Jennas perspektiv:

Jag satt framför Justin med tröjan uppdragen. Hans korta naglar lämnade små röda märken på min rygg när han kliade, jag såg dem inte, men jag visste att de var där. Vi hade satt på en film på min data, någon tragisk komedi som var urdålig. Det hade vi båda konstaterat efter 10 minuter och ingen av oss kollade på den. Jag hade huvudet nerlutat mot mitt knä och ögonen slutna. Jag höll i min tröja vid axlarna, blottade ändå hela ryggen och en bra bit av magen, även lite av behån. Håret var uppsatt i en hög slarvig knut. Min tröja var en enkel vit långärmad t-shirt med V-urringning och till hade jag ett par mjukisshorts, mycket bekvämt.

”Hur kan det här även va skönt?” frågade Justin chockat, fortsatte till min lycka in att klia.

”Det är det.”

”Jag tror dig inte.” Jag suckade och vände mig bak mot honom med ett leende.

”Ska jag bevisa att det är skönt?” frågade jag, han nickade snabbt. Samtidigt som han höjde sina en aning buskiga ögonbryn. Hans vackra bruna ögon kollade rakt in i mina och en aning pirrande känsla spreds i min kropp. Han drog bort händerna från min rygg och jag pekade på stället jag tidigare suttit.  

”Lägg dig ner, på mage.” sa jag bestämt, han nickade och gjorde som jag sa. Jag satte mig i skräddaställning bredvid honom, nästan på precis samma ställe för han tidigare suttit och väntade på att han skulle lägga sig tillrätta. När han gjort det drog jag försiktigt upp hans tröja till axlarna. Han rös under min lätta beröring, jag började med att dra mina fingertoppar mot hans rygg, väldigt mjukt. Smekte honom mjukt över ryggen. Han slappnade snabbt av framför mig, efter en liten stund började jag dra naglarna mot hans rygg istället. Han hade små födelsemärken på sin rygg, jag drog försiktigt mina naglar över de, ville inte klia av en av misstag.

Även fast det inte var så stor risk.

Det var sent, klockan var minst 12 på natten, jag fattade egentligen inte ens varför vi hade envisats med att sätta på en film så sent, men vi var unga och dumma. Dessutom skulle vi båda upp och gå till jobbet imorgon; Justin skulle träna. Men man kunde säga att det var hans j0bb, han var ju där nästan varje dag. Jag fattade inte hur han orkade, träna, varje dag. Det skulle jag aldrig klara av.

”Hur orkar du träna varje dag?” frågade jag försiktigt efter en liten stund, han vände blicken mot mig och kollade trött upp i mina ögon. Hans blick var dimmig och jag såg hur trött han var.

”Jag gillar att träna, det får mig att..” han gäspade stort, ”tänka på annat, typ.”

”Vad är det du inte vill tänka på då?” viskade jag och lutade mig ner mot honom. Han drog ett djupt andetag, slöt ögonen och svalde hårt innan han svarade:

”Min familj tror jag.”

”Berätta om dem.” Han skakade på huvudet.

”Nej, inte nu.” svarade han kort, jag nickade, även fast han inte såg det, och fortsatte klia honom på ryggen under tystnad. Tystnaden blev en aning tryckt, ingen av oss sa något. Och eftersom att han nekat min tidigare önskan om att få höra om hans familj, ville jag inte bryta tystnaden, vad skulle jag säga? Jag hade inte en aning.

”Berätta om din familj.” viskade han efter en stund pinsam tystnad, fortfarande med ögonen slutna.

Om jag vågade skulle jag vilja smeka den lena huden på hans kinder, känna hans varma hud mot mina fingertoppar ännu en gång.

”Vad ska jag säga?”

”Har du några syskon?” Jag skakade på huvudet, men svarade sedan i tal också.

”Nej, ensambarn.”

”Hur är dina föräldrar?”

”Retliga. Jag vet inte riktigt. Snälla tror jag? Inte elaka i alla fall. De skulle bli galna om de visste att du var här, mest pappa, men även mamma.”

”Varför?” frågade han försiktigt och kollade upp på mig. Jag höjde ögonbrynen, fortsatte klia på hans rygg.

”Är inte det rätt uppenbart? Det bor en person i min lägenhet – som dessutom råkar vara kille.” svarade jag och flinade till, min pappa skulle bli galen om han visste att Justin bodde här. Han skulle aldrig mer litat på mig och tvingat mig flytta tillbaka till Washington, i alla fall försökt att tvinga mig att flytta tillbaka. Det hade aldrig fungerat. Justin skrattade till.

”Jag är inte farlig.” skrattade han, ett stort flin var placerat på hans läppar.

”Nej, men alla verkar tro det.” flinade jag och himlade med ögonen. Han rynkade pannan frågade.

”Vilka alla?”

”Mina föräldrar skulle tyckt det och Evan tyckte det, tycker det antagligen fortfarande.” Jag himlade med ögonen och kollade ner på honom, där han låg helt avslappnad på mage framför mig.

Han skrattade till, ”Det är ju knappast som att jag slått dig.” han flinade. Jag skakade på huvudet med ett leende placerat på läpparna.

”Nej, inte än i alla fall.” sa jag med rösten droppande av ironi. Hans blick blev allvarlig.

”Jag kommer inte slå dig.” svarade han snabbt. Jag log och la mig ner bredvid honom, fortfarande kliandes på hans rygg. Jag låg på sidan med huvudet vinklat mot honom och han låg på magen kollandes på mig. Jag log lite smått, slutade klia honom några sekunder för att dra bort en hårslinga som fallit över ansiktet, men började sedan klia honom igen.

”Jag vet. Jag skojade bara.” Han slöt ögonen.

”Inget att skoja om.” Jag kröp en aning närmre honom, för att visa att jag inte skulle sagt så, för att bara krypa tät intill för att få känna hans kroppsvärme.

”Förlåt.” viskade jag och han drog in en djupt andetag för att sedan dra ut det genom näsan. Han skakade på huvudet och sneglade på mig med halvöppna ögon.

”Jag överreagerade.”

”Mm.” viskade jag och fortsatte dra fingernaglarna mot hans rygg. Han log smått, slöt sedan ögonen igen och drog ett djupt andetag innan han kröp närmre mig med. Jag fortsatte dra naglarna mot hans bara hud, började göra små mönster, skriva och rita siffror.

’Jag tror jag gillar dig.’ Skrev jag försiktigt. Han öppnade ögonen och kollade på mig, jag trodde först han hade förstått vad det stod innan han tog till orda:

”Skriver du?” Jag log och nickade.

”Ja.”

”Låt mig gissa.”

Han gissade vilt, hade antagligen inte en aning om vad jag skrev eller menade med någonting, men han gissade ändå, på allt mellan himmel och jord. Tillochmed snuskiga ord lät han hoppa ut från sin mun som små svordomar, allt jag kunde göra var att skratta. När vi skrattat klart låg vi tysta, nära varandra och andades. Jag fattade inte vad vi höll på med, någon av oss. Vad var vi? Vi hade inte varit mer intima än att kramas och sova tillsammans, utan beröringar. Bara sova. Utan något intimt.

Förutom den gången det åskade, och morgonen efter. Men den dagen och morgonen hade vi båda nästintill förträngt. Tror jag. Vi hade inte pratat om det mer i alla fall. Och tur var väll det, jag ville inte veta vad han tänkte om det. Tänk så tyckte han att jag var konstig och bara ville förtränga det? Ångrade sig.

Han hade sagt att det var lugnt, men jag var ändå orolig.

Men varför skulle vi då ligga såhär nära nu? Jag drog ett djupt andetag och slöt ögonen samtidigt som jag kände tröttheten ta över.

”Trött?” viskade Justin efter en liten stund, mitt kliande på hans rygg hade slutat och nu låg min handflata bart på hans rygg.

Jag nickade till, ”Mm.”

”Ska vi sova?”

”Du får sova här inne om du vill”, viskade jag, ”det är mysigt med sällskap.” Han nickade, log och la sig på sidan, så att jag inte nådde hans rygg längre, sedan la han armen runt mig och drog mig mot sin bröstkorg. Jag drog ett djupt andetag och kollade försiktigt upp på honom.

”Ska vi inte borsta tänderna och lägga oss riktigt?”

”Vi ligger väll riktigt?” flinade han ner mot mig och jag suckade tyst, himlade med ögonen och nickade.

”Jo, men du fattar vad jag menar.” Han nickade och log.

”Ja.” Efter en liten stund reste vi oss upp, begav oss mot toaletterna och borsta våra tänder. Gjorde våra behov, enskilt, och gick sedan tillbaka till min säng för att en aning obekvämt och genant lägga oss ner bredvid varandra. Först en bit ifrån varandra, sedan närmre, jag skyllde tyst på att jag var kall och frös när jag la mig tätt emot hans bara bröstkorg, han flinade utan att påpeka min uppenbara lögn. Det var sjukt varmt under täcket, något han visste. Han la handen mjukt omkring min kropp och tryckte kinden mot mitt huvud.

Jag drog ett djupt andetag innan jag bröt den spända tystnaden.

”Du har bott här i en månad nu.” viskade jag. Han ryckte till, antagligen förvånat, bredvid mig, tätt intill.

”Har jag?” Jag nickade.

”Det var inte meningen att det skulle bli så länge”, viskade han, jag hörde på honom att han funderade, ”vill du att jag ska dra så gör jag det.” viskade han sedan, jag skakade snabbt på huvudet.

”Nej, jag gillar att ha dig här, det är roligt med sällskap.” log jag, även fast han inte kunde se mitt leende.

”Jag gillar att vara här.”

”Hur länge hade du tänkt vara här?” viskade jag, böt ämne snabbt. Han hummade till för sig själv, svarade sedan:

”En till två veckor, kanske?” svarade han, och fick det att låta som en fråga.

”Vad hade du tagit vägen sedan?”

”Jag vet inte… Gått iväg någonstans, åkt tåg någonstans, jag vet inte riktigt.”

”Vad fick dig att stanna?” Av någon anledning var jag rädd att han skulle säga någons namn, som om det var hon som fått honom att stanna; eller honom.

”Du.” svarade han lätt. Lutade hakan mot mitt huvud.

”Varför?”

”Jag vet inte. Vad är det för frågor du frågar egentligen? Vad vill du komma fram till?”

”Rymmer du?” frågade jag sedan, frågan kom från ingenstans, jag hade inte en aning varför jag frågade den, den bara kom. Jag hade inte ens tänkt på den innan.

Han skakade på huvudet, bet ihop käkarna. Jag drog in hans doft genom näsan, han luktade en blandning av Justin och rök.

”Nej, min familj kastade ut mig, remember?” frågade han, inget leende, ingenting. Bara slutna käkar.

”Just det.” sa jag och drog ett djupt andetag.

Rummet var nästan helt mörkt, det enda som lös upp rummet var min lampa som spred ett dimmigt ljus runt i rummet. Gardinerna var fördragna för de stora panoramafönstren och dörren till min garderob var stäng. Radion stod avstäng på sin plats. Vi låg hopslingrade i de tjockatäckena, även fast det var sent och mörkt ute tryckte värmen emot mitt ansikte som var det enda som var över täcket av min kropp, och mina händer som var runt Justins hals. Det var alldeles för varmt för att vara natt, men så varma var nätterna i Los Angeles.

Plötsligt kom jag på en sak som Justin sagt precis när vi träffats.

”Du hade en bil innan va….?” frågade jag försiktigt. Han nickade, långsamt, och svarade med ett utdraget:

”Mm.”

”Vilka var killarna du snackade om när vi träffades?”

”Vilka?” Jag hörde att han spelade dum, han visste precis vilka jag tänkte på.

”De som förstörde din bil.” svarade jag, tänk vad mycket som hade hänt sedan dess, min ’en-gång-i-månadens-dag’, festen, åskan, stranden, fåra små fighter. Och nu var vi här, efter en månad.

”Några gamla vänner.” svarade han bara kort.

”Varför förstörde de din bil?” Han ryckte på axlarna.

”Jag vet inte.” jag trodde honom inte, han visste visst, såklart han visste. Eller, det trodde jag i alla fall.

”Berätta om din familj.” viskade jag. Han suckade och slappnade, antagligen irriterat, av emot min kropp.

”Nej, någon annan gång, god natt.” Jag suckade.

”Varför?”

”Jag vill inte.”

”Snälla.”

”Gud vad jobbig du är idag.” utbrast han och skrattade till, irriterat. Jag flinade till och innan jag ens tänkt efter hade jag tryckt mina läppar mot tatueringen på hans bröst. Kronan.

Vi blev helt stilla. Stämningen blev tyst och pinsam, läpparna brände efter hans hud och jag rullade snabbt in de i munnen. La mitt huvud ner utan att röra vid honom, men vägrade släppa greppet om hans hals.

”Fö-Fö-Förlåt.” viskade jag och han skakade snabbt på huvudet. Släppte inte greppet om mig heller. Det kändes plötsligt mycket jobbigt att ligga vid hans sida, och samtidigt som jag ville släppa honom ville jag inte. Det var mysigt att ligga såhär nära honom.

”Det är lugnt.” viskade han och lutade hakan mot min hjässa. Jag drog in ett djupt andetag innan jag reste mig upp ur sängen, försvann från hans varma famn för några minuter, och sprang genom rummet för att sätta på den lugna musiken på låg volym som jag alltid låg och lyssnade på när jag skulle sova. Jag sprang snabbt till sängen igen och kröp ner bredvid honom med brösten tryckta mot hans bröstkorg. Jag lyssnade tyst till den lugna musiken, och innan den andra låten hade börjat spelas sov jag. 

Jennas perspektiv:

Jag vaknade precis på samma ställe som jag somnat, med hela kroppen över Justins. Jag hade dock dragit mig själv uppåt lite, min kind var istället för att vara pressad mot hans bröstkorg, pressad mot hans kind. Mina armar var höjda till hans hår och jag fingrade automatiskt med naglarna i hans hårbotten när jag vaknade.

Den första tanken som dök upp i mitt huvud var att Justin antagligen var död, hans lungor hade säkert pressats ihop alldeles för mycket under natten och han hade säkert inte fått någon luft. Jag skulle med säkerhet bli åtalad för mord. Sedan kände jag hans varma utandning mot min nacke, och hur min kropp försiktigt lyftes upp och ner när han drog in och ut luft ur lungorna. Jag tänkte precis rulla ner från hans kropp och lägga mig bredvid honom istället när jag kände hans stenhårda grepp runt min rygg. Jag drog ett djupt andetag och släppte hans hårbotten med mina naglar för att placera de på hans händer på min rygg istället, jag försökte hjälplöst bända upp hans knutna händer med mina morgontrötta nävar. Jag gav upp efter bara några sekunder och bestämde mig för att försiktigt väcka honom istället, men direkt när jag lät min blick glida över hans ansikte var jag som fast, hans hjälplösa trötta ansiktsuttryck fick musten att tryckas ur mig och jag ville inte längre väcka honom. Inte resa mig eller ens röra mig, därför tog jag stöd med armbågarna över hans axlar och studerade hans sovande ansikte. Munnen var hopknycklad och liten och hans ögonbryn var rynkade, han såg ut som ett litet barn när han sov. Inte alls som han gjorde på dagarna, ibland kunde jag rentutav bli en aning chockad när jag fick se hans evigt spända ansikte. Inte alla dagar, men ibland. Man kunde nästan se hur seriösa tankar rusade runt i hans huvud och tog upp hela hans tankeförmåga. Och hans ögon, jag hade aldrig sett de glada, inte på riktigt. Visst var han glad ibland, log och skrattade, men ögonen hängde inte med. Det fanns alltid ett skynke över dem, som om något gömde sig långt in i hans hjärna, något viktigt, seriöst. Jag undrade var det var, kanske något om hans förflutna. Hans historia kanske inte var så enkel och entonig som många andras, inte för att jag någonsin trott det. Direkt när man kollade på honom visste man att något inte riktigt var som allt annat. Hans sätt att vara var annorlunda, men jag kunde inte sätta fingret på hur. Kanske vi ännu en gång kom tillbaka till hans förflutna. Jag visste inte, och jag visste inte om jag skulle våga fråga.

Hans ansikte rynkades ut och hans hud blev mjuk och slät. Några röda liggmärken spred sig över hans kind, jag släppte min haka med den ena handen och drog försiktigt tummen över den mjuka, röda ytan. Håret låg fortfarande rufsigt på hans huvud, lite gyllenbrunt hår hängde ner för hans panna, fullbordade hans ansikte perfekt. Många skulle nog beskriva pojken under mig som snygg eller tillochmed sexig. Jag skulle beskriva honom som vacker. För det var just det han var, vacker. Som mest när han låg här, hjälplös och liten under mig.

Jag höjde handen och smekte hans kind mjukt, några mörka hårstrån var synliga på hans överläpp, inte många, och inte så att det var störande. Men ändå så att man kunde se dem. Jag hade en känsla av att han skulle få fler, ju äldre han blev. Hans läppar flämtade ljusrosa, halvöppna. Mjuka, fuktiga.

Jag kände hur Justin spände sig under mig, jag drog snabbt bort händerna från hans ansikte och kollade istället på honom när han sträckte på sig och tillslut öppnade ögonen. Han blinkade några gånger, eftersom att rummet fortfarande var skuggigt och inte helljust, behövde han inte vänja sig vid ljuset. Sedan gäspade han stort, släppte sin andra hand på min rygg, och höll för munnen samtidigt som han gäspade stort med ögonen stängda. Jag kunde inte hindra mig själv när jag fnittrade till åt hans utseende när han gäspade. När han gäspat klart tog han ännu ett fast tag om handen på min rygg och höll mig mot sig.

”God morgon.” hans raspiga röst fick gåshud att spridas i min nacke, jag log smått.

”God morgon.” viskade jag tillbaka och kollade djupt in i hans ögon. De glittrade knappt synbart i mörkret, fortfarande med det mystiska skynket över sig.

”Sovit gott?” viskade han frågande, jag slog mig mentalt i huvudet när jag tänkte på gårdagen. Jag rynkade pannan och kollade bedjande på honom.

”Jag är så ledsen Justin, verkligen, förlåt” Han ryckte på axlarna, ögonen var halvöppna och han log trött mot mig. Håret låg ostyrigt på hans huvud.

”Det är lugnt.” Jag gjorde en ansats att flytta på mig, men han höll mig kvar mot sitt bröst. Min hjärna hade varit fylld med andra tankar innan och jag hade inte ens hunnit tänka på hur nära vi låg sammanpressade, mina bröst var pressade mot hans bröstkorg, och jag slog vad om att han kunde känna mina bröstvårtor mot sin bara överkropp. Jag kände kalsongtyget mot mitt lår och jag ville inte ens tänka på att det enda som skilde våra viktigaste ägodelar var underkläder. Tunna underkläder dessutom.

”Detta kan inte alls vara skönt för dig.” sa jag snabbt, tryckte mig upp med hjälp av armbågarna, försökte låta bli att luta mig förmycket mot hans överkropp, så att han i alla fall kunde andas. Hans blick gled automatiskt ner till mina bröst, som nu syntes ännu mer genom den tunna t-shirten. Eftersom att t-shirten satt en aning tightare över brösten kunde han lätt se mina bröstvårtor igenom tyget.  Jag blev genast röd om kinderna och drog mig ner lite, så att jag låg med huvudet mot hans bröst istället.

”Förlåt.” viskade jag generat och höjde handen för att försiktigt smeka tatueringen på hans bröst, den som liknade en krona. Vad höll jag på med, egentligen?

”Det är lugnt.” svarade han lättsamt och skrattade till, för att slippa tänka på den pinsamma stund som just ägde rum följde jag konturerna av Justins krontatuering. Jag lutade kinden mot Justins bröst och drog försiktigt fingrarna över konturerna. Jag såg i ögonvrån hur han slöt ögonen och lutade sig tillbaka. Hans armar var fortfarande slingrade runt min kropp. Varför höll han fortfarande fast mig? Vi hade båda vaknat nu och jag hade bara lagt mig här inne för att jag skulle kunna sova.

Men egentligen hade jag inte alls något emot att vara så intim med honom. Jag gillade det. Och även fast jag aldrig varit med om något sådant här innan, aldrig varit så intim med någon, fick Justin mig att känna mig säker. Jag litade på att Justin skulle säga till mig om jag gick övergränsen, eller om något jag gjorde inte kändes bekvämt för honom. För han skulle definitivt säga till om jag gjorde något han inte gillade, det var sån han var.

”Har du sovit gott då? Även fast du hade några extrakilon på bröstet?” skrattade jag tyst, nästan som en viskning, men fortsatte stryka försiktigt över hans krontatueringskonturer. Den var vacker, jag gillade den. Jag kollade som hastigast upp på honom, hann se att han nickade lite smått, utan att kolla på mig, innan han svarade även muntligt.

”Jag har sovit bra ändå, du är inte så tung som du verkar tro.” skrattade han, också tyst, och jag skrattade till.

”Förlåt, ännu en gång, det var verkligen inte meningen att komma in hit och förstöra din sömn, men jag kunde verkligen inte sova.” Jag hade säkert sagt detta innan också.

”Det är lugnt Jenna”, Han tog en kort paus, ”faktiskt, så om detta inte låter helt fel, var det mysigt med sällskap.” Jag försökte att inte stelna till av hans ord. Men det gjorde jag, och blev helt tyst. Orden stockade sig i halsen.

”Mm.” var det enda jag fick fram, jag fortsatte luta mig mot hans bröst.

”Justin?” viskade jag och jag kände hur han sakta började smeka mig över ryggen.

”Mm?” svarade han tyst.                                                                              

”Får jag fråga dig en sak? Den är ganska privat?” viskade jag och sneglade upp i hans ansikte, han blundade fortfarande. Hans vackra drag nästan lös i det dunkla ljuset.

”Visst.” svarade han lättsamt. Jag drog ett djupt andetag och förberedde mig på att fråga en fråga som ekat i mitt huvud många gånger. Jag förberedde mig psykiskt på att han kanske skulle putta bort mig, kanske dra, kanske aldrig komma tillbaka. Men jag var tvungen att fråga.

”Vart är dina föräldrar?” Som jag trodde träffade jag en öm punkt, han stelnade till under mig och den mysiga stunden försvann. Som en blixt. Jag ångrade genast att jag sagt det, men det var redan försent.

”Jag har ingen kontakt med de längre.” svarade han kort och kallt. Jag drog ett djupt andetag.

”Varför?” viskade jag sedan tyst, jag var rädd för vad han skulle svara. Han kunde fortfarande putta bort mig. Jag kunde nästan redan se hans motbjudande blick som trängde in i mig. Jag la handen mot hans överarm och hävde mig upp en aning så att jag kunde se på honom.

”De slängde ut mig.” svarade han kort. Hans blick hade försvunnit upp i taket och munnen var liten och rak. Jag drog ett djupt andetag. Kunde inte hindra mig själv när jag höjde handen mot hans ansikte för att dra några gyllenehårstrån åt sidan.

”Varför?” viskade jag försiktigt, han drog ett djupt andetag. Kollade fortfarande frånvarande upp i taket. Plötsligt slöt han sina ögon och sa, tyst:

”Jag gjorde en tjej gravid och hon valde att behålla barnet.” han tog en kort paus, rynkade ögonbrynen, släppte min rygg, höjde händerna mot huvudet och masserade sina tinningar, ”min mamma och pappa gillade det inte, så de kastade ut mig.” Jag låg kvar på hans mage och lyssnade noga till hans ord. Jag rynkade på pannan och la ner huvudet på hans bröst. Så Justin hade en son någonstans? Med hans humör kändes det ganska otroligt.

”När var det?”

”Tre månader sedan.” viskade han och fortsatte massera tinningarna, som om han hade ont i huvudet.

”Det var ganska privat va?” viskade jag och blev osäker, kände mig plötsligt ganska besvärad där jag låg på hans bröst. Han ville putta bort mig, men vad hindrade honom? Han kanske inte ville såra mina känslor. Jag rullade av honom och la mig bredvid honom istället, med armen om hans bröst och med huvudet på samma kudde som han. Jag studerade hans profil och koncentrerade mig noga på hans fuktiga läppar.

”Jag är ledsen.” viskade jag när han inte svarade på min fråga. Han drog ett djupt andetag och slutade massera sina tinningar, han öppnade ögonen och vände sig mot mig. Vad var det som glimmade till i hans ögon, ånger?

”Det gör inget.”

”Vad hette hon?” Han rynkade pannan.

”Vem?”

”Din flickvän?” viskade jag och han vände sig om mot mig, rynkade pannan ännu mer, innan rynkan slätades ut.

”Vi var aldrig tillsammans, jag träffade henne någonstans, vi knullade, glömde kondom och hon blev gravid.” han sa det så enkelt. Som om det inte alls var en stor grej, som om han knullade tjejer utan kondom och fick flickor gravida varje dag. Jag rynkade pannan.

”Jag skulle aldrig göra något sådant nu Jenna, okej? Ta det lugnt, få inte panik, jag kommer inte våldta dig.” När han sa det så lät det så fånigt, så jag började skratta. Han skrattade han också, jag drog upp täcket som hade glidit ner lite, över oss och kröp lite närmre honom.

”Okej.” svarade jag bara kort.

”Okej.” svarade han tillbaka. Jag skrattade till och lutade huvudet mot hans bröstkorg. Andades djupt, ut och in, ut och in. Ut genom munnen, in genom näsan, och så om igen. Jag hade huvudet i höjd med hans grekiska-bokstäver tatuering och såg därför kronan ganska bra från min placering. Jag följde den med blicken samtidigt som jag kände hur jag bara blev tröttare och tröttare. Tillslut somnade jag. Jag kunde känna det brännande märket efter Justins läppar på min hjässa innan jag föll djupt ner i lugn sömn.

VAD TYCKER NI OM DETTA?  

Vad tycker ni om det Justin sa....? Eller ska vi säga hittade på? 

 ALLA SKRIVER SINA TANKAR. 

29 kommentarer på förra, ska jag pressa er lite och säga 30 till nästa? ;D 

KOMMENTERA. 

 MIN DAYVIEWS ÄR DOWN FÖR TILLFÄLLET  - där av ingen uppdatering där :C Om någon skulle vilja skulle ni gärna få kopiera bilden till kaptlet och lägga ut på gruppen "noveller", men det behövs inte, om ingen vill c: 

VI SES. 

Jennas perspektiv:

Charlie stod lutad mot receptionen när jag kom in i lokalen gymmet befann sig i. Hennes hår hängde slappt nerför hennes axlar och hon kollade med stora blå ögon på mig och log smått när jag med klapprande steg kom fram till henne. Mina Jeffrey Campbell klapprade i takt mot golvet. Charlie studerade mig ingående när jag kom fram till henne, jag rynkade pannan samtidigt som dörren öppnades bakom mig. Jag visste redan vem det var, och behövde inte vända mig bak för att kolla vem det var. Charlies blick fastnade på personen som promenerade fram mot automaterna bakom mig, hon studerade tillochmed hans ryggtavla när han försvann in i omklädningsrummet, sedan vände hon blicken mot mig med höjda ögonbryn.

”Vet du vad jag lagt märke till?” frågade hon seriöst och kollade in mina ögon, en aning kisande. Jag rynkade pannan och skakade på huvudet. Jag visste nästan vad som skulle komma. Eller jag hade i alla fall en aning.

”Justin kommer alltid in genom dörren 5 till 10 minuter efter dig, alltid.” svarade hon och jag låtsades vara förvånad.

”Gör han, det visste jag inte.” svarade jag kort och rynkade förvånat ögonbrynen. Hon ignorerade mina ord.

”Tror du att det är ett sammanträffande?” Hon spände blicken i mig. Jag nickade. Hon skakade på huvudet.

”Det tror inte jag”, hon tog en konstpaus, spände blicken i mig och stirrade allvarligt in i mina ögon, sedan fortsatte hon, ”och vad som än pågår mellan er två”, hon gjorde en gäst mot stället Justin försvunnit och mig, ”kommer jag få reda på det. Kevin har också märkt något, jag vet inte vad, men något är det.” Hon stirrade på mig och jag suckade, försökte verka avslappnad även fast jag var lika stel som en pinne.

”Det är ingenting, Charl--.”

”Ljug inte, var bara tyst.” Jag studerade henne fundersamt, men höll tyst.

”Jag ska få reda på det Jenna.” sa hon och pekade menande mot mig, för att visa att hon menade allvar, jag nickade bara.

”Och tycker inte du att det är lite konstigt att han redan stannat här nästan en månad?” Hon skakade på huvudet. ”Sammanträffande?” Hon tog inget mellanrum innan hon svarade på sin egen fråga, ”Inte riktigt va?” Hon hade blicken spänd på mig hela tiden, även fast hon såg sur visste jag att hon inte var det.

”Jobba nu, Mr. Marshall.” skojade hon, seriöst. Jag nickade och gick in i personalrummet för att lägga in min väska i ett av de många skåpen. Jag hoppades att Charlie inte skulle få reda på mig och Justin, vad skulle hon tycka om att jag bjudit hem Justin för att sova och bo hos mig, utan att jag ens kände honom? Hon skulle tycka jag var galen! Eller omtänksam. Jag visste inte säkert.

Och vad var de för elektrisk känsla jag kände så fort Justin var nära?

Jag suckade och stängde skåpet snabbt. Gick sedan ut för att ställa mig bakom receptionen.

~

Det regnade aldrig i Los Angeles, aldrig på somrarna. Aldrig hade jag varit med om ett sådant ösregn som föll över staden nu. Det hade börjat när jag och Justin klivit in i bilen för att köra mot mataffären för att köpa lite mat, dropparna hade först varit små och inte alls många, men snabbt hade det bildats flera centimeter långa och breda droppar på fönstren. Vi fick springa in i mataffären för att inte bli dyngsura och när vi kom ut igen rann vattnet som små rännilar över gatorna. Folk trodde det skulle bli oväder, något jag fruktade hemskt mycket. Jag hatade verkligen regn och åska, det var därför jag flyttade till Los Angeles, eftersom att det inte regnade här. Men nu gjorde det, mycket. Jag och Justin stod och kollade ut genom de stora fönsterna som vette ut till min – nu – plaskblöta balkong med en varsin pizzabit i handen och studerade regnet som öste ner från de mörka molnen.

”Jag tror de börjar åska.” viskade Justin, som om vi skulle missa åskan – om den bröt ut – om han pratade högre.

”Det tror inte jag.” svarade jag trotsigt och tog en tugga av min Hawaii-pizza. Justin och jag delade på en Hawaii-familjepizza. Det hade visat sig att båda två gillade Hawaii mest och vi hade därför bestämt oss att beställa, även fast det var onsdag och inte alls helg.

”Kolla på molnen Jenna, det kommer definitivt börja åska.” Han pekade menande upp mot de gråsvarta molnen och jag fortstod vad han menade, ändå skakade jag snabbt på huvudet. Han tog en tugga av sin bit och studerade mig kort innan hans blick gled ut över det lilla landskapet vi såg härifrån. Jag hatade när det blev storm, även fast det antagligen inte skulle bli något stort var jag orolig. Jag hade aldrig gillat åska heller, nä det åskade när jag var liten var jag snabb med att gömma mig under sängen. Där kunde jag ligga flera timmar och vägra att komma ut om det ville sig illa. Även fast det inte åskade mer vägrade jag att krypa ut och låg istället där och tyckte synd om mig själv. Nuförtiden gömde jag mig bara under täcket och hoppades att det skulle sluta, vilket det sällan gjorde, även fast det var Los Angeles. De få gånger de hade hänt hade jag legat under täcket hela natten helt klarvaken.

”Det kommer inte börja åska, ska vi kolla på film?” frågade jag för att leda in samtalet på ett annat spår. Hans blick mötte min när jag studerade honom från sidan och han ryckte på axlarna.

”Kan vi inte stå kvar här en liten stund?” frågade han och jag bet av den sista biten på min pizza, kollade osäkert på honom, men nickade. Började sedan tugga på pizzans kant.

”Jag kan hålla dig i handen om du är rädd.” sa han och skrattade till, jag lipade åt honom och vände mig mot fönstret igen. Regnet öste ner över staden och efter en stund – när Justin hade ätit upp sin pizza – öppnade han dörren ut mot balkongen. Jag tokstirrade på honom när han gjorde en ansats att kliva ut genom balkongdörren. När hans ena ben var utanför och han gjorde en kort ansats att kliva ut helt greppade jag tag i hans överarm, den utan en massa tatueringar. Han kollade med rynkad panna på mig och jag skakade på huvudet.

”Gå inte ut dit.” svarade jag bara kort, han höjde handen och bände loss mina fingrar. Med ett leende sa han:

”Jag kommer snart tillbaka, du behöver inte följa med ut.” Jag hade inte ens märkt att han hade greppat tag om min hand förens hans släppte den. Trycket hans varma hand hade lämnat på min hud brände och jag greppade snabbt tag i den själv för att försöka kyla ner den. Han log lugnande mot mig samtidigt som han stängde till balkongdörren igen. Ljudet av regnet som piskade mot hustaken blev högre så fort man öppnade dörren, jag stängde den snabbt igen, utan att låsa. Justin tog några steg ut mot balkongräcket och kollade ner på hustaket. Ljudet av regnet nådde mig även fast jag hade stängt till dörren, ljudet fick rysningar att spridas på min kropp.

Justin stod barfota ute på balkongen, hans långa smala fötter och en aning krokiga tår blev genast blöta av regnet som föll ner över balkongen, lika så med hans hår. Den annars vattenstylade frisyren blev helt platt av regnet. Tröjan hände dyngsur på hans överkropp och de mörka jeansen hängde ännu längre ner på höfterna än vad de brukade. Efter en minut var hela hans kropp blöt och små regndroppar rann ner från håret över nacken och ner under tröjan. För några sekunder önskade jag att jag var en regndroppe.

Jag drog sakta upp dörren lite och ropade ut till honom i regnet, ”Justin kom in, du blir dyngsur där ute!” Han skakade knappt synbart på huvudet. Regndroppar rann nerför hans hårda biceps från håret. Regnet var närmre än någonsin när dropparna plaskade mot hustacken och smattrade i öronen.

”Justin, kom in!” ropade jag och han vände sig mot mig och sträckte ut handen.

”Kom.” sa han kort och jag skakade snabbt på huvudet för att stänga igen dörren igen. Han ryckte på axlarna och vände sig tillbaka till ovädret. Han var galen som fortfarande stod där ute. Tänk så blev han träffad av en blixt? Även fast det inte ens åskade eller blixtrade ännu var det inte omöjligt.

De mörka molnen syntes i bakrunden av honom och jag stirrade på hans breda ryggtavla. Den vita t-shirten hade klibbat fast på hans rygg och satt nu tätt mot hans hud. Plötsligt vände han sig om och gick in till mig. Han öppnade dörren och gick in till mig, det droppade om honom ner på golvet, regndroppar rann nerför hans ansikte och läppar och hans bruna ögon kollade rakt in i mina.

”Ska vi kolla på film nu?” frågade han med ett stort leende. Jag stirrade på honom och rynkade ögonbrynen.

”Ja, när du bytt kläder.” svarade jag och pekade menande ner mot hans blöta kläder.

~

Filmen var snart slut och jag låg med huvudet på en kudde i hans knä samtidigt som han kliade mig på ryggen. Justin hade valt film och hade därför valt en film jag inte ens visste jag hade, The human centipede. 99% av tiden låg jag med huvudet åt andra hållet och stirrade in i Justins svarta linne eller ner i kudden. Jag hade sagt till honom, klart och tydligt att han inte skulle få ha mer än 1 plupp ljud på tv-n. Jag ville inte höra ett skit, och även fast jag inte hörde något höll jag för öronen ibland då jag inbillade mig saker. Justin tyckte jag var fånig, men en skräckfilm och regnväder var ingen bra kombination, alls.

När eftertexterna rullade, och ljudet fortfarande var väldigt lågt hörde jag hur det började mullra långt bort. Jag stelnade till och spetsade öronen.

”Jag sa ju att det skulle börja åska.” flinade han, jag svarade inte.

”Ska vi borsta tänderna?” frågade jag istället och han svarade med ett enkelt:

”Okej.”

~

Det hade börjat åska och blixtra. Blixtarna lyste upp hela mitt rum och jag låg i min alldeles för stora säng helt ensam. Jag drog åt mig kudden och kramade om den hårt mot min bara bröstkorg. Jag ville bara börja gråta när en blixt ännu en gång lyste upp mitt sovrum. Jag kollade runt i det mörka rummet och drog ett djupt skakigt andetag när ännu en blixt lös upp mitt rum. Jag svalde och slöt ännu en gång ögonen för att försöka somna. Jag visste inte hur länge jag hade legat i sängen och bara försökt sova, men det hade gått en lång stund sedan Justin och jag borstade tänderna och sedan sa god natt. En lång stund. Jag gissade på att Justin redan sov.

Jag höjde handen och tryckte på hemknappen på min mobiltelefon, klockan var halv 2 och vi skulle upp tidigt för att jobba – och träna - imorgon. Jag började förbereda mig mentalt med tankar att jag inte skulle få sova en blund, för jag kunde verkligen inte sova. Samtidigt som det åskade och blixtrade ute tryckte värmen mot kroppen och även fast jag bara hade själva lakanet, utan täcke i, höll jag på att svettas ihjäl. Jag hade heller inga kläder på mig, bara ett par bekväma vita bomullsboxertrosor.

Det mullrade långt bort och jag försökte hjälplöst räkna ut hur långt bort åskan var, men jag hann knappt komma till två innan de mullrade ännu en gång. Jag drog ett djupt andetag och kramade hårt om kudden i min famn. Jag undrade fortfarande om Justin sov, eller om han låg vaken precis som jag och räknade de få sekunderna mellan smällarna. Antagligen sov han. Han var väll inte lika fånig som mig som låg uppe hela natten och inte kunde sova.

Regnet öste fortfarande ner och piskade mot hustaket. Jag hörde tydligt varje droppe som studsade mot taket över mitt rum och kramade kudden hårdare när ännu en blixt slog ner någonstans. Jag bet mig hårt i läppen för att inte hjälplöst börja snyfta när jag tänkte på att blixtarna antagligen bara kom närmre och närmre. Och vårt hår var högt, riktigt högt. En av de högsta, jag förbannade mammas val av lägenhet till mig. Varför just det högsta huset i hela Los Angeles? Status. Just det.

När nästa blixt slog ner någonstans reste jag mig snabbt upp från sängen, utan att jag ens hann tänka på det stod jag bredvid sängen en aning snurrig i huvudet. Fortfarande med kudden i famnen. Åskan mullrade någonstans långt borta och jag släppte snabbt kudden för att snabbt sticka in i min WIC för att ta på mig en t-shirt, som egentligen var en aning för liten för vad den skulle användas till, som nattlinne. Mer än hälften av mina trosor syntes och den satt alldeles för tight över bysten, men den fick duga. Jag gick som på nålar ut från den stora garderoben och precis när jag greppade tag om mobilen på nattyxbordet slog ännu en blixt ner någonstans. Jag reste mig snabbt rakt upp och istället för att krypa ner i sängen igen tog jag tag i kudden jag tidigare hållit ett så krampaktigt tag om och tryckte den hårt mot bröstet, fortfarande med mobilen i min hand. Det tog emot att gå ut genom dörren och svänga vänster, för att sakta ner mina hastiga paniksteg vid Justins dörr för att sakta öppna den, men ändå gjorde jag det. Jag skulle inte få en blund i natt om jag inte i alla fall pratade lite med honom.

Men jag gissade på att det inte skulle räcka med att prata lite med honom, låta honom övertala mig att det inte var något farligt, och sedan gå tillbaka till min säng. Jag gissade på att jag inte skulle kunna sova ändå, även fast han försökte övertala mig att det inte var farligt.

Jag kände mig som en stalker när jag stängde dörren sakta efter mig för att sedan tassa över golvet och fram till sängen, Justin låg med huvudet mot mig. Munnen var halvöppen och ögonen stängda, håret var rufsigt och fluffigt på hans huvud och jag var tvungen att krama hårdare om kudden för att inte dra fingrarna igenom det. Han drog ett djupt andetag och en liten rynkade placerades i hans panna, han drömde antagligen någonting. Jag bestämde mig för att göra något riktigt vågat och osäkert, jag vek upp Justins täcke en aning, försiktigt, så att han förhoppningsvis inte skulle vakna, och kröp sedan ner under täcket, samtidigt som en blixt lyste upp rummet. Jag slängde ner kudden jag kramat om på marken och la mitt huvud på samma kudde som Justins. När ännu en blixt lyste upp rummet, till följd av ett muller långt bort, slängde jag armarna om Justins midja och lutade mig huvud mot hans bröstkorg. Det var inte förens då jag märkte att han bara låg i kalsonger. Jag kände hans hårda mage genom min tröja och hans mjuka hårstrån på benen ströks emot mina rakade ben när han lite oroligt rörde på sig. Jag slöt ögonen i hopp om att han inte skulle märka mig om han vaknade till, även fast jag klamrade mig fast runt hans midja i ett krampaktigt grepp. Jag kände hur han rörde på sig bredvid mig, men även om jag visste att han skulle undra varför jag krampaktigt klamrade mig fast runt honom, kunde jag inte släppa. Hans värme fick mig att känna mig trygg, tryggare än på länge, även fast jag inte var under något direkt hot.

”Jenna?” raspade han fram i mitt öra, hans mjuka röst fick gåshuden att spridas på min kropp och jag nickade, fortfarande med kinden hårt pressat mot hans bröstkorg. Vi båda låg på sidan med huvena mot varandra, hans täcke täckte båda våra kroppar och jag kunde känna hela hans kropp mot min. Förutom fötterna, han var fortfarande en ganska bra bit längre än mig.

”Va--.” han avbröts av ett plötsligt gäspande från hans sida, han fortsatte kort därefter, ”vad gör du här?” Åskan mullrade utanför och jag kramade snabbt om hans midja igen.

”Jag kan inte sova.” viskade jag bara och han drog ett trött djupt andetag. En blixt lyste upp rummet och jag borrade in huvudet i kroken vid slutet av hans hals, ovanför axeln.

”Rädd för åskan?” viskade han in i mitt öra, samtidigt som han slöt sina armar om mig. Jag nickade bara tyst.

”Det finns inget att vara rädd för.” viskade han mot min nacke och jag visste inte om jag bara inbillade mig eller om hans läppar verkligen nuddade min nacke, i sådana fall mycket mjukt och försiktigt. Men jag inbillade mig nog bara.

”Jag har aldrig gillat åska.” viskade jag, mest för mig själv. Fortsatte sedan, ”När jag var liten brukade jag krypa under min säng när det åskade.” Jag skrattade trött till, kramade om mig hårdare och smekte min rygg mjukt, smekte av misstag upp tyget och kom istället åt min bara rygg.

”Jag kan hålla om dig om det känns bättre?” viskade han, och fick det att låta som en fråga, även fast han redan höll om mig. Jag nickade och han höll om mig hårdare mot sitt bröst. Hans händer började göra små figurer, bokstäver, siffror och andra små roliga mönster på min rygg och jag försökte koncentrera mig på de istället för på åskan och blixtarna som mullrade utanför fönstret.

När det mörka rummet lystes upp av en blixt stängde jag ännu en gång ögonen som jag av misstag råkat öppna. Jag gnällde till, men försökte ännu en gång koncentrera mig på Justins fingrar mot min rygg.

”Djupa andetag.” viskade han och rullade försiktigt runt oss, så att han låg över honom med kinden pressad mot hans bara bröst. Jag kände täcket mot mina bara ben och Justis kind mot min hjässa.

Direkt när jag hade börjat känna mig trygg med Justin kände jag hur trött jag egentligen var, jag kunde knappt hålla ögonen öppna längre och tänkte bort åskan så mycket som jag kunde. Jag hade händerna på lakanet på båda sidor av oss och orkade inte ens tänka på hur jag låg. Positionen skulle antagligen inte vara skön om jag var klarvaken, men det var jag inte, så den var skön. Även fast Justins mage var hård mot min. Jag drog ett djupt andetag och kände hur sömnen tog över mer och mer, Justins små mönster och figurer kändes mindre och mindre och åskan blev allt svårare att höra. Jag drog ett sista djupt andetag innan jag föll i djup sömn.

Inte rättat rättar imorgon. heh.  

3127 ord omg. 

OCH VAD TYCKTE NI OM DETTA DÅ?? Själv blev jag ganska nöjd, var grymt trött nu på slutet så några stavfel och lite grammatikfel är det säkert.... Heh. 

Vet att det nästan aldrig åskar i Los Angeles, men jag ville så gärna ha med det så det fick bli så... Hihi. 

Måste bara fråga alla en liten fråga med: HUR länge har DU läst min blogg? Och hur hittade du den? 

Alla svarar så blir jag glad! ↑ :D 

Och alla kommenterar ↓ Så blir jag ännu gladare :D 

Kommentera. 

’‘Hos Bieber familjen?’’ ja det är så att om bara 3 dagar skulle jag åka in till Los Angeles och få bo hos dom. Ta hand om deras små barn mer sagt, Jaxon och Jazmyn. Alice har vart bort rest och nu egentligen när hon är hemma är det bara 3 dagar kvar tills jag åker.

’‘Brooke hur länge stannar du?’’ ja juste mitt namn är Brooke Stewart. Så typisk efternamn för att bo i Usa. Men där har ni fel om man ska tänka så jag är uppvuxen och har levt nästan hela mitt liv i Sverige. Pappa är amerikan och mamma kommer ifrån Sverige. Därför pratar jag flyttande engelska utan någon skada. ’’12 månader’’ Alice var inte bara  min syster men också min bästa vän. Vi har aldrig vart borta ifrån varandra mer än 2 veckor. Nu skulle 12 månader vara något stort.

’’Du kommer få träffa deras snygga bror ju’’

’‘Snälla, Alice han är känd super känd’’ ja som man tänker efter så var det ju Bieber familjen jag skulle leva hos. Justin Bieber den kända sångaren är bror till dom två barn som jag ska ta hand om. Det skulle vara verkligen inte troligt att jag skulle få träffa han. Jag och Alice låg ju bredvid varandra bara för att prata genom allt som skulle ske under den tiden jag skulle vara borta.

’‘Brooke du vet att ifall de inte är bra där så ska du hem på en gång’’ hon sa det så som om hon ville inte att jag skulle åka någon stans. Men de jobbet det var min dröm, och att jobba hos just dom fick mig och känna mig så speciell på ett sätt. 

’‘Jag vet Alice. Du var också borta en tag’’

’‘Men det inte samma sak’’ sa hon och kollade på mig. Jag vet att i många fall så fick Alice mer uppmärksamhet från våra föräldrar. Hon var altid den barnet som hade bättre betyg än mig. Hon gick på en så mycket bättre gymnasiet. Hur kan man ens prata om  barn och fritid till estet musik och dans. Jag var mer den barnet som var altid borta och höll på med musik. Det var så att våran familj hade mer barn än  mig och Alice. Vi hade två små bröder. Louis och Harold, Louis var 14år och Harold är inget mindre än 4år gammal. Dom är små och söta de är tack vare dom jag kan så mycket om barn. 

’‘Brooke du vet hur mycket du är för mamma och pappa’’

’‘Sluta ljug dom brydde sig oftast bara om dig’’ Alice kollade med en ledsen blick på mig. Hon ville säga något men de gick verkligen inte. Både hon och jag visste om att de är sant de jag säger. Medan vi låg och tänkte på vad vi pratade om öppnades dörren och mamma klev in med Harry i famnen. 

’’ Vad gör ni tjejer?’’ Alice reste sig snabbt upp och kollade på mamma som satta sig vid sidan om sängen. 

’’Vi pratar bara om Brookes resa’’  mamma och pappa var nog mer oroliga än jag själv över resan. 

’’Ja gumman du måste ta hand om dig’’

’‘Mamma de är 3 dagar kvar’’ hon kollade på mig och såg ner på lilla Harry som lekte med hennes hår. 

’’De är otroligt lite tid kvar. Brooke snälla om de..’’

’’De inte är som de ska vara. Så kommer du tillbaka. Ja ja mamma jag fattar’’  hon kollade på mig med en lite kaxigt blick och sedan såg hon på Harry som började gnälla lite. Han var 4 år men han var en lite gnäll unge. Han sträckte sina små händer fram till mig och sa.

’‘Brooke kan jag få en kram’’ jag såg på honom och skulle precis ge han en kram men Alice gick förre mig. Alice var ju min bästa vän men hon var också oftast den syster som ville vara bäst. 

’‘Jaha okej’’ sa jag och ställde mig upp. Mamma gjorde det samma och gick ut ifrån rummet. Hon jobbade inte eftersom att Harry tog så mycket tid ifrån sig.

Jennas perspektiv:

Dagen därpå vaknade jag med världens huvudvärk. Huvudet dunkade och jag tryckte ner ansiktet så hårt i kudden jag kunde för att försöka få bort den molande huvudvärken, jag gav snabbt upp. Mitt försök gav inget resultat ändå. Jag öppnade ögonen och blev genast bländad av ljuset som sken in i fönsterna på rummets ena långsida. Jag stängde snabbt ögonen igen och försökte somna om. Det gick inte, jag bara låg och funderade. Vad hade egentligen hänt igår? Jag kom knappt ihåg någonting från att den där killen hade tryckt mig mot sitt bröst, bara små detaljer. Som Justin tryckt mot mig, en massa gånger. Jag hade ett svagt minne av att jag smugit in min hand under hans t-shirt, och hur nära han varit mig så många gånger. Jag hade bara lust att slå mig när jag tänkte på vad jag hade gjort, han måste ha trott att jag var helt psykiskt störd. Jag suckade och slängde benen över sängkanten, alldeles för snabbt och jag vinglade till. Jag höll händerna för ögonen och gnuggade fingrarna mot mina stängda ögon. Huvudet dunkade och jag suckade ännu en gång för mig själv. Samtidigt som jag kände medkänsla för Justin – jag hade antagligen plågat honom, på ett eller annat sett – kunde jag inte hjälpa att jag nästintill hatade honom för att han hade tvingat med mig på den där sängen. Men jag tänkte inte vara arg på honom, för även fast han nästintill hade tvingat med mig på festen skulle jag kunna ha vägrat, men det gjorde jag inte, så jag kunde inte vara arg på honom.

Jag reste mig långsamt från sängen, stötte mig en aning mot sängkanten med ena handen och tog mig runt hela sängen och sedan mot dörren. Plötsligt upptäckte jag något märkvärdigt i synfältets kant; det fanns två täcken i min säng. Mitt vita och sedan ett till, ett blått, skrynkligt. Använt. Hade jag tagit med någon hem? Någon som kanske satt och åt i mitt kök, eller ännu värre; duschade i min dusch. Jag gick hastigt ut från mitt rum och gick – jag ville springa, men mitt pulserande huvud tillät inte det – i panik mot badrummet. Jag slängde upp dörren och till min lycka hittade jag ingen naken, hårig man i duschen när jag drog bort duschdraperiet från duschen. Jag drog ett djupt lättat andetag och höll handen för hjärtat, sedan hörde jag ljud, stekljud, från köket och hjärtat började slå fortare igen. Jag vände mig snabbt om och vandrade snabbt ut ur badrummet och in i köket, jag stannade snabbt i dörröppningen när jag fick se en gestalt vid spisen. Gestalten hade ett par vida joggingbyxor som slutade vid knäna på sig tillsammans med en vit t-shirt. Fötterna var bara och håret var mycket välbekant.

”När gick han?” frågade jag snabbt och Justin ryckte chockat till innan han vände sig om. Det chockade uttrycket bytades ut mot ett leende när han såg att det var jag, men jag tänkte inte låta det gå så lätt.

”När gick han, Justin?” frågade jag kort igen och stirrade rakt in i hans ögon. Han såg förvirrad ut och hans mun blev till ett rakt sträck.

”Vem han?”

”Han som sovit i min säng.” svarade jag och pekade menande mot riktningen mitt rum befann sig i. Justin kollade på mig i några sekunder innan ännu ett leende tog plats på hans läppar.

”Jaså, det var jag.” Jag stelnade till och kollade rakt på honom rakt in i hans ögon med ett chockat uttryck.

”Du har alltså våldtagit mig.” sa jag innan jag hann tänka mig för, såklart han inte våldtagit mig, hur dum fick man vara egentligen. Han rynkade pannan och skakade på huvudet, fortfarande med ett litet lurigt leende.

”Såklart jag inte våldtagit dig, jag orkade bara inte gå tillbaka till min egen säng efter att du skrikit att jag skulle komma och hålla dig sällskap.” svarade han menande och kollade med höjda ögonbryn och en menande blick på mig. Jag rynkade pannan och kollade förvirrat på honom.

”Va? Det har jag inget minne av…” svarade jag eftertänksamt och han flinade.

”Har du något minne alls av gårdagen?”

”Jag kommer ihåg att jag….,” minnet från att jag hade smugit min hand under hans tröja och hållit mig nära honom flöt upp till ytan. ”oh, shit.” avslutade jag meningen, jag slog handen för pannan och skrattade tyst åt mig själv, generat.

”Kommer du ihåg någonting?” skrattade han avvaktande och vände sig om mot spisen igen, vände på pannkakan jag nu kände doften av. Mums.

Utan att tänka mig för vandrade jag fram till honom och lutade huvudet mot hans rygg. Suckade och slöt ögonen.

”Förlåt, jag förstörde säkert hela din kväll…” viskade jag tungt. Han skrattade till men jag kände hur han skakade på huvudet.

”Nej Jenna, det gjorde du inte, det var roligt.” svarade han och försökte försäkra mig om det.

”Roligt? Jag kommer inte ihåg någonting av det, sammanfatta!” uppmanade jag honom.

”Du drack, öl och vodka, vi dansade lite och gjorde det man brukar göra på feste--.” Jag avbröt honom, fortfarande lutandes mot hans ryggtavla.

”Brukar göra på fester? Drack du body shots från mig ändå?” frågade jag och försökte låta kall, lyckades inte och jag gissade att han kände mitt leende mot sin rygg när han skrattade till.

”Får jag prata klart?”

”Svara på min fråga.” svarade jag ytterst seriöst.                            

”Nej Jenna, det gjorde jag inte.”

”Bra, fortsätt.” uppmanade jag honom ännu en gång.

”Efter det åkte vi hem, du vägra--.”

”Drack någon annan body shots från mig.” Han suckade och klickade i lite smör i stekjärnet innan han började steka ännu en pannkaka.

”Nej, Jenna, de gjorde de inte.”

”Fortsätt.” svarade jag bara kort. Han suckade innan han fortsatte. Snabbt denna gång, så att jag inte skulle kunna avbryta.

”Som jag sa, vi åkte hem, du vägrade först att kliva in i bilen och babblade något om att du ville åka buss, tillslut hoppade du i alla fall in i bilen och vi körde hem. På vägen upp till lägenheten träffade vi Eta--.”

”Evan, fortsätt.” Justin skrattade till, hans rygg vibrerade en aning mot min panna.

”Evan”, rättade han sig själv efter min inflikning, ”som trodde att jag skulle våldta dig, du sa att du var kissnödig och vi gick in i hissen. Där inne… Ehm.. Vi åkte upp och du böt om; ensam, vi borstade tänderna samtidigt som du berättade för mig – samtidigt som du spottade tandkrämsskum i ansiktet på mig – vad du hade varit med om när du skulle byta om till pyjamas. Du hade tillochmed hittat ett nattlinne du kunde dra på dig, tillochmed, vilket mirakel, inte sant?” Han skrattade till igen, jag antog att han överdrev vad jag sagt och suckade samtidigt som jag slöt ögonen mot hans rygg.

”Aa, verkligen.” suckade jag tyst. Han skrattade ännu en gång till.

”Sedan fick jag sitta i din säng medan du försökte sova, när du inte kunde sova gick jag in till mitt rum för att sova och direkt när jag la mig ner för att somna ropade du att du inte kunde sova. Okej ropa är en underdrift, du skrek.” Han skrattade till. Jag suckade tungt bakom honom, jag hade verkligen skämt bort mig.

”Jag hatar dig för att du tvingade dit mig”, började jag snabbt, bara så att han förstod det la jag till: ”hatar dig.”

”Eller hur.” Han flinade bara åt mig. Jag reste mig upp riktigt, utan att luta mig mot hans rygg, och kollade ner på mina kläder, eller skulle man förklara det mitt klädesplagg? Trasan som hängde på min överkropp var ett av de absolut fulaste nattlinnena jag hade, det var grått men t-shirtsarmar och gick enda ner till knäna.

Sedan kom jag på en sak jag funderade på.

”Vad gjorde vi i hissen?” frågade jag fundersamt. Jag hade knappt något minne av när vi hade kommit tillbaka till hotellet, bara lite svagt hur vi hade träffat Evan nu när han hade berättat om det för mig. Men endast det, än så länge. Han kollade bak på mig över axeln och jag såg att han spände käkarna, likadant som han gjort när han hjälpt mig bort från killen som dragit mig till baren. Han hade spänt käkarna och nävarna riktigt hårt, denna gång handlade det bara om käkarna, och det var jag glad över.

”Inget särskilt.” svarade han kort, vände sig tillbaka till pannkakorna och vände på en smidigt. Han hade nog bakat pannkakor innan, men i och för sig, vem hade inte det?

”Jag smekte din mage eller hur?” Det lät bättre i min hjärna än det hade gjort när jag sagt det. Där lät det som om jag hade dragit av honom tröjan och smekt och slickat hela hans mage – grymt osexigt. För jag hoppades i alla fall att det inte var det jag hade gjort, jag hade ju inget minne av kvällen….

”Nej, inte då.” Jag kunde höra flinet i hans röst när han pratade.

”Oh fuck. Vad gjorde jag då, då?” Han skrattade till, fortfarande med ryggen mot mig. Jag fick en plötslig impuls och ville lägga armarna om hans midja och vila kinden mot hans breda axlar. Jag dödade impulsen så gott det gick, men jag gick sakta fram och la kinden mot hans axlar, la mina handflator mot hans skulderblad och kände hur han spände sig under mina händer.

”Du masserade mig.” Jag stelnade till och jag gissade på att han flinade, samtidigt som han började steka ännu en pannkaka. Hur mycket trodde han jag åt egentligen?

”Inte vart du tror att du masserade mig någonstans”, han dödade snabbt mina vilda fantasier, jag andades lättat ut, han fortsatte med ett flin, ”i hårbotten, du drog dina naglar mot min hårbotten, inget mer än så. Inget.”

”Åh. Bra.” sa jag och log lättat. Jag hade inget minne av det ännu, men jag antog att det skulle komma tillbaka lite senare, huvudet dunkade fortfarande som en stor högtalare med ljudet på högsta volym som spelade metal, jag orkade knappt tänka.

”Jag går och ta på mig något bekvämare – och snyggare – kommer snart tillbaka.” sa jag snabbt och backade ett steg ifrån honom för att sedan vända mig om och vandra vidare till mitt sovrum, det kändes konstigt att se det blåa täcket ligga slarvigt på sidan lägst mot dörren, men det gjorde ingenting. Jag skulle garanterat vaknat om han rörde mig på något sett, vi hade antagligen legat på varsin sida med ryggarna mot varandra hela natten. Som om vi sovit i olika rum.

”Din säng är mycket skönare än min föresten!” ropade han efter mig genom hela lägenheten och jag skrattade högt, utan att svara. Huvudet dunkade till och jag lutade mig mot dörrkarmen för att inte trilla i backen, Justin hade stött upp mig igår, så att jag inte trillade, det kom jag ihåg.

Samtidigt som jag började gå igen kom små minnessnuttar tillbaka till dig, en hand i min bakficka, mina händer mot Justins midja, min kind mot hans bröstkorg, mina händer i hans hår, nära, nära. Jag kom på mig själv med att jag slutit ögonen när jag nästan kunde känna Justins silkeslena hår mellan mina fingrar.

Jag valde at sluta fundera över det, de som hade hänt igår var över nu. Jag hade varit full och hade inte kontrollerat mina tankar eller handlingar särskilt bra.

Jag gick – fortfarande med dunkande huvud – in till min WIC och valde något slappt, ett par mjukisshorts, en tub-behå och en slapp, sval en aning genomskinlig tröja. Jag böt underkläder, slängde de i tvättkorgen och drog sedan på mig kläderna. Jag satte upp håret i en hög tofs och bestämde mig för att duscha efter frukosten. Mitt hår var fettigt och jag kände mig trött och hängig efter den sena natten. Jag tror i alla fall att det blev sent.

Jag tog med mig tvättkorgen ut i koridoren och öppnade sakta dörren till Justins rum, ställde tvättkorgen precis innanför dörren på högersidan och stängde sedan dörren utan att kolla runt i hans rum. Gästrummet – Justins rum – var hans privata område och jag ville inte att han skulle bli sur för att jag hade snokat omkring i hans saker. Det var inte värt det. Jag vände mig snabbt om och ropade högt till Justin:

”Jag ställde tvättkorgen i ditt rum, släng tvätten i den så tvättar jag i eftermiddag!” Jag hann precis säga klart meningen innan en välkänd ringsignal fyllde tystnaden i lägenheten. Jag stack snabbt in i mitt rum, kröp över sängen, trasslade in mig i täckena, svor högt och fick sedan tag i min mobil som låg på nattyxbordet på min sida. Jag drog genast handen över skärmen och svarade.

”Jenna.” svarade jag snabbt och föll bak i sängen, en aning andfått, mot Justins kudde och täcke. Justins mjuka doft fyllde min näsa och jag drog ett djupt andetag.

”Hej älskling!” Ett leende spreds på mina läppar när jag fick höra min mors röst från andra sidan.

”Hej mamma!” log jag.

”Hur har du det?” Jag drog ett djupt andetag, andades ännu en gång in Justins doft. Huvudet dunkade hela tiden. Pulserade, nästan som hjärtan.

”V- Jag har det bra.” ändrade jag mig snabbt. Jag svor snabbt åt mig själv, vi, det fanns inte ens ett vi, det fanns ett jag och ett jag och Justin.

”Vi?” Jag kom på en snabb lögn.

”Jag och Charlie.”

”Jaså.” svarade hon drygt, jag nickade, även fast hon inte såg mig. Jag hörde fotsteg mot mitt rum och fick sedan syn på Justin i dörröppningen, han skulle precis öppna munnen och säga något när jag hindrade honom genom att göra ett ”jag-kommer-döda-dig-om-du-inte-håller-tyst”-tecken genom att föra handen på sidan framför min hals. Han kollade på mig, flinade och låtsades låsa sin mun och slänga iväg nyckeln innan han ställde sig tillrätta i dörröppningen.

”Ja. Hur har ni det?” frågade jag snabbt och bröt blicken från Justins siluett för att pilla på det blå täcket under mig. Jag ritade olika mönster på den mörkblå ytan.

”Vi har det bra, önskar att vi kunde komma och hälsa på dig, men du vet att det inte funkar med jobben, va?”

Min mamma och pappa jobbade mycket, hade alltid gjort och skulle antagligen göra. Det var vad man kallade jobbnarkomaner, men på en ganska låg nivå. De älskade sina jobb och älskade att jobba, men de fixade tid för annat också. Men att ta ledigt i minst en vecka och köra eller åka flygplan från Washington DC till Los Angeles var nästintill omöjligt med deras jobb. De hade kommit hit och hälsat på två gånger sedan jag flyttade hit för lite mer än ett år sedan. Jag hade kommit och hälsat på hos dem några gånger, men inte heller så många, jag hade ju mitt jobb att sköta såsom de hade sina.

”Jag vet.” svarade jag bara enkelt. Mamma suckade på andra sidan och jag ritade en stjärna på det lena täcket.

”Vi är så ledsna.”

”Det är lugnt, jag klarar mig bra ensam.” Jag kollade upp på Justin snabbt innan jag kollade ner i täcket igen. Jag ville tillägga något i stil med: ’och jag är inte helt ensam’, men jag kunde inte. De skulle bli galna om de fick reda på att Justin bodde här och genast flugit hit för att kasta ut honom – från min lägenhet. För den var min även fast de hade betalat den från första början, de hade de sagt sedan första dagen jag flyttat hit.

”Och du har ju Charlie.” la mamma till. Jag nickade, även fast hon inte såg mig.

Min mor, Marie Marshall, var blond, ungefär lika lång som mig. Vi var ganska lika, utseende mässigt och inombords, förutom att hon var mycket mer trångsynt än mig. Hon jobbade som advokat. Min far, Michael Marshall, var även han ganska lång. Jag hade inte lika mycket gemensamt utseendemässigt med honom, jag hade fått det mesta av min mamma. Han jobbade som kirurg.  

”Hur går det med kärlekslivet då?” frågade hon efter en stunds tystnad. Jag stelnade till och rynkade pannan. Sneglade upp på Justins som stod kvar på samma ställe som innan.

”Som det alltid gjort. Du vet att jag inte har tid för sådant, är pappa där?” frågade jag med blicken ner i täcket igen. Hon skrattade till och jag suckade. Mammas största dröm var att jag skulle bli tillsammans och gifta mig med någon med ett högstandardjobb, en man med slips och perfekt stylat hår som jobbade dygnet runt. Hon kunde glömma att jag skulle gifta mig med en sådan man.

”Nej han är inte hemma, han jobbar. Men han kan ringa när han kommer hem?” Jag suckade tyst och svarade sedan:

”Det behövs inte, hälsa honom, hejdå.”

”Jag älskar dig.”

”Jag älskar dig också.” Jag la på först.

Ett sånt långt och tråkigt kapitel som jag egentligen önskar att jag inte behövde publicera, men dem behövs ju också, tyvärr :( 

Ganska snabbt publicerat nuva? Ganska stolt över mig själv faktiskt :D 

 Kommentera.