.
- Ska vi gå? frågade Fredo och log stort mot mig. Jag nickade kort och Justin nickade med mig.
- Ja, det ska vi, sa han och gick efter Fredo som redan börjat gå igenom korridoren. Justin vände sig mot mig med ett stort leende och sa sedan:
- Du ser väldigt.... han tog en kort paus, fin ut ikväll. Jag log stort och skrattade till.
- Tack, jag önskar jag kunde säga detsamma. Han kollade halvt-chockat på mig innan jag gav ifrån mig ett ännu större leende än förra gången och la till.
- Jag hoppas du fattar att jag skojar, du ser också väldigt... Fin ut. fnissade jag, han log stort och skrattade till. Vi fortsatte gå under tysnad i korridoren efter Fredo, som hade ett stort retligt leende på läpparna.

JUSTIN PERSPEKTIV:

- Torr kommentar, bro. Jag gav Fredo en chockad blick.
- Va?
- Tror du inte att hon brukar höra att hon ser.. Hm... Fin ut? sa han drygt, jag fnös.
- Jag kom inte på något annat att säga, försvarade jag mig. Alfredo skrattade bara.
- Du kunde sagt något annat.
- Som?
- Jag vet inte, det är inte jag som brukar flörta runt. Vi gick längst bak på gatan, bakom de andra, men fortfarande med livvakter bakom oss. De var dock fullt upptagna med att kolla runt efter galna paparazzis i buskarna än att lyssna på vad vi snackade om.
- Jag flörtar inte runt.
- Vet Selena om det? Jag kollade skarpt på honom.
- Jag är inte ihop med Selena längre, sa jag kort.
- Just det, vill du prata om det?
- Nej, sa jag kort och kallt. Han gick snabbt längre fram och ställde sig på Mercedes vänstra sida, han började små prata med henne lite och kollade lite då och då bak på mig, inte kallt. Bara normalt, gav mig space.
Han fick mig alltid att tänka på henne. Hennes leende, de långa bruna håret, stora bruna ögonen.
- Helvete Fredo, svor jag och sparkade i gruset.
Jag kollade upp mot Mercedes rygg och studerade klänningen. Det var en lätt svart klänning med bar rygg. Den var lite kortare än knäna och passade hennes späda kropp perfekt. Den långa flätan hängde nerför hennes framsida och passade perfekt med outfiten. Jag hade alltid undrat hur det va att ha så långt hår, jag kunde ju knappast testa det själv. Det skulle nog inte passa på mig, hade jag en känsla av.
Och jag skulle nog inte testa det heller.
Hade jag en känsla av.
Hon vände sig hastigt bak mot mig och sedan tillbaka igen. Jag hade för några få sekunder mött hennes ögon, de var klart bruna med svarta stora pupiller.
En av de finaste ögonen jag sett.
Hennes och Selenas.
Hon påminde om Selena. Inte alltid, men vissa rörelser, dock var hon mycket kortare, vilket som var sött. Korta tjejer var gulliga, jag hade alltid gillat korta tjejer, inte för att Selena var så mycket kortare än mig, men det hade aldrig spelat någon roll, jag älskade henne ändå. Och skulle antagligen alltid göra det.
Helvete.

-

Alfredo satte sig jämte Mercedes och jag satte mig mittimot. De vuxna hade bestämt att vi "ungdommar" skulle sitta på ena sidan bordet och de på andra, för att vi skulle kunna snacka ostört, och de med.
Alfredo hade påstått att han var den som var vuxnat av oss och att han därför skulle sitta mest vid de vuxna, jag hade gått med på det efter ett tag, även fast jag tyckte det var patetiskt.
Alfredo beställde in något slags kött, som jag också beställde medans Mercedes beställde in kyckling. När vi alla fått in maten ångrade jag att jag inte tog kycklingen, den såg väldigt god och saftig ut. Men köket var gott det med.
- Ska vi ta Eiffel-tornet imorgon istället? frågade jag efter ett tag. Mercedes kollade upp på mig och jag mötte för några sekunder hennes blick, de sa nej.
- Jag vet inte om vi hinner imorgon.. började Scooter.
- Men vi måste ju åka till Eiffel-tornet! utbrast Fredo upprört.
- Om vi inte hinner, hinner vi inte, vi kommer väll hit fler gånger! utbrast Scooter och ryckte på axlarna. Jag kollade upp på Mercedes som såg lite uppgiven ut.
- Jag, Fredo och Mercedes kanske kan åka själva? Ikväll då asså? De kanske kan ha öppet en extra timme bara för det? frågade jag osäkert. Scooter kollade chockat på mig.
- Jag ringer inte, han höjde händerna och skakade på huvudet. Aldrig. Fredo tog ett djupt andetag och sa sedan:
- Jag kan ringa och fråga, jag säger att vi har Justin Bieber med oss, skrattade han och log stort och retligt mot mig, och la sedan till:
- Hur mycket kan du betala?
- Så mycket de vill, skrattade jag och han skrattade till igen.
- Bra! Då säger vi väll så!

-

Alfredo fick på något mystiskt sätt fatt i Eiffel-tornets nummer, eller repetionens nummer, där man beställde, och de gick tillslut med på att ha öppet en extra timme för att vi skulle få åka upp. Mercedes blev väldigt glad, hon hade visst alltid viljat åka dit, och det var ju roligt för henne. Hon hade världens största leende på läpparna och det smittade av sig, minst sagt. Jag gick nog runt med världens fånigaste leende påvägen tillbaka till hotellet. Vi skulle dit för att snabbt byta kläder och sedan skulle Kenny och en annan livvakt sjutsa och följa med oss upp i Eiffeltornet.
Who know's, någon kanske hade skapat ett supervapen som kunde sjuta mig nerefrån marken?
Jag skojar.

ÄNTLIGEN ÄR KAPITLET UPPE! Jag ber om ursäkt för den enorma förseningen, men ni vet ju delvis varför♥ 

ÄLSKAR ER!

Vet inte när nästa kapitel kommer upp♥ Ska försöka skynda det! 

KOMMENTERA♥♥ 

MINST 8 FÖR NÄSTA!

Jag tog tag i den stora påsen jag hade i mina händer och kramade om den hårt. Jag hade köpt något kilo godis, ett, två kanske.
Alfredo hade köpt minst 5 och skyllt på att han köpte till Justin också.
- Hejsan, Alfredo och jag hade åkt direkt till hotellet och blev nästan ihjälknuffade av fans, jag gömde ansiktet och hade min stora godispåse i Fredos ryggsäck. Fredo höll ena handen om min rygg och hjälpte mig igenom folkmassan, det var folk som försökte dra tag i Fredo, och mig för den delen, men det var fler som kände till Fredo, såklart.
- Vi måste få ut honom nu, annars är det risk att vi inte får ut honom alls! ropade någon säkerhets vakt och alla instämde, vi hade precis kommit in och Justin kollade på oss med ett leende.
- Vi ska placeras ut i bilar, annars är det risk att vi inte kommer med. Ni ska åka i min bil, jag, Kenny, Fredo och du Mercedes, sa han och pekade på mig.
- Inte peka, skrattade jag och han skrattade till.
- Förlåt, log han och började gå mot en bil, kom, vi måste gå, annars kommer jag kanske inte ut! Han skrattade och gjorde en gest som betydde att vi skulle följa efter.
- I got you back bro, skrattade Fredo och flinade stort, jag besvarade flinet och skrattade.
Vi hoppade in i bilen, jag fick sitta inklämt mellan Justin och Alfredo, de satt med breda ben båda två och jag fick knappt någon plats alls. Jag suckade frustrerat och kollade ut genom fönstret.
Man såg ingenting, bara folk, tonåringar med stora skyltar och stora tröjor.
Det stod ' Justin Bieber ' överrallt!

-

- Nu är vi framme! ropade Justin och log stort. Jag skrattade och Justin hoppade snabbt ur bilen och sprang efter Kenny någonstans, jag hade inte riktigt koll på detta stället.
Eller jag hade inte koll på något egentligen.

-

- Du ska ut nu, ropade någon och Dan Kanter reste sig från soffan, han gick ut och Justin pratade lite.
- Vi ska nog gå ut och kollade nu, denna är bra! utbrast Fredo och jag skrattade till.
- De andra låtarna då?
- De med, men denna är extrem! Du kommer älska den! utbrast han och jag skrattade till.
- Kommer jag säkert.
Vi gick ut till en avdelning som var precis bredvid scenen, man såg allt perfekt, men från sidan.
Justin pratade en stund innan han började sjunga.

- Across the ocean, across the sea, startin' to forget the way you look at me now, sjöng han och kollade ut i publiken, jag fick gåshud och på armarna och hela kroppen pirrade till som den bara gjorde när jag lyssnade på en riktigt bra låt. En låt jag verkligen älskade.
På denna låten hade det gått en halvsekund, och jag älskade den redan. Den fortsatte en stund och jag hade slutit ögonen för att lyssna på den underbara låten och rösten vem som helst skulle dö för.
- Du har rätt Fredo, den är underbar! utbrast jag och han puttade mig i sidan.
- Sa ju det! skrattade han och jag nickade stort.

- Everything is gonna be alright, sjöng han och jag nynnade tyst med, låten hade varit underbar och jag hade älskat varje del av den. Justin fortsatte direkt med en låt som kallades 'Never Let you go'. Jag älskade den låten, och låten efter det, och låten efter det.

- I love you Norway, please love me back! skrek Justin och ett öronbedövande skrik bröt ut i publiken. Jag log stort och studerade Justin när han sprang till sidan för att göra något handslag med Fredo och sedan le stort mot oss båda.
- Hur va det?
- Du sjöng jätte bra! skrattade jag och Fredo la till:
- Hon älskade 'Be alright'.
- Ja, jag älskade 'Be alright', sa jag och skrattade till. Justin log stort mot mig och sa:
- En av mina favoriter, log han och kollade sedan mot Kenny och de.
- Vi borde nog gå, vi ska vara kvar här en natt till, sedan ska vi flyga vidare! log han. Fredo nickade och skakade på huvudet.
- Ännu mer jetlag?
- Nej, vi ska faktiskt inte så långt härifrån, Frankrike, tror jag! utbrast han och nickade. Jag log stort.
- Ja Frankrike! Det verkar va fint där!
- Det är väldigt fint! sa Justin och Alfredo i mun på varann och jag skrattade till.
- Har ni båda varit där?
- Ja, det har vi, sa Fredo och Justin gav i från sig ett stort leende, jag kunde inte göra något annat än att le tillbaka och kolla in i hans stora bruna ögon.
Ett par ögon man kunde dö för, precis som med rösten.

Ber om ursäkt för den usla uppdateringen, har inte haft skrivlust och allt blir skit då! Har fortfarande no insperation, men försöker!<3

Vet inte när nästa kommer, har rätt mkt att göra imon :(

KOMMENTERA 

MERCEDES PERSPEKTIV:

* Han la några lockar bakom mitt öra och lutade sig fram för att kyssa mig i pannan. Ett leende spreds på mina läppar och de smittade snabbt av sig till hans.
- Jag kommer alltid finnas vid din sida, viskade han och smekte mig med tummen över kinden. Jag fnittrade till och satte mig i hans knä, med benen om hans midja och huvudet mot hans.
- Jag kommer finnas här vid din med, viskade jag tillbaka och slöt ögonen långsamt. Moshe lutade sig bak i sängen och drog mig med sig, jag låg över honom och kysste hans läppar mjukt.
- Det kommer bara vara du... viskade Moshe och smekte mig på ryggen med handen, jag log och nickade.
- Det hoppas jag, skrattade jag och satte mig upp för att gå bort mot tv:n och sätta på en film, jag kollade runt bland filmerna och valde tillslut en; Mean girls, jag gillade inte de filmerna så mycket, men Moshe hatade de, så jag brukade sätta på de för att han skulle bli irriterad.
Jag gillade när han var irriterad, jag vet inte riktigt varför. Han tillbringade väll tid med någon annan då.
Guess who?
- Inte denna! pustade han och kollade irriterat på mig. De korta blonda håret stod som vanligt på huvudet och han kollade med blå ögon på mig.
- Jag älskar dig med, skrattade jag och satte mig framför honom mellan hans ben.
- Jag hatar denna filmen. *

Ett minne som ofta trängdes med andra i min hjärna, ett minne jag skulle komma ihåg föralltid.
- Mercedes vad tänker du på? Justin puttade till mig i sidan och log stort med sina vita tänder mot mig. Min blick rycktes mot honom och jag kollade chockat på honom.
- Ehhm.. Inget, jag bara... Ehm.
- Du behöver inte svara, jag har inget med det att göra, log Justin och vände sig mot Fredo som satt framför honom.
Varför kom jag alltid bredvid Justin? Satte jag mig här?
Nej, det gjorde jag väll inte?
Eller?
- Vi ska ha repetioner hela dagen idag va? Fredo suckade tungt och nickade.
- Ja, det ska vi, och jag kommer aldrig orka! Jag får ta pauser och sova! Jag dör av trötthet! Jag skrattade och puttade till Justin i sidan, min arm träffade mjukt hans revben och han vände blicken mot mig.
Blicken trängde in i mitt inre och jag tappade nästan tråden, men fick tillbaka den snabbt, som tur var.
- Man kanske blir trött av att hoppa i sängar, om du fattar vad jag menar, skrattade jag och Justin skrattade till, innan han nickade och log stort.
- Det blir man nog, skrattade han och reste sig upp.
- Jag är klar, någon annan?
- Du är bara klar för att du är pigg och taggad för ikväll, jag kommer snart somna i frukosten!

-

- Kan inte ni gå ut och shoppa idag? Ni ska inte behöva sitta inne och kollade på repetioner hela dagen! utbrast Justin och log stort. Jag skakade på huvudet.
- Vi stannar, jag har inte så mycket pengar, och jag vill slösa bort de i England! utbrast jag och log stort, jag hade inget imot att sitta inne hela dagen och kollade på när Justin uppträdde, eller förberedde, flera gratis koncerter, inte fel alls! - Men ni behöver ju inte va ute länge! Gör något, ni får i alla fall inte sitta inne hela dagen! utbrast han och skrattade till.
- Film? viskade jag i Fredo's öra och han nickade.
- Bio, ja. Jag skrattade till och nickade mot Justin.
- Vi ska inte vara inne hela dagen.
- Bra!

-

- Filmen var awesome! utbrast Fredo skrattade, han var ironisk, det hörde man långa vägar.
- Ja! Det var den verkligen! utbrast jag lika ironiskt och skrattade till.
Vi hade kollat på någon dålig bio med norsk tal, jag hade inte fattat ett skit, men jag hade hängt med en del ändå, man kunde ju see vad de höll på med.
- När börjar Justins koncert? frågade jag Fredo kort, han kollade ner mot sitt klockur och sa:
- 2 timmar ungefär.
- Bra, då har vi ett tag kvar, det finns ett ställe jag skulle vilja gå till först! log jag och gned mina händer mot varann.
- Var? Jag kollade mot en enorm godisaffär lite längre bort och gav ifrån mig ett onskefullt skratt.
- Vi köper så mycket vi orkar! utbrast jag och skrattade, Fredo skrattade också.
- Ja! Det gör vi, och jag bjuder!

I loved you, but now I know, you did'nt.

Justin suckade djupt och log sedan igen.
- Jag har så mycket fans jag skulle vilja träffa där! Ni vet, jag har aldrig varit där och jag hoppas verkligen de blir jätte glada när jag kommer! För jag är super spänd för att få åka dit!
Både jag och Fredo kollade på varann och brast ut i skratt. Jag visste egentligen inte vad jag skrattade åt, men jag skrattade i alla fall.
- Okej?

-

Vi hade äntligen checkat in på flygplanet. Jag fick sitta jämte Justin och Alfredo. Justin och Alfredo skrek nästan på varann, och eftersom att jag satt imellan de, kunde jag inte sova en ända blund. Jag som hade planerat så bra, jag gick ju och la mig sent dagen före, så jag hade tänkt sova på planet, men det sket sig. Fullständigt. Jag suckade djupt när de hängde sig över mig för att kommentera något jävla spel. JAg suckade djupt och försökte hålla för öronen, men det funkade inte, deras röster trängde sig in i hjärnan ändå. Jag suckade högt och muttrade något surt.
- Är du sur kusin? frågade Alfredo som satt längst mot fönstret, jag kollade kallt på honom och sa kallt:
- Res dig. Han kollade förvirrat på mig men reste sig. Jag reste mig snabbt och damp ner på hans plats i stället, jag puttade iväg honom mot min plats och kollade surt på honom.
- Ge mig dina hörlurar och mobil, sa jag irriterat, han räckte över mobilen till mig, och hörlurarna såklart.
- Tack, jag pluggade in hörlurarna i öronen och tryckte in på spotify, jag satte på första bästa låt och lutade mig mot fönstret.
- GODNATT, skrik nu så mycket ni vill, Fredo skrattade till, likadant gjorde Justin och de båda satt och kollade på mig en stund.
- Asså ni är ju störda, kollade på något annat! utbrast jag och tog ur den ena hörluren ur mitt öra.
- Du lyssnar på Justin, du är typ medveten om det va? frågade Fredo kort och skrattade kort åt mig. Jag kollade chockat på honom och lyssnade närmre på musiken, det var faktiskt Justin. Jag kollade ner på vilken låt som spelades; Up, med just den personen Fredo sagt, Justin Bieber.
Jag log stort och dunkade med huvudet i låten.
- Den var ju bra! sa jag och log stort. Jag såg hur Justins blick flackade runt i planet, till mina ögon, min näsa, min mun, upp i taket, mot Alfredo och sedan tillbaka till mig innan han sa:
- Tack, sa han och log snett, ett blygt litet leende, jag hade aldrig sett honom blyg innan. Jag log och ryckte på axlarna.
- Inget att säga tack över, skrattade jag och lutade mig mot fönstret igen, jag slöt ögonen och hörde musiken dunka i öronen. Detta var nog minst sagt min nya favorit låt.
Seriöst.
Jag hade typ aldrig lyssnat på Justin på riktigt någon gång.
Och han var riktigt duktig!

-

- Har du dina grejor Mercedes? frågade Justin och kollade genomträngande på mig. Jag nickade kort och sa:
- Ja, det har jag, har du Bieber? Han skrattade till och nickade.
- Alltid, log han och kollade upp mot Fredo som stod bredvid honom. Fredo log stort och kollade mot oss.
- Ska vi gå? Kennys röst trängde igenom hela vårt samtal och alla nickade.
- Ja, vi går. log Justin och började nästan rusa ut från flygplatsen, han hade bråttom, jag skrattade till.

-

- Jag älskar dessa sängarna! skrek Fredo och hoppade i en av de. Jag skrattade till och han kom fram till kanten för att räcka mig en hand, jag tog den och han hjälpte mig upp i sängen. Jag hoppade högt och skrattade som om jag aldrig skrattat innan i hela mitt liv.
- Varför har jag aldrig testat detta hemma? skrattade jag och Fredo tog tag i mina händer för att hoppa framför mig.
- Kanske för att din bror skulle bli galen? Jag skrattade till och skakade på huvudet.
- Chris skulle INTE bli galen! Men det skulle Maynard! skrattade jag och la mig platt i sängen, jag hade släppt Fredos händer och han föll därför inte med i fallet.
- Åh gud, jag älskar redan detta landet! skrattade jag och Alfredo instämde högt. Jag reste mig kort därefter och hoppade runt i sängen igen.
- Sängarna är otrligt skö.. Min blick föll mot dörrvalvet ut till hallen i det lilla hotellrummet. Justin stod där med en chockad min.
- De kommer gå sönder om ni hoppar så! skrattade Justin och jag skakade på huvudet innan jag hoppade ner från sängen och gick fram till Justin över de ljusa trägolvet, jag drog tag om hans hand och studerade hans gyllenbruna hy i två sekunder innan jag började dra honom mot sängen.
Jag mötte hans bruna ögon och han skakade dramatiskt på huvudet, men han skrattade.
- Nej, Mercedes jag vill in...
- VAD SA DU FÖR NÅGOT? JAG HÖRDE INTE RIKTIGT? utbrast jag och skrattade högt. Jag hoppade upp i sängen och drog upp honom efter mig, jag var ungefär 40 centimeter längre än Justin när jag stod i sängen, så jag var typ väldigt kort egemförelse med honom när jag stod normalt.
Kanske inte så kort, men ändå.
Justin skrattade till och hoppade upp i sängen.
- Okej då! utbrast han och log stort, han började sedan hoppa högt i sängen. De andra höll på att hoppa på mig flera gånger, men det struntade jag fullkomligt i.

-

- Det är okej att bo tillsammans med Fredo va? frågade Kenny vid matbordet på kvällen, jag skrattade till och sneglade på Fredo.
- Det är en riktig pina, jag vet inte riktigt om jag kommer klara av det, men jag får väll göra så gott jag kan! utbrast jag sarkastiskt och skrattade till.
- Men va bra att du försöker! utbrast Fredo och skrattade till.
- Ja, som jag sa, jag kommer bli pinad, men jag kanske överlever, annars får ni väll lämna kvar kvarleverna på arenan, jag kan väll få leva kvar på något grymt ställe! skrattade jag och alla kollade med höjda ögonbryn på mig.
- Jag förstår dig, det är en pina att sova i samma hotellrum som Fredo, skrattade Justin och log stort. Två rader kritvita tänder visades och jag log tillbaka, dock inte lika stort, då jag inte ville visa tänderna.
- Då delar vi den känslan! sa jag och log. Justin nickade.
- Alltid.

-

- Godnatt, sa Alfredo på kvällen innan han kurade in sig i täcket och somnade snabbt. Jag låg ensamt kvar och funderade. Jag visste vad jag gjorde här och att jag redan älskade detta stället. Folket var underbart och allt var bäst. Jag suckade frustrerat och log sedan stort.
Om jag fick bestämma själv skulle jag aldrig åka härifrån, jag skulle stanna med detta gänget föralltid!
Men det kunde jag inte.
Och det visste jag.
Jag skrattade till åt mina funderingar och la mig på sidan för att kolla in i Fredo's nästintill snaggade nacke. Jag slöt ögonen och singlade sakta ner i en orolig sömn, tankarna rusade runt i huvudet och plötsligt kom Moshe upp också.
Moshe Smith. Jag älskade dig. Jag skulle göra allt för dig då. Allt. Då.

MERCEDES PERSPEKTIV

Jag skrattade till när Fredo sa det sista, han kollade sedan mot tv:n och gav ifrån sig en suck.
- Ska vi byta kanal?
- Vi kollar på film ditt dumbass! Jusitn slog Afredo i bakhuvudet och de båda började skratta. Jag drog upp fötterna från det kalla golvet till soffan och höll mina armar om de.
- Gud va kallt det är här inne, sa jag och suckade. Alfredo kollade chockat på mig.
- KALLT? Jag blir överhettad. Jag kollade ner på hans tjocktröja och höjde ögonbrynen.
- Inte konstigt med den där vinterjackan! skrattade jag och drog lite i hans tröja, han började krångla av den och räkte över den till mig.
- Ta den, jag dör av värme! Jag log tacksamt mot honom och drog på mig den. Jag la håret över den och delade de så att det låg på tjocktröjans framsida. Jag suckade trött och kollade mot skiten som visades på tv skärmen.
- Okej, seriöst, ska vi sätta på någon NORMAL film? Justin nickade och gick fram mot tv:n.
- Okej, paranormal activity 2? frågade han och räkte upp filmen.
Oh nej, inte den filmen. Jag hatade spöken, jag skulle aldrig våga sova inatt.
Alfredo nickade.
Jag hade inget annat val än att nicka. Justin stängde av den andra skiten och satte på paranormal activity istället. När den väl var på och visades på den stora platt-tv:n kom han tillbaka och satte sig jämte Alfredo i soffan.
- Jag lovar att skydda dig om du blir rädd, viskade Alfredo i mitt öra och skrattade till. Jag vände mig mot honom och sa:
- Jag lovar att skydda dig om du blir rädd.
- Ha-ha, låtsas-skrattade han, han log stort.
Jag vände mig mot filmen igen och fick genast en halv hjärtattack, Alfredo skrattade för fulla muggar och Justin höll sig för skratt.
De hade ingen aning om hur mycket det skulle skratta åt mig innan denna filmen var över.

-

Justin och Alfredo låg nästan dubbelvikta på varann av garv, som jag trodde hade de fått sig ett par -för många- skratt pågrund av mig.
Hur någon kunde ha kul ut mig när jag satt där livrädd i soffan med kudde och filt i händerna fattade jag inte riktigt, men jag fick väll bara ta deras humor som den var. Och den var verkligen inte den bästa.
- Okej, seriöst, vad skrattar ni åt nu, filmen är ju för fan redan slut?
- Du skulle sett dina miner! tryckte Alfredo fram och Justin kunde inte hålla sig från ett till skrattanfall.
- Ja, ni kunde tatt hit en spegel, mumlade jag irriterat och kollade mot tv:n där eftertexterna rullade.
- Justin kunde du inte tänkt på det?
- Det får helt enkelt bli nästa gång!
- Jag har några frågor angående resmedel och sådant på den lilla turnen.
- Vi checkar in på hotell, alla får ett eget, ibland får du och Fredo dela, då de inte hade några när vi tänkte boka till dig.
- Du bestämde ju dig ganska sent, sa Fredo och kollade hånflinande på mig.
- Det var inte ens jag som valde, skrattade jag och han skakade på huvudet och ryckte på axlarna.
- Det är ju sant, skrattade han och jag nickade.
- Det är sant.
- Men i alla fall, började Justin och jag kollade med stora ögon på honom, det kommer nog va ganska mycket folk, och om det blir det, håll dig bakom mig, Fredo eller Kenny. Okej? Eller någon annan i crewet. Vi vill inte att någon ska komma bort! sa han och jag nickade.
- Jag fattar, hålla mig bakom dig, Fredo, Kenny eller någon annan i ditt crew.
- Vårt, rättade Fredo.
- DU sjunger ju inte, skrattade jag och hånflinade lite åt honom.
- Hur vet du det?
- Sjung då! skrattade jag och fick en typiskt Fredo min tillbaka.
- Jag kan fotografera.
- Så du är typ "fotografen"? frågade jag och kollade stirrande på honom. Han skrattade till och nickade.
- Blandannat.
- Coolt! Kan inte jag få testa någongång?
- Bara du inte tar min plats så, skrattade Fredo och blinkade med ena ögat mot mig, jag skrattade till och skakade på huvudet.
- Nejdå, jag lovar.
- Men jag tror att Justin vill att jag tar shirtless bilderna, han kommer nog se ut som en tomat annars. Och då kan ju beliebersarna undra vem fan som tog kortet, de kommer fatta att det inte var jag direkt. Jag skrattade till och sneglade på Justin som skrattade till och slog till Fredo på armen.
- Du ska inte få ta några shirtless bilder i år! skrattade han och Fredo putade med ena underläppen.
- Seriöst? Jag som hade sett framimot sååååå att se dina stora snygga muskler! Han pratade tjejigt och både jag och Justin började skratta.
- Du kan få se de ändå, skrattade Justin och flinade. Alfredo skrattade till och skulle precis säga något när Justin skrattade till och sa:
- Vi kanske badar någongång, jag skrattade till, detsamma gjorde Fredo.

-

Jag tassade snabbt över till mitt hotellrum. Öppnade dörren och sprang snabbt på tå in, jag letade fram min tandborste i resväskan, tassade bort till badrummet, borstade tänderna och tassade sedan tillbaka till resväskan för att lämna tandborsten. Jag drog av mig mina kläder, inklusive Fredos tjocktröja, och la mig sedan ner i sängen med endast underkläder på mig. Jag satte snabbt mobilen på flera alarm runt halv 6 till 6.
Det var svårt att sova, och när jag väl gjorde det var det en orolig sömn jag kom in i, i vetan om att ja skulle gå upp inte så många timmar senare och spendera hela dagen med en popstjärna och sin kusin.
Nästa dag var en helt vanlig dag.
Och juste, popstjärnan var en helt vanlig kille.
En helt vanlig kille som alltså kunde falla, falla för en tjej.

-

Jag vaknade med ett ryck, vände mig mot min gamla mobil och stängde av alarmet innan jag la mig ner i sängen igen, jag kunde inte somna om igen, verkligen inte somna om igen.
Ett ben, två ben. Jag drog hasigt och trött benen över sängkanten. Jag sträckte på mig och pep som en hund innan jag orkade resa mig upp och vandra mot toaletten. Jag gjorde det jag skulle och gick sedan ut för att hämta mitt smink och ställa mig vid den stora hallspeglen, jag la allt smink på de lilla bordet bredvid där jag blandannat hade kort-nycklen. Jag började med att lägga på lite maskara, eller mycket maskara och satte sedan på det andra sminket jag brukade använda.
Jag kände mig för sminkad för det jag skulle göra idag. Men jag orkade inte ändra det så det fick bli så. Jag gick bort till min resväska och undrade vad jag skulle ta på mig. Joggingbyxor? Jeans? Jag bestämde mig för att ta ett par jeans, samma som jag använt dagen före och ett svart linne, tillsammans med en svart munkjacka. Jag fixade till håret innan jag kollade runt i rummet och hämtade mina få saker, Justin och Fredo hade noga sagt åt mig att jag inte behövde städa eller något, så jag gjorde det inte heller. Jag gick bara ut.
Med vetskapen om att jag snart skulle till en annan stad, i ett annat land.

-

- Vi ska till Norge. Justin log stort åt det Alfredo sa.
- Jag ska till Norge för första gången! hurrade han och skrattade. Fredo kollade på honom och skakade på huvudet. Han pekade sedan bak mot honom med tummen och gjorde någon konstig min medans han ryckte på axlarna.
- Jag har ingen aning om varför han är så excited! skrattade han och jag log stort och ryckte på axlarna.
- Inte jag heller!

MERCEDES PERSPEKTIV:

Justin fick ut sin nyckel och vi gick nöjda upp till vår våning igen, eller vår och vår, det fanns ju fler personer som bodde på våning 5, men det fanns ju fler personer som bodde där. Det var ju inte bara vi, på hela våningen.
- Skulle jag komma till dig klockan 9? frågade jag och kollade lite på honom, han nickade kort.
- Ja, Fredo tycker vi tre ska lära känna varanndra lite mer, vi ska ju faktiskt umgås i två veckor. Jag skrattade till och nickade.
- Aa, det var ju en smart ide. Han nickade och sa hejdå innan han gick in till sig. Jag öppnade snabbt dörren och denna gången funkade det. Jag log nöjt och rullade in resväskan i lägenheten.
När hallen tog slut och ett stort vardagsrum öppnade sig tappade jag hakan, min hand la sig för min mun och jag kollade mit runt snabbt.
Rummets färg var guld, det var guld detaljer överallt. Jag kollade runt, gardinerna blandannat var guldiga.
Hur hade de råd med detta?
Jag gick fram och kände på gardintyget med mina fingertoppar. Det kändes som silke, det kanske var silke? Jag gick runt en stund och studerade allt.
Soffan var kritvit och dyr som skamm medans bordet också var vitt med guldiga detaljer. Mattan jag gick på var dock svart och golvet par av de finaste träet.
Om vår lägenhet hemma i Washington ändå kunde se ut såhär!
Jag fortsatte att inspektera rummet och när jag kom till sovrummet tappade jag hakan, ännu en gång.
Det var en av de största sängarna jag sett. Det var säkert en trippel säng! Skynkena som hängde över sängen och täckte vissa gavlar, jag sprack upp i ett leende och gick snabbt fram till sängen och kände på den.
Det var en vatten säng. Den största vattensängen jag hade sett i hela mitt liv också, inte för att jag hade sett så många vattensängar.
Moshes föräldrar hade en vattensäng.
Moshe.
Jag stötte bort tankarna. Jag skulle inte tänka på honom.
Jag la mig ner i sängen med alla kläder på. Jag suckade högt och glatt, det var en av de skönaste sängarna jag luggit i, i hela mitt liv. Jag drog av mig byxorna, sockarna och tröjan för att lägga mig ner under lakanen och lägga mig i fosterställning med benen uppe vid hakan. Jag suckade trött och kände tröttheten spridas inuti mig.
Jävla yetlag.

-

Tre hårda knackningar på dörren. I takt, knack knack knack. Jag satte mig käpprakt i sängen. Kollade ner på min kropp, de ända jag hade på mig var bh:n och mina favorit trosor. De matchade varann, typiskt mig.
Jag svängde fötterna över sängkanten och ställde mig försiktigt upp på golvet. Jag hann slänga en blick mot klockan innan jag sprang mot hallen och drog ut första bästa plagg ur min resväska.
En lång svart shorta, som var i princip genomskinlig. Jag drog snabbt på mig den och hann knäppa några knappar och ta fram håret för att skydda lite av mig.
Jag visste ju inte vem det var som stod utanför?
Det fick jag dock snart veta då jag öppnade och fick mig en riäl chock.
Det var Justin som stod där utanför. Han log stort mot mig och kollade mig i ögonen innan han kollade ner och fick ett chockat uttryck.
- Ehm, förlåt. mumlade han och vände sig om. Jag kliade mig i ögonen och kollade upp mot hans ryggtavla.
- Ehm, det är mitt fel, vad ville du? det lät kaxsigt, men det var inte så jag menade.
- Klockan är typ kvart över nio, så jag bara undrade om du glömt det, asså att du och Fredo skulle komma. Alfredo höll på med godiset, så därför kom inte han, det var inte meningen att tränga sig på, ursäktade han och jag skrattade till.
- Det är ju inte du som står här halvnaken framför en popstjärna, jag sa det med ett leende och det var menat som ett skämt, men han skrattade inte. Han gav mig bara en kort blick innan han mumlade något som kunde betyda:
- Snälla, se mig inte som en popstjärna, nästan vedjande han och försvann sedan in till sig. Han hade gett min kropp en kort blick innan han gått. Jag suckade djupt, samtidigt som samvetet sprang ikapp mig.
Såklart han inte ville att någon skulle påpeka att han var känd hela jävla dagarna.
Han kanske trodde jag var världens belieber, som gjorde några framkämpade försök att gömma det.
Han kanske trodde att Fredo's kusin var västa psykot.
Han kanske inte ville ha med mig mer?
Jag stängde dörren försiktigt och gick in och rotade runt i min resväska.
Jag drog tillslut fram ett par grå förstora jogging byxor och ett vit, tight kort linne. Jag drog på mig allt och kollade mig seadn i speglen. Linnet blottade en liten lite rand av min mage längst ner. Jag log mot speglen, men kunde inte släppa mina tidigare ord till Justin:
"Superstjärnan" Fuck. Hur kunde man ens komma på något så patetiskt? Jag suckade djupt och flätade håret i en lång fläta som fick ligga fritt på ryggen. Jag satte borstade luggen som nästan hängde i ögonen vid detta laget. Jag hade inte klippt mig hos en frisör på, ganska länge. Jag ville inte klippa av mig mitt allt, håret. Även flätan slutade vid svanken, och jag gillade det. Jag hade alltid älskat långa tjocka flätor, och även fast mitt hår var långt var det tjockt, det tunnade inte ut sig så mycket, bara så mycket som behövdes.