Önskar
Önskar att jag kunde publicera ett kapitel idag, men måste plugga efter maten och hinner antagligen inte skriva något... Är SÅ SKRIVSUGEN JUST NU. I am so sorry....
Glad Halloween!
Svar på några kommentarer!
Från: Anonym:
Asbra! :) fattar inte vart du får alla ideér ifrån! Skulle inte klara att komma på saker som ska hända hela tiden! Vet du vad exakt som ska hända i novellen alltså till slutet eller kommer du på när du skriver? Kram:)
Svar:
Ja, jag vet mer eller mindre vad som ska hända i hela novellen, har hela slutet planerat C: Jag hoppas verkligen ni kommer gilla den! :3 KRAM!
2.
Från: Isabell:
(..........) Och så vill jag veta vad du tycker om dem nya låtarna än så länge? Heartbreaker, All That Matters och Hold Tight. :) <3
Svar:
Jag tycker om dem! Men helt ärligt så saknar jag ALAYLM och AATW :C Saknar den snabba musiken, som man kunde släppa loss till och så... Men jag gillar dessa låtarna med, men alla är så långsamma liksom :C Men jag gillar dem c: KRAM!
3.
Från: Louise:
Amazing, undra hur Charlie reagerar.... Längtar till nästa kapitel! En fråga också hur gammal är du?
Svar:
Ja... Vi får se både hur hon reagerar... OCh hur hon får reda på det... ;D Jag är 15 och går i 9:an c: Så massa plugg nu :C Därför uppdateringen försämrats :/ KRAM!
4.
Från: Anonym:
Kapitelet var super bra och jag undrar bara bär kommer bästa kapitel ?
Puss och kram till dig<3
Svar:
Jag ska iväg nu, från idag (söndag) till tisdag, så efter tisdag någongång :'( mlf. (←fråga inte vad det betyder, jag har INGEN aning. heh) KRAM!
Jappjapp, några frågor jag fick på förra kapitlet! :) Älskar frågor, fråga gärna!
Jag kanske ska angagera en frågestund någon gång? Vad tycker ni om det? :)
Fortsätt kommentera på förra kapitlet och observera att det inte kommer något kapitel söndag→tisdag :( Jag ska till min gammelmormor och har ingen connection med varken dator eller internet :(
KRAM OCH PUSS ALLIHOPA!
Länkbyte - http://biebzters.blogg.se/
Chapter 29.- Charlie
”Min mamma är advokat och min pappa läkare.”
”Oj.”
”Japp.” Jag drog ett djupt andetag, började plötsligt känna mig ganska trött.
”Sova nu, för du kommer väll inte berätta om din familj ändå?” Han skrockade till, men skakade på huvudet.
”Nej, det kommer jag tyvärr inte, Jen.”
”Usch, kalla mig inte Jen!”
”Varför?”
”Jag blev alltid kallad det när jag var liten, och jag hatade det!” Han skrattade till och kysste min hjässa.
”God natt.”
Justins perspektiv:
”Det var… Annorlunda.” sa jag när jag fick syn på vad Jenna hade på sig. Hon hade korta, inte för korta, men korta, grå shorts på sig. Knähöga söndriga knäsockar, ett par svarta genomskinliga tights under, en t-shirt med en döskalle och en svart tunn kofta över. Jag hade aldrig sett henne med sådana här kläder innan, det var annorlunda, inte för att jag inte gillade det, det var fint, men det var ändå annorlunda. Jag kollade upp i hennes ansikte och upptäckte en gråstickad mössa på hennes huvud, antagligen en del i hennes style för dagen. Jag visste att hon hade varierad stil; men inte såhär varierad.
”Då matcher väll vi då.” snäste hon tillbaka, klart på dåligt humör. Hon korsade armarna på bröstet och kollade surt på mig. Jag blev chockad och rynkade ögonbrynen, hon brukade inte snäsa mot mig så.
”Ehm, det var inte så jag menade… Jag tycker det är… Fint…”
”Du låter inte så övertygande.” snäste hon. Jag rynkade ännu mer på ögonbrynen.
”Jag tycker du ser fin ut, jag är bara inte van vid att du har på dig så… Ja, du vet, mörk---.”
”Är det något fel eller?” Jag suckade och skakade på huvudet, höll upp händerna i en beskyddande gest och backade bak ett steg. Ville inte göra detta till något argument.
”Jag är ledsen Jenna, jag menade det inte så, du ser jättefin ut!” sa jag och kollade djupt in i hennes ögon. Hon slappnade av och höll plötsligt armarna för magen.
”Jag är ledsen, jag överreagerar, jag har bara så ont i magen, det går aldrig över! Jag fattar inte, jag har redan fått mens! Men mensvärken försvinner inte! Den brukar alltid försvinna!” Hon lät frustrerad, och jag förstod henne. Hon hade redan stannat hemma två dagar denna vecka för mensvärken. Två dagar där hon inte kunde gå överhuvudtaget, och jag hade fått bära henne överallt. Överallt. Det värsta för henne de två dagarna för henne var att hon inte kunde duscha, jag hade erbjudit henne att göra upp ett bad åt henne, men hon hade dumförklarat mig för tanken. Hon kunde ju inte bada med mens, fattade jag inte det? Hon hade hållit ett långt föredrag om detta för mig, ett föredrag jag helst viljat slippa. Men jag hade förstått henne. Och det var synd om henne, jag var glad att jag inte var tjej.
”Jag vet, baby.” sa jag och gick fram till henne, la armarna om henne och kramade om henne hårt, hon la armarna slött om min midja och jag lämnade en mjuk kyss på hennes panna.
Sedan kramade jag om henne igen, mjukt och försiktigt.
”Var hemma idag med då?” viskade jag försiktigt, hade inget emot att slippa träna och ignorera henne hela dagen, men hon skakade på huvudet i min famn.
”Charlie kommer tro att jag har någon annan anledning att inte komma till jobbet, så kommer hon komma hit och se dig, och så kommer hon få reda på oss.”
Någonstans långt inne i min kropp högg det till. Varför ville hon inte att någon skulle veta om oss? Ville hon inte att någon skulle veta att hon var med mig, hur vi nu var. Jag visste inte ens vad vi var. Och jag ville inte fundera på det, så jag bara kramade henne hårdare, drog in den söta doften av hennes hår och kysste hennes hjässa.
”Ska vi dra?” viskade hon, jag nickade och drog mig bort från henne, när hennes händer lämnade min midja slöt hon de om magen igen.
”Du är jättefin, Jenna.” sa jag och smekte hennes kind mjukt med tummen, ”Förlåt för innan.” Hon log mot mig och ställde sig på tå för att kyssa mina läppar, hon la ena armen om min nacke och kysste mina läppar försiktigt. Sedan kollade hon in i mina ögon och viskade:
”Det gör ingenting, jag överreagerade.” Hon kollade ner på min t-shirt, en vit med en döskalle på. Döskallen hade hörlurar på skallen, ”och vi matchar, båda har lite creepy tema idag, jag gillar det.” viskade hon och log upp mot mitt ansikte.
”Jag med.” viskade jag med händerna på hennes höfter, smekte hennes jeansbeklädda höfter mjukt, en aning belåtet.
”Vi ska nog dra nu, så att jag inte kommer försent.” Jag suckade, men nickade och tog ett steg ifrån henne. Greppade sedan tag i hennes hand och drog ut henne från lägenheten.
~
Jennas perspektiv:
Jag var tvungen att luta mig över kassan av värken i magen, den huggande känslan var tydlig hela tiden. Jag behövde Justins händer, hans varma smala fingrar, hans lugna massage. Jag gömde ansiktet i händerna och försökte minnas hans händer på min mage, ville bara springa in till honom och be honom massera mig. Jag kollade upp, såg honom genom glaset som gjorde så att man hade uppsikt över gymmet hela tiden. Han lyfte tyngder, svetten rann från hans ansikte och musklerna i hans armar spändes när han lyfte upp tyngden en sista gång. Han la den ifrån sig på ”stället” över sitt huvud och satte sig upp. Hans svarta träningströja jag tappat räkningen på hur många gånger jag tvättat var blöt av svett, hans hår också. Det stod åt alla håll och kanter av svett. Jag fäste blicken vid honom, tänkte bort smärtorna i magen, tänkte på svetten som rann sexigt nerför hans muskulösa rygg. Plötsligt vände han huvudet mot mig, hade antagligen känt min blick mot sig. Ett vitt leende spreds på hans läppar, sedan gav han mig en slängkyss. En mjuk en, och jag låtsades fånga den för att placera det på mina läppar.
Precis när jag skulle släng kyssa honom tillbaka avbröt en röst mig från höger.
Det var Charlie.
”Besvärar magen dig fortfarande?” frågade hon bekymrat. Jag försökte kamouflera min slängkyss-min med att torka mig om läpparna, hon rynkade på pannan, men lämnade det. Och det var jag glad över. Jag slängde Justin en kort blick innan jag vände mig tillbaka till Charlie, han hade lagt sig ner och lyfte nu tyngder igen. Jag längtade så att det värkte till klockan fem.
Jag nickade som svar på Charlies fråga.
”Ja, den brukar aldrig besvära såhär länge.” Jag suckade tungt och hon vad mig en sorgsen blick.
Precis när han tänkte svara högg det till värre i magen än förut och jag var tvungen att vika mig dubbel för att kunna ta emot smärtan utan att falla omkull. Jag la armarna krampaktigt om magen och gnydde till. Charlie steg fram till mig och kramade om mig mjukt. Smärtan i magen förmindrades och jag kollade upp på henne samtidigt som hon sa:
”Jag skjutsar hem dig.”
Justins perspektiv:
Klockan var fem och jag var precis påväg att lämna gymmet. Jag hade längtat efter Jenna hela dagen, men inte sett till henne på ett tag. Inte sedan jag slängkysste henne. Precis när Charlie kom igen och jag återgick till mitt tränande. Som jag förövrigt började bli ganska trött på, både på att jag och Jenna var tvungna att vara hemliga hela tiden, och att träna. Jag hade tränat nu ca varje dag i lite mer än en månad. Det var ganska uttråkande, men vissa dagar tränade jag inte musklerna. Bara sprang, i omgångar. Och vilade, såklart. Hängde i omklädningsrummet och försökte undvika de andra som tränade. Som ibland kunde vara ganska många. Både killar och tjejer sprang på löpbanden eller lyfte tyngder. Men jag pratade inte med någon, lyssnade på min musik och skötte mitt egna.
Precis när jag tänkte öppna dörren ut hörde jag Charlies röst bakom mig, hon pratade med någon, Kevin kanske. En av killarna som jobbade här. Jag hörde inte exakt vad Charlie sa, men jag hörde Kevins svar:
”Jenna?” Jag stelnade till. Jenna? Varför pratade de om Jenna?
”Hon åkte hem innan, eller jag skjutsade hem henne. Hon hade så ont i huvudet att hon knappt kunde st--, tänka.” Hon ändrade ordet stå till tänka, snabbt. Kevin märkte det inte, men det gjorde jag. Jag stelnade till. Hade Jenna åkt hem? Jag kollade bak och mötte Charlies blick i samma sekund som hon och Kevin rundade hörnet ut från personalrummet. Charlie log snabbt åt mig, öppnade munnen för att säga något, men hann inte innan jag redan skyndat mig ut ur dörren och släppt den bakom mig. Jag gick med raska steg mot parkeringen, med min svarta ryggsäck på ryggen, med alla värdesaker jag ägde, som inte var många. Det var inte så att jag inte litade på Jenna, det gjorde jag, väldigt mycket. Mycket mer än jag hade litat på någon de två senaste åren. Jag hade inte lärt mig att lita på någon, till jag träffade Jenna.
Jag svettades i min skinjacka, det var alldeles för varmt för att ha skinjacka, jacka överhuvudtaget faktiskt. Det var säkert 25 grader, minst. Men jag orkade inte stanna och ta av den, fortsatte hellre med den på mig.
När jag kom fram till parkeringen stod Jennas bil där, men ingen Jenna syntes till. Jag suckade, det Charlie sagt var sant. Hon var inte här längre, jag drog ett djupt andetag och började min vandring mot Jennas lägenhet, vår lägenhet. Nästan.
Jennas perspektiv:
Justin var kvar på gymmet och jag låg i min säng med armarna runt magen. Huggen hade avtagit, men jag orkade inte resa mig upp. Låg hellre kvar i sängen och oroade mig för Justin än att resa mig upp och göra något annat. Jag hoppades på att han inte hatade mig, vad skulle jag säga? ’Charlie tvingade mig att åka med henne’, skulle inte fungera. Visst, Charlie hade tvingat mig att följa med henne, men det var ändå ett tanigt argument.
Jag hörde hur dörren öppnades, sedan stängdes. Jag hörde hur han slängde sin ryggsäck på golvet och drog av sig skorna, hur han drog av sig jackan och tassade över golvet mot mitt rum.
Äntligen orkade jag resa mig upp. Jag reste mig upp och vandrade ut ur rummet för att möta honom, när jag fick se hans svettiga ansikte och svettfläckar på den vita t-shirten fick jag dåligt samvete.
”Förlåt…” viskade jag och stannade när han gjorde det, vilket han gjorde några meter framför mig. Han såg inte arg ut, bara trött och varm. Hans ansikte var rött av ansträngning, hans hår stod rakt upp av hur många gånger han dragit handen igenom håret.
”Jag är så ledsen…” viskade jag när han inte svarade, han suckade utmattat och log, precis när han skulle börja prata avbröt jag:
”Jag kunde bara inte berätta om oss, att du kunde skjutsa hem mig. Jag vill inte att hon ska veta om oss ännu. Förlåt mig.” Leendet försvann från hans läppar, han kollade förläget bort. Korsade armarna på bröstet. Såg ut att vara i djupa funderingar.
”Varför kan du inte berätta för henne om oss?” frågade han plötsligt, jag blev lite tagen av hans fråga. Jag trodde han accepterade det, att jag ville vänta.
”Jag vill bara att vi ska vara säkra på att… Allt fungerar och att vi inte… Tröttnar på varandra…” sa jag och rynkade pannan.
”Jag kan inte ge dig något, Jenna”, sa han, bytte nästan ämne och kollade in i mina ögon, ”du fattar det va?” Jag rynkade pannan.
”Jag vet att du inte kan ge mig något, det behövs inte, det enda jag vill ha är dig.” svarade jag ärligt.
”Varför kan du då inte berätta om oss för Charlie, om du vill ha mig så mycket?” Han hade fortfarande händerna i kors framför bröstet.
”Det är för tidigt, jag har aldrig varit i ett förhållande förut… Jag vill att det ska vara perfekt.” sa jag och kollade djupt in i hans ögon.
”Jag har bott här i en månad Jenna.”
”Men det var en vecka och några dagar du kysste mig.” Han blev tyst, kollade bara på mig. Han släppte händerna på sidorna och suckade.
”Jag fattar bara inte varför du inte vill berätta för henne, inte något om mig… Vill du inte att jag ska vara här längre? Bara säg till, bara säg till så drar jag…” Han kollade upp på mig med sårade ögon. Jag var helt ordlös. Hur kunde han ens tänka något sådant? Att jag inte ville ha honom här. Jag gick fram till honom och slängde armarna om hans hals, kramade honom hårt. Tryckte hans kropp mot min, han kramade mig tillbaka och jag tryckte mina läppar mot hans hals.
”Såklart jag vill ha dig här, lova mig att aldrig ifrågasätta det igen, okej?” Jag la handen om hans nacke och kollade upp i hans ansikte. ”Vi berättar för Charlie imorgon, okej?” Han kollade med rosiga kinder ner på mig, log och kysste mina läppar mjukt.
”Okej.” Han såg glad ut. Och jag var också glad.
”Kom så kollar vi på film eller något.” viskade han och drog mig mot tv-rummet.
kanske inte så händelserikt som jag tänkt mig, men två småsmå "bråk" typ, heh. Älskar att skriva bråk av någon anledning, men suger på att komma på anledningar till att de bråkar. ups
Vad tyckte ni annars?
I nästa eller nästnästa kapitel kommer en sak som jag ser framemot att skriva, MYCKET, HAHA :D
GODNATT.
OCH
KOMMENTERA.
minst.... 23?
Länkbyte - Biebsnovel.blogg.se
GÅ IN PÅ DENNA BLOGGEN OCH LÄS NU DIREKT!
vet inte vad rubriken ska vara :)
Fler kommentarer!
Hur kommer det sig alltid att jag behöver lägga upp ett sådant här inlägg? :c
Snälla, jag vet att kapitlet SÖG fett, men snälla, ngr föer kommentarer är de väll ändå värd? :c
Chapter 28.- I think you forgot something
”Eyy, kolla inte bort babe.” sa jag tyst, smekte hennes käke mjukt.
”Jag mår bra.” viskade hon mig, jag visste inte om jag skulle tro på henne.
”Säker?” Hon nickade. Jag visste ändå inte om jag trodde på henne.
”Okej.” sa jag, släppte hennes hand och la den på badkarskanten igen. Tystnaden spreds omkring oss. Men det var ingen jobbig tystnad, faktiskt var den skön. Vi slängde förstulna blickar på varandra. Mötte varandras blickar ibland, kollade snabbt bort. Jag vet inte varför det blev så, det bara blev så. Automatiskt.
Efter ett tag tog hon min hand, med sin lilla hand och med sina smala fingrar. Hon drog ner den under vattnet, utan att säga något. Hjärtat började öka sin takt när en galen tanke rusade förbi min hjärna. Ville hon att jag skulle röra henne…? Men hon höll bara i den, i det varma behagliga vattnet. Jag sträckte ut mina fingrar med min blick i hennes, hon hindrade mig inte, höll bara kvar i min hand. Även fast jag sträckte på mina fingrar, försökte röra hennes hud. Men jag kom inte åt någon, förutom hennes hand såklart, hon log sött åt mig. Visste vad jag ville med min utsträckta hand.
”Du, jag tänkte på en sak. Det är ganska kyligt här uppe, jag skulle inte få krypa ner till dig va?”
Jennas perspektiv:
Jag bara stirrade på honom. Följde hans vackra ansiktes konturer, försökte förstå om han skojade eller menade allvar. Han såg helt allvarlig ut. Jag hoppades på att han skojade. Skulle han bli sur om jag svarade nej? Jag bara fortsatte stirra på honom, uttyckslös i ansiktet.
Plötsligt släppte han min hand, reste sig från pallen och backade några steg från badkaret, jag satte andan i halsen när han snabbt drog av sig t-shirten som innan täckt hans överkropp. Jag stirrade bara på honom, det skulle inte förvåna mig om jag såg skräckslagen ut, panikslagen. Han drog av sig sockarna snabbt innan han knäppte upp byxorna och lät de falla ner till marken.
När min blick gled ner över hans bara överkropp och över hans kalsonger gav Justin upp och började gapskratta. Han vek sig på mitten och hans vackra klingande skratt ekade i de jordgubbsdoft fyllda rummet. Hans skratt var inte elakt, inte hånande, bara glatt, som om jag dragit ett riktigt bra roligt skämt. Jag rynkade pannan och undrade vad han skrattade åt, satte mig upp bättre i badkaret, för att delvis se honom bättre, delvis försöka stirra ut honom. Man tog inte en person som satt ner som en hösäck seriöst.
Sedan började även jag skratta. Jag hade inte en aning om varför, det bara blev så. Tillsammans skrattade vi tillsammans så att båda blev helt röda i ansiktet, sedan skrek jag åt honom:
”Vad skrattar du åt!?” Sedan började jag skratta igen. Jag hade fortfarande ingen aning om varför, kanske var det chocken av vad som hände innan som släppte, eller så var det bara situationen. Justin stod framför mig med endast kalsonger, alla kläderna på golvet, och jag satt här helt naken, det enda som täckte mig var det skummiga vattnet.
”Du skulle sätt din min!” skrattade han, med avbryt mellan varje ord, där han skrattade så att han inte fick luft.
”Fuck you! Sluta skratta åt mig!” skrattade jag, jag visste inte vad jag skulle säga, så jag skrattade bara. Jag brukade nästan aldrig svära annars, bara ibland, väldigt sällan. Justin kollade upp på mig i några sekunder innan vi började skratta, när vi båda lugnat ner oss satte han sig på pallen igen, bara med kalsonger denna gång. Jag försökte verkligen att inte kolla – det gick sådär, men jag försökte verkligen. Han höll blicken i mina ögon hela tiden, kollade inte ner i vattnet, inte på mina bara axlar och nyckelben. Han kollade inte, men han höjde handen och smekte mitt vänstra nyckelben mjukt med sin högerhand, mjukt över det, utan att säga något eller kolla ner. Hans mjuka beröring gav mig gåshud över hela kroppen. Från huvudet till tårna. Sedan lutade han sig mer mot mig och drog handen ner över huden precis över bröstet. Jag kollade djupt in i hans ögon.
”Jenna?” viskade han. Jag nickade. Han drog ner handen ännu mer mot mitt bröst, men mot sidan. Jag märkte hur ett retligt flin var placerat på hans läppar, men jag hade ingen aning om varför det var där? Vad var det som var så roligt?
En rysning for igenom min kropp varje gång han flyttade sin hand, det spelade ingen roll om han flyttade den en millimeter eller fem centimeter. Jag rös lika mycket ändå. Jag fattade inte ens varför jag lät honom röra mig såhär, vi hade kysst varandra för tre dagar sedan, vi hade känt varandra en månad. Men även fast jag inte visste så mycket om honom, kände jag att jag kände honom. På något sätt. Han avbröt mina tankar snabbt.
”Du glömde visst något.”
Jag hade helt glömt hur jag gömt en del av min kvinnlighet för honom bara tio minuter tidigare. Och nu stod jag helt toppless här framför honom, med allt blottat. Mitt ansikte blev snabbt rött och jag gled snabbt ner i badkaret, Justin log stort, retligt, men kärleksfullt. Sedan började han skrocka tyst. Antagligen åt mitt röda ansikte.
~
Vi låg i soffan. Våra ben var ihop slingrade och jag låg med huvudet mot hans hals. Kollade upp i taket med böjt huvud, lyssnade till den dåliga filmen som Justin envisats med att han ville kolla klart på när jag sagt att jag ville sova. Han hade bett mig att komma och lägga mig hos honom, så det gjorde jag efter att jag var klar med mina kvällssysslor. Gå på toa, borsta tänderna, håret, byta om till pyjamas. Jag var trött, men jag kunde inte sova. När jag blundade ploppade mannens kalla ansikte upp i huvudet på mig, kalla blå ögon. Jag drog ett djupt andetag. Lyssnade på Justins andhämtning, lyssnade till de tysta ljudet av hans andhämtning. Han låg på sidan med ryggen mot armstödet, jag låg framför honom med ryggen mot tv:n. Han kollade över mitt huvud, strök mitt huvud försiktigt med kinden, kysste mig på hjässan ibland. Så att små rysningar for igenom min kropp. Hans kyssar gjorde något med mig som jag inte kunde förklara, det började bubbla i magen och jag blev alldeles varm. Som kokande vatten.
Men även fast jag låg i hans trygga varma famn, men kokande vatten i magen, kunde jag inte sova. Inte komma till ro, inte få ur mannens kalla ögon ur mitt huvud. Jag drog ett djupt andetag igen, ville få hans uppmärksamhet, utan att riktigt kalla på honom. Ville inte störa honom så uppenbart, jag ville inte att han skulle veta att jag ville störa honom. Men jag ville ändå störa honom.
Jag drog ett djupt andetag till, suckade, stönade och stånkade. Ändrade ställning i hans famn, med hans armar om min midja, vände och vred på ansiktet, slöt vänsterarmen om hans midja, tog bort den igen. Vred och vände på benen. Allt för att få hans uppmärksamhet. Men han märkte mig inte, och om han gjorde det gav han mig ingen uppmärksamhet. Bara tystnad och stirrande mot tv:n. Jag vände mig om i hans famn, så att jag låg med ryggen mot hans bröst. Äntligen drog han ett djupt andetag och höll mig närmre sig, så att jag inte skulle trilla av soffan. Även fast den var ganska bred och jag nog inte skulle trilla ur den, även fast Justin inte hade sina armar om min midja.
”Vad är det, Jenna?” frågade han, en aning irriterat, inte alls som han brukade låta. Jag la mig stilla, slutade röra runt, slutade irritera honom.
”Jag-Jag…,” började jag, visste inte vad jag skulle säga, ”jag kan inte sova.” sa jag sedan, utan att stamma. Han höll mig närmre, som för att säga förlåt för att han varit så irriterad.
”Lägg dig ner och slappna av.” viskade han i mitt öra, jag drog ett djupt andetag och vände mig om i hans famn igen, la huvudet mot hans bröst och drog ett djupt andetag, greppade tag i hans t-shirt med mina händer och drog ännu ett djupt andetag. Sedan slöt jag ögonen och lutade mig mot honom för att försöka sova.
Men precis då högg det till i magen och jag grymtade till. Kniven som vrider sig i min mage är tillbaka, helvete.
Jag släppte greppet om Justins t-shirt och höll den för magen istället. Grymtade till och ville gråta när det högg till av smärta.
”Justin?” Han suckade.
”Ja?” Jag struntade i hur irriterad han var, också hur mycket han ville se på filmen. Han var min pojkvän och jag behövde hans magiska händer, just nu.
”Jag har ont i magen.”
”Jah--.” började irriterat, sedan tystnade han, tänkte antagligen igenom på vad jag sagt innan, sedan svarade han igen, ”jaha.” hans röst var nu sammetslen. Jag blev irriterad när han inte rörde sig ur fläcken framför mig.
”Kan du massera min mage?” frågade jag honom, snabbt nickade han. Jag grymtade ogillande när hans arm försvann runt min midja, sedan gled den under min tunna t-shirt och började mjukt smeka och massera min mage. Jag drog en djup suck och burrade in mig i hans hals.
När filmen äntligen var slut gick vi och la oss, Justin bar mig till sängen, jag hade börjat gilla det. Ha hans starka armar runt min kropp. Han hade sagt att jag inte vägde någonting, att han skulle kunna gå runt och bära på mig en hel dag. Men jag trodde honom inte, han skulle få ryggskott då.
När han la ner mig i sängen gick han för att byta om till pyjamas, sedan kom han tillbaka med sina flispyjamasbyxor och ett linne som satt tight mot överkroppen. Jag gillade det, att se hans muskulösa överkropp. Han la sig ner i sängen och jag kröp nära honom, lät han slingra båda sina armar om min midja och sussa mig i håret.
Och här låg vi nu, ihop trasslade till vad som liknande en platt boll. Mina ben mellan hans och han mellan mina, men bekvämt var det. I alla fall för mig, jag låg ju nästan på honom, och jag tror mitt knä var ganska nära hans skrev.
”När började du få känslor för mig?” viskade jag tyst, hans arm strök mig mjukt över ryggen, mjukt, mjukt. Han sussade i min nacke, handen som inte var på min rygg smekte mitt hår mjukt.
”Jag vet inte… Lite hela tiden tror jag.” svarade han utdraget.
”Inget särskilt?” Han skakade nästan omärkbart på huvudet. Om man inte låg så tätt inpå honom som jag gjorde skulle man aldrig sett det.
”Nej, hela tiden. Jag tyckte du var snygg och sexi---vacker, hela tiden, enda från början. Men när jag började gilla dig, på riktig, vet jag inte.” svarade han och jag skrattade åt hans ändring av ord.
”Okej...” viskade jag och lutade mig tillbaka till hans bröst.
”När började du gilla mig?” frågade han tillbaka, jag skrattade till.
”Jag har tyckt du var attraktiv från första början, men känslor vet jag inte när jag fick för dig… Kanske när du masserade min mage förra gången? Jag kommer inte ihåg, helt ärligt.” Han skrattade till, kysste min kind och kollade djupt in i mina ögon. Han luktade friskt, så friskt bara han kunde. Han luktade så underbart, underbarare än nytvättade lakan.
”Vad tyckte du om mig första gången du såg mig?” frågade han sedan, jag väntade några sekunder innan jag frågade:
”Ärligt eller inte?” frågade jag försiktigt. Han skrattade till.
”Inte.”
”Jag tyckte verkligen du var jättetrevlig.” ljög jag, han skrattade till och skakade på huvudet.
”Ärligt denna gången.”
”Jag tyckte du verkade läskig, när jag undrade om du ville komma hem och bo hos mig ångrade jag mig direkt efter, var livrädd för att du skulle råna mig eller något. Men ångern försvann snabbt när jag märkte vilken underbar människa du är.”
Han skrockade till, ”Underbar?”
Jag nickade, ”Väldigt underbar tillochmed.” log jag, ”Du gömmer dig bara där under skinjackan.” skrattade jag, han himlade med ögonen.
”Du ska bara veta.”
”Berätta.”
”Nej.”
”Snälla.”
”Någon annan gång.” Jag suckade och la mig platt på hans bröst, men händerna om hans nacke.
”Okej.” suckade jag samtidigt som han drog täcket högre upp. Det räckte mig nu enda upp till halsen, men jag gillade det, att vara varm.
”Vart kommer du ifrån?” viskade jag, en fråga som jag tänkt på många gånger. Vart kom Justin egentligen ifrån?
Inbillade jag mig att han stelnade till?
”Landet ingenstans.” svarade han. Jag skrattade inte, även fast jag visste att han ville att jag skulle göra det.
”Seriöst.”
”Du kommer få reda på det såsmåningom.”
”Snälla.”
”Imorgon.” Jag suckade, gav upp igen.
”Berätta om din familj.” viskade han. Jag suckade.
”Det finns inget mer om min familj än du redan vet. Berätta om din istället!”
”Vad jobbar dina föräldrar med?” Han ignorerade med vilje frågan om sin familj.
”Min mamma är advokat och min pappa läkare.”
”Oj.”
”Japp.” Jag drog ett djupt andetag, började plötsligt känna mig ganska trött.
”Sova nu, för du kommer väll inte berätta om din familj ändå?” Han skrockade till, men skakade på huvudet.
”Nej, det kommer jag tyvärr inte, Jen.”
”Usch, kalla mig inte Jen!”
”Varför?”
”Jag blev alltid kallad det när jag var liten, och jag hatade det!” Han skrattade till och kysste min hjässa.
”God natt.”
Men jag kände att jag behövde få upp någonting idag, ni har fått vänta i år känns det som!
Kommentera.
här kommer lite information
Lite fler?
Lite fler kommentarer....? TACK PÅ FÖRHAND, hihi :3
Chapter 27.- Her screams echoed
”Jag vet inte.” viskade jag, rösten darrade och ännu fler tårar rann nerför mina kinder.
”Vänta här, jag kommer snart.” viskade han, samtidigt som han bar bort mig från sitt knä och till passagerarsätet. Jag skakade på huvudet och försökte dra honom mot mig, visste vad han tänkte göra.
”Snälla, nej, stanna.” viskade jag, samtidigt som han lämnade en mjuk kyss på in panna. Jag kollade upp på honom med ögon svullna av gråt. Han kysste båda mina kinder, innan han lämnade en mjuk kyss på min näsa innan han viskade:
”Jag kommer snart tillbaka.” Sedan var han ute från bilen, jag låg på något knepigt sätt med benen över förarsätet och ryggen och armbågarna på passagerarsätet. Huvudet var lutat mot passagerardörren. Jag hinner inte tänka längre på min ställning innan bildörren öppnas och någon rycker tag i mitt hår för att dra ut mig ur bilen. Jag skriker rakt ut i samma ögonblick som det börjar bränna i hårbotten, personen drar ut mig ur bilen och huvudet slås mot asfalten strax innan ryggen. Och jag skrek ännu mer än förut.
Jennas perspektiv:
Min första reaktion var att skrika, så det gjorde jag. Jag skrek, och skrek och skrek. Och mannens grepp i mitt hår hårdnade. Jag kunde nästan känna hur hårstråna lossnade från min hårbotten, så jag fortsatte skrika. Mina skrik bröt den stilla nattens tystnad. Dramatiskt. Han började släpa mig bort från bilen och jag slängde upp armarna i luften och försökte lönlöst slå bort mannens händer. Plötsligt, utan att jag märkte vad som hände, var mannens händer borta från mig hår och mitt huvud mötte med en duns den hårda asfalten. Jag låg helt raklång någon meter från bilen med händer och ben utspridda runt om mig samtidigt som höga smällar nådde mina öron. Höga smällar, nävar mot kropp. Jag satte mig upp, ignorerade smärtan från huvudet och hårbotten. Kollade förvirrat runt, hade nästan glömt bort Justin när jag såg honom stå några meter bort. Men inte ensam, mannen som precis haft mitt hår i ett hårt grepp stod framför honom. Med händerna i ett skyddade läge framför ansiktet, samtidigt som Justin slog honom om och om igen. Hans nävar träffade mannens skyddande händer tre gånger innan han slog honom hårt i magen, så hårt att mannen vek sig på mitten och stönade ut något i smärta. Jag hade knappt fått en blick på honom innan, bara ansiktet, och inte länge, men nu såg jag honom. Även fast jag inte såg ansiktet nu såg jag kroppen, något jag inte lagt så stor energi på att se innan. Han var medellång, några centimeter längre än mig, ett antal centrimetrar kortare än Justin. Hans kroppsbyggnad var inte stor, men inte heller gänglig. Han hade en klar ölmage, jag fattade inte hur han hade orkat springa efter mig. Han kanske var van, jag rös. Justin tog hans obalans som ett tecken och tog tag i hans ansiktes sidor för att knäa honom i ansiktet. Samtidigt som Justins knä träffade mannens ansikte skrek jag. Jag vände drastiskt bort min blick och kände hur tårarna började trycka sig på. Jag kollade snabbt tillbaka för att se på Justin, som kollade på mig.
Våra blickar möttes samtidigt som jag tog upp en hand och höll den om min mun, tårar började rinna samtidigt som Justin släppte mannen så att han föll ner på marken. Min röst var borta, jag visste inte vad jag skulle säga. Eller skrika. Hans blick var fäst på mig, så han hann inte se hur mannen snabbt reste sig upp, och jag hann inte varna Justin med den lilla röst jag hade kvar innan mannen träffade Justins sidhuvud med sin smala näve. Justin tappade balansen för några sekunder, tillräckligt länge för att mannen skulle hinna ladda om och slå Justin ännu en gång, men denna gång i ansiktet. På näsan. Snabbt var Justin med på noterna och vände sig mot mannen för att ladda ett slag mot mannens ansikte, ett slag han bara någon sekund senare avfyrade mot mannens redan blodiga ansikte. Justin slog mannen om och om igen innan han tappade balansen och föll ner på marken. Justin laddade en spark mot mannens mage i samma sekund som min röst kom tillbaka.
Justins perspektiv:
Hennes skrek ekade mellan husen. Gällt. Hjärtskärande. Jag visste inte vad hon skrek, om hon skrek något överhuvudtaget, men det var inte något skrik som visade att hon ville att jag skulle fortsätta. Jag kollade in i hennes vackra blå ögon, visste inte vad jag skulle göra. Så jag gjorde det enda jag kunde, tog ett steg tillbaka från mannens blodiga kropp. Fortfarande förvånad över hur hans smala nävar hade fått in ett bra slag i mitt ansikte. Hans ölmage hävdes upp och ner i takt med hans andetag. Han var så ful och vreden över att inte få slå honom mer dunkade inuti mig, men jag kunde inte göra det. Inte när Jenna såg varje steg jag gjorde, jag kunde inte göra så mot henne.
Jag tog ett steg mot mannens huvud och lutade mig ner, kollade ner i hans rynkiga, tre-dagars skäggstubbs ansikte. Han kollade kisande upp på mig, försökte rygga tillbaka, men slog bara huvudet i asfalten. Jag flinade. Tog inte tag i honom, ville inte röra honom mer än nödvändigt.
”Om du fucking någonsin rör henne igen är du död, fattar du?” väste jag med död droppade från varje stavelse i min mening. Jag väntade en stund på hans svar, men han svarade inte. Han bara kollade tomt in i mina ögon. Som för att söka medlidsamhet. Jag hade lust att slå honom igen.
Han slängde en blick bak på Jenna och jag trotsade min viljan att inte röra honom och slog hans huvud mot mig igen, så att han kollade djupt in i mina ögon igen.
”Du fucking kollar inte på henne.” väste jag.
”Fattar du!?” skrek jag dämpat, ville inte att Jenna skulle höra mina ord. ”Du dör.” fortsatte jag. Han nickade hastigt, kollade upp i mina ögon. Sa inget. Hela mitt ansikte var rött av ilska och hat, blod sipprade långsamt nerför mina läppar och haka från näsan. Men den var inte bruten, den brännande känslan jag kände nu var inget i jämförelse med den starka känslan som fanns där om man bröt den. Detta var en barnlek i jämförelse med den riktiga smärtan.
”Säg det.”
”Jag rör henne aldrig igen.” Jag log hatiskt mot honom. Om blickar ändå kunde döda.
”Tack.” spottade jag.
Med en sista brinnande blick ner mot honom gick jag tillbaka till Jenna. Som satt gråtande ner på asfalten, jag drog bort blodet från under min haka innan jag hukade mig ner en bit framför henne. Sträckte ut min hand och rörde vid hennes kind, livrädd att hon skulle vända sig bort från mig, rygga undan. Men det gjorde hon inte. Hon höjde sin hand och tog ett fast tag om min med båda sina, nya tårar fyllde hennes ögon. Jag smekte bort de när de började rinna nerför hennes kinder och en ihålig smärta fyllde min kropp när jag kollade in i hennes röda, rädda ögon. Hon var så vacker, även fast hon var livrädd med tårränder nerför kinderna och röda ögon. Jag tog mig ett litet steg framåt och drog sedan hennes kropp mot min, tryckte hennes mjuka varma kropp mot min. Hon snyftade och snörvlade mot min bröstkorg, jag höll henne hårt mot mig. Jag kollade bak, mannen låg fortfarande och ålade sig på marken. Fucking jävla mes.
”Allt kommer bli bra.” viskade jag mot hennes hjässa, tryckte kinden mot hennes huvud. Hon snörvlade och släppte min hand för att krampaktigt greppa tag i min svarta tjockjacka. Hon hulkade sig och jag smekte försiktigt hennes hår och rygg med mina en aning såriga händer.
”Ja-Jag va-ar så rä--.” började hon, men jag hyssjade henne försiktigt.
”Shh.. Babe, vi tar dig hem först.” viskade jag och drog mig undan från hennes omfamning. Hon försökte dra mig tillbaka, men jag lossade lätt hennes skakande små händer. Såg till att ha en hand på henne hela tiden, för att låta henne veta att jag var här. Att jag inte tänkte försvinna. Hon snyftade och snörvlade om vart annat samtidigt som jag reste mig med hennes trötta skakande kropp i famnen, brudstil höll jag henne, med hennes armar krampaktigt om min hals. Jag slängde en blick bak mot mannen, som fortfarande låg ner på marken. Jag hade lust att skratta åt honom, så patetisk. Han skulle ha fått så mycket mer stryk om jag bara kunde få Jenna härifrån på något annat sätt. Han skulle inte kunna röra sig på flera dagar.
Jag öppnade först dörren med armen jag hade runt hennes låt och knäveck, sedan sparkade jag upp den med min högerfot. Jag lyfte försiktigt in henne i bilens passagerarsäte, såg omsorgsfullt till så att hon inte slog huvudet i bildörrsöppningen eller skadade sig på något annat sätt. När hon var säker i sätet drog jag mig försiktigt bort från henne, men hon vägrade släppa greppet hon hade om min hals, tårarna hade lugnat ner sig, men fortfarande rann det små tårar nerför hennes kinder.
”Jag ska bara gå runt.” viskade jag och efter en kort stund släppte hon min hals, jag placerade en mjuk kyss på hennes kind innan jag drog mig ifrån henne och stängde dörren efter mig. För att sedan vandra runt bilen, med hennes blick vandrande på mig hela tiden. Hon släppte mig inte med blicken. Jag sneglade på mannen som var påväg att långsamt resa sig upp, jag hoppade in i bilen och låste snabbt alla dörrarna, så att han inte skulle få för sig att försöka sig på något igen. Sedan startade jag bilen och rullade ut på den helt tomma, mörka gatan. Det enda som höll denna del av staden vid liv på natten var de många gatlamporna som var utplacerade längst vägen. Och de få hemlösa som låg på kartonger i sina små hörn. Jag kollade diskret bort från dem, ville inte påminnas om sådant. Jenna sträckte sig efter min hand och efter att ha växlat upp en grad tog jag den och lät mina fingrar glida in mellan hennes. Jag tog ett stadigt tag om hennes hand och smekte det jag kom åt. Bilen åkte snabbt fram på gatan, men när vi kom in i den större delen av staden fick jag släppa Jennas hand och växla ner igen, trafiken var visst större än jag trodde. Även fast det inte var nära så mycket som på dagen var det mycket folk för att vara på natten. Jenna tog tag i min hand igen, men denna gång med båda händerna. Hon höll den försiktigt i sitt knä och smekte den försiktigt, smekningar som fick hela min kropp att rysa av välbehag.
”Hur mår du?” frågade jag försiktigt när vi var närmre hennes lägenhet. Jag sneglade på henne och vår blick möttes några sekunder innan vi båda kollade bort. Hon smekte min hand igen, men det tog en stund för henne att svara.
”Bra.”
”Jagade han dig?” frågade jag försiktigt igen, hon fortsatte smeka min hand och jag såg i ögonvrån hur hon nickade.
”Hur långt.”
”Några kvarter.” svarade hon försiktigt. Sedan var vi framme och jag parkerade på den vanliga parkeringen hon brukade parkera bilen på. Hon släppte min hand sakta när jag gjorde ansats att hoppa ur bilen. Jag hoppade snabbt ur den för att sedan gå runt bilen och öppna hennes dörr för att hjälpa henne ut ur den. Hennes ben skakade lite av utmattning när vi ställde sig bredvid mig på den lilla parkeringsplatsen för bilar som ägdes av folket som bodde i samma hus som Jenna, vilket var ganska många. Jag stängde och låste bildörrarna snabbt för att sedan hjälpa henne mot lägenhetsbyggnaden genom att stödja henne bakifrån. Jag hade bilnycklarna i fickan och mina armar om hennes midja. Hon lutade sig mot mig men gick själv, även fast det var en aning ostadigt. Chocken och tröttheten i benen höll sig kvar.
Jag visste hur det kändes, det var hemskt att bli jagad. I alla fall när man inte visste vem personen, eller personerna, var.
Vi åkte hissen under tystnad, hon lutade sig trött mot mig, slöt ögonen och andades tungt. Jag trodde nästan att hon somnade, men strax därefter rörde hon sig.
Jag hjälpte henne ut när vi kom fram till rätt våning, sedan med att låsa upp och öppna dörren. Hennes ben skakade fortfarande en aning från allt springande.
”Vill du ta ett bad?” frågade jag försiktigt när vi precis kommit in genom ytterdörren, jag låste den snabbt efter oss, och höll henne sedan nära mig.
Hon var tyst en stund innan hon nickade, jag nickade också, och vi båda trampade sedan av oss våra skor för att gå in i badrummet och göra iordning ett bad till henne. Hon satte sig på toastolen, med locket nedfällt, medan jag gjorde iordning badet till henne. Jag tryckte i lite tvål så att skummet blev mycket, rummet luktade friskt av jordgubbe och jag drog in den söta doften i min näsa. Hon kollade upp på mig med trötta ögon.
”Vill du bada själv eller ska jag vara här inne med dig?” frågade jag, hon sneglade på badkaret och svarade sedan:
”Var här.” hon fortsatte kolla på mig, medan jag väntade på att hon skulle göra något, klä av sig, hoppa i badet. Eller för enkelhetens skull bada med kläderna på.
Jag tänkte såklart inte på hennes pryddhet. Inte en tanke på att jag kanske skulle gå ut och låta henne göra sina eventuella behov och ta av sig sina kläder ifred for igenom min hjärna. Så vi bara stod där och väntade ut varandra, hon tyckte antagligen jag var dum i huvudet som inte fattade att hon ville vara ifred, och jag tyckte hon var korkad som inte satte igång utan bara kollade på mig. Tillslut bröt hon tystnaden och hennes kinder fick en ljusröd nyans när hon pratade.
”Jag skulle gärna byta om ifred. Om det, ehm, ja, är okej.” sa hon utdraget, jag kollade några sekunder på henne samtidigt som jag märkte mitt misstag och vände mig sedan om mot dörren för att bege mig utåt.
”Oj, förlåt.” sa jag avlägset på vägen ut. Jag hörde hur hon reste sig och stängde och låste dörren efter sig.
”Det gör inget.” sa hon tyst innanför dörren. Men jag hörde henne, även fast det var knappt. Jag stannade utanför dörren och väntade på henne medan hon gjorde sig iordning. Det tog en stund, men jag väntade tåligt.
Efter en bra stund, låste hon upp dörren, men när jag drog ner handtaget ropade hon högt så att jag skulle höra henne tydligt:
”Kom inte in förens jag ropar!” Jag rynkade ögonbrynen, sedan fattade jag. Om allt var som vanligt skulle jag antagligen gett henne någon flörtig kommentar. Men det var inte som vanligt, hon hade precis blivit jagad och vittnat mig slå en person. Så jag knep ihop och öppnade dörren först när hon ropade att jag fick komma in. Då öppnade jag och höll för ögonen, ville inte att hon skulle bli sur om jag inte respekterade henne och frågade först.
Och varför brydde jag mig ens?
För att jag brydde mig om henne antagligen. Min hjärna suckade irriterat för sig själv, jag var inte van vid sådant här. Inte kärlek överhuvudtaget faktiskt. Bara sex. Sex var jag faktiskt ganska duktig på, väldigt duktig faktiskt.
Jag avbröt mina egna tankar, som svävade alldeles för långt bort än ämnet handlade om, och sa:
”Få jag kolla eller vill du att jag ska ha ögonbindel eller något?”
Var det ett litet sött fnitter jag hörde?
”Även fast det skulle vara väldigt kul att få se dig gå runt i blindo här inne måste jag välja alternativ ett.” Jag log och drog bort handen från mina ögon, kunde inte hjälpa mig själv när min blick gled ner över hennes kropp där den låg i vattnet. Eller där jag trodde den låg, jag gissade på att hon hade hällt i mer tvål. Jag såg inte en enda droppe vatten, bara vitt jordgubbsdoftande skum. Hennes kropp var helt täckt av skum, allt för att inte visa en centimeter privat hud för mig.
Jag log mot henne. Jag tog en pall som stod under handfatet och satte mig på den bredvid henne, satte mig avslappnat och kollade ner i hennes röda, trötta ansikte. Ändå var hon så grymt vacker. Hon gav mig ett vekt leende tillbaka. Jag satte mig ner på knäna på golvet och lutade mig över badkarskanten för att puta med läpparna mot henne, ville ha en puss på mina läppar. Det kallade fram ett litet fnitter från henne, hon höll armarna framför brösten samtidigt som hon lutade sig fram och placerade en lätt kyss på mina läppar, något jag inte nöjde mig med.
När hon lutade sig tillbaka i badkaret med ett retligt flin på mina läppar böjde jag mig ännu mer mot henne och hängde snart över badkaret, med högerhanden som stöd på badkarets motsvarande sida. Nu var mina läppar bara några centimeter från hennes, ett lurigt leende spreds på mina samtidigt som hennes ögon flackade mellan mina läppar och ögon.
Jag lutade mig fram och gav hennes läppar en snabb, men passionerad kyss. Hon hade fortfarande armarna runt brösten, som om hon ville förbereda sig ifall jag skulle dra upp henne ur badet. Det skulle jag inte. Men jag bestämde mig för att reta henne lite.
”Jag har sett nakna tjejer innan vet du.” viskade jag, med våra läppar bara några centimeter från varandra. Hon spärrade upp ögonen och kollade på mig med sina stora blå ögon.
”Så du behöver inte vara orolig om jag ser en centimeter av dig… Det är lugnt, okej?” Hon var vid detta laget illröd i ansiktet och jag lutade mig fram och lämnade en försiktig kyss på hennes läppar.
”O-Okej.” viskade hon, jag skrockade till och gav henne ännu en liten kyss, innan jag satte mig upp på pallen med högerhanden på badkarets kant.
”Hur mår du?” frågade jag försiktigt, plötsligt allvarlig. Hon drog ett djupt andetag och kollade ner i badet, snabbt lutade jag mig fram och la handen om lite av hennes kind, tvingade hennes ansikte upp mot mig.
”Eyy, kolla inte bort babe.” sa jag tyst, smekte hennes käke mjukt.
”Jag mår bra.” viskade hon mig, jag visste inte om jag skulle tro på henne.
”Säker?” Hon nickade. Jag visste ändå inte om jag trodde på henne.
”Okej.” sa jag, släppte hennes hand och la den på badkarskanten igen. Tystnaden spreds omkring oss. Men det var ingen jobbig tystnad, faktiskt var den skön. Vi slängde förstulna blickar på varandra. Mötte varandras blickar ibland, kollade snabbt bort. Jag vet inte varför det blev så, det bara blev så. Automatiskt.
Efter ett tag tog hon min hand, med sin lilla hand och med sina smala fingrar. Hon drog ner den under vattnet, utan att säga något. Hjärtat började öka sin takt när en galen tanke rusade förbi min hjärna. Ville hon att jag skulle röra henne…? Men hon höll bara i den, i det varma behagliga vattnet. Jag sträckte ut mina fingrar med min blick i hennes, hon hindrade mig inte, höll bara kvar i min hand. Även fast jag sträckte på mina fingrar, försökte röra hennes hud. Men jag kom inte åt någon, förutom hennes hand såklart, hon log sött åt mig. Visste vad jag ville med min utsträckta hand.
”Du, jag tänkte på en sak. Det är ganska kyligt här uppe, jag skulle inte få krypa ner till dig va?”
Åhherreminjesusgud. Ni är f a n t a s t i s k a ! 56 KOMMENTARER på förra kapitlet! THAT'S SICK! Tack, tack, tack, tack, tack, tack! Jag kan inte tacka er tillräckligt! Ni är så undebara hela högen!
Vad tyckte ni om kapitlet då? Som ni hade förväntat er, eller inte? Skriv era åsikter!
(Lät inte detta bli ett jättedrama då jag redan har ett planerat till lite längre fram.. Och det är stort.... heheheh.)
Förlåt att det kom upp så sent, men de blev lite över 3000 ord, så de kanske överväger lite......? hihi
Kommentera en massa.
Minst 25? Det tog ju ändå ett tag för mig att uppdatera :C
Dött
Förlåt att det varit dött här några dagar, har varit helt borta av trötthet men nu är jag tillbaka. Ska försöka skriva mer på kapitlet imorgon, slutar 12 då, ska dock rida med de tar inte så lång tid c:
Vi får se, okidoki c:
MEN VAD TYCKER NI OM HEARTBREAKER!? SJÄLV TYCKTE JAG DEN VAR ASDFGHJKLJSKNANXMAÄGÖSLLAK AWESOME!!
Dör
Asså det finns inga ord för hur lycklig jag är över att ha er och denna blogg! Seriöst, 50 kommentarer på förra kapitlet! 50 KOMMENTARER. Seriöst. ITS SICK! omg. TACK SÅ HEMSKT MYCKET! TACK, TACK, TACK. Åååh. Gud va underbara ni är.
TACK.
Önskar jag kunde ge er ett litet kapitel nu, för att visa hur mycket jag uppskattar alla era fina kommentarer, men tyvärr har jag varit sjukt trött hela dagen. Det tar på en att resa, heh.
Ska försöka skriva imorgon! Så hoppas på att ett litet kapitel ska dyka upp imorgon, men hoppas inte för mycket, okej?
Jag hoppas ni kommer gilla nästa kapitel.... O.o
EN STOR BAMSEKRAM TILL ER ALLIHOPA!
ÄLSKAR ER.
Update: Inget kapitel idag :C Kommit ungefär 800 ord, men ska bli minst 2000, får se hur mycket jag hinner skriva imorgon c:
