”Jag vill åka buss.” Jag suckade och skakade på huvudet.

”Det går inga bussar nu Jenna. Snälla, bara hoppa in.”

”Det går visst bussar.” konstaterade hon, även fast jag visste att hon inte talade sanning. Förvånande? Nej. Vi var alldeles för långt från storstaden för att det skulle gå nattbussar.

”Jenna snälla, jag gör vad som helst. Bara hoppa in i den där fucking bilen nu.” sa jag och pekade menande mot hennes bil, som stod snyggt parkerad en bit från huset. Den första bästa platsen vi hittat. Hon spärrade upp ögonen mot mig och skakade på huvudet.

”Inte svära Justin.” Sedan hoppade hon in i bilen, utan problem. Jag stod kvar och kollade på henne, när hon kollade ut från den öppna dörren och sa:

”Jag sa ju till dig att det inte gick några bussar nu på natten, varför lyssnade du inte? Du lyssnar aldrig på mig!” och förvirrade hon mig ännu mer. Jag valde att ignorera henne och hoppade in på andra sidan bilen, snabbt, för att hon inte skulle ångra sig och hoppa ut ur bilen igen. Men när jag satt mig tillrätta på förarsätet hade hon spänt fast sig och kollade på mig med stora ögon. Hon var ju hopplös.

”Nej, varför lyssnar jag inte på dig.” sa jag med en suck och startade bilen hastigt.

 

Vad tror ni, kommer han lägga sig hos henne ändå? ;) 

Vad tyckte ni om detta då? Lite kärlek här, Jenna som full dock, men hon har ju känt lite innan! Vad tror ni, är det kärlek pågång här? ;) 

 

Kommentera, en massa. Alla kommentarer gör mig så glad! :) 

Detta är en novell som handlar om en tjej vid namn Molly Winden som bor själv med sin dotter som är 3år och hon själv 19år.

Att inte kunna göra vad man vill eller att alltid bete sig som en vuxen är inte så lätt då jag bara var sjutton år när jag fick Angelica. Om man är en tjej som festar näsan varje dag och plötsligt ska bli en mamma är ännu jobbigare. Men jag gör allt i min makt för att Angelica ska trivas och på bra.

Jag och Angelica bor i Toronto som ligger i Canada men mina föräldrar och lillebror bor i Sartford som ligger en bit från Toronto. Jag har gått ut skolan och jobbar hemma då jag designar hus, kläder och olika hemsidor. Jag gör mitt bästa för att vara en bra mamma och uppfostra Angelicia för hon har det svårt då hon inte har någon pappa. Själv mins jag inte vad han hette men jag kommer ihåg att han hade Hasselbruna ögon. Resten mins jag inte då det var så mörkt.

 

”Justin” Han presenterar sig och sträcker ut sin hand. Angelica gör samma sak och tar hans hand.

”Angelica, men kalla mig Angel” Justin skrattar smått till innan han nickar.

”Okej Angel” Angelica ger honom ett nöjt leende innan hon kollar på Jazmyn sen Justin igen.

”Är du också en pappa?” Hennes plötsliga frågar får oss alla att kolla på henne med stora ögon eller när jag säger alla menar jag Jeremy, Justin och jag. Sekunden efter brister Justin ut i skratt.

”Nej jag är ingen pappa” Han skakar på huvudet med ett leende. Angelicia rycker på näsan vilket betyder på att hon funderar.

”Men du är lika stor som min mamma. Dessutom har du coolt hår” Jag skakar på huvudet med ett flin. Justins leende blir bredare så hans vita tänder syns.

”Jasså det tycker du” Angelica nickar glatt på huvudet. Jazmyn tar tag i hennes arm för att dra bort henne. Dom båda börjar fnittra och skratta åt något. Jag skakar roat på huvudet.

Jag går och sätter mig jämte Jeremy och Justin kommer och sätter sig jämte mig.

”Hon är ju hur gullig som helst” Jag vänder mig mot honom innan jag nickar.

”Ja men ibland pratar hon lite för mycket” flinar jag.

”Som dig då Justin” Justin formar munnen som ett O och lotsas bli förvånad.

”Jag pratar inte alls för mycket”

”Vi säger väll så då” Flina Jeremy. Vi skrattar till innan vi vänder oss mot barnen. Angelica har satt sig på rutschkanan medan Jazmyn hjälper Jaxon upp för den lilla trappan för att han sedan ska sätta sig i Angelica´s knä. Jag må vara ung men att jag har fått Angelica är en av dom bästa sakerna jag fått i mitt liv. Bara om jag visste vem pappan var.

---

 

Tycker verkligen ni borde gå in på denna blogg genom att trycka på bilden där uppe på bilden ↑, eller trycka här på länken som kommer just NU → HÄR ←  TRYCK TRYCK TRYCK!

 

Jag vill bara tacka för alla fantastiska kommentarer jag får varje dag, jag är medveten om att 20 kommenterar inte är något om man genför med de stora bloggarna, men jag är glad för de kommentarer jag får! Väldigt glad, och jag vill tacka alla som lägger tid på att läsa och kommentera min blogg. Det betyder allt för mig att ni gillar det jag skriver, och all respons gör mig sjukt glad! Dålig-respons gör mig lite mindre glad, men vad ska man göra, det behövs det också! Jag är glad att jag startade denna bloggen för lite mer än ett år sedan, för jag älskar den verkligen. Det gör jag, och jag tänker på bloggen, er och novellen nästan hela tiden! Innan jag ska sova, när jag vaknar, när jag sitter vid datan, när jag rider, när jag äter - hela tiden! Och det gör mig glad att veta att ni gillar det jag skriver, och hur jag skriver, och vad jag skriver om! 

Jag är så glad för att ni alla lägger ner tid på min blogg, för jag lägger ner en massa tid på den. Och jag ångrar det absolut inte. ♥

 

 

”Din pojkvän, huh?” skrattade han tyst, samtidigt som han släppte min hand och hällde upp två glas med vodka. Jag nickade snabbt.

”Ja, min…,” jag drog ett djupt andetag, ”min pojkvän.” Egentligen ljög jag inte, Justin var min pojk-vän. Jag hade aldrig riktigt gillat att ljuga.  

”Du låter osäker.” konstaterade han och jag svor för mig själv i min hjärna. Fan.

”Jaså?” svarade jag istället. ”Och varför skulle jag vara det?” Han hånade. Jag hade inte märkt det innan, men hela hans sätt var aggressivt och hotfullt. Jag kunde inte låta bli att bli en aning vaksam över honom. Det kändes oerhört töntigt av mig. Allt. Jag letade efter Justin i folkmassan. Jag ville inte vara vid den mystiska killen längre, jag ville vara med Justin, i alla fall vid honom. Han hade lovat att han inte skulle bli full och att jag kunde hålla mig vid honom. Lovat.

”Kanske för att du ljuger.”

”Det gör jag inte.”

”Eller hur.” Han tog ett steg som förde honom farligt nära mig, mina bröst trycktes mot hans bröstkorg och just när han tänkte dra en hand om min midja och luta sig ner till mina läppar såg jag Justins figur i sidan av synvinkeln. 

 

 

 

Justins perspektiv:

 

Jag blev förvånad när jag gav köket en snabb blick på vägen tillbaka till Jenna och fick se just Jenna stå där med kroppen upptryckt mot en lång, muskulös, snaggad kille. Jenna var väldigt pryd av sig. Jag hade aldrig försökt närma henne på något sådant sett, men man såg det på henne, att hon skyggade tillbaka direkt när någon kom ”farligt nära” och bara sättet hon nästan vägrat gå in på festen talade för sig själv, hon tyckte inte om folk. Hon hade tur som inte hade klätt upp sig i något extra naket, då skulle hon haft ett helt dussin kåta killar efter sig. Och jag skojade inte. Faktiskt tryckte jag att hon var en aning töntig, men det tänkte jag inte erkänna för henne, aldrig. Hon kanske bara var så i miljöer hon inte var van vid, som fest-miljöer. Förhoppningsvis. Och förhoppningsvis vande hon sig snabbt också, eller så skulle hon bara vägra nästa gång jag bad henne följa med på någon fest.

Om det blev någon ”nästa gång” överhuvudtaget.

Våra blickar möttes snabbt och sekunderna jag kollade in i hennes ögon såg jag hur lättnad speglades i de klarblå ögonen. När jag tänkte efter såg hon inte alls särskilt trivsam ut i positionen med en upptryckt kille framför sig, hon hade händerna på hans bröst i en gest som såg ut som att ville putta bort honom. Hon kollade snabbt på mig igen, där jag stod och såg ut som ett fån i dörröppningen. Halv väntade på henne, halvt undrande vad hon håll på med, och om hon ville det. Halvt funderande på om jag skulle gå.

Jag bestämde mig för att stanna en stund till.

Jenna lutade bak huvudet bort från den snaggade killen bredvid henne. Han såg inte så glad ut när hon ursäktade sig och pekade med tummen mot mig. Jag kunde inte höra vad hon sa på grund av den höga musiken som dunkade genom hela huset. Men jag gissade på att hon sa något om mig. Eftersom att hon pekade på mig. Killen med snaggat hår slängde en mördande blick på mig, innan ett stort flin spred sig på hans läppar och han kollade tillbaka på Jenna. Som stelnade till framför honom när han sa någonting till henne, fortfarande med ett hånande leende på sina läppar.

När han kollade på mig nästa gång, några sekunder senare, kände jag igen honom. Det var en av Marks vänner. En av killarna som suttit i bilen när Mark, en gammal kompis, hade hämtat upp mig vid parkeringen där Jenna hade stått och väntat på mig efter jobbet. Jag kom ihåg att han hade varit extra uppspelt efter att ha sett Jenna, han hade i smyg försökt få en syn av henne när vi åkt iväg en bit, och hon hade redan varit borta, han hade inte fått syn på henne.

Det visste jag för att jag också kollat efter henne när vi körde iväg.

Jag visste inte hela hans namn, bara att de började på R, jag hade hört något om att han hatade sitt namn och istället kallades för – endast – R.

Jag tog några steg fram mot dem och skrek, för att överrösta musiken:

”Något problem?” Meningen var riktad mot R. Jag kollade honom i ögonen hela tiden när jag pratade, försökte underteckna meningen med att jag ville att han skulle släppa Jennas höfter, som han hade tagit ett fast grepp om. Jenna så inte rädd ut, mest irriterad och obekväm. Jag hoppades att hon inte var en så bra skådespelare så att hon kunde gömma rädslan.

R skakade på huvudet.

”Nej, Bieber. Inget problem här inte. Själv?” Hans mening var undertecknad med att han ville att jag skulle gå, men det skulle jag inte. Jag kände hur ilskan började pyra inuti mig, den hade inte brusat upp, och det skulle den inte göra heller, jag ville inte bli arg framför Jenna. Hon skulle inte behöva se mig arg. Hon hade inte gjort något för att förtjäna det. Det var ju jag som hade tvingat med henne på denna festen, alltså var det min skyldighet att se efter henne.

”Släpp henne.” svarade jag bara och kollade hårt och allvarligt in i hans ögon.

”Hon ljög för mig.” sa han och jag såg hur Jenna stelnade till där hon stod framför mig, och honom. Någonstans i mitten av oss stod hon. Blickstilla.  

”Jaså?” svarade jag uttråkat, väntade på hans svar.

”Hon sa att hon hade en pojkvän”, började han, jag avbröt honom innan han hann avsluta meningen. 

”Det kanske hon har.” Han hånade mot mig.

”Och att det var du.” avslutade han sin mening. Jag kunde inte hjälpa när jag stelnade till och rynkade pannan. Det tog några sekunder av fundersamhet innan jag förstod vad Jenna hade tänkt, och jag hade lovat henne att jag inte skulle låta något hända henne, så jag spelade med.

”Och hur vet du att det inte är sant då?” Han såg lurig ut.

”Jag känner dig Justin, i alla fall kände, och du är inte typen som blir tillsammans med tjejer. Faktiskt förvånad det mig att du har stannat i Los Angeles så länge.” Han flinade. ”Varför?”

Den frågan hade jag faktiskt frågat mig några gånger, varför stannade jag fortfarande kvar här? Jag brukade inte stanna på ett och samma ställe särskilt länge, dock brukade det bero på att jag inte hade någonstans att ta vägen. Alltså behövde jag inte stanna särskilt länge på ett ställe, jag hade ändå ingen att umgås med. Jag hade tänkt åka några gånger, men något hade alltid kommit i vägen.

Jag valde att ignorera hans fråga.

”Bara släpp henne, och låt henne vara, du har inget med henne att göra.” svarade jag kort och spände blicken i hans. Han var några centimeter längre än mig, men muskelbyggnaden var den samma. Han skulle inte ta mig i slagsmål. Han såg farligare ut än han var.

Han höll envist kvar sina händer om hennes midja. Smekte hennes höfter med sina händer och smekte de sedan ner över hennes rumpa, Jenna såg inte rädd ut, men jag visste att hon kände sig obekväm i situationen. Vem skulle inte gjort det? Hon hade fortfarande händerna på hans bröst, försökte återigen putta bort honom. Han rörde sig inte ur fläcken. Hennes hår föll i små vågor på hennes rygg och hon kollade med stora klarblå ögon på mig, direkt när jag mötte hennes blick kollade jag bort och upp på killen som stod framför henne.

”Vi kan dela på henne om du vill, Bieber.” Jag spände käkarna och plirade med ögonen mot honom. Hotfullt, för att hon skulle släppa henne. Jag spände nävarna och bet ihop hårt.

”Släpp henne.”

”Är det inte lite synd att du ska få en så snygg, sexig, härlig tjej alldeles för dig själv, huh?” Han sa sexig långsamt, så att jag tydligt skulle höra det, samtidigt som jag såg i kanten på synfältet hur han klämde till på hennes rumpa. Jenna rörde sig fortfarande inte, hennes blick var fast på mig. Jag tog ett steg mot de samtidigt som R tog ett steg närmre Jenna, tryckte till hennes rumpa med sina stora hårda händer.

”Har du satt på henne ännu Justin, eller är de det du väntar på? Är det därför du fortfarande är kvar i Los Angeles.”

Jag spände nävarna samtidigt som jag tog ett steg mot honom, höjde handen och la den runt hans hals, tryckte upp tummen mot hans hals. Så att luften försvann från hans lungor, snabbt släppte han greppet om Jennas rumpa och höjde händerna för att försöka slita bort mina händer. Han log hånande mot honom.

”Inte så kaxig längre, huh?” flinade jag och tryckte in fingret hårdare in i hans hals. Han spärrade i panik upp sina bruna ögon och försökte lönlöst dra bort mina händer från sin hals. Jag lutade mig närmre honom och kollade hårt in i hans ögon.

”Om du rör henne igen, lovar jag att göra slut på dig, okej? Om du ens petar eller tänker på henne igen lovar jag att göra slut på dig, okej?” viskade jag kallt mot honom. Han nickade snabbt i panik och jag förstod att hans luft höll på att ta slut. Jag puttade honom bakåt och släppte mitt grepp om hans hals så att han flög handlöst ner i marken. Jag mötte hans blick och kisade ilsket in i hans ögon. Jag hann se rädsla flimra över hans ansikte innan jag vände mig om och gick fram till Jenna som stod och höll tag i bardiskens kant med ena handen.

”Är du okej?” frågade jag och hon kollade upp från R som låg och sprattlade mesigt på marken. Hon mötte min blick och nickade sakta.

”Ingen större fara skedd.” sa hon, försökte le, försökte lätta upp stämningen en aning med ett lättsamt leende, men jag förstod att hon var skakad. Och att leendet var fake. Jag hade inte märkt folket som hade samlats runt oss förens när jag mötte någras blickar när min blick gled runt i rummet. Jag la händerna på Jennas överarmar och vände henne om med hjälp av de innan jag la händerna försiktigt på hennes midja och puttade henne försiktigt framåt. Jag la ingen större uppmärksamhet på folket som samlats omkring oss, de hade inget med saken att göra. Jag gick bakom Jenna ut i vardagsrummet, som hade förvandlats till ett dansgolv. Jag drog med henne tillbaka till vår föregående plats och släppte henne samtidigt som jag började luta mig mot väggen igen. Musiken dunkade hårt i öronen och ljudet var öronbedövande, det var ett rent mirakel att jag och R hade hört varandra ute i köket. Jag hade inte tänkt på den höga musiken när ilskan hade tagit över kroppen, det gjorde jag aldrig.

”Förlåt att jag ljög om att du var min pojkvän.” sa hon generat och kliade sig lite i nacken samtidigt som hon sneglade med rosiga kinder upp mot mig. Jag skrattade till och log lugnande.

”Det är lugnt, faktiskt, så är det en aning smickrande.” flinade jag en aning retligt. Hennes kinder blossade upp i en ännu rödare färg och jag skrattade till och innan jag kunde hejda mig raderade jag luften mellan oss och drog in henne i en mjuk kram. Jag lutade huvudet mot hennes hjässa och smekte hennes rygg lite smått, det tog en stund för henne att lägga armarna om mig och krama mig tillbaka, men när hon väl gjorde det gosade hon in sitt ansikte i min nacke. Efter en liten stund, antagligen en alldeles för lång stund, släppte vi varandra och tog några generade steg från varandra. Jag drog ett djupt andetag och kliade mig lite i håret innan jag pekade bak mot köket igen.

”Vågar vi gå tillbaka och hämta lite dricka tror du?” frågade jag hastigt och Jenna flinade innan hon ryckte på axlarna.

”Kanske.”

 

~

 

Efter några plastmuggar vodka och några öl hängde Jenna på mig som en handduk som man hängt över axeln. I alla fall nästan. Hon hade blivit full, och klockan var bara halv 11. Jag kände på mig att det skulle bli en tidig hemgång, helst innan Jenna däckade över några hånglande par i soffan i ett av vardagsrummets fyra hörn. Jag fick hålla ett fast tag omkring Jennas midja både för att hålla fast henne, så att hon inte försvann, och för att stötta upp henne när hon var nära på att trilla. Hon var mycket närgången i fullt tillstånd, dock hade hon inte pressat sina läppar mot mina läppar eller något annat ställe på min kropp. Men hon stod väldigt nära och hennes fingrar hade varit innanför min tröja ett flertal gånger. Smekt mina ryggmuskler och skulderblad, om hon hann dit upp innan jag, till hennes klara besvikelse dragit ut de igen. Jag hade absolut inget emot att hon rörde vid mig, tvärtom, men hon skulle bli sur och besviken på mig om hon fick reda på att jag hade låtit henne göra det. Och det var inte värt det.

Festen hade blivit hel vild den senaste timmen, dansparen ute på golvet dansade närmre än någonsin och händerna var överallt på den andres kropp. Jag kunde inte låta bli att följa de dansande, tryckande, smekande, kyssande paren med blicken samtidigt som jag höll Jenna hårt mot bröstet direkt efter att jag dragit bort en stod genomskinlig vodka flaska från hennes händer. Jag struntade i om jag höll henne alldeles för nära bröstet just nu, jag kände på mig att om jag släppte henne skulle hon springa iväg och bli ännu fullare i något hörn av huset. Och jag skulle behöva leta hela natten efter henne.

”Varför?” gnällde hon, fortfarande ältandes för den där dumma vodkaflaskan hon hittat på någon sunkig plats.

”Därför.” svarade jag lättsamt. Hon suckade djupt.

”Sluta, du irriterar mig. Jag har ont i mitt huvud, kan jag få en till öl?” sa hon snabbt. Jag skrattade till och lutade mitt huvud mot hennes hjässa.

”Nej Jenna, inte mer alkohol för dig. Jag tror vi drar hem.”

”Har du druckit något?” frågade hon undrande. Jag skakade på huvudet.

”Nej, det har jag inte. Så jag kan köra din bil hem.” Hon skakade på huvudet och spärrade upp ögonen mot mig.

”Du kommer köra ihjäl oss Justin!” skrek hon, om musiken inte skulle dunkat hårt från högtalarna skulle hela huset höra henne. Nu vände sig endast de som stod närmast oss om. Jag flinade mot henne och skrattade till.

”Jag kommer inte köra ihjäl oss Jenna, och vad ska vi annars göra?” Hon funderade en stund, snurrade en liten lock runt sitt finger.

”Jag kan köra.” sa hon efter en stunds tänkande med ett leende. Jag höjde på ögonbrynen.

”Jaså, det tycker du?” frågade jag och hon nickade, glatt.

”Ja, det tycker jag.” log hon och ställde sig ännu närmre mig, samtidigt som jag kände hennes händer mot min midja. Hennes tummar smekte min bara hud under tröjan, på båda sidorna. Jag himlade med ögonen mot henne samtidigt som hon gjorde en klumpig ansats till att sticka händerna under min tröja och smeka mina magmuskler. Men jag hann stoppa henne. Jag sa inget, men jag hörde hennes djupa suckande. Hon kollade med en sur blick på mig. Jag log mot henne.

”Ska vi åka hem?” Hon vände sig bara om och vi började gå ut från huset.

 

~

 

Jenna vägrade hoppa in i bilen. Hon stod bara och höll i bilen för att jag inte skulle kunna putta in henne.

”Seriöst Jenna, bara hoppa in.” suckade jag frustrerat. Hon skrattade till och skakade trotsigt på huvudet, hon såg ut som ett litet barn. Hennes vågade hår dansade mjukt runt hennes huvud av den svala nattvinden. Jag drog in ett djupt andetag och den ljumma nattluften fyllde mina lungor. Hon var hopplös just nu.

”Nej.”

”Vad vill du att jag ska göra?” Hon funderade lite. En stund senare log hon stort och räckte upp ett finger som för att visa hon fått världens bästa ide, jag kollade irriterat på henne samtidigt som hon började prata.

”Jag vill åka buss.”

”Buss?” frågade jag och drog ett djupt irriterat andetag. Hon log och nickade snabbt, flera gånger, om och om igen. Utan förvarning böjde hon sig ner och drog av sig sina högklackade skor, först den vänstra och sedan den högra. När hon höll de i handen och reste sig upp normalt igen var hon en bra bit kortare än mig. Jag kollade ner på henne och hon log.

”Jag vill åka buss.” Jag suckade och skakade på huvudet.

”Det går inga bussar nu Jenna. Snälla, bara hoppa in.”

”Det går visst bussar.” konstaterade hon, även fast jag visste att hon inte talade sanning. Förvånande? Nej. Vi var alldeles för långt från storstaden för att det skulle gå nattbussar.

”Jenna snälla, jag gör vad som helst. Bara hoppa in i den där fucking bilen nu.” sa jag och pekade menande mot hennes bil, som stod snyggt parkerad en bit från huset. Den första bästa platsen vi hittat. Hon spärrade upp ögonen mot mig och skakade på huvudet.

”Inte svära Justin.” Sedan hoppade hon in i bilen, utan problem. Jag stod kvar och kollade på henne, när hon kollade ut från den öppna dörren och sa:

”Jag sa ju till dig att det inte gick några bussar nu på natten, varför lyssnade du inte? Du lyssnar aldrig på mig!” och förvirrade hon mig ännu mer. Jag valde att ignorera henne och hoppade in på andra sidan bilen, snabbt, för att hon inte skulle ångra sig och hoppa ut ur bilen igen. Men när jag satt mig tillrätta på förarsätet hade hon spänt fast sig och kollade på mig med stora ögon. Hon var ju hopplös.

”Nej, varför lyssnar jag inte på dig.” sa jag med en suck och startade bilen hastigt.

---

 

 Sådär, vad tyckte ni om detta då? :) Ett litet "bråk" mellan R och Justin, Jenna blir full, de kör hem c: Vad tyckte ni? Något ni skulle vilja lägga till, förbättra eller göra om? c: 

Kommentera en massa! 

Minst 25 styck för nästa! 

 

Jennas perspektiv:

Veckan därpå, när jag och Justin hade satt oss i bilen efter en dag av jobb och träning, vände Justin på sig till mig och kollade på mig med vaksamma ögon.

”Jag ska på fest ikväll.” Jag vände blicken snabbt mot honom och rynkade ögonbrynen.

”Jaha?” svarade jag och startade bilen, backade ut från min lilla parkeringsruta och körde sedan ut på vägen. Trafiken var hektisk och köer hade bildats på olika ställen i hela staden.

”Och jag undrar om du vill följa med.” sa han snabbt och studerade mig för att se min reaktion, jag rynkade pannan igen och skrattade till.

”Varför? För att ta hand om dig när du är så full att du inte kan gå?” Jag tog en kort konstpaus, kollade på honom och sänkte det ena ögonbrynet, sedan fortsatte jag, ”Nej tack, jag stannar hellre hemma och kollar på film.” Kön slingrades efter en liten stund av tystnad.

”Jag lovar att inte bli full. Det kan bli kul? Jag lovar att inte ens dricka bodyshots från dig när du är så full att du inte kan stå.” sa han och kollade med ett litet överlägset flin på mig.

”Jag dricker inte, jag blir inte full.” sa jag och försökte kolla lika överlägset på honom som han hade kollat på mig.

”Jag kan tillochmed hindra andra från att dricka bodyshots från dig.” avslutade han sin tidigare mening.

”Åh, vad snällt av dig, men jag stannar fortfarande hellre hemma. Du kan stanna hemma om du nu så gärna vill umgås med mig.” flinade jag, han suckade tungt.

”Snälla.” sa han, ”Jag lovar på allt jag har att jag inte blir full, att jag inte kommer dricka från sig och att ingen annan kommer få göra det heller.” Jag tänkte precis påpeka att han inte precis hade något att lova på, när jag istället nickade och gick med på hans förslag.

”När du nu lovar allt det där är det onödigt att slösa bort det, tycker du inte? Nu gäller det bara att se vilka kriterier du sabbar.” flinade jag. Han höjde ögonbrynen, fattade att jag retades med honom.

”Jaså, ska det låta så?” Jag flinade och nickade.

”Det är så det ska låta.”

~

Jag tog en snabb dusch innan jag begav mig in i min WIC för att bestämma kläder. Jag började med att torka mig, så att jag inte blötte ner kläderna jag valde. Jag virade sedan handduken runt håret och tog på mig ett par enkla vita spets underkläder. Väldigt bekväma. Jag kollade sedan runt i garderoberna efter något att ha på mig, skulle jag ta en klänning, eller byxor och en tröja? Jag letade fram ett par mörka leggings med små svarta hjärtan på. Till det letade jag upp ett par blå snygga shorts. Jag drog på mig kläderna jag hitintills hittat och kollade sedan på mig själv i spegeln på ena väggen. Jag svängde runt och log ett stort leende. Det var snyggt. Riktigt snyggt. Jag letade vidare hon hittade någon slags blus, jag böt snabbt ut den vanliga behån med en tub-behå. Så att behåbanden inte skulle synas över mina axlar. Sedan drog jag på mig blusen, en vit, luftig vacker blus som satt fast med någonslags band precis under armhålorna. Armarna var hellånga, men även de väldigt luftiga. Jag betraktade den glatt i spegeln och log stort mot min spegelbild. Sedan drog jag av handduken från håret och borstade det snabbt innan jag fönade det. När jag var klar med att torka det, lät jag det hänga i min vanliga nersläppta, avslappnade frisyr. Sedan letade jag upp mina svarta Jeffrey Campbells med nitar och tog på dem snabbt. Jag gick fram till mitt sminkbord och sminkade mig snabbt med mascara, eye liner och läppglans. Jag hann inget mer invecklat.  Jag betraktade mig själv i spegeln en stund innan jag gick ut till Justin, som stod lutad mot väggen utanför mitt rum och väntade på mig. Han hade på sig ett par mörka jeans som vi köpt på vår lilla shoppingrunda för en vecka sedan och en V-ringad t-shirt. Jag log stort mot honom, han tänkte precis säga något när jag avbröt honom med ett kort:

”Jag ska bara borsta tänderna.” innan jag stack iväg mot badrummet för att borsta tänderna, noga. När jag var klar fluffade jag till håret lite innan jag gick ut till Justin igen.

”Tror du det här duger?” frågade jag och kollade ner på mitt enkla, men snygga, klädval. Hans blick sneglade över min kropp, snabbt nickade honom.

”Jättefint.” log han och drog ett djupt andetag. Jag avbröt honom ännu en gång, denna gång inte med vilja, när han hade något att säga.

”Vilka är festen hos?” frågade jag nyfiket. Han blåste ut luften han haft i munnen och kollade sedan mig rakt i ögonen.

”Jag tänkte precis komma till det, den är hos de där killarna som jag hängde med förra helgen. De som jag träffade vid gymmet, du vet.” Jag stelnade till när han erkände vilka festen var hos. Jag fick rysningar av killarna i den där bilen, mannens genomträngande blick gav mig rysningar.

”Var de inte de du slogs med?” frågade jag snabbt. Han skakade snabbt på huvudet.

”Det var deras kompisar, de lovade att de inte skulle vara där idag. Så jag hoppas de inte ljuger.” han svarade spänt. Jag nickade stelt jag med. Drog ett djupt aningen skakande andetag, och nickade sedan.

”Jag låter inget hända dig. De är egentligen väldigt schyssta.” Han tog en kort paus, ”Men det ser tjejer som..” han drog ett djupt, bråkade med sig själv i sin hjärna, tänkte, ”objekt.” Jag drog ett djupt andetag och nickade.

”Jag går.. Bara inte nära dem.”

”Du kan hålla dig vid mig, jag låter ingen, som du inte vill, röra dig. Jag lovar.”

Jag tänkte på Charlie och på hur många fester hon varit på, hur många gånger hon hade haft sex. Hur många år sedan det var hon förlorade sin oskuld, hon var mycket öppen av sig och hade pratat om allt sådant för väldigt länge sedan. Bara några veckor efter att vi blivit kompisar med varandra.

Hon var väldigt, väldigt öppen av sig. Min bästa vän.

”O-Okej.” sa jag kort, låtsades vara oberörd, även fast jag kände mig illa vid mods av att behöva se, eller träffa killen med de där kalla bruna ögonen ännu en gång. Jag drog ett djupt andetag och klämde fram ett leende mot Justin.

”Så....,” viskade jag, slog ut med armarna och log sedan stelt mot honom igen, ”ska vi gå?”

 

~

 

(lyssna gärna: Sexy bitch - David Guetta feat Akon)

 

Min blick gled över folket utanför det stora huset. De flesta stod upptryckta mot varandra med tungorna i varandras halsar eller med händerna över hela kroppen på den andra. Jag drog ett djupt andetag och kände Justins hand mot min rygg precis när jag tänkte stanna och klaga.

”Vi fortsätter Jenna, jag lovar att inget kommer hända dig.” Jag ville inte erkänna för honom att jag var rädd för detta, jag hade aldrig gillat att umgås med massa folk. Stora folkmassor var verkligen inte min grej.

”Vi åker hem Justin.” viskade jag bak mot honom, med blicken på dörren framför oss. Jag hade stannat igen, hans fingrar började stryka mig över ryggen i en betryggande röst.

”Håll dig bara nära mig, Jenna. Ta det lugnt, det är bara en fest, inget att stressa upp såg åt.” Han log lugnande, jag drog ett djupt andetag och nickade. Det kändes en aning bättre, han hade sagt att jag kunde hålla mig nära honom. Om jag höll mig vid honom skulle ingen kunna röra mig. Vad var jag ens rädd för?

Jag kände Justins händer på min midja och hur han sedan försiktigt puttade mig fram, jag tog ett stelt steg uppför nästa trappsteg, fortsatte så tills jag var uppe vid toppen av trappan. Med allt folk som stod utanför huset bakom mig.

”Okej?” sa Justin högt i mitt öra. Jag hade inte ens tänkt på den höga musiken som dunkade från huset. Jag kände igen låten som spelades. Jag visste dock inte vart ifrån, jag brukade inte lyssna på party-låtar. Justin släppte min midja med den ena handen och öppnade dörren snabbt, musiken blev genast högre och Justin puttade mig stöttande in genom dörren. Jag drog ett djupt andetag och kollade runt på folket som stod överallt och dansade för fullt. Vad jag trodde brukade vara vardagsrummet var nu ett enda stort dansgolv och i köket var det fullt med personer som hällde upp dricka i röda plastglas. Jag ville inte ens veta vad folket gjorde i sovrummen på övervåningen. Jag rös. I köket fanns det ett högt bord som användes som en liten bar. Det var dit Justin tog mig först, till baren. Där killen med de kalla bruna ögonen stod. Hans blick mötte direkt min när vi gick in genom dörren till köket. Ett flin spreds på hans läppar och jag ville så gärna gömma mig bakom Justin. Men jag hade bestämt mig för att stå upp för mig själv, jag ville inte framstå som en mes. Och vi hade ingenting bakom oss, ingen historia, vi hade aldrig pratat med varandra innan.

”Så du fick med henne ändå, jag måste erkänna att jag tvekade på dig, Bieber.” Justin stod fortfarande med händerna på min midja bakom mig. Han var inte lika mycket längre än mig som han brukade, så att valde att – istället för att kolla på killen över mitt huvud – ställa sig bredvid mig, fortfarande med en stöttande arm om min midja. Justin svarade inte, pekade bara på barens alla flaskor med vätska i. Antagligen olika drycker. Han kollade på mig och log.

”Vad vill du ha?” Jag drog ett djupt andetag och släppte sedan ut andetaget.

”Ehm.. Vatten?” svarade jag frågande, jag visste att det inte var svaret han ville höra, men det struntade jag i. Jag tänkte inte supa bort min hjärna ikväll. Jag hörde hur den brunögda bakom bardisken skrattade hånande. Det störde mig att jag inte kunde namnet på honom ännu. Justin vände tillbaka blicken mot disken och den brunögda och struntade i vad jag hade sagt.

”En vodka.” Killen flinade stort mot oss och hällde sedan upp det jag antog var vodka i en röd plastmugg. Han räckte den till Justin och Justin räckte den vidare till mig. Jag tog den tveksamt och luktade av vana på den klara drycken.

Killen hade fortfarande det fula flinet på sina läppar.

”Ska du inte ha någonting, Bieber?” Justin skakade på huvudet och tänkte precis svara när killen, eller mannen, fortsatte: ”Håller dig nykter för flickan, inte sant?” Han flinade stort. Jag kollade ner i marken och tog ett fast tag om plastmuggen med båda mina händer.

”Du får dricka om du vill, Justin.” viskade jag till honom, så att bara han hörde. Han kollade en aning lugnande på mig och skakade på huvudet.

”Det är lugnt, Jenna.” sa han kort och killen bakom disken hånade oss med ett fult flin.

”Det var som jag trodde, har du satt på henne ännu, Bieber?” Justin vände oss snabbt om och vi gick snabbt därifrån, utan att jag riktigt hann reagera på vad han sa.

Jag valde att ignorera killens ord och vi gick ut mot vardagsrummet istället. Under tystnad, en aning tryckande tystnad. Det kändes verkligen som om jag skulle säga något, bara något litet, som typ, jag kom inte på något bra, så jag sa något dåligt istället.

”Vad menade han med det?” Jag sa det högt, så att han säkerligen hörde vad jag sa till honom. Jag kunde inte se honom medan jag sa det, jag stod fortfarande en aning framför honom med hans händer på min midja. Men även fast jag inte kunde se hans ansikte kände jag hur han stelnade till bakom mig, hans händer blev helt stilla.

”Ingenting, Jenna, snälla släpp det.” Och jag valde att göra det. Jag orkade inte gräva djupare i det, jag orkade inte bråka eller irritera Justin mer än möjligt. Jag höll fortfarande den röda plastmuggen med vodka i min hand. Jag höjde muggen så att jag kunde studera innehållet och kollade ner i muggen med den genomskinliga vätskan i. Plastmuggen var nästan helt full, vätskan skvalpte lite när jag gick. Jag höjde den mot läpparna och tog – till min stora förvåning – en hel klunk med vodka. Jag höll på att spy, jag tvärstannade direkt och tårarna steg i ögonen samtidigt som den brännande alkoholen rann ner i halsen. Jag började hosta hysteriskt samtidigt som jag försökte svälja vätskan och inte hosta ut den på allt folk som stod bredvid oss i vardagsrummet. Tillslut drar sig tårarna tillbaka och vätskan drar sig ner till min mage istället för att irritera mig uppe i munnen. Jag drog ett djupt andetag och reste mig upp normalt igen. Jag kollade runt för att försäkra mig om att inget sett på mitt hostanfall. Ingen kollar på oss, mina hostningar har antagligen dämpats av den höga musiken. Eller så kanske de var vana.

”Hur gick det?” frågade Justin snabbt bakom mig, jag hade inte uppfattat honom framför mig förens han uttalat de tre små orden, jag fäste blicken snabbt i hans vackra bruna – varma – ögon. Hans ögon var så annorlunda mot killen i barens, så vackra.

Jag nickade och drog ett djupt testande andetag. Det funkade bra. Allt funkade igen. Jag drog några andetag och log snabbt mot Justin.

 

~

 

Precis när jag tänkte att jag inte behövde oroa mig för att någon fäste någon större uppmärksamhet vid mig i denna lokal – vid tanke på min klädsel – hörde jag en mörk röst bredvid mig.

”Har du lust att ta något att dricka?” Min blick fästes snabbt vid den stora muskulösa killen bredvid mig, jag kände igen honom lite smått, men jag visste inte från vad. Jag hade säkert bara sett honom vid  

”Ehm, det är lugnt.” Jag visade upp den röda plastmuggen, som jag och Justin hämtat när vi kom, mot honom för att visa att jag redan hade dricka. Jag hade precis lämnats ensam av Justin, någon bimbo-blondin hade dragit ut honom på dansgolvet och han hade lugnat mig med orden att han snart skulle komma tillbaka. Det var en kvart sedan. Minst 10 låtar hade gått sedan dess. Jag undrade om de stod i något hörn och hånglade – eller ännu värre, om de befann sig i något rum på övervåningen. Jag kunde inte hjälpa mig själv när jag var så egoistisk att jag ville att han skulle komma tillbaka, nu. Han hade sagt att jag bara skulle hänga med honom, han hade lovat att inte bli full.

Ändå så var han inte här.

Killen tog tag i min fria hand och drog med mig mot köket. Jag försökte kämpa emot, men det var lönlöst, hans grepp om min hand var för hårt.

”Släpp mig.” sa jag och försökte dra till den första lögnen jag kom på, ”jag väntar på någon… Jag väntar på min.. På min… Pojkvän.” sa jag snabbt, men han bara fortsatte och stannade inte förens vi var framme vid baren, killen med de kalla bruna ögonen var inte där längre, till min lycka.

”Din pojkvän, huh?” skrattade han tyst, samtidigt som han släppte min hand och hällde upp två glas med vodka. Jag nickade snabbt.

”Ja, min…,” jag drog ett djupt andetag, ”min pojkvän.” Egentligen ljög jag inte, Justin var min pojk-vän. Jag hade aldrig riktigt gillat att ljuga.  

”Du låter osäker.” konstaterade han och jag svor för mig själv i min hjärna. Fan.

”Jaså?” svarade jag istället. ”Och varför skulle jag vara det?” Han hånade. Jag hade inte märkt det innan, men hela hans sätt var aggressivt och hotfullt. Jag kunde inte låta bli att bli en aning vaksam över honom. Det kändes oerhört töntigt av mig. Allt. Jag letade efter Justin i folkmassan. Jag ville inte vara vid den mystiska killen längre, jag ville vara med Justin, i alla fall vid honom. Han hade lovat att han inte skulle bli full och att jag kunde hålla mig vid honom. Lovat.

”Kanske för att du ljuger.”

”Det gör jag inte.”

”Eller hur.” Han tog ett steg som förde honom farligt nära mig, mina bröst trycktes mot hans bröstkorg och just när han tänkte dra en hand om min midja och luta sig ner till mina läppar såg jag Justins figur i sidan av synvinkeln. 

---

 

HAR VERKLIGEN INTE TID ATT SKRIVA NÅGOT HÄR. SÅ JA, SKRIVER SENARE. MEN JAG HOPPAS NI GILLAR DET! :D

kan hända att jag ändrar saker i kapitlet senare, blev inte nöjd med det alls, men jag kände att jag var tvungen att publicera något! :) (kommer ett till kollage också :) )

 

 

 

Har fastnat en aning i nästa kapitel, vet vad det ska handla om, men vet inte hur jag ska börja och förklara allt - usch. Vill verkligen ge er ngt, men har inte skrivit något D:
Sommarjobbar just nu med, så är typ död. Är skittrött de dagarna jag inte jobbar och orkar typ ingenting. Vilket suger piss -.-
Vi får se när nästa kommer, ni kommenterar så himla duktigt också, blir så glad, men har verkligen inte ork till någonting just nu. SKA INTE SLUTA, ELLER TA EN PAUS, måste bara tänka på mig själv några dar <3 Snälla försvinn inte <3

 

 

Jennas perspektiv:

Justin hade direkt gått ut i vattnet, efter en snabb mening till mig, där han frågade om jag ville bada, hade han sedan styrt sina steg mot det klarblå vattnet. Jag hade kollat förundrat efter hans ryggtavla en stund, förundrats en aning av killen. Han såg verkligen inte ut som en typ som hoppade runt i vågorna och lät saltvattnet blöta ner det stylade håret. Han såg mer ut som killen som ville ligga och gotta sig på stranden en hel dag, jobba på solbrännan. Han hade faktiskt inte så mycket till solbränna, man kunde svagt urskildra en så kallad bonnabränna. Men det var ytterst lite. Annars var det ljusbruna färgen spridd över hela hans kropp. Jag gissade på att det var väldigt länge sedan han hade solat och badat på riktigt – i alla fall på stranden – han hade ju inte ens ett par badbyxor. Vilket var fruktansvärt förvånande, vem hade inte ett par badkläder? Jag hade inte en aning om hur många bikinisar jag hade. Men det var riktigt många.

Jag vände på mig på badlakanet. Jag hade legat på mage och solat ryggen nu en stund, och bestämde mig för att sola magen nu. Sedan gå ner och ta ett snabbt dopp. Jag drog ett djupt andetag, saltvattendoften spred sig i min näsa och putade ut magen så mycket jag kunde, den kändes en aning förlamad efter att jag legat på mage så länge. Hur länge kunde det vara? En halvtimme? En timme? Jag hade inte en aning. Jag la handen för ögonen för att inte bli bländad av solen om jag öppnade ögonen. Jag fixade till bikini trosorna samtidigt som jag hörde fotsteg i sanden. Jag hörde tydligt att de var påväg hit, även om det svaga mumlet av prat och skrik cirkulerade i min hjärna. Innan jag hann tänka mer på sorlet runt omkring kände jag hur något skuggade solen. Jag kollade förvånat upp på föremålet – personen – framför mig och mötte ett par hasselnötsbruna ögon strax innan jag kände hur två kalla saker placerades på min mage, jag tänkte precis skrika till när en av de kalla sakerna försvann från min mage och täckte min mun. Jag förstod att personen som skymde mig var Justin, och de kalla sakerna som placerats på min mage var hans händer. Jag höjde snabbt händerna och greppade ett fast tag om hans båda handleder, försökte dra bort båda hans kalla händer från min kropp. Droppar från hans hår träffade min bröstkorg. Jag drog och slet i hans händer, men de rörde sig inte ur fläcken. Hur jävla stark var killen egentligen? Väldigt stark, uppenbarligen. Plötsligt försvann handen från min mage, och för några sekunder råkade jag släppa greppet om hans handled, det tog bara dessa sekunder för honom att greppa tag om min handled istället. Det blev genast blött och kallt runt min handled. Händelsen upprepades när det gällde den andra handen, exakt samma rörelser. Ett överlägset flin spreds på hans läppar och jag kollade irriterat och ondskefullt upp i hans ögon.

”Det ska du få för!”

”Hur då?” flinade han och tog tag om båda mina händer med hans vänstra. Ett hårt grepp, inte så att det skakade mig, bara så att mina handleder var fastbundna mot honom. Han var hopplös just nu.

”Jag kommer på något.” sa jag lurigt, även fast jag inte hade kommit på något ännu.

Han böt snabbt ämne, ”Du ska följa med mig ner och bada.” Jag spärrade upp ögonen mot honom och skakade snabbt om och om igen på huvudet.

”Nej! Det ska jag inte!” utbrast jag samtidigt som jag kände hur hans högra hand krånglade sig in under mina lår, jag kände hur en varm känsla spred sig i kroppen när han av misstag råkade nudda min vänstra ljumske. Den var borta innan jag knappt hann reagera. Jag hoppades verkligen inte han uppfattade vart hans hand hade rört. Jag kunde hur rodnaden snabbt spred sig på mina kinder. Men jag kunde inte gömma dem, så jag försökte ignorera den varma känslan i ansiktet. Justin släppte mina händer med sin vänstra hand och krånglade in den under min rygg, av ren reflex höjde jag ryggen så att han enkelt kunde placera den mellan mig och badlakanet. Jag hade inte riktigt hunnit tänka på vad han tänkte göra förens han bar upp mig i sin famn. I panik slängde jag armarna om hans nacke och höll ett krampaktigt tag runt hans hals. Jag hade bara blivit buren en gång innan, och det var när min mensvärk höll på att ta kål på mig. Också av Justin dock. Utan att tänka på det kom våra ansikten mycket nära varandra, jag kunde känna hans lena kind mot min, men valde att ignorera kroppskontakten. Även fast samma känsla som alltid uppstod när han var nära bombarderade min mage. Jag fortsatte hålla ett krampaktigt tag om hans nacke samtidigt som jag kände hur ett mullrande skratt lämnade hans läppar, jag kände hur hans bröstkorg skakade en aning. Jag tänkte på hur dum jag måste se ut från någon utomstående persons perspektiv. Uppsprungen, och till synes livrädd med armarna i ett krampaktigt grepp om en killes hals. Även fast jag förstod att jag såg helt dum i huvudet ut gjorde jag ingenting för att förbättra det. Hans grepp om mig var stadigt, han skulle inte tappa mig, jag hade ingen aning om hur stark han var, men han skulle inte tappa mig. Det var i alla fall det jag försökte inbilla mig.

”Du gillar inte att bada va?”

”Jag gillar inte när folk överraskar mig med kallt vatten och sedan bär ut mig för att tvingar mig bada!” svarade jag och försökte slappna av i hans famn så gott som jag kunde. Jag släppte dock inte greppet om hans hals, inte för en sekund. Han skrattade till igen, men valde dock att hålla tyst. Jag råkade trycka in naglarna i hans hud samtidigt som jag hörde det välbekanta ljudet av ett par fötter som slogs mot vattnet. Jag förundrades ett ögonblick av att Justins bröstkorg inte kändes kall, även fast han just badat. Sedan kände jag den stekheta solen mot mina ben och ansikte och förstod att han måste ha så gott som torkat den korta stund han hämtat mig.

”Om du släpper ner mig lovar jag att jag dödar dig.” viskade jag mot hans axel när jag nästan kände vattnet mot min rumpa. Jag kunde nästan se flinet som lekte på hans läppar. Gud, för tillfället hatade jag honom verkligen.

”Men den styrkan i händerna?” han skrattade till igen, ”knappast.” Jag valde att ignorera och försökte koncentrera mig på att hålla fast mig hårdare runt hans hals.

”Släpp mig inte!” skrek jag när jag kände hur hans grepp långsamt blev lösare och lösare.

”Snälla!” skrek jag samtidigt som jag kände hur jag sakta närmade mig vattenytan. Hur han sakta släppte efter, gjorde greppet om mig lösare och lösare. Jag höll hårdare om Justins nacke och struntade fullkomligt i om jag skadade honom, det var endast hans fel. Det var han som hade släpat ut mig hit till vattnet från början.

”Om du släpper mig…” Jag hann inte säga mer innan jag kände det kalla vattnet blöta ner min kropp, jag skrek till och började snabbt hoppa på stället, fortfarande med ett fast grepp om Justins nacke. Det var hemskt att doppa magen i vatten, det hade jag täckt enda sedan jag var liten och badade med min familj. Jag hade alltid dragit mig extra länge för att doppa just magen.

Och nu var en bra bit av min mage under vattenytan. Jag nådde lite högre än till Justins axel när jag stod vanligt, men eftersom att jag väldigt ofta bar klackaskor kände jag mig mycket längre än så. Så nu när jag stod nära honom och endast nådde till hans axel kände jag mig fruktansvärt kort.

”Bär upp mig igen!” skrek jag och försökte klättra upp på hans kropp med hjälp av armarna om hans nacke. Men han la bestämt händerna på mina sidor och höll mig nere på marken. Vattnet var fortfarande kallt mot min solvärmda kropp. Jag väntade en stund på att jag skulle vänja mig vid det kalla vattnet. Hur fan kunde det vara så kallt på sommaren? Det var ju bara i början ännu, men ändå. I Los Angeles var det så gott som bra väder året om. Han hade ett stort flin på sina läppar när jag efter en stund kollade upp i hans ögon igen. Jag hade vant mig vid vattnets kyla och kunde nu stå normalt utan att behöva hoppa och hålla på för att lönlöst försöka hålla värmen.

”Det där var lågt av dig!” utbrast jag och plirade med ögonen in i hans. Han flinade.

”Jag blev trött på att bada ensam.” Han ryckte likgiltigt på axlarna. Jag kände hur hans nackhårstrån smekte mot mina händer och armar och uppfattade ännu en gång hur nära vi var. Jag kunde nästan känna hans mages värme mot min hud och drog ett djupt andetag samtidigt som jag kollade djupt in i hans ögon. Jag fattade egentligen inte varför alla dessa nära-kontakt mötena hände.

Jag avbröts av att någon skrek lite längre bort och jag bröt snabbt blicken från hans vackra bruna ögon. Sedan fick jag en liten plan. Innan han ens hann blinka hade jag flyttat mina händer från hans nacke – jag hade ingen aning om varför de fortfarande varit kvar där – och lagt de på hans bröst, för att snabbt putta iväg. Han tappade snabbt balansen och trillade ner i vattnet. Ett stort leende spreds på mina läppar och jag skrattade högt samtidigt som han reste sig upp från vattnet. Vattendropparna rann över hans överkropp och håret var alldeles platt av vattnet. Jag skrattade ännu mer när han drog ett djupt andetag och gjorde ett tappert försök att dra handen igenom de platta håret. Ett stort busigt flin spreds på hans läppar och han skrek:

”Det där ska du få för!” samtidigt som han tog två snabba steg mot mig, men jag hade redan backat några steg och skrattade högt när han snabbt började jaga mig ut i det djupa vattnet. Jag sprang i lekfull panik så snabbt jag kunde men vattnet - som nu nådde mig till mitten av magen – försegade mina steg. Jag slängde en blick bak över axeln och till min förskräckelse var Justin bara några få meter ifrån mig. Jag skrek till samtidigt som ett bubblande skratt lämnade mina varma, torra läppar.  Jag kände hur han sprang på, jag fattade inte hur han kunde springa så snabbt i vatten. Ingen kunde springa snabbt i vatten. Jag glömde allt folk runtomkring oss. Jag tänkte inte ens på hur dum jag måste se ut när jag springer i vattnet.

Efter bara några sekunder kände jag Justins armar runt min midja och hur han snabbt började snurra runt oss. Det blå vattnet var nu till mina bröst, men till honom var de bara en bit upp på magen. Jag skrek högt när han snurrade runt mig i en cirkel för att sedan släppa taget så att jag kastades i vattnet. Jag kände hur hela min kropp var täckt i vatten och sparkade snabbt med fötterna mot marken för att snabbt klyva vattenytan ännu en gång. Jag kunde inte låta bli att skratta högt samtidigt som jag drog bort håret som hamnat i mitt ansikte. Min blick gled ner över hans överkropp och jag rynkade pannan när jag fick se tatueringarna som prydde hans kropp. Hur fan hade jag kunnat missa dem?

”Jag visste inte att du var tatuerad.” skrattade jag och slog ut mot händerna mot hans kropp. Han flinade och kollade ner på sin överkropp.

”Men det är jag.” Han kollade upp på mig och flinade, jag skrattade till och följde hans olika tatueringar. En krona över hans högra bröst, mitt höger, hans vänster. Något jag gissade var ett datum med romerska siffror var placerat på hans vänstra bröst, ungefär i jämnhöjd med kronan. Jag pekade på de romerska siffrorna innan jag frågade:

”Vad betyder d--.” jag hann inte avsluta meningen innan han hade kastat vatten på mig. Jag glömde helt min fråga och skrattade till.

”Spring nu innan jag kastar ner dig i vattnet igen!” sa han och flinade stort mot mig. Men något i hans ögon hade förändrats. Jag kunde inte sätta fingret på vad.

Jag sköt det ifrån mig, skrattade till samtidigt som ett stort leende spreds på mina läppar och jag bet mig i underläppen.

Snabbt vände jag mig om och sprang så snabbt jag bara kunde genom vattnet. 

---

Usch. Kollaget blev vajs och jag suger på att skriva typ när de börjar bli lite kära i varandra. Eller hur man nu ska förklara det. 

 

och seg. Trodde jag skrev ett sådant här inlägg igår, men det gjorde jag visst inte! o.o Dumma mobil som isåfall raderade det... Eller så raderade jag det av misstag. Aja, SKIT SAMMA - i alla fall så är jag hemma nu och skrivtaggad! Har inte hunnit skriva något idag dock, då jag haft en massa annat för mig! Men om jag inte sommarjobbar imorgon ska jag skriva då!

 

 

 

Smakprov på Chapter 14.- 

 

” ”Okej, det kan vi väll.” sa han och jag log stort samtidigt som jag reste mig upp. Jag sträckte mig efter min telefon som låg på bordet och tryckte på den enda knappen som var placerad på iPhonens skärm. Skärmen lystes upp och min blick fastnade snabbt på klockan. Den var halv 3. Vi skulle lätt hinna ligga och slappa en stund på stranden. Jag vände blicken mot Justin igen, ett leende var placerat på hans läppar. Såren i hans ansikte såg faktiskt fina ut, även fast det inte alls var länge sedan han fick de små såren. Faktiskt inte ett dygn sedan. Jag kanske inte var så dålig på att rengöra sår som jag trodde?

Jag kunde inte låta bli att tänka på hur bra det känts att ha hans kropp nära min. Hur bra det hade känts att känna hans mjuka fingertopp mot min bara rygg. Hans andetag på hjässan. Hans hand som stöd när han skulle dra upp dragkedjan långt nere på ryggen. Hans kropp nära min, hur han först hade tagit ett långt steg mot min kropp, hamnat alldeles för nära, jag hade som hastigast känt hans skrev mot in rumpa. Nära, alldeles för nära. Alldeles för nära för att vara vän-nära. Inte ens bästa-vän-nära. Alldeles för nära.

Det värsta var att det hade känts bra, att ha honom så nära. ”

 

Detta kommer upp lördag 6 juli klockan 12.00 :)

 

Som rubriken lyder: "Mycket stallet de senaste dagarna". Ska till stallet idag igen, vid halv 2-2. Detta betyder att jag inte vet när jag hinner fortsätta skriva på nästa kapitel, som är påbörjat! Detta kommer bli betydligt kortare än alla de andra kapitlerna och komma upp i slutet på veckan! Så att ni får ett - även fast det är kort - kapitel innan jag kommer hem! 

”Kommer du ihåg när jag kallade dig as då?” Jag hoppades innerligt att han skulle svara nej, jag skämdes fortfarande.

”Jag har ett svagt minne av det, ja..” svarade han, jag suckade och ställde mig på tå för att ge honom ännu en kram. En ”jag-ber-om-ursäkt-kram”. Ganska hård. Som man alltid gjorde när man bad om ursäkt om någonting, tror jag?

”Vi behöver föresten köpa några nya t-shirts till dig. Jag menar, du kan ju inte gå runt i den t-shirten hela dagarna? Den är ju smutsig och urtvättad!” la jag till och släppte honom medan jag pratade. Han flinade och släppte min midja långsamt. Jag backade något steg och log mot honom.  

”Några nya t-shirts kan du få köpa till mig, och ett par badshorts, sedan räcker det.” sa han och jag skrattade ironiskt innan jag skakade på huvudet.

”Dröm vidare grabben.” sa jag och flinade.

Jag kände hur det brände vagt av hans beröring vid min rygg. Jag kollade djupt in i hans ögon och gav ifrån mig ett leende. Gick sedan tillbaka till köksbordet med hans blick brännande i nacken.

Jag var glad över att den var just i nacken, och inte någon annanstans på min kropp. Även fast jag hade ett par täckande shorts på mig denna gång.

 

 

 

Jennas perspektiv:

 

 

Vi hade begett oss till staden. Justin hade ju faktiskt lovat att jag skulle få köpa kläder till honom. Det hade varit obehagligt tyst hela morgonen, de enda orden som vi uttalat till varandra var små enkla ord som: ’ska vi byta om nu?’ eller ’ska vi dra nu?’. Små enkla ord som behövde sägas. Stämningen var en aning spänd, jag undrade om allt berodde på kramet jag gett honom tidigare på morgonen. När han bett om ursäkt, det var inte meningen att det skulle bli såhär bara för en liten vänskaplig kram. Så varför hade det då blivit det? Det skulle ordna sig när vi prövade kläder.

Vi hade just begett oss in på en stor galleria med massa affärer när Justin bröt den stela tystnaden:

”Tränar inte du?” frågade han, jag gissade på att han frågade mest för att ha någonting att säga. Jag skrattade till och skakade på huvudet.

”Nej, jag gjorde ett tag, men det passade mig inte. Jag joggar dock ibland, men jag har världens sämsta kondition och orkar knappt springa hundra meter innan jag flåsar.” skrattade till igen. Jag hade verkligen världens sämsta kondition, det var inget jag skojade med honom om. Han skrattade till och ett stort flin var placerat på hans läppar.

”Det tror jag inte du har!” skrattade han och jag höjde på ögonbrynen. Hans bruna ögon kollade djupt in i mina. Jag hade alltid tyckt att bruna ögon var den vackraste färgen man kunde ha, och Justins ögon var inte något undantag. De var andlöst vackra.

”Nehe, inte det?” skrattade jag och han skakade på huvudet.

”Ne, det tror jag inte.”

”Du måste väll ha världens bästa kondition så mycket som du tränar?” frågade jag honom och han skrattade, bröt min blick och kollade rakt fram istället.

”Jag kan i alla fall springa mer än hundra meter utan att flåsa.” flinade han och jag skrattade till.

”Bra för dig”, flinade jag, ”du sprang ju som en jävla galning första gången vi träffades.” skrattade jag och studerade hans profil en kort stund innan han vinklade huvudet mot mitt håll och mötte min blick igen. Hans ögonbryn var rynkade.

”När du kolla på när Charlie gav mig mina kläder?” frågade han förvirrat, jag himlade med ögonen och skakade på huvudet.

”Nej, dumbass”, skrattade jag, ”när du sprang på bandet, utan tröja, när vi snart skulle stänga du vet?” förklarade jag mer ingående. Han förstod nu när jag menade och nickade till innan han sa:

”Jaha, du menar då.” Jag log och nickade. Han nickade han med, gav mig ett leende och vi gick sedan i tystnad vidare genom gallerian sökande efter något att prata om; och köpa.

Jag stannade upp när jag fick se affären ’Forever 2’, jag hade sett den så många gånger innan, men fick ändå samma känsla varje gång. Det var en av mina favoritklädaffärer. Justin hann gå ännu några steg innan han reagerade på att jag stannat. Ett stort leende blev synligt på mina läppar och jag skyndade mig i rasktakt mot affären och sedan in, började genast söka efter något att prova och förhoppningsvis köpa.

”Var inte denna söt?” Justin hade efter en liten stund slutit upp vid min sida och han kollade snabbt ner på den axelbandslösa ljusbeige klänningen jag höll i. Han nickade kort.

”Jo, det var den.” Jag log och tryckte upp den mot hans bröst, fick höja armen lite, Justin var ju ändå nästan tio centimeter längre än mig. Han rynkade förvånat ögonbrynen och jag log stort och finurligt. Han skulle precis uttala något när jag avbröt honom:

”Kan inte du, snälla, hjälpa mig att bära kläderna?” frågade jag och försökte se så söt ut som möjligt. Han fortsatte rynka på pannan samtidigt som ett leende spreds på hans läppar.

”Sure.” Jag kunde nästan slå vad om att han inte hade en aning om vad han just ställt upp på.

 

~

 

Efter en halvtimme var båda Justins armar fulla av allt från tub tops till klänningar, jeansshorts och färgglada behås. Jag hade bestämt mig för att låta honom bära allt jag ville testa, även underkläder. Och helt ärligt trodde jag inte han hade något emot det.

”Jenna, tror du inte det räcker nu? Jag är osäker på om du ens får ta med allt detta in i omklädningsrummet.” sa han samtidigt som jag studerade en väldigt snygg kort tub topp som jag fastnat för enda sedan vi kom in i affären. Den var rosa med en dragkedja på framsidan, mellan brösten. Riktigt snygg, jag hittade upp en i min storlek och la den längst upp på högen av kläder Justin bar åt mig.

”Jag får väll be för ett undantag?” log jag och ryckte på axlarna. Justin suckade men sa inget mer. Jag studerade hans höga käkben, raka näsa och stora bruna ögon, som Justin nu studerade – i alla fall vad det såg ut som – mina höga svarta Jeffrey Campbells. Mina svarta med nitar som jag älskade mest av alla mina skor. Även med dessa var Justin en bit längre än mig, jag visste inte riktigt hur mycket, men en bit. Min blick fastnade på hans en aning hjärtformade läppar, men jag bröt snabbt blicken från de till hans ögon när han kom på mig.

När jag stirrade. Ett leende – eller rättare sagt- flin spred sig på hans läppar och han sa på skoj:

”Gillar du vad du ser?” Jag rynkade pannan och flinade till.

”Oh, visst. Kom, nu ska jag prova kläder!” sa jag lättsamt och vände mig om för att snabbt finna omklädningsrummet, som jag hade varit i så många gånger.

 

~

 

Jag kände igen kvinnan bakom bordet som man behövde passera för att komma in i de alldeles för många provrummen. Jag visste inte ens hur många provrum de hade, men jag hade fått nummer 78 på min provrumshytt en gång.

”Hej!” sa jag till tjejen bakom det ganska höga bordet. Hon log och svarade snabbt:

”Hej.” tillbaka, jag kollade bak på Justin och sedan ner på högen av kläder.

”Jag har ganska mycket kläder som du ser, jag vet inte hur många det är, så jag bara undrar om vi—” jag rättade mig snabbt, ”jag- kan få ett stort rum lite för sig, om du fattar?” frågade jag och log stort mot henne. Hon funderade lite och letade sedan efter något under bordet, antagligen något i en låda eller något, hon tog upp en skylt med numret 100 på.

”Detta är vår störst hytt, den är en aning åt sidan också, där får ni vara ifred.” Hon kollade på både Justin och mig när hon sa det. Jag log och försökte spela med, jag antog att hon trodde vi var tillsammans, men sa inget för att inte förstöra chanserna att få den största hytten. Hon förklarade hur man skulle komma till den och jag lyssnade noga, när hon var klar sa jag ett snabbt hejdå innan jag drog med mig Justin den vägen hon förklarat för oss. Jag drog snabbt skynket åt sidan till hytten när vi kommit fram och ett stort leende spred sig på mina läppar. Hytten var betydligt större än alla de andra, minst 3 stycken vanliga hyttar, om inte mer. Längst mot väggen åt vänster två stolar och två pallar placerade. Jag gick snabbt fram till en av stolarna och ställde den utanför det lilla omklädningsrummet. Justin, som stått och studerat mig hela tiden förstod snabbt att det var där han skulle få sitta och satte sig där snabbt, fortfarande med alla kläderna hängande över armarna. Dock la han de snabbt över knät, knät jag legat över för en vecka sedan. Jag tänkte på hans mjuka fingertoppar mot min mage, men blev snabbt avbruten av Justin:

”Ska du börja prova dessa tusentals kläder någon gång eller?” skrattade han. Jag flinade och nickade, tog snabbt tag om en blå långklänning från högen och försvann in i provhytten igen.

 

Justin perspektiv:

 

 

Det kändes en aning som om hon testade mig. Testade om jag kunde vara nära henne utan att kolla på hennes privata delar. Fuck. Det lät töntigt, som om hela shoppingresan bara var något jävla test. Jag pillade lite på en behå som låg i mitt knä i brist på annat att göra när hon höll att byta om till ännu en långklänning, hon hade testat minst fem långklänningar på de tjugo minuterna vi befunnit oss här bland provhyttarna. Plötsligt drog hon bort skynket för att jag skulle kunna se hur hon såg ut i den vackra klänningen, hon ville helst av allt att jag skulle utlägga en kommentar om hur den satt också.

Jag? Jag hade inte en aning om hur kläder skulle sitta, allra minst tjejkläder. Jag hade aldrig följt med en tjej på någon shoppingrunda någon gång innan, och jag tänkte aldrig göra det igen. Detta var verkligen inte roligt.

Och det blev ju inte roligare när hon stod framför mig med ibland alldeles för lite kläder, och de enda jag fick –vågade – kolla på, var hennes ansikte, ibland rygg, när hon vände sig om.

Jag var kille, detta var plågeri.

 

Jennas perspektiv:

 

 

Efter 45 minuter i omklädningsrummet var jag klar och Justin bar kläderna jag skulle behålla ut från omklädningsrummet. Jag kände mig en aning dum som lät honom bära allt, men denna gång hade han insisterat på att bära kläderna åt mig. Då kunde jag väll inte bara säga nej?

Jag hängde av alla kläder jag inte skulle behålla, antingen för att de inte satt bra, var för små eller helt enkelt inte var bekväma, på en liten avhängningsstång där man skulle lämna tillbaka den lilla skylten med provhyttsnumret på. Jag hängde motvilligt tillbaka en vackert blå klänning som hade varit alldeles för spänd runt bysten. Jag ville så gärna ha den, men jag hade kollat efter en större storlek och det fanns inte. Så jag fick leva utan, och jag var ganska säker på att jag skulle klara mig utan den.

Justin la upp alla kläder jag skulle köpa på disken och kassörskan gav honom ett stort leende innan hon snabbt började klicka in alla kläderna till datorn som stod på bänken. Jag kunde inte låta bli att känna mig irriterad över det stora – alldeles för stora - leendet hon gett honom. Om kvinnan bakom disken vid omklädningsrummen trodde vi var ihop, varför trodde inte denna kvinna de?

Jag studerade henne ingående, hon var vacker. Stora bruna ögon och långt mörkbrunt hår. Höga käkben och ljusrosa små läppar. Hennes en aning gyllenbruna hud lyste nästan i ljuset från lamporna i taket och kläderna passade perfekt till hennes lilla, smala kropp. Jag kunde inte undgå att bli en aning avundsjuk på henne. Och sur.

Men vad hade jag att vara sur och avundsjuk över? Justin var inte något mer än min vän.

”Var det allt?” frågade hon, fortfarande med blicken lång in i Justins. Jag himlade med ögonen och sa sedan snabbt:

”Ja, det var allt.” Hon log, gav mig en kort blick innan hon kollade tillbaka på Justin igen, jag betalade snabbt med mitt kort och hon sträckte fram kvittot till mig direkt efter köpet var klart. Hennes blick gick från Justin till mig och sedan tillbaka till Justin igen.

”Ha en bra dag.” sa hon, jag himlade ännu en gång med ögonen och tog tag om påsarna snabbt innan jag vände mig om för att snabbt gå ut från affären, Justin gick tätt efter mig. Jag kände hur han försiktigt bände loss mina fingrar från handtagen i påsarna tjejen i kassan lagt kläderna i. Han tog de snabbt från mig och kollade runt i gallerian när jag stannade.

”Kan vi inte åka tillbaks till dig nu?” frågade han försiktigt och jag vände blicken mot honom, skakade snabbt på huvudet.

”Vi skulle ju köpa något till dig också!” sa jag och kollade runt i gallerian efter en affär där det såg ut att finnas killkläder, samtidigt som jag hörde Justin sucka bakom mig. Jag hittade snabbt en affär som såg ut att sälja killkläder och började snabbt gå mot den med Justin efter mig. Jag ställde mig utanför skyltfönstren och kollade in genom glaset för att studera killkläderna som bars upp av de stora vita killskyltdockorna i skyltfönstren.

Jag pekade på en av skyltdockorna i fönstret och kollade bak på Justin som stod en bit bakom mig, helt ointresserad.

”Vad tycker du om det linnet?” frågade jag och studerade det vita linnet med ett färgglatt tryck på. Han rynkade pannan motbjudande och skakade på huvudet.

”Jag tror inte jag skulle passa i de.” sa han snabbt och skakade ännu en gång på huvudet för att förtydliga vad han sa. Jag suckade och fortsatte kolla på nästa skyltdocka. Den dockan hade en svart t-shirt, också den med något konstigt tryck. Nu var de mina tur att skaka på huvudet.

”Vi går in och kollar istället.” sa jag lättsamt och gick bestämt in i affären. Han följde efter mig med alla kläder jag handlat i sina händer.

 

~

 

Justin stod nu i provrummet och provade ett par shorts och ett vitt linne jag valt. Själv hade han inte valt några kläder alls nästan, han hade skakat på huvudet med ett förskräckt ansiktsuttryck på varje tröja eller byxa jag visar honom. Tillslut hade jag gett upp och bestämt mig för att låta honom kolla runt själv. Det slutade med att han hade två vita linnen, ett par svarta stora shorts och ett långt halsband, som han påstod ”var inne”. Jag hade bara sagt till honom att han fick köpa det, han hade blivit glad och sedan räckt det till mig för att leta efter andra klädesplagg att testa.

Jag var illa tvungen att erkänna att Justin antagligen var ganska stark, kläderna vägde ton. Men jag var inte den starkaste personen i världen heller. Jag fattade inte ens att kläder kunde väga så mycket.

Eftersom att Justins letning av kläder visade sig bli en besvikelse hade jag själv gott runt och packat på mig några klädesplagg jag ville att han skulle testa. Jag hade även hittat en fin klänning till mig själv som jag bestämt mig för att testa, eftersom att detta inte bara var en killklädersaffär kollade jag på lite till mig själv också, där bland klänningen och ett par ljusa slitna shorts som jag fastnade för. När jag hade visat Justin klänningen hade han bara negativt sagt:

”Har inte du tillräckligt med klänningar?” Jag hade lipat mot honom och ryckt tag i ännu en klänning jag tänkte testa, en ljuslila utan axelband, med dragkedja bak i ryggen. Väldigt fin.

Justin kom ut med det tighta vita linnet på överkroppen och de stora svarta shortsen lågt sittande på höfterna.  Man såg hans kalsonger väl. Jag gjorde tummen upp åt tröjan och tummen ner åt byxorna, det såg alldeles för stora ut.

”Jag gillade dessa byxorna.” sa han och kollade ner på sina ben, där byxorna satt, väldigt löst.

”De sitter ju i knävecken på dig!” sa jag och rynkade motbjudande på pannan.

”Men det är ju de som är meningen!” jag suckade men gav upp, om han gillade de så.

”Okej.” sa jag och visade mig besegrad.

 

 

När Justin var klar, och hade bestämt sig för vad han ville ha, var de äntligen min tur att testa de två klänningarna och shortsen jag tagit med mig in bland provrummen. Vi böt snabbt plats, Justin satt sig utanför med alla kläderna i två högar i sitt knä, den ena med kläder han skulle köpa, den andra med kläder han skulle hänga bort. Jag sköt skynket åt sidan så att min kropp inte syntes från där Justin satt när jag skulle byta om. Jag hängde sedan upp klänningarna på krokarna inne i provhytten och drog snabbt av mig de svarta Jeffrey Campbells, de höga shortsen och det vita linnet innan jag drog på mig den sista klänningen jag dragit åt mig. Jag drog först upp den över min kropp och sedan över min vita spetsbehå.

 

Justins perspektiv:

 

 

Jag hörde hur hon började sucka och stöna i provhytten. Jag hade inte en aning om vad hon höll på med, men det lät konstigt.

”Vad håller du på med därinne?” frågade jag efter en stund av stönande och stånkande i provhytten.

”Satans jävla helvetesdragkedja….” svor hon inne ifrån hytten. Jag kunde inte låta bli att flina.

”Vad håller d--.” hon avbröt mig mitt i meningen.

”Justin, hjälp mig.” suckade hon, men blev sedan tyst. Jag satt stilla en stund till, innan hon ännu en gång tog till orda, ”kom in och hjälp mig, det är en dragkedja som knölat sig.” suckade hon och jag la försiktigt ner kläderna på golvet, reste mig upp, drog bort skynket och fick syn på henne där hon stod med ryggen mot mig. Det var den ljuslila klänningen hon dragit åt sig bara för att irritera mig. Jag studerade dragkedjan bak på hennes rygg, den hade trasslat till sig rejält.

”Ska jag hjälpa dig?” frågade jag. Hon nickade, drog håret åt sidan och höll upp klänningen med armarna, som hon tryckte hårt mot sina sidor för att klänningen inte skulle glida ner. Jag tog ett sista steg framemot henne, var nu mer eller mindre pressad mot hennes rygg och baksida. Jag visste inte varför jag egentligen tog ett så stort kliv. Onödigt. Jag backade lite, inte mycket, och började sedan försöka dra ner dragkedjan på hennes klänning. Jag fattade inte ens hur hon hade fått den så intrasslad. Jag fick ta stöd mot hennes rygg för att tillslut kunna dra ner den. Jag såg hennes vita behåband som låg spänt över hennes rygg. Jag greppade tag lite i tyget längst ner under dragkedjan och drog sedan långsamt upp dragkedjan över hennes rygg. Jag kunde inte hindra mig själv från att göra det så retligt långsamt.

Vad höll jag ens på med?

Jag drog upp dragkedjan till den tog slut, släppte händerna så att de föll nerför mina sidor. Det var som om vi var i en liten egen bubbla, nära varandra. För nära. Mer-än-vänner-nära, konstaterade jag snabbt, men hindrade ändå mig själv från att ta ett steg bak. Jag ville inte, jag ville vara kvar så nära henne. Hon släppte håret som hon hade dragit åt sidan, de spred sig över hennes rygg och jag kunde känna de mot mitt linnes tyg.

Plötsligt öppnades en provrumsdörr lite längre bort och bubblan sprack. Lugnet inom mig var borta och jag backade snabbt för att vända mig om och gå ut från hytten, höll på att ramla över stolen som jag suttit på i min panik ut.

Jenna drog skynket över öppningen igen och hon försvann från min syn. Jag drog några djupa andetag och kände mig tvungen att säga något.

”Vill du att jag stannar kvar, eller är det okej om jag går ut och fortsätter kolla?” ropade jag tyst.

”Det är okej om du går!” ropade hon lågt tillbaks och jag nickade, mest för mig själv, innan jag reste mig upp, tog upp alla kläder från golvet och vände mig sedan om för att promenera ut från provrummen.

Fortfarande en aning chockad över vad som hänt.

---

Ännu ett mellankapitel, även fast det var långt som in i PIP. Slutade på 3183 ord O.O Och då tog jag ändå bort lite drygt 200 ord. O.O Oj.

Aja, lite närkontakt, lite "avundsjuka". Vad tycker ni? 

(ledsna om ni hade önskat något jättedramatiskt... Vet redan hur deras första kyss ska utspela sig! Vill inte stressa det heller, några kapitel till! ;D) 

 

SNÄLLA, kommentera? :D 

Minst.... vad ska vi säga.... 18 kommentarer? 

KOMMENTERA. 

 

 

 

 

Nu är det så att jag ska åka till ITALIEN på onsdag. Dett betyder INGEN uppdatering på nästan två veckor, det suger fett för även mig då jag inte kommer kunna skriva på nästan två veckor. 12 dagar tror jag (?). Jag ska försöka lägga ut ett kapitel imorgon och kanske fixa ett KORT tidsinställt, men detta är inte säkert på jag inte vet hur mycket tid jag kommer ha, måste packa och sådant också. Vilket jag inte gjort ännu, heh. 

ÖNSKAR verkligen att jag kunde ta med mig datan och skriva på den, men eftersom att jag har en stationär kanske det inte blir det enklaste... Får se om jag kanske kan skriva något på mobilen eller lösblad eller något, vi får se vad jag kommer hem med!

Vi ska bila ner och jag kommer därför ha en jädra massa tid att göra absolut ingenting på, så aa, jag får se vad jag får lust med!