Previosly:

- Du.. dödar.. mig, viskade jag fram. Han skattade och la sina händer på mina, som låg på bordet. HAn kramade om det och la de runt min kropp. Det skulle se lite konstigt ut om man titta framifrån. Det skulle se ut som om jag kramade om mig själv, det gjorde jag inte. Justin var bara fullt koncentrerad på att kyssa mig i nacken. När han kom fram till käken klarade jag inte av det mer, jag vände mig hastigt om och kollade frustrerat på honom. Sedan tryckte jag snabbt mina läppar mot hans. Han besvarade kyssen. Efter en liten stund avslutade vi båda den och han pussade mig en sista gång på kinden.



-

bild kollage 1

-

SAPP:

- Hur kan du äta det där? frågade jag med avsky i blicken, Justin började skratta och tog ennu en tugga av hawaii-pizzan.

- Den är godare än det där? Han gav min vesuvio en kort blick innan han låtsades få kräkreflexer. Jag började skratta.

- Glöm att du kysser mig efter maten bara, sa jag och skrattade, Justin såg förskräckt ut och puttade ifrån sig tallriken. Jag himmlade med ögonen. Justin började skratta och började äta igen.

- Det kommer jag göra endå, mumlade han.'

- Ha-ha, sa jag och fnissade till. Vi fortsatte äta under tystnad.

- Jag sa till dig innan om imorgon va? frågade Justin efter en stund. Han hade ett stort leende på läpparna.

-justin smile- http://weheartit.com/entry/27605385

- Du.. dödar.. mig, viskade jag fram. Han skattade och la sina händer på mina, som låg på bordet. HAn kramade om det och la de runt min kropp. Det skulle se lite konstigt ut om man titta framifrån. Det skulle se ut som om jag kramade om mig själv, det gjorde jag inte. Justin var bara fullt koncentrerad på att kyssa mig i nacken. När han kom fram till käken klarade jag inte av det mer, jag vände mig hastigt om och kollade frustrerat på honom. Sedan tryckte jag snabbt mina läppar mot hans. Han besvarade kyssen. Efter en liten stund avslutade vi båda den och han pussade mig en sista gång på kinden.

bild1,bild2

- Hur kan du äta det där? frågade jag med avsky i blicken, Justin började skratta och tog ennu en tugga av hawaii-pizzan.

- Den är godare än det där? Han gav min vesuvio en kort blick innan han låtsades få kräkreflexer. Jag började skratta.

- Glöm att du kysser mig efter maten bara, sa jag och skrattade, Justin såg förskräckt ut och puttade ifrån sig tallriken. Jag himmlade med ögonen. Justin började skratta och började äta igen.

- Det kommer jag göra endå, mumlade han.'

- Ha-ha, sa jag och fnissade till. Vi fortsatte äta under tystnad.

- Jag sa till dig innan om imorgon va? frågade Justin efter en stund. Han hade ett stort leende på läpparna.

min egna bild ;D

_________________________________

KOMMENTERA!

Previosly:

- Fryser du? viskade han jukt i mitt öra. Jag nickade smått på huvudet. Justin nickade och tog tag i min hand. Han gick in i huset.



-

bild kollage 1

-

När vi kom in möttes jag av världens värme. Det var varmt inne i stugan.

- Jag behöver ingen tjocktröja längre, sa jag och skrattade. Justin skrattade till och nickade.

- Jag vet! Det är nästan för varmt här inne! Jag nickade och skrattade.

- Ska vi äta något? frågade jag. Han nickade och gick iväg mot köket, men mig hack i häl.

- Vad vill du ha?

- Vad har vi? Han himmlade men ögonen, men hade ett stort leende på läpparna.

- Ben & Jerrys, Ben & Jerrys, eller så kan jag ringa Kenny och fråga om han kan komma hit med pizza? Jag log stort och nickade.

- Pizza? frågade jag och han log stort och nickade.

- Jag ringer direkt, han kom fram till mig och kysste mig en sista gång på hjässan innan han gick iväg mot hallen med telefonen i högsta hugg. Jag gick iväg mot hall-sovrummet och grabbade tag om min mobil som låg på nattyxbordet. Jag hörde Justin mumla saker i hallen. Jag satte mig snabbt ner på den mjuka sängen och låste upp mobilen. Jag loggade sedan in på twitter, eller tryckte på twitter-ikonen. Jag hade ingen aning om hur man loggade ut, så jag var inne hela tiden. Jag kollade runt lite. Jag hade inte fått några hat-tweets ennu. De kanske inte fattat att jag och Justin hade ihop det. Hoppas att de inte fattade, de skulle de antagligen göra snart, Justin var ju inte långsam med att visa det. Jag tänkte tillbaka när han la handen på mig rygg, när vi pratat med den lilla tjejen Jazmyn. Jag log lite åt minnet. Sedan kollade jag ner på mobilen igen. Jag började skriva ett nytt tweet, men ändrade de flera gånger då jag inte blev nöjd med det. Men tillslut fick det låta:

' I don't know what to say, just Thank you ' jag tweetade det. Jag tryckte sedan på hemknappen och låste mobilen. Jag la den på nattyxbordet igen precis när Justin klev in i rummet.

- Går det bra med Hawaii? Han log lurigt. Jag kollade halvt förskräckt på honom och skakade på huvudet.

- Helst inte, han såg förskräckt ut och höjde telefonen igen.

- Hon vill inte ha hawaii, hon vill ha vesuvio.. Jaha... Går det inte att ändra.. Nehe.. jaha.. okej.. Hejdå.  Han la på och kollade uppgivet på mig.

- Det gick tyvärr inte att ändra, sedan brast det. Han började skratta för fullt.

- Nej visst Justin! sa jag och började också skratta. Jag reste mig upp och började gå mot han, han reste sig rakt upp och gick fram till mig. Han började sig ner och kysste mig mjukt på läpparna. Hjärtat började genast dunka hårt i hjärtat och flärilarna blev galna i magen. Det började pirra i hela kroppen och en glädje-ilning spred sig i ryggraden. Han la händerna på min rygg och tryckte mig närmre sig. Jag la händerna på hans nacke och fnittrade till mellan kyssarna.

Knack knack. Jag hatade de jävla knackningarna. De var alltid så när man hade som roligast eller mysigast. Justin avslutade kyssen och flinade mot mig. Fan. Hans ögon var för bruna. Han försökte resa sig lite men jag höll bara kvar honom. När vi myst vid stranden ville jag inte framstå som den beroende flickvännen, det var allt jag ville just nu. Bara han inte gick.

- Ska jag inte öppna? sa han retligt och jag skakade dramatiskt på huvudet.

- Nej, sa jag snabbt. Han skrattade. Jag låg över Justin i sängen, eller halvt över. Jag låg med min överkropp mot hans och mitt ansikte mor hans. Vi hade myst ett bra tag nu, i väntan på pizza. Han reste sig dramatiskt upp och jag stönade surt till. Sedan bärde han upp mig och jag började skratta istället. Han kysste mig mjuk innan han började gå mot dörren. Det knackade hårt igen.

- Kan du öppna? sa Justin mjukt när vi kommit fram till dörren, jag skrattade till och nickade innan jag öppnade dörren. Där ute stog Kenny, med Pattie bakom sig.

- Pizzan, sa han och skrattade till. Pattie med. Jag fick ett panik-artat uttryck i ansiktet. Justin var därimot helt normal. Kenny la pizzorna i mitt knä.

- Ni verkar ha det kul? frågade Kenny med ett leende, en rodnad spreds på mina kinder. Jag vet inte varför, vi hade ju inte gjort något? Justin nickade.

- Ja, jag fnittrade till lite. Justins kallufs var förstört därimot, den var alldeles ruffsig. Jag la min vänstra arm runt han nacke och masserade han diskret. Han började bak huvudet och skrattade till.

- Jag möter er ungefär klockan halv 11 imorgon på samma ställe som idag, okej? Justin nickade. Efter en liten liten stunds dö-prat förklarade Justin att vi behöve gå in och äta pizzorna nu, så att de inte kallnade. Jag bortfarklarade mig därimot med att Justin skulle få världens ryggskott om han bärde kvar mig, men det nekade han. När vi stängt dörren igen suckade jag lättat ut. Justin gick snabbt fram till sängen och började kyssa mig igen, när jag lagt ner pizzorna såklart.

- Vi måste äta nu, sa jag och skrattade. Justin nickade. Vi reste oss från sängen och tog pizzorna med oss till köket. Justin öppnade den ena och gjorde en äcklad min. Jag skrattade.

- Vesuvion? frågade jag och han nickade. Jag öppnade den andra och gjorde likadant, en äcklad min.

- Hawaii? frågade Justin och höjde på ena ögonbrynet. Jag nickade. Han fuktade sina läppar och gick fram till mig, som stod på andra sidan bordet. Han la händerna på mina höfter och kysste mig mjukt i nacken. Hårstråna på armarna reste sig snabbt.

- Du.. dödar.. mig, viskade jag fram. Han skattade och la sina händer på mina, som låg på bordet. HAn kramade om det och la de runt min kropp. Det skulle se lite konstigt ut om man titta framifrån. Det skulle se ut som om jag kramade om mig själv, det gjorde jag inte. Justin var bara fullt koncentrerad på att kyssa mig i nacken. När han kom fram till käken klarade jag inte av det mer, jag vände mig hastigt om och kollade frustrerat på honom. Sedan tryckte jag snabbt mina läppar mot hans. Han besvarade kyssen. Efter en liten stund avslutade vi båda den och han pussade mig en sista gång på kinden

- Fryser du? viskade han jukt i mitt öra. Jag nickade smått på huvudet. Justin nickade och tog tag i min hand. Han gick in i huset.



bild1,bild2

----

När vi kom in möttes jag av världens värme. Det var varmt inne i stugan.

- Jag behöver ingen tjocktröja längre, sa jag och skrattade. Justin skrattade till och nickade.

- Jag vet! Det är nästan för varmt här inne! Jag nickade och skrattade.

- Ska vi äta något? frågade jag. Han nickade och gick iväg mot köket, men mig hack i häl.

- Vad vill du ha?

- Vad har vi? Han himmlade men ögonen, men hade ett stort leende på läpparna.

- Ben & Jerrys, Ben & Jerrys, eller så kan jag ringa Kenny och fråga om han kan komma hit med pizza? Jag log stort och nickade.

- Pizza? frågade jag och han log stort och nickade.

- Jag ringer direkt, han kom fram till mig och kysste mig en sista gång på hjässan innan han gick iväg mot hallen med telefonen i högsta hugg. Jag gick iväg mot hall-sovrummet och grabbade tag om min mobil som låg på nattyxbordet. Jag hörde Justin mumla saker i hallen. Jag satte mig snabbt ner på den mjuka sängen och låste upp mobilen. Jag loggade sedan in på twitter, eller tryckte på twitter-ikonen. Jag hade ingen aning om hur man loggade ut, så jag var inne hela tiden. Jag kollade runt lite. Jag hade inte fått några hat-tweets ennu. De kanske inte fattat att jag och Justin hade ihop det. Hoppas att de inte fattade, de skulle de antagligen göra snart, Justin var ju inte långsam med att visa det. Jag tänkte tillbaka när han la handen på mig rygg, när vi pratat med den lilla tjejen Jazmyn. Jag log lite åt minnet. Sedan kollade jag ner på mobilen igen. Jag började skriva ett nytt tweet, men ändrade de flera gånger då jag inte blev nöjd med det. Men tillslut fick det låta:

' I don't know what to say, just Thank you ' jag tweetade det. Jag tryckte sedan på hemknappen och låste mobilen. Jag la den på nattyxbordet igen precis när Justin klev in i rummet.

- Går det bra med Hawaii? Han log lurigt. Jag kollade halvt förskräckt på honom och skakade på huvudet.

- Helst inte, han såg förskräckt ut och höjde telefonen igen.

- Hon vill inte ha hawaii, hon vill ha vesuvio.. Jaha... Går det inte att ändra.. Nehe.. jaha.. okej.. Hejdå.  Han la på och kollade uppgivet på mig.

- Det gick tyvärr inte att ändra, sedan brast det. Han började skratta för fullt.

- Nej visst Justin! sa jag och började också skratta. Jag reste mig upp och började gå mot han, han reste sig rakt upp och gick fram till mig. Han började sig ner och kysste mig mjukt på läpparna. Hjärtat började genast dunka hårt i hjärtat och flärilarna blev galna i magen. Det började pirra i hela kroppen och en glädje-ilning spred sig i ryggraden. Han la händerna på min rygg och tryckte mig närmre sig. Jag la händerna på hans nacke och fnittrade till mellan kyssarna.

Knack knack. Jag hatade de jävla knackningarna. De var alltid så när man hade som roligast eller mysigast. Justin avslutade kyssen och flinade mot mig. Fan. Hans ögon var för bruna. Han försökte resa sig lite men jag höll bara kvar honom. När vi myst vid stranden ville jag inte framstå som den beroende flickvännen, det var allt jag ville just nu. Bara han inte gick.

- Ska jag inte öppna? sa han retligt och jag skakade dramatiskt på huvudet.

- Nej, sa jag snabbt. Han skrattade. Jag låg över Justin i sängen, eller halvt över. Jag låg med min överkropp mot hans och mitt ansikte mor hans. Vi hade myst ett bra tag nu, i väntan på pizza. Han reste sig dramatiskt upp och jag stönade surt till. Sedan bärde han upp mig och jag började skratta istället. Han kysste mig mjuk innan han började gå mot dörren. Det knackade hårt igen.

- Kan du öppna? sa Justin mjukt när vi kommit fram till dörren, jag skrattade till och nickade innan jag öppnade dörren. Där ute stog Kenny, med Pattie bakom sig.

- Pizzan, sa han och skrattade till. Pattie med. Jag fick ett panik-artat uttryck i ansiktet. Justin var därimot helt normal. Kenny la pizzorna i mitt knä.

- Ni verkar ha det kul? frågade Kenny med ett leende, en rodnad spreds på mina kinder. Jag vet inte varför, vi hade ju inte gjort något? Justin nickade.

- Ja, jag fnittrade till lite. Justins kallufs var förstört därimot, den var alldeles ruffsig. Jag la min vänstra arm runt han nacke och masserade han diskret. Han började bak huvudet och skrattade till.

- Jag möter er ungefär klockan halv 11 imorgon på samma ställe som idag, okej? Justin nickade. Efter en liten liten stunds dö-prat förklarade Justin att vi behöve gå in och äta pizzorna nu, så att de inte kallnade. Jag bortfarklarade mig därimot med att Justin skulle få världens ryggskott om han bärde kvar mig, men det nekade han. När vi stängt dörren igen suckade jag lättat ut. Justin gick snabbt fram till sängen och började kyssa mig igen, när jag lagt ner pizzorna såklart.

- Vi måste äta nu, sa jag och skrattade. Justin nickade. Vi reste oss från sängen och tog pizzorna med oss till köket. Justin öppnade den ena och gjorde en äcklad min. Jag skrattade.

- Vesuvion? frågade jag och han nickade. Jag öppnade den andra och gjorde likadant, en äcklad min.

- Hawaii? frågade Justin och höjde på ena ögonbrynet. Jag nickade. Han fuktade sina läppar och gick fram till mig, som stod på andra sidan bordet. Han la händerna på mina höfter och kysste mig mjukt i nacken. Hårstråna på armarna reste sig snabbt.

- Du.. dödar.. mig, viskade jag fram. Han skattade och la sina händer på mina, som låg på bordet. HAn kramade om det och la de runt min kropp. Det skulle se lite konstigt ut om man titta framifrån. Det skulle se ut som om jag kramade om mig själv, det gjorde jag inte. Justin var bara fullt koncentrerad på att kyssa mig i nacken. När han kom fram till käken klarade jag inte av det mer, jag vände mig hastigt om och kollade frustrerat på honom. Sedan tryckte jag snabbt mina läppar mot hans. Han besvarade kyssen. Efter en liten stund avslutade vi båda den och han pussade mig en sista gång på kinden, leendes.

___

KOMMENTERA!

Previosly:

- Justin! Släpp.. mig! stönade hon fram mellan skrattsalvorna. Jag skrattade till och råkade för några sekunder släppa henne, hon slängde sig lös från min famn. Hon sprang sedan iväg en bit och stannade. Hon vände sig snabbt om och kollade med onskefulla ögon på mig. Sedan skrattade hon kort och började springa mot mig.

-

bild kollage 1

-

SAPP:

Jag sprang efter Justin, problemet var bara att hur mycket jag än joggat i mitt liv, var han snabbare än mig. Jag visste inte om han andades konstigt, men han sprang som en galning. Det gick väl lättare när byxorna inte var så långt ner på knäna. Jag skrattade lite för mig. Han sprang bara längre och längre bort från mig. Till slut var jag tvungen att stanna. Jag visste inte var vi var heller.

- JUSTIN! skrek jag andfått. STANNA! Han stannade och vände sig om, innan han föll pladask ner mot marken. Mitt hjärta började dunka hårdare i brösten ju närmre jag kom honom, fick han en slags chock? Vad hände? Den sista biten sprang jag snabbt till han och lutade mig över hans överkropp, han började flina och andas häftigt. Jag pustade ut och suckade. Justin öppnade ögonen igen, han kisade mot mig. Jag kollade surt på honom.

- Blev du rädd? Jag skakade trotsigt på huvudet.

- Nej. Han började skratta.

- Bara erkänn. Jag suckade och kollade trotsigt på honom.

- Lite. Erkännde jag. Han var plötsligt uppe på fötter igen.

- Bra, han tog ett steg närmre mig och drog in mig i sin omfamning. Jag skrattade och lutade huvudet mot hans hals. På något sätt kändes det trygt att ha ansiktet där.

- Ska vi dra till stugan? frågade jag när vi hållt om varann en stund. Justin nickade och släppte mig, han skrattade till och tog tag i min hand. Han kramade den hårt. Vi började gå mot hållet vi kom från. Justin släppte min hand och la sin runt min höft istället. Vi gick sedan vägen vi trodde ledde mot stugan, och vi hade rätt. Efter ca 10 minuter rask takt kom vi fram till den lilla mys-stugan. Det hade börjat bli kallare. Jag drog händerna upp och ner för armarna. Justin var snabbt framme vid mig och kramade om mig hårt. Själv hade han på sig en svart tjocktröja över sin svarta t-shirt.

- Fryser du? viskade han jukt i mitt öra. Jag nickade smått på huvudet. Justin nickade och tog tag i min hand. Han gick in i huset.

Previosly:

- Justin! Släpp.. mig! stönade hon fram mellan skrattsalvorna. Jag skrattade till och råkade för några sekunder släppa henne, hon slängde sig lös från min famn. Hon sprang sedan iväg en bit och stannade. Hon vände sig snabbt om och kollade med onskefulla ögon på mig. Sedan skrattade hon kort och började springa mot mig.

-

bild kommer till de andra kollaget ;D

-

SAPP:

Jag sprang efter Justin, problemet var bara att hur mycket jag än joggat i mitt liv, var han snabbare än mig. Jag visste inte om han andades konstigt, men han sprang som en galning. Det gick väl lättare när byxorna inte var så långt ner på knäna. Jag skrattade lite för mig. Han sprang bara längre och längre bort från mig. Till slut var jag tvungen att stanna. Jag visste inte var vi var heller.

- JUSTIN! skrek jag andfått. STANNA! Han stannade och vände sig om, innan han föll pladask ner mot marken. Mitt hjärta började dunka hårdare i brösten ju närmre jag kom honom, fick han en slags chock? Vad hände? Den sista biten sprang jag snabbt till han och lutade mig över hans överkropp, han började flina och andas häftigt. Jag pustade ut och suckade. Justin öppnade ögonen igen, han kisade mot mig. Jag kollade surt på honom.

- Blev du rädd? Jag skakade trotsigt på huvudet.

- Nej. Han började skratta.

- Bara erkänn. Jag suckade och kollade trotsigt på honom.

- Lite. Erkännde jag. Han var plötsligt uppe på fötter igen.

- Bra, han tog ett steg närmre mig och drog in mig i sin omfamning. Jag skrattade och lutade huvudet mot hans hals. På något sätt kändes det trygt att ha ansiktet där.

- Ska vi dra till stugan? frågade jag när vi hållt om varann en stund. Justin nickade och släppte mig, han skrattade till och tog tag i min hand. Han kramade den hårt. Vi började gå mot hållet vi kom från. Justin släppte min hand och la sin runt min höft istället. Vi gick sedan vägen vi trodde ledde mot stugan, och vi hade rätt. Efter ca 10 minuter rask takt kom vi fram till den lilla mys-stugan. Det hade börjat bli kallare. Jag drog händerna upp och ner för armarna. Justin var snabbt framme vid mig och kramade om mig hårt. Själv hade han på sig en svart tjocktröja över sin svarta t-shirt.

- Fryser du? viskade han jukt i mitt öra. Jag nickade smått på huvudet. Justin nickade och tog tag i min hand. Han gick in i huset.

___

MER KOMMER IMON :D<3 #sweetdreams

Previosly:

- Jag älskar dig med, viskade jag tillbaka. Han skrattade till och kysste mig på kinden innan han lutade sig fram och tog tag i en jordgubbe som han sedan doppade i chokladen, han lutade sig sedan tillbaka och började röra den mot min mun. Jag tog ett riält bett och bara njöt.

-

bild kollage 1

-

- Jag älskar dig med, viskade jag tillbaka. Han skrattade till och kysste mig på kinden innan han lutade sig fram och tog tag i en jordgubbe som han sedan doppade i chokladen, han lutade sig sedan tillbaka och började röra den mot min mun. Jag tog ett riält bett och bara njöt.

bild1,bild2,bild3

_______________________-

Förlåt för det super dåliga slutet ;'D<3 Kommer mer imon <3 PROMISE<3

LOVE<3

Previosly:

- Herre gud, mumlade jag. Justin fnissade till.

- Gillar du det?

- Gillar? Jag ÄLSKAR DET!

-

bild

-

bild1,bild2,bild3,bild4

Sötisar<3 3 kommentarer på förra inlägget<3

KOMMENTERA

Previosly:

- Följer du med på en åktur? Jag fnissade till och nickade. Justin hoppade på cyklen, som som tur var hade packethållare. Han kollade på mig och jag hoppade snabbt upp bakom honom.

-

bild

-

SAPPHIRE:

Jag hade alltid undrat hur det kändes att flyga. Bara försvinna från jordens yta och flyga upp bland molnen. Kanske fösvinna för evigt. Bara sluta existera, iallafall i några dagar. För om jag skulle flyga upp bland molnen nu, skulle jag saknat Justin för mycket. Och Taylor. Men hon var jag inte förelskad i. Förelskad lät som ett väldigt gammalt ord, jag brukade alltid säga kär. Jag var kär i Justin, jag älskade honom. Det kändes skumt att säga att man älskade en person man känt i.. Hur länge hade vi känt varann? Det var en bra fråga. Runt en vecka? Det kändes iallafall skumt att älska en person man känt i.. en vecka. Tillbaka på om-jag-kunde-flyga spåret. För det var precis så det kändes när jag satt där, med armarna om Justins överkropp med vinden i håret. Det kändes som jag flög. På en cykel, på marken, bakom Justin. Jag log lite för mig själv och kramade om Justin hårdare, han skrattade till lite.

- Hur går det där bak?

- Hur går det där fram? Jag skrattade till, samma med han.

- Bara bra tack, sa han och jag hörde att han log stort.

- Samma här bak, sa jag, fast jag kan slå vad om att det är bättre här. Han skrattade till.

- Varför det då? Jag kramade om han hårdare och han skrattade till. Jag la kinden mot hans rygg och drog in hans gudomliga doft.

- Framme, viskade Justin mot mig. Han stannade cyklen och vi båda klev av.

JUSTIN:

- Wow. Sapp andades ut det. Hon hade blicken fast på den lilla stugan. Jag kollade själv runt lite, jag hade bara varit här en gång, och det var länge sedan. Jag kom knappt ihåg det, så det var ett mirakel att jag kom ihåg lite av stället. Jag kollade först mot den gammeldagsa mys-stugan. Den hade en lite veranda med några trästolar. Trappen ner till fast mark var också av trä. Allt här omkring var av trä. Jag kollade ut över det lilla stranden. Vattnet guppade mjukt mot strandkanten. Sanden som värmdes upp hela dagarna av solenstrålar låg där helt orörlig på strandkanten. Solstolarna låg längre upp på stranden, rätt nära stugan. Träden runt omkring bildade stora skuggor mot både stugan och stranden. Allt såg så mysigt ut. Jag älskade stället. Kenny hade visat mig stugan en gång för länge sedan. Han ägde den inte, men hade kontakt med de som gjorde det. När jag ringt de dagen innan och frågat om den var ledig hade de mer än gärna lånat ut stugan. Jag tog ett steg mot Sapp och la händerna om hennes höfter.

- Visst är det fint, sa jag och hon nickade stumt. Hon vaknade upp ur sin lilla trans och kollade upp  mot mig.

- Skulle inte du jobba imorgon. Jag nickade.

- Men jag jobbar inte idag, hon skrattade till, jag gjorde det samma. Mest för att hennes skratt var så underbart. Jag ville bara höra mer av henne, det var som musik i mina öron. Min favorit musik. Jag tryckte henne närmre mig och lutade mitt huvud mot hennes. Hon vände sig snabbt om i min omfamning och kysste mig länge på läpparna.

- Ska vi bada? frågade jag när vi avslutat kyssen. Hon kollade förvånat på mig.

- Jag har inga badkläder här? sa hon självklart och ryckte på axlarna.

- Har du inte? frågade jag och skrattade. Jag tog tag om henne hand och sprang upp mot stugan. Jag hoppade upp för hela trappan i ett steg, Sapp hängde knappt med. Jag skrattade för mig själv och fumlade med nycklarna innan jag äntligen hittat rätt och tryckte nycklen i låset. Dörren klcikade härligt till och jag öppnade dörren långsamt. Sapp tog sig för munnen när hon kollade in i det minst sagt romantiska rummet.

Ljusen brann försiktigt i sina behållare. Rummet hade en lugn och harmonisk atmosfär. I varje hörn fanns det rosor, i vaser, bara, upp hängda. Allt möjligt. Jag var nästan lika förvånad som Sapp. Detta var fantastiskt, problemet var att jag inte visste vem som hade gjort det. Vem hade varit här för att fixa det så fint? Jag stängde försiktigt dörren efter mig. Som Kenny hade lovat stod resväskorna - urpackade - bredvid sängen. Kenny. Det måste vara Kennys verk, vem annars?

SAPP:

Detta var för fint, vad hade jag gjort mot honom för att bli behandlad som en prinsessa!? Nej något mer, en gud! Han behandlade han som en gud! Det förkänade jag inte, inte alls. Endå stog jag där fastfrusen med tårar i ögonen och betraktade hans verk. Allt detta var till mig, till MIG. Jag kunde inte tro det. Rosenbladen som var utspridda på golvet luktade underbart, jag kunde nästan höra fågelkvittret utifrån också. Nästan.

Hur lång tid hade detta tagit att lägga upp allt detta perfekt igentligen. Tre timmar? Två? TRE dar?

- Herre gud, mumlade jag. Justin fnissade till.

- Gillar du det?

- Gillar? Jag ÄLSKAR DET!

Previosly:

- Följer du med på en åktur? Jag fnissade till och nickade. Justin hoppade på cyklen, som som tur var hade packethållare. Han kollade på mig och jag hoppade snabbt upp bakom honom.

-

bild kommer kanske imon, sry för ingen bild ;D

-

Jag hade alltid undrat hur det kändes att flyga. Bara försvinna från jordens yta och flyga upp bland molnen. Kanske fösvinna för evigt. Bara sluta existera, iallafall i några dagar. För om jag skulle flyga upp bland molnen nu, skulle jag saknat Justin för mycket. Och Taylor. Men hon var jag inte förelskad i. Förelskad lät som ett väldigt gammalt ord, jag brukade alltid säga kär. Jag var kär i Justin, jag älskade honom. Det kändes skumt att säga att man älskade en person man känt i.. Hur länge hade vi känt varann? Det var en bra fråga. Runt en vecka? Det kändes iallafall skumt att älska en person man känt i.. en vecka. Tillbaka på om-jag-kunde-flyga spåret. För det var precis så det kändes när jag satt där, med armarna om Justins överkropp med vinden i håret. Det kändes som jag flög. På en cykel, på marken, bakom Justin. Jag log lite för mig själv och kramade om Justin hårdare, han skrattade till lite.

- Hur går det där bak?

- Hur går det där fram? Jag skrattade till, samma med han.

- Bara bra tack, sa han och jag hörde att han log stort.

- Samma här bak, sa jag, fast jag kan slå vad om att det är bättre här. Han skrattade till.

- Varför det då? Jag kramade om han hårdare och han skrattade till. Jag la kinden mot hans rygg och drog in hans gudomliga doft.

- Framme, viskade Justin mot mig. Han stannade cyklen och vi båda klev av.

- Wow. Sapp andades ut det. Hon hade blicken fast på den lilla stugan. Jag kollade själv runt lite, jag hade bara varit här en gång, och det var länge sedan. Jag kom knappt ihåg det, så det var ett mirakel att jag kom ihåg lite av stället. Jag kollade först mot den gammeldagsa mys-stugan. Den hade en lite veranda med några trästolar. Trappen ner till fast mark var också av trä. Allt här omkring var av trä. Jag kollade ut över det lilla stranden. Vattnet guppade mjukt mot strandkanten. Sanden som värmdes upp hela dagarna av solenstrålar låg där helt orörlig på strandkanten. Solstolarna låg längre upp på stranden, rätt nära stugan. Träden runt omkring bildade stora skuggor mot både stugan och stranden. Allt såg så mysigt ut. Jag älskade stället. Kenny hade visat mig stugan en gång för länge sedan. Han ägde den inte, men hade kontakt med de som gjorde det. När jag ringt de dagen innan och frågat om den var ledig hade de mer än gärna lånat ut stugan. Jag tog ett steg mot Sapp och la händerna om hennes höfter.

- Visst är det fint, sa jag och hon nickade stumt. Hon vaknade upp ur sin lilla trans och kollade upp  mot mig.

- Skulle inte du jobba imorgon. Jag nickade.

- Men jag jobbar inte idag, hon skrattade till, jag gjorde det samma. Mest för att hennes skratt var så underbart. Jag ville bara höra mer av henne, det var som musik i mina öron. Min favorit musik. Jag tryckte henne närmre mig och lutade mitt huvud mot hennes. Hon vände sig snabbt om i min omfamning och kysste mig länge på läpparna.

- Ska vi bada? frågade jag när vi avslutat kyssen. Hon kollade förvånat på mig.

- Jag har inga badkläder här? sa hon självklart och ryckte på axlarna.

- Har du inte? frågade jag och skrattade. Jag tog tag om henne hand och sprang upp mot stugan. Jag hoppade upp för hela trappan i ett steg, Sapp hängde knappt med. Jag skrattade för mig själv och fumlade med nycklarna innan jag äntligen hittat rätt och tryckte nycklen i låset. Dörren klcikade härligt till och jag öppnade dörren långsamt. Sapp tog sig för munnen när hon kollade in i det minst sagt romantiska rummet.

Ljusen brann försiktigt i sina behållare. Rummet hade en lugn och harmonisk atmosfär. I varje hörn fanns det rosor, i vaser, bara, upp hängda. Allt möjligt. Jag var nästan lika förvånad som Sapp. Detta var fantastiskt, problemet var att jag inte visste vem som hade gjort det. Vem hade varit här för att fixa det så fint? Jag stängde försiktigt dörren efter mig. Som Kenny hade lovat stod resväskorna - urpackade - bredvid sängen. Kenny. Det måste vara Kennys verk, vem annars?

Detta var för fint, vad hade jag gjort mot honom för att bli behandlad som en prinsessa!? Nej något mer, en gud! Han behandlade han som en gud! Det förkänade jag inte, inte alls. Endå stog jag där fastfrusen med tårar i ögonen och betraktade hans verk. Allt detta var till mig, till MIG. Jag kunde inte tro det. Rosenbladen som var utspridda på golvet luktade underbart, jag kunde nästan höra fågelkvittret utifrån också. Nästan.

Hur lång tid hade detta tagit att lägga upp allt detta perfekt igentligen. Tre timmar? Två? TRE dar?

- Herre gud, mumlade jag. Justin fnissade till.

- Gillar du det?

- Gillar? Jag ÄLSKAR DET!

__________________________

KOMMENTERA, ANNARS KOMMER DET INTE MER<3

Previosly:

Jag sprang de sista stegen till hissen och tryckte snabbt på knappen. Justin kom snabbt efter mig, han hade nog också springit. Han ställde sig bakom mig och försökte se normal ut, i säkerhet skull. När hissen kom gick jag snabbt in men Justin bakom mig.

-

bild

-

När vi kom in i hissen tog han genast tag i min hand och tryckte den hårt. Jag tryckte hans hand tillbaka och log stort mot honom. Han lutade sig ner och viskade sexigt i mitt öra:

- Det kommer inte finnas paparazzis där vi ska vara. Jag log stort.

- Hur vet du det?

- Jag bara vet det, sa han självsäkert, jag log stort och skrattade.

- Hoppas inte det, sa jag och blinkad med ena ögat, han lutade sig ner och kysste mig snabbt på munnen innan hissens dörrar plingade till och han släppte min hand, och avslutade kyssen. Mitt leende slocknade när jag såg paparazzisarna utanför hotellet, och fansen. Justin därimot, han log stort. Inte åt paparazzisarna kunde jag gissa, utan åt fansen, beliebersarna. Han älskade de verkligen, jag förstod honom, och jag hade haft så många fans hade jag älskat de lika mycket, om det var möjligt. Jag började också le. Justin kollade leendes mot mig, jag kunde knappt hålla mig borta från att kyssa hans kind, eller mun. Det gick nästan inte, jag fick inte ens hålla hans hand. Det var som totyr! Vi gick ut mot dörren, Justin öppnade den snabbt. Jag sa ett snabbt tack och gick sedan ut. Kenny och ett antal andra livvakter gick runt oss hela tiden. När vi kom fram till fansen stannade Justin och signerade massor av saker, han tog även foto med några. Jag kände mig lite som ett fån, så jag ställde mig en rätt bra bit bakom honom. Plötsligt var det någon som petade mig på axeln. Jag hoppade förskräckt till och vågade först inte kolla vem det var, innan det petades igen. Jag vände mig långsamt åt vänster. Där stog en lite flicka på runt 5 år. Hon hade ett vitt armband med texten ' I love Justin Bieber '. Hennes tröja var också vit och pryddes av samma tryck, men med en bild under. Jag log varmt mot henne och huckade mig ner.

- Hej, vad heter du?

- Jazmyn, sa hon och log stort. Hennes korta svarta hår hängde lite nedanför hennes axlar. Jag la det försiktigt bakom hennes öra, mest av reflex. Hon skrattade mjukt och en liten rodnad spreds på hennes mjuka kinder.

- Vad heter du då? frågade hon med sin lugna barnröst.

- Sapphire, sa jag och hon log större.

- Är det du som är kompis med Justin? Jag nickade.

- Ja, det är jag, och Taylor, hon skrattade och log.

- Erkänn de är bäst? Jag nickade.

- De är väldigt duktiga. Hon nickade och skrattade, plötsligt fick hon ett förvånat men fruktansvärt glatt uttryck i ansiktet. Jag behövde knappt kolla åt höger för att räkna ut att Justin stog där och betracktade flickan. Hennes ansiktsuttryck ändrades igen och hon började skratta.

- Hej sötnos, vad heter du då? Justin. Som jag sa.

- Jazmyn, sa hon och skrattade. Justin log stort.

- Det var ett underbart fint namn! Vet du vem som mer heter det? frågade han med ett lurigt leende. Hon skakade på huvudet.

- Min syster. Jazmyn log ennu större, samma med mig.

JUSTIN:

Sapp log stort, samma med Jazmyn. De båda var så söta. Jag kunde knappt hålla mig från att kyssa Sapp på kinden, så istället gjorde jag något jag nog igentligen inte fick, eller skulle, jag kunde rabbla upp flera saker i flera år. Men jag gjorde det. Jag la vänsterhanden oskyldigt på hennes rygg. Jag kände att hon ryckte till,  men sedan kom hon tillbaka till verkligenheten igen.

- Ehm.. började Jazmyn. Hon kollade ner i marken lite och var tyst i några sekunder innan jag kunde gissa vad hon ville.

- Vill du ha en autograf? Hon kollade upp mot mig igen och log stort. Jag tog långsamt min hand från Sapphires rygg, långsamt, som för att få känna tyget av hennes kläder mot handflatan längre. Patetiskt, men sant. När jag skrivit autograf och när Sapp klickat av ett foto av oss, den lilla tjejen ville ha ett foto av Sapphire och sig själv också, och jag ställde gärna upp som fotograf. Det visade sig att hon var där med sin mamma och syster. Jag bed henne hälsa till de från mig innan vi gick. Paparazzisarna tog fotto av oss varje sekund, de hade säkert klickat av ett flertal tusen bilder på oss, och det hade gått ca 30 minuter. När jag och Sapp äntligen klev in i den stora svarta bilden pustade vi båda ut. Paparazzisarna hade ingen empati, de hade tryckt upp sina stora svarta kamror i mitt ansikte ett flertal gånger, i Sapps också. Jag visste att hon inte gillade ppaparazzisar. Vem gjorde det? Antagligen ingen. Rutorna på vår bil var skuggat, så man kunde se in, men inte ut.

SAPP:

Jag pustade ut och vende huvudet mot Justin. Han log stort mot mig. Paparazzisarna hade varit som irriterande spyflygor, eller bananflugor. Om de fanns något som hette så. Han la handen på mitt lår och det brände till. Hans beröringar brände till, på ett bra sätt. Jag la min högerhand på hans och fattade tag om handen. Jag snirklade ihop de två och lekte lite med hans fingrar. Jag vågade inte, även fast jag ville, kyssa honom. Paparazzisarna kanske hade superkamror som kunde fota igenom skuggat glas? De kanske var någon ny modell som bara Bieber-paparazzisar hade! Vad visste jag, min pappa var inte Bieber-paparazzi.

- Vad tänker du på? frågade Justin helt plötsligt och jag rycktes ut från mina magiskakamror-paparazzi-drömmar.

- Paparazzis kamror, sa jag och log stort. Han skrattade och skakade på huvudet.

- Du är galen du. Jag nickade glatt.

- Jag vet, sa jag och la vänster handen demostrativt på hjärtat. Den andra handen var fullt upptagen med att bli smekt av Justin tumme, så den kunde jag omöjligt använda.

Bilen stannade en bra stund senare utanför en stor skog. Paparazzisarna hade inte förföljt oss hit, vi hade åkt en bra bit, minst sagt. Justin kom upp till bilen och öppnade snabbt bildörren. Jag klev ut och han drog snabbt tag om min hand. Jag fnittrade till, samma gjorde han. Han knackade några gånger på bilrutan till förarsätet. Kenny vinkade ut till oss och log stort. Han körde sedan iväg på landskapsvägen.

- Hur lång tid behövde du tjata på honom för att han skulle lämna din sida? skojjade jag. Han skrattade.

- Inte lång, faktiskt, han gick med på det nästan direkt. Jag skrattade och spelade förvånad.

- Jaså! Han log. Vi gick över vägen, det var inte förens då som jag märkte cyklen som stod placerad mot ett träd. Justin sprang fram till den sparkade upp stödet och gick tillbaka mot mig. Han nickade in mot en tunn, men hyffsat rak stig mot skogen.

- Följer du med på en åktur? Jag fnissade till och nickade. Justin hoppade på cyklen, som som tur var hade packethållare. Han kollade på mig och jag hoppade snabbt upp bakom honom.

Jag sprang de sista stegen till hissen och tryckte snabbt på knappen. Justin kom snabbt efter mig, han hade nog också springit. Han ställde sig bakom mig och försökte se normal ut, i säkerhet skull. När hissen kom gick jag snabbt in men Justin bakom mig.

bild1,bild2,bild3

----

När vi kom in i hissen tog han genast tag i min hand och tryckte den hårt. Jag tryckte hans hand tillbaka och log stort mot honom. Han lutade sig ner och viskade sexigt i mitt öra:

- Det kommer inte finnas paparazzis där vi ska vara. Jag log stort.

- Hur vet du det?

- Jag bara vet det, sa han självsäkert, jag log stort och skrattade.

- Hoppas inte det, sa jag och blinkad med ena ögat, han lutade sig ner och kysste mig snabbt på munnen innan hissens dörrar plingade till och han släppte min hand, och avslutade kyssen. Mitt leende slocknade när jag såg paparazzisarna utanför hotellet, och fansen. Justin därimot, han log stort. Inte åt paparazzisarna kunde jag gissa, utan åt fansen, beliebersarna. Han älskade de verkligen, jag förstod honom, och jag hade haft så många fans hade jag älskat de lika mycket, om det var möjligt. Jag började också le. Justin kollade leendes mot mig, jag kunde knappt hålla mig borta från att kyssa hans kind, eller mun. Det gick nästan inte, jag fick inte ens hålla hans hand. Det var som totyr! Vi gick ut mot dörren, Justin öppnade den snabbt. Jag sa ett snabbt tack och gick sedan ut. Kenny och ett antal andra livvakter gick runt oss hela tiden. När vi kom fram till fansen stannade Justin och signerade massor av saker, han tog även foto med några. Jag kände mig lite som ett fån, så jag ställde mig en rätt bra bit bakom honom. Plötsligt var det någon som petade mig på axeln. Jag hoppade förskräckt till och vågade först inte kolla vem det var, innan det petades igen. Jag vände mig långsamt åt vänster. Där stog en lite flicka på runt 5 år. Hon hade ett vitt armband med texten ' I love Justin Bieber '. Hennes tröja var också vit och pryddes av samma tryck, men med en bild under. Jag log varmt mot henne och huckade mig ner.

- Hej, vad heter du?

- Jazmyn, sa hon och log stort. Hennes korta svarta hår hängde lite nedanför hennes axlar. Jag la det försiktigt bakom hennes öra, mest av reflex. Hon skrattade mjukt och en liten rodnad spreds på hennes mjuka kinder.

- Vad heter du då? frågade hon med sin lugna barnröst.

- Sapphire, sa jag och hon log större.

- Är det du som är kompis med Justin? Jag nickade.

- Ja, det är jag, och Taylor, hon skrattade och log.

- Erkänn de är bäst? Jag nickade.

- De är väldigt duktiga. Hon nickade och skrattade, plötsligt fick hon ett förvånat men fruktansvärt glatt uttryck i ansiktet. Jag behövde knappt kolla åt höger för att räkna ut att Justin stog där och betracktade flickan. Hennes ansiktsuttryck ändrades igen och hon började skratta.

- Hej sötnos, vad heter du då? Justin. Som jag sa.

- Jazmyn, sa hon och skrattade. Justin log stort.

- Det var ett underbart fint namn! Vet du vem som mer heter det? frågade han med ett lurigt leende. Hon skakade på huvudet.

- Min syster. Jazmyn log ennu större, samma med mig.

Sapp log stort, samma med Jazmyn. De båda var så söta. Jag kunde knappt hålla mig från att kyssa Sapp på kinden, så istället gjorde jag något jag nog igentligen inte fick, eller skulle, jag kunde rabbla upp flera saker i flera år. Men jag gjorde det. Jag la vänsterhanden oskyldigt på hennes rygg. Jag kände att hon ryckte till,  men sedan kom hon tillbaka till verkligenheten igen.

- Ehm.. började Jazmyn. Hon kollade ner i marken lite och var tyst i några sekunder innan jag kunde gissa vad hon ville.

- Vill du ha en autograf? Hon kollade upp mot mig igen och log stort. Jag tog långsamt min hand från Sapphires rygg, långsamt, som för att få känna tyget av hennes kläder mot handflatan längre. Patetiskt, men sant. När jag skrivit autograf och när Sapp klickat av ett foto av oss, den lilla tjejen ville ha ett foto av Sapphire och sig själv också, och jag ställde gärna upp som fotograf. Det visade sig att hon var där med sin mamma och syster. Jag bed henne hälsa till de från mig innan vi gick. Paparazzisarna tog fotto av oss varje sekund, de hade säkert klickat av ett flertal tusen bilder på oss, och det hade gått ca 30 minuter. När jag och Sapp äntligen klev in i den stora svarta bilden pustade vi båda ut. Paparazzisarna hade ingen empati, de hade tryckt upp sina stora svarta kamror i mitt ansikte ett flertal gånger, i Sapps också. Jag visste att hon inte gillade ppaparazzisar. Vem gjorde det? Antagligen ingen. Rutorna på vår bil var skuggat, så man kunde se in, men inte ut.

Jag pustade ut och vende huvudet mot Justin. Han log stort mot mig. Paparazzisarna hade varit som irriterande spyflygor, eller bananflugor. Om de fanns något som hette så. Han la handen på mitt lår och det brände till. Hans beröringar brände till, på ett bra sätt. Jag la min högerhand på hans och fattade tag om handen. Jag snirklade ihop de två och lekte lite med hans fingrar. Jag vågade inte, även fast jag ville, kyssa honom. Paparazzisarna kanske hade superkamror som kunde fota igenom skuggat glas? De kanske var någon ny modell som bara Bieber-paparazzisar hade! Vad visste jag, min pappa var inte Bieber-paparazzi.

- Vad tänker du på? frågade Justin helt plötsligt och jag rycktes ut från mina magiskakamror-paparazzi-drömmar.

- Paparazzis kamror, sa jag och log stort. Han skrattade och skakade på huvudet.

- Du är galen du. Jag nickade glatt.

- Jag vet, sa jag och la vänster handen demostrativt på hjärtat. Den andra handen var fullt upptagen med att bli smekt av Justin tumme, så den kunde jag omöjligt använda.

Bilen stannade en bra stund senare utanför en stor skog. Paparazzisarna hade inte förföljt oss hit, vi hade åkt en bra bit, minst sagt. Justin kom upp till bilen och öppnade snabbt bildörren. Jag klev ut och han drog snabbt tag om min hand. Jag fnittrade till, samma gjorde han. Han knackade några gånger på bilrutan till förarsätet. Kenny vinkade ut till oss och log stort. Han körde sedan iväg på landskapsvägen.

- Hur lång tid behövde du tjata på honom för att han skulle lämna din sida? skojjade jag. Han skrattade.

- Inte lång, faktiskt, han gick med på det nästan direkt. Jag skrattade och spelade förvånad.

- Jaså! Han log. Vi gick över vägen, det var inte förens då som jag märkte cyklen som stod placerad mot ett träd. Justin sprang fram till den sparkade upp stödet och gick tillbaka mot mig. Han nickade in mot en tunn, men hyffsat rak stig mot skogen.

- Följer du med på en åktur? Jag fnissade till och nickade. Justin hoppade på cyklen, som som tur var hade packethållare. Han kollade på mig och jag hoppade snabbt upp bakom honom.

____

Sry för de random-jordgubbarna i kollaget ;) Kommer mer om det i nästan kapitel som kommer ut ikväll eller imon ;D

Previosly:

SAPP:

Jag drog ut allt från resväskan. Justin hade sagt att det var betydligt kyligare på kvällarna än på dagarna. Det var förstligt, så var det alltid. Jag drog fram ett par ljusa pösiga jeans och en randig t-shirt. Det fick bli det, tillsammans med mina USA converse.

-

bild

-

Jag gick in mot toaletten och drog på mig kläderna. Jag hade alltid varit obekväm i för tajta jeans, jag gillade mer min avslappnade stil. Det var jag. När jag var klar kollade jag mig själv i speglen och funderade på om jag hann duscha, jag kom överens om att jag inte hann. Istället blötte jag ner händerna och fluffade till håret lite snabbt. Justin sa att jag inte behövde fixa till mig så mycket, och det gjorde jag inte heller. Han hade till och med varnat mig om jag gjorde det. Jag log för mig själv. Jag betracktade min spegel bild, jag blev hyffsat nöjd och gick sedan ut från toaletten. Justin log stort mot mig när vi kom ut.

- Så fin du är! Jag skrattade och himlade med ögonen. Själv hade Justin på sig ett par svarta jeans och en vit t-shirt med en blå shorta.

- Tack detsamma, sa jag och han kysste mig på pannan, han la händerna om mig och drog in mig i en mysig kram. Jag skrattade, Justin gjorde det samma.

- Ska vi gå? Jag nickade tog tag i Justins hand och gick mot hallen, jag drog på mig mina converse och knöt de snabbt. Justin var nära på att ta tagi min hand när jag knutit klart skorna. Jag drog snabbt undan handen, Justin kollade förvånat på mig och jag ryckte på axlarna.

- Paparazzis, remember? Jag log retligt och tog hans han, kramade om den och släppte den sedan igen. Han kramade om mig och öppnade sedan dörren.

- Det finns väll inga paparazzis här? frågade Justin och log retligt mot mig, jag skrattade och skakade på huvudet.

- Nej det klart, men man måste vara på den säkra sidan! Han nickade och skrattade till. Han log stort. Jag började gå snabbare i koridoren, ville komma fram till hissen. Mellan rummet mellan oss tog kol på mig, det var för mycket. Hur klarade sig distanspar? På sätt och vis var ju jag och Justin också det, men det var ju inte riktigt samma sak, inte ennu. Kanske aldrig. Vad skulle hända när jag åkte tillbaka och Justin skulle stanna här, eller åka ut på turneer och liknande. Jag sprang de sista stegen till hissen och tryckte snabbt på knappen. Justin kom snabbt efter mig, han hade nog också springit. Han ställde sig bakom mig och försökte se normal ut, i säkerhet skull. När hissen kom gick jag snabbt in men Justin bakom mig.

_____

Jag drog ut allt från resväskan. Justin hade sagt att det var betydligt kyligare på kvällarna än på dagarna. Det var förstligt, så var det alltid. Jag drog fram ett par ljusa pösiga jeans och en randig t-shirt. Det fick bli det, tillsammans med mina USA converse.

-

bild kommer sedan

-

Jag gick in mot toaletten och drog på mig kläderna. Jag hade alltid varit obekväm i för tajta jeans, jag gillade mer min avslappnade stil. Det var jag. När jag var klar kollade jag mig själv i speglen och funderade på om jag hann duscha, jag kom överens om att jag inte hann. Istället blötte jag ner händerna och fluffade till håret lite snabbt. Justin sa att jag inte behövde fixa till mig så mycket, och det gjorde jag inte heller. Han hade till och med varnat mig om jag gjorde det. Jag log för mig själv. Jag betracktade min spegel bild, jag blev hyffsat nöjd och gick sedan ut från toaletten. Justin log stort mot mig när vi kom ut.

- Så fin du är! Jag skrattade och himlade med ögonen. Själv hade Justin på sig ett par svarta jeans och en vit t-shirt med en blå shorta.

- Tack detsamma, sa jag och han kysste mig på pannan, han la händerna om mig och drog in mig i en mysig kram. Jag skrattade, Justin gjorde det samma.

- Ska vi gå? Jag nickade tog tag i Justins hand och gick mot hallen, jag drog på mig mina converse och knöt de snabbt. Justin var nära på att ta tagi min hand när jag knutit klart skorna. Jag drog snabbt undan handen, Justin kollade förvånat på mig och jag ryckte på axlarna.

- Paparazzis, remember? Jag log retligt och tog hans han, kramade om den och släppte den sedan igen. Han kramade om mig och öppnade sedan dörren.

- Det finns väll inga paparazzis här? frågade Justin och log retligt mot mig, jag skrattade och skakade på huvudet.

- Nej det klart, men man måste vara på den säkra sidan! Han nickade och skrattade till. Han log stort. Jag började gå snabbare i koridoren, ville komma fram till hissen. Mellan rummet mellan oss tog kol på mig, det var för mycket. Hur klarade sig distanspar? På sätt och vis var ju jag och Justin också det, men det var ju inte riktigt samma sak, inte ennu. Kanske aldrig. Vad skulle hända när jag åkte tillbaka och Justin skulle stanna här, eller åka ut på turneer och liknande. Jag sprang de sista stegen till hissen och tryckte snabbt på knappen. Justin kom snabbt efter mig, han hade nog också springit. Han ställde sig bakom mig och försökte se normal ut, i säkerhet skull. När hissen kom gick jag snabbt in men Justin bakom mig.

_____

Resten kommer ikväll!<3

Previosly:

- Kvart i 4, sa jag och Taylor kom in i rummet igen.

- Nycklarna, sa hon och log stort. Sapp skrattade och reste sig upp, gick fram till det lilla bordet i hallen och tog fram nycklarna.

- Här, sa hon och log. Taylor tog tag i nycklarna, log och gick ut från rummet igen.

-

bild

-

Sapp:

Jag satte mig bredvid Justin i soffan. Han la armarna om mig och drog upp mig i sin famn. Jag började skratta, Justin också. Jag lutade mig mot hans hals och drog in hans doft. Han drog in doften av mitt hår.

- Justin.. började jag. Han nickade och kysste mig länge på hjässan.

- Ja?

- Vart ska vi ikväll? Han började skratta och skakade på huvudet.

- Överaskning! Men ta inte på dig fin kläder, det behöver du inte! sa han och blinkade med ena ögat. Jag kollade djupt in i hans ögon och försökte få fram vart vi skulle.

- Vart ska vi Justin, vart ska vi? Han skrattade och himlade med ögonen, han bröt vår kontakt och kollade mot balkongen.

- Du kommer inte få ut någonting, jag är helt tyst, sa han och drog menande med två fingrarna över läpparna. Jag suckade. Han la sina armar om mig och drog ner mig i hans famn. Han satte mig i sitt knä och jag började skratta.

- Justin.. sa jag men blev tyst när han flyttade håret från höger till vänster sidan och började kyssa mig passionerat på halsen. Jag stönade till. Han log nöjt och rörde läpparna mot mina. Jag vinklade huvudet mot hans och började kyssa han på munnen istället. Han masserade mina läppar mjukt och la sin höger hand mot min nacke. Jag la min vid hans sida. Han reste sig försiktigt och la mig, utan att släppa mina läppar, med ryggen mot soffan. Han la sig mjukt över mig och fortsatte kyssa mig. Jag skrattade till men fortsatte kyssa honom. Jag flyttade min hand till hans rygg och tryckte han mjukt närmre mig.

JUSTIN:

Knack knack. Fan. Sapp fnissade till och avslutade kyssen. Hon sneglade mot dörren och sedan mot mig. Jag suckade högt och reste mig upp. Jag gick med snabba steg fram till dörren och kollade ut i kikhålet, det kanske var en paparazzi som försökte få fram onödigt matrial? Eyy, jag hade blivit paranoid. Jag tryckte ansiktet mot dörren och kollade ut. Det var Scooter. JAg suckade högt och öppnade dörren. Scooter tog ett steg in och jag suckade igen.

- Vad? frågade jag. Han skrattade till och kollade allvarligt på mig.

- Vi måste ta ett snack. Jag kollade förbi honom mot Sapp som satt i soffan. Hon kollade in i mina ögon och log stort. Jag log tillbaka. Scooter vände sig om och kollade mot Sapp. Han suckade mycket lågt, bara precis så att jag hörde det. Sapp kollade ner i marken och lutade sig tillbaka i soffan. Hon blundade och log stort.

- Var? Scooter pekade mot dörren, utanför. Jag nickade.

- Vänta lite bara, sa jag och gick förbi Scooter in i hotellrummet. Jag drog upp mobilen ur fickan och räckte den till Sapp, hon tog villigt imot den och jag blinkade till med ett öga till henne.

- Du vet lösenordet, jag kommer strax. Jag lutade mig ner och kysste henne på hjässan, hon log och nickade. Jag vände mig om och gick raka vägen ut från rummet, Scooter hade öppnat. Han slängde ett snabbt leende mot Sapp innan han stängde dörren. Jag himmlade med ögonen. Han gillade henne inte, det såg man. Alfredo kom genom koridoren med kamran i högsta hugg, han log stort. Ett leende jag snabbt besvarade.

- Ska ni prata, jag kan hålla Sapp sällskap, jag skrattade och nickade.

- Visst, hon är där inne, Alfredo klickade av ett foto på oss innan han med ett leende gick in till mitt rum. Leendet slocknade tvärt.

- Jag vet inte om Sapp kan vara med i studion, sa Scooter tvärt och jag kollade upp mot honom.

- Varför?

- Ni när ni är... började han, ja vad ni nu är, så kommer du inte kunna koncentrera dig. Jag skakade på huvudet.

- Men hon är Taylors vän ocksåm sa jag tvärt. Han nickade.

- Jag vet, vi får testa imorgon, okej? Om det inte funkar får hon helt enkelt stanna här, sa han och ryckte på axlarna.

- Det funkar. Scooter nickade fundersamt och  gick iväg i koridoren. Jag suckade och gick in mot mitt och Sapps hotellrum. Alfredo satt bredvid Sapp i soffan och klickade runt bland bilderna på kamran. De båda skrattade högt och kollade på varann.

- Vad är det som är så kul? Jag skrattade till och Sapp hoppade skrämt upp från soffan. Hon la en hand mot bröstet och andades ut.

- Du skrämmer mig! Jag skrattade och skyndade mig fram mot soffan. Jag satte mig ner på henne plats och drog ner henne i mitt knä. Hon fnissade till. Alfredo restesig hastigt upp och ställde sig framför tv:n. Han gick ner på knä och drog kamran mot ansiktet. Han knäppte av några normala foton och sa sedan:

- Pussas nu, han skrattade retligt. Sapp lutade sig bak och kysste mig ömt, jag besvarade den perfekta kyssen och la min hand på hennes sida. När Freddo tagit några foton avslutade hon kyssen och jag kysste henne på kinden istället. Hon gjorde massor av roliga miner och vi båda skrattade högt när Freddo tat ett antal bilder. Jag la mina armar om hennes midja och Alfredo satte sig ner bredvid oss igen. Han visade några av fotona, de blev riktigt fina. Men han lovade att inte salja de till någon "snäll" paparazzi. Inte en elak heller för den delen. Bara mig eller Sapp. När Alfredo gått fortsatte vi mysa en stund innan vi skulle byta om till daten.

SAPP:

Jag drog ut allt från resväskan. Justin hade sagt att det var betydligt kyligare på kvällarna än på dagarna. Det var förstligt, så var det alltid. Jag drog fram ett par ljusa pösiga jeans och en randig t-shirt. Det fick bli det, tillsammans med mina USA converse.

______________________

bild1,bild2,bild3

Jag satte mig bredvid Justin i soffan. Han la armarna om mig och drog upp mig i sin famn. Jag började skratta, Justin också. Jag lutade mig mot hans hals och drog in hans doft. Han drog in doften av mitt hår.

- Justin.. började jag. Han nickade och kysste mig länge på hjässan.

- Ja?

- Vart ska vi ikväll? Han började skratta och skakade på huvudet.

- Överaskning! Men ta inte på dig fin kläder, det behöver du inte! sa han och blinkade med ena ögat. Jag kollade djupt in i hans ögon och försökte få fram vart vi skulle.

- Vart ska vi Justin, vart ska vi? Han skrattade och himlade med ögonen, han bröt vår kontakt och kollade mot balkongen.

- Du kommer inte få ut någonting, jag är helt tyst, sa han och drog menande med två fingrarna över läpparna. Jag suckade. Han la sina armar om mig och drog ner mig i hans famn. Han satte mig i sitt knä och jag började skratta.

- Justin.. sa jag men blev tyst när han flyttade håret från höger till vänster sidan och började kyssa mig passionerat på halsen. Jag stönade till. Han log nöjt och rörde läpparna mot mina. Jag vinklade huvudet mot hans och började kyssa han på munnen istället. Han masserade mina läppar mjukt och la sin höger hand mot min nacke. Jag la min vid hans sida. Han reste sig försiktigt och la mig, utan att släppa mina läppar, med ryggen mot soffan. Han la sig mjukt över mig och fortsatte kyssa mig. Jag skrattade till men fortsatte kyssa honom. Jag flyttade min hand till hans rygg och tryckte han mjukt närmre mig.

Knack knack. Fan. Sapp fnissade till och avslutade kyssen. Hon sneglade mot dörren och sedan mot mig. Jag suckade högt och reste mig upp. Jag gick med snabba steg fram till dörren och kollade ut i kikhålet, det kanske var en paparazzi som försökte få fram onödigt matrial? Eyy, jag hade blivit paranoid. Jag tryckte ansiktet mot dörren och kollade ut. Det var Scooter. JAg suckade högt och öppnade dörren. Scooter tog ett steg in och jag suckade igen.

- Vad? frågade jag. Han skrattade till och kollade allvarligt på mig.

- Vi måste ta ett snack. Jag kollade förbi honom mot Sapp som satt i soffan. Hon kollade in i mina ögon och log stort. Jag log tillbaka. Scooter vände sig om och kollade mot Sapp. Han suckade mycket lågt, bara precis så att jag hörde det. Sapp kollade ner i marken och lutade sig tillbaka i soffan. Hon blundade och log stort.

- Var? Scooter pekade mot dörren, utanför. Jag nickade.

- Vänta lite bara, sa jag och gick förbi Scooter in i hotellrummet. Jag drog upp mobilen ur fickan och räckte den till Sapp, hon tog villigt imot den och jag blinkade till med ett öga till henne.

- Du vet lösenordet, jag kommer strax. Jag lutade mig ner och kysste henne på hjässan, hon log och nickade. Jag vände mig om och gick raka vägen ut från rummet, Scooter hade öppnat. Han slängde ett snabbt leende mot Sapp innan han stängde dörren. Jag himmlade med ögonen. Han gillade henne inte, det såg man. Alfredo kom genom koridoren med kamran i högsta hugg, han log stort. Ett leende jag snabbt besvarade.

- Ska ni prata, jag kan hålla Sapp sällskap, jag skrattade och nickade.

- Visst, hon är där inne, Alfredo klickade av ett foto på oss innan han med ett leende gick in till mitt rum. Leendet slocknade tvärt.

- Jag vet inte om Sapp kan vara med i studion, sa Scooter tvärt och jag kollade upp mot honom.

- Varför?

- Ni när ni är... började han, ja vad ni nu är, så kommer du inte kunna koncentrera dig. Jag skakade på huvudet.

- Men hon är Taylors vän ocksåm sa jag tvärt. Han nickade.

- Jag vet, vi får testa imorgon, okej? Om det inte funkar får hon helt enkelt stanna här, sa han och ryckte på axlarna.

- Det funkar. Scooter nickade fundersamt och  gick iväg i koridoren. Jag suckade och gick in mot mitt och Sapps hotellrum. Alfredo satt bredvid Sapp i soffan och klickade runt bland bilderna på kamran. De båda skrattade högt och kollade på varann.

- Vad är det som är så kul? Jag skrattade till och Sapp hoppade skrämt upp från soffan. Hon la en hand mot bröstet och andades ut.

- Du skrämmer mig! Jag skrattade och skyndade mig fram mot soffan. Jag satte mig ner på henne plats och drog ner henne i mitt knä. Hon fnissade till. Alfredo restesig hastigt upp och ställde sig framför tv:n. Han gick ner på knä och drog kamran mot ansiktet. Han knäppte av några normala foton och sa sedan:

- Pussas nu, han skrattade retligt. Sapp lutade sig bak och kysste mig ömt, jag besvarade den perfekta kyssen och la min hand på hennes sida. När Freddo tagit några foton avslutade hon kyssen och jag kysste henne på kinden istället. Hon gjorde massor av roliga miner och vi båda skrattade högt när Freddo tat ett antal bilder. Jag la mina armar om hennes midja och Alfredo satte sig ner bredvid oss igen. Han visade några av fotona, de blev riktigt fina. Men han lovade att inte salja de till någon "snäll" paparazzi. Inte en elak heller för den delen. Bara mig eller Sapp. När Alfredo gått fortsatte vi mysa en stund innan vi skulle byta om till daten.

Jag drog ut allt från resväskan. Justin hade sagt att det var betydligt kyligare på kvällarna än på dagarna. Det var förstligt, så var det alltid. Jag drog fram ett par ljusa pösiga jeans och en randig t-shirt. Det fick bli det, tillsammans med mina USA converse.

______________________

Vad händer på den mystiska dejten? Läs vidare! Rekomendera gärna till andra också!

ÄLSKAR MINA LÄSARE<3

Btw, har stavat fel på Sapphires perspektiv skylt, men det fixar jag någon annan gång ;)

Previously:

- Vad det så kul? Justin skakade på huvudet.

- Nja, jag vet inte, jag fick bara ett skrattanfall, Allison kollade surt på mig, som om det var mitt fel, som det igentligen var. Men det ville jag ju inte erkänna.

-

bild

-

Sapphire perspektiv:

Jag klev snabbt in i bilen, Justin stängde den försiktigt och gick över till andra sidan och klev in där. Han satte sig bredvid mig och log stort. Jag besvarade leendet. Jag hindrade mig själv från att luta mig fram och kyssa honom, papparazzisarna stod utanför bilen beredda på något sådant, och jag ville inte att Justin skulle behöva lida och försöka förklara något sådant. Det var jobbigt som det var.

Vet du när Taylor kommer tillbaka föresten? Justin kollade på mig och ryckte på axlarna.

- Hon är på hotellet, det var Kenny som svarade.

- Va? Jag log stort. Är hon? Kenny lutade sig bak och kollade glatt på mig.

- Ja, hon kom för runt en timme sedan, Jason ringde och berättade. Jag log stort och knäppte bältet.

- Då skyndar vi oss! Kenny skrattade och började åka. När vi börjat köra tog Justin tag om min hand. Jag log stort. Han lutade sig mot mig och kysste mig snabbt på kinden.

- Ska vi berätta för Tay? frågade han sexigt i mitt öra. Jag nickade kort.

- Det måste vi, hon är min bästis, hon berättar inget, han log stort och kollade in i mina ögon.

- Om du säger det så, då gör vi det. På mitt hotellrum. Vårt hotellrum, han skrattade och jag kollade in i hans förtrollade ögon. Jag fnittrade till och lutade mitt huvud mot hans axel. Han lutade sedan sitt huvud mot mitt och pustade ut.

- TAYLOR! Glädje tårarna rann snabbt ner för mina kinder. Tay vände sig om och kollade mot mig. Hennes ansikte sken upp i ett stort sött leende.

- Sapp! Gud vad jag har saknat dig! Jag sprang in i hennes omfamning. Hon kramade om mig hårt. Jag var rätt mycket kortare än henne, så hennes armar omringade mig verkligen. Inte förens jag stog där förstod jag hur mycket jag saknat henne. Jag log genom de små tårarna. Hon släppte mig långsamt och kollade på mig.

- Varför gråter du? Jag skrattade till och drog handryggarna mot kinderna.

- Jag har bara saknat dig så mycket! sa jag och hon skrattade och kramade om mig igen. Vi stod i recepitionssalen på hotellets första våning. Det fanns inte många paparazzis, bara ett få tal. Men jag orkade inte bry mig, det enda som var jobbigt var att jag inte kunde visa mina känslor för Justin, att behöva ljuga för Taylor.

- Hej Taylor. Jusitn stämma fyllde hela mitt sinne och jag stelnade till i Taylors omfamning. Hon kramade om mig innan hon släppte mig och kramade hastigt om Justin.

- Hej Justin, sa hon och log. Kramen var snabb, endå kände jag ett stygn med avundsjuka. Varför? Jag var så omogen. Jag log stort och betraktade Justin när han kramade om Taylor. Hon släppte han genast och kollade på mig igen.

- Vad ska du göra ikväll då? Jag stelnade till, vad skulle jag säga? Jag och Justin ska på dejt, det kunde jag ju inte säga. Som tur va räddade Justin situationen.

- Vad sägs om att gå upp på mitt rum, jo föresten, värmen funkar inte på ditt rum Taylor, sa han och hon såg förvånad ut.

- Men var har du sovit då?

- Kom så går vi, vi kan berätta där uppe, sa Justin med ett leende. Tack Justin! tänkte jag. Taylor nickade och vi började gå mot hissarna. Justin gick ett steg bakom mig, jag vågade inte ens kolla på honom, rädd för att det skulle misstolkas.

- Vilken våning bor du på Justin? Taylors ljusa stämma fick mig att ryckas iväg från mina tankar.

- 5, svarade Justin kort och kollade på mig. Jag log smått och ställde mig långt bak i hissen. Justin ställde sig bredvid mig medans Tay ställde sig rätt långt fram. Justin la sin arm försiktigt om min midja och drog mig lite närmre sig, jag fnittrade så tyst jag kunde till. Rädd för att Taylor skulle höra. Hon skulle snart få veta det, men endå. Justin lutade sig försiktigt mot mig och viskade:

- I love you, så tyst han kunde. Jag log stort, och förbjudade tanken på att kyssa honom, det fick jag inte. Taylor stog och nynnade på någon låt långt fram i hissen, jag studerade henne och log lite. Sedan vände jag mig mot Justin och kollade upp i hans ögon.

- I love you to, viskade jag tyst i hans öga. Han kysste mig mjukt och tyst på kinden. Men han släppte mig snabbt och hoppade lite åt sidan när Taylor kollade bak mot oss.

- Vad gör ni där bak igentligen? Jag log stort och skrattade.

- Pratar? sa jag och ryckte menande på axlarna. Hon skrattade och kollade fram igen.

- Hur har ni haft det här hemma då? Hissens dörrar öppnades och vi alla klev ut. Justin några decimeter bakom mig. Jag var nära på att sakta av farten, så att han gick precis bakom mig. Men jag förbjöd den tanken också, som med alla andra tankar.

- Hörde du att jag var på sjukhus? Taylor tvärstannade och jag var nära på att gå in henne. Justin oxå. Han var nu bara några centimeter från mig.

- Nej! Varför var du det?

- Vi blev attackerade av paparazzis, sa jag med ett skratt.

- Vad hände?

- Ryggen, sa jag och log stort. Hon log inte tillbaka. Hon såg mest orolig ut.

- Hur gick det då?

- Bra! Kom nu. Vi var framme vid Justins rum. Han låste upp och vi gick in i rummet. Taylor gick först, sedan jag och sedan Justin. Justin stängde dörren och jag satte mig i den välbekanta soffan. Taylor stog fortfarande upp.

- Men var hade hänt med ryggen då?

- Typ inget, sa jag och skrattade.

- Så du var helt ensam på sjukhuset!? Hon såg uppriktigt besvärad ut.

- Nej, Justin var där, sa jag och kollade ner i marken.

- Vi har något vi vill berätta, sa Justin lågt och Taylor tittade förvirrat på honom.

- Vi är, ehhm, ihop, sa Justin och Taylor kollade chockat på han, sedan mig och sedan Justin igen.

- Är ni..? sa hon och pekade menande mellan oss. Justin nickade och log stort. Jag hade blicken på han, han gick snabbt mot mig och satte sig bredvid mig. Han la armen om mig och kysste mig på kinden. Taylor log stort och började fnissa.

- Så sött! Jag visste det, vad tisslade och tasslade ni om i hissen?

- Hehe, sa jag och rodnaden spreds på mina kinder.

- Jag sa att jag älskade henne, sa Justin självklart och jag skrattade till.

- Naaaw, sa Taylor och fnissade till. Så vad ska ni göra ikväll? frågade hon och fnissade till.

- Vi ska på en mystiskt-hemlig dejt! sa jag och skrattade.

JUSTIN:

Jag log stort och kysste Sapp på kinden igen.

- Den är inte så hemlig för mig, sa jag och skrattade, Sapp skrattade till.

- Bla, bla. Taylor fnissade till, igen. Gud vad hon fnissade.

- Då ska jag inte störa er! sa hon och skrattade. Taylor lämnade snabbt rummet, skrattandes.

- Vad är klockan? frågade Sapp och jag drog upp mobilen.

- Kvart i 4, sa jag och Taylor kom in i rummet igen.

- Nycklarna, sa hon och log stort. Sapp skrattade och reste sig upp, gick fram till det lilla bordet i hallen och tog fram nycklarna.

- Här, sa hon och log. Taylor tog tag i nycklarna, log och gick ut från rummet igen.

_____________________________

bild1,bild2,bild3,bild4

--

Jag klev snabbt in i bilen, Justin stängde den försiktigt och gick över till andra sidan och klev in där. Han satte sig bredvid mig och log stort. Jag besvarade leendet. Jag hindrade mig själv från att luta mig fram och kyssa honom, papparazzisarna stod utanför bilen beredda på något sådant, och jag ville inte att Justin skulle behöva lida och försöka förklara något sådant. Det var jobbigt som det var.

Vet du när Taylor kommer tillbaka föresten? Justin kollade på mig och ryckte på axlarna.

- Hon är på hotellet, det var Kenny som svarade.

- Va? Jag log stort. Är hon? Kenny lutade sig bak och kollade glatt på mig.

- Ja, hon kom för runt en timme sedan, Jason ringde och berättade. Jag log stort och knäppte bältet.

- Då skyndar vi oss! Kenny skrattade och började åka. När vi börjat köra tog Justin tag om min hand. Jag log stort. Han lutade sig mot mig och kysste mig snabbt på kinden.

- Ska vi berätta för Tay? frågade han sexigt i mitt öra. Jag nickade kort.

- Det måste vi, hon är min bästis, hon berättar inget, han log stort och kollade in i mina ögon.

- Om du säger det så, då gör vi det. På mitt hotellrum. Vårt hotellrum, han skrattade och jag kollade in i hans förtrollade ögon. Jag fnittrade till och lutade mitt huvud mot hans axel. Han lutade sedan sitt huvud mot mitt och pustade ut.

- TAYLOR! Glädje tårarna rann snabbt ner för mina kinder. Tay vände sig om och kollade mot mig. Hennes ansikte sken upp i ett stort sött leende.

- Sapp! Gud vad jag har saknat dig! Jag sprang in i hennes omfamning. Hon kramade om mig hårt. Jag var rätt mycket kortare än henne, så hennes armar omringade mig verkligen. Inte förens jag stog där förstod jag hur mycket jag saknat henne. Jag log genom de små tårarna. Hon släppte mig långsamt och kollade på mig.

- Varför gråter du? Jag skrattade till och drog handryggarna mot kinderna.

- Jag har bara saknat dig så mycket! sa jag och hon skrattade och kramade om mig igen. Vi stod i recepitionssalen på hotellets första våning. Det fanns inte många paparazzis, bara ett få tal. Men jag orkade inte bry mig, det enda som var jobbigt var att jag inte kunde visa mina känslor för Justin, att behöva ljuga för Taylor.

- Hej Taylor. Jusitn stämma fyllde hela mitt sinne och jag stelnade till i Taylors omfamning. Hon kramade om mig innan hon släppte mig och kramade hastigt om Justin.

- Hej Justin, sa hon och log. Kramen var snabb, endå kände jag ett stygn med avundsjuka. Varför? Jag var så omogen. Jag log stort och betraktade Justin när han kramade om Taylor. Hon släppte han genast och kollade på mig igen.

- Vad ska du göra ikväll då? Jag stelnade till, vad skulle jag säga? Jag och Justin ska på dejt, det kunde jag ju inte säga. Som tur va räddade Justin situationen.

- Vad sägs om att gå upp på mitt rum, jo föresten, värmen funkar inte på ditt rum Taylor, sa han och hon såg förvånad ut.

- Men var har du sovit då?

- Kom så går vi, vi kan berätta där uppe, sa Justin med ett leende. Tack Justin! tänkte jag. Taylor nickade och vi började gå mot hissarna. Justin gick ett steg bakom mig, jag vågade inte ens kolla på honom, rädd för att det skulle misstolkas.

- Vilken våning bor du på Justin? Taylors ljusa stämma fick mig att ryckas iväg från mina tankar.

- 5, svarade Justin kort och kollade på mig. Jag log smått och ställde mig långt bak i hissen. Justin ställde sig bredvid mig medans Tay ställde sig rätt långt fram. Justin la sin arm försiktigt om min midja och drog mig lite närmre sig, jag fnittrade så tyst jag kunde till. Rädd för att Taylor skulle höra. Hon skulle snart få veta det, men endå. Justin lutade sig försiktigt mot mig och viskade:

- I love you, så tyst han kunde. Jag log stort, och förbjudade tanken på att kyssa honom, det fick jag inte. Taylor stog och nynnade på någon låt långt fram i hissen, jag studerade henne och log lite. Sedan vände jag mig mot Justin och kollade upp i hans ögon.

- I love you to, viskade jag tyst i hans öga. Han kysste mig mjukt och tyst på kinden. Men han släppte mig snabbt och hoppade lite åt sidan när Taylor kollade bak mot oss.

- Vad gör ni där bak igentligen? Jag log stort och skrattade.

- Pratar? sa jag och ryckte menande på axlarna. Hon skrattade och kollade fram igen.

- Hur har ni haft det här hemma då? Hissens dörrar öppnades och vi alla klev ut. Justin några decimeter bakom mig. Jag var nära på att sakta av farten, så att han gick precis bakom mig. Men jag förbjöd den tanken också, som med alla andra tankar.

- Hörde du att jag var på sjukhus? Taylor tvärstannade och jag var nära på att gå in henne. Justin oxå. Han var nu bara några centimeter från mig.

- Nej! Varför var du det?

- Vi blev attackerade av paparazzis, sa jag med ett skratt.

- Vad hände?

- Ryggen, sa jag och log stort. Hon log inte tillbaka. Hon såg mest orolig ut.

- Hur gick det då?

- Bra! Kom nu. Vi var framme vid Justins rum. Han låste upp och vi gick in i rummet. Taylor gick först, sedan jag och sedan Justin. Justin stängde dörren och jag satte mig i den välbekanta soffan. Taylor stog fortfarande upp.

- Men var hade hänt med ryggen då?

- Typ inget, sa jag och skrattade.

- Så du var helt ensam på sjukhuset!? Hon såg uppriktigt besvärad ut.

- Nej, Justin var där, sa jag och kollade ner i marken.

- Vi har något vi vill berätta, sa Justin lågt och Taylor tittade förvirrat på honom.

- Vi är, ehhm, ihop, sa Justin och Taylor kollade chockat på han, sedan mig och sedan Justin igen.

- Är ni..? sa hon och pekade menande mellan oss. Justin nickade och log stort. Jag hade blicken på han, han gick snabbt mot mig och satte sig bredvid mig. Han la armen om mig och kysste mig på kinden. Taylor log stort och började fnissa.

- Så sött! Jag visste det, vad tisslade och tasslade ni om i hissen?

- Hehe, sa jag och rodnaden spreds på mina kinder.

- Jag sa att jag älskade henne, sa Justin självklart och jag skrattade till.

- Naaaw, sa Taylor och fnissade till. Så vad ska ni göra ikväll? frågade hon och fnissade till.

- Vi ska på en mystiskt-hemlig dejt! sa jag och skrattade.

Jag log stort och kysste Sapp på kinden igen.

- Den är inte så hemlig för mig, sa jag och skrattade, Sapp skrattade till.

- Bla, bla. Taylor fnissade till, igen. Gud vad hon fnissade.

- Då ska jag inte störa er! sa hon och skrattade. Taylor lämnade snabbt rummet, skrattandes.

- Vad är klockan? frågade Sapp och jag drog upp mobilen.

- Kvart i 4, sa jag och Taylor kom in i rummet igen.

- Nycklarna, sa hon och log stort. Sapp skrattade och reste sig upp, gick fram till det lilla bordet i hallen och tog fram nycklarna.

- Här, sa hon och log. Taylor tog tag i nycklarna, log och gick ut från rummet igen.

_____________________________

Sorry för dålig uppdatering<3

KOMMENTERA!

(Om man inte ser designen, tryck på F5 ;D )

______________________________

"Home" sweet "home" - Chapter 25 del 1

________

Previously:

- Vad det så kul? Justin skakade på huvudet.

- Nja, jag vet inte, jag fick bara ett skrattanfall, Allison kollade surt på mig, som om det var mitt fel, som det igentligen var. Men det ville jag ju inte erkänna.

-

bild

-

SAPP:

- Ska vi gå iväg och sätta oss i den soffan istället? frågade Justin och log stort, jag nickade snabbt och reste mig långsamt upp.

- PUH! sa jag och Justin skrattade.

- Hård dag? frågade han och jag nickade.

- Riktigt, jag tassade barfota in i hotellrummet. Det var för ljust. Jag satte mig snabbt ner på sängen och Justin kom genast fram till mig och frågade hur jag mådde. Jag kollade allvarligt på honom och sa:

- Sluta fråga det varje kvart, jag mår bra okej? Han skrattade och kramade om mig hårt. De hade visat fotboll på tv:n. Något jag inte var det minsta intresserad av, så jag hade slumrat till minst 7 gånger. Justin hade haft en arm om mig hela tiden, folket vid tv:n var 12-20 år. De som var äldre satt vid en annan tv, i ett annat rum. Vissa hade frågat om det varit Justin Bieber, och han hade såklart sagt ja. Vissa hade viljat ha autograf också, även fast sjuksköterskorna och doktorerna noga sagt att de inte skulle fråga om något sådant, hade de gjort det endå. Justin släppte taget om mig och kollade mig djupt in i ögonen innan han pussade mig på kinden.

- Ska vi sova? Jag nickade. Det var konstigt hur allt kunde förendrast på en dag. I morse var jag jätte trött och inte alls friskt, nu var jag nästan helt frisk och mådde toppen.

- Jag byter om i badrummet, sa jag och skulle precis resa mig när Justin kramade om min midja hårdare. Jag kollade mot honom och han såg riktigt bedjande ut.

- Följ med då om du så gärna vill det! skrattade och han såg genast gladare ut. Jag skrattade och reste mig upp med Justin efter mig. Vi gick in i badrummet och bytte snabbt om, som första gången jag såg honom kunde jag inte heller denna gången släppa blicken från hans mage. Pinsamt.

- Jag ska ta med dig på en dejt imorgon kväll.. sa han lurigt och kramade om mig hårt. Jag log stort och skrattade.

- Vart?

- Gissa vad?

- Va?

- Det är em hemlis! sa han hemlighetsfullt och jag slutade le.

- Justin, jag gillar inte hemlisar! Han skrattade hånfullt och pussade mig på munnen.

- Men det gör jag! Jag släppte taget om honom och la mig ner i sängen istället. Med ryggen mot hans plats.

- Tråkmåns, mumlade han och la sig tät intill mig.

- Jag vet, sa jag stolt och kollade bak mot honom, han smålog lite och kysste mig passionerat på läpparna.

- Kan du berätta vad de är för... Justin avbröt mig.

- Hemlis det är nu? Det kan du glömma, sa han och jag räkte ut tungan barnaktigt åt honom.

- Blä blä, sa jag och han skrattade.

- Godnatt älskling, viskade han tyst en stund där efter.

- Godnatt, jag älskar dig, sa jag och han skrattade.

- Jag älskar dig med.

- Frukost, eller du får ju inte äta frukost! viskade Justin sexigt i mitt öra. Jag stärkte på mig och gäspade stort.

- Ha-ha, kan du inte väcka mig på något finare sätt, som vanliga killar gör? Typ 'godmorgon älskling' eller något, Justin skrattade och pussade mig på munnen.

- Jag är ingen vanlig kille vet du väll?

- Det klart, sa jag och log lite. Föresten får jag äta frukost om.... Hur mycket är klockan? frågade jag och Justin sträkte sig mot sängkanten och tog tag i sin mobil.

- Halv 8. Jag spärrade upp ögonen.

- OCH DU VÄCKER MIG NU? frågade jag och Justin ryckte på axlarna.

- Jag kunde inte sova, jag fnös till och Justin skrattade till.

- Är du sur nu? Han putade med underläppen, något som fick mig, olyckligt nog, att börja skratta.

- Nej, sa jag och log, han log tillbaka och pussade mig mjukt på läpparna.

- Vad ska jag ha på mig ikväll? frågade jag och han ryckte på axlarna.

- Inte fin kläder! Jogging? sa han och jag skrattade. Jag hade aldrig varit med på en dejt med jogging, fast jag hade varit ned på så många dejter heller.

- Coolt! sa jag och han skrattade. Jag reste mig upp och tänkte gå iväg mot badrummet, när dörren slogs upp.

- Ms. Pierce, vi tänkte ta väck droppet nu. Jag nickade och satte mig sängen igen. Justin satte sig snabbt bakom mig och höll om min midja. Det gick rätt snabbt, innan jag visste ordet av var allt klart. Nu kunde jag äntligen äta igen! Jag hade ju haft droppet istället för att äta, så att de kunde akutoperera mig om det behövdes. Det hade dock inte behövts. Doktorn och sjuksköteskan försvann snabbt från rummet och jag och Justin gick ner för att äta lite. Medans Justin tog lite lagom med mat högg jag i och tog slut på nästan allt, kändes det som. Men varje gång jag kom fram hade de fyllt på. Bra, för jag var riktigt hungrig. När jag och Justin äntligen började gå mot hissarna kändes det som om jag rullade fram, och skulle spy.

- Hur mår du? Jag skrattade till och kollade på Justin.

- Rätt bra, känns som om jag är full. Han skrattade och kramade om mig.

- Då borde de va rätt bra, jag skrattade och la min vänster arm runt hans midja.

- Jadå. Vi klev in i hissen och den började röra sig uppåt. När den stannade på min våning gick vi mot vårt rum. När vi nästan var framme möttes vi av en sjuksköterska som sa:

- Ni kan börja packa era grejor nu, ni kan åka hem! Jag sken upp i ett leende, samma gjorde Justin. Han gjorde give-me-5 mot mig och jag slog snabbt min handflata mot hans. Sjuksköterskan skrattade och fortsatte sedan gå. Vi gick snabbt in i vårt rum och började packa ihop de få sakerna vi spridit ut i rummet. När vi var klara fick vi äntligen lämna sjukhuset. Jag hoppades bara att jag aldrig behövde komma tillbaka igen, aldrig.

Previously:

- Vad det så kul? Justin skakade på huvudet.

- Nja, jag vet inte, jag fick bara ett skrattanfall, Allison kollade surt på mig, som om det var mitt fel, som det igentligen var. Men det ville jag ju inte erkänna.

-

bild

-

SAPP:

- Ska vi gå iväg och sätta oss i den soffan istället? frågade Justin och log stort, jag nickade snabbt och reste mig långsamt upp.

- PUH! sa jag och Justin skrattade.

- Hård dag? frågade han och jag nickade.

- Riktigt, jag tassade barfota in i hotellrummet. Det var för ljust. Jag satte mig snabbt ner på sängen och Justin kom genast fram till mig och frågade hur jag mådde. Jag kollade allvarligt på honom och sa:

- Sluta fråga det varje kvart, jag mår bra okej? Han skrattade och kramade om mig hårt. De hade visat fotboll på tv:n. Något jag inte var det minsta intresserad av, så jag hade slumrat till minst 7 gånger. Justin hade haft en arm om mig hela tiden, folket vid tv:n var 12-20 år. De som var äldre satt vid en annan tv, i ett annat rum. Vissa hade frågat om det varit Justin Bieber, och han hade såklart sagt ja. Vissa hade viljat ha autograf också, även fast sjuksköterskorna och doktorerna noga sagt att de inte skulle fråga om något sådant, hade de gjort det endå. Justin släppte taget om mig och kollade mig djupt in i ögonen innan han pussade mig på kinden.

- Ska vi sova? Jag nickade. Det var konstigt hur allt kunde förendrast på en dag. I morse var jag jätte trött och inte alls friskt, nu var jag nästan helt frisk och mådde toppen.

- Jag byter om i badrummet, sa jag och skulle precis resa mig när Justin kramade om min midja hårdare. Jag kollade mot honom och han såg riktigt bedjande ut.

- Följ med då om du så gärna vill det! skrattade och han såg genast gladare ut. Jag skrattade och reste mig upp med Justin efter mig. Vi gick in i badrummet och bytte snabbt om, som första gången jag såg honom kunde jag inte heller denna gången släppa blicken från hans mage. Pinsamt.

- Jag ska ta med dig på en dejt imorgon kväll.. sa han lurigt och kramade om mig hårt. Jag log stort och skrattade.

- Vart?

- Gissa vad?

- Va?

- Det är em hemlis! sa han hemlighetsfullt och jag slutade le.

- Justin, jag gillar inte hemlisar! Han skrattade hånfullt och pussade mig på munnen.

- Men det gör jag! Jag släppte taget om honom och la mig ner i sängen istället. Med ryggen mot hans plats.

- Tråkmåns, mumlade han och la sig tät intill mig.

- Jag vet, sa jag stolt och kollade bak mot honom, han smålog lite och kysste mig passionerat på läpparna.

- Kan du berätta vad de är för... Justin avbröt mig.

- Hemlis det är nu? Det kan du glömma, sa han och jag räkte ut tungan barnaktigt åt honom.

- Blä blä, sa jag och han skrattade.

- Godnatt älskling, viskade han tyst en stund där efter.

- Godnatt, jag älskar dig, sa jag och han skrattade.

- Jag älskar dig med.

- Frukost, eller du får ju inte äta frukost! viskade Justin sexigt i mitt öra. Jag stärkte på mig och gäspade stort.

- Ha-ha, kan du inte väcka mig på något finare sätt, som vanliga killar gör? Typ 'godmorgon älskling' eller något, Justin skrattade och pussade mig på munnen.

- Jag är ingen vanlig kille vet du väll?

- Det klart, sa jag och log lite. Föresten får jag äta frukost om.... Hur mycket är klockan? frågade jag och Justin sträkte sig mot sängkanten och tog tag i sin mobil.

- Halv 8. Jag spärrade upp ögonen.

- OCH DU VÄCKER MIG NU? frågade jag och Justin ryckte på axlarna.

- Jag kunde inte sova, jag fnös till och Justin skrattade till.

- Är du sur nu? Han putade med underläppen, något som fick mig, olyckligt nog, att börja skratta.

- Nej, sa jag och log, han log tillbaka och pussade mig mjukt på läpparna.

- Vad ska jag ha på mig ikväll? frågade jag och han ryckte på axlarna.

- Inte fin kläder! Jogging? sa han och jag skrattade. Jag hade aldrig varit med på en dejt med jogging, fast jag hade varit ned på så många dejter heller.

- Coolt! sa jag och han skrattade. Jag reste mig upp och tänkte gå iväg mot badrummet, när dörren slogs upp.

- Ms. Pierce, vi tänkte ta väck droppet nu. Jag nickade och satte mig sängen igen. Justin satte sig snabbt bakom mig och höll om min midja. Det gick rätt snabbt, innan jag visste ordet av var allt klart. Nu kunde jag äntligen äta igen! Jag hade ju haft droppet istället för att äta, så att de kunde akutoperera mig om det behövdes. Det hade dock inte behövts. Doktorn och sjuksköteskan försvann snabbt från rummet och jag och Justin gick ner för att äta lite. Medans Justin tog lite lagom med mat högg jag i och tog slut på nästan allt, kändes det som. Men varje gång jag kom fram hade de fyllt på. Bra, för jag var riktigt hungrig. När jag och Justin äntligen började gå mot hissarna kändes det som om jag rullade fram, och skulle spy.

- Hur mår du? Jag skrattade till och kollade på Justin.

- Rätt bra, känns som om jag är full. Han skrattade och kramade om mig.

- Då borde de va rätt bra, jag skrattade och la min vänster arm runt hans midja.

- Jadå. Vi klev in i hissen och den började röra sig uppåt. När den stannade på min våning gick vi mot vårt rum. När vi nästan var framme möttes vi av en sjuksköterska som sa:

- Ni kan börja packa era grejor nu, ni kan åka hem! Jag sken upp i ett leende, samma gjorde Justin. Han gjorde give-me-5 mot mig och jag slog snabbt min handflata mot hans. Sjuksköterskan skrattade och fortsatte sedan gå. Vi gick snabbt in i vårt rum och började packa ihop de få sakerna vi spridit ut i rummet. När vi var klara fick vi äntligen lämna sjukhuset. Jag hoppades bara att jag aldrig behövde komma tillbaka igen, aldrig.

_________________________________________________________________________________________-

SORRY FÖR SÅ LITE<3 men ni kommenterade inget på förra inlägget ;)

KOMMENTERA!

Previously:

- Vad det så kul? Justin skakade på huvudet.

- Nja, jag vet inte, jag fick bara ett skrattanfall, Allison kollade surt på mig, som om det var mitt fel, som det igentligen var. Men det ville jag ju inte erkänna.

-

bild

-

SAPP:

Jag visste inte hur länge hon pratat, men länge var det. Inga andra beliebers stod och ville ta fotto, vilket som var synd. Det skulle vara skönt att ha något att skylla på nu, men inget hade man. Vi hade säkert stått där i 30 minuter innan någon ropade på henne.

- Allison! Kommer du eller? Vi måste hälsa på Kathrine också! Det var en ungtjej med ljusblont hår. Hon hade sött utseende och log stort mot Justin. Hon pratade med Allison, men tittade på Justin, fint. Justin log snett tillbaka där han stog bredvid mig.

- Kom lite Ana! skrek Allison tillbaka och Ana tog några steg mot oss. Var hade hon hållit hus?

- Detta är Justin, sa hon trevligt till Ana. Hon kollade glatt mot mig och log stort.

- Vad heter du då?

- Sapphire, sa jag och hon log stort.

- Fint namn! Det värmde lite när hon sa så. Pratade med mig. Det var något Allison hoppat över.

- Är ni..? frågade Ana glatt och pekade lite mot Justin och mig med fingret. Jag var nära på att säga ja när jag plötsligt ångrade mig, vi hade ju inte gått ut med förhållandet ännu.

- Nej, bara kompisar, Justin är bara här för att hålla mig sällskap! sa jag och de nickade. Allison såg extra nöjd ut.

- Så då är du ledig? Hur oförskämd får man vara!? Jag blev ursinnig. Herre gud. Vad gjorde hon. Justin ryckte på axlarna och nickade svagt.

- Fast letar inte tjej för tillfället, har för mycket att göra, sa han och Allison kollade besviket på honom.

- Nehepp. Ana verkade iallafall vara smartare än sin något yngre syster. Hon kollade mot mig log och blinkade med ena ögat innan hon drog tag i Allisons arm.

- Vi måste tyvärr gå nu, men det var trevligt att mötas! Sedan drog hon iväg Allison, som var rätt motstridig. Allison sa ett snabbt hejdå innan hon drogs med runt ett hörn.

- ÄNTLIGEN! sa jag och pustade ut. Justin skrattade. Sjuksköterskorna hade sagt att vi ville ta det lugnt i uppehållsrummet. De hade varit förstående och lovat att inte stirra. Justin hjläpte mig fram till soffan och vi satte oss långsamt ner. Sofforna var tomma, förutom jag och Justin. Men framför tv:n i tv-sofforna på andra sidan rummet satt det ganska mycket folk. Detta var en lite mer avskiljd soffa. Rummets fyra väggar var vit målade och golvet var av trä. I mitten på rummet stod två pingis-bord. De var bara ett bord som var upptaget, av ett par. De skrattade och spelade för fullt. Tjejen hade en vit sjukhusklänning och svarta tygskor. Hennes hår var tunt och ljust. Det satt i en liten tofs i nacken. Killen hade svart halv långt hår. Han hade på sig ett par svarta converse en svart t-shirt med en skinjacka över och ett par mörkblå jeans. Jag kollade tillbaka på Justin och upptäkte att han studerade mig. Hans blick gick från munnen till ögonen, från ögonen till munnen, om och om igen. Jag kolalde djupt in i hans bruna ögon och tittade sedan ner på hans perfekta läppar. Han flinade lite och böjde sig fram över mig. Han kysste mig passionerat. När jag avslutat kyssen flinade han ennu mer.

- Varför flinar då? skrattade jag och han log mot mig.

- Varför skrattar du? Jag skrattade ennu mer och slog löst till han på armen.

__________________________________

Previously:

- Vad det så kul? Justin skakade på huvudet.

- Nja, jag vet inte, jag fick bara ett skrattanfall, Allison kollade surt på mig, som om det var mitt fel, som det igentligen var. Men det ville jag ju inte erkänna.

-

bild kommer kanske

-

Jag visste inte hur länge hon pratat, men länge var det. Inga andra beliebers stod och ville ta fotto, vilket som var synd. Det skulle vara skönt att ha något att skylla på nu, men inget hade man. Vi hade säkert stått där i 30 minuter innan någon ropade på henne.

- Allison! Kommer du eller? Vi måste hälsa på Kathrine också! Det var en ungtjej med ljusblont hår. Hon hade sött utseende och log stort mot Justin. Hon pratade med Allison, men tittade på Justin, fint. Justin log snett tillbaka där han stog bredvid mig.

- Kom lite Ana! skrek Allison tillbaka och Ana tog några steg mot oss. Var hade hon hållit hus?

- Detta är Justin, sa hon trevligt till Ana. Hon kollade glatt mot mig och log stort.

- Vad heter du då?

- Sapphire, sa jag och hon log stort.

- Fint namn! Det värmde lite när hon sa så. Pratade med mig. Det var något Allison hoppat över.

- Är ni..? frågade Ana glatt och pekade lite mot Justin och mig med fingret. Jag var nära på att säga ja när jag plötsligt ångrade mig, vi hade ju inte gått ut med förhållandet ännu.

- Nej, bara kompisar, Justin är bara här för att hålla mig sällskap! sa jag och de nickade. Allison såg extra nöjd ut.

- Så då är du ledig? Hur oförskämd får man vara!? Jag blev ursinnig. Herre gud. Vad gjorde hon. Justin ryckte på axlarna och nickade svagt.

- Fast letar inte tjej för tillfället, har för mycket att göra, sa han och Allison kollade besviket på honom.

- Nehepp. Ana verkade iallafall vara smartare än sin något yngre syster. Hon kollade mot mig log och blinkade med ena ögat innan hon drog tag i Allisons arm.

- Vi måste tyvärr gå nu, men det var trevligt att mötas! Sedan drog hon iväg Allison, som var rätt motstridig. Allison sa ett snabbt hejdå innan hon drogs med runt ett hörn.

- ÄNTLIGEN! sa jag och pustade ut. Justin skrattade. Sjuksköterskorna hade sagt att vi ville ta det lugnt i uppehållsrummet. De hade varit förstående och lovat att inte stirra. Justin hjläpte mig fram till soffan och vi satte oss långsamt ner. Sofforna var tomma, förutom jag och Justin. Men framför tv:n i tv-sofforna på andra sidan rummet satt det ganska mycket folk. Detta var en lite mer avskiljd soffa. Rummets fyra väggar var vit målade och golvet var av trä. I mitten på rummet stod två pingis-bord. De var bara ett bord som var upptaget, av ett par. De skrattade och spelade för fullt. Tjejen hade en vit sjukhusklänning och svarta tygskor. Hennes hår var tunt och ljust. Det satt i en liten tofs i nacken. Killen hade svart halv långt hår. Han hade på sig ett par svarta converse en svart t-shirt med en skinjacka över och ett par mörkblå jeans. Jag kollade tillbaka på Justin och upptäkte att han studerade mig. Hans blick gick från munnen till ögonen, från ögonen till munnen, om och om igen. Jag kolalde djupt in i hans bruna ögon och tittade sedan ner på hans perfekta läppar. Han flinade lite och böjde sig fram över mig. Han kysste mig passionerat. När jag avslutat kyssen flinade han ennu mer.

- Varför flinar då? skrattade jag och han log mot mig.

- Varför skrattar du? Jag skrattade ennu mer och slog löst till han på armen.

__________________________________

Förlåt för så lite ;'/<3

Kommentera!

Previously:

- Ähh, inget, sa jag och lutade mig mot honom, jag tryckte mina läppar mot hans och han besvarade kyssen snabbt. Han avslutade kyssen efter en liten stund och kollade djupt in i mina ögon.

- Jag älskar dina ögon, sa han, jag bröt ögonkontakten, rodnade och fnissade till.

- Du är så söt när du rodnar! sa han och och jag kollade in i hans ögon igen. Jag lutade mig fram mot honom och omfamnade han i en lång kram. Jag la huvudet på hans axel och han drog in mitt hårs doft.

-

bild

-

SAPP:

Jag gick försiktigt ut ur hissen men droppet på ena sidan och Justin på andra. Justin gick rätt nära mig och hade en hand runt min midja. Sjukhuset hade meddelat alla på sjukhuset att Justin Bieber var här, så att ingen skulle få helt panik och störta på honom. Frågan var om det funkade. Justin hade därimot sagt att han kunde skriva autografer ifall de ville ha.

Vi var påväg till ett 'uppehållsrum', fast för sjuka personer då, så det fanns tv, data och lite andra liknande saker. Justin hade gått dit innan, för att kollade upp vad det fanns. Han sa att det var fint, det fanns blandannat en stor soffa, framför en tv. Justin hade bestämt att vi skulle sätta oss där först, det fanns ju ingen tv på hotellrummet. Alla hotellrum hade förutom mitt, kändes det iallfall som.

JUSTIN:

Jag hade höger armen om Sapps midja, hon trodde att jag hade den där bara för att, men jag hade den där för en anledning. Jag ville inte att hon skulle bli skadad igen. Jag ville inte att hon skulle trilla ihop i smärtor som hon nästan gjort förra gången. Det hade varit hemskt att se henne så. Jag tryckte henne lite närmre mig och hon kollade förvånat upp mot mig. Jag mötte hennes blick. Hon höll hårt i droppstället. Jag bröt ögon kontakten och kollade framför mig. Hon lutade huvudet lite mot min axel och suckade. Jag pussade henne på hjässan och fnissade till lite.

- Jag älskar dig, sa jag när vi precis tog ett steg in i uppehållsrummet, då vi direkt blev påsprungna.

SAPP:

Justin tog tag om min midja hårdare och tryckte mig närmre sig. De var ett antal personer som kom fram med papper och penna mot oss. Justin suckade lågt innan han log ett påklistrat leende.

- Hej, sa han utdraget. Besökarna började säga hej och räcka fram papper. Justin hade hela tiden höger armen om mig. Han skrev autograferna med vänsterhanden, hade han tränat med båda händerna? Det skulle jag ta reda på senare. När alla hade fått varsin autograf, ingen ville, som tur va ha bild. Eller, de ville de säkert, men respekterade att de inte gick, och de förstod väll också att de var mitt fel. Det märktes när en brunett kom fram till oss. Hon hade gröna stora ögon, långt brunt hår, och ett änglalikt leende, hennes korta jeans shorts och ljusroda magtröja tydde på att hon inte var inlaggd på sjukhuset. Hennes kompis var kanske? Hon log stort mot Justin som log tillbaka, henne blick fall på mig några sekunder och uttrycket ändrades direkt, avsky speglades i henne ögon. Yey, tänkte jag ironiskt. Hon kollade tillbaka mot Justin och firade av ett änglalikt leende. För stort.

- Kan jag få en autograf? frågade hon flörtigt. Justin log och nickade.

- Själklart. Tjejen räkte fram en liten bok som var uppslagen på en näst intill nerklottrad sida. Fast bokstäverna stod i snygga rader kunde man knappt urskilja texten. Jag såg en skymt av en autograf, Katy Perry, stod det med snirkliga bokstäver. Jag brukade inte vara avundsjuk på folk, men nu var jag det. Hon stog där och flörtade öppet med Justin, även fast hans arm var tät om min kropp brände det lite. Jag såg att tjejen sneglade lite på Justins arm och fick det där avskyende uttrycket igen.

- Vad heter du då? frågade jag för att komma iväg från mina tankar.

- Allison! halv snäste hon och gick vidare till Justin igen som slängde en blick som betydde 'sorry-för-det-där'. Jag log smått och lutade huvudet mot hans axel. När Allison tog en kort paus pussade Justin mig på hjässan, antagligen som ett förlåt.

Allison ville verkligen inte sluta prata. Jag böjde mig upp mot Justins öra och viskade knappt ohörbart:

- Ska vi gå snart? Han fnissade till. Allison var fullt uppe med att hålla ett föredrag om hennes enastående papparazzi-pappa så Justin kunde viska tillbaka till mig utan att hon lyssnade.

- Hoppas det.

- Jag gillar inte hennes pappa, han verkar skum, viskade jag så tyst jag kunde tillbaka. Där brast det. Justin kunde inte hålla sig för slratt längre. Han brast ut i gapskratt och fick hålla handen för magen för att inte trilla ihop på golvet. Allison kollade förvånat på honom.

- Vad det så kul? Justin skakade på huvudet.

- Nja, jag vet inte, jag fick bara ett skrattanfall, Allison kollade surt på mig, som om det var mitt fel, som det igentligen var. Men det ville jag ju inte erkänna.

___________________________________

Previously:

- Ähh, inget, sa jag och lutade mig mot honom, jag tryckte mina läppar mot hans och han besvarade kyssen snabbt. Han avslutade kyssen efter en liten stund och kollade djupt in i mina ögon.

- Jag älskar dina ögon, sa han, jag bröt ögonkontakten, rodnade och fnissade till.

- Du är så söt när du rodnar! sa han och och jag kollade in i hans ögon igen. Jag lutade mig fram mot honom och omfamnade han i en lång kram. Jag la huvudet på hans axel och han drog in mitt hårs doft.

-

bild kommer imon :D

-

Jag gick försiktigt ut ur hissen men droppet på ena sidan och Justin på andra. Justin gick rätt nära mig och hade en hand runt min midja. Sjukhuset hade meddelat alla på sjukhuset att Justin Bieber var här, så att ingen skulle få helt panik och störta på honom. Frågan var om det funkade. Justin hade därimot sagt att han kunde skriva autografer ifall de ville ha.

Vi var påväg till ett 'uppehållsrum', fast för sjuka personer då, så det fanns tv, data och lite andra liknande saker. Justin hade gått dit innan, för att kollade upp vad det fanns. Han sa att det var fint, det fanns blandannat en stor soffa, framför en tv. Justin hade bestämt att vi skulle sätta oss där först, det fanns ju ingen tv på hotellrummet. Alla hotellrum hade förutom mitt, kändes det iallfall som.

Jag hade höger armen om Sapps midja, hon trodde att jag hade den där bara för att, men jag hade den där för en anledning. Jag ville inte att hon skulle bli skadad igen. Jag ville inte att hon skulle trilla ihop i smärtor som hon nästan gjort förra gången. Det hade varit hemskt att se henne så. Jag tryckte henne lite närmre mig och hon kollade förvånat upp mot mig. Jag mötte hennes blick. Hon höll hårt i droppstället. Jag bröt ögon kontakten och kollade framför mig. Hon lutade huvudet lite mot min axel och suckade. Jag pussade henne på hjässan och fnissade till lite.

- Jag älskar dig, sa jag när vi precis tog ett steg in i uppehållsrummet, då vi direkt blev påsprungna.

Justin tog tag om min midja hårdare och tryckte mig närmre sig. De var ett antal personer som kom fram med papper och penna mot oss. Justin suckade lågt innan han log ett påklistrat leende.

- Hej, sa han utdraget. Besökarna började säga hej och räcka fram papper. Justin hade hela tiden höger armen om mig. Han skrev autograferna med vänsterhanden, hade han tränat med båda händerna? Det skulle jag ta reda på senare. När alla hade fått varsin autograf, ingen ville, som tur va ha bild. Eller, de ville de säkert, men respekterade att de inte gick, och de förstod väll också att de var mitt fel. Det märktes när en brunett kom fram till oss. Hon hade gröna stora ögon, långt brunt hår, och ett änglalikt leende, hennes korta jeans shorts och ljusroda magtröja tydde på att hon inte var inlaggd på sjukhuset. Hennes kompis var kanske? Hon log stort mot Justin som log tillbaka, henne blick fall på mig några sekunder och uttrycket ändrades direkt, avsky speglades i henne ögon. Yey, tänkte jag ironiskt. Hon kollade tillbaka mot Justin och firade av ett änglalikt leende. För stort.

- Kan jag få en autograf? frågade hon flörtigt. Justin log och nickade.

- Själklart. Tjejen räkte fram en liten bok som var uppslagen på en näst intill nerklottrad sida. Fast bokstäverna stod i snygga rader kunde man knappt urskilja texten. Jag såg en skymt av en autograf, Katy Perry, stod det med snirkliga bokstäver. Jag brukade inte vara avundsjuk på folk, men nu var jag det. Hon stog där och flörtade öppet med Justin, även fast hans arm var tät om min kropp brände det lite. Jag såg att tjejen sneglade lite på Justins arm och fick det där avskyende uttrycket igen.

- Vad heter du då? frågade jag för att komma iväg från mina tankar.

- Allison! halv snäste hon och gick vidare till Justin igen som slängde en blick som betydde 'sorry-för-det-där'. Jag log smått och lutade huvudet mot hans axel. När Allison tog en kort paus pussade Justin mig på hjässan, antagligen som ett förlåt.

Allison ville verkligen inte sluta prata. Jag böjde mig upp mot Justins öra och viskade knappt ohörbart:

- Ska vi gå snart? Han fnissade till. Allison var fullt uppe med att hålla ett föredrag om hennes enastående papparazzi-pappa så Justin kunde viska tillbaka till mig utan att hon lyssnade.

- Hoppas det.

- Jag gillar inte hennes pappa, han verkar skum, viskade jag så tyst jag kunde tillbaka. Där brast det. Justin kunde inte hålla sig för slratt längre. Han brast ut i gapskratt och fick hålla handen för magen för att inte trilla ihop på golvet. Allison kollade förvånat på honom.

- Vad det så kul? Justin skakade på huvudet.

- Nja, jag vet inte, jag fick bara ett skrattanfall, Allison kollade surt på mig, som om det var mitt fel, som det igentligen var. Men det ville jag ju inte erkänna.

___________________________________

Får se om nästa kommer imon eller på onsdag, har mkt läxor att gora D':

KOMMENTERA!

______________________________

Vampires - Chapter 22

________

Previously:

- Justin! Alla som kommer in på din mobil nu kommer se bakrunden och förstå att vi är ihop! sa jag och han skrattade till och visade stolt upp mobilen.

- Jag har lås! sa han och skrattade.

- Såklart du har, muttrade jag. Justin skrattade och pussade mig på kinden.

-

bild

-

Sapp Persp:

Justin kramade mig hårdare. Jag kollade upp mot honom. Han fuktade läpparna och lutade sig sedan ner mot mig igen. Han kysste mig mjukt.

- De är inte bra att ni ligger så. Det var den tjatiga sjuksköterskan. Jag suckade och Justin var nära på att försöka resa sig upp, jag tog tag i hans arm och viskade.

- Skit i honom. Han hade sagt så ett antal gånger nu, samma sak, tjatig var bara för namnet. Han klagade på allt. Han kanske inte gillade Justin, eller mig. Jag hade ingen anning, jag brydde mig inte heller.

-

- Godnatt, viskade Justin i mitt öra innan han pussade mig försiktigt på kinden. Han backade några steg och la sig på soffan. Jag låg och smygkikade på honom en stund. Plötsligt dök något annat upp i min hjärna. Jag hade glömt mamma och pappa. De visste inte ens att jag var på sjukhus, inte något. Vad skulle jag säga? Min ehhmm.. Kompis? Är väldigt känd och han har massor av paparazzis efter sig, och de råkade putta in mig i en stol så att jag skadade ryggen lite. Det skulle låta helt sjukt. Fast i och för sig kanske det var just det de var, sjukt. de kanske skulle säga att de kom hit på direkt, tog första bästa plan? Det ville jag inte. Inte nu, för det första hade jag semester, för det andra ville jag bara vara med Justin för tillfället. Taylor skulle snart komma tillbaka också, då skulle jag ju vara med henne med. Skulle vi berätta för Tay att vi var ihop nu? Alla problem gjorde mig väldigt trött, så jag somnade långsamt in i en mjuk och stillsam sömn. Till att början med.

-

JUSTINS PERSP:

Sapp andades långsamt och fridfullt där hon låg och sov. Jag kollade lite i smyg på henne, samtidigt som jag försökte somna om, det var omöjligt. De hade kollat Sapps puls och blodtryck varannan timme, och jag hade vaknat varje gång. Jag satte mig upp i soffan och drog upp benen, jag la armarna om de och fortsatte kolla på Sapp. Hon mumlade något och rörde lite på sig. Sedan mumlade hon något igen, innan hon började gallskrika. Jag sprang upp och mot sängen, jag la händerna på henne axlar och skakade om henne lite.

- Sapp? Sapp? Hon slog upp ögonen och kollade förskräkt in i mina. Hon bröt ögon kontakten genom att blunda.

- Förlåt, halvt mardröm.

SAPP PERSP:

Drömmen var för verklig, för övernaturlig. Hade jag kollat på Twilight på sistone? Vampire diaries, True blood eller någon Dracula film, kanske? Hade det inte gått någon sådan på tv:n några dagar innan jag åka hemmifrån. Den handlade om vampyrer iallafall, för det var just det drömmen handlade om, vampyrer. De hade först tagit Eddie och Isabelle, sedan  mamma och pappa, sedan alla från Justins crew, och sedan, Justin. Jag visste inte vad de hade gjort med de, men de kom aldrig tillbaka igen. Och vad gör vampyrer alltid på film? Dricker blod. Själv var jag ett riktigt fan av Vampire Diaries, jag kanske hade fantiserat ihop något av alla avsnitten? Inte vet jag.

- Förlåt, halvt mardröm, sa jag direkt efter jag börjat blunda. Justin fick mig bara att tänka på de äkliga monstrena som tagit han i drömmen.

- Vad handlade den om? frågade Justin dovt.

- Dig, viskade jag. Det fanns vampyrer. Det lät så sjukt, det fanns vampyrer. Jaha? Liksom. Alla trodde ju att vampyrer såg ut som Edward Cullen och Rosalie Hale. Men inte i min dröm. Där hade de varit kritvita med blodspränga röda ögon och krokiga onaturligt ljusa fingrar. De hade också haft alldeles för vita tänder, det äkliga var att de var vackra. De hade stora perfekta ögon, även fast de var blodspränga, och en liten perfekt formad mun. Jag hade varit avundsjuk i början, sedan hade jag bara varit fruktansvärt rädd. Speciellt när de redan utrotat hela min familj och jag sov och levde ensam i vårt lilla vita hus, och när de ringde. Jag bad om och om igen att få prata med Justin, men de sa att han var upptagen. Jag visste inte med vad. Tillslut hade de kidnappat mig med, och då hade jag sett han. Kändisen Justin, som för tillfället mest av allt ville slita av mig halsen. Han hade förvanlats till vampyr. Men jag kunde inte sluta älska han för det. Det gick bara inte. Drömmen hade varit lång, men jag hade inte skrikit eller varit orolig förens i slutet, och det var då Justin äntligen väckt mig.

-Hallå? Jag slog upp ögonen igen och mötte Justins perfekt uppsyn.

- Mmm.. sa jag bara och vände huvudet mot höger för att titta ut genom fönstret, men vände snabbt tillbaka den igen där de förvackra vampyrerna sprang runt på gårdsplanen.

- Vad hände i drömmen Sapp?

- Du var där, sa jag bara. Justin suckade lätt och nickade sedan innan han lutade sig över mig och kysste mig lätt på pannan och satte sig i soffan igen, han bevakade mig som ett rovdjur bevakar en liten kanin.

- Kom hit, sa jag och flyttade fram en bit, så att han kunde lägga sig bakom mig. Han log och nickade. Sedan la han sig tillrätta och la händerna tätt om min kropp. Han drog mig närmre och lutade sig mot mitt öra. Beröringarna gjorde hela min kropp helt galen och fjärilarna blev helt vilda i magen. Han hade händerna om min mage och pussade mig på hjässan. Jag lutade mig tillbaka mot hans bröst och försökte somna om en stund, det var omöjligt. Det gick bara inte. Allt jag kunde tänka på var Justins söta doft och att han fortfarande bevakade mig som ett rovdjur. Men jag gillade det.

-

Dörren slogs upp och en doktor kom in, det måste vara något viktigt.

- Du får åka hem imorgon förmiddag, Ms. Pierce, sa han och log stort. Jag log tillbaka och kollade bak på Justin.

- Va bra! sa jag och han nickade och log stort. Doktorn gick ut en liten stund där efter, då kom två sjuksköterskor in och tog puls och blodtryck på mig. Denna gången slapp jag iallafall den manliga. När de gått igen kom jag på att jag behövde prata med mina föreldrar. Så jag gick först på toa, för långsamt gick det helt klart. Jag orkade ju knappt gå själv. Jag hade en aning feber också, men bara riktigt lite. 37,8, kanske. När jag kommit ut från toan igen satt Justin på soffan och höll på med sin mobil.

- Vet du var min mobil är? frågade jag försiktigt och Justin kollade upp mot mig med ett stort leende. Sedan skakade han på huvudet.

- Jag tror att Kenny har den för någon anledning, sa han och jag skrattade till. Varför skulle Kenny ha min mobil?

- Men du kan få låna min om du vill! sa han och räkte mig sin mobil.

- Åh, tack, va söt du är, jag skulle vilja ringa mina föreldrar, om det är okej? sa jag och tog de återstående stegen till soffan. Justin reste sig upp och tog de sista steget. Han ränkte mig sin mobil och jag tog tag om den med ett fast grepp.

- Såklart, jag går och äter något, jag kommer tillbaka om en halvtimme, okej? Jag nickade. Han kramade om mig i en enarmad karm och kysste mig på hjässan innan han gick ut. Ensam. Jag gick långsamt fram till sängen med droppet efter mig. Jag satte mig ner och drog försiktigt täcket runt min kropp. Jag låste upp mobilen, han hade lås. Men han hade berättat lösenordet för mig någon dag innan. Det var 'Sapp' hur gulligt var inte det? Jag tryckte sedan fram till telefon och slog vårat hem nummer. Efter några signaler svarade mamma i telefonen. Hon jobbade väll natt idag, det gjorde hon rätt ofta nu för tiden. Hon lät halvt stressad när hon svarade.

- Hej det är Kathrine.

- Hej mamma! Det är Sapphire! sa jag och hon svarade.

- Var roligt att du ringer, men vems mobil ringer du ifrån? Fan. Det hade jag inte tänkt på, var det min kompis, polare eller kille.

- Det är bara en kompis.

- Taylor? Jag skakade hastigt på huvudet, men förstod mitt misstag när mamma kontrollerade att jag hört i andra änden.

- Nej, han heter Justin, du vet Justin Bieber, det är en lång historia, men har jobbar med Taylor, och Taylor fick åka iväg för att hennes mormor dog. Så nu är det bara jag och Justin här.

- Justin Bieber? frågade hon och jag skrattade till och nickade.

- Justin Bieber, ehhm, påtal om det så ligger jag på sjukhus! sa jag och mamma tog ett djupt andetag.

- VA? VARFÖR?

- Vi kan väll säga att detinte var hans fel? sa jag och log stort.

- Du får ta och berätta när du kommer hem, sa hon strängt och jag skrattade.

- Jag lovar. När jag och min mamma pratat i ca 20 minuter kom Justin tillbaka. Han var tyst som en mus när han kom in i rummet.

- Nu kom Justin, sa jag lätt och mamma suckade.

- Är det bara en kompis?

- Bara en kompis, ljög jag, jag gjorde en sammanbiten min mot Justin och han fnissade till. Jag log stort och gjorde en slängkyss mot honom.

- Hur kommer det sig att han är i ditt rum då?

- Han håller mig sällskap, där ljög jag inte, bara lite.

- Visst, såklart han gör.

- Jag ljuger inte mamma, ljög jag och hon skrattade glädjelöst till.

- Visst visst. Efter ca 5 minuter sa vi hejdå och la på. Mamma hade låtit mycket nervös när vi pratat, jag visste inte varför. Justin satt i soffan framför mig. Jag log stort mot honom och han log tillbaka. Jag rörde inte en muskel, även fast jag ville kyssa han vilket ögonblick som helst.

- Vad sa  hon? Jag skrattade till och skakade på huvudet.

- Hon lät lite orolig, sa jag med ett snett leende, och hon trodde att jag ljög.

- Gör du inte det då? Justin flinade stort och visade en rad med kritvita tänder.

- Jo men... började jag. Justin reste sig hastigt upp och tog ett steg mot sängen, han satte sig med en duns bredvid mig.

- Men?

- Ähh, inget, sa jag och lutade mig mot honom, jag tryckte mina läppar mot hans och han besvarade kyssen snabbt. Han avslutade kyssen efter en liten stund och kollade djupt in i mina ögon.

- Jag älskar dina ögon, sa han, jag bröt ögonkontakten, rodnade och fnissade till.

- Du är så söt när du rodnar! sa han och och jag kollade in i hans ögon igen. Jag lutade mig fram mot honom och omfamnade han i en lång kram. Jag la huvudet på hans axel och han drog in mitt hårs doft.

________________________________

______________________________

Vampires - Chapter 22

________

Previously:

- Justin! Alla som kommer in på din mobil nu kommer se bakrunden och förstå att vi är ihop! sa jag och han skrattade till och visade stolt upp mobilen.

- Jag har lås! sa han och skrattade.

- Såklart du har, muttrade jag. Justin skrattade och pussade mig på kinden.

bild1,bild2,bild3,bild4

Justin kramade mig hårdare. Jag kollade upp mot honom. Han fuktade läpparna och lutade sig sedan ner mot mig igen. Han kysste mig mjukt.

- De är inte bra att ni ligger så. Det var den tjatiga sjuksköterskan. Jag suckade och Justin var nära på att försöka resa sig upp, jag tog tag i hans arm och viskade.

- Skit i honom. Han hade sagt så ett antal gånger nu, samma sak, tjatig var bara för namnet. Han klagade på allt. Han kanske inte gillade Justin, eller mig. Jag hade ingen anning, jag brydde mig inte heller.

-

- Godnatt, viskade Justin i mitt öra innan han pussade mig försiktigt på kinden. Han backade några steg och la sig på soffan. Jag låg och smygkikade på honom en stund. Plötsligt dök något annat upp i min hjärna. Jag hade glömt mamma och pappa. De visste inte ens att jag var på sjukhus, inte något. Vad skulle jag säga? Min ehhmm.. Kompis? Är väldigt känd och han har massor av paparazzis efter sig, och de råkade putta in mig i en stol så att jag skadade ryggen lite. Det skulle låta helt sjukt. Fast i och för sig kanske det var just det de var, sjukt. de kanske skulle säga att de kom hit på direkt, tog första bästa plan? Det ville jag inte. Inte nu, för det första hade jag semester, för det andra ville jag bara vara med Justin för tillfället. Taylor skulle snart komma tillbaka också, då skulle jag ju vara med henne med. Skulle vi berätta för Tay att vi var ihop nu? Alla problem gjorde mig väldigt trött, så jag somnade långsamt in i en mjuk och stillsam sömn. Till att början med.

-

Sapp andades långsamt och fridfullt där hon låg och sov. Jag kollade lite i smyg på henne, samtidigt som jag försökte somna om, det var omöjligt. De hade kollat Sapps puls och blodtryck varannan timme, och jag hade vaknat varje gång. Jag satte mig upp i soffan och drog upp benen, jag la armarna om de och fortsatte kolla på Sapp. Hon mumlade något och rörde lite på sig. Sedan mumlade hon något igen, innan hon började gallskrika. Jag sprang upp och mot sängen, jag la händerna på henne axlar och skakade om henne lite.

- Sapp? Sapp? Hon slog upp ögonen och kollade förskräkt in i mina. Hon bröt ögon kontakten genom att blunda.

- Förlåt, halvt mardröm.

Drömmen var för verklig, för övernaturlig. Hade jag kollat på Twilight på sistone? Vampire diaries, True blood eller någon Dracula film, kanske? Hade det inte gått någon sådan på tv:n några dagar innan jag åka hemmifrån. Den handlade om vampyrer iallafall, för det var just det drömmen handlade om, vampyrer. De hade först tagit Eddie och Isabelle, sedan  mamma och pappa, sedan alla från Justins crew, och sedan, Justin. Jag visste inte vad de hade gjort med de, men de kom aldrig tillbaka igen. Och vad gör vampyrer alltid på film? Dricker blod. Själv var jag ett riktigt fan av Vampire Diaries, jag kanske hade fantiserat ihop något av alla avsnitten? Inte vet jag.

- Förlåt, halvt mardröm, sa jag direkt efter jag börjat blunda. Justin fick mig bara att tänka på de äkliga monstrena som tagit han i drömmen.

- Vad handlade den om? frågade Justin dovt.

- Dig, viskade jag. Det fanns vampyrer. Det lät så sjukt, det fanns vampyrer. Jaha? Liksom. Alla trodde ju att vampyrer såg ut som Edward Cullen och Rosalie Hale. Men inte i min dröm. Där hade de varit kritvita med blodspränga röda ögon och krokiga onaturligt ljusa fingrar. De hade också haft alldeles för vita tänder, det äkliga var att de var vackra. De hade stora perfekta ögon, även fast de var blodspränga, och en liten perfekt formad mun. Jag hade varit avundsjuk i början, sedan hade jag bara varit fruktansvärt rädd. Speciellt när de redan utrotat hela min familj och jag sov och levde ensam i vårt lilla vita hus, och när de ringde. Jag bad om och om igen att få prata med Justin, men de sa att han var upptagen. Jag visste inte med vad. Tillslut hade de kidnappat mig med, och då hade jag sett han. Kändisen Justin, som för tillfället mest av allt ville slita av mig halsen. Han hade förvanlats till vampyr. Men jag kunde inte sluta älska han för det. Det gick bara inte. Drömmen hade varit lång, men jag hade inte skrikit eller varit orolig förens i slutet, och det var då Justin äntligen väckt mig.

-Hallå? Jag slog upp ögonen igen och mötte Justins perfekt uppsyn.

- Mmm.. sa jag bara och vände huvudet mot höger för att titta ut genom fönstret, men vände snabbt tillbaka den igen där de förvackra vampyrerna sprang runt på gårdsplanen.

- Vad hände i drömmen Sapp?

- Du var där, sa jag bara. Justin suckade lätt och nickade sedan innan han lutade sig över mig och kysste mig lätt på pannan och satte sig i soffan igen, han bevakade mig som ett rovdjur bevakar en liten kanin.

- Kom hit, sa jag och flyttade fram en bit, så att han kunde lägga sig bakom mig. Han log och nickade. Sedan la han sig tillrätta och la händerna tätt om min kropp. Han drog mig närmre och lutade sig mot mitt öra. Beröringarna gjorde hela min kropp helt galen och fjärilarna blev helt vilda i magen. Han hade händerna om min mage och pussade mig på hjässan. Jag lutade mig tillbaka mot hans bröst och försökte somna om en stund, det var omöjligt. Det gick bara inte. Allt jag kunde tänka på var Justins söta doft och att han fortfarande bevakade mig som ett rovdjur. Men jag gillade det.

-

Dörren slogs upp och en doktor kom in, det måste vara något viktigt.

- Du får åka hem imorgon förmiddag, Ms. Pierce, sa han och log stort. Jag log tillbaka och kollade bak på Justin.

- Va bra! sa jag och han nickade och log stort. Doktorn gick ut en liten stund där efter, då kom två sjuksköterskor in och tog puls och blodtryck på mig. Denna gången slapp jag iallafall den manliga. När de gått igen kom jag på att jag behövde prata med mina föreldrar. Så jag gick först på toa, för långsamt gick det helt klart. Jag orkade ju knappt gå själv. Jag hade en aning feber också, men bara riktigt lite. 37,8, kanske. När jag kommit ut från toan igen satt Justin på soffan och höll på med sin mobil.

- Vet du var min mobil är? frågade jag försiktigt och Justin kollade upp mot mig med ett stort leende. Sedan skakade han på huvudet.

- Jag tror att Kenny har den för någon anledning, sa han och jag skrattade till. Varför skulle Kenny ha min mobil?

- Men du kan få låna min om du vill! sa han och räkte mig sin mobil.

- Åh, tack, va söt du är, jag skulle vilja ringa mina föreldrar, om det är okej? sa jag och tog de återstående stegen till soffan. Justin reste sig upp och tog de sista steget. Han ränkte mig sin mobil och jag tog tag om den med ett fast grepp.

- Såklart, jag går och äter något, jag kommer tillbaka om en halvtimme, okej? Jag nickade. Han kramade om mig i en enarmad karm och kysste mig på hjässan innan han gick ut. Ensam. Jag gick långsamt fram till sängen med droppet efter mig. Jag satte mig ner och drog försiktigt täcket runt min kropp. Jag låste upp mobilen, han hade lås. Men han hade berättat lösenordet för mig någon dag innan. Det var 'Sapp' hur gulligt var inte det? Jag tryckte sedan fram till telefon och slog vårat hem nummer. Efter några signaler svarade mamma i telefonen. Hon jobbade väll natt idag, det gjorde hon rätt ofta nu för tiden. Hon lät halvt stressad när hon svarade.

- Hej det är Kathrine.

- Hej mamma! Det är Sapphire! sa jag och hon svarade.

- Var roligt att du ringer, men vems mobil ringer du ifrån? Fan. Det hade jag inte tänkt på, var det min kompis, polare eller kille.

- Det är bara en kompis.

- Taylor? Jag skakade hastigt på huvudet, men förstod mitt misstag när mamma kontrollerade att jag hört i andra änden.

- Nej, han heter Justin, du vet Justin Bieber, det är en lång historia, men har jobbar med Taylor, och Taylor fick åka iväg för att hennes mormor dog. Så nu är det bara jag och Justin här.

- Justin Bieber? frågade hon och jag skrattade till och nickade.

- Justin Bieber, ehhm, påtal om det så ligger jag på sjukhus! sa jag och mamma tog ett djupt andetag.

- VA? VARFÖR?

- Vi kan väll säga att detinte var hans fel? sa jag och log stort.

- Du får ta och berätta när du kommer hem, sa hon strängt och jag skrattade.

- Jag lovar. När jag och min mamma pratat i ca 20 minuter kom Justin tillbaka. Han var tyst som en mus när han kom in i rummet.

- Nu kom Justin, sa jag lätt och mamma suckade.

- Är det bara en kompis?

- Bara en kompis, ljög jag, jag gjorde en sammanbiten min mot Justin och han fnissade till. Jag log stort och gjorde en slängkyss mot honom.

- Hur kommer det sig att han är i ditt rum då?

- Han håller mig sällskap, där ljög jag inte, bara lite.

- Visst, såklart han gör.

- Jag ljuger inte mamma, ljög jag och hon skrattade glädjelöst till.

- Visst visst. Efter ca 5 minuter sa vi hejdå och la på. Mamma hade låtit mycket nervös när vi pratat, jag visste inte varför. Justin satt i soffan framför mig. Jag log stort mot honom och han log tillbaka. Jag rörde inte en muskel, även fast jag ville kyssa han vilket ögonblick som helst.

- Vad sa  hon? Jag skrattade till och skakade på huvudet.

- Hon lät lite orolig, sa jag med ett snett leende, och hon trodde att jag ljög.

- Gör du inte det då? Justin flinade stort och visade en rad med kritvita tänder.

- Jo men... började jag. Justin reste sig hastigt upp och tog ett steg mot sängen, han satte sig med en duns bredvid mig.

- Men?

- Ähh, inget, sa jag och lutade mig mot honom, jag tryckte mina läppar mot hans och han besvarade kyssen snabbt. Han avslutade kyssen efter en liten stund och kollade djupt in i mina ögon.

- Jag älskar dina ögon, sa han, jag bröt ögonkontakten, rodnade och fnissade till.

- Du är så söt när du rodnar! sa han och och jag kollade in i hans ögon igen. Jag lutade mig fram mot honom och omfamnade han i en lång kram. Jag la huvudet på hans axel och han drog in mitt hårs doft.

________________________________

Kommer ingen bild, tror jag xD

TACK FÖR ATT NI LäSER!<3

KOMMENTERA!

Previously:

- Vill du ha något? frågade hon vänligt och jag skakade på huvudet.

- Nej tack, sa jag och hon nickade.

- Okej, hejdå. Hon gick iväg.

-

bild

-

Justins perspektiv:

Dörren slogs upp och in kom Kenny.

- Hej grabben! Hur är det med henne?

- Hon opereras, sa jag kort och han nickade.

- Undra vad som hände, landade hon fel?

- Hur kan man inte landa fel när någon puttar in en i en stol? frågade jag och han skrattade glädjelöst.

- Det klart. Dörrarna öppnades igen och jag hörde mammas ljusa stämma kalla på mig.

- Justin! Hur är det med henne? Samma fråga igen, vad skulle jag svara.

- Hon opereras, sa jag kort. Precis som till Kenny. Mamma pustade ut och gick snabbt fram till mig.

- Hur hittade ni hit? frågade jag och menade väntrummet.

- Det finns väll bara ett sjukhus i LA? Hon ryckte på axlarna i en självklar gest, om jag inte varit så orolig hade jag skrattat, men det gjorde jag inte.

- Jag menar väntrummet, sa jag allvarligt.

- Jaha, någon sjuksköterska visade oss hit, Carly hette hon va Kenny? Hon kollade på Kenny som nickade.

- Carly med svart/brunt hår? frågade jag och de nickade.

- Sa ni att ni letade efter mig? Kändisen, Justin Bieber? sa jag och slog ut med armarna.

- Ja... sa de och jag nickade.

- Okej, hon visade mig hit med.

SAPP PERSPEKTIV:

Ögonen fladdrade långsamt upp. Jag möttes av ett par för isblå ögon som inspekterade mig.

- Hur mår du Ms. Pierce? Mannen med de isblå ögonen ställde frågan högt. Han hade svart kort kort hår och en liten mustach.

- Bra.. sa jag svagt.

- Det hade inte hänt något med ryggen, förutom att du hade väldigt ont i den, såklart. Falskt alarm helt enkelt, sa han. Jag ville skrika, men de var säkert inte bra.

- Vad bra. sa jag bara kort. Sedan kom jag att tänka på Justin.

- Var är Justin? frågade jag snabbt.

- Vill du att han ska komma in? frågade han och jag nickade. Doktorn gick ut från rummet och jag hörde ett dovt ropande. Sedan springade fotsteg, dörren öppnades och en glad Justin rusade in.

- Heeej! sa han glatt och sprang in i rummet. Den manliga sjuksköterskan var snabbt framme och stoppade Justin för att bokstavligen hoppa på mig.

- Ta det lite lugnt med henne, hon har precis opererats, han sa det med en halv irriterad ton. Justin nickade allvarligt. Sjuksköterskan gick ut från rummet efter att ha gett Justin en irriterad min.

- Irreterande snubbe, sa Justin surt och jag skrattade.

- Är du avundsjuk? Han kollade förvånat på mig och log sedan lurigt.

- Varför ska jag vara avundsjuk på han?

- Han fick ju vara med där inne, inte du! sa jag och han skrattade. Han stog bredvid mig i rummet, han la sin hand på min hand. Jag vinklade handen uppåt och kramade om hans hand. Han lutade sig försiktigt ner över mina läppar och tryckte de försiktigt mot varann. Någon harklade sig från dörren och kyssen avslutades tvärt. Jag flyttade snabbt blicken till personen som stog och harklade sig i dörröppningen. Det var Pattie. Hon log stort mot oss. Jag flyttade blicken mot mina händer, den ena handen höll hårt om Justins, jag tänkte precis släppa den när Justin kramade min hand hårdare, då att jag inte kunde släppa den. Jag kollade upp i hans ögon och han log uppmuntrande.

- Hej Sapphire! sa Pattie glatt och jag hälsade tillbaka.

- Hej Pattie, hon log stort och gick fram till oss.

- Jag lovar att inte berätta för någon om erat förhållande, sa hon allvarligt och jag nickade och log snett.

- Tack, det skulle vara jätte snällt, sa jag och hon log stort.

- Hur är det med dig då?

- Rätt bra, tror jag, sa jag och skrattade generat, jag vet inte riktigt, jag har inte ont i ryggen längre, hon log.

- Det måste ju vara ett bra tecken! Jag nickade glatt.

- Det är det, sa jag och hon skrattade.

- Så, nu ska jag lämna er turturduvor ifred, hejdå, sa hon och gav Justin en glad blick innan hon gick ut ur rummet. Justin lutade sig över mig igen och viskade.

- Mammor du vet, mot mina läppar, viskningen fick hela min kropp att rysa till.

- Jag vet, sa jag och tog väck tomrummet imellan oss. Jag tryckte mina läppar mjukt mot hans och han masserade mina lika mjukt. Justin var nära på att trilla ner i sängen när vi precis blev avbrutna, igen.

- Hallå! Vad sa jag om att ta det lugnt? Det var den manliga sjuksköterskan. Justin muttrade något och släppte motvilligt min hand. Jag suckade men blev nöjd när Justin hämtade en mindre fotölj som stod i ett av rummets hörn och satte sig bredvid min säng ingen. Han tog då tag i min hand igen.

- Du ska flyttas över till ett annat rum över natten, om allt går som det ska får du åka hem imorgon eller i övermorgon, sa han, jag läste på hans skylt, han hette Patrick.

- Okej, vad bra! sa jag och han nickade. Killen var ingen vidare solstråle.

-

- Visst blev det fint? Justin visade mig bilden han tagit av oss.

- Nej, det blev inte fint! sa jag och skrattade humorlöst. Du är ju perfekt som vanligt, men kolla mig!? Justin och jag låg i min, betydligt bekvämare, nya säng på sjukhuset. De hade kommit överens om att flytta över mig till detta rummet. De var ganska litet, men mysigt. Sängen stog ut från högra väggen nästan längst bak i rummet. Ett stort fönster gav rummet ljus och hade en hyffsad utsickt. Det fanns också en soffa, som Justin skulle sova på, bredvid sängen. Justin hade flyttat den dit.

- Sluta, sa han allvarligt och kollade ner på mig. Jag låg framför honom i sängen, för att båda skulle kunna få plats.

- Ett till? frågade jag och han suckade retsamt.

- Det sa du på första fotot med, mitt minne är snart fullt med likadana bilder, du blir perfekt på alla! sa han och jag suckade och log.

- Bara för att du är perfekt.. muttrade jag. Justin skakade på huvudet och lutade sig ner mot mitt öra.

- Inte igenförelse med dig, älskling, sa han och orden sände ilningar längst min ryggrad.

- Är jag din älskling? viskade jag tyst tillbaka. Jag gissade på att han log.

- Alltid, viskade han tyst tillbaka och fjärilarna började flyga runt i min mage. Han lutade sig ner mot mina läppar och jag besvarade den snabbt. Jag älskade hans kyssar. De var de bästa som fanns. Mobilen klickade till och jag avbröt den fantastiska kyssen tvärt.

- Justin! sa jag anklagande och kollade ner på bilden på skärmen. Bilden hade blivit rätt fin, iallafall när den var på Justin, fast han blev ju alltid bra på bild. Jag kollade upp mot honom med misstrogen blick. Han ryckte på axlarna i en självklar gest.

- Jag var ju tvungen, sa han och jag skrattade till.

- Ha-ha, sa jag och kollade ner på mobilen igen. Han hade gått ut från kamra och gått in på bilder istället. Han klickade vidare mot den nyaste bilden och la den som bakrundsbild.

- Justin! Alla som kommer in på din mobil nu kommer se bakrunden och förstå att vi är ihop! sa jag och han skrattade till och visade stolt upp mobilen.

- Jag har lås! sa han och skrattade.

- Såklart du har, muttrade jag. Justin skrattade och pussade mig på kinden.

________________________________

Previously:

- Vill du ha något? frågade hon vänligt och jag skakade på huvudet.

- Nej tack, sa jag och hon nickade.

- Okej, hejdå. Hon gick iväg.

-

bild

-

Dörren slogs upp och in kom Kenny.

- Hej grabben! Hur är det med henne?

- Hon opereras, sa jag kort och han nickade.

- Undra vad som hände, landade hon fel?

- Hur kan man inte landa fel när någon puttar in en i en stol? frågade jag och han skrattade glädjelöst.

- Det klart. Dörrarna öppnades igen och jag hörde mammas ljusa stämma kalla på mig.

- Justin! Hur är det med henne? Samma fråga igen, vad skulle jag svara.

- Hon opereras, sa jag kort. Precis som till Kenny. Mamma pustade ut och gick snabbt fram till mig.

- Hur hittade ni hit? frågade jag och menade väntrummet.

- Det finns väll bara ett sjukhus i LA? Hon ryckte på axlarna i en självklar gest, om jag inte varit så orolig hade jag skrattat, men det gjorde jag inte.

- Jag menar väntrummet, sa jag allvarligt.

- Jaha, någon sjuksköterska visade oss hit, Carly hette hon va Kenny? Hon kollade på Kenny som nickade.

- Carly med svart/brunt hår? frågade jag och de nickade.

- Sa ni att ni letade efter mig? Kändisen, Justin Bieber? sa jag och slog ut med armarna.

- Ja... sa de och jag nickade.

- Okej, hon visade mig hit med.

Ögonen fladdrade långsamt upp. Jag möttes av ett par för isblå ögon som inspekterade mig.

- Hur mår du Ms. Pierce? Mannen med de isblå ögonen ställde frågan högt. Han hade svart kort kort hår och en liten mustach.

- Bra.. sa jag svagt.

- Det hade inte hänt något med ryggen, förutom att du hade väldigt ont i den, såklart. Falskt alarm helt enkelt, sa han. Jag ville skrika, men de var säkert inte bra.

- Vad bra. sa jag bara kort. Sedan kom jag att tänka på Justin.

- Var är Justin? frågade jag snabbt.

- Vill du att han ska komma in? frågade han och jag nickade. Doktorn gick ut från rummet och jag hörde ett dovt ropande. Sedan springade fotsteg, dörren öppnades och en glad Justin rusade in.

- Heeej! sa han glatt och sprang in i rummet. Den manliga sjuksköterskan var snabbt framme och stoppade Justin för att bokstavligen hoppa på mig.

- Ta det lite lugnt med henne, hon har precis opererats, han sa det med en halv irriterad ton. Justin nickade allvarligt. Sjuksköterskan gick ut från rummet efter att ha gett Justin en irriterad min.

- Irreterande snubbe, sa Justin surt och jag skrattade.

- Är du avundsjuk? Han kollade förvånat på mig och log sedan lurigt.

- Varför ska jag vara avundsjuk på han?

- Han fick ju vara med där inne, inte du! sa jag och han skrattade. Han stog bredvid mig i rummet, han la sin hand på min hand. Jag vinklade handen uppåt och kramade om hans hand. Han lutade sig försiktigt ner över mina läppar och tryckte de försiktigt mot varann. Någon harklade sig från dörren och kyssen avslutades tvärt. Jag flyttade snabbt blicken till personen som stog och harklade sig i dörröppningen. Det var Pattie. Hon log stort mot oss. Jag flyttade blicken mot mina händer, den ena handen höll hårt om Justins, jag tänkte precis släppa den när Justin kramade min hand hårdare, då att jag inte kunde släppa den. Jag kollade upp i hans ögon och han log uppmuntrande.

- Hej Sapphire! sa Pattie glatt och jag hälsade tillbaka.

- Hej Pattie, hon log stort och gick fram till oss.

- Jag lovar att inte berätta för någon om erat förhållande, sa hon allvarligt och jag nickade och log snett.

- Tack, det skulle vara jätte snällt, sa jag och hon log stort.

- Hur är det med dig då?

- Rätt bra, tror jag, sa jag och skrattade generat, jag vet inte riktigt, jag har inte ont i ryggen längre, hon log.

- Det måste ju vara ett bra tecken! Jag nickade glatt.

- Det är det, sa jag och hon skrattade.

- Så, nu ska jag lämna er turturduvor ifred, hejdå, sa hon och gav Justin en glad blick innan hon gick ut ur rummet. Justin lutade sig över mig igen och viskade.

- Mammor du vet, mot mina läppar, viskningen fick hela min kropp att rysa till.

- Jag vet, sa jag och tog väck tomrummet imellan oss. Jag tryckte mina läppar mjukt mot hans och han masserade mina lika mjukt. Justin var nära på att trilla ner i sängen när vi precis blev avbrutna, igen.

- Hallå! Vad sa jag om att ta det lugnt? Det var den manliga sjuksköterskan. Justin muttrade något och släppte motvilligt min hand. Jag suckade men blev nöjd när Justin hämtade en mindre fotölj som stod i ett av rummets hörn och satte sig bredvid min säng ingen. Han tog då tag i min hand igen.

- Du ska flyttas över till ett annat rum över natten, om allt går som det ska får du åka hem imorgon eller i övermorgon, sa han, jag läste på hans skylt, han hette Patrick.

- Okej, vad bra! sa jag och han nickade. Killen var ingen vidare solstråle.

-

- Visst blev det fint? Justin visade mig bilden han tagit av oss.

- Nej, det blev inte fint! sa jag och skrattade humorlöst. Du är ju perfekt som vanligt, men kolla mig!? Justin och jag låg i min, betydligt bekvämare, nya säng på sjukhuset. De hade kommit överens om att flytta över mig till detta rummet. De var ganska litet, men mysigt. Sängen stog ut från högra väggen nästan längst bak i rummet. Ett stort fönster gav rummet ljus och hade en hyffsad utsickt. Det fanns också en soffa, som Justin skulle sova på, bredvid sängen. Justin hade flyttat den dit.

- Sluta, sa han allvarligt och kollade ner på mig. Jag låg framför honom i sängen, för att båda skulle kunna få plats.

- Ett till? frågade jag och han suckade retsamt.

- Det sa du på första fotot med, mitt minne är snart fullt med likadana bilder, du blir perfekt på alla! sa han och jag suckade och log.

- Bara för att du är perfekt.. muttrade jag. Justin skakade på huvudet och lutade sig ner mot mitt öra.

- Inte igenförelse med dig, älskling, sa han och orden sände ilningar längst min ryggrad.

- Är jag din älskling? viskade jag tyst tillbaka. Jag gissade på att han log.

- Alltid, viskade han tyst tillbaka och fjärilarna började flyga runt i min mage. Han lutade sig ner mot mina läppar och jag besvarade den snabbt. Jag älskade hans kyssar. De var de bästa som fanns. Mobilen klickade till och jag avbröt den fantastiska kyssen tvärt.

- Justin! sa jag anklagande och kollade ner på bilden på skärmen. Bilden hade blivit rätt fin, iallafall när den var på Justin, fast han blev ju alltid bra på bild. Jag kollade upp mot honom med misstrogen blick. Han ryckte på axlarna i en självklar gest.

- Jag var ju tvungen, sa han och jag skrattade till.

- Ha-ha, sa jag och kollade ner på mobilen igen. Han hade gått ut från kamra och gått in på bilder istället. Han klickade vidare mot den nyaste bilden och la den som bakrundsbild.

- Justin! Alla som kommer in på din mobil nu kommer se bakrunden och förstå att vi är ihop! sa jag och han skrattade till och visade stolt upp mobilen.

- Jag har lås! sa han och skrattade.

- Såklart du har, muttrade jag. Justin skrattade och pussade mig på kinden.

________________________________

Hehe, skulle bara testa :D<3

KOMMENTERA OM NI VILL HA MER!

______________________________

Hospital - Chapter 20

________

Previously:

Han satte sig försiktigt ner på något mjukt, förmodligen en soffa, eller säng. Han satte försiktigt ner mig bredvid sig men flyttande mig genast när jag stönade till på samma sätt som innan. Han satte sig i mitt knä igen. Jag lutade mitt huvud mot hans bröst och andades lugnt. Huvudet värkte på ett fruktansvärt vis. Jag visste inte att det kunde göra så ont i huvudet. Fruktansvärt.

-

bild

-

JUSTIN PERS:

Sapp tog långsamt upp handen mot huvudet och jag drog stöttande handen upp och ner för hennes ryggen.

- Var har du ont? frågade oroligt.

- Ingenstans, ljög hon.

- Sapp, allvarligt, var har du ont? Hon kollade upp i mina ögon, när jag mötte hennes bruna blick for det rysningar genom kroppen.

- Huvudet, och.. hon drog ut på det. Ryggen. Jag stönade till och kollade chockat på henne, ryggen. Var det inte ett av de farligaste ställena att ha ont på?

- Hur mycket, 1-10? frågade jag. Hon ryckte svagt på axlarna. Hon såg fruktansvärt trött ut. A

- 8, sa hon och la sig med en duns på min axel. Samtidigt öppnade sig dörren och Kenny klev in.

- Jag hörde vad som hände, kan Scooter och de komma in? Jag nickade.

- Ring ambulans också, hon har riktigt ont i ryggen, Sapp mumlade något på min axel, men rörde sig inte. Jag trodde hon skulle klaga över ambulansen, men det var inte det.

- Vad sa du Sapp? frågade jag mjukt. Hon sträckte på sig och viskade i mitt öra.

- Ska vi berätta för de då? Jag nickade.

- Vi måste, sa jag och hon nickade och mumlade något som liknande okej.

- Hämta de, sa jag till Kenny utan att titta upp från Sapp. Hon blundade men sov inte. Hon hade kurat ihop sig och hade lagt sina händer under min tröja, mot min hud. Händerna var kalla. Jag tog vänster handen i min högra och kramade kärleksfullt om den. Det var och kändes sjukt att man kunde känna såhär för en tjej som man kännt i 2 dygn. Men det var sant, allt var sant. Jag trodde på allvar att jag älskade henne. Det otroliga var att hon också älskade mig. Iallafall trodde hon att hon gjorde det. Det var en början, jag fnissade till lite och Sapp kollade tröt upp på mig med ett litet trött leende. Dörren slogs upp och in kom mamma, Scooter, Kenny och Alfredo. Mamma sprang fram till oss och ställde sig på knä framför oss. Scooter mumlade något till Kenny.

- Jag fick reda på det igår, han skrattade till lite, samma sak med Alfredo, inte Scooter, han stod tyst och kollade på oss.

- Har du ringt ambulans? frågade jag Kenny, han nickade. I samma sekund kom en ambulansman in i rummet.

SAPP PERPS:

Justin släppte mig och någon tog tag i mig. Jag fick panik. Jag slog upp ögonen. Justin stod en liten bit bort från mig men blev nästan bortkastad av en ambulansman. Han vände sig om och sa:

- Kan han inte följa med? sa jag med liten röst, jag kunde säkert prata högre, men jag var så fruktansvärt trött.

- Va? Jag upprepade frågan. Han skakade på huvudet.

- Det funkar tyvärr inte, sa han och jag nickade.

- Jo, det måste funka, snälla? Han suckade och vände sig om till Justin som stog och tittade på mig med sorgsen blick, och min.

- Du får väll följa med då. Sedan gick allt snabbt, Justin gick snabbt fram till mig och tog tag i min hand. Jag ville hålla kvar, men jag tänkte på paparazzisarna utanför, så jag släppte. Ambulansmannen bärde ut båren och frågade om det fanns något bakhåll, det fanns det. Den ena gick ut till ambulanserna och sa till de att köra till baksidan. Där det var stor lastbrygga och ett stort staket som höll paparazzisarna borta. Bra. Men jag vågade endå inte hålla i Justins hand. Det kändes för riskabelt. När ambulansen kommit genom portarna, utan någon galen paparazzi efter, tog de in mig i ambulansen. Tillståndet var stabilt, trodde de, men att jag endå skulle ligga stilla, ifall jag skadat ryggen. Jag tog de på fullaste allvar och rörde mig inte mer än nödvändigt. När vi körde ut från bakgården hörde vi massor av blixtrar, paparazzisarna hade visst panik där utanför. Stackars Kenny och de andra. Om de skulle köra efter. Kenny va ju säkert redan påväg mot sjukhuset vid detta laget, han var ju endå Justins livvakt. Vi körde en stund och ambulans mannen frågade massor av frågor, jag försökte besvara alla. Han frågade Justin några frågor också, som hur det såg ut när jag ramlade, om jag gjorde ifrån mig något ljud, och liknande saker. Han svarade så gott han kunde, men hade mest blicken fast mot mig. Överbeskyddande, ja.

Tillslut var vi framme. De körde ut mig och Justin var vid min sida hela tiden. De körde in mig på sjukhuset. Jag hade fått bedövning, så det gjorde inte så ont i ryggen längre. Jag visste inte vad de skulle göra innan de började panikköra mig till någon operationssal. Trodde jag iallafall. Någon stoppade Justin så att han inte kunde komma längre.

- Stanna, halvskrek jag och sängen som de lagt mig över på tvärstannade.

- Justin kom, sa jag med tårar i ögonen. Jag brukade inte gråta, men det var nära på att brista nu. Justin började springa och stannade precis vid sängen. Han böjde sig ner mot mig och kysste mig passionerat på läpparna, jag besvarade kyssen och allt om kring oss försvann. Jag placerade min hand på hans kind och den andra om hans nacke. Jag tryckte han närmre mig och han var nära på att trilla ner i sängen. Han avslutade kyssen och skrattade lite. Jag gjorde det samma, allt var så sjukt overkligt. Jag var inte här, jag var inte på en sjukhus säng påväg in mot en operationsal. Det fanns inte.

- Vi måste skynda oss nu, det är nog bäst att du går, det var menat mot Justin. Han kollade på sjuksköterskan med en underlig blick, den var sur. Han kollade tillbaka mot mig med ledsamhet i blicken och pussade mig en sista gång innan han sa.

- Vi ses snart, jag älskar dig, bara så du vet, jag älskar dig.

- Jag älskar dig med, hann jag svara innan sjuksköterskorna rullade iväg sängen. Jag saknade han redan, Justin. Jag var orolig om allt som skulle hända nu, vad skulle hända? Skulle de operera mig, skulle jag dö?! Jag behövde Justin för tillfället. Jag behövde alltid Justin, från och med i gårkväll.

JUSTIN PERSP

Sjukhuset var riktigt stort! Säkert LA's största. Jag stannade en stund i korridoren innan en sjuksköterska kom fram till mig.

- Väntar du på någon? Jag nickade.

- Min flickvän, Sapphire Pierce. Hon skrattade och log. Hon var lite kortare än mig och runt 20. Hon hade långt brun/svart hår och log stort.

- Hon opereras för tillfället, ska jag visa dig till väntrummet? Jag nickade. Hon gick förbi mig och öppnade den stora dörren. Jag kollade mig runt lite, det var som på alla andra sjukhus vitt överallt, och det luktade som på sjukhus också. Rent, och rengöringsmedel. Hon visade mig in i ett rätt stort rum, för tillfället var det inga där. Men ag kände på mig att det brukade vara massor av folk där. Sofforna var nersuttna och tidningarna som låg på bordet i mitten var slitna. Tjejen sträkte fram handen i en gest som betydde att hon ville hälsa.

- Carly, sa hon och jag log smått.

- Justin, sa jag och hon nickade och log.

- Alla vet nog vem du är, jag skrattade glädjelöst och nickade.

- Kanske.

- Vill du ha något? frågade hon vänligt och jag skakade på huvudet.

- Nej tack, sa jag och hon nickade.

- Okej, hejdå. Hon gick iväg.

__________________________________________

______________________________

Hospital - Chapter 20

________

Previously:

Han satte sig försiktigt ner på något mjukt, förmodligen en soffa, eller säng. Han satte försiktigt ner mig bredvid sig men flyttande mig genast när jag stönade till på samma sätt som innan. Han satte sig i mitt knä igen. Jag lutade mitt huvud mot hans bröst och andades lugnt. Huvudet värkte på ett fruktansvärt vis. Jag visste inte att det kunde göra så ont i huvudet. Fruktansvärt.

bild1,bild2,bild3,bild4,bild5,bild6

Sapp tog långsamt upp handen mot huvudet och jag drog stöttande handen upp och ner för hennes ryggen.

- Var har du ont? frågade oroligt.

- Ingenstans, ljög hon.

- Sapp, allvarligt, var har du ont? Hon kollade upp i mina ögon, när jag mötte hennes bruna blick for det rysningar genom kroppen.

- Huvudet, och.. hon drog ut på det. Ryggen. Jag stönade till och kollade chockat på henne, ryggen. Var det inte ett av de farligaste ställena att ha ont på?

- Hur mycket, 1-10? frågade jag. Hon ryckte svagt på axlarna. Hon såg fruktansvärt trött ut. A

- 8, sa hon och la sig med en duns på min axel. Samtidigt öppnade sig dörren och Kenny klev in.

- Jag hörde vad som hände, kan Scooter och de komma in? Jag nickade.

- Ring ambulans också, hon har riktigt ont i ryggen, Sapp mumlade något på min axel, men rörde sig inte. Jag trodde hon skulle klaga över ambulansen, men det var inte det.

- Vad sa du Sapp? frågade jag mjukt. Hon sträckte på sig och viskade i mitt öra.

- Ska vi berätta för de då? Jag nickade.

- Vi måste, sa jag och hon nickade och mumlade något som liknande okej.

- Hämta de, sa jag till Kenny utan att titta upp från Sapp. Hon blundade men sov inte. Hon hade kurat ihop sig och hade lagt sina händer under min tröja, mot min hud. Händerna var kalla. Jag tog vänster handen i min högra och kramade kärleksfullt om den. Det var och kändes sjukt att man kunde känna såhär för en tjej som man kännt i 2 dygn. Men det var sant, allt var sant. Jag trodde på allvar att jag älskade henne. Det otroliga var att hon också älskade mig. Iallafall trodde hon att hon gjorde det. Det var en början, jag fnissade till lite och Sapp kollade tröt upp på mig med ett litet trött leende. Dörren slogs upp och in kom mamma, Scooter, Kenny och Alfredo. Mamma sprang fram till oss och ställde sig på knä framför oss. Scooter mumlade något till Kenny.

- Jag fick reda på det igår, han skrattade till lite, samma sak med Alfredo, inte Scooter, han stod tyst och kollade på oss.

- Har du ringt ambulans? frågade jag Kenny, han nickade. I samma sekund kom en ambulansman in i rummet.

Justin släppte mig och någon tog tag i mig. Jag fick panik. Jag slog upp ögonen. Justin stod en liten bit bort från mig men blev nästan bortkastad av en ambulansman. Han vände sig om och sa:

- Kan han inte följa med? sa jag med liten röst, jag kunde säkert prata högre, men jag var så fruktansvärt trött.

- Va? Jag upprepade frågan. Han skakade på huvudet.

- Det funkar tyvärr inte, sa han och jag nickade.

- Jo, det måste funka, snälla? Han suckade och vände sig om till Justin som stog och tittade på mig med sorgsen blick, och min.

- Du får väll följa med då. Sedan gick allt snabbt, Justin gick snabbt fram till mig och tog tag i min hand. Jag ville hålla kvar, men jag tänkte på paparazzisarna utanför, så jag släppte. Ambulansmannen bärde ut båren och frågade om det fanns något bakhåll, det fanns det. Den ena gick ut till ambulanserna och sa till de att köra till baksidan. Där det var stor lastbrygga och ett stort staket som höll paparazzisarna borta. Bra. Men jag vågade endå inte hålla i Justins hand. Det kändes för riskabelt. När ambulansen kommit genom portarna, utan någon galen paparazzi efter, tog de in mig i ambulansen. Tillståndet var stabilt, trodde de, men att jag endå skulle ligga stilla, ifall jag skadat ryggen. Jag tog de på fullaste allvar och rörde mig inte mer än nödvändigt. När vi körde ut från bakgården hörde vi massor av blixtrar, paparazzisarna hade visst panik där utanför. Stackars Kenny och de andra. Om de skulle köra efter. Kenny va ju säkert redan påväg mot sjukhuset vid detta laget, han var ju endå Justins livvakt. Vi körde en stund och ambulans mannen frågade massor av frågor, jag försökte besvara alla. Han frågade Justin några frågor också, som hur det såg ut när jag ramlade, om jag gjorde ifrån mig något ljud, och liknande saker. Han svarade så gott han kunde, men hade mest blicken fast mot mig. Överbeskyddande, ja.

Tillslut var vi framme. De körde ut mig och Justin var vid min sida hela tiden. De körde in mig på sjukhuset. Jag hade fått bedövning, så det gjorde inte så ont i ryggen längre. Jag visste inte vad de skulle göra innan de började panikköra mig till någon operationssal. Trodde jag iallafall. Någon stoppade Justin så att han inte kunde komma längre.

- Stanna, halvskrek jag och sängen som de lagt mig över på tvärstannade.

- Justin kom, sa jag med tårar i ögonen. Jag brukade inte gråta, men det var nära på att brista nu. Justin började springa och stannade precis vid sängen. Han böjde sig ner mot mig och kysste mig passionerat på läpparna, jag besvarade kyssen och allt om kring oss försvann. Jag placerade min hand på hans kind och den andra om hans nacke. Jag tryckte han närmre mig och han var nära på att trilla ner i sängen. Han avslutade kyssen och skrattade lite. Jag gjorde det samma, allt var så sjukt overkligt. Jag var inte här, jag var inte på en sjukhus säng påväg in mot en operationsal. Det fanns inte.

- Vi måste skynda oss nu, det är nog bäst att du går, det var menat mot Justin. Han kollade på sjuksköterskan med en underlig blick, den var sur. Han kollade tillbaka mot mig med ledsamhet i blicken och pussade mig en sista gång innan han sa.

- Vi ses snart, jag älskar dig, bara så du vet, jag älskar dig.

- Jag älskar dig med, hann jag svara innan sjuksköterskorna rullade iväg sängen. Jag saknade han redan, Justin. Jag var orolig om allt som skulle hända nu, vad skulle hända? Skulle de operera mig, skulle jag dö?! Jag behövde Justin för tillfället. Jag behövde alltid Justin, från och med i gårkväll.

Sjukhuset var riktigt stort! Säkert LA's största. Jag stannade en stund i korridoren innan en sjuksköterska kom fram till mig.

- Väntar du på någon? Jag nickade.

- Min flickvän, Sapphire Pierce. Hon skrattade och log. Hon var lite kortare än mig och runt 20. Hon hade långt brun/svart hår och log stort.

- Hon opereras för tillfället, ska jag visa dig till väntrummet? Jag nickade. Hon gick förbi mig och öppnade den stora dörren. Jag kollade mig runt lite, det var som på alla andra sjukhus vitt överallt, och det luktade som på sjukhus också. Rent, och rengöringsmedel. Hon visade mig in i ett rätt stort rum, för tillfället var det inga där. Men ag kände på mig att det brukade vara massor av folk där. Sofforna var nersuttna och tidningarna som låg på bordet i mitten var slitna. Tjejen sträkte fram handen i en gest som betydde att hon ville hälsa.

- Carly, sa hon och jag log smått.

- Justin, sa jag och hon nickade och log.

- Alla vet nog vem du är, jag skrattade glädjelöst och nickade.

- Kanske.

- Vill du ha något? frågade hon vänligt och jag skakade på huvudet.

- Nej tack, sa jag och hon nickade.

- Okej, hejdå. Hon gick iväg.

__________________________________________

VAD TYCKER NI?

KOMMENTERA! ANNARS KOMMER DET INTE MER<3

Vet inte om det kommer idag, men imon kommer det!<3

______________________________

Paparazzis - Chapter 19

________

Previously:

Justin:

- Kan jag hjälpa till Mr Bieber, sa han och jag fnissade till.

- Säg inte till någon att jag och Sapp är, du vet, ihop, eller... Du fattar. Kenny nickade allvarligt.

- Jag lovar.

- Bra. sa jag och gick ut från rummet med ett lätt hejdå. Jag åkte direkt upp till Sapp igen.

-

bild kommer imon ;)

-

Sapp:

En glad Justin ryckte upp dörren precis när jag hunnit dra t-shirten över huvudet. Jag hoppade till och kollade chockat mot dörren. Han trampade av skorna och gick fram till mig.

- Skrämde jag dig? Han blinkade med ena ögat och log snett. Jag nickade. '

- Faktiskt. Han skrattade och kysste mig mjukt på läpparna. Jag skrattade till och besvarade kyssen.

- Vad ska vi göra idag? frågade jag när han avslutat kyssen.

- Shoppa tänkte jag, sa han.

- Ska vi? Han nickade.

- Jag gillar inte att shoppa, sa jag och han skrattade. Han tog tag i min hand och styrde mig mot dörren.

- Kom nu, du kommer älska det! Jag skrattade och drog på mig mina USA converse. Justin hade på sig ett par mörka jeans och en svart t-shirt. I princip lika dan som mig, fast svart. Justin tog tag min hand igen när jag dragit på mig mina skor. Vi gick ut i koridoren och ställde oss i hissen. Den åkte ner till första våning och jag släppte motvilligt Justins hand. Han kollade förvånat på mig men fick sedan en förstående blick.

- Juste, sa han och jag skrattade.

- Japp, han log och hissens dörrar öppnades. Vi gick ut och styrde mot matsalsrummet. Scooter och de andra satt redan där. Plötsligt började jag längta efter Taylor. När vi kom fram till bordet skulle alla precis resa sig upp.

- Oj, vi tänkte precis gå, sa Scooter och kollade på oss. Justin nickade och log snett.

- Det gör inget. Alla reste sig upp och gick iväg, de var Scooter, Pattie, Kenny och någon annan som jag inte visste namnet på. Jag längtade efter Taylor ennu mer när jag såg de alla gå iväg, jag vet inte varför det bara blev så.

- Kenny! Vi behöver sjuts sedan! Vi ska till stan! skrek Justin efter de, Kenny höjde bara upp en hand för att visa att han hörde oss. Justin skrattade lite och kollade på mig igen.

- Så, ska vi äta? Jag nickade och gick och tog så mycket mat som möjligt. Det kändes som om Justin var överallt. Plötsligt stod han bakom mig reda att la armarna om mig, någon annan gång stod han framför redo att kyssa mig. Jag kände blickar i ryggen hela tiden. Snart tog de väll upp kamror också, och började plåta oss. När Justin skulle bre en macka, bredvid mig, började jag mig fram mot hans öra och väste.

- Sluta stalka mig JB, han skrattade och viskade tillbaka.

- Kan inte låta bli, jag skrattade och kollade in i hans ögon, några sekunder för länge. Jag bröt kontakten och tittade ner på min nästan fördig bredde macka. Egentligen kunde man kollade på sina kompisar länge utan att det misstolkades, men det kändes endå konstigt, som om alla pekade ut oss, som om alla förstod. Men när jag sneglade bakom mig såg jag inga blickar. Antingen inbillade jag mig, eller så hade de riktigt bra reflexer.

- Detta känns skumt, sa jag och kollade in i Justins ögon igen, de gjorde mig knäsvaga och jag var riktigt nära på att tappa mackan.

- Vad? viskade han tillbaka och kollade djupt in i mina ögon. Jag bröt ögonkontakten, för att skydda mackan och viskade tillbaka, utan att släppa mackan med blicken.

- Vi har kännt varann i 2 dygn, och vi är redan tillsammas, viskade jag tystare än någonsin, Justin log och nickade.

- Det känns som längre, men jag förstår dig, det känns lite skumt, men det är sant, sa han och ryckte på axlarna. Jag tänkte på vad tjejerna sagt, och en orolig rynka bildades i min panna, sedan viskade jag tillbaka.

- När.. om vi går ut med det, kommer jag få massor av haters då?

- Tjejerna hade rätt, om det mesta, sa han olyckligt och jag stönade till. Vad hade jag väntat mig, jag hade varit ihop med Justin i ca 12 timmar. Jag kanske redan fått haters.

- Vi ska, sa han allvarligt, jag log och nickade. Han log och gick bort mot ett bord och satte sig. Jag följde efter och satte mig ner mittimot. Jag lade handen på bordet och Justin skulle precis lyfta handen och lägga sin på min när jag stoppade honom genom att flytta handen.

- Remember? frågade jag retligt och han suckade surt, men skrattade sedan.

- Jaja mamma, sa han ironiskt.

- Ha-ha tack! sa jag och skrattade. Plötsligt började det smattra utanför hotellet. Det stora fönstret vid matsalen gjorde inte saken bättre. Folk kunde ju kolla in när de ville. Jag satt med ryggen mot kamrorna och hjärtat slog i 180. Jag hade aldrig gillat uppmärksamhet. Aldrig. Jag hatade och fick panikångest av att tillexempel dansa eller prata inför folk, till och med i grupp. Jag började stamma och hacka, säga fel och skratta. Ibland blev jag till och med i chock och sa ingenting. Ingenting alls, bara stod där som ett fån. Justin satt med ansiktet mot kamrorna och försökte äta så gått som det gick. Efter några sekunder i helvetet kom receptionisten och drog ner någon sorts av draperi över fönstret.

- Åh, förlåt, sa det och log ursäktande till Justin. Han log tacksamt tillbaka. Den stora dörren öppnades in till hotellet och smattranden blev högre. Paparazzisarna hade kommit in! Jag kollade snabbt mot Justin innan hela rummet i princip var fullt med paparazzisar. Vissa stod lite på avstånd och försökte få en bra bild, men de flesta tryckte upp kamrorna i ens ansikte och klickade av. Jag såg från sidan Justin resa sig upp, i halvt panik. Paparazzisarna var mest på Justin, men de var inte långt efter med mig. Jag mötte som snabbast Justin blick där jag satt vid bordet. Han lutade sig över bordet och tog ett fast tag om min handled. Jag försökte resa mig upp, det gick sådär, men tillslut kom jag iallafall upp. Jag tog ett långt steg förbi en paparazzi som samtidigt ställde en fråga till mig.

- Är ni mer än ett kompisar-förhållande? Frågan rubbade mitt sinne ur balans. Jag stannade till och sekunden efter hade tryckte från sidan blivit större och jag föll hårt mot stolen Justin suttit på. Det gjorde fruktansvärt ont. Det kändes som om ryggen sprängdes, men det gjorde den såklart inte, för då skulle jag vara död. Paparazzisarna var snabbt framme och böjde sig över mig. Tillslut kunde Justin krångla sig igenom folkmassan som samlats runt mig, när han väl kommit fram drog han upp mig i halvt panik. Det värkte i ryggen, nästan ennu mer än innan, men det kunde ju inte Justin veta. Jag stönade till och kämpade mot tårarna. Han la en hand under mina armar och jag stödde mig på honom. Jag drog in hans doft, försökte göra det diskret, jag vet inte om jag lyckades. Det var som lugnande, för jag märkte att jag blev lugnare av det. Men värken i ryggen var fortfarande lika intensiv. Den vägrade ge med sig. Det kom några receptionister och försökte stoppa paparazzisarna samtidigt som en ung kvinna hjälpte oss in i ett rum som liknade ett kontor. Justin hade fortfarande handen om mig, och jag drog fortfarande in hans doft, på samma sätt som innan, lugnande. Jag stängde ögonen och bestämmde att jag skulle han de stänga. Han satte sig försiktigt ner på något mjukt, förmodligen en soffa, eller säng. Han satte försiktigt ner mig bredvid sig men flyttande mig genast när jag stönade till på samma sätt som innan. Han satte sig i mitt knä igen. Jag lutade mitt huvud mot hans bröst och andades lugnt. Huvudet värkte på ett fruktansvärt vis. Jag visste inte att det kunde göra så ont i huvudet. Fruktansvärt.

___________________________________

______________________________

Paparazzis - Chapter 19

________

Previously:

- Kan jag hjälpa till Mr Bieber, sa han och jag fnissade till.

- Säg inte till någon att jag och Sapp är, du vet, ihop, eller... Du fattar. Kenny nickade allvarligt.

- Jag lovar.

- Bra. sa jag och gick ut från rummet med ett lätt hejdå. Jag åkte direkt upp till Sapp igen.

-

bild kommer imon ;)

-

En glad Justin ryckte upp dörren precis när jag hunnit dra t-shirten över huvudet. Jag hoppade till och kollade chockat mot dörren. Han trampade av skorna och gick fram till mig.

- Skrämde jag dig? Han blinkade med ena ögat och log snett. Jag nickade. '

- Faktiskt. Han skrattade och kysste mig mjukt på läpparna. Jag skrattade till och besvarade kyssen.

- Vad ska vi göra idag? frågade jag när han avslutat kyssen.

- Shoppa tänkte jag, sa han.

- Ska vi? Han nickade.

- Jag gillar inte att shoppa, sa jag och han skrattade. Han tog tag i min hand och styrde mig mot dörren.

- Kom nu, du kommer älska det! Jag skrattade och drog på mig mina USA converse. Justin hade på sig ett par mörka jeans och en svart t-shirt. I princip lika dan som mig, fast svart. Justin tog tag min hand igen när jag dragit på mig mina skor. Vi gick ut i koridoren och ställde oss i hissen. Den åkte ner till första våning och jag släppte motvilligt Justins hand. Han kollade förvånat på mig men fick sedan en förstående blick.

- Juste, sa han och jag skrattade.

- Japp, han log och hissens dörrar öppnades. Vi gick ut och styrde mot matsalsrummet. Scooter och de andra satt redan där. Plötsligt började jag längta efter Taylor. När vi kom fram till bordet skulle alla precis resa sig upp.

- Oj, vi tänkte precis gå, sa Scooter och kollade på oss. Justin nickade och log snett.

- Det gör inget. Alla reste sig upp och gick iväg, de var Scooter, Pattie, Kenny och någon annan som jag inte visste namnet på. Jag längtade efter Taylor ennu mer när jag såg de alla gå iväg, jag vet inte varför det bara blev så.

- Kenny! Vi behöver sjuts sedan! Vi ska till stan! skrek Justin efter de, Kenny höjde bara upp en hand för att visa att han hörde oss. Justin skrattade lite och kollade på mig igen.

- Så, ska vi äta? Jag nickade och gick och tog så mycket mat som möjligt. Det kändes som om Justin var överallt. Plötsligt stod han bakom mig reda att la armarna om mig, någon annan gång stod han framför redo att kyssa mig. Jag kände blickar i ryggen hela tiden. Snart tog de väll upp kamror också, och började plåta oss. När Justin skulle bre en macka, bredvid mig, började jag mig fram mot hans öra och väste.

- Sluta stalka mig JB, han skrattade och viskade tillbaka.

- Kan inte låta bli, jag skrattade och kollade in i hans ögon, några sekunder för länge. Jag bröt kontakten och tittade ner på min nästan fördig bredde macka. Egentligen kunde man kollade på sina kompisar länge utan att det misstolkades, men det kändes endå konstigt, som om alla pekade ut oss, som om alla förstod. Men när jag sneglade bakom mig såg jag inga blickar. Antingen inbillade jag mig, eller så hade de riktigt bra reflexer.

- Detta känns skumt, sa jag och kollade in i Justins ögon igen, de gjorde mig knäsvaga och jag var riktigt nära på att tappa mackan.

- Vad? viskade han tillbaka och kollade djupt in i mina ögon. Jag bröt ögonkontakten, för att skydda mackan och viskade tillbaka, utan att släppa mackan med blicken.

- Vi har kännt varann i 2 dygn, och vi är redan tillsammas, viskade jag tystare än någonsin, Justin log och nickade.

- Det känns som längre, men jag förstår dig, det känns lite skumt, men det är sant, sa han och ryckte på axlarna. Jag tänkte på vad tjejerna sagt, och en orolig rynka bildades i min panna, sedan viskade jag tillbaka.

- När.. om vi går ut med det, kommer jag få massor av haters då?

- Tjejerna hade rätt, om det mesta, sa han olyckligt och jag stönade till. Vad hade jag väntat mig, jag hade varit ihop med Justin i ca 12 timmar. Jag kanske redan fått haters.

- Vi ska, sa han allvarligt, jag log och nickade. Han log och gick bort mot ett bord och satte sig. Jag följde efter och satte mig ner mittimot. Jag lade handen på bordet och Justin skulle precis lyfta handen och lägga sin på min när jag stoppade honom genom att flytta handen.

- Remember? frågade jag retligt och han suckade surt, men skrattade sedan.

- Jaja mamma, sa han ironiskt.

- Ha-ha tack! sa jag och skrattade. Plötsligt började det smattra utanför hotellet. Det stora fönstret vid matsalen gjorde inte saken bättre. Folk kunde ju kolla in när de ville. Jag satt med ryggen mot kamrorna och hjärtat slog i 180. Jag hade aldrig gillat uppmärksamhet. Aldrig. Jag hatade och fick panikångest av att tillexempel dansa eller prata inför folk, till och med i grupp. Jag började stamma och hacka, säga fel och skratta. Ibland blev jag till och med i chock och sa ingenting. Ingenting alls, bara stod där som ett fån. Justin satt med ansiktet mot kamrorna och försökte äta så gått som det gick. Efter några sekunder i helvetet kom receptionisten och drog ner någon sorts av draperi över fönstret.

- Åh, förlåt, sa det och log ursäktande till Justin. Han log tacksamt tillbaka. Den stora dörren öppnades in till hotellet och smattranden blev högre. Paparazzisarna hade kommit in! Jag kollade snabbt mot Justin innan hela rummet i princip var fullt med paparazzisar. Vissa stod lite på avstånd och försökte få en bra bild, men de flesta tryckte upp kamrorna i ens ansikte och klickade av. Jag såg från sidan Justin resa sig upp, i halvt panik. Paparazzisarna var mest på Justin, men de var inte långt efter med mig. Jag mötte som snabbast Justin blick där jag satt vid bordet. Han lutade sig över bordet och tog ett fast tag om min handled. Jag försökte resa mig upp, det gick sådär, men tillslut kom jag iallafall upp. Jag tog ett långt steg förbi en paparazzi som samtidigt ställde en fråga till mig.

- Är ni mer än ett kompisar-förhållande? Frågan rubbade mitt sinne ur balans. Jag stannade till och sekunden efter hade tryckte från sidan blivit större och jag föll hårt mot stolen Justin suttit på. Det gjorde fruktansvärt ont. Det kändes som om ryggen sprängdes, men det gjorde den såklart inte, för då skulle jag vara död. Paparazzisarna var snabbt framme och böjde sig över mig. Tillslut kunde Justin krångla sig igenom folkmassan som samlats runt mig, när han väl kommit fram drog han upp mig i halvt panik. Det värkte i ryggen, nästan ennu mer än innan, men det kunde ju inte Justin veta. Jag stönade till och kämpade mot tårarna. Han la en hand under mina armar och jag stödde mig på honom. Jag drog in hans doft, försökte göra det diskret, jag vet inte om jag lyckades. Det var som lugnande, för jag märkte att jag blev lugnare av det. Men värken i ryggen var fortfarande lika intensiv. Den vägrade ge med sig. Det kom några receptionister och försökte stoppa paparazzisarna samtidigt som en ung kvinna hjälpte oss in i ett rum som liknade ett kontor. Justin hade fortfarande handen om mig, och jag drog fortfarande in hans doft, på samma sätt som innan, lugnande. Jag stängde ögonen och bestämmde att jag skulle han de stänga. Han satte sig försiktigt ner på något mjukt, förmodligen en soffa, eller säng. Han satte försiktigt ner mig bredvid sig men flyttande mig genast när jag stönade till på samma sätt som innan. Han satte sig i mitt knä igen. Jag lutade mitt huvud mot hans bröst och andades lugnt. Huvudet värkte på ett fruktansvärt vis. Jag visste inte att det kunde göra så ont i huvudet. Fruktansvärt.

___________________________________

ÅH NEJ! Vad kommer hända nu? Vad har hänt med Sapp?

Kommentera!<3

Sry för att det tog så lång tid ;'/

Previously:

Justin:

Jag stängde snabbt dörren efter oss. Sapp gick in och la sig platt på sängen. Jag gick efter henne och satte mig bredvid henne i sängen. Jag tog tag i hennes hand och hon satte sig upp. Fingrarna brände, hennes berörningar brände. Plötsligt förstod jag var jag hade blivit, förälskad.

-

bild

-

Justin persp:

Sapp kollade upp i mina ögon och log. Jag log tillbaka.

- Justin, började hon. Jag nickade.

- Är vi ihop nu? Jag skrattade och kollade bort. Jag hoppade lite närmre henne och viskade i hennes öra.

- Säger detta dig något? Jag tryckte mina läppar mot hennes kind. Han fnissade till och lutade huvudet mot mig, och hennes läppar trycktes mot mina sekunden efter. När hon avslutat kyssen fnissade hon generat till.

- Jag kommer snart, sa hon och reste sig upp. Hon släppte min hand. Hon kollade bak mot mig och log. Jag log tillbaka innan hon klev in i badrummet, stängde och låste dörren.

Sapp.

- Andas, viskade jag till mig själv därjag stog i badrummet och hyperventilerade.

- Andas, fnittret bubblade i min hals och jag kunde inte kontrolera det, så jag gav upp. Jag började fnittra okontrolerat. Tänk att man kunde känna såhär efter lite mer än 1 dag! Det var otroligt! Jag gick glatt runt i rummet innan oron tog över. Jag började bita på naglarna, något jag bara gjorde när jag var riktigt nervös. Plötsligt knackade det på dörren. Jag stannade och stirrade mot dörren som ett fån.

- Vad gör du där inne igentligen? Han skrattade till, jag log.

- Ehhm... inget, svarade jag osäkert. Jag kollade mig runt i rummet. Jag gick snabbt fram till kranen och satte på vattnet.

- Får jag komma in?

- Jag kommer snart, försäkrade jag.

- Okej, mumlade han och jag hörde att stegen drog sig vidare bort från dörren. Jag pustade ut och stängde av kranen. Vad skulle jag göra? Kunde jag lita på Justin? Kunde jag släppa in han i mitt liv? Självklart kunde jag det! Eller, han var ju faktiskt kändis. Jag kunde lite på honom. Jag gick fram till dörren och öppnade den försiktigt. Justin satt på sängen med en dator i knät. Han satt med huvudet lutat mot väggen bakom sängen och såg fridfull ut. Han lyfte blicken från datan och kollade in i mina ögon, såg igenom mig. Nästan. Han log stort och slog löst bredvid sig, i en gest som betydde sätt-dig-här. Jag log och gick med korta steg mot honom. Jag drog handen genom det halvlånga smålockiga håret och satte mig ner med en duns bredvid honom. Han räckte över datan till mig och jag tog tag i den. Jag la den i knät och kollade förvånat på honom, jag hade helt glömt vad jag hade lovat honom på morgonen.

- Du lovade att följa mig på twitter, remember? frågade han och log ett lurigt leende. Jag log stort och nickade samtidigt som det kurrade i min mage.

- Oj, sa jag och skrattade. Justin reste sig hastigt upp.

- Jag hämtar något, jag skrattade och nickade.

- Visst, jag stannar här. Han gick iväg ut till det lilla köket, detta var inget vanligt hotellrum! Det fanns ett eget litet kök! Justin hade redan twitter uppe men hade loggat ut, sa jag skrev in mitt användarnamn och lösen ord. Den loggade snabbt in, jag sökte på ' Justin Bieber ' i sökrutan. Den laddade snabbt upp alla, jag kollade runt lite innan jag tryckte på den första. Det var han, för användaren följde mig. Jag tryckte på "follow-knappen" och började där med följa han.

- Vad är du sugen på? Jag hoppade till lite när jag hörde hans röst.

- Ta bara em macka eller något, sa jag och log, han log till baka och försvann igen. Jag kollade runt lite på twitter innan jag loggade ut. Tjejerna hade haft fel, än så länge. Jag hade inte fått några hat-tweets. Inte ennu, de hade antagligen inte hittat mig ennu. Men de skulle de göra, och då skulle de rinna in ett i sekunden. Justin kom in i rummet och avbröt därmed mina funderingar. Han gick fram till mig med en kopp och ett litet fat med en stor macka på. Jag la ifrån mig datan och han gav sakerna försiktigt till mig. Jag tog imot det och log tacksamt mot honom.

- Tack, sa jag. Han log och satte sig bredvid mig i sängen. Han tog tag i datan och la den i sitt knä. Jag tog en tugga av mackan, den smakade himmelskt.

- Gud va duktig du var på mackor då! sa jag och skrattade, han gjorde det samma.

- Jag är mästare!

-

- Frukost, viskade någon tyst i mitt öra. Jag slog långsamt upp ögonen och möttes av ett par gyllenbruna ögon.

- Godmorgon, viskade han och jag fnittrade till. Justin låg nära mig fullt påklädd. Själv hade jag ett linne och ett par mjukisshorts på mig. Han pussade mig på pannan och kollade sedan på mig med en filurig min.

- Du ser vacker ut idag. Han började små fnittra lite. Jag satte mig genast upp och skrattade besvärat. Jag reste mig från sängen och marserade genom lägenheten in i badrummet. Jag kollade mig i speglen och suckade besvärat när jag såg mig själv. Håret stod åt alla håll, det såg ut som ett fågelbo. Justin kom upp bakom mig och la armarna om mig. Han la huvudet på min axel och jag kollade på honom i speglen.

- Schysst, sa jag och skulle precis putta väck honom när han klamrade sig fast vid mig hårdare.

- Jag är scysst, sa jag och skrattade. Jag kunde inte låta bli och började skratta jag med. Jag vände mig om i hans omfamning och tryckte mina läppar mot hans. Han besvarade kyssen och masserade mjukt mina läppar. Jag älskade detta. Han avslutade kyssen och la sin panna försiktigt mot min innan kollade allvarligt in i mina ögon.

- Jag tror jag älskar dig, sa han. Jag skrattade till och bröt för några sekunder ögonkontakten.

- Det var det finaste jag hört! sa jag ironiskt, han började skratta.

- Jag visste inte hur jag skulle säga det, vi har kännt varann i 2 dygn och jag älskar dig redan, ingen kommer tro mig, men det är sant, sa han och jag kollade in i hans ögon igen.

- Jag känner lika dant, sa jag allvarligt och la armarna om hans hals.

- Ska vi.. började han.

- Hålla det hemligt ett tag? Jag nickade. Det låter tyvärr som en bra idé.

- Fast Kenny vet ju det redan? Jag nickade igen.

- Kan du inte prata med han eller något? Han nickade.

- Ska jag gå ner nu direkt?

- Det kan du ju, jag måste ju byta om, sa jag och kollade ner på min outfit. Jag tänkte precis släppa han när han höll om mig hårdare och drog in min doft. Jag ställde mig på tå och tryckte mina läppar på hans. Jag älskade hans kyssar. När vi avslutat kyssen gick han ut från lägenheten. Jag log lite för mig själv och gick ut från toaletten. Jag gick fram till min väska och valde ut en avslappnad outfit. Det fick bli ett par halv korta, ljusa, slitna jeans. Till det tog jag fram en vit t-shirt. Jag kollade ut, det var varmt ute idag igen. Jag älskade detta varma sommarvädret. Då kom jag på att jag inte ens visste vad vi skulle göra idag. Jag hade ingen aning. Jag drog fram en vit neutral bh och ett par vita trosor, också ett par vita ankelsockar. Jag bytade om direkt i lägenheten.

JUSTIN:

Knack knack. Jag knackade på två hårda gånger på Kennys hotelldörr. Dörren öppnades efter några sekunder och Kenny stack ut huvudet. Han log stort när han såg mig.

- Hej turturduva, jag hyschade han.

- Kan jag komma in? frågade jag. Han nickade och gjorde plats för mig i dörröppningen. Han hade på sig ett par jeans och en svart t-shirt.

- Kan jag hjälpa till Mr Bieber, sa han och jag fnissade till.

- Säg inte till någon att jag och Sapp är, du vet, ihop, eller... Du fattar. Kenny nickade allvarligt.

- Jag lovar.

- Bra. sa jag och gick ut från rummet med ett lätt hejdå. Jag åkte direkt upp till Sapp igen.

______________________________

Previously:

Justin:

Jag stängde snabbt dörren efter oss. Sapp gick in och la sig platt på sängen. Jag gick efter henne och satte mig bredvid henne i sängen. Jag tog tag i hennes hand och hon satte sig upp. Fingrarna brände, hennes berörningar brände. Plötsligt förstod jag var jag hade blivit, förälskad.

bild1,bild2,bild3(som BTW, är min blogg XD,bild4

Sapp kollade upp i mina ögon och log. Jag log tillbaka.

- Justin, började hon. Jag nickade.

- Är vi ihop nu? Jag skrattade och kollade bort. Jag hoppade lite närmre henne och viskade i hennes öra.

- Säger detta dig något? Jag tryckte mina läppar mot hennes kind. Han fnissade till och lutade huvudet mot mig, och hennes läppar trycktes mot mina sekunden efter. När hon avslutat kyssen fnissade hon generat till.

- Jag kommer snart, sa hon och reste sig upp. Hon släppte min hand. Hon kollade bak mot mig och log. Jag log tillbaka innan hon klev in i badrummet, stängde och låste dörren.

- Andas, viskade jag till mig själv därjag stog i badrummet och hyperventilerade.

- Andas, fnittret bubblade i min hals och jag kunde inte kontrolera det, så jag gav upp. Jag började fnittra okontrolerat. Tänk att man kunde känna såhär efter lite mer än 1 dag! Det var otroligt! Jag gick glatt runt i rummet innan oron tog över. Jag började bita på naglarna, något jag bara gjorde när jag var riktigt nervös. Plötsligt knackade det på dörren. Jag stannade och stirrade mot dörren som ett fån.

- Vad gör du där inne igentligen? Han skrattade till, jag log.

- Ehhm... inget, svarade jag osäkert. Jag kollade mig runt i rummet. Jag gick snabbt fram till kranen och satte på vattnet.

- Får jag komma in?

- Jag kommer snart, försäkrade jag.

- Okej, mumlade han och jag hörde att stegen drog sig vidare bort från dörren. Jag pustade ut och stängde av kranen. Vad skulle jag göra? Kunde jag lita på Justin? Kunde jag släppa in han i mitt liv? Självklart kunde jag det! Eller, han var ju faktiskt kändis. Jag kunde lite på honom. Jag gick fram till dörren och öppnade den försiktigt. Justin satt på sängen med en dator i knät. Han satt med huvudet lutat mot väggen bakom sängen och såg fridfull ut. Han lyfte blicken från datan och kollade in i mina ögon, såg igenom mig. Nästan. Han log stort och slog löst bredvid sig, i en gest som betydde sätt-dig-här. Jag log och gick med korta steg mot honom. Jag drog handen genom det halvlånga smålockiga håret och satte mig ner med en duns bredvid honom. Han räckte över datan till mig och jag tog tag i den. Jag la den i knät och kollade förvånat på honom, jag hade helt glömt vad jag hade lovat honom på morgonen.

- Du lovade att följa mig på twitter, remember? frågade han och log ett lurigt leende. Jag log stort och nickade samtidigt som det kurrade i min mage.

- Oj, sa jag och skrattade. Justin reste sig hastigt upp.

- Jag hämtar något, jag skrattade och nickade.

- Visst, jag stannar här. Han gick iväg ut till det lilla köket, detta var inget vanligt hotellrum! Det fanns ett eget litet kök! Justin hade redan twitter uppe men hade loggat ut, sa jag skrev in mitt användarnamn och lösen ord. Den loggade snabbt in, jag sökte på ' Justin Bieber ' i sökrutan. Den laddade snabbt upp alla, jag kollade runt lite innan jag tryckte på den första. Det var han, för användaren följde mig. Jag tryckte på "follow-knappen" och började där med följa han.

- Vad är du sugen på? Jag hoppade till lite när jag hörde hans röst.

- Ta bara em macka eller något, sa jag och log, han log till baka och försvann igen. Jag kollade runt lite på twitter innan jag loggade ut. Tjejerna hade haft fel, än så länge. Jag hade inte fått några hat-tweets. Inte ennu, de hade antagligen inte hittat mig ennu. Men de skulle de göra, och då skulle de rinna in ett i sekunden. Justin kom in i rummet och avbröt därmed mina funderingar. Han gick fram till mig med en kopp och ett litet fat med en stor macka på. Jag la ifrån mig datan och han gav sakerna försiktigt till mig. Jag tog imot det och log tacksamt mot honom.

- Tack, sa jag. Han log och satte sig bredvid mig i sängen. Han tog tag i datan och la den i sitt knä. Jag tog en tugga av mackan, den smakade himmelskt.

- Gud va duktig du var på mackor då! sa jag och skrattade, han gjorde det samma.

- Jag är mästare!

-

- Frukost, viskade någon tyst i mitt öra. Jag slog långsamt upp ögonen och möttes av ett par gyllenbruna ögon.

- Godmorgon, viskade han och jag fnittrade till. Justin låg nära mig fullt påklädd. Själv hade jag ett linne och ett par mjukisshorts på mig. Han pussade mig på pannan och kollade sedan på mig med en filurig min.

- Du ser vacker ut idag. Han började små fnittra lite. Jag satte mig genast upp och skrattade besvärat. Jag reste mig från sängen och marserade genom lägenheten in i badrummet. Jag kollade mig i speglen och suckade besvärat när jag såg mig själv. Håret stod åt alla håll, det såg ut som ett fågelbo. Justin kom upp bakom mig och la armarna om mig. Han la huvudet på min axel och jag kollade på honom i speglen.

- Schysst, sa jag och skulle precis putta väck honom när han klamrade sig fast vid mig hårdare.

- Jag är scysst, sa jag och skrattade. Jag kunde inte låta bli och började skratta jag med. Jag vände mig om i hans omfamning och tryckte mina läppar mot hans. Han besvarade kyssen och masserade mjukt mina läppar. Jag älskade detta. Han avslutade kyssen och la sin panna försiktigt mot min innan kollade allvarligt in i mina ögon.

- Jag tror jag älskar dig, sa han. Jag skrattade till och bröt för några sekunder ögonkontakten.

- Det var det finaste jag hört! sa jag ironiskt, han började skratta.

- Jag visste inte hur jag skulle säga det, vi har kännt varann i 2 dygn och jag älskar dig redan, ingen kommer tro mig, men det är sant, sa han och jag kollade in i hans ögon igen.

- Jag känner lika dant, sa jag allvarligt och la armarna om hans hals.

- Ska vi.. började han.

- Hålla det hemligt ett tag? Jag nickade. Det låter tyvärr som en bra idé.

- Fast Kenny vet ju det redan? Jag nickade igen.

- Kan du inte prata med han eller något? Han nickade.

- Ska jag gå ner nu direkt?

- Det kan du ju, jag måste ju byta om, sa jag och kollade ner på min outfit. Jag tänkte precis släppa han när han höll om mig hårdare och drog in min doft. Jag ställde mig på tå och tryckte mina läppar på hans. Jag älskade hans kyssar. När vi avslutat kyssen gick han ut från lägenheten. Jag log lite för mig själv och gick ut från toaletten. Jag gick fram till min väska och valde ut en avslappnad outfit. Det fick bli ett par halv korta, ljusa, slitna jeans. Till det tog jag fram en vit t-shirt. Jag kollade ut, det var varmt ute idag igen. Jag älskade detta varma sommarvädret. Då kom jag på att jag inte ens visste vad vi skulle göra idag. Jag hade ingen aning. Jag drog fram en vit neutral bh och ett par vita trosor, också ett par vita ankelsockar. Jag bytade om direkt i lägenheten.

Knack knack. Jag knackade på två hårda gånger på Kennys hotelldörr. Dörren öppnades efter några sekunder och Kenny stack ut huvudet. Han log stort när han såg mig.

- Hej turturduva, jag hyschade han.

- Kan jag komma in? frågade jag. Han nickade och gjorde plats för mig i dörröppningen. Han hade på sig ett par jeans och en svart t-shirt.

- Kan jag hjälpa till Mr Bieber, sa han och jag fnissade till.

- Säg inte till någon att jag och Sapp är, du vet, ihop, eller... Du fattar. Kenny nickade allvarligt.

- Jag lovar.

- Bra. sa jag och gick ut från rummet med ett lätt hejdå. Jag åkte direkt upp till Sapp igen.

______________________________

Kommentera!<3

________

Previously:

- Tjej? Han kollade anklagande på mig. Jag kollade trött upp i hans ögon. Sedan kollade jag på Justin. Han nickade diskret. Jag nickade. Kim fnös, igen.

- Du sa ju att du inte hade någon kille! skrek han. Det hördes dock knappt, för musiken.

-

bild

-

Sapp persp:

Jag mumlade något ohörbart.

- Va?

- Ta det lugnt grabben, sa Justin och tog tag i Kims arm. Han ryckte den åt sig och kollade hotfyllt på mig. Sedan vände han på klacken och gick iväg. Justin var snabbt vid mig.

- Hur gick det? frågade han. Jag skakade på huvudet. Det värkte.

- Bra, sa jag svagt. Jag gjorde en lätt gest mot dörren. Den betydde att jag vill få lite luft. Han nickade och släppte mig för några sekunder. Benen vek sig och jag var nära på att falla ner på marken. Han tog ett stadigt tag om mig och hjälpte mig upp igen. Sedan hjälpte han mig mot dörren.

JUSTIN:

Stackars Sapp. Han var helt förlamad. Hon kunde inte gå knappt prata.

- Hur är det? frågade jag när hon stod bredvid mig på balkongen. Hon skakade lite på huvudet.

- Rätt bra, sa hon och skrattade ett kvävt skratt.

- Vad sa han? frågade jag.

- Var allmänt idiotisk, sa hon och skrattade. Det pirrade till i magen, det kändes som om jag dansade på moln. Som om jag dansade på vita tyngdfria moln. Men bara när jag såg henne, Sapphire.

- Hur? frågade jag och hon skrattade.

- Typ, kallade mig sötnos och sådant, tycket, fattar du? frågade hon, hon kollade mot mig och jag nickade. Jag kollade hennes djupt i ögonen.

- Är det okej nu då? frågade jag och hon nickade.

- Allt är okej, sa hon och skrattade. Hon vände sig tillbaka och kollade ut på utsikten, den var inte så fin. Men Sapp verkade gilla den.

- Vad lyssnar du på för musik? frågade jag.

SAPP:

Jag skrattade till.

- Tyvärr inte på dig, sa jag och gjorde lipade mot honom. Han skrattade och kollade ut på utsikten.

- Det förväntade jag mig inte, sa han och jag skrattade.

- Visst, sa jag och log.

- Vem lyssnar du på då?

- Gissa?

- Rihanna? frågade han. Beyonce?

- Nej och nej, sa jag överlägset och skrattade.

- Vem då? Nu blir jag nyfiken här ju! sa han och jag skrattade.

__________________

Are you ok? - Chapter 16

________

Previously:

- Tjej? Han kollade anklagande på mig. Jag kollade trött upp i hans ögon. Sedan kollade jag på Justin. Han nickade diskret. Jag nickade. Kim fnös, igen.

- Du sa ju att du inte hade någon kille! skrek han. Det hördes dock knappt, för musiken.

-

bild kommer senare eller imon :D

-

Jag mumlade något ohörbart.

- Va?

- Ta det lugnt grabben, sa Justin och tog tag i Kims arm. Han ryckte den åt sig och kollade hotfyllt på mig. Sedan vände han på klacken och gick iväg. Justin var snabbt vid mig.

- Hur gick det? frågade han. Jag skakade på huvudet. Det värkte.

- Bra, sa jag svagt. Jag gjorde en lätt gest mot dörren. Den betydde att jag vill få lite luft. Han nickade och släppte mig för några sekunder. Benen vek sig och jag var nära på att falla ner på marken. Han tog ett stadigt tag om mig och hjälpte mig upp igen. Sedan hjälpte han mig mot dörren.

Stackars Sapp. Han var helt förlamad. Hon kunde inte gå knappt prata.

- Hur är det? frågade jag när hon stod bredvid mig på balkongen. Hon skakade lite på huvudet.

- Rätt bra, sa hon och skrattade ett kvävt skratt.

- Vad sa han? frågade jag.

- Var allmänt idiotisk, sa hon och skrattade. Det pirrade till i magen, det kändes som om jag dansade på moln. Som om jag dansade på vita tyngdfria moln. Men bara när jag såg henne, Sapphire.

- Hur? frågade jag och hon skrattade.

- Typ, kallade mig sötnos och sådant, tycket, fattar du? frågade hon, hon kollade mot mig och jag nickade. Jag kollade hennes djupt i ögonen.

- Är det okej nu då? frågade jag och hon nickade.

- Allt är okej, sa hon och skrattade. Hon vände sig tillbaka och kollade ut på utsikten, den var inte så fin. Men Sapp verkade gilla den.

- Vad lyssnar du på för musik? frågade jag.

Jag skrattade till.

- Tyvärr inte på dig, sa jag och gjorde lipade mot honom. Han skrattade och kollade ut på utsikten.

- Det förväntade jag mig inte, sa han och jag skrattade.

- Visst, sa jag och log.

- Vem lyssnar du på då?

- Gissa?

- Rihanna? frågade han. Beyonce?

- Nej och nej, sa jag överlägset och skrattade.

- Vem då? Nu blir jag nyfiken här ju! sa han och jag skrattade.

__________________

Vill ni ha mer?!

KOMMENTERA DÅÅÅ! :D

Previously:

- Ska vi gå? Justin ryckte till och kollade upp i mitt ansikte. Han log stort. Det kändes som om mina knän inte bar längre, jag blev knäsvag, för hans leende. Jaxon hade inte fått mig att känna såhär. Och vi var ihop i ett halv år. Justin och jag var inte ens ihop, endå fick han mig att känna såhär, men detta kändes rätt, jätte rätt, på något sätt. Vi gick ner på stranden och jag gick snabbt ner. Det var inte förens nu som jag såg folket runt oss. Jag hade inte sett de innan, det var hyffsat mycket folk på stranden. Vissa kollade mot oss, vissa viskade med varann, vissa stirrade surt på oss och följde oss med blicken. Jag försökte strunta i det, men det var svårt.

-

(bild)

-

JUSTIN PERSP

Sapp sprang upp mot stranden. När hon hade vatten upp till knäna vände hon sig om och studerade mig. Hennes hår flög runt hennes huvud, det var vackert.

- Kommer du eller? Jag fryser ihjäl här! halv skrek hon och skrattade. Jag slet blicken från henne och skrattade. Jag sprang efter henne och stannade brevid henne. Vi gick sedan tillbaka upp mot stranden. På stranden fanns det kallvattens duschar. Jag visste inte riktigt varför, de bara var där.

- Ska vi gå dit? frågade jag Sapp och hon nickade.

- Visst, sa hon och ryckte menande på axlarna. Jag skrattade till och hon kollade mot mig. Jag sa inte att de var kalla, det fick hon märka själv.

SAPP PERSP:

Jag ställde mig under duschen och tryckte på knappen. Plötsligt började det spruta kallvatten ner för min kropp. Jag rös till men kunde inte flytta mig från strålarna. I ca tre sekunder kände jag mig helt förlamad. Sedan kunde jag röra mig, och då gjorde jag det verkligen.

- JUSTIN! skrek jag när jag tog sats och satte fart efter honom. Han skrattade och sprang runt på stranden. Mitt hår flög i vinden och jag skrek och skrek.

- JUSTIN! STANNA! skrek jag. Jag var en aning långsamma än honom, något som fick väldig betydelse när jag just, sprang efter honom. Plötsligt tvär stannade han. Jag var några centimeter från att springa in i honom innan jag hann snedda och var nära på att springa in i en tant istället.

- Ursäkta, sa jag kort, tanten kollade surt på mig och muttrade något som liknade 'de va bättre förr'. Jag var tvungen att trycka handen för munnen för att inte trilla ner på marken och skratt/gråta. Alla undrade om min humor, jag hade sjukt dålig humor ibland. Det var en av mina egenskaper. Och jag gillade den! När tanten gått utom hörhöll brast allt jag byggt upp under de tysta minuterna och jag började skratta. Justin också, han hade nog hållt sig nästan lika mycket som jag.

- De va bättre förr, härmade jag tanten med en knepig ljus blandad röst. Det lät förskräckligt! Justin skrattade ennu mer. Efter en stund när skrattandet avtagit frågade jag Justin om vi skulle åka hem. Han log och nickade. Vi började gå mot bilen. När vi kommit ungifär halvvägs stannade Justin och vände sig mot mig.

- Ehm, jag hade glömt att jag skulle på party ikväll, men jag undrar om du vill följa med? sa han och jag kollade halv chockat på honom.

- Jag är inte så förtjust i partys, sa jag och skulle precis börja gå mot bilen igen. Det skulle bli en trist och långtråkigt kväll, utan Justin.

- Jag åker inte om du inte åker, Justin suckade.

- Jag är inte så förtjust i partys, sa jag och kollade bak mot honom. Han såg ledsen ut.

- Det är inte alkohol och sådant där, sa han och kollade mig djupt in i mina ögon. Jag tänkte på det en stund, om det var en fest utan alkohol borde de ju gå bra? Eller?

- Lovar du? frågade jag, han nickade och jag nickade.

- Okej, jag följer med, sa jag och han gjorde en 'yes' gest. Jag smålog lite. Sedan kom jag på något.

- På ett villkor, sa jag och höjde huvudet. Han nickade hetsigt.

- Vad som helst.

- Jag har inte varit på så mycket partys i mitt liv, så kan du typ va snäll att hålla koll på mig, eller något?

- Jag ska inte släppa dig med blicken, sa Justin allvarligt och jag kollade ner i marken och log, jag skakade lite på huvudet och kollade upp igen.

- Det var inte så jag.. Justin avbröt mig.

- Jag lovar, sa Justin igen och jag skrattade till. Det började pirra i magen igen. Det var inte lönt att tjafsa imot.

- Okej, sa jag istället. Jag började sedan gå mot bilen. Justin sprang iväg och hämtade något. Deet stog ett gäng tjejer lite längre bort. De började sakta men säkert röra sig mot mig. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag hade aldrig varit rädd på ett sådant här sätt innan, jag stannade. De hade blockerat vägen till bilen. Man kunde tro att de var snälla, men deras blick avslöjade de. De såg inte alls snälla ut.

- Ehhm.. Hej, sa jag när de var några meter från mig.

- Låt bli Justin, sa den ena. Mitt hjärta hoppade över ett slag, var de så synligt? Att jag gillade Justin? Eller gjorde jag ens det?

- Låt bli vår Justin! skrek en annan mörk hårig tjej. Hon var vacker, brunt hår, bruna ögon, några centimeter längre än mig, och fylliga röda läppar. De andra tjejerna var också fina. Men det hindrade inte det faktum att de kunde göra i princip vad de ville med mig för tillfället. Kenny hade parkerat på en halv öde väg, en bit från stranden. Kenny själv hade följt med Justin, vad han nu skulle göra. Jag var helt ensam, med ett dussin tjejer, i min ålder, som inte såg så trevliga ut. Inte alls trevliga.

- Jag.. började jag. Men den vackra avbröt mig igen.

- Du vill inte va ihop med han! Det är vi som vill va ihop med han! Det är vi som SKA bli ihop med honom, ska. Han älskar oss inte dig, okej?

- Jag har inte sagt att jag älskar honom, sa jag tyst.

- Du låtsas att du inte gör det, men det gör du, sa samma tjej igen. De hade kommit något steg närmre. Stog nu en meter högst från mig.

- Alla kommer hata dig, du kommer få hatmejl dygnet runt, hela tiden, varje minut, varje sekund, du vill inte ha detta. Men det vill vi, sa hon. De tog något steg mot mig, jag var för chockad för att kunna backa. Plötsligt drogs deras blick från mig och landade på något bakom mig. De backade några steg och började skrika och skratta. Jag kollade bak, där stog Justin, med ett jätte leende. Leendet smittade av sig.

JUSTIN PERSP:

Jag såg Sapp med tjejerna. Jag hade höt lite av hoten, eller hot, det var mest fakta.

- Alla kommer hata dig, du kommer få hatmejl dygnet runt, hela tiden, varje minut, varje sekund, du vill inte ha detta. Men det vill vi, hade hon sagt. Det var sant. Inte något dåligt försök att skrämma. Det var ett bra försök att skrämma. Tjejerna tog ennu ett steg mot Sapp. Jag hoppade snabbt ut från skuggan och gick fram mot de.

- Hej! sa jag snabbt och tjejerna log sina finaste leenden.

- Hej! sa de förvånat. Jag gick fram och ställde mig bredvid Sapp. Jag avstod från att lägga armen runt hennes midja, även fast jag ville. Jag gav henne därimot hennes väska, som jag hämtat. Hon tackade snabbt. Sedan kollade jag på tjejerna log stort och någon skrek. De räkte fram massor av foton på mig, jag signerade allt och tog bilder med var och en. När alla tagit ett foto gick de skrikande och skrattade tillbaka. Sapp sa inget när hon gick fram till bilen och hoppade in. Jag hoppade in på andra sidan. Jag visste inte vad jag skulle säga, vad hade jag att säga? Jag hade redan ljugit för henne en gång idag, med alkoholen. Det fanns alkohol på partyt. Hon skulle få reda på att jag ljugit senare, men jag kunde inte tänka mig att gå utan henne.

SAPP PERSP

Justin kollade på mig och sa:

- Jag tar toan denna gången? frågade han och jag skrattade. Han log mot mig och jag nickade.

- Visst, sa jag och skrattade. Jag la precis som några timmar innan min bag på sätet imellan oss. Jag tänkte på allt vi sagt när vi badat. Det hade varot skönt. När jag badat med Jaxon hade det känts konstigt, obekvämt och konstigt. Att bara visa sig i bikini. Även fast jag och Justin inte var ihop, som jag och Jaxon varit, kändes detta mycket bättre. De hade inte varit lika jobbigt att visa sig. I början hade det varit det. Men inte mot slutet och när vi bara badat en timme. då hade det känts helt okej.

Vi klev in i hotellrummet. Jag sneglade på klockan. Den var redan 5.

- När börjar partyt? frågade jag. Han skrattade till.

- Ehhmm, det börjar typ lite när som, men jag sa att jag skulle komma 7, så vi åker lite innan 7, sa han och log. Jag nickade.

- Okej om jag duschar först? Jag känner mig som en svettig gris! sa han och jag log lite och nickade.

- Visst! Han nickade och gick in mot badrummet. Jag la mig utmattad i soffan och satte på tv:n. När jag kollat på ett halvt 'family guy'avsnitt gick jag in mot sovrummet och letade upp min mobil, som låg på nattyxbordet. Jag hade fått ett sms. Från Taylor. Det stod:

' Hej! Hur har du det? Jag har det sådär. Hur går det med Justin ;) ' Jag mumlade något som jag själv inte förstog och skrev ett svar.

' Jag mår bra, hur gick det på begravningen? Jag är så ledsen<3 Ha-ha, inte kul. ' Jag skrattade lite och la ner mobilen på nattyxbordet igen. Jag gick vidare mot vardagsrummet. Jag letade en stund efter min resväska innan jag kom på var jag lagt den. Jag gick fram mot den och drog upp lite kläder. Vad skulle jag ha på mig? Jag var ingen klänning-tjej. Skulle man ha på sig en kort,kort klänning med världens djupaste urrigning? Det tänkte jag inte ha.

- Vet du inte vad du ska ha på dig? Det var Justin. Jag hoppade till och reste mig snabbt upp.

- Läser du mina tankar eller? frågade jag och skrattade.

- Nja, bara lite, sa han och jag log.

- Nej, jag ha ingen aning om vad jag ska ha på mig, vad har man på sig? frågade jag.

- De flesta kommer väll ha på sig försmå klänningar, sa han ärligt och jag nickade.

- Det vill jag inte ha  på mig. Han nickande förstående.

- Det ska du inte ha på dig. Jag log. Sedan kollade jag ner på hans kropp. Jag hade inte märkt det innan, men han hade inte på sig någon tröja, bara ett par jeans shorts.

- Ska du ha på dig det där? frågade jag och han skrattade.

- Nee, jag ska sätta på mig en tröja, jag nickade och skrattade.

- Bra, annars hade du skämt ut mig, sa jag och han kollade låtsas ledset på mig.

- Ser jag så skum ut? Jag skakade på huvudet.

- Nej, men endå, han skrattade förstående.

- Jag ska inte skämma ut dig, jag lovar.

- Lova inte för mycket, Bieber, sa jag och vi båda skrattade.

- Men allvar, vad ska jag ta på mig?

- Gå som du ser ut, sa han och ryckte på axlarna. Jag kollade ner på min outfit, den bestod av en för stor tröja och min bikini.

- Ha-ha, sa jag och kollade upp mot honom, dröm vidare. Han skrattade och nickade.

- Det får jag väll göra då, han sa det så tyst, det var nog inte meningen att jag skulle höra det igentligen, men det gjorde jag, jag hörde varje ord. Varje litet ord, och det började pirra i magen.

- Men vad kan jag ta på mig?

- Denna? sa han och drog upp en vit klänning. Den jag hade haft när vi ätit middag. Samma dag som jag fick sova här, dagen innan. Jag nickade.

- Visst! Men kan jag ha dessa till? frågade jag och drog upp mina USA converse. Justin nickade.

- Visst, de var coola!

- Hehe, tack, sa jag och tog alltsammans och började gå mot toaletten. Justin stannade kvar och bör om. Jag stängde snabbt dörren till badrummet. Det ångade från duschen, hur varmt duschade han igentligen? Jag drog av mig mina halvblöta kläder och la de i en blöt hög på golvet. Sedan hoppade jag in i duschen. Jag vet inte hur länge jag duschade, men det var länge. När jag äntligen var klar steg jag ur duschen och torkade min blöta kropp. Och håret, såklart. När håret var halvtort letade jag upp hårtorken och torkade håret med den. När jag gjort det satte jag på mig de rena underkläderna jag smugglat med, när de var på drog jag på mig klänningen. Den satt perfekt på min smala kropp. Jag studerade mig nöjt i speglen. Jag tog conversen i vänster handen och öppnade toalettdörren med högra. Jag gick ut till Justin och log stort åt honom när jag kom ut. Hans blick gled ner till klänningen och stannade där en stund.

- Ehhm.. Hur mycket är klockan? frågade jag och han drog upp mobilen ur jeansen.

- Kvart över 6, sa han och jag nickade och log stort.

- Okej, då har vi en stund över? Han nickade. jag gick bort till min resväska och drog upp ett var ankelsockar. Jag drog på mig de och drog sedan på mig mina converse. Conversen var lite slitna och satt perfekt!

- De flesta tjejer har säkert högklackat på sådanna här tillställningar, men jag trivs mest med tygskor, sa jag utan att tänka mig för.

- Jag förstår dig, det kan inte vara lätt att gå i sådanna. Jag skrattade till. Jag kollade upp mot honom, han log stort.

- Jag vet inte, brukar inte gå i sådanna, sa jag.

- Det behövs inte, det är bättre att gi i vanliga tygskor, sa han och jag nickade och log stort. Hjärtat började klappa i 180 igen och det kändes som om jag skulle sprängas. Plötsligt fick jag en tanke, en konstig tanke, som endå verkade så sann, så vanlig, så verklig.

Var jag kär i Justin?

___________________________________________

bild1,bild2,bild3,bild4,bild5,bild6:min egna

Sapp sprang upp mot stranden. När hon hade vatten upp till knäna vände hon sig om och studerade mig. Hennes hår flög runt hennes huvud, det var vackert.

- Kommer du eller? Jag fryser ihjäl här! halv skrek hon och skrattade. Jag slet blicken från henne och skrattade. Jag sprang efter henne och stannade brevid henne. Vi gick sedan tillbaka upp mot stranden. På stranden fanns det kallvattens duschar. Jag visste inte riktigt varför, de bara var där.

- Ska vi gå dit? frågade jag Sapp och hon nickade.

- Visst, sa hon och ryckte menande på axlarna. Jag skrattade till och hon kollade mot mig. Jag sa inte att de var kalla, det fick hon märka själv.

Jag ställde mig under duschen och tryckte på knappen. Plötsligt började det spruta kallvatten ner för min kropp. Jag rös till men kunde inte flytta mig från strålarna. I ca tre sekunder kände jag mig helt förlamad. Sedan kunde jag röra mig, och då gjorde jag det verkligen.

- JUSTIN! skrek jag när jag tog sats och satte fart efter honom. Han skrattade och sprang runt på stranden. Mitt hår flög i vinden och jag skrek och skrek.

- JUSTIN! STANNA! skrek jag. Jag var en aning långsamma än honom, något som fick väldig betydelse när jag just, sprang efter honom. Plötsligt tvär stannade han. Jag var några centimeter från att springa in i honom innan jag hann snedda och var nära på att springa in i en tant istället.

- Ursäkta, sa jag kort, tanten kollade surt på mig och muttrade något som liknade 'de va bättre förr'. Jag var tvungen att trycka handen för munnen för att inte trilla ner på marken och skratt/gråta. Alla undrade om min humor, jag hade sjukt dålig humor ibland. Det var en av mina egenskaper. Och jag gillade den! När tanten gått utom hörhöll brast allt jag byggt upp under de tysta minuterna och jag började skratta. Justin också, han hade nog hållt sig nästan lika mycket som jag.

- De va bättre förr, härmade jag tanten med en knepig ljus blandad röst. Det lät förskräckligt! Justin skrattade ennu mer. Efter en stund när skrattandet avtagit frågade jag Justin om vi skulle åka hem. Han log och nickade. Vi började gå mot bilen. När vi kommit ungifär halvvägs stannade Justin och vände sig mot mig.

- Ehm, jag hade glömt att jag skulle på party ikväll, men jag undrar om du vill följa med? sa han och jag kollade halv chockat på honom.

- Jag är inte så förtjust i partys, sa jag och skulle precis börja gå mot bilen igen. Det skulle bli en trist och långtråkigt kväll, utan Justin.

- Jag åker inte om du inte åker, Justin suckade.

- Jag är inte så förtjust i partys, sa jag och kollade bak mot honom. Han såg ledsen ut.

- Det är inte alkohol och sådant där, sa han och kollade mig djupt in i mina ögon. Jag tänkte på det en stund, om det var en fest utan alkohol borde de ju gå bra? Eller?

- Lovar du? frågade jag, han nickade och jag nickade.

- Okej, jag följer med, sa jag och han gjorde en 'yes' gest. Jag smålog lite. Sedan kom jag på något.

- På ett villkor, sa jag och höjde huvudet. Han nickade hetsigt.

- Vad som helst.

- Jag har inte varit på så mycket partys i mitt liv, så kan du typ va snäll att hålla koll på mig, eller något?

- Jag ska inte släppa dig med blicken, sa Justin allvarligt och jag kollade ner i marken och log, jag skakade lite på huvudet och kollade upp igen.

- Det var inte så jag.. Justin avbröt mig.

- Jag lovar, sa Justin igen och jag skrattade till. Det började pirra i magen igen. Det var inte lönt att tjafsa imot.

- Okej, sa jag istället. Jag började sedan gå mot bilen. Justin sprang iväg och hämtade något. Deet stog ett gäng tjejer lite längre bort. De började sakta men säkert röra sig mot mig. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag hade aldrig varit rädd på ett sådant här sätt innan, jag stannade. De hade blockerat vägen till bilen. Man kunde tro att de var snälla, men deras blick avslöjade de. De såg inte alls snälla ut.

- Ehhm.. Hej, sa jag när de var några meter från mig.

- Låt bli Justin, sa den ena. Mitt hjärta hoppade över ett slag, var de så synligt? Att jag gillade Justin? Eller gjorde jag ens det?

- Låt bli vår Justin! skrek en annan mörk hårig tjej. Hon var vacker, brunt hår, bruna ögon, några centimeter längre än mig, och fylliga röda läppar. De andra tjejerna var också fina. Men det hindrade inte det faktum att de kunde göra i princip vad de ville med mig för tillfället. Kenny hade parkerat på en halv öde väg, en bit från stranden. Kenny själv hade följt med Justin, vad han nu skulle göra. Jag var helt ensam, med ett dussin tjejer, i min ålder, som inte såg så trevliga ut. Inte alls trevliga.

- Jag.. började jag. Men den vackra avbröt mig igen.

- Du vill inte va ihop med han! Det är vi som vill va ihop med han! Det är vi som SKA bli ihop med honom, ska. Han älskar oss inte dig, okej?

- Jag har inte sagt att jag älskar honom, sa jag tyst.

- Du låtsas att du inte gör det, men det gör du, sa samma tjej igen. De hade kommit något steg närmre. Stog nu en meter högst från mig.

- Alla kommer hata dig, du kommer få hatmejl dygnet runt, hela tiden, varje minut, varje sekund, du vill inte ha detta. Men det vill vi, sa hon. De tog något steg mot mig, jag var för chockad för att kunna backa. Plötsligt drogs deras blick från mig och landade på något bakom mig. De backade några steg och började skrika och skratta. Jag kollade bak, där stog Justin, med ett jätte leende. Leendet smittade av sig.

Jag såg Sapp med tjejerna. Jag hade hört lite av hoten, eller hot, det var mest fakta.

- Alla kommer hata dig, du kommer få hatmejl dygnet runt, hela tiden, varje minut, varje sekund, du vill inte ha detta. Men det vill vi, hade hon sagt. Det var sant. Inte något dåligt försök att skrämma. Det var ett bra försök att skrämma. Tjejerna tog ennu ett steg mot Sapp. Jag hoppade snabbt ut från skuggan och gick fram mot de.

- Hej! sa jag snabbt och tjejerna log sina finaste leenden.

- Hej! sa de förvånat. Jag gick fram och ställde mig bredvid Sapp. Jag avstod från att lägga armen runt hennes midja, även fast jag ville. Jag gav henne därimot hennes väska, som jag hämtat. Hon tackade snabbt. Sedan kollade jag på tjejerna log stort och någon skrek. De räkte fram massor av foton på mig, jag signerade allt och tog bilder med var och en. När alla tagit ett foto gick de skrikande och skrattade tillbaka. Sapp sa inget när hon gick fram till bilen och hoppade in. Jag hoppade in på andra sidan. Jag visste inte vad jag skulle säga, vad hade jag att säga? Jag hade redan ljugit för henne en gång idag, med alkoholen. Det fanns alkohol på partyt. Hon skulle få reda på att jag ljugit senare, men jag kunde inte tänka mig att gå utan henne.

Justin kollade på mig och sa:

- Jag tar toan denna gången? frågade han och jag skrattade. Han log mot mig och jag nickade.

- Visst, sa jag och skrattade. Jag la precis som några timmar innan min bag på sätet imellan oss. Jag tänkte på allt vi sagt när vi badat. Det hade varot skönt. När jag badat med Jaxon hade det känts konstigt, obekvämt och konstigt. Att bara visa sig i bikini. Även fast jag och Justin inte var ihop, som jag och Jaxon varit, kändes detta mycket bättre. De hade inte varit lika jobbigt att visa sig. I början hade det varit det. Men inte mot slutet och när vi bara badat en timme. då hade det känts helt okej.

Vi klev in i hotellrummet. Jag sneglade på klockan. Den var redan 5.

- När börjar partyt? frågade jag. Han skrattade till.

- Ehhmm, det börjar typ lite när som, men jag sa att jag skulle komma 7, så vi åker lite innan 7, sa han och log. Jag nickade.

- Okej om jag duschar först? Jag känner mig som en svettig gris! sa han och jag log lite och nickade.

- Visst! Han nickade och gick in mot badrummet. Jag la mig utmattad i soffan och satte på tv:n. När jag kollat på ett halvt 'family guy'avsnitt gick jag in mot sovrummet och letade upp min mobil, som låg på nattyxbordet. Jag hade fått ett sms. Från Taylor. Det stod:

' Hej! Hur har du det? Jag har det sådär. Hur går det med Justin ;) ' Jag mumlade något som jag själv inte förstog och skrev ett svar.

' Jag mår bra, hur gick det på begravningen? Jag är så ledsen<3 Ha-ha, inte kul. ' Jag skrattade lite och la ner mobilen på nattyxbordet igen. Jag gick vidare mot vardagsrummet. Jag letade en stund efter min resväska innan jag kom på var jag lagt den. Jag gick fram mot den och drog upp lite kläder. Vad skulle jag ha på mig? Jag var ingen klänning-tjej. Skulle man ha på sig en kort,kort klänning med världens djupaste urrigning? Det tänkte jag inte ha.

- Vet du inte vad du ska ha på dig? Det var Justin. Jag hoppade till och reste mig snabbt upp.

- Läser du mina tankar eller? frågade jag och skrattade.

- Nja, bara lite, sa han och jag log.

- Nej, jag ha ingen aning om vad jag ska ha på mig, vad har man på sig? frågade jag.

- De flesta kommer väll ha på sig försmå klänningar, sa han ärligt och jag nickade.

- Det vill jag inte ha  på mig. Han nickande förstående.

- Det ska du inte ha på dig. Jag log. Sedan kollade jag ner på hans kropp. Jag hade inte märkt det innan, men han hade inte på sig någon tröja, bara ett par jeans shorts.

- Ska du ha på dig det där? frågade jag och han skrattade.

- Nee, jag ska sätta på mig en tröja, jag nickade och skrattade.

- Bra, annars hade du skämt ut mig, sa jag och han kollade låtsas ledset på mig.

- Ser jag så skum ut? Jag skakade på huvudet.

- Nej, men endå, han skrattade förstående.

- Jag ska inte skämma ut dig, jag lovar.

- Lova inte för mycket, Bieber, sa jag och vi båda skrattade.

- Men allvar, vad ska jag ta på mig?

- Gå som du ser ut, sa han och ryckte på axlarna. Jag kollade ner på min outfit, den bestod av en för stor tröja och min bikini.

- Ha-ha, sa jag och kollade upp mot honom, dröm vidare. Han skrattade och nickade.

- Det får jag väll göra då, han sa det så tyst, det var nog inte meningen att jag skulle höra det igentligen, men det gjorde jag, jag hörde varje ord. Varje litet ord, och det började pirra i magen.

- Men vad kan jag ta på mig?

- Denna? sa han och drog upp en vit klänning. Den jag hade haft när vi ätit middag. Samma dag som jag fick sova här, dagen innan. Jag nickade.

- Visst! Men kan jag ha dessa till? frågade jag och drog upp mina USA converse. Justin nickade.

- Visst, de var coola!

- Hehe, tack, sa jag och tog alltsammans och började gå mot toaletten. Justin stannade kvar och bör om. Jag stängde snabbt dörren till badrummet. Det ångade från duschen, hur varmt duschade han igentligen? Jag drog av mig mina halvblöta kläder och la de i en blöt hög på golvet. Sedan hoppade jag in i duschen. Jag vet inte hur länge jag duschade, men det var länge. När jag äntligen var klar steg jag ur duschen och torkade min blöta kropp. Och håret, såklart. När håret var halvtort letade jag upp hårtorken och torkade håret med den. När jag gjort det satte jag på mig de rena underkläderna jag smugglat med, när de var på drog jag på mig klänningen. Den satt perfekt på min smala kropp. Jag studerade mig nöjt i speglen. Jag tog conversen i vänster handen och öppnade toalettdörren med högra. Jag gick ut till Justin och log stort åt honom när jag kom ut. Hans blick gled ner till klänningen och stannade där en stund.

- Ehhm.. Hur mycket är klockan? frågade jag och han drog upp mobilen ur jeansen.

- Kvart över 6, sa han och jag nickade och log stort.

- Okej, då har vi en stund över? Han nickade. jag gick bort till min resväska och drog upp ett var ankelsockar. Jag drog på mig de och drog sedan på mig mina converse. Conversen var lite slitna och satt perfekt!

- De flesta tjejer har säkert högklackat på sådanna här tillställningar, men jag trivs mest med tygskor, sa jag utan att tänka mig för.

- Jag förstår dig, det kan inte vara lätt att gå i sådanna. Jag skrattade till. Jag kollade upp mot honom, han log stort.

- Jag vet inte, brukar inte gå i sådanna, sa jag.

- Det behövs inte, det är bättre att gi i vanliga tygskor, sa han och jag nickade och log stort. Hjärtat började klappa i 180 igen och det kändes som om jag skulle sprängas. Plötsligt fick jag en tanke, en konstig tanke, som endå verkade så sann, så vanlig, så verklig.

Var jag kär i Justin?

___________________________________________

KOMMENTERA! SÅ KANSKE DET KOMMER MER IDAG!

______________________________________________

Embarrassing Situations - Chapter 13

-----------------------------------------

Previously:

- Damerna först, jag skrattade och gick in.

- Gentleman? frågade jag retligt. Han skrattade och nickade. Skrattet gav mig ilningar. Jag ryste till och fortsatte in mot sovrummet, där jag lagt min väska. Jag öppnade den och drog ut min bikini, en svart. Det var den enda bikini jag igentligen trivdes med, eller trivdes kanske var att överdriva. Jag kunde ha den utan att spy. Jag kollade vilka fler bikinisar jag tagit med. En var blå, en grön och en ljusrosa. Hade jag tagit med den? Jag hatade den bikinin! Det var den obekvämaste jag hade, men inte bara det. Det var den som visade mest bar hud.

-

(bild)

-

Jag tog tag om min favorit, den sbarta och gick in mot badrummet.

- Jag byter om här, sa jag självklart och kollade på Justin, han nickade och log.

- Och jag byter om här, jag skrattade och nickade. Jag gick sedan in mot badrummet och började byta om. Det gick snabbt och jag råkade öppnade dörren just när Justin skulle byta tröja. Han muskulösa mage visades och jag kunde inte slita blicken från den. Efter några sekunder förstod jag mitt misstag och slet blicken upp mot hans ansikte. Han log smått och rodnaden spreds på mina kinder.

- Ehhm, förlåt, sa jag och stängde dörren. Jag slog mig ett antal gånger i huvudet innan någon knackade på dörren. Jag lyssnade noga.

- Jag är klar nu, ska vi åka? Det var Justin som pratade.

- Jag kommer, mumlade jag och öppnade dörren till sov/vardagsrummet. Rodnaden vägrade lämna mina kinder ifred och jag kollade ner i marken. När jag kollade upp stirrade Justin på mig med ett lurigt leende.

- Förlåt, sa jag och smygkollade på honom, han skrattade och skakade dramatiskt på huvudet.

- Det gör inget! sa han och jag smålog. Han kollade lurigt på mig igen.

- Ska vi gå? Han nickade och började gå mot dörren, med mig tät efter. Han öppnade dörren och gjorde precis som förra gången. Jag fick gå först. Jag skrattade till och stannade precis när jag kommit ut i koridoren, jag vände mig om och studerade Justin som låste dörren.

- Jag måste in igen, sa jag och han nickade och öppnade. Jag gick in och öppnade min resväska och drog ut en badbag som jag tagit med, jag visste att det fanns ställen att bada på här, det hade Tay berättat. Jag slängde ner en handduk, och min plånbok där i, innan jag sprang till hallen igen.

- Nu är jag klar, sa jag och och Justin log och nickade.

- Va bra, sa han. Jag nickade. Vi gick ut. Justin hade fixat en badbag när jag bytade om. Antagligen innan jag kom ut. Jag kollade ner i marken. En rodnad spreds på mina kinder igen. Gud va pinsamt! Vi gick in i hissen och åkte ner till första våningen.

- Kenny följer med, de är okej va? sa han och jag kollade chockat på han. Han MÅSTE väll följa med? Han var ju faktist Justins livvakt. Fast han kanske inte alltid behövde följa med.

- Såklart, sa jag och log. Borde inte jag också ha en livvakt? sa jag på skojj. Han skrattade och nickade. Han låtsades fundera och sa sedan.

- Vi delar, jag skrattade och nickade. Det började pirra i magen och jag fnittrade till. Gud va töntigt. Om Justin inte ståt bredvid mig skulle jag slå mig ett antal gånger i huvudet. Som på toaletten. Vi gick ut till den svarta stora bilen, vi hoppade in och Kenny satte på bilen. Han lutade sig bak mot oss och sa ett kort hej. Vi hejade tillbaka. Han började sedan köra. Jag la upp badbagen på sätet imellan Justin och mig, sedan lutade jag mig ner i sätet och tog det lite lugnt.

- Så, vad tycker du om LA än så länge? frågade Justin efter en stund. Jag ryckte till och kollade mot honom.

- De är fint, svarade jag och kollade ut, naturen flög förbi. Jag älskade USA. Vissa hatade sitt hemland, jag älskade det! Fast ett land jag alltid viljat åka till var Hawaii och Frankrike! Det verkade så fint där!

- Har du varit i Hawaii? frågade jag Justin.

- Aa, det har jag, sa han.

- Åhh, det skulle jag med vilja! sa jag och Justin skrattade.

- Något mer land du vill till? frågade han och jag nickade.

- Frankrike! Eller Paris! sa jag och han log.

- Där har jag också varit, sa han och log lurigt.

- Du har ju varit överallt! sa jag och skrattade, han gjorde det samma och nickade.

- Nästan.

JB PERSP:

Hon skrattade och log.

-Visst, det började pirra i magen. På ett konstigt sätt, jag avstod reflexen att lägga handen på magen. Jag visste varför det pirrade, Sapphire. Hennes leende, hennes ljus ljus bruna hy, hennes bruna hår som böljde mjukt ner på ryggen med de små speciella lockarna. Hennes ögon, bruna speciella, hennes mun, hennes näsa, hennes kinder, hennes allt. Sapp drog ena handen genom håret. Jag avstod genast från att lägga de mjuka lockarna på plats bakom hennes öra. Jag försökte kolla bort, det var omöjligt. Plötsligt slog tanken ner i mitt huvud, var jag kär i Sapp? Jag hade inte känt henne i mer än 2 dygn, drygt. Det var vansinne, eller? Jag sneglade mot henne igen. Hon kollade ut från fönstret.

- Framme! halv skrek Kenny. Jag rycktes ut från mitt drömmande och klev ut från bilen. Sapp följde mitt exempel och dök snabbt upp vid min sida. Jag hade varit för drömmande för att märka paparazzisarna som stod på utanför bilen. Sapp ställde sig nervöst på min högra sida. Rätt nära. Det började pirra i magen igen. Jag kollade bak mot henne och log ett försiktigt leende.

- Det är lugnt, de kommer inte försvinna, men vissa kommer dra senare, viskade jag och hon kollade oroligt upp mot mig. Man såg på hela henne att hon inte gillade detta, uppmärksamheten. Man såg de på varje steg hon tog, varje andetag nästan. Vi gick med hjälp från Kenny ut till stranden. Till min förvåning var det rätt lugnt på stranden när vi väl kommit dit. Paparazzisarna kanske fått vad de ville, eller så dök de upp efter en stund igen. Sapp gick bara några få decimeter från mig, jag kunde känna doften på hennes hår, det luktade underbart! Vi stannade rätt långt ner på stranden. Vädret var undebart! Solen sken och det var minst 25 grader.

- Ehhmm, började Sapp och jag tittade på henne.

- Finns det någonstans jag kan, ehhm, typ byta om? frågade hon och log ett snett leende. Jag kollade runt på stranden. Lite längre bort fanns det en toa, jag hade varit här förut, de städade toan flera gånger om dagen, iallafall på sommaren. Jag pekade mot den.

- Där, det är en toalett, sa jag och log. Hon log tillbaka och tog med sitt pic-pack dit. Jag följde henne med blicken hela tiden. Blicken flög sedan runt på stranden, det fanns lite folk, det brukade finnas mer. Det var ju början på sommaren, inte konstigt.

Sapp pers.

Jag gick in på toan, den luktade fräsht. Jag hatade illa luktande toaletter. Det är det värsta som finns. Jag drog snabbt av mig kläderna och betraktade min nästan för magra kropp. Mamma klagade alltid på det, och pappa. Fast jag var inte för smal, även fast mamma och pappa trodde det. Jag packade ner mina kläder i badbagen och drog istället upp min handduk. Jag virade den runt kroppen och slängde bagen över axeln. Jag öppnade sedan dörren och kollade mot Justin. Han kollade på mig och log när han såg mig. Jag log tillbaka. Jag började gå mot honom och stannade en bit ifrån. Justin hade tagit av sig tröjan och stog nu med badbyxor och bar överkropp. Det blev precis som innan, jag kunde inte slita blicken från honom. Hans muskulösa mage, hans för söta ansikte, hans hår. Han fick mig att känna något jag aldrig kännt innan. Inte ens när jag var ihop med Jaxon, inte ens då. Justin fick mig att känna på ett helt annat främmande sätt, saken var att jag gillade det. Trodde jag. Justin stod där och bara kollade in i mina ögon. Efter en stund sa han:

- Ska vi bada? Jag skrattade och kunde äntligen lösgöra mina ögon från hans kropp. Jag nickade.

- Visst. Jag släppte ovilligt höger handen och ena sidan av handduken föll ner på marken. Jag drog sedan av den och la den på bagen. Justin hade sin blick på min kropp, jag kände mig halvt obekväm med situationen.

- Ska vi gå? Justin ryckte till och kollade upp i mitt ansikte. Han log stort. Det kändes som om mina knän inte bar längre, jag blev knäsvag, för hans leende. Jaxon hade inte fått mig att känna såhär. Och vi var ihop i ett halv år. Justin och jag var inte ens ihop, endå fick han mig att känna såhär, men detta kändes rätt, jätte rätt, på något sätt. Vi gick ner på stranden och jag gick snabbt ner. Det var inte förens nu som jag såg folket runt oss. Jag hade inte sett de innan, det var hyffsat mycket folk på stranden. Vissa kollade mot oss, vissa viskade med varann, vissa stirrade surt på oss och följde oss med blicken. Jag försökte strunta i det, men det var svårt.

___________________________________________

______________________________________________

Embarrassing Situations - Chapter 13

-----------------------------------------

bild1,bild2,bild3

Jag tog tag om min favorit, den sbarta och gick in mot badrummet.

- Jag byter om här, sa jag självklart och kollade på Justin, han nickade och log.

- Och jag byter om här, jag skrattade och nickade. Jag gick sedan in mot badrummet och började byta om. Det gick snabbt och jag råkade öppnade dörren just när Justin skulle byta tröja. Han muskulösa mage visades och jag kunde inte slita blicken från den. Efter några sekunder förstod jag mitt misstag och slet blicken upp mot hans ansikte. Han log smått och rodnaden spreds på mina kinder.

- Ehhm, förlåt, sa jag och stängde dörren. Jag slog mig ett antal gånger i huvudet innan någon knackade på dörren. Jag lyssnade noga.

- Jag är klar nu, ska vi åka? Det var Justin som pratade.

- Jag kommer, mumlade jag och öppnade dörren till sov/vardagsrummet. Rodnaden vägrade lämna mina kinder ifred och jag kollade ner i marken. När jag kollade upp stirrade Justin på mig med ett lurigt leende.

- Förlåt, sa jag och smygkollade på honom, han skrattade och skakade dramatiskt på huvudet.

- Det gör inget! sa han och jag smålog. Han kollade lurigt på mig igen.

- Ska vi gå? Han nickade och började gå mot dörren, med mig tät efter. Han öppnade dörren och gjorde precis som förra gången. Jag fick gå först. Jag skrattade till och stannade precis när jag kommit ut i koridoren, jag vände mig om och studerade Justin som låste dörren.

- Jag måste in igen, sa jag och han nickade och öppnade. Jag gick in och öppnade min resväska och drog ut en badbag som jag tagit med, jag visste att det fanns ställen att bada på här, det hade Tay berättat. Jag slängde ner en handduk, och min plånbok där i, innan jag sprang till hallen igen.

- Nu är jag klar, sa jag och och Justin log och nickade.

- Va bra, sa han. Jag nickade. Vi gick ut. Justin hade fixat en badbag när jag bytade om. Antagligen innan jag kom ut. Jag kollade ner i marken. En rodnad spreds på mina kinder igen. Gud va pinsamt! Vi gick in i hissen och åkte ner till första våningen.

- Kenny följer med, de är okej va? sa han och jag kollade chockat på han. Han MÅSTE väll följa med? Han var ju faktist Justins livvakt. Fast han kanske inte alltid behövde följa med.

- Såklart, sa jag och log. Borde inte jag också ha en livvakt? sa jag på skojj. Han skrattade och nickade. Han låtsades fundera och sa sedan.

- Vi delar, jag skrattade och nickade. Det började pirra i magen och jag fnittrade till. Gud va töntigt. Om Justin inte ståt bredvid mig skulle jag slå mig ett antal gånger i huvudet. Som på toaletten. Vi gick ut till den svarta stora bilen, vi hoppade in och Kenny satte på bilen. Han lutade sig bak mot oss och sa ett kort hej. Vi hejade tillbaka. Han började sedan köra. Jag la upp badbagen på sätet imellan Justin och mig, sedan lutade jag mig ner i sätet och tog det lite lugnt.

- Så, vad tycker du om LA än så länge? frågade Justin efter en stund. Jag ryckte till och kollade mot honom.

- De är fint, svarade jag och kollade ut, naturen flög förbi. Jag älskade USA. Vissa hatade sitt hemland, jag älskade det! Fast ett land jag alltid viljat åka till var Hawaii och Frankrike! Det verkade så fint där!

- Har du varit i Hawaii? frågade jag Justin.

- Aa, det har jag, sa han.

- Åhh, det skulle jag med vilja! sa jag och Justin skrattade.

- Något mer land du vill till? frågade han och jag nickade.

- Frankrike! Eller Paris! sa jag och han log.

- Där har jag också varit, sa han och log lurigt.

- Du har ju varit överallt! sa jag och skrattade, han gjorde det samma och nickade.

- Nästan.

Hon skrattade och log.

-Visst, det började pirra i magen. På ett konstigt sätt, jag avstod reflexen att lägga handen på magen. Jag visste varför det pirrade, Sapphire. Hennes leende, hennes ljus ljus bruna hy, hennes bruna hår som böljde mjukt ner på ryggen med de små speciella lockarna. Hennes ögon, bruna speciella, hennes mun, hennes näsa, hennes kinder, hennes allt. Sapp drog ena handen genom håret. Jag avstod genast från att lägga de mjuka lockarna på plats bakom hennes öra. Jag försökte kolla bort, det var omöjligt. Plötsligt slog tanken ner i mitt huvud, var jag kär i Sapp? Jag hade inte känt henne i mer än 2 dygn, drygt. Det var vansinne, eller? Jag sneglade mot henne igen. Hon kollade ut från fönstret.

- Framme! halv skrek Kenny. Jag rycktes ut från mitt drömmande och klev ut från bilen. Sapp följde mitt exempel och dök snabbt upp vid min sida. Jag hade varit för drömmande för att märka paparazzisarna som stod på utanför bilen. Sapp ställde sig nervöst på min högra sida. Rätt nära. Det började pirra i magen igen. Jag kollade bak mot henne och log ett försiktigt leende.

- Det är lugnt, de kommer inte försvinna, men vissa kommer dra senare, viskade jag och hon kollade oroligt upp mot mig. Man såg på hela henne att hon inte gillade detta, uppmärksamheten. Man såg de på varje steg hon tog, varje andetag nästan. Vi gick med hjälp från Kenny ut till stranden. Till min förvåning var det rätt lugnt på stranden när vi väl kommit dit. Paparazzisarna kanske fått vad de ville, eller så dök de upp efter en stund igen. Sapp gick bara några få decimeter från mig, jag kunde känna doften på hennes hår, det luktade underbart! Vi stannade rätt långt ner på stranden. Vädret var undebart! Solen sken och det var minst 25 grader.

- Ehhmm, började Sapp och jag tittade på henne.

- Finns det någonstans jag kan, ehhm, typ byta om? frågade hon och log ett snett leende. Jag kollade runt på stranden. Lite längre bort fanns det en toa, jag hade varit här förut, de städade toan flera gånger om dagen, iallafall på sommaren. Jag pekade mot den.

- Där, det är en toalett, sa jag och log. Hon log tillbaka och tog med sitt pic-pack dit. Jag följde henne med blicken hela tiden. Blicken flög sedan runt på stranden, det fanns lite folk, det brukade finnas mer. Det var ju början på sommaren, inte konstigt.

Jag gick in på toan, den luktade fräsht. Jag hatade illa luktande toaletter. Det är det värsta som finns. Jag drog snabbt av mig kläderna och betraktade min nästan för magra kropp. Mamma klagade alltid på det, och pappa. Fast jag var inte för smal, även fast mamma och pappa trodde det. Jag packade ner mina kläder i badbagen och drog istället upp min handduk. Jag virade den runt kroppen och slängde bagen över axeln. Jag öppnade sedan dörren och kollade mot Justin. Han kollade på mig och log när han såg mig. Jag log tillbaka. Jag började gå mot honom och stannade en bit ifrån. Justin hade tagit av sig tröjan och stog nu med badbyxor och bar överkropp. Det blev precis som innan, jag kunde inte slita blicken från honom. Hans muskulösa mage, hans för söta ansikte, hans hår. Han fick mig att känna något jag aldrig kännt innan. Inte ens när jag var ihop med Jaxon, inte ens då. Justin fick mig att känna på ett helt annat främmande sätt, saken var att jag gillade det. Trodde jag. Justin stod där och bara kollade in i mina ögon. Efter en stund sa han:

- Ska vi bada? Jag skrattade och kunde äntligen lösgöra mina ögon från hans kropp. Jag nickade.

- Visst. Jag släppte ovilligt höger handen och ena sidan av handduken föll ner på marken. Jag drog sedan av den och la den på bagen. Justin hade sin blick på min kropp, jag kände mig halvt obekväm med situationen.

- Ska vi gå? Justin ryckte till och kollade upp i mitt ansikte. Han log stort. Det kändes som om mina knän inte bar längre, jag blev knäsvag, för hans leende. Jaxon hade inte fått mig att känna såhär. Och vi var ihop i ett halv år. Justin och jag var inte ens ihop, endå fick han mig att känna såhär, men detta kändes rätt, jätte rätt, på något sätt. Vi gick ner på stranden och jag gick snabbt ner. Det var inte förens nu som jag såg folket runt oss. Jag hade inte sett de innan, det var hyffsat mycket folk på stranden. Vissa kollade mot oss, vissa viskade med varann, vissa stirrade surt på oss och följde oss med blicken. Jag försökte strunta i det, men det var svårt.

___________________________________________

KOMMENTERA!

Previously:

- Du och Sapp kan hitta på något, åka till stranden eller något, sa han och Justin nickade glatt.

- Visst! Eller vad tycker du Sapp? Jag nickade ivrigt.

- Gärna!

-

(bild)

-

SAPP:

Jag gick snabbt fram till maten och började lassa på allt möjligt på tallrikarna. Det fanns så mycket gott.

- Gillar du att bada? Jag ryckte till och kollade bak, där stod Justin. Jag kollade tillbaka på maten och nickade.

- Det är kul, sa jag och tänkte efter lite mer. Jag älskade att bada, ensam. Jag hatade att bada med andra, gillade inte att visa så mycket bar-hud. Det var obekvämt. Jag hade aldrig gillat det, visst, när jag var 6 brydde jag mig inte. Men när jag var 10 började jag bry mig. Mina föreldrar hade alltid klagat när jag inte ville följa med till stranden, jag hade bara rykt på axlarna och sagt imot, typ, 'Jag följer ju alltid med!' och liknande. Som de inte gick på, men kunde gå med på, ibland. Oftast fick jag följa med endå, men ibland lät de mig vara. Därför älskade jag nästan vintern mer, förutom kallheten, jag ville ha varma vintrar, som aldrig kom.

Jag satte lassade klart all mat och gick sedan iväg till bordet. Jag satte mig snabbt ner och började lassa i mig maten. Jag hade ju tvingat ner hawaii pizzan igår. Jag kunde knappt fatta att jag inte spytt upp allt, men det skulle va lite pinsamt. Min mage kanske hade med lidande? Jag fnittrade till åt mina tänkar samtidigt som Justin satte sig mittimot mig.

- Vad skrattar du åt? frågade han med ett flin på läpparna.

- Inget, sa jag och log. Jag åt upp allt och gick sedan och tog mer, jag åt minst hälften av all mat de plockat fram! Jag var sjukt hungrig. Det kändes som jag rullade fram när vi äntligen klev in i hissen som skulle ta oss till min våning.

- Hur mår du?

- Bra, sa jag och log. Jag är iallafall mätt! sa jag och han skrattade.

- Du är inte så förtjust i hawaii va?

- Skojjar du eller? Jag älskar det! skojjade jag. Han nickade menande.

- Aa visst!

- Okej, jag hatar det, fattar det inte, frukt, på PIZZA? sa jag och slog menande ut med armarna. Han skrattade och log mot mig.

- Det är jätte gott! sa han och jag skakade dramatiskt på huvudet.

- Du vet inte vad gott är! Hissen stannade på våning 5 och vi klev av. Pattie och de andra hade hoppat av vid våning 2. Jag undrade varför. Justin kanske bara gillade utsikt? Vi gick genom koridoren. Justin stannade framför hotelldörren och låste upp den. Han gjorde en menande gest in mot rummet och sa:

- Damerna först, jag skrattade och gick in.

- Gentleman? frågade jag retligt. Han skrattade och nickade. Skrattet gav mig ilningar. Jag ryste till och fortsatte in mot sovrummet, där jag lagt min väska. Jag öppnade den och drog ut min bikini, en svart. Det var den enda bikini jag igentligen trivdes med, eller trivdes kanske var att överdriva. Jag kunde ha den utan att spy. Jag kollade vilka fler bikinisar jag tagit med. En var blå, en grön och en ljusrosa. Hade jag tagit med den? Jag hatade den bikinin! Det var den obekvämaste jag hade, men inte bara det. Det var den som visade mest bar hud.

_____________________________________

Previously:

- Du och Sapp kan hitta på något, åka till stranden eller något, sa han och Justin nickade glatt.

- Visst! Eller vad tycker du Sapp? Jag nickade ivrigt.

- Gärna!

Jag gick snabbt fram till maten och började lassa på allt möjligt på tallrikarna. Det fanns så mycket gott.

- Gillar du att bada? Jag ryckte till och kollade bak, där stod Justin. Jag kollade tillbaka på maten och nickade.

- Det är kul, sa jag och tänkte efter lite mer. Jag älskade att bada, ensam. Jag hatade att bada med andra, gillade inte att visa så mycket bar-hud. Det var obekvämt. Jag hade aldrig gillat det, visst, när jag var 6 brydde jag mig inte. Men när jag var 10 började jag bry mig. Mina föreldrar hade alltid klagat när jag inte ville följa med till stranden, jag hade bara rykt på axlarna och sagt imot, typ, 'Jag följer ju alltid med!' och liknande. Som de inte gick på, men kunde gå med på, ibland. Oftast fick jag följa med endå, men ibland lät de mig vara. Därför älskade jag nästan vintern mer, förutom kallheten, jag ville ha varma vintrar, som aldrig kom.

Jag satte lassade klart all mat och gick sedan iväg till bordet. Jag satte mig snabbt ner och började lassa i mig maten. Jag hade ju tvingat ner hawaii pizzan igår. Jag kunde knappt fatta att jag inte spytt upp allt, men det skulle va lite pinsamt. Min mage kanske hade med lidande? Jag fnittrade till åt mina tänkar samtidigt som Justin satte sig mittimot mig.

- Vad skrattar du åt? frågade han med ett flin på läpparna.

- Inget, sa jag och log. Jag åt upp allt och gick sedan och tog mer, jag åt minst hälften av all mat de plockat fram! Jag var sjukt hungrig. Det kändes som jag rullade fram när vi äntligen klev in i hissen som skulle ta oss till min våning.

- Hur mår du?

- Bra, sa jag och log. Jag är iallafall mätt! sa jag och han skrattade.

- Du är inte så förtjust i hawaii va?

- Skojjar du eller? Jag älskar det! skojjade jag. Han nickade menande.

- Aa visst!

- Okej, jag hatar det, fattar det inte, frukt, på PIZZA? sa jag och slog menande ut med armarna. Han skrattade och log mot mig.

- Det är jätte gott! sa han och jag skakade dramatiskt på huvudet.

- Du vet inte vad gott är! Hissen stannade på våning 5 och vi klev av. Pattie och de andra hade hoppat av vid våning 2. Jag undrade varför. Justin kanske bara gillade utsikt? Vi gick genom koridoren. Justin stannade framför hotelldörren och låste upp den. Han gjorde en menande gest in mot rummet och sa:

- Damerna först, jag skrattade och gick in.

- Gentleman? frågade jag retligt. Han skrattade och nickade. Skrattet gav mig ilningar. Jag ryste till och fortsatte in mot sovrummet, där jag lagt min väska. Jag öppnade den och drog ut min bikini, en svart. Det var den enda bikini jag igentligen trivdes med, eller trivdes kanske var att överdriva. Jag kunde ha den utan att spy. Jag kollade vilka fler bikinisar jag tagit med. En var blå, en grön och en ljusrosa. Hade jag tagit med den? Jag hatade den bikinin! Det var den obekvämaste jag hade, men inte bara det. Det var den som visade mest bar hud.

_____________________________________

FÖRLÅT FÖR SÅ LITE<3

Previously:

Jag gick långsamt mot min säng och la ner henne försiktigt. Jag la henne under täcket och la täcket försiktigt över henne. Sedan gick jag till soffan igen. Jag la mig ner och drog en filt om mig. Jag somnade efter bara några sekunder.

-

(bild)

-

SAPP PERS:

Jag slog långsamt upp ögonen. Jag blinkade några gånger innan jag kunde se klart. Jag var i ett onaturligt lyxigt rum. Till vänster om sängen jag låg i, som var onaturligt stor, fanns det ett stort fönster. Jag sträckte på mig och kollade ner på min skrynkliga outfit. Jag behövde verkligen en dusch. Jag reste mig försiktigt upp men satte mig direkt ner när det började mörkna för ögonen. När mörkret gett med sig reste jag mig upp och gick ut från sovrummet. Det kändes konstigt, annorlunda. Jag började gå mot badrummet. Jag kollade in mot vardagsrummet och vandrade med blicken över rummet. Blickan stannade tvärt när jag kom till soffan. Jag stannade till, sedan kom jag ihåg allt från gårdagen, Titanic, gråtandet. Jag slog mig själv över pannan när jag kom på det sista, när jag skulle sova. Var jag så fruktansvärt trött. Jag kom ihåg doften, och hur det kändes, tröjans tyg mot min hud. Min kind, och hans underbara doft. Precis när filmen tagit slut kände jag detta. Jag kollade tillbaka mot soffan. Justin hade lagt sig på rygg och mumlade trött något. Han hade fortfarande alla kläder på sig, samma kläder som igår. De som luktade så gott. Jag struntade i mina fantasier och fortsatte gå mot badrummet. Jag drog upp dörren och tog fram en krit-vit handduk. Jag kom sedan på att jag inte hade med mig min packning. Jag fick helt enkelt byta om till dessa kläderna igen, och sedan springa ner en våning under och hämta den, med blött-stripigt hår. Jag suckade och drog av mig de skrynkliga kläderna. Jag hoppade sedan in i duschen och tog en lång dusch. Jag lät bara vattnet rinna, jag kom på mig själv med att rodna och små fnittra när jag duschade, patetiskt. Jag gick ut från duschen och drog den vita handduken om mig. Jag öppnade underskåpet och började leta efter en hårtork. När jag hittat en tryckte jag in den i eluttaget och började föna håret. När det var klart lät jag det hänga ner för axlarna. Det hade blivit långt på sistone. Nu hängde det ner en bit över ryggen, innan var det precis nedanför axlarna. Men det var bra, jag gillade att ha det långt. Jag började byta om och gick sedan ut från toaletten. Jag gick raka vägen mot hallen och började dra på mig skorna, jag skulle ner och hämta min packning.

- Vart ska du? frågade någon. Jag ryckte till och dämpade ett skrik. Jag kollade chockat upp och mötte de förtrollande ögonen.

- Oj! Förlåt! Det var inte meningen att skrämmas, sa han med ett retsamt flin. Jag flinade tillbaka och reste mig upp ordentligt.

- Hej, det gör inget, ska bara hämta min packning, sa jag och gjorde en gest mot koridoren. Han nickade.

- Ja, juste, ska jag följa med? Eller har du mycket packning? frågade han. Jag tänkte efter, jag hade kanske inte så mycket packning med mig, men allt blev roligare om man var två!

- Du kan gärna följa med, sa jag och han sken upp.

- Då gör jag det! sa han och jag log. Han drog på sig sina skor och jag knöt klart mina. Vi gick ut från hotellrummet och mot hissarna. När de kommit upp åkte vi ner och hämtade mina saker. När vi kommit ut från min lägenhet igen frös vi båda.

- Vad kallt det var där inne! sa Justin och kollade menande på dörrarna. Jag nickade.

- Jag skulle frysa ihäl! sa jag och skrattade. Jag kände på min packning, den var iskall. Jag tog tag i Justins handled och la hans hand på väskan. Fjärilarna började flaxa oroligt omkring i magen igen, skulle det bli såhär varje gång jag nuddade Justin? Varje?

- Kall va? sa jag och kollade upp i hans ögon. Han nickade och fortsatte kolla in i ögonen. Jag bröt ögonkontakten och började gå i koridoren igen. Han följde snabbt efter.

- Hur mycket är klockan? frågade jag när vi nästan var framme vi hans hotellrum. Han tog upp sin iphone ur fickan och kollade klockan.

- Halv 9, sa han med ett snet flin. Jag fnittrade till och sa ett lätt okej.

- Vi borde nog gå ner och äta frukost nu, de väntar kanske på oss, sa han och jag nickade.

- Det gör vi, sa jag och vi gick upp mot mitt rum.

- Jag ska bara byta kläder, okej? sa jag och han nickade.

- Visst, jag väntar här. Jag drog med mig den iskalla väskan och gick in i badrummet. Jag drog snabbt upp ett par baggy jeans och en randig pösig tröja, ennu en dag fick jag gå runt i min stil! Jag drog av mig mina andra kläder sprayade på lite parfym. Sedan drog jag på mig min outfit. Jag drog fram en tofs och lutade mig ner mot golvet. Jag satte sedan upp en väldigt hög tofs. Jag drog fram ett par hårnålar och satte fast den irriterande luggen. Jag gick sedan ut med packningen och allt till Justin. Han stog där i hallen och väntade på mig, jag gick bort med packningen till sovrummet och la den där.

- Jag sover på soffan ikväll, sa jag och log mot han. Han skakade på huvudet.

- Nejdå, det gör jag, sa han och jag skrattade och skakade på huvudet.

- Jo, det ska jag göra, sa jag, och gick förbi han ut från lägenheten. Han suckade, skrattade och stängde dörren. Jag började gå mot hissarna. Det var inte förens då jag kom på att jag glömt tygskorna. Fan. Jag stannade till.

- Jag glömde skorna, sa jag ursäktande.

- Det gör inte, det gjorde jag med, sa Justin och pekade menande ned på sina fötter. Han hade sockar på sig, det hade jag med. Jag skrattade och började gå igen. Med Justin bredvid mig. Vi klev in i hissen som förde oss ner till första våningen. Justin gick före mig in i en stor matsal. Det var väldigt fint! Jag kollade mig runt och såg Kenny, Scooter och Pattie sitta och småprata vid ett bord. Justin styrde snabbt dit och jag följde efter. Det värkte i magen, jag hade ju bokstavligt talat tvingat ner hawaii-pizzan igår, så det var ju inte så konstigt. Jag la händerna för magen och svalde. Vi var framme vid bordet och Justin började tala med Scooter.

- Så vad ska jag göra idag? Jobba? Scooter skakade på huvudet.

- Taylor är ju inte här, så det finns inte så mycket att göra, sa han och kollade sedan mot mig.

- Du och Sapp kan hitta på något, åka till stranden eller något, sa han och Justin nickade glatt.

- Visst! Eller vad tycker du Sapp? Jag nickade ivrigt.

- Gärna!

______________________________________

bild1,bild2,bild3

Jag slog långsamt upp ögonen. Jag blinkade några gånger innan jag kunde se klart. Jag var i ett onaturligt lyxigt rum. Till vänster om sängen jag låg i, som var onaturligt stor, fanns det ett stort fönster. Jag sträckte på mig och kollade ner på min skrynkliga outfit. Jag behövde verkligen en dusch. Jag reste mig försiktigt upp men satte mig direkt ner när det började mörkna för ögonen. När mörkret gett med sig reste jag mig upp och gick ut från sovrummet. Det kändes konstigt, annorlunda. Jag började gå mot badrummet. Jag kollade in mot vardagsrummet och vandrade med blicken över rummet. Blickan stannade tvärt när jag kom till soffan. Jag stannade till, sedan kom jag ihåg allt från gårdagen, Titanic, gråtandet. Jag slog mig själv över pannan när jag kom på det sista, när jag skulle sova. Var jag så fruktansvärt trött. Jag kom ihåg doften, och hur det kändes, tröjans tyg mot min hud. Min kind, och hans underbara doft. Precis när filmen tagit slut kände jag detta. Jag kollade tillbaka mot soffan. Justin hade lagt sig på rygg och mumlade trött något. Han hade fortfarande alla kläder på sig, samma kläder som igår. De som luktade så gott. Jag struntade i mina fantasier och fortsatte gå mot badrummet. Jag drog upp dörren och tog fram en krit-vit handduk. Jag kom sedan på att jag inte hade med mig min packning. Jag fick helt enkelt byta om till dessa kläderna igen, och sedan springa ner en våning under och hämta den, med blött-stripigt hår. Jag suckade och drog av mig de skrynkliga kläderna. Jag hoppade sedan in i duschen och tog en lång dusch. Jag lät bara vattnet rinna, jag kom på mig själv med att rodna och små fnittra när jag duschade, patetiskt. Jag gick ut från duschen och drog den vita handduken om mig. Jag öppnade underskåpet och började leta efter en hårtork. När jag hittat en tryckte jag in den i eluttaget och började föna håret. När det var klart lät jag det hänga ner för axlarna. Det hade blivit långt på sistone. Nu hängde det ner en bit över ryggen, innan var det precis nedanför axlarna. Men det var bra, jag gillade att ha det långt. Jag började byta om och gick sedan ut från toaletten. Jag gick raka vägen mot hallen och började dra på mig skorna, jag skulle ner och hämta min packning.

- Vart ska du? frågade någon. Jag ryckte till och dämpade ett skrik. Jag kollade chockat upp och mötte de förtrollande ögonen.

- Oj! Förlåt! Det var inte meningen att skrämmas, sa han med ett retsamt flin. Jag flinade tillbaka och reste mig upp ordentligt.

- Hej, det gör inget, ska bara hämta min packning, sa jag och gjorde en gest mot koridoren. Han nickade.

- Ja, juste, ska jag följa med? Eller har du mycket packning? frågade han. Jag tänkte efter, jag hade kanske inte så mycket packning med mig, men allt blev roligare om man var två!

- Du kan gärna följa med, sa jag och han sken upp.

- Då gör jag det! sa han och jag log. Han drog på sig sina skor och jag knöt klart mina. Vi gick ut från hotellrummet och mot hissarna. När de kommit upp åkte vi ner och hämtade mina saker. När vi kommit ut från min lägenhet igen frös vi båda.

- Vad kallt det var där inne! sa Justin och kollade menande på dörrarna. Jag nickade.

- Jag skulle frysa ihäl! sa jag och skrattade. Jag kände på min packning, den var iskall. Jag tog tag i Justins handled och la hans hand på väskan. Fjärilarna började flaxa oroligt omkring i magen igen, skulle det bli såhär varje gång jag nuddade Justin? Varje?

- Kall va? sa jag och kollade upp i hans ögon. Han nickade och fortsatte kolla in i ögonen. Jag bröt ögonkontakten och började gå i koridoren igen. Han följde snabbt efter.

- Hur mycket är klockan? frågade jag när vi nästan var framme vi hans hotellrum. Han tog upp sin iphone ur fickan och kollade klockan.

- Halv 9, sa han med ett snet flin. Jag fnittrade till och sa ett lätt okej.

- Vi borde nog gå ner och äta frukost nu, de väntar kanske på oss, sa han och jag nickade.

- Det gör vi, sa jag och vi gick upp mot mitt rum.

- Jag ska bara byta kläder, okej? sa jag och han nickade.

- Visst, jag väntar här. Jag drog med mig den iskalla väskan och gick in i badrummet. Jag drog snabbt upp ett par baggy jeans och en randig pösig tröja, ennu en dag fick jag gå runt i min stil! Jag drog av mig mina andra kläder sprayade på lite parfym. Sedan drog jag på mig min outfit. Jag drog fram en tofs och lutade mig ner mot golvet. Jag satte sedan upp en väldigt hög tofs. Jag drog fram ett par hårnålar och satte fast den irriterande luggen. Jag gick sedan ut med packningen och allt till Justin. Han stog där i hallen och väntade på mig, jag gick bort med packningen till sovrummet och la den där.

- Jag sover på soffan ikväll, sa jag och log mot han. Han skakade på huvudet.

- Nejdå, det gör jag, sa han och jag skrattade och skakade på huvudet.

- Jo, det ska jag göra, sa jag, och gick förbi han ut från lägenheten. Han suckade, skrattade och stängde dörren. Jag började gå mot hissarna. Det var inte förens då jag kom på att jag glömt tygskorna. Fan. Jag stannade till.

- Jag glömde skorna, sa jag ursäktande.

- Det gör inte, det gjorde jag med, sa Justin och pekade menande ned på sina fötter. Han hade sockar på sig, det hade jag med. Jag skrattade och började gå igen. Med Justin bredvid mig. Vi klev in i hissen som förde oss ner till första våningen. Justin gick före mig in i en stor matsal. Det var väldigt fint! Jag kollade mig runt och såg Kenny, Scooter och Pattie sitta och småprata vid ett bord. Justin styrde snabbt dit och jag följde efter. Det värkte i magen, jag hade ju bokstavligt talat tvingat ner hawaii-pizzan igår, så det var ju inte så konstigt. Jag la händerna för magen och svalde. Vi var framme vid bordet och Justin började tala med Scooter.

- Så vad ska jag göra idag? Jobba? Scooter skakade på huvudet.

- Taylor är ju inte här, så det finns inte så mycket att göra, sa han och kollade sedan mot mig.

- Du och Sapp kan hitta på något, åka till stranden eller något, sa han och Justin nickade glatt.

- Visst! Eller vad tycker du Sapp? Jag nickade ivrigt.

- Gärna!

______________________________________

KOMMENTERA ANNARS KOMMER DET INTE MER<3

______________________________________________

Titanic and tears - Chapter 10

-----------------------------------------

Previously:

- Tack för godiset Justin, sa jag och log varmt.

- Det var så lite, sa han och kollade djupt in i mina ögon igen. Jag rös till, igen.

-

(bild)

-

Sapp:

Jag stängde försiktigt dörren till Tays hotellägenhet. En kall pust kom imot mig, direkt. Jag rös till. Det var iskallt i lägenheten, vad fan hade hänt? Jag smög runt i lägenheten och drog på mig en kofta när jag gick förbi sängen. Jag öppnade försiktigt dörren till toaletten. Golvet som annars var så varmt var iskallt under mina fötter. Jag bestämde mig för att borsta tänderna och sedan dra på mig de varmaste jag hade, mina mjukisbyxor. Så jag gjorde vad jag tänkt och borstade tänderna. Sedan gick jag ut från toan och drog på mig 1 av de två par mjukisarna jag hade med mig. Jag drog sedan av mig klänningen och drog på mig en t-shirt istället. Över det tog jag den tjockaste sweatern jag hade med mig. Jag drog sedan på mig ett par sockar, tunna sockar, jag hade inte några tjocka med mig. Jag damp sedan ner i sängen. Direkt när jag lagt mig började jag hacka tänder, tänderna slogs våldsamt mot varann och sände små ilningar i ryggraden. Jag kunde inte va kvar här inne. Det var för kallt, jag kommer frysa ihjäl innan solen ens hunnit gå upp. Jag reste mig raskt upp ur sängen och gick iväg mot den lilla byrån, där låg godispåsarna. Jag tog upp den och smakade ett gelé-hjärta. Det smakade perfekt. Jag älskade gelé-godis! Jag visste inte vart jag skulle ta vägen nu.

- Justin... viskade jag för mig själv. Jag kunde kanske gå till Justin? Jag kunde ju sova i en madrass ett par dar innan de fått igång värmen igen? Jag reste mig upp och gick raskt mot den lilla mini-hallen. Jag drog upp mobilen och la den i fickan på sweatern. Jag drog sedan på mig tygskorna. Tänderna hackade fortfarande våldsamt mot varann. Jag hade ett fast grepp om godiset i vänster handen och tog tag om nyckeln till lägenheten i högerhanden. Jag gick sedan snabbt ut från lägenheten och gick raskt mot hissarna. Jag klev in i den direkt när den kom och drog upp mobilen. Den var kvart i 11 på kvällen, Justin hade nog inte somnat ennu. Frågan var bara var han var. Han bodde på en våning över mig, så jag tryckte på våning 5. När den stannat och jag kunde hoppa av gick jag vidare i koridoren. Jag gav tillslut upp och åkte ner till första våning. Det fanns receptionister dygnet runt på detta lyx-hotell. Jag gick fram till hon som jobbade natt och frågade efter Justins rum. Hon gav mig nummret och jag åkte snabbt upp igen. Jag letade nervöst efter rummet en stund innan jag hittade det. Jag knackade tveksamt på. Efter ca ½ minut stack Justins huvud ut från hotellrummet. Han såg chockat på mig där jag stod och hackade tänder.

- Hej, började jag osäkert, sedan började jag babbla på, så gjorde jag när jag var nervös. Detta känns lite skumt, men kan jag typ få sova här? Någon har typ stängt av värmen i mitt rum, så jag kommer frysa ihjäl ifall jag sover där inne, bokstavligt. Jag har därimot inte frågat om de kan göra något åt det, men det kan jag göra imon om jag bara kan få sova här en natt? Justin såg först väldigt chockad ut, sedan fattade han vad jag menade och nickade hastigt.

- Visst, såklart du får, sa han och öppnade dörren på vid gavel.

- Jag kan ju sova på en madrass, sa jag och gick in. Jag trampade av mig skorna snabbt och tänderna avtog långsamt sitt ständiga hackande. SKÖNT! Det var riktigt varmt här inne, iallafall igemförelse med mitt rum. Där det var kallt som is.

- Det är inte meningen att tränga sig på, sa jag försiktigt och kollade upp i hans förtrollande ögon. Men jag tog med godis! sa jag och viftade glatt med godis påsen.

- Det gör du inte! försäkrade Justin. Sedan skrattade han.

- Har du någon bra film, så kan vi kolla på den! sa jag och skrattade. Justin gick efter mig in i vardagsrummet och jag satte mig med en duns i soffan.

- Vad gillar du för filmer? frågade Justin och kollade runt lite bland hotellets filmer. Herre gud, fanns de det också? Filmer? Jag tänkte efter lite och svarade.

- Finns ' Titanic '? frågade jag försiktigt och Justin vände sig om igen.

- Chacking! sa han och jag skrattade. Jag drog ut en film ur filmstället och höll upp den. Titanic. Jag älskar den filmen. Den var så underbar. Justin stoppade i filmen i dvd-spelaren och filmen började. Han reste sig snabbt och slängde sig ner i divandelen på soffan. Han pustade ut och jag började skratta.

- Gillar du inte Titanic? frågade jag retligt. Han skakade på huvudet och kollade sedan upp mot mig, mötte mina bruna ögon. Åh, herre gud, jag måste sluta stirra. Jag vände bort blicken och tog till något förhastat.

- Vi kan ju kolla på en skräckis imo.. Fan. Vad tänkte jag med? IMORGON? Det skulle ju inte bli något imorgon? Jag började intensivt kollade på tv:skärmen. Men vad som hände på den hade jag ingen aning om, den enda jag kunde tänka på var killen bredvid mig, som gjorde mig alldeles stel och fnittrig.

- Skräckis? Visst! Gärna! sa han och kollade mot tv:n igen. Rodnaden brände på mina kinder. Åh, gud.

Justin:

Hennes kinder färgades långsamt röda. Jag hade lust att krama om henne. Väldig lusst.

- Skräckis? Visst! Gärna! sa jag och log. Hon såg det inte. Hon var fullt fixerad på att kolla på tv:n. Hon sneglade på mig, men vände sig snabbt om när hon såg att jag såg på henne. Jag började kolla på tv:n igen. Men det var ganska svårt.

Sapp:

Tårarna rann okontrollbart ner för mina kinder. Justin hoppade närmre mig och la armarna om mig. Det började pirra i magen igen, men tårarna rann fortfaranade. Det var rätt komsiskt. Jag hade sätt denna filmen miljontals gånger! Och jag grät fortfarande lika mycket, varje gång. Det var bara så hemskt! Jag hatade det. Endå älskade jag filmen, kunde inte hjälpa det. Jag hulkade mig igen och la handen framför munnen. Justin strök mig stöttande på ryggen. Jag fortsatte paralyserat kolla på filmen. Justin tog upp något och sedan pausades filmen. Jag kollade halvt-anklagande på honom. Jag såg säkert helt förstörd ut. Röda ögon, ruffsigt hår.

- Sätt.. på... sa jag tyst och fler tårar rann ner för mina kinder. Justin nickade och satte på filmen igen. Vi var vid scenen när Rose låg på flotten, och pratade med Jack, även fast han redan var död. Det var här jag alltid grät mest.

JUSTIN:

Sapphire grät hejdlöst, jag visste inte vad jag skulle göra. Jag flyttade mig lite närmre henne och armarna om henne. I en pirrande kram. Jag strök henne sedan lugnt över ryggen. Jag sträckte mig efter kontrollen och pausade filmen. Hon kollade anklagande på mig och sa tyst.

- Sätt.. På.. Jag nickade stumt och satt motvilligt på. Jag struntade i att kolla på resten av filmen. Jag kollade bara på Sapp. När filmen precis tagit slut lutade hon sig, antagligen utan att tänka på det ner mot min axel. Hennes ögonlock blev tyngre och tyngre, efter ca 1 minut hade hon somnat. Jag flyttade henne försiktigt från min axel och reste mig upp. Jag la försiktigt vänster armen under hennes knäväck och höger armen vid hennes rygg. Sedan lyfte jag upp henne. Jag gick långsamt mot min säng och la ner henne försiktigt. Jag la henne under täcket och la täcket försiktigt över henne. Sedan gick jag till soffan igen. Jag la mig ner och drog en filt om mig. Jag somnade efter bara några sekunder.

________________________________________

Previously:

- Tack för godiset Justin, sa jag och log varmt.

- Det var så lite, sa han och kollade djupt in i mina ögon igen. Jag rös till, igen.

bild1,bild2,bild3,bild4,bild5,bild6

Sapp:

Jag stängde försiktigt dörren till Tays hotellägenhet. En kall pust kom imot mig, direkt. Jag rös till. Det var iskallt i lägenheten, vad fan hade hänt? Jag smög runt i lägenheten och drog på mig en kofta när jag gick förbi sängen. Jag öppnade försiktigt dörren till toaletten. Golvet som annars var så varmt var iskallt under mina fötter. Jag bestämde mig för att borsta tänderna och sedan dra på mig de varmaste jag hade, mina mjukisbyxor. Så jag gjorde vad jag tänkt och borstade tänderna. Sedan gick jag ut från toan och drog på mig 1 av de två par mjukisarna jag hade med mig. Jag drog sedan av mig klänningen och drog på mig en t-shirt istället. Över det tog jag den tjockaste sweatern jag hade med mig. Jag drog sedan på mig ett par sockar, tunna sockar, jag hade inte några tjocka med mig. Jag damp sedan ner i sängen. Direkt när jag lagt mig började jag hacka tänder, tänderna slogs våldsamt mot varann och sände små ilningar i ryggraden. Jag kunde inte va kvar här inne. Det var för kallt, jag kommer frysa ihjäl innan solen ens hunnit gå upp. Jag reste mig raskt upp ur sängen och gick iväg mot den lilla byrån, där låg godispåsarna. Jag tog upp den och smakade ett gelé-hjärta. Det smakade perfekt. Jag älskade gelé-godis! Jag visste inte vart jag skulle ta vägen nu.

- Justin... viskade jag för mig själv. Jag kunde kanske gå till Justin? Jag kunde ju sova i en madrass ett par dar innan de fått igång värmen igen? Jag reste mig upp och gick raskt mot den lilla mini-hallen. Jag drog upp mobilen och la den i fickan på sweatern. Jag drog sedan på mig tygskorna. Tänderna hackade fortfarande våldsamt mot varann. Jag hade ett fast grepp om godiset i vänster handen och tog tag om nyckeln till lägenheten i högerhanden. Jag gick sedan snabbt ut från lägenheten och gick raskt mot hissarna. Jag klev in i den direkt när den kom och drog upp mobilen. Den var kvart i 11 på kvällen, Justin hade nog inte somnat ennu. Frågan var bara var han var. Han bodde på en våning över mig, så jag tryckte på våning 5. När den stannat och jag kunde hoppa av gick jag vidare i koridoren. Jag gav tillslut upp och åkte ner till första våning. Det fanns receptionister dygnet runt på detta lyx-hotell. Jag gick fram till hon som jobbade natt och frågade efter Justins rum. Hon gav mig nummret och jag åkte snabbt upp igen. Jag letade nervöst efter rummet en stund innan jag hittade det. Jag knackade tveksamt på. Efter ca ½ minut stack Justins huvud ut från hotellrummet. Han såg chockat på mig där jag stod och hackade tänder.

- Hej, började jag osäkert, sedan började jag babbla på, så gjorde jag när jag var nervös. Detta känns lite skumt, men kan jag typ få sova här? Någon har typ stängt av värmen i mitt rum, så jag kommer frysa ihjäl ifall jag sover där inne, bokstavligt. Jag har därimot inte frågat om de kan göra något åt det, men det kan jag göra imon om jag bara kan få sova här en natt? Justin såg först väldigt chockad ut, sedan fattade han vad jag menade och nickade hastigt.

- Visst, såklart du får, sa han och öppnade dörren på vid gavel.

- Jag kan ju sova på en madrass, sa jag och gick in. Jag trampade av mig skorna snabbt och tänderna avtog långsamt sitt ständiga hackande. SKÖNT! Det var riktigt varmt här inne, iallafall igemförelse med mitt rum. Där det var kallt som is.

- Det är inte meningen att tränga sig på, sa jag försiktigt och kollade upp i hans förtrollande ögon. Men jag tog med godis! sa jag och viftade glatt med godis påsen.

- Det gör du inte! försäkrade Justin. Sedan skrattade han.

- Har du någon bra film, så kan vi kolla på den! sa jag och skrattade. Justin gick efter mig in i vardagsrummet och jag satte mig med en duns i soffan.

- Vad gillar du för filmer? frågade Justin och kollade runt lite bland hotellets filmer. Herre gud, fanns de det också? Filmer? Jag tänkte efter lite och svarade.

- Finns ' Titanic '? frågade jag försiktigt och Justin vände sig om igen.

- Chacking! sa han och jag skrattade. Jag drog ut en film ur filmstället och höll upp den. Titanic. Jag älskar den filmen. Den var så underbar. Justin stoppade i filmen i dvd-spelaren och filmen började. Han reste sig snabbt och slängde sig ner i divandelen på soffan. Han pustade ut och jag började skratta.

- Gillar du inte Titanic? frågade jag retligt. Han skakade på huvudet och kollade sedan upp mot mig, mötte mina bruna ögon. Åh, herre gud, jag måste sluta stirra. Jag vände bort blicken och tog till något förhastat.

- Vi kan ju kolla på en skräckis imo.. Fan. Vad tänkte jag med? IMORGON? Det skulle ju inte bli något imorgon? Jag började intensivt kollade på tv:skärmen. Men vad som hände på den hade jag ingen aning om, den enda jag kunde tänka på var killen bredvid mig, som gjorde mig alldeles stel och fnittrig.

- Skräckis? Visst! Gärna! sa han och kollade mot tv:n igen. Rodnaden brände på mina kinder. Åh, gud.

Justin:

Hennes kinder färgades långsamt röda. Jag hade lust att krama om henne. Väldig lusst.

- Skräckis? Visst! Gärna! sa jag och log. Hon såg det inte. Hon var fullt fixerad på att kolla på tv:n. Hon sneglade på mig, men vände sig snabbt om när hon såg att jag såg på henne. Jag började kolla på tv:n igen. Men det var ganska svårt.

Sapp:

Tårarna rann okontrollbart ner för mina kinder. Justin hoppade närmre mig och la armarna om mig. Det började pirra i magen igen, men tårarna rann fortfaranade. Det var rätt komsiskt. Jag hade sätt denna filmen miljontals gånger! Och jag grät fortfarande lika mycket, varje gång. Det var bara så hemskt! Jag hatade det. Endå älskade jag filmen, kunde inte hjälpa det. Jag hulkade mig igen och la handen framför munnen. Justin strök mig stöttande på ryggen. Jag fortsatte paralyserat kolla på filmen. Justin tog upp något och sedan pausades filmen. Jag kollade halvt-anklagande på honom. Jag såg säkert helt förstörd ut. Röda ögon, ruffsigt hår.

- Sätt.. på... sa jag tyst och fler tårar rann ner för mina kinder. Justin nickade och satte på filmen igen. Vi var vid scenen när Rose låg på flotten, och pratade med Jack, även fast han redan var död. Det var här jag alltid grät mest.

JUSTIN:

Sapphire grät hejdlöst, jag visste inte vad jag skulle göra. Jag flyttade mig lite närmre henne och armarna om henne. I en pirrande kram. Jag strök henne sedan lugnt över ryggen. Jag sträckte mig efter kontrollen och pausade filmen. Hon kollade anklagande på mig och sa tyst.

- Sätt.. På.. Jag nickade stumt och satt motvilligt på. Jag struntade i att kolla på resten av filmen. Jag kollade bara på Sapp. När filmen precis tagit slut lutade hon sig, antagligen utan att tänka på det ner mot min axel. Hennes ögonlock blev tyngre och tyngre, efter ca 1 minut hade hon somnat. Jag flyttade henne försiktigt från min axel och reste mig upp. Jag la försiktigt vänster armen under hennes knäväck och höger armen vid hennes rygg. Sedan lyfte jag upp henne. Jag gick långsamt mot min säng och la ner henne försiktigt. Jag la henne under täcket och la täcket försiktigt över henne. Sedan gick jag till soffan igen. Jag la mig ner och drog en filt om mig. Jag somnade efter bara några sekunder.

________________________________________

KOMMENTERA!

________________________________________

Pattie Mallette, jelly candy and misunderstandings - Chapter 9

-----------------------------------------

Previously:

Han satte först Sapp i sin egna bil men ångrade sig i sista stund. Han satte Sapp istället i bilen jag skulle åka i. Kennys bil, mega bil.

-

(bild)

-

Sapps perspe:

Jag slängde mig ner i sätet bredvid Justin. Han kollade lite diskret på mig innan han kollade in i sätet framförs rygg. Jag vände mig hastigt mot honom.

- Är det en stor resturang? flög ur mig. Han vände sig om och skrattade lite mot mig. Jag flinade tillbaka.

- Jag vet inte, jag känner inte igen namnet, men jag kan ha varit där innan, sa han och log ett snett leende. Herre gud. Jag kunde nästan inte slita blicken från honom. Han kollade mig så djupt in i ögonen. Jag blev helt knäsvag.

- Ehhm... sa jag och kollade sedan bort, okej. Han log, jag sneglade fortfarande på honom.

När vi 15 minuter senare gick av bilen lutade han sig mot mig och viskade i mitt öra:

- Det är en stor resturang. Jag började fnittra men höll snabbt tyst då jag hörde han skrattade lite i mitt öra.

- Okej, viskade jag tillbaka. HAn hade fortfarande ansiktet vid mitt öra och jag kunde inte förmå mig att röra mig framåt, det gick bara inte.

- Kommer ni eller? frågade Scooter och kollade bak mot oss. En kort kvinna gick framför honom, hon vände sig om och kallade Scooter till sig. Hon viskade något i hans öra och små log efter det. Scooter såg sådär nöjd ut men gick sedan in mot resturangen. Kenny slöt upp bakom oss. Justin ställde sig normalt upp och la en hand på min rygg.

- Ska vi gå in? frågade han och jag nickade lite tafatt. Handen brände mot min nästan kala hud. Fingrarna brände igenom tyget. Han började gå framåt och jag följde efter honom. När vi väl var inne i resturangen drog han ut stolen för mig, så att jag kunde sätta mig ner. Jag log ett snett leende mot honom innan jag satte mig ner. Han satte sig mittimot mig. Med ett leende. Den korta kvinnan satt på Justins vänstra sida och betraktade han från topp till tå. Jag tog förgivet att det var hennes mamma. Han kollade mot mig och log varmt. Jag var tvungen att le tillbaka. Han räkte fram handen mot mig, jag tog den och skakade den försiktigt.

- Pattie Malette, Justins mamma, sa hon vänligt.

- Sapphire Pierce, sa jag och log vänligt.

- Trevligt att träffas, sa hon och log varmt, hon kollade sedan mot Justin och log lika varmt. Han himlade med ögonen och skakade lite på huvudet.

- Tack desamma, sa jag. Samtalet dog ut några minuter senare när mannen som skulle ta beställningen kom ut. Han skakade lite och såg allmänt rädd ut.

- Vad.. Vill.. Du ha att äta? sa han halv skakigt till Justin. Justin mumlade lite för sig själv innan han sa vad han skulle ha. När mannen frågade mig vad jag ville ha var han inte lika skakig, det var för Justin kändisskap. Det borde jag ha förståt för länge sedan! Såklart! Problemet var att jag inte såg Justin som någon bra-betald kändis. Jag såg han mer som en vän, som jag förvisso inte känt mer än några få timmar. Men de kändes som en evighet. Påtal om att vi bara känt varann i några få timmar kunde jag inte heller fatta att jag börjat få känslor för honom, och pirrningar i hela kroppen när han kom nära. Jag fattade det inte.

- Sapp? Vad ville du ha? Justin väkte mig från mina fantasier, jag så ny-vaket på honom och rynkade pannan.

- Va?

- Vad ville du ha? Jag kollade upp mot mannen som skulle ta beställningarna, han hade en bred rynka mellan ögonbrynen och såg inte alls glad ut. Jag pekade lite tafatt på Justin och sa:

- Samma, han nickade och gick vidare till nästa, som var någon som inte jag kunde namnet på, som förövrigt satt bredvid mig. När mannen gått med beställningarna slog jag mig irriterat på pannan.

- Hur länge satt jag i koma? skojjade jag med Justin. Han skrattade.

- Några minuter, ca 2, kanske? sa han och log mot mig. Det började pirra i kroppen igen.

- Gud va pinsamt! sa jag och vi båda skrattade. Efter återligen 10 minuter, då jag och Justin blandannat pratat om väder, kom maten. Jag hade ingen aning om vad jag beställt. Jag visste inte ens på vilken resturang vi var. Jag kollade mig runt i resturangen. En pizzeria. Den var väldigt stor, som Justin sagt. Jag suckade högt när jag kollade ner på pizzan. Det vände sig i magen.

- Gillar du Hawaii? frågade jag. Justin nickade samtidigt som han tog sin första tugga.

- Inte du? frågade han skrattandes. Jag skakade på huvudet.

- Har aldrig fattat det, frukt PÅ PIZZA? utbrast jag, han skrattade. Jag pillade så gott jag kunde bort ananas-bitarna och åt så mycket jag kunde, som blev en knappt en halv.

- Duuu.. sa jag när vi var påväg ut från resturangen. Justin nickade.

- Ja..?

- Kan vi åka inom någon godis affär på vägen hem?

- Va?

- Godis a-f-f-ä-r, stavade jag. Han skrattade.

- Visst. Jag tänkte på pengarna i köket.

- Fan, kan vi göra det imon istället? Glömde pengarna hemma, sa jag och kollade på honom med ett snett leende.

- Jag betalar, sa han och log tillbaka, fjärilarna blev förtjusta igen. De flög runt i magen på mig igen.

- Nej, det behövs inte, sa jag och log.

- Jag gör det, punkt. sa han och log, jag log tillbaka och skrattade, jag kollade ner i marken och rodnaden spreds på mina kinder.

- Okej, sa jag och följde med Justin ut ur resturangen.

-

- Vi kommer lite senare tillbaka till hotellet, okej? sa Justin till sin mamma, Pattie. Hon log och lutade sig mot honom. Justin började gå mot bilen. Jag följde efter honom in i bilen. Kenny körde. Vi körde raka vägen till en godis affär. De skulle precis stänga, de fattade efter ca 1 minut att det var Justin Bieber som ville att de skulle ha öppet, de gick såklart med på det, mot en autograf och några fotton. Justin gjorde det medan jag valde godis, jag gick raka vägen till paradiset. GELÉ GODISET! Jag valde lite och vägde sedan det. Det var lagom. Jag gick mot Justin igen. Han stog och pratade med butikägarna, de såg ovanligt glada ut. De pratade ju med Justin Bieber. Jag skrattade lite åt mina funderingar innan jag gick imot honom. Jag ställde mig bredvid honom och log mot butikägarna. De log tillbaka och kollade sedan på Justin igen.

- Din tjej? Justin kollade halv-chockat på honom innan han skakade lugnt på huvudet.

- Ne, sa han och kollade ner i marken. Rodnaden började spridas på mina kinder precis när den började spridas på hans.

- Det tror jag säkert, ta dessa, sa han och höll fram en påse geléhjärtan. Jag tog imot de och tackade. Justin betalade snabbt och gick snabbt ut sedan. Jag gick långsamt ut. Rodnade stannade ovanligt längde på mina kinder. Herre gud, va pinsamt! Samtidigt som jag tänkte det började jag fnittra. För fullt. Jag höll upp geléhjärtana i min vänster hand och fnittrade ennu mer. Jag sprang fram till Justin och la högerhanden på hans arm.

- Tack för godiset Justin, sa jag och log varmt.

- Det var så lite, sa han och kollade djupt in i mina ögon igen. Jag rös till, igen.

_____________________________________________

Previously:

Han satte först Sapp i sin egna bil men ångrade sig i sista stund. Han satte Sapp istället i bilen jag skulle åka i. Kennys bil, mega bil.

bild1,bild2,bild3,bild4

Jag slängde mig ner i sätet bredvid Justin. Han kollade lite diskret på mig innan han kollade in i sätet framförs rygg. Jag vände mig hastigt mot honom.

- Är det en stor resturang? flög ur mig. Han vände sig om och skrattade lite mot mig. Jag flinade tillbaka.

- Jag vet inte, jag känner inte igen namnet, men jag kan ha varit där innan, sa han och log ett snett leende. Herre gud. Jag kunde nästan inte slita blicken från honom. Han kollade mig så djupt in i ögonen. Jag blev helt knäsvag.

- Ehhm... sa jag och kollade sedan bort, okej. Han log, jag sneglade fortfarande på honom.

När vi 15 minuter senare gick av bilen lutade han sig mot mig och viskade i mitt öra:

- Det är en stor resturang. Jag började fnittra men höll snabbt tyst då jag hörde han skrattade lite i mitt öra.

- Okej, viskade jag tillbaka. HAn hade fortfarande ansiktet vid mitt öra och jag kunde inte förmå mig att röra mig framåt, det gick bara inte.

- Kommer ni eller? frågade Scooter och kollade bak mot oss. En kort kvinna gick framför honom, hon vände sig om och kallade Scooter till sig. Hon viskade något i hans öra och små log efter det. Scooter såg sådär nöjd ut men gick sedan in mot resturangen. Kenny slöt upp bakom oss. Justin ställde sig normalt upp och la en hand på min rygg.

- Ska vi gå in? frågade han och jag nickade lite tafatt. Handen brände mot min nästan kala hud. Fingrarna brände igenom tyget. Han började gå framåt och jag följde efter honom. När vi väl var inne i resturangen drog han ut stolen för mig, så att jag kunde sätta mig ner. Jag log ett snett leende mot honom innan jag satte mig ner. Han satte sig mittimot mig. Med ett leende. Den korta kvinnan satt på Justins vänstra sida och betraktade han från topp till tå. Jag tog förgivet att det var hennes mamma. Han kollade mot mig och log varmt. Jag var tvungen att le tillbaka. Han räkte fram handen mot mig, jag tog den och skakade den försiktigt.

- Pattie Malette, Justins mamma, sa hon vänligt.

- Sapphire Pierce, sa jag och log vänligt.

- Trevligt att träffas, sa hon och log varmt, hon kollade sedan mot Justin och log lika varmt. Han himlade med ögonen och skakade lite på huvudet.

- Tack desamma, sa jag. Samtalet dog ut några minuter senare när mannen som skulle ta beställningen kom ut. Han skakade lite och såg allmänt rädd ut.

- Vad.. Vill.. Du ha att äta? sa han halv skakigt till Justin. Justin mumlade lite för sig själv innan han sa vad han skulle ha. När mannen frågade mig vad jag ville ha var han inte lika skakig, det var för Justin kändisskap. Det borde jag ha förståt för länge sedan! Såklart! Problemet var att jag inte såg Justin som någon bra-betald kändis. Jag såg han mer som en vän, som jag förvisso inte känt mer än några få timmar. Men de kändes som en evighet. Påtal om att vi bara känt varann i några få timmar kunde jag inte heller fatta att jag börjat få känslor för honom, och pirrningar i hela kroppen när han kom nära. Jag fattade det inte.

- Sapp? Vad ville du ha? Justin väkte mig från mina fantasier, jag så ny-vaket på honom och rynkade pannan.

- Va?

- Vad ville du ha? Jag kollade upp mot mannen som skulle ta beställningarna, han hade en bred rynka mellan ögonbrynen och såg inte alls glad ut. Jag pekade lite tafatt på Justin och sa:

- Samma, han nickade och gick vidare till nästa, som var någon som inte jag kunde namnet på, som förövrigt satt bredvid mig. När mannen gått med beställningarna slog jag mig irriterat på pannan.

- Hur länge satt jag i koma? skojjade jag med Justin. Han skrattade.

- Några minuter, ca 2, kanske? sa han och log mot mig. Det började pirra i kroppen igen.

- Gud va pinsamt! sa jag och vi båda skrattade. Efter återligen 10 minuter, då jag och Justin blandannat pratat om väder, kom maten. Jag hade ingen aning om vad jag beställt. Jag visste inte ens på vilken resturang vi var. Jag kollade mig runt i resturangen. En pizzeria. Den var väldigt stor, som Justin sagt. Jag suckade högt när jag kollade ner på pizzan. Det vände sig i magen.

- Gillar du Hawaii? frågade jag. Justin nickade samtidigt som han tog sin första tugga.

- Inte du? frågade han skrattandes. Jag skakade på huvudet.

- Har aldrig fattat det, frukt PÅ PIZZA? utbrast jag, han skrattade. Jag pillade så gott jag kunde bort ananas-bitarna och åt så mycket jag kunde, som blev en knappt en halv.

- Duuu.. sa jag när vi var påväg ut från resturangen. Justin nickade.

- Ja..?

- Kan vi åka inom någon godis affär på vägen hem?

- Va?

- Godis a-f-f-ä-r, stavade jag. Han skrattade.

- Visst. Jag tänkte på pengarna i köket.

- Fan, kan vi göra det imon istället? Glömde pengarna hemma, sa jag och kollade på honom med ett snett leende.

- Jag betalar, sa han och log tillbaka, fjärilarna blev förtjusta igen. De flög runt i magen på mig igen.

- Nej, det behövs inte, sa jag och log.

- Jag gör det, punkt. sa han och log, jag log tillbaka och skrattade, jag kollade ner i marken och rodnaden spreds på mina kinder.

- Okej, sa jag och följde med Justin ut ur resturangen.

-

- Vi kommer lite senare tillbaka till hotellet, okej? sa Justin till sin mamma, Pattie. Hon log och lutade sig mot honom. Justin började gå mot bilen. Jag följde efter honom in i bilen. Kenny körde. Vi körde raka vägen till en godis affär. De skulle precis stänga, de fattade efter ca 1 minut att det var Justin Bieber som ville att de skulle ha öppet, de gick såklart med på det, mot en autograf och några fotton. Justin gjorde det medan jag valde godis, jag gick raka vägen till paradiset. GELÉ GODISET! Jag valde lite och vägde sedan det. Det var lagom. Jag gick mot Justin igen. Han stog och pratade med butikägarna, de såg ovanligt glada ut. De pratade ju med Justin Bieber. Jag skrattade lite åt mina funderingar innan jag gick imot honom. Jag ställde mig bredvid honom och log mot butikägarna. De log tillbaka och kollade sedan på Justin igen.

- Din tjej? Justin kollade halv-chockat på honom innan han skakade lugnt på huvudet.

- Ne, sa han och kollade ner i marken. Rodnaden började spridas på mina kinder precis när den började spridas på hans.

- Det tror jag säkert, ta dessa, sa han och höll fram en påse geléhjärtan. Jag tog imot de och tackade. Justin betalade snabbt och gick snabbt ut sedan. Jag gick långsamt ut. Rodnade stannade ovanligt längde på mina kinder. Herre gud, va pinsamt! Samtidigt som jag tänkte det började jag fnittra. För fullt. Jag höll upp geléhjärtana i min vänster hand och fnittrade ennu mer. Jag sprang fram till Justin och la högerhanden på hans arm.

- Tack för godiset Justin, sa jag och log varmt.

- Det var så lite, sa han och kollade djupt in i mina ögon igen. Jag rös till, igen.

_____________________________________________

KOMMENTERA FÖR MER!