Chapter 50 – You don't want to sit next to me?
PREVIOSLY:
Justin:
Den lilla lådan brände i min ficka. Först hade jag glömt den, men när jag väl kom på att den var där hade den bränt rätt riält.
- Sapp. Hon hade vänt sig och kollade ut från balkongen. Jag stog bakom henne, tät mot hennes rygg.
- Mmm.. mumlade jag.
- Jag har en sak till dig, hon kollade upp mot mig. Några tårar rann nerför hennes kinder. Det högg till inuti.
- Sluta gråta. Viskade jag. Hon nickade.
- Jag ska.
- Vill du ha det? Jag böt samtalsämne.
BILD
JUSTIN
Sapp nickade och kollade djupt in i mina ögon. Jag drog upp den lilla asken. Sapps ansiktsuttryck ändrades från nyfiket till överraskat. Jag öppnade den lilla asken och Sapp rynkade pannan.
- Jag är för ung för att…
- Det är ingen förlovningsring. Viskade jag och la min lediga hand på hennes. Hon kollade halvt chockat upp i mina ögon. Sedan ner på ringen. Han lutade sig fram och kollade närmre på den.
SAPP
Tårarna hade slutat rinna ner för kinderna. Äntligen. Jag kollade närmre på ringen. Den var av silver. En mellan stor ring satt i mitten på den. Jag drog ett djupt andetag när jag såg vad de stog på den. Och sedan lekte ett leende på mina läppar. På vänster sidan av ringen stog det ’ Bieber’s ’ och på högersidan av den stog det ’ Girl ’. Jag kollade upp på Justin och han log stort.
- Gillar du den?
- Nej, jag älskar den. Jag drog upp handen och lät Justin trä på den på min högerhand. När han trät på den lutade han sig fram och viskade.
- Vi ska inte gifta oss, än.
-
Justin gick före mig mot planet hem. Han skrev några autografer på vägen. Jag kände mig rätt i vägen där bakom. Obekväm. När vi äntligen kommit in på flygplatsen kom verkligheten ifatt mig igen. Min mamma var död. Hon var verkligen död. Jag hade pratat med pappa också, han hade gråtit så att man hörde att han skakade. Han sa att vi skulle prata mer när jag kom fram. Jag kände mig ensam igen, ensam i mig själv. Ensam i Sapphire Pierce. Jag höjde vänsterhanden och fingrade på mitt högra ringfinger. Ringen passade perfekt. Jag gjorde det för att inte känna ensamheten. En annan medicin var Justin. Jag var nära han i princip hela tiden. Bakom, framför. Jag kände mig som en stalker, men när ensamheten kom krypande var det riktigt skönt att ha honom här. För att inte känna ensamheten ännu en gång började jag gå lite snabbare och gick upp till Justins sida. Han kollade ner mot mig och log stort. Ett bländade leende. Med perfekt radade blänkande vita tänder. Han la sin hand mot min svank och flyttade den sedan långsamt mot midjan. Jag kunde känna fansens avundsjuka blickar mot Justins hand. Eller mot min kropp, de var ju därför de var avundsjuka. För att Justin rörde mig. Jag klandrade de inte. Jag förstod de, till 100. Jag hoppades bara att allt kunde vara vanligt, att Justin bara var en vanlig kille. Ibland önskade jag det. Men då hade jag inte träffat honom. Och jag kunde inte vara så självisk att jag önskade att han inte var känd. Att jag fick ha han helt för mig själv. Det fick jag bara inte.
- Du får ju kolla var du går, Sapp! Justin flinade stort mot mig. Ett retligt leende. Han hade ett fast tag om min arm. Jag hade varit riktigt ofokuserad på väg upp för trappan in mot flyget.
- Oj, Justin lutade sig ner mot mig och kysste mig mjukt på kinden. Jag hörde kamerornas blixtrar smattra ännu högra och med mindre mellanrum. Jag fnissade till lite och klev upp för det sista trappsteget upp till Justins privatplan. Killen hade allt. Ett privat jetplan. Tänk så skulle jag ha det? Det skulle vara fruktansvärt coolt. Men jag var inte så känd. Och skulle aldrig bli. När vi kommit in i planet kollade jag mig runt lite, jag tappade bokstavligen hakan. Hur hade killen råd?
- Justin hur har du råd med detta? Jag drog med handen över de elfenbensvita sätena. Planet var inrett i ljusa färger. Vit mest, även lite ljus turkos. Några färgklickar fanns dock här och där. En rund gul duk var som exempel placerad på ett av borden. En annan duk var grön. Det fanns urlyxiga säkerhetsbälten i sätena också. De var dock svarta.
- Jag vet inte, skrattade Justin och ryckte på axlarna. Han slängde sig sedan ner i ett av de bekväma sätena och slog med händerna på sina knän. Jag fnissade till och gick fram till honom. Jag satte mig sedan mjukt ner i hans knä. Han drog mitt huvud närmre sitt och kysste mig ömt. Jag besvarade kyssen och ville bara ha mer och mer. När den förvandlats till smärre grovhångel började någon prata i en högtalare, något som fick både jag och Justin att hoppa till. Och släppa varandra.
- Så nu ska vi snart lyfta, så ni kan vara snälla att släppa varandra nu, hehe. Ni kan sedan knäppa på er bältena och förbereda er på att lyfta! Ha en trevlig resa! Hehe. Jag skrattade när han sa det sista. Justin flinade också och kysste mig sedan en sista gång innan han släppte mig så att jag kunde kravla mig mot sätet framför. När jag satt mig tillrätta kollade jag upp och mötte Justins ledsna blick.
- Vill du inte sitta jämte mig? Jag fnissade till och knäppte loss mig innan jag flyttade till sätet bredvid Justin istället.
Den lilla lådan brände i min ficka. Först hade jag glömt den, men när jag väl kom på att den var där hade den bränt rätt riält.
- Sapp. Hon hade vänt sig och kollade ut från balkongen. Jag stog bakom henne, tät mot hennes rygg.
- Mmm.. mumlade jag.
- Jag har en sak till dig, hon kollade upp mot mig. Några tårar rann nerför hennes kinder. Det högg till inuti.
- Sluta gråta. Viskade jag. Hon nickade.
- Jag ska.
- Vill du ha det? Jag böt samtalsämne.
Sapp nickade och kollade djupt in i mina ögon. Jag drog upp den lilla asken. Sapps ansiktsuttryck ändrades från nyfiket till överraskat. Jag öppnade den lilla asken och Sapp rynkade pannan.
- Jag är för ung för att…
- Det är ingen förlovningsring. Viskade jag och la min lediga hand på hennes. Hon kollade halvt chockat upp i mina ögon. Sedan ner på ringen. Han lutade sig fram och kollade närmre på den.
Tårarna hade slutat rinna ner för kinderna. Äntligen. Jag kollade närmre på ringen. Den var av silver. En mellan stor ring satt i mitten på den. Jag drog ett djupt andetag när jag såg vad de stog på den. Och sedan lekte ett leende på mina läppar. På vänster sidan av ringen stog det ’ Bieber’s ’ och på högersidan av den stog det ’ Girl ’. Jag kollade upp på Justin och han log stort.
- Gillar du den?
- Nej, jag älskar den. Jag drog upp handen och lät Justin trä på den på min högerhand. När han trät på den lutade han sig fram och viskade.
- Vi ska inte gifta oss, än.
-
Justin gick före mig mot planet hem. Han skrev några autografer på vägen. Jag kände mig rätt i vägen där bakom. Obekväm. När vi äntligen kommit in på flygplatsen kom verkligheten ifatt mig igen. Min mamma var död. Hon var verkligen död. Jag hade pratat med pappa också, han hade gråtit så att man hörde att han skakade. Han sa att vi skulle prata mer när jag kom fram. Jag kände mig ensam igen, ensam i mig själv. Ensam i Sapphire Pierce. Jag höjde vänsterhanden och fingrade på mitt högra ringfinger. Ringen passade perfekt. Jag gjorde det för att inte känna ensamheten. En annan medicin var Justin. Jag var nära han i princip hela tiden. Bakom, framför. Jag kände mig som en stalker, men när ensamheten kom krypande var det riktigt skönt att ha honom här. För att inte känna ensamheten ännu en gång började jag gå lite snabbare och gick upp till Justins sida. Han kollade ner mot mig och log stort. Ett bländade leende. Med perfekt radade blänkande vita tänder. Han la sin hand mot min svank och flyttade den sedan långsamt mot midjan. Jag kunde känna fansens avundsjuka blickar mot Justins hand. Eller mot min kropp, de var ju därför de var avundsjuka. För att Justin rörde mig. Jag klandrade de inte. Jag förstod de, till 100. Jag hoppades bara att allt kunde vara vanligt, att Justin bara var en vanlig kille. Ibland önskade jag det. Men då hade jag inte träffat honom. Och jag kunde inte vara så självisk att jag önskade att han inte var känd. Att jag fick ha han helt för mig själv. Det fick jag bara inte.
- Du får ju kolla var du går, Sapp! Justin flinade stort mot mig. Ett retligt leende. Han hade ett fast tag om min arm. Jag hade varit riktigt ofokuserad på väg upp för trappan in mot flyget.
- Oj, Justin lutade sig ner mot mig och kysste mig mjukt på kinden. Jag hörde kamerornas blixtrar smattra ännu högra och med mindre mellanrum. Jag fnissade till lite och klev upp för det sista trappsteget upp till Justins privatplan. Killen hade allt. Ett privat jetplan. Tänk så skulle jag ha det? Det skulle vara fruktansvärt coolt. Men jag var inte så känd. Och skulle aldrig bli. När vi kommit in i planet kollade jag mig runt lite, jag tappade bokstavligen hakan. Hur hade killen råd?
- Justin hur har du råd med detta? Jag drog med handen över de elfenbensvita sätena. Planet var inrett i ljusa färger. Vit mest, även lite ljus turkos. Några färgklickar fanns dock här och där. En rund gul duk var som exempel placerad på ett av borden. En annan duk var grön. Det fanns urlyxiga säkerhetsbälten i sätena också. De var dock svarta.
- Jag vet inte, skrattade Justin och ryckte på axlarna. Han slängde sig sedan ner i ett av de bekväma sätena och slog med händerna på sina knän. Jag fnissade till och gick fram till honom. Jag satte mig sedan mjukt ner i hans knä. Han drog mitt huvud närmre sitt och kysste mig ömt. Jag besvarade kyssen och ville bara ha mer och mer. När den förvandlats till smärre grovhångel började någon prata i en högtalare, något som fick både jag och Justin att hoppa till. Och släppa varandra.
- Så nu ska vi snart lyfta, så ni kan vara snälla att släppa varandra nu, hehe. Ni kan sedan knäppa på er bältena och förbereda er på att lyfta! Ha en trevlig resa! Hehe. Jag skrattade när han sa det sista. Justin flinade också och kysste mig sedan en sista gång innan han släppte mig så att jag kunde kravla mig mot sätet framför. När jag satt mig tillrätta kollade jag upp och mötte Justins ledsna blick.
- Vill du inte sitta jämte mig? Jag fnissade till och knäppte loss mig innan jag flyttade till sätet bredvid Justin istället.
______________________________________________________________________________________________
Jag är ledsen för så sjukt dålig uppdatering ;'(<3 Ska försöka bättra mig, kommer dock bli jobbigt imorgon, och hela denna veckan, vi har tusen läxor ;'(((<3<3
KOMMENTERA
Chapter 49 – Coming home
PREVIOSLY:
- Du ska inte komma till skada. Ingen kommer någonsin få komma nära dig. Inte så länge jag lever, aldrig. Jag älskar dig Sapphire Pierce. Jag böjde mig ner och kysste henne mjukt på kinden. Sedan reste jag mig upp och gick ut från hotellägenheten. Jag låste noga om mig. Sedan drog jag upp mobilen och skickade iväg ett sms till Sapp. Ifall hon vaknade innan jag kommit tillbaka.
’Jag är hemma innan du vaknar, älskar dig ’ Sedan skrev jag ett kort sms till Scooter. Två små ord.
- Du ska inte komma till skada. Ingen kommer någonsin få komma nära dig. Inte så länge jag lever, aldrig. Jag älskar dig Sapphire Pierce. Jag böjde mig ner och kysste henne mjukt på kinden. Sedan reste jag mig upp och gick ut från hotellägenheten. Jag låste noga om mig. Sedan drog jag upp mobilen och skickade iväg ett sms till Sapp. Ifall hon vaknade innan jag kommit tillbaka.
’Jag är hemma innan du vaknar, älskar dig ’ Sedan skrev jag ett kort sms till Scooter. Två små ord.
__________________________________________________________________________________________
Jag sprang ner för trapporna och sedan direkt till Scooters dörr. Jag knackade på och han kom strax därpå. Han öppnade dörren och kollade med stora ögon på mig.
- Sapp mår skit. Han blev förvånad.
- Varför?
- Hennes mamma har blivit mördad. Han såg chockad ut.
- Va?
- Du hörde. Han nickade.
- Men hur?
- Vi har ingen aning. Vi måste boka nästa plan till Pennsylvania. Jag stannar där en vecka och kommer hem i god tid till den där photoshooten, någon gala var det nästa vecka också va? Jag måste vara med henne. Hon är helt förkrossad. Scooter nickade.
- Det är okej, åker du tillbaka sedan då? Jag ryckte på axlarna. Jag hade ingen aning.
- Jag vet inte. Men kan du boka nästa bästa flyg? Eller ska vi ta mitt privata? Det kanske är bäst, för vår säkerhet. Det kommer bli riktigt mycket press och beliebers på flygplatsen. Vi kanske får varna den, personalen och sådant. Eller vad tycker du? Jag pratade fruktansvärt snabbt, men Scooter fattade vad jag sa, han var väll van.
- Jag tar hand om det Justin, ta det lugnt. Han la en stöttande hand på min axel. Jag nickade och vände mig om för att gå.
- Hejdå. Sa jag som avsked.
- Ta hand om henne.
Inga mardrömmar. Jag blinkade några gånger innan jag vande mig vid ljuset. Jag kollade runt i rummet. Ingen Justin. Vart hade han tagit vägen nu då? Tungan kändes som sandpapper i munnen. Allt kändes fel. Det var då jag kom på vad som hade hänt. Allt kom tillbaka. Jag började tyst gråta, små mjuka tårar rann nerför mina kinder. Jag kollade ut. Det var becksvart utanför. Jag reste mig försiktigt upp från soffan och kände hur varje muskel spände och värkte. Jag tog stöd mot soffan och haltade mot balkongen. När jag kom fram öppnade jag den långsamt och gick sedan ut. Jag lutade mig mot balkongräcket. Plötsligt öppnades dörren och någon tog ett djupt andetag. Innan jag hann vände mig om kände jag två varma armar om min midja.
- Du skrämde mig. Gråt inte. Det var Justin. Jag hulkade tyst till och nickade. Jag drog sedan handryggarna mot kinderna och försökte ta väck tårarna. Det funkade inte så bra. Jag vände mig istället om och kramade om Justin hårt, han kramade mig tillbaka.
- Vi ska åka hem. Jag kollade upp mot honom. Han såg allvarlig ut.
- Verkligen? Kan du det? Han nickade långsamt.
- Det kan jag.
Den lilla lådan brände i min ficka. Först hade jag glömt den, men när jag väl kom på att den var där hade den bränt rätt riält.
- Sapp. Hon hade vänt sig och kollade ut från balkongen. Jag stog bakom henne, tät mot hennes rygg.
- Mmm.. mumlade jag.
- Jag har en sak till dig, hon kollade upp mot mig. Några tårar rann nerför hennes kinder. Det högg till inuti.
- Sluta gråta. Viskade jag. Hon nickade.
- Jag ska.
- Vill du ha det? Jag böt samtalsämne.
_____________________________________
KOMMENTERA
Chapter 48 – I'm home before you wake up
PREVIOSLY:
- Vad här hänt älskling? Frågade jag mjukt. Hon klarade knappt kolla på mig. Hon böjde huvudet långsamt mot mig. Jag kollade rakt in i hennes röda vattniga ögon och visste att hon såg rakt in i mig, rakt in i min själ. Rakt in Justin Drew Bieber. Hon öppnade munnen, men inga ord lämnade hennes läppar. Det fastnade i halsen. Hon hostade till och klarade sedan få fram 3 ryckiga ord.
- Hon är borta.
BILD
JUSTIN
Hon kollade bort från mig och hulkade till. Hon grät ännu mer. Det kändes ännu en gång som om någon slog mig hårt på kinderna. Jag la handen tafatt mot hennes kind och drog hennes huvud, som hon lutat bort från mig, mot mig igen. Jag vinklade det så att hon grät mot min axel. Tårarna strömmade ner på för hennes kinder. Jag vågade inte fråga henne. Vem var död? Hon hade sagt hon. Hade hon några syskon? Någon kompis? Vem var död. Ovetandet höll på att ta kol på mig. Jag måste få veta.
- Älskling, vem är död? Hon grät ännu mer. Jag skulle aldrig frågat. Hon låg i foster ställning i min famn. Skulle jag flytta henne till sängen? Vad skulle jag göra. Vad skulle hända nu? Tankarna for i racer fart runt i mitt huvud, jag hörde knappt när hon uttalade de få små rykiga orden:
- Min mamma. Hon är död. Jag stannade plötsligt upp i en rörelse. Rörelsen skulle föra min hand mot hennes kind. Men jag vågade inte. Hon kanske inte ville att jag skulle röra henne på det sättet? Hon kanske skulle bli arg och springa ifrån hotellet.
- Hon är död. Hon blev mördad Justin. Hon skälvde till i min omfamning. Hon höjde långsamt sin hand och tog ett fast tag om min, hon la den sedan mot sin kind och vände sedan huvudet mot den. Så att hon la ansiktet i den. Den blev snabbt blöt. Men jag brydde mig inte. Ville hon ha den där, är det där den ska vara. Med den högra handen tog jag ett stadigt tag om hennes midja och flyttade upp henne en bit i min famn. Inte förens jag tänkte lite närmre på vad hon sa förstod jag det uppenbara. Sapps mamma hade blivit mördad. Mördad. Någon hade tagit hennes liv. Jag fattade det inte.
- Mördad? Viskade jag. Sapp nickade och började gråta ännu mer. Kan jag bara inte få henne att sluta gråta?
- Vet du vad de värsta är? viskade hon hackigt. Jag skakade sakta på huvudet.
- Mördaren ringde.
-
- Vi måste hem. Kennys uttryck ändrades snabbt, från vänligt till förvånat. Sedan trotsigt. Han skakade snabbt på huvudet.
- Till Stratford? Han kollade chockat på mig.
- Nej. Till Pennsylvania. Han kollade frågande på mig.
- Va? Varför?
- Sapp bor där.
- Och varför måste vi det?
- Hennes mamma har dött. Kenny blev som chockad.
- Va? Jag bet mig hårt i läppen, blod smaken spreds i min mun. Tårarna vattnades och jag kunde inte stå ut längre. Jag bröt ihop, framför min bodyguard. Kenny drog in mig i en mjuk kram . Jag behövde det. En kram från någon som inte skakade.
- Varför dog hon? Skulle jag säga det. Jag kunde väll säga att hon blivit mördad. Jag hade lovat Sapp att inte säga att mördaren ringde. Det fick jag inte säga.
- Hon blev mördad. Skakade jag fram. Han stelnade till. Sedan kramade han om mig igen.
SAPP
Justin hade gråtit. Man såg de på hela honom när han kom tillbaka från Kenny. Jag grät också, hela tiden. Tårarna ville verkligen inte sluta rinna. Jag låg i fosterställning på soffan. ihopkrupen. Justin satte sig nere vid mina fötter. Jag drog tag i hans arm och drog honom mot mig. Han fattade vinken och la sig bredvid mig. Jag lutade huvudet mot hans bröst.
- Jag borde ha varit här, mumlade Justin. Jag kikade upp mot honom.
- Det är ditt jobb, viskade jag tillbaka.
- Du borde varit där.
- Sluta skylla på dig själv Justin.
- Det är mitt fel att du inte var där.
- Det är inte ditt fel. Silken tafatt argumentation.
- Jo. Jag orkade inte motargumentera mer. Jag gosade istället in mig i hans tröja. Några minuter efter tystnad somnade jag.
JUSTIN
Jag lirkade mig försiktigt ur Sapps krampaktiga grepp och reste mig upp. Tårarna hade samlats i ögonen igen. Jag kollade ner på Sapp som låg harmoniskt i soffan. Håret var rufsigt och ögonen slutna, ändå var hon den vackraste tjejen jag sett i hela mitt liv. Vackrare än alla jag någon sätt. Vackrast. Jag satt mig på huk vid soffans sida och smekte Sapps kind försiktigt.
- Du ska inte komma till skada. Ingen kommer någonsin få komma nära dig. Inte så länge jag lever, aldrig. Jag älskar dig Sapphire Pierce. Jag böjde mig ner och kysste henne mjukt på kinden. Sedan reste jag mig upp och gick ut från hotellägenheten. Jag låste noga om mig. Sedan drog jag upp mobilen och skickade iväg ett sms till Sapp. Ifall hon vaknade innan jag kommit tillbaka.
’Jag är hemma innan du vaknar, älskar dig ’ Sedan skrev jag ett kort sms till Scooter. Två så ord.
- Vad här hänt älskling? Frågade jag mjukt. Hon klarade knappt kolla på mig. Hon böjde huvudet långsamt mot mig. Jag kollade rakt in i hennes röda vattniga ögon och visste att hon såg rakt in i mig, rakt in i min själ. Rakt in Justin Drew Bieber. Hon öppnade munnen, men inga ord lämnade hennes läppar. Det fastnade i halsen. Hon hostade till och klarade sedan få fram 3 ryckiga ord.
- Hon är borta.
Hon kollade bort från mig och hulkade till. Hon grät ännu mer. Det kändes ännu en gång som om någon slog mig hårt på kinderna. Jag la handen tafatt mot hennes kind och drog hennes huvud, som hon lutat bort från mig, mot mig igen. Jag vinklade det så att hon grät mot min axel. Tårarna strömmade ner på för hennes kinder. Jag vågade inte fråga henne. Vem var död? Hon hade sagt hon. Hade hon några syskon? Någon kompis? Vem var död. Ovetandet höll på att ta kol på mig. Jag måste få veta.
- Älskling, vem är död? Hon grät ännu mer. Jag skulle aldrig frågat. Hon låg i foster ställning i min famn. Skulle jag flytta henne till sängen? Vad skulle jag göra. Vad skulle hända nu? Tankarna for i racer fart runt i mitt huvud, jag hörde knappt när hon uttalade de få små rykiga orden:
- Min mamma. Hon är död. Jag stannade plötsligt upp i en rörelse. Rörelsen skulle föra min hand mot hennes kind. Men jag vågade inte. Hon kanske inte ville att jag skulle röra henne på det sättet? Hon kanske skulle bli arg och springa ifrån hotellet.
- Hon är död. Hon blev mördad Justin. Hon skälvde till i min omfamning. Hon höjde långsamt sin hand och tog ett fast tag om min, hon la den sedan mot sin kind och vände sedan huvudet mot den. Så att hon la ansiktet i den. Den blev snabbt blöt. Men jag brydde mig inte. Ville hon ha den där, är det där den ska vara. Med den högra handen tog jag ett stadigt tag om hennes midja och flyttade upp henne en bit i min famn. Inte förens jag tänkte lite närmre på vad hon sa förstod jag det uppenbara. Sapps mamma hade blivit mördad. Mördad. Någon hade tagit hennes liv. Jag fattade det inte.
- Mördad? Viskade jag. Sapp nickade och började gråta ännu mer. Kan jag bara inte få henne att sluta gråta?
- Vet du vad de värsta är? viskade hon hackigt. Jag skakade sakta på huvudet.
- Mördaren ringde.
-
- Vi måste hem. Kennys uttryck ändrades snabbt, från vänligt till förvånat. Sedan trotsigt. Han skakade snabbt på huvudet.
- Till Stratford? Han kollade chockat på mig.
- Nej. Till Pennsylvania. Han kollade frågande på mig.
- Va? Varför?
- Sapp bor där.
- Och varför måste vi det?
- Hennes mamma har dött. Kenny blev som chockad.
- Va? Jag bet mig hårt i läppen, blod smaken spreds i min mun. Tårarna vattnades och jag kunde inte stå ut längre. Jag bröt ihop, framför min bodyguard. Kenny drog in mig i en mjuk kram . Jag behövde det. En kram från någon som inte skakade.
- Varför dog hon? Skulle jag säga det. Jag kunde väll säga att hon blivit mördad. Jag hade lovat Sapp att inte säga att mördaren ringde. Det fick jag inte säga.
- Hon blev mördad. Skakade jag fram. Han stelnade till. Sedan kramade han om mig igen.
Justin hade gråtit. Man såg de på hela honom när han kom tillbaka från Kenny. Jag grät också, hela tiden. Tårarna ville verkligen inte sluta rinna. Jag låg i fosterställning på soffan. ihopkrupen. Justin satte sig nere vid mina fötter. Jag drog tag i hans arm och drog honom mot mig. Han fattade vinken och la sig bredvid mig. Jag lutade huvudet mot hans bröst.
- Jag borde ha varit här, mumlade Justin. Jag kikade upp mot honom.
- Det är ditt jobb, viskade jag tillbaka.
- Du borde varit där.
- Sluta skylla på dig själv Justin.
- Det är mitt fel att du inte var där.
- Det är inte ditt fel. Silken tafatt argumentation.
- Jo. Jag orkade inte motargumentera mer. Jag gosade istället in mig i hans tröja. Några minuter efter tystnad somnade jag.
Jag lirkade mig försiktigt ur Sapps krampaktiga grepp och reste mig upp. Tårarna hade samlats i ögonen igen. Jag kollade ner på Sapp som låg harmoniskt i soffan. Håret var rufsigt och ögonen slutna, ändå var hon den vackraste tjejen jag sett i hela mitt liv. Vackrare än alla jag någon sätt. Vackrast. Jag satt mig på huk vid soffans sida och smekte Sapps kind försiktigt.
- Du ska inte komma till skada. Ingen kommer någonsin få komma nära dig. Inte så länge jag lever, aldrig. Jag älskar dig Sapphire Pierce. Jag böjde mig ner och kysste henne mjukt på kinden. Sedan reste jag mig upp och gick ut från hotellägenheten. Jag låste noga om mig. Sedan drog jag upp mobilen och skickade iväg ett sms till Sapp. Ifall hon vaknade innan jag kommit tillbaka.
’Jag är hemma innan du vaknar, älskar dig ’ Sedan skrev jag ett kort sms till Scooter. Två så ord.
Chapter 47 – Cry on my shoulder
- Detta är erat fel, sa rösten barskt. Jag nickade. Orkade inte svara. Orkade inte prata, orkade ingenting. Jag skulle dö här, det började gå upp för mig. Jag skulle dö, utan Justin. Utan Justin. Det var det jag var rädd för mest. Jag skulle aldrig få höra Justins mjuka stämma viska mitt namn igen. Aldrig. Tårarna rann hejdlöst nerför mina kinder. Jag hulkade mig inte, lät ingenting. De fick inte märka att jag grät. De fick inte höra. ”
- Sapp? Ska vi äta frukost innan jag åker till studion. Jag nickade stumt. Drömmen fick inte försvinna. Det tog en stund att inse att den redan var borta. Jag kollade upp och mötte Justins fina ögon.
bild1,
bild2,
bild3,
bild4,
bild5
Sapp verkade lite borta när vi hade gått ner för att äta frukost, hon höll på att trilla i trappan, snubbla över maten i cafeterian och trilla av stolen i matsalen. Jag var tvungen att ta tag i hennes arm, om och om igen.
- Trött? Frågade Kenny retligt när Sapp, för andra gången, höll på att falla av stolen. Hon kollade bortkommet på honom och log sedan ett rätt normalt leende. Sedan nickade hon.
- Ganska.
- Fick du ingen sömn inatt? Han blickade mot mig. Jag fnös.
- Jag sov väldigt gott, försäkrade Sapp. Kenny nickade, men så inte helt övertygad ut.
- Säker? Sapp nickade. Sapp reste sig plötsligt upp och gick bort mot bröden, hon greppade tag om en brödskiva och började sedan bre den. Jag reste mig snabbt upp och gick efter henne. När jag kom fram la jag händerna mot hennes höfter och lutade huvudet mot hennes knä.
- Är du säker på att du inte vill följa med? Hon rös till. Jag fnissade och kysste hennes sedan mjukt i nacken.
- Jag är säker. Det gör inget. Jag har ju din data! Jag fnissade till och nickade.
- Jag har kod. Hon vände sig om i min omfamning, med en färdig bredd macka i handen.
- Ifall paparazzisarna snor din data? Hon kollade under lugg på mig. Jag skrattade till och ryckte på axlarna.
- Typ. Hon fnissade till och lutade sig fram mot mig, hon kysste mig sedan på kinden.
- Vad är lösenordet då?
- Varför ska jag säga det till dig? Frågade jag retligt. Hon ryckte på axlarna och såg oskyldig ut.
- Du är Justin Bieber! Hon ryckte på axlarna och såg fortfarande oskyldigt ut. Hur kunde man säga nej till de där bruna valpögonen? Om jag skulle varit smör, skulle jag lätt smält.
- Vad var det för argument? Frågade jag trotsigt.
- Snälla! Jag skrattade uppgivet till.
- Okej då, men bara för att jag är smält smör.
-
Sapp verkade lite borta när vi hade gått ner för att äta frukost, hon höll på att trilla i trappan, snubbla över maten i cafeterian och trilla av stolen i matsalen. Jag var tvungen att ta tag i hennes arm, om och om igen.
- Trött? Frågade Kenny retligt när Sapp, för andra gången, höll på att falla av stolen. Hon kollade bortkommet på honom och log sedan ett rätt normalt leende. Sedan nickade hon.
- Ganska.
- Fick du ingen sömn inatt? Han blickade mot mig. Jag fnös.
- Jag sov väldigt gott, försäkrade Sapp. Kenny nickade, men så inte helt övertygad ut.
- Säker? Sapp nickade. Sapp reste sig plötsligt upp och gick bort mot bröden, hon greppade tag om en brödskiva och började sedan bre den. Jag reste mig snabbt upp och gick efter henne. När jag kom fram la jag händerna mot hennes höfter och lutade huvudet mot hennes knä.
- Är du säker på att du inte vill följa med? Hon rös till. Jag fnissade och kysste hennes sedan mjukt i nacken.
- Jag är säker. Det gör inget. Jag har ju din data! Jag fnissade till och nickade.
- Jag har kod. Hon vände sig om i min omfamning, med en färdig bredd macka i handen.
- Ifall paparazzisarna snor din data? Hon kollade under lugg på mig. Jag skrattade till och ryckte på axlarna.
- Typ. Hon fnissade till och lutade sig fram mot mig, hon kysste mig sedan på kinden.
- Vad är lösenordet då?
- Varför ska jag säga det till dig? Frågade jag retligt. Hon ryckte på axlarna och såg oskyldig ut.
- Du är Justin Bieber! Hon ryckte på axlarna och såg fortfarande oskyldigt ut. Hur kunde man säga nej till de där bruna valpögonen? Om jag skulle varit smör, skulle jag lätt smält.
- Vad var det för argument? Frågade jag trotsigt.
- Snälla! Jag skrattade uppgivet till.
- Okej då, men bara för att jag är smält smör.
Justin drog upp mig för trappan, jag följde snällt efter.
- Justin! Du ska vara här om 10 minuter! 10! Kenny skrek efter oss. Justin skrattade bara. Jag skulle tvinga ner honom. När vi äntligen kommit upp öppnade Justin dörren och drog in mig.
- Varför har du så bråttom? Justin skrattade och ryckte på axlarna.
- Vet inte, han gick fram imot mig och la händerna på min midja. Han drog mig sedan närmre och kysste mina läppar mjukt.
- Jag kommer sakna dig. Viskade han. Jag fnissade till och kollade djupt in i hans chokladbruna ögonen. Jag älskade dina ögon.
- Jag kommer sakna dig med. Viskade jag. Han la ena handen mot min rygg och drog mig ännu närmre. Han började sedan långsamt kyssa mig på halsen. Jag dog nästan.
- Justin, du får inte göra så, fick jag hackigt fram. Han skrattade bara till mot min hals.
- Jo då. Jag sneglade bort mot klockan.
- Det får du inte, för du måste gå nu.
- Åhhhh, klagade han högljut när jag tog ett steg från honom, jag hånflinade bara.
- Du klarar dig älskling, viskade jag. Han skakade trotsigt på huvudet.
- Ne, det gör jag inte. Jag nickade.
- Det gör du. Justin backade långsamt mot dörren. Långsammare och långsammare för varje steg. Tillslut tog han snigelsteg mot dörren. Jag suckade, korsade händerna framför bröstet och la huvudet på snedden i en halvt låtsas-irriterad. Justin flinade bara. Jag var tvungen att bokstavligen putta ut han ur huset. Och han var ju tvungen att ge mig näst intill dödsångest när han väl var utanför dörren.
- Vill du inte ha mig här? Han la huvudet på sne, putade med underläppen och tog fram valpögonen.
Bild(hundvalpsögon/underläpp) http://weheartit.com/entry/28306571
Kunde man bli sötare? Var det möjligt? Jag suckade och försökte att inte möta hans blick. Gick det att säga nej till den? Jag vände mig trotsigt om men kom inte längre. Jag kände mig plötsligt som hans storasyster, en äldre tjej som försökte få iväg honom till skolan på morgonen. Den känslan försvann däremot när Justin kom fram och la händerna mot mina höfter. Fick han göra så? Fick han vara så söt när jag bara var tvungen att näst intill dra iväg honom. Han lutade huvudet mot min axel och drog in min doft.
- Jag älskar dig Sapp.
- Men snälla! Utbrast jag och vände mig om hans omfamning. Jag drog han närmre mig och kysste han mjukt på läpparna. När kyssen avslutades fnittrade Justin sött till.
- Fnittra inte! Sa jag och pekade hotfullt på honom. Han fnittrade bara ännu mer.
- Det var en kvart sedan jag sa att du skulle komma ner. Kennys låtsas-barska röst fyllde mitt inre. Jag vände mig mot honom och slog armarna om Justins hals. Kenny skrattade och tog tag i Justins arm.
- Jag mår riktigt dåligt Kenny, jag tror att jag blivit magsjuk! Justin gjorde kräkreflexer. Jag släppte han dock inte, något jag borde ha gjort.
- Skulle Sapp vara så nära dig om du hade var magsjuk? Han kollade forskande på Justin.
- Det kom så plöt.. Justin hann inte argumentera mer innan Kenny avbröt honom.
- Kom nu grabben. Du blir inte borta länge. Justin nickade släppte motvilligt mig. Han kysste mig mjukt på kinden innan han gick efter Kenny ner mot trapporna. Han vinkade en sista gång innan han långsamt gick ner för trappan. Jag vände och gick in i hotellrummet igen. Vad skulle jag nu syssla med? Jogga! Jag sprang fram mot min resväska och drog fram idrottskläderna. När jag var klar och hade bytit om och allt gick jag ut. Det var friska vindar som drog tag i håret. Friskt! Mysigt! Men mest varmt. Det fanns inga paparazzisar runt hotellet längre. Inga fans heller. De hade väll antingen sprungit efter Justin, eller gått upp i rök. Ett annat förslag var att de hade flyttat på sig.
Jag sprang i ca 45 minuter. Jag sprang en lång runda och fick rensa tankarna ordentligt. Jag hade kommit överens med mig själv att jag saknade mamma och pappa, men att jag inte ville hälsa på dem ännu. Jag ville vänta ett tag. Umgås med Justin och vara allmänt social med honom. Jag saknade också den tighta relationen jag hade haft med Tay. Jag hade den fortfarande. Men det kändes som om Justin tagit lite av hennes relation till mig. Jag bestämde mig för att ta mer kontakt med henne. Kanske shoppa någon dag? När jag sedan åkte hem till Pennsylvania kanske Tay skulle följa med, eller fick hon ledigt? Hon kanske kunde ta ledigt i några dagar. 2, 3? Det borde hon, men hon hade ju redan tagit lite ledigt. Men om jag skulle vara ärlig var jag mer orolig över mitt förhållande med Justin. Jag och Tay hade klarat ett kompisförhållande på distans väldigt länge. Vi skulle klara det igen. Men jag och Justin hade inte gått igenom något sådant.
Jag klev in i duschen och lät det varma vattnet strömma nerför min kropp. Det var skönt. När jag var klar klev jag ut ur duschen och virade en handduk runt kroppen. Jag borstade och fönade håret innan jag satte på mig en lång varm morgon rock. Jag öppnade dörren och gick iväg mot min resväska. Jag drog fram det första bästa, ett par vita trosor, ett par svarta sportbyxor, en vit bh och en vit t-shirt med svart reklam på. Jag drog på mig allt och satte sedan på mig de varmaste sockarna jag hade. Jag hade en viss förmåga att frysa om fötterna, hela tiden. När jag var klar tog jag ut en Ben & Jerrys ur kylen och tog sedan en sked. Jag satte mig i soffan med glassen och Justins vita mac i knäet. Bara jag inte spillde ner datan så var jag nöjd. Jag startade den och väntade till den söta profilen kommit upp, då klickade jag in det ännu sötare lösenordet Justin viskat.
- SappIsBiebersGirl, hade han viskat. Jag hade blivit alldeles varm inuti. Jag skrev in det och mycket riktigt. Det var rätt. När jag loggat in på twitter några minuter senare var hela min profil fylld med hat-tweets. Jag bläddrade snabbt igenom de, jag såg några snälla på vägen. Då värmdes hjärtat till på ett alldeles speciellt sätt. Vissa beliebers accepterade mig faktiskt. De behövde inte älska mig. Jag förstod de.
Plötsligt började min mobil ringa. Jag kollade på numret, det var dolt. Jag rynkade lite på pannan innan jag svarade på samtalet jag helst skulle villat slippa. Samtalet som förändrade mitt liv, föralltid.
Justin drog upp mig för trappan, jag följde snällt efter.
- Justin! Du ska vara här om 10 minuter! 10! Kenny skrek efter oss. Justin skrattade bara. Jag skulle tvinga ner honom. När vi äntligen kommit upp öppnade Justin dörren och drog in mig.
- Varför har du så bråttom? Justin skrattade och ryckte på axlarna.
- Vet inte, han gick fram imot mig och la händerna på min midja. Han drog mig sedan närmre och kysste mina läppar mjukt.
- Jag kommer sakna dig. Viskade han. Jag fnissade till och kollade djupt in i hans chokladbruna ögonen. Jag älskade dina ögon.
- Jag kommer sakna dig med. Viskade jag. Han la ena handen mot min rygg och drog mig ännu närmre. Han började sedan långsamt kyssa mig på halsen. Jag dog nästan.
- Justin, du får inte göra så, fick jag hackigt fram. Han skrattade bara till mot min hals.
- Jo då. Jag sneglade bort mot klockan.
- Det får du inte, för du måste gå nu.
- Åhhhh, klagade han högljut när jag tog ett steg från honom, jag hånflinade bara.
- Du klarar dig älskling, viskade jag. Han skakade trotsigt på huvudet.
- Ne, det gör jag inte. Jag nickade.
- Det gör du. Justin backade långsamt mot dörren. Långsammare och långsammare för varje steg. Tillslut tog han snigelsteg mot dörren. Jag suckade, korsade händerna framför bröstet och la huvudet på snedden i en halvt låtsas-irriterad. Justin flinade bara. Jag var tvungen att bokstavligen putta ut han ur huset. Och han var ju tvungen att ge mig näst intill dödsångest när han väl var utanför dörren.
- Vill du inte ha mig här? Han la huvudet på sne, putade med underläppen och tog fram valpögonen.
bild
Kunde man bli sötare? Var det möjligt? Jag suckade och försökte att inte möta hans blick. Gick det att säga nej till den? Jag vände mig trotsigt om men kom inte längre. Jag kände mig plötsligt som hans storasyster, en äldre tjej som försökte få iväg honom till skolan på morgonen. Den känslan försvann däremot när Justin kom fram och la händerna mot mina höfter. Fick han göra så? Fick han vara så söt när jag bara var tvungen att näst intill dra iväg honom. Han lutade huvudet mot min axel och drog in min doft.
- Jag älskar dig Sapp.
- Men snälla! Utbrast jag och vände mig om hans omfamning. Jag drog han närmre mig och kysste han mjukt på läpparna. När kyssen avslutades fnittrade Justin sött till.
- Fnittra inte! Sa jag och pekade hotfullt på honom. Han fnittrade bara ännu mer.
- Det var en kvart sedan jag sa att du skulle komma ner. Kennys låtsas-barska röst fyllde mitt inre. Jag vände mig mot honom och slog armarna om Justins hals. Kenny skrattade och tog tag i Justins arm.
- Jag mår riktigt dåligt Kenny, jag tror att jag blivit magsjuk! Justin gjorde kräkreflexer. Jag släppte han dock inte, något jag borde ha gjort.
- Skulle Sapp vara så nära dig om du hade var magsjuk? Han kollade forskande på Justin.
- Det kom så plöt.. Justin hann inte argumentera mer innan Kenny avbröt honom.
- Kom nu grabben. Du blir inte borta länge. Justin nickade släppte motvilligt mig. Han kysste mig mjukt på kinden innan han gick efter Kenny ner mot trapporna. Han vinkade en sista gång innan han långsamt gick ner för trappan. Jag vände och gick in i hotellrummet igen. Vad skulle jag nu syssla med? Jogga! Jag sprang fram mot min resväska och drog fram idrottskläderna. När jag var klar och hade bytit om och allt gick jag ut. Det var friska vindar som drog tag i håret. Friskt! Mysigt! Men mest varmt. Det fanns inga paparazzisar runt hotellet längre. Inga fans heller. De hade väll antingen sprungit efter Justin, eller gått upp i rök. Ett annat förslag var att de hade flyttat på sig.
Jag sprang i ca 45 minuter. Jag sprang en lång runda och fick rensa tankarna ordentligt. Jag hade kommit överens med mig själv att jag saknade mamma och pappa, men att jag inte ville hälsa på dem ännu. Jag ville vänta ett tag. Umgås med Justin och vara allmänt social med honom. Jag saknade också den tighta relationen jag hade haft med Tay. Jag hade den fortfarande. Men det kändes som om Justin tagit lite av hennes relation till mig. Jag bestämde mig för att ta mer kontakt med henne. Kanske shoppa någon dag? När jag sedan åkte hem till Pennsylvania kanske Tay skulle följa med, eller fick hon ledigt? Hon kanske kunde ta ledigt i några dagar. 2, 3? Det borde hon, men hon hade ju redan tagit lite ledigt. Men om jag skulle vara ärlig var jag mer orolig över mitt förhållande med Justin. Jag och Tay hade klarat ett kompisförhållande på distans väldigt länge. Vi skulle klara det igen. Men jag och Justin hade inte gått igenom något sådant.
Jag klev in i duschen och lät det varma vattnet strömma nerför min kropp. Det var skönt. När jag var klar klev jag ut ur duschen och virade en handduk runt kroppen. Jag borstade och fönade håret innan jag satte på mig en lång varm morgon rock. Jag öppnade dörren och gick iväg mot min resväska. Jag drog fram det första bästa, ett par vita trosor, ett par svarta sportbyxor, en vit bh och en vit t-shirt med svart reklam på. Jag drog på mig allt och satte sedan på mig de varmaste sockarna jag hade. Jag hade en viss förmåga att frysa om fötterna, hela tiden. När jag var klar tog jag ut en Ben & Jerrys ur kylen och tog sedan en sked. Jag satte mig i soffan med glassen och Justins vita mac i knäet. Bara jag inte spillde ner datan så var jag nöjd. Jag startade den och väntade till den söta profilen kommit upp, då klickade jag in det ännu sötare lösenordet Justin viskat.
- SappIsBiebersGirl, hade han viskat. Jag hade blivit alldeles varm inuti. Jag skrev in det och mycket riktigt. Det var rätt. När jag loggat in på twitter några minuter senare var hela min profil fylld med hat-tweets. Jag bläddrade snabbt igenom de, jag såg några snälla på vägen. Då värmdes hjärtat till på ett alldeles speciellt sätt. Vissa beliebers accepterade mig faktiskt. De behövde inte älska mig. Jag förstod de.
Plötsligt började min mobil ringa. Jag kollade på numret, det var dolt. Jag rynkade lite på pannan innan jag svarade på samtalet jag helst skulle villat slippa. Samtalet som förändrade mitt liv, föralltid.
bild1,bild2
Jag la ner den lilla asken i fickan och sa hejdå till Kenny. Han hälsade till Sapp och ett stort leende lekte på mina läppar. Jag lovade att hälsa henne innan jag sprang upp för trappan. Jag sprang direkt fram till min dörr. Jag ryckte ner handtaget. Låst.
- Sapp! Älskling! Jag har ingen nyckel. Jag hörde tunga släpande steg mot dörren. Låset drog långsamt upp någon puttade mjukt men ryckigt upp dörren.
Det kändes som flera hårda slag i ansiktet. Sapps ögon var röda och vattniga. Små oskyldiga tårar rann ner för ansiktet. Håret var rufsigt och hängde lockigare än vanligt ner för axlarna. Vissa delar av håret var blöta av tårar. Jag var som förlamad. Kunde knappt röra en muskel. Men när Sapp gjorde en halvhjärtad ansats att vända sig bort från mig drog jag snabbt in henne i min omfamning. Hon rörde inte en muskel. Inget livstecken ens. Levde hon? Plötsligt föll hon handlöst i min omfamning. Jag kramade hårdare om henne och klarade till slut bära upp henne. Jag gick med tunga steg fram till soffan.
- Vad här hänt älskling? Frågade jag mjukt. Hon klarade knappt kolla på mig. Hon böjde huvudet långsamt mot mig. Jag kollade rakt in i hennes röda vattniga ögon och visste att hon såg rakt in i mig, rakt in i min själ. Rakt in Justin Drew Bieber. Hon öppnade munnen, men inga ord lämnade hennes läppar. Det fastnade i halsen. Hon hostade till och klarade sedan få fram 3 ryckiga ord.
- Hon är borta.
______________________________________________________
VA? VEM ÄR BORTA?
KOMMENTERA
Chapter 46 – Night mare
PREVIOSLY:
- Jag vet inte, vad vill du? viskade jag i hennes öra. Hon rös till under min beröring.
- Sova, viskade hon tillbaka. Jag fnittrade till och skakade på huvudet.
- Ne, vi kollar på film. Hon nickade.
- Visst, men va beredd på att jag kommer somna, viskade hon tillbaka. Jag nickade och lutade huvudet mot hennes axel.
BILD
SAPP
Jag satte mig ner i soffan, Justin gick fram till tv:n och valde en film. Han höll upp den. ”The Notebook”. Ett leende spreds på mina läppar och jag nickade stort. Justin satte på filmen och sprang sedan ut till köket. Han kom några minuter efter ut med godis och chips. Han satte det på bordet och satte sig sedan bredvid mig. Sekunden efter satt jag i hans knä, han drog upp mig. Jag slängde armarna om hans hals och la huvudet mot hans axel.
-
- Ska vi gå ner? Filmen var slut. Jag nickade och reste mig upp.
- Jag kommer snart, viskade jag och gick till sovrummet. Jag drog ut min resväska och letade en stund innan jag fann vad jag sökte. Jag drog upp mjukisbyxorna och sprang sedan till toaletten. Justin måste tro att jag var halvt beroende av mina mjukisbyxor, vilket jag i och för sig var. Jag drog på mig byxorna, jag öppnade dörren och gick rakt in i Justins famn.
- Vad gjorde du? frågade han. Jag kollade ner på byxorna. Han skrattade, själv hade han fortfarande på sig sina jeans. Vi gick ut från hotellrummet. I bara sockar. Jag sprang i korridoren och tog trapporna ner. Justin var inte långt efter mig. Jag skrattade hela tiden. När vi kom ner kom han ifatt mig. Han slängde armarna om mig och drog in mig i sin omfamning.
- Justin! Skrek jag. Utan att tänka på folket nere i matsalen. I princip alla hotellets gäster var här nu. Det var ju middag. Justin drog mig intill sig och kysste mig passionerat på läpparna. Jag besvarade kyssen och la handen om hans nacke. Hans läppar masserade mina en stund. När vi avslutat kyssen kollade han djupt in i mina ögon.
- Jag älskar dig Sapphire, han använde hela mitt namn. Jag rös under hans beröring.
- Turturduvor? Ska ni sätta er ner eller? Jag vaknade upp från min lilla dröm, jag släppte Justin, men tog tag i hans hand istället. Folket i matsalen, vilade sina blickar mot oss. Något jag tyckte var väldigt jobbigt. Jag gillade inte sådan uppmärksamhet. Vi klev snabbt fram till bordet de andra satt vid och satte oss. Jag med ryggen mot folket som stirrade. Det var tur att vi gått ut med vårt förhållande, hur skulle vi då kamouflera detta?
-
- Sapp kommer du eller? Justin hade sprungit upp för de första trappstegen. Jag kollade upp mot honom och log stort. Hur kunde den underbara personen tycka så mycket om mig? Det var omöjligt att tänka för mig. Jag var en ensambarns tjej från Pennsylvania, som bor i ett hus på 1 våning. Hur kunde Justin gilla mig lika mycket som jag gillade han, eller gjorde han? Han kanske tyckte att jag var en ”sommarflört”. Det hoppades jag inte att han gjorde.
- Sapp? Jag sprang upp trappstegen och fortsatte sedan upp för nästan hela trappan. Han fnissade bakom mig. När jag kommit upp till våning 5 sprang jag direkt fram till hans hotelldörr och väntade där på honom. Han kom nästan direkt efter.
- Jag är impad, sa jag ärligt. Han kollade förvånat på mig samtidigt som han låste upp dörren, och puttade upp den.
- Du har bra kondis, är det för att du springer på en scen, eller har du en hemlighet? Jag blinkade med ena ögat och gick in i hotellrummet. Jag satte upp håret i en högtofs och kollade upp mot Justin igen. Han skrattade.
- Jag har en hemlighet, sa han lurigt. Jag kollade på honom med spelad förvåning.
- Vad?
- Jag tränar! Sa han och slog ut med armarna.
- Herre gud! Jag skrattade och sprang in i lägenheten. Kunde man vara lika glad som jag var nu? Fick man det? Det kanske var olagligt. Inget kunde förstöra mitt humör nu, nästan i alla fall. Jag var underbart glad! Jag la mig ner i den för mjuka sängen. Justin kom in i rummet en stund efter, han la dig ner bredvid mig. Jag la mitt huvud på hans bröstkorg samtidigt som han drog upp mitt ansikte mot sitt, jag la mig över honom och kysste han mjukt. Han besvarade snabbt kyssen och smekte mig upp och nerför ryggen. Han rullade redan runt så att jag låg under honom. Han kysste mig fortfarande mjukt.
- JUSTIN! Det var Scooter. Justin suckade. Vi reste oss långsamt och följde varann till dörren. Justin öppnade och Scooter suckade tungt.
- Äntligen! Han suckade men fortsatte sedan.
- Vi kanske ska testa att Sapp är här hemma imorgon? För att testa, bara. Så att vi vet hur det går? Jag ville inte detta. Måste vi? Ändå nickade jag sammanbitet.
- Okej. Vi testar. Justin var nära att demonstrera när jag avbröt honom.
- Nej Justin, vi testar. Hejdå Scooter! Han sa ett snabbt hejdå innan jag stängde dörren.
- Vi testar, en dag, jag vände mig mot Justin. Han nickade sammanbitet.
- Ring om det är något, eller om du blir trött på att bara vara här hela dagen, Kenny kommer och hämtar dig då. Jag nickade och kysste honom lätt på kinden.
- Ska vi sova nu? Han skrattade till och nickade.
- Det gör vi.
-
” – Vill du ha mat? Jag kollade upp från den lilla madrassen. Rysningar for upp och ner för armarna hela tiden. Jag frös, något innerligt. Jag nickade stumt huvudet. Huvudet värkte. Jag reste mig upp, men föll nästan direkt ner igen. Benen var för svaga efter jag sovit. Jag väntade en liten stund innan jag reste mig upp igen.
- Detta är erat fel, sa rösten barskt. Jag nickade. Orkade inte svara. Orkade inte prata, orkade ingenting. Jag skulle dö här, det började gå upp för mig. Jag skulle dö, utan Justin. Utan Justin. Det var det jag var rädd för mest. Jag skulle aldrig få höra Justins mjuka stämma viska mitt namn igen. Aldrig. Tårarna rann hejdlöst nerför mina kinder. Jag hulkade mig inte, lät ingenting. De fick inte märka att jag grät. De fick inte höra. ”
- Sapp? Ska vi äta frukost innan jag åker till studion. Jag nickade stumt. Drömmen fick inte försvinna. Det tog en stund att inse att den redan var borta. Jag kollade upp och mötte Justins fina ögon.
__________________________________
- Jag vet inte, vad vill du? viskade jag i hennes öra. Hon rös till under min beröring.
- Sova, viskade hon tillbaka. Jag fnittrade till och skakade på huvudet.
- Ne, vi kollar på film. Hon nickade.
- Visst, men va beredd på att jag kommer somna, viskade hon tillbaka. Jag nickade och lutade huvudet mot hennes axel.
Jag satte mig ner i soffan, Justin gick fram till tv:n och valde en film. Han höll upp den. ”The Notebook”. Ett leende spreds på mina läppar och jag nickade stort. Justin satte på filmen och sprang sedan ut till köket. Han kom några minuter efter ut med godis och chips. Han satte det på bordet och satte sig sedan bredvid mig. Sekunden efter satt jag i hans knä, han drog upp mig. Jag slängde armarna om hans hals och la huvudet mot hans axel.
-
- Ska vi gå ner? Filmen var slut. Jag nickade och reste mig upp.
- Jag kommer snart, viskade jag och gick till sovrummet. Jag drog ut min resväska och letade en stund innan jag fann vad jag sökte. Jag drog upp mjukisbyxorna och sprang sedan till toaletten. Justin måste tro att jag var halvt beroende av mina mjukisbyxor, vilket jag i och för sig var. Jag drog på mig byxorna, jag öppnade dörren och gick rakt in i Justins famn.
- Vad gjorde du? frågade han. Jag kollade ner på byxorna. Han skrattade, själv hade han fortfarande på sig sina jeans. Vi gick ut från hotellrummet. I bara sockar. Jag sprang i korridoren och tog trapporna ner. Justin var inte långt efter mig. Jag skrattade hela tiden. När vi kom ner kom han ifatt mig. Han slängde armarna om mig och drog in mig i sin omfamning.
- Justin! Skrek jag. Utan att tänka på folket nere i matsalen. I princip alla hotellets gäster var här nu. Det var ju middag. Justin drog mig intill sig och kysste mig passionerat på läpparna. Jag besvarade kyssen och la handen om hans nacke. Hans läppar masserade mina en stund. När vi avslutat kyssen kollade han djupt in i mina ögon.
- Jag älskar dig Sapphire, han använde hela mitt namn. Jag rös under hans beröring.
- Turturduvor? Ska ni sätta er ner eller? Jag vaknade upp från min lilla dröm, jag släppte Justin, men tog tag i hans hand istället. Folket i matsalen, vilade sina blickar mot oss. Något jag tyckte var väldigt jobbigt. Jag gillade inte sådan uppmärksamhet. Vi klev snabbt fram till bordet de andra satt vid och satte oss. Jag med ryggen mot folket som stirrade. Det var tur att vi gått ut med vårt förhållande, hur skulle vi då kamouflera detta?
-
- Sapp kommer du eller? Justin hade sprungit upp för de första trappstegen. Jag kollade upp mot honom och log stort. Hur kunde den underbara personen tycka så mycket om mig? Det var omöjligt att tänka för mig. Jag var en ensambarns tjej från Pennsylvania, som bor i ett hus på 1 våning. Hur kunde Justin gilla mig lika mycket som jag gillade han, eller gjorde han? Han kanske tyckte att jag var en ”sommarflört”. Det hoppades jag inte att han gjorde.
- Sapp? Jag sprang upp trappstegen och fortsatte sedan upp för nästan hela trappan. Han fnissade bakom mig. När jag kommit upp till våning 5 sprang jag direkt fram till hans hotelldörr och väntade där på honom. Han kom nästan direkt efter.
- Jag är impad, sa jag ärligt. Han kollade förvånat på mig samtidigt som han låste upp dörren, och puttade upp den.
- Du har bra kondis, är det för att du springer på en scen, eller har du en hemlighet? Jag blinkade med ena ögat och gick in i hotellrummet. Jag satte upp håret i en högtofs och kollade upp mot Justin igen. Han skrattade.
- Jag har en hemlighet, sa han lurigt. Jag kollade på honom med spelad förvåning.
- Vad?
- Jag tränar! Sa han och slog ut med armarna.
- Herre gud! Jag skrattade och sprang in i lägenheten. Kunde man vara lika glad som jag var nu? Fick man det? Det kanske var olagligt. Inget kunde förstöra mitt humör nu, nästan i alla fall. Jag var underbart glad! Jag la mig ner i den för mjuka sängen. Justin kom in i rummet en stund efter, han la dig ner bredvid mig. Jag la mitt huvud på hans bröstkorg samtidigt som han drog upp mitt ansikte mot sitt, jag la mig över honom och kysste han mjukt. Han besvarade snabbt kyssen och smekte mig upp och nerför ryggen. Han rullade redan runt så att jag låg under honom. Han kysste mig fortfarande mjukt.
- JUSTIN! Det var Scooter. Justin suckade. Vi reste oss långsamt och följde varann till dörren. Justin öppnade och Scooter suckade tungt.
- Äntligen! Han suckade men fortsatte sedan.
- Vi kanske ska testa att Sapp är här hemma imorgon? För att testa, bara. Så att vi vet hur det går? Jag ville inte detta. Måste vi? Ändå nickade jag sammanbitet.
- Okej. Vi testar. Justin var nära att demonstrera när jag avbröt honom.
- Nej Justin, vi testar. Hejdå Scooter! Han sa ett snabbt hejdå innan jag stängde dörren.
- Vi testar, en dag, jag vände mig mot Justin. Han nickade sammanbitet.
- Ring om det är något, eller om du blir trött på att bara vara här hela dagen, Kenny kommer och hämtar dig då. Jag nickade och kysste honom lätt på kinden.
- Ska vi sova nu? Han skrattade till och nickade.
- Det gör vi.
-
” – Vill du ha mat? Jag kollade upp från den lilla madrassen. Rysningar for upp och ner för armarna hela tiden. Jag frös, något innerligt. Jag nickade stumt huvudet. Huvudet värkte. Jag reste mig upp, men föll nästan direkt ner igen. Benen var för svaga efter jag sovit. Jag väntade en liten stund innan jag reste mig upp igen.
- Detta är erat fel, sa rösten barskt. Jag nickade. Orkade inte svara. Orkade inte prata, orkade ingenting. Jag skulle dö här, det började gå upp för mig. Jag skulle dö, utan Justin. Utan Justin. Det var det jag var rädd för mest. Jag skulle aldrig få höra Justins mjuka stämma viska mitt namn igen. Aldrig. Tårarna rann hejdlöst nerför mina kinder. Jag hulkade mig inte, lät ingenting. De fick inte märka att jag grät. De fick inte höra. ”
- Sapp? Ska vi äta frukost innan jag åker till studion. Jag nickade stumt. Drömmen fick inte försvinna. Det tog en stund att inse att den redan var borta. Jag kollade upp och mötte Justins fina ögon.
__________________________________
Chapter 45 – Studio
PREVIOSLY:
- Jag kommer få hat där, konstaterade jag. Justin nickade och kollade på mig med lidsam blick.
- Jag är ledsen.. började han.
- Var inte det! log jag. Vi hade kommit ut. Paparazzisarna stog på ena sidan och fansen på andra. Justin gick mot fansen och gav de autografer. Han gjorde det tills Kenny sa att vi behövde gå för att komma i tid till studion. När vi kommit in i bilen tog Justin min hand. Jag kramade den hårt.
BILD
SAPP:
Justin klev in i studio och gav mig en sista blick innan han satte sig vid mixer bordet och började prata med Kuk Harrell. Jag reste mig upp från soffan och ursäktade mig innan jag gick ut från rummet. Jag höll Justins mobil hårt i handen, de var inte meningen att ta den. Men jag hade kommit på att jag inte hade med min egna. Så jag hade inget annat val. Han hade gett mig den direkt. Jag låste upp mobilen och klickade in på telefon. Jag slog vårt hemnummer och la handen vid örat. Det tutade en stund innan någon svarade.
- Kathrine Pierce, svarade en ljus stämma. Min mamma. Jag fnittrade till.
- Hej mamma! Sa jag och jag gissade att hon log.
- Hej gumman! Jag kan tyvärr inte prata så mycket nu! Men lite, sedan kan jag väll ringa upp dig imorgon va?
- Ja visst! Jag vill bara säga några ord och höra din röst, hon skrattade till. Min mamma hade alltid varit en av de snällaste mammorna, de med ny gjorda kakor och nybakta bullar.
- Hur har du det?
- Bara bra!
- Vad har du gjort då?
- Typ… umgåtts med Taylor…. Jag drog ut på det lite, skulle jag berätta om Justin? Ja.
- Sapp?
- Och Justin.
- Vem är Justin. Och vad skulle jag svara på det? Han var ju min pojkvän, det var jag ju typ helt medveten om.
- Min kille typ, sa jag och fnittrade till.
- Va roligt! Hur är han?
- Har inte du varit inne i en affär på sistone? Frågade jag och skrattade till. Hon blev tyst.
- Nej, typ inte. Jag har haft mycket i jobbet och så.
- Jaha, han är underbar.
- Hur ser han ut?
- Brunt hår, bruna ögon. Fruktansvärt söt, och snygg, de sista viskade jag.
- Det låter bra! Hoppas jag får träffa han någon gång.
- Det får du!
- Det var kul att höra gumman, men jag måste gå nu, vi hörs imorgon! Jag skrattade till och nickade.
- Det gör vi, hejdå, älskar dig.
- Älskar dig med gumman. Hon tryckte av samtalet. Jag drog ner mobilen från örat och kollade in den lite. Fick jag det? Jag gick in i studion igen och satte mig ner i soffan. Kenny kollade granskande på mig.
- Är du säker på att du får titta i den?
- Jag är hans tjej, jag ryckte på axlarna och pratade med ironi i rösten. Nej jag vet inte. Det är därför jag inte gör det, sa jag och la den i knät. Sedan tog jag upp den igen och gick in på musik.
- Har han någon bra musik?
- Det tror jag nog.
- Är han så egotrippad att han har sin egen musik? Skrattade jag när jag rullade ner i musiklistan. Det fanns mycket av hans egen musik. Jag tryckte på en och höll mobilens högtalare vid örat.
- Never say never, sa Kenny kort när han lyssnat på några ord av den. Han hade rätt, när refrängen kom sjöng Justin och någon annan liten kille ”Never say never”. Jag gillade den. Jag bläddrade ner ännu mer och satte på en låt. Denna låt hade jag hört innan, innan jag blev hans tjej det vill säga.
- Vad heter denna? Frågade jag snabbt.
- Turn to you.
- Den är jätte fin! sa jag och han nickade.
- Han sjunger den till sin mamma, Pattie.
- Naw.
- Vad håller ni på med här ute, jag ryckte till och kollade mot studiorums dörren. Justin skrattade till och gick fram imot oss. Han satte sig ner mellan mig och Kenny och drog in mig i en stor kram. Han drog sedan upp mig i hans famn och kysste mig mjukt på kinden.
- Kollar igenom dina låtar! Sa jag och fnissade till.
- Erkänn bra? Jag nickade och tog upp mobilen.
- Jag älskar denna. Viskade jag och gav han mobilen. Jag hade inte stängt av ”Turn to you”. Han kollade ner på skärmen och log.
- Jag med. Han drog in mig i sin omfamning igen och kysste mig mjukt på läpparna. Jag besvarade kyssen.
- Är du klar nu? Eller ska du jobba mer? Frågade jag försiktigt. Han kollade bort mot studion där inne satt Tay.
- Tay! Jag reste mig upp i hans omfamning och sprang in i studion. Jag sprang rakt fram till Taylor och slängde mig i hennes famn. Hon stog upp, som tur var. Jag kramade hårt om henne. Vi träffades ju inte på hela gårdagen. Hon kramade mig hårt tillbaka.
- Är det inte jobbigt att jobba hela tiden? Viskade jag in i hennes öra. Hon fnissade till.
- Sådär, viskade hon tillbaka.
-
Justin tog täten ut från studion, jag gick med Taylor bakom. Jag hade gjort armkrok med henne. Jag ville inte dissa min kille. Justin gick framför med Kenny. De småpratade till. Jason gick bakom oss, han pratade inte med någon. När vi kommit ut från studion gick vi raka vägen till bilen. Förutom Justin, han stannade en massa gånger och skrev autografer. Jag satte mig i mitten jämte Taylor i bilen. När Justin kom in satte han sig på den andra platsen bredvid mig och tog tag i min hand. Jag kramade den hårt. Vi åkte snabbt hem till hotellet. Det fanns näst intill inga fans utanför hotellet, så Justin kunde ta foto med de alla. När det var klart traskade vi alla in. Då kom jag på en sak:
- Funkar värmen i dit hotellrum Tay? Hon kollade mot mig och nickade.
- Ja…? Det gör den. Jag fnissade till och blickade mot Justin, han fnissade också.
- Vadå då?
- Äh inget. De andra gick upp till sina hotellrum och kom överens att äta middag tillsammans senare. Jag och Justin stannade nere på första plan, men bestämde med de andra att äta senare. Jag och Justin fikade dock lite innan vi gick upp. Vi båda var fruktansvärt hungriga.
- Vad sa din mamma då? Jag klev in i hissen efter honom och han tog ett fast tag om min hand.
- Hon frågade om dig, bland annat.
- Vad frågade hon då? Han log stort.
- Hur du var och såg ut typ, sa jag och ryckte på axlarna.
- Vad sa du då? Han log ett retligt leende.
- Nja, jag sa att jag hade sett snyggare, men att du dög. Jag ryckte på axlarna. Jag hade försökt att inte ha ironi i rösten, även fast hela meningen var ironi.
- Va?
- Justin, jag skojar bara med dig! Jag började gapskratta, kunde inte hålla de tillbaka längre. Han pustade ut och drog in mig i en hård kram.
- Jag blev faktiskt lite rädd! Jag skrattade och sa sedan:
- Det var det som var meningen.
- Ha-ha. Det var inte kul, hans leende avslöjade honom.
JUSTIN
Vi klev av på vår våning. Vi vandrade sedan mot vårt hotell rum.
- Vad ska vi göra nu då? frågade Sapp när vi kommit in. Hon gäspade stort och skrattade till. Hon hade det näst intill svarta håret utsläppt, det hängde perfekt nerför de smala axlarna. De små lockarna lockade sig också perfekt. Hon var helt enkelt perfekt. Näst intill perfektare än perfekt. Den elfenbens vita toppen satt perfekt mot hennes smala kropp och fick mig bara att vilja ha henne nära ännu mer. De halvpösiga jeansen satt snyggt i midjan. Jag gick snabbt fram till henne och la händerna på hennes midja.
- Jag vet inte, vad vill du? viskade jag i hennes öra. Hon rös till under min beröring.
- Sova, viskade hon tillbaka. Jag fnittrade till och skakade på huvudet.
- Ne, vi kollar på film. Hon nickade.
- Visst, men va beredd på att jag kommer somna, viskade hon tillbaka. Jag nickade och lutade huvudet mot hennes axel.
____________
- Jag kommer få hat där, konstaterade jag. Justin nickade och kollade på mig med lidsam blick.
- Jag är ledsen.. började han.
- Var inte det! log jag. Vi hade kommit ut. Paparazzisarna stog på ena sidan och fansen på andra. Justin gick mot fansen och gav de autografer. Han gjorde det tills Kenny sa att vi behövde gå för att komma i tid till studion. När vi kommit in i bilen tog Justin min hand. Jag kramade den hårt.
Justin klev in i studio och gav mig en sista blick innan han satte sig vid mixer bordet och började prata med Kuk Harrell. Jag reste mig upp från soffan och ursäktade mig innan jag gick ut från rummet. Jag höll Justins mobil hårt i handen, de var inte meningen att ta den. Men jag hade kommit på att jag inte hade med min egna. Så jag hade inget annat val. Han hade gett mig den direkt. Jag låste upp mobilen och klickade in på telefon. Jag slog vårt hemnummer och la handen vid örat. Det tutade en stund innan någon svarade.
- Kathrine Pierce, svarade en ljus stämma. Min mamma. Jag fnittrade till.
- Hej mamma! Sa jag och jag gissade att hon log.
- Hej gumman! Jag kan tyvärr inte prata så mycket nu! Men lite, sedan kan jag väll ringa upp dig imorgon va?
- Ja visst! Jag vill bara säga några ord och höra din röst, hon skrattade till. Min mamma hade alltid varit en av de snällaste mammorna, de med ny gjorda kakor och nybakta bullar.
- Hur har du det?
- Bara bra!
- Vad har du gjort då?
- Typ… umgåtts med Taylor…. Jag drog ut på det lite, skulle jag berätta om Justin? Ja.
- Sapp?
- Och Justin.
- Vem är Justin. Och vad skulle jag svara på det? Han var ju min pojkvän, det var jag ju typ helt medveten om.
- Min kille typ, sa jag och fnittrade till.
- Va roligt! Hur är han?
- Har inte du varit inne i en affär på sistone? Frågade jag och skrattade till. Hon blev tyst.
- Nej, typ inte. Jag har haft mycket i jobbet och så.
- Jaha, han är underbar.
- Hur ser han ut?
- Brunt hår, bruna ögon. Fruktansvärt söt, och snygg, de sista viskade jag.
- Det låter bra! Hoppas jag får träffa han någon gång.
- Det får du!
- Det var kul att höra gumman, men jag måste gå nu, vi hörs imorgon! Jag skrattade till och nickade.
- Det gör vi, hejdå, älskar dig.
- Älskar dig med gumman. Hon tryckte av samtalet. Jag drog ner mobilen från örat och kollade in den lite. Fick jag det? Jag gick in i studion igen och satte mig ner i soffan. Kenny kollade granskande på mig.
- Är du säker på att du får titta i den?
- Jag är hans tjej, jag ryckte på axlarna och pratade med ironi i rösten. Nej jag vet inte. Det är därför jag inte gör det, sa jag och la den i knät. Sedan tog jag upp den igen och gick in på musik.
- Har han någon bra musik?
- Det tror jag nog.
- Är han så egotrippad att han har sin egen musik? Skrattade jag när jag rullade ner i musiklistan. Det fanns mycket av hans egen musik. Jag tryckte på en och höll mobilens högtalare vid örat.
- Never say never, sa Kenny kort när han lyssnat på några ord av den. Han hade rätt, när refrängen kom sjöng Justin och någon annan liten kille ”Never say never”. Jag gillade den. Jag bläddrade ner ännu mer och satte på en låt. Denna låt hade jag hört innan, innan jag blev hans tjej det vill säga.
- Vad heter denna? Frågade jag snabbt.
- Turn to you.
- Den är jätte fin! sa jag och han nickade.
- Han sjunger den till sin mamma, Pattie.
- Naw.
- Vad håller ni på med här ute, jag ryckte till och kollade mot studiorums dörren. Justin skrattade till och gick fram imot oss. Han satte sig ner mellan mig och Kenny och drog in mig i en stor kram. Han drog sedan upp mig i hans famn och kysste mig mjukt på kinden.
- Kollar igenom dina låtar! Sa jag och fnissade till.
- Erkänn bra? Jag nickade och tog upp mobilen.
- Jag älskar denna. Viskade jag och gav han mobilen. Jag hade inte stängt av ”Turn to you”. Han kollade ner på skärmen och log.
- Jag med. Han drog in mig i sin omfamning igen och kysste mig mjukt på läpparna. Jag besvarade kyssen.
- Är du klar nu? Eller ska du jobba mer? Frågade jag försiktigt. Han kollade bort mot studion där inne satt Tay.
- Tay! Jag reste mig upp i hans omfamning och sprang in i studion. Jag sprang rakt fram till Taylor och slängde mig i hennes famn. Hon stog upp, som tur var. Jag kramade hårt om henne. Vi träffades ju inte på hela gårdagen. Hon kramade mig hårt tillbaka.
- Är det inte jobbigt att jobba hela tiden? Viskade jag in i hennes öra. Hon fnissade till.
- Sådär, viskade hon tillbaka.
-
Justin tog täten ut från studion, jag gick med Taylor bakom. Jag hade gjort armkrok med henne. Jag ville inte dissa min kille. Justin gick framför med Kenny. De småpratade till. Jason gick bakom oss, han pratade inte med någon. När vi kommit ut från studion gick vi raka vägen till bilen. Förutom Justin, han stannade en massa gånger och skrev autografer. Jag satte mig i mitten jämte Taylor i bilen. När Justin kom in satte han sig på den andra platsen bredvid mig och tog tag i min hand. Jag kramade den hårt. Vi åkte snabbt hem till hotellet. Det fanns näst intill inga fans utanför hotellet, så Justin kunde ta foto med de alla. När det var klart traskade vi alla in. Då kom jag på en sak:
- Funkar värmen i dit hotellrum Tay? Hon kollade mot mig och nickade.
- Ja…? Det gör den. Jag fnissade till och blickade mot Justin, han fnissade också.
- Vadå då?
- Äh inget. De andra gick upp till sina hotellrum och kom överens att äta middag tillsammans senare. Jag och Justin stannade nere på första plan, men bestämde med de andra att äta senare. Jag och Justin fikade dock lite innan vi gick upp. Vi båda var fruktansvärt hungriga.
- Vad sa din mamma då? Jag klev in i hissen efter honom och han tog ett fast tag om min hand.
- Hon frågade om dig, bland annat.
- Vad frågade hon då? Han log stort.
- Hur du var och såg ut typ, sa jag och ryckte på axlarna.
- Vad sa du då? Han log ett retligt leende.
- Nja, jag sa att jag hade sett snyggare, men att du dög. Jag ryckte på axlarna. Jag hade försökt att inte ha ironi i rösten, även fast hela meningen var ironi.
- Va?
- Justin, jag skojar bara med dig! Jag började gapskratta, kunde inte hålla de tillbaka längre. Han pustade ut och drog in mig i en hård kram.
- Jag blev faktiskt lite rädd! Jag skrattade och sa sedan:
- Det var det som var meningen.
- Ha-ha. Det var inte kul, hans leende avslöjade honom.
Vi klev av på vår våning. Vi vandrade sedan mot vårt hotell rum.
- Vad ska vi göra nu då? frågade Sapp när vi kommit in. Hon gäspade stort och skrattade till. Hon hade det näst intill svarta håret utsläppt, det hängde perfekt nerför de smala axlarna. De små lockarna lockade sig också perfekt. Hon var helt enkelt perfekt. Näst intill perfektare än perfekt. Den elfenbens vita toppen satt perfekt mot hennes smala kropp och fick mig bara att vilja ha henne nära ännu mer. De halvpösiga jeansen satt snyggt i midjan. Jag gick snabbt fram till henne och la händerna på hennes midja.
- Jag vet inte, vad vill du? viskade jag i hennes öra. Hon rös till under min beröring.
- Sova, viskade hon tillbaka. Jag fnittrade till och skakade på huvudet.
- Ne, vi kollar på film. Hon nickade.
- Visst, men va beredd på att jag kommer somna, viskade hon tillbaka. Jag nickade och lutade huvudet mot hennes axel.
____________
OBS, kanske kommer två idag, KANSKE
Men inte om ni inte kommenterar ;D
KOMMENTERA
Chapter 44 –Inteview part 2
PREVIOSLY:
- Vill du någonsin träffa Justin igen? *
- SAPP! SAPP! Jag slog upp ögonen. Blöta tårar rann nerför mina kinder. Lakanen var våta och håret klibbade mot min panna. Jag andades oregelbundet. Justin satt bredvid mig med uppspärrade ögon. När han såg att jag kollade på honom lutade han sig ner över mig. Han drog upp mig i sin famn, jag darrade hejdlöst.
BILD
När vi åkt en stund kom vi fram till en radiokanals byggnad. Den var stor.
- Vilken show ska du va med i? frågade jag.
- Ryan Seacrest. förklarade han, jag nickade och han kramade om min hand hårdare när vi spatserade mot ingången, det fanns inte många fans här. Alla kanske inte visste att Justin skulle hit eftersom att det hade visat sig igår. Och det var ju egentligen min "förtjänst". Om inte jag skulle varit ihop med Justin skulle han inte åka hit. Han skulle inte blivit upptäckt på stranden heller. Det var helt enkelt mitt fel, alltihop.
När vi kom fram till ingången började Kenny gå snabbare och snabbare, jag och Justin fick nästan springa efter honom.
JUSTIN
Jag lirkade ut min svettiga hand ut Sapps och la den på hennes midja istället. Jag gillade inte denna intervju. De skulle fråga om Sapp, Sapp och ännu mer Sapp. Jag ville gärna prata om Sapp, det var inte det. Men det kändes konstigt. Vad fick jag säga och vad fick jag inte säga? Skulle jag försäga mig? Skulle Sapp bli sur på mig om jag sa för mycket? Skulle hon bli sur på mig om jag sa för lite? Tankarna snurrade runt i mitt huvud när jag bli bokstavligttalat inknuffad i det lilla rummet. Det fanns en ledig stol bredvid han som höll programmet, Ryan. Det stog även ”Justin Bieber” med snirkliga bokstäver på en liten lapp framför den sköna stolen. Programmet hade inte börjat ännu, Ryan satt nämligen och pratade lågmält till sina ”jobbarkompisar”. Jag gick långsamt fram till de och satte mig ner på stolen. Ryan vände sig mot mig och sken upp i ett stort leende.
- Biebs! Skrattade han och jag log stort, vi gjorde någon slags killkram och började snacka lite. Han frågade inte något om Sapp, han sparade väll de till intervjun. Och jag hade rätt. Direkt när inspelningsapparaterna var på inledde han:
- Ni lyssnar på Ryan Seacrest show och vi gästas idag av Justin Bieber! Hej Justin, hur har du det?
- Jag har det bra man, hur har du det själv?
- Bara bra, vi har hört lite rykten om dig och en viss… han funderade lite. Sapphire Pierce?
- Sapp, rättade jag, han nickade och log litet.
- Hur träffades ni?
- Jag vill inte gå in på detaljer. Sa jag kort.
- Lite kan du väll säga Bieber? Frågade han och gav mig ett leende. Jag skakade på huvudet.
- Nej, tyvärr. Jag vet inte vad jag får säga och inte.
- Hur är hon då? Rodnaden spreds på mina kinder som eld på torr mark.
- Ehhmm.. mumlade jag.
- Va? Frågade Ryan och fnissade.
- Hon är bara… fantaskisk!
SAPP
Mitt hjärta började dunka hårdare och jag kände mig nykär varje gång jag kollade på honom. Glädjetårarna spreds i mina ögon men jag lät de inte rinna ner för kinderna.
- Fantaskisk? De låter bra Biebs, är hon här? Justin nickade och kollade bak mot mig. Vi fick ögonkontakt och han log stort. Jag besvarade snabbt hans leende.
- I love you, mimade jag och han mimade samma ord tillbaka. Sedan pekade han mot mig och kollade tillbaka mot Ryan. Han kollade mot mig och log, jag log också.
- Hon ser vacker ut Justin! Är du orolig över alla skvallerblaskor och skit? Justin nickade.
- Ja, det är jag. Vem skulle inte vara? Jag hoppas att mina fans tar det bra! Jag älskar er alla, med hela mitt hjärta.
Jag ville inte vara självisk, men just nu önskar jag att han bara var min. Att vi bara var vanliga tonåringar som levde helt normala liv. Vi kanske skulle sitta i soffan och smaska på var sin glass nu? Det fick mig att tänka på mina föräldrar. Jag saknade de, men hade haft för mycket att göra för att hinna tänka. Jag beslutade mig för att ringa de på kvällen, när vi kommit hem från studion. Justin sträckte sig efter glaset.
- Har hon varit inne på twitter ännu? Och vad menade han med det? Justin stannade upp i rörelsen. Han skrattade lite bistert, som för att kamouflera misstaget han gjort.
- Jag vet inte.. halvsuckade han.
-
Intervjun var slut och Justin kom in i rummet jag suttit i. Han log stort när han kom fram till mig.
- Hej Beauty, viskade han när han kom riktigt nära. Han drog in mig i en kram och kysste mig på kinden.
-bild- next to you – http://weheartit.com/entry/11775796
Jag fnissade till och kollade upp i hans bruna ögon. Jag lutade mig närmre hon och tryckte mina läppar mjukt mot hans. Han besvarade kyssen och la handen mjukt mot min kind. Hans läppar masserade bokstavligen mina, och jag älskade det. Det var som en befrielse.
- Spara de till kamerorna! Jag ryckte till och slängde blicken bakom mig. Det var Ryan. Justin tog besvärat tag i mitt ansikte och kysste mig mjukt en sista gång innan han avslutade och kollade djupt in i mina ögon. Jag smälte. Sedan kollade han upp och mötte Ryans blick. Han skrattade till.
- Vi får väll se. Han mötte min blick innan han med ett lätt hejdå gick ut från radiokanalrummet. Han höll min hand hårt i sin, jag kramade om den då och då. Bara för att. Efter en stund släppte han min hand och la sin på min midja istället.
-bild nexty to you- http://weheartit.com/entry/20603369
- Varför frågade han om jag checkat twitter på sistone? Frågade jag plötsligt. Jag blev överrumplad över orden, de var inte meningen att jag skulle uttala de. Bara tänka. Justin blev minst lika överrumplad. Han stannade i ett steg, och började sekunden efter gå igen.
- Ehhmm, han undrade väll bara. Jag stannade och stoppade i stort sätt hela ledet. Justin drog mig till sig och fortsatte gå.
- Justin?
- Du vet när min mamma pratade med dig? Jag nickade.
- Hon berättade om hat då va? Där ringde klockan. Twitter var i stort sätt de ändå stället beliebersarna kunde få kontakt med Justin på. Det var nog många som hade letat upp mig bland Justins miljontals followers. Hatet skulle rinna in i mina omnämnanden.
- Jag kommer få hat där, konstaterade jag. Justin nickade och kollade på mig med lidsam blick.
- Jag är ledsen.. började han.
- Var inte det! log jag. Vi hade kommit ut. Paparazzisarna stog på ena sidan och fansen på andra. Justin gick mot fansen och gav de autografer. Han gjorde det tills Kenny sa att vi behövde gå för att komma i tid till studion. När vi kommit in i bilen tog Justin min hand. Jag kramade den hårt.
hand i hand: http://weheartit.com/entry/26831753
- Vill du någonsin träffa Justin igen? *
- SAPP! SAPP! Jag slog upp ögonen. Blöta tårar rann nerför mina kinder. Lakanen var våta och håret klibbade mot min panna. Jag andades oregelbundet. Justin satt bredvid mig med uppspärrade ögon. När han såg att jag kollade på honom lutade han sig ner över mig. Han drog upp mig i sin famn, jag darrade hejdlöst.
När vi åkt en stund kom vi fram till en radiokanals byggnad. Den var stor.
- Vilken show ska du va med i? frågade jag.
- Ryan Seacrest. förklarade han, jag nickade och han kramade om min hand hårdare när vi spatserade mot ingången, det fanns inte många fans här. Alla kanske inte visste att Justin skulle hit eftersom att det hade visat sig igår. Och det var ju egentligen min "förtjänst". Om inte jag skulle varit ihop med Justin skulle han inte åka hit. Han skulle inte blivit upptäckt på stranden heller. Det var helt enkelt mitt fel, alltihop.
När vi kom fram till ingången började Kenny gå snabbare och snabbare, jag och Justin fick nästan springa efter honom.
Jag lirkade ut min svettiga hand ut Sapps och la den på hennes midja istället. Jag gillade inte denna intervju. De skulle fråga om Sapp, Sapp och ännu mer Sapp. Jag ville gärna prata om Sapp, det var inte det. Men det kändes konstigt. Vad fick jag säga och vad fick jag inte säga? Skulle jag försäga mig? Skulle Sapp bli sur på mig om jag sa för mycket? Skulle hon bli sur på mig om jag sa för lite? Tankarna snurrade runt i mitt huvud när jag bli bokstavligttalat inknuffad i det lilla rummet. Det fanns en ledig stol bredvid han som höll programmet, Ryan. Det stog även ”Justin Bieber” med snirkliga bokstäver på en liten lapp framför den sköna stolen. Programmet hade inte börjat ännu, Ryan satt nämligen och pratade lågmält till sina ”jobbarkompisar”. Jag gick långsamt fram till de och satte mig ner på stolen. Ryan vände sig mot mig och sken upp i ett stort leende.
- Biebs! Skrattade han och jag log stort, vi gjorde någon slags killkram och började snacka lite. Han frågade inte något om Sapp, han sparade väll de till intervjun. Och jag hade rätt. Direkt när inspelningsapparaterna var på inledde han:
- Ni lyssnar på Ryan Seacrest show och vi gästas idag av Justin Bieber! Hej Justin, hur har du det?
- Jag har det bra man, hur har du det själv?
- Bara bra, vi har hört lite rykten om dig och en viss… han funderade lite. Sapphire Pierce?
- Sapp, rättade jag, han nickade och log litet.
- Hur träffades ni?
- Jag vill inte gå in på detaljer. Sa jag kort.
- Lite kan du väll säga Bieber? Frågade han och gav mig ett leende. Jag skakade på huvudet.
- Nej, tyvärr. Jag vet inte vad jag får säga och inte.
- Hur är hon då? Rodnaden spreds på mina kinder som eld på torr mark.
- Ehhmm.. mumlade jag.
- Va? Frågade Ryan och fnissade.
- Hon är bara… fantaskisk!
SAPP
Mitt hjärta började dunka hårdare och jag kände mig nykär varje gång jag kollade på honom. Glädjetårarna spreds i mina ögon men jag lät de inte rinna ner för kinderna.
- Fantaskisk? De låter bra Biebs, är hon här? Justin nickade och kollade bak mot mig. Vi fick ögonkontakt och han log stort. Jag besvarade snabbt hans leende.
- I love you, mimade jag och han mimade samma ord tillbaka. Sedan pekade han mot mig och kollade tillbaka mot Ryan. Han kollade mot mig och log, jag log också.
- Hon ser vacker ut Justin! Är du orolig över alla skvallerblaskor och skit? Justin nickade.
- Ja, det är jag. Vem skulle inte vara? Jag hoppas att mina fans tar det bra! Jag älskar er alla, med hela mitt hjärta.
Jag ville inte vara självisk, men just nu önskar jag att han bara var min. Att vi bara var vanliga tonåringar som levde helt normala liv. Vi kanske skulle sitta i soffan och smaska på var sin glass nu? Det fick mig att tänka på mina föräldrar. Jag saknade de, men hade haft för mycket att göra för att hinna tänka. Jag beslutade mig för att ringa de på kvällen, när vi kommit hem från studion. Justin sträckte sig efter glaset.
- Har hon varit inne på twitter ännu? Och vad menade han med det? Justin stannade upp i rörelsen. Han skrattade lite bistert, som för att kamouflera misstaget han gjort.
- Jag vet inte.. halvsuckade han.
-
Intervjun var slut och Justin kom in i rummet jag suttit i. Han log stort när han kom fram till mig.
- Hej Beauty, viskade han när han kom riktigt nära. Han drog in mig i en kram och kysste mig på kinden.
Jag fnissade till och kollade upp i hans bruna ögon. Jag lutade mig närmre hon och tryckte mina läppar mjukt mot hans. Han besvarade kyssen och la handen mjukt mot min kind. Hans läppar masserade bokstavligen mina, och jag älskade det. Det var som en befrielse.
- Spara de till kamerorna! Jag ryckte till och slängde blicken bakom mig. Det var Ryan. Justin tog besvärat tag i mitt ansikte och kysste mig mjukt en sista gång innan han avslutade och kollade djupt in i mina ögon. Jag smälte. Sedan kollade han upp och mötte Ryans blick. Han skrattade till.
- Vi får väll se. Han mötte min blick innan han med ett lätt hejdå gick ut från radiokanalrummet. Han höll min hand hårt i sin, jag kramade om den då och då. Bara för att. Efter en stund släppte han min hand och la sin på min midja istället.
- Varför frågade han om jag checkat twitter på sistone? Frågade jag plötsligt. Jag blev överrumplad över orden, de var inte meningen att jag skulle uttala de. Bara tänka. Justin blev minst lika överrumplad. Han stannade i ett steg, och började sekunden efter gå igen.
- Ehhmm, han undrade väll bara. Jag stannade och stoppade i stort sätt hela ledet. Justin drog mig till sig och fortsatte gå.
- Justin?
- Du vet när min mamma pratade med dig? Jag nickade.
- Hon berättade om hat då va? Där ringde klockan. Twitter var i stort sätt de ändå stället beliebersarna kunde få kontakt med Justin på. Det var nog många som hade letat upp mig bland Justins miljontals followers. Hatet skulle rinna in i mina omnämnanden.
- Jag kommer få hat där, konstaterade jag. Justin nickade och kollade på mig med lidsam blick.
- Jag är ledsen.. började han.
- Var inte det! log jag. Vi hade kommit ut. Paparazzisarna stog på ena sidan och fansen på andra. Justin gick mot fansen och gav de autografer. Han gjorde det tills Kenny sa att vi behövde gå för att komma i tid till studion. När vi kommit in i bilen tog Justin min hand. Jag kramade den hårt.
__________________________________________________________________
Snart kommer det spänning..... ;D<3
MEN. inte om ni inte:
KOMMENTERA
Chapter 43 - Interview part 1
- Vill du någonsin träffa Justin igen? *
- SAPP! SAPP! Jag slog upp ögonen. Blöta tårar rann nerför mina kinder. Lakanen var våta och håret klibbade mot min panna. Jag andades oregelbundet. Justin satt bredvid mig med uppspärrade ögon. När han såg att jag kollade på honom lutade han sig ner över mig. Han drog upp mig i sin famn, jag darrade hejdlöst.
bild1,
bild2,
bild3,
bild4,
bild5,
bild6,
bild7
- Vill du någonsin träffa Justin igen? *
- SAPP! SAPP! Jag slog upp ögonen. Blöta tårar rann nerför mina kinder. Lakanen var våta och håret klibbade mot min panna. Jag andades oregelbundet. Justin satt bredvid mig med uppspärrade ögon. När han såg att jag kollade på honom lutade han sig ner över mig. Han drog upp mig i sin famn, jag darrade hejdlöst.
BILD
JUSTIN
Sapp skakade i min famn, hon var livrädd. Det var jag med. Jag drog handen försiktigt upp och ner för hennes rygg.
- Shhh, hyssade jag tyst. Jag la armarna sakta om mig och la huvudet mot min hals. Jag hatade att se människorna jag älskade rädda, eller skadade. Jag hatade det.
- Vad hände älskling? Frågade jag tyst, hon grät tyst mot min hals.
- Mardröm, bara. Viskade hon. Jag strök henne fortfarande på ryggen. Hon drog tag om mitt hår i nacken och höll de näst intill krampaktigt. Jag flyttade bak ena handen till min nacke och greppade tag om hennes hand, jag tog sedan fram våra händer framför mig och kramade om hennes hand hårt. Hon kollade upp mot mig och jag såg de näst intill torkade tårarna i mina ögon. Jag lutade mig ner och tryckte mina läppar mot hennes panna. Han började andas tyngre och tyngre och nästan precis när mina läppar lämnat hennes panna. Jag la henne därefter försiktigt ner på sängen igen. Jag hade inte fått ur henne vad drömmen handlat om. Ville jag veta? Jag visste inte. Jag slängde mig på kudden och la händerna om Sapps smala lilla kropp, jag borrade sedan ner huvudet i hennes hår och drog in hennes underbara doft. Jag la sedan min kind mot hennes och blundade djupt, sekunden där efter somnade jag, och drömde oroliga drömmar.
SAPP
Jag vaknade av Justins läppar mot min hals. Han kysste mig upp mot örat och nafsade mig busigt i örsnibben. Jag fnissade till och försökte dra mig ur hans fasta grepp. Han höll mig hårt mot sitt nakna bröst.
- Bieber! Släpp! Morrade jag, han skrattade dock bara. Jag gav efter en liten stund upp och slappnade av i hans omfamning. Han fortsatte då kyssa mig i nacken, det kittlades något innerligt.
- Vad.. ska.. vi göra idag? Stammade jag fram. Han fnissade oskyldigt till och kollade mjukt in i mina ögon.
- Scooter sa att vi skulle på någon intervju och sedan jobba lite i studion.
- Så vi får inte ta det lika lugnt som igår alltså? Han skakade bistert på huvudet.
- Det är ju inte lika kul för dig som för mig, konstaterade han bistert. Jag suckade djupt.
- Fast du sjunger fantaskiskt. Jag älskar din röst Justin, jag älskar dig. Jag älskar vad du gör. Du har ett jobb, du gör det för fansen, han nickade och lutade sig ner mot min hals igen.
- Bra att du förstår. Sedan började han kyssa mig igen.
-
- Scooter?! När drar vi? Ropade Justin, vi stog i receptionen. Vi hade väntat här en liten stund, efter mycket mys hade vi dragit oss upp och tagit på oss kläder. Jag valde något enkelt. Ett par halvpösiga jeans och en hyfsatkort vit topp. Jag gillade egentligen inte toppen, den var näst intill genomskinlig. Men det fick vara. Vi hade sedan gått ner till matsalen och ätit en lätt frukost. Sedan hade vi samlats här, efter tandborstning. Scooter stog vid utgången och pratade med Kenny. Han kollade mot oss och vinkade sig till oss. När vi kommit nära sa han:
- Vi åker om en liten stund. Men jag har en fråga, började han. Jag och Justin lyssnade på hel spänt.
- Ni vet hur mycket press ni kommer få på er va? Justin kollade på mig och jag nickade. Jag var medveten, trodde jag i alla fall. Jag visste att jag skulle få mycket hat också, men med Justin vid min sida klarade jag allt.
- Vi vet, konstaterade jag. Scooter nickade och kollade på Justin, som kollade tillbaka med en säker min. Han ville ha bekräftelse av båda, jag förstod honom.
- Vi kan gå ut nu, halvskrek Kenny efter ännu liten stunds väntan. Vi alla nickade och mötte fansen och paparazzisarna utanför. Vi gick vidare mot bilen när Justin skrivit lite autografer till tjejerna här och var, de hade blivit fruktansvärt glada. När vi kom in i bilen pustade jag ut. Jag gillade inte blickarna alla paparazzis gav mig, inte vissa av fansen heller. Vissa gav mig fina leenden medans vissa tittade på mig irriterat. Och vissa behandlade mig som luft.
-
Hur länge varar intervjun? Frågade jag när vi klev ut ur den stora svarta mörkrutade bilen. Justin kollade på mig och log stort.
- En halvtimme, timme skulle jag tro, jag nickade och log stort mot honom.
- Sen studio? Han nickade.
Sapp skakade i min famn, hon var livrädd. Det var jag med. Jag drog handen försiktigt upp och ner för hennes rygg.
- Shhh, hyssade jag tyst. Jag la armarna sakta om mig och la huvudet mot min hals. Jag hatade att se människorna jag älskade rädda, eller skadade. Jag hatade det.
- Vad hände älskling? Frågade jag tyst, hon grät tyst mot min hals.
- Mardröm, bara. Viskade hon. Jag strök henne fortfarande på ryggen. Hon drog tag om mitt hår i nacken och höll de näst intill krampaktigt. Jag flyttade bak ena handen till min nacke och greppade tag om hennes hand, jag tog sedan fram våra händer framför mig och kramade om hennes hand hårt. Hon kollade upp mot mig och jag såg de näst intill torkade tårarna i mina ögon. Jag lutade mig ner och tryckte mina läppar mot hennes panna. Han började andas tyngre och tyngre och nästan precis när mina läppar lämnat hennes panna. Jag la henne därefter försiktigt ner på sängen igen. Jag hade inte fått ur henne vad drömmen handlat om. Ville jag veta? Jag visste inte. Jag slängde mig på kudden och la händerna om Sapps smala lilla kropp, jag borrade sedan ner huvudet i hennes hår och drog in hennes underbara doft. Jag la sedan min kind mot hennes och blundade djupt, sekunden där efter somnade jag, och drömde oroliga drömmar.
Jag vaknade av Justins läppar mot min hals. Han kysste mig upp mot örat och nafsade mig busigt i örsnibben. Jag fnissade till och försökte dra mig ur hans fasta grepp. Han höll mig hårt mot sitt nakna bröst.
- Bieber! Släpp! Morrade jag, han skrattade dock bara. Jag gav efter en liten stund upp och slappnade av i hans omfamning. Han fortsatte då kyssa mig i nacken, det kittlades något innerligt.
- Vad.. ska.. vi göra idag? Stammade jag fram. Han fnissade oskyldigt till och kollade mjukt in i mina ögon.
- Scooter sa att vi skulle på någon intervju och sedan jobba lite i studion.
- Så vi får inte ta det lika lugnt som igår alltså? Han skakade bistert på huvudet.
- Det är ju inte lika kul för dig som för mig, konstaterade han bistert. Jag suckade djupt.
- Fast du sjunger fantaskiskt. Jag älskar din röst Justin, jag älskar dig. Jag älskar vad du gör. Du har ett jobb, du gör det för fansen, han nickade och lutade sig ner mot min hals igen.
- Bra att du förstår. Sedan började han kyssa mig igen.
-
- Scooter?! När drar vi? Ropade Justin, vi stog i receptionen. Vi hade väntat här en liten stund, efter mycket mys hade vi dragit oss upp och tagit på oss kläder. Jag valde något enkelt. Ett par halvpösiga jeans och en hyfsatkort vit topp. Jag gillade egentligen inte toppen, den var näst intill genomskinlig. Men det fick vara. Vi hade sedan gått ner till matsalen och ätit en lätt frukost. Sedan hade vi samlats här, efter tandborstning. Scooter stog vid utgången och pratade med Kenny. Han kollade mot oss och vinkade sig till oss. När vi kommit nära sa han:
- Vi åker om en liten stund. Men jag har en fråga, började han. Jag och Justin lyssnade på hel spänt.
- Ni vet hur mycket press ni kommer få på er va? Justin kollade på mig och jag nickade. Jag var medveten, trodde jag i alla fall. Jag visste att jag skulle få mycket hat också, men med Justin vid min sida klarade jag allt.
- Vi vet, konstaterade jag. Scooter nickade och kollade på Justin, som kollade tillbaka med en säker min. Han ville ha bekräftelse av båda, jag förstod honom.
- Vi kan gå ut nu, halvskrek Kenny efter ännu liten stunds väntan. Vi alla nickade och mötte fansen och paparazzisarna utanför. Vi gick vidare mot bilen när Justin skrivit lite autografer till tjejerna här och var, de hade blivit fruktansvärt glada. När vi kom in i bilen pustade jag ut. Jag gillade inte blickarna alla paparazzis gav mig, inte vissa av fansen heller. Vissa gav mig fina leenden medans vissa tittade på mig irriterat. Och vissa behandlade mig som luft.
-
Hur länge varar intervjun? Frågade jag när vi klev ut ur den stora svarta mörkrutade bilen. Justin kollade på mig och log stort.
- En halvtimme, timme skulle jag tro, jag nickade och log stort mot honom.
- Sen studio? Han nickade.
_____________________
Rätt kort kapitel D; Kommer mer imorgon <3<3
Bjussar på lite bilder för det<3
KOMMENTERA
Chapter 42 - Hockey
PREVIOSLY:
- För mänsklig beskådning, mumlade jag ohörbart. Justin hörde det inte heller. Killen i soffan reste sig och log mjukt. Han gick fram till oss och tog tag i min hand, skakade den snabbt och lät den sedan falla handlöst nerför min kropp.
- Ryan Butler, Justins bästa vän. ”Ångesten” som tyngt mitt hjärta innan var borta, det var bara hans kompis. Bara och bara. Jag var fortfarande halvnaken, var det normalt att vara det för ens killes kompisar? De fick skylla sig själva.
SAPP:
- Jaha, sa jag lite tafatt och Justin fnissade till i mitt öra. Ryan log. Han vände sig sedan om och gick iväg mot soffan igen.
- Vem trodde du det var? Viskade Justin lågt i mitt öra. Rodnaden spreds snabbt på mina annars rätt bleka kinder. Jag kollade mot honom och log stort.
- En hemlig paparazzi. Han brast ut i skratt och släppte mig.
- Skit kul. Skrattade jag tillbaka och han nickade.
- Faktiskt.
- Vi säger väll då, sa jag och vände mig om. Jag kunde inte låta bli att le. Plötsligt kände jag två armar om min midja, Justin lutade sig ner mot min nacke och kysste mig mjukt. När han kom upp till örat var jag nära på att dö, men det gjorde jag inte.
- Justin.. sluddrade jag fram. Han fnissade till och släppte taget om mig.
- Byt du om. Jag nickade och gick in mot sovrummet. Det var lika ljust som jag mindes det, jag gick fram mot sängen och rullade ut min resväska som låg under. Kenny hade lagt den där någon gång. Jag tog fram underkläder och sedan ett par jeans shorts och en vit t-shirt. Jag sprang tillbaka till badrummet och drog på mig kläderna. När jag kom ut från badrummet efter en liten stund stod Justin där utanför, han hår var rufsigt men ändå perfekt. Jag tog ett steg mot honom och la handen mot hans nacke, han la den vid min kind och tryckte mina läppar mot hans. Jag besvarade villigt kyssen och drog handen genom hans hår, de hade jag villat göra rätt länge. Jag hade bara inte vågat. Justins hand flög ner till mitt ena ben och han hävde upp mig på sina höfter. Jag skrattade till innan jag kysste honom igen. Jag slängde båda armarna om honom och han höll kvar mig på sina höfter med händerna under min rumpa. Han började stappla sig till vardagsrummet. Ryan skrattade lite tafatt när vi slängde oss ner bredvid honom i soffan, jag i Justins knä. Jag avslutade kyssen och kollade djupt in i Justins ögon. Han flinade stort, jag vände mig om i hans omfamning och släppte händerna som varit lindade runt hans hals. Jag la mig ner i hans famn men tog ett fast tag om båda hans händer. Jag började kollade mot tv:n. Det var hockey, något jag tyckte var riktigt trist. Jag lutade bak huvudet mot hans bröstkorg och pustade ut. Justin böjde sig ner mot mig och kysste tyst min nacke. Det kittlades. Jag fick rysningar i hela kroppen.
- Justin.. viskade jag och vinklade huvudet åt sidan mot honom.
- Ja älskling? Jag fnissade till och kollade så gott jag kunde in i hans ögon.
- Jag älskar dig, viskade jag och kysste han mjukt på kinden. Ryan suckade tyst, han trodde nog att vi inte hörde. Jag kollade på Justin och han ryckte lätt på axlarna. Jag vände mig sedan mot tv:n igen, låtsades vara väldigt engagerad. Men det var näst intill omöjligt med Justin i nacken, hela tiden. Tillslut gav jag upp och kollade bak mot honom. Han log retligt.
- Vad står det? Jag suckade och kollade mot tv:n igen. Han fnissade till.
-
- Sapp? Justin knackade hysteriskt på dörren, jag skrattade bara. Jag spottade i vasken och spolade av tandborsten och munnen. När jag var klar borstade jag snabbt håret, med en bankande Justin utanför. Jag gick till dörren och öppnade halvt, Justin ryckte tag i handtaget och försökte rycka upp dörren. Men jag var snabbare, jag ställde mig i dörröppningen. Han kollade oroligt på mig, en liten söt rynka bildades i hans panna.
- Vad ska du göra här egentligen? Frågade jag retligt. Han slingrade sig och hoppade på ett ben.
- Snälla?
- En puss? Han nickade, sprang fram till mig gav mig en snabbt kyss. Jag hoppade sedan ut från öppningen. Justin sprang in och stängde dörren efter sig. Jag bankade en gång på dörren och sa sedan:
- Vad säger man?
- TACK! Hörde jag innanför. Jag skrattade till och gick ut till vardagsrummet. Ryan satt fastklistrad vid tv:n.
- Är det inte klart snart? Frågade jag. Han kollade chockat upp mot mig.
- Jo, två minuter. Jag nickade och satte mig bredvid honom i soffan.
- Är Justin på toa eller? frågade han. Jag skrattade till och nickade.
- Jag retade han lite bara, han flinade och kollade tillbaka på tv:n.
-
- Jag drar nu, sa Ryan till Justin. Justin nickade och kramade om honom.
-Hur kom det sig att du kom hit? Frågade jag nyfiket.
- Jag hälsar på min mammas kompisar här, förklarade han och gick sedan ut.
- Hejdå! Vi vinkade på honom när han gick ut.
- Vi ses kanske imon, sa Justin. Ryan nickade glatt och gick sedan ut.
- Hur länge har ni varit kompisar? Frågade jag. Justin tänkte efter en stund.
- Väldigt länge! Sa han och jag skrattade. När vi gjort iordning oss för kvällen gick vi och la oss, Justin la sig bakom mig i sängen. Jag gosade in mig i hans hals och somnade på momangen. Det ända jag hörde innan jag somna var Justin som viskade:
- Jag älskar dig Sapp, alltid vad som än händer.
* Det fuktiga under mina händer kunde knappast vara vatten. Tungan kändes som sandpapper. Jag satte mig upp och slog upp ögonen. Mörkret omringade mig. Rädslan bubblade upp inom mig. Jag reste mig hastigt upp, tog några steg mot dörren. De sista tre stegen sprang jag. Jag bankade vårdslöst flera gånger mot stendörren och kände tårarna bubbla upp inom mig.
- Sluta! Någon sparkade tillbaka på andra sidan. Jag stannade upp och kände de tysta tårarna rinna ner för kinderna. Jag tog sats och bankade några gånger igen.
- Jävla bitch! SLUTA FÖR FAN! Skrek rösten utanför. Jag började gråta hejdlöst igen, jag backade några osäkra steg bakåt och satte mig långsamt ner mot dörren. Benen trycktes hårt mot bröstet och jag gjorde allt för att slippa det oroliga gnagandet i magen. Törsten, som jag för några minuter glömt, spratt upp i mig igen. Jag böjde mig ner och slickade lite på golvet, det kändes sjukt. Plötsligt öppnades dörren, in kom en svarthårig man. Jag började skakade och satte mig upp igen.
- Vill du någonsin träffa Justin igen? *
- SAPP! SAPP! Jag slog upp ögonen. Blöta tårar rann nerför mina kinder. Lakanen var våta och håret klibbade mot min panna. Jag andades oregelbundet. Justin satt bredvid mig med uppspärrade ögon. När han såg att jag kollade på honom lutade han sig ner över mig. Han drog upp mig i sin famn, jag darrade hejdlöst.
- För mänsklig beskådning, mumlade jag ohörbart. Justin hörde det inte heller. Killen i soffan reste sig och log mjukt. Han gick fram till oss och tog tag i min hand, skakade den snabbt och lät den sedan falla handlöst nerför min kropp.
- Ryan Butler, Justins bästa vän. ”Ångesten” som tyngt mitt hjärta innan var borta, det var bara hans kompis. Bara och bara. Jag var fortfarande halvnaken, var det normalt att vara det för ens killes kompisar? De fick skylla sig själva.
- Jaha, sa jag lite tafatt och Justin fnissade till i mitt öra. Ryan log. Han vände sig sedan om och gick iväg mot soffan igen.
- Vem trodde du det var? Viskade Justin lågt i mitt öra. Rodnaden spreds snabbt på mina annars rätt bleka kinder. Jag kollade mot honom och log stort.
- En hemlig paparazzi. Han brast ut i skratt och släppte mig.
- Skit kul. Skrattade jag tillbaka och han nickade.
- Faktiskt.
- Vi säger väll då, sa jag och vände mig om. Jag kunde inte låta bli att le. Plötsligt kände jag två armar om min midja, Justin lutade sig ner mot min nacke och kysste mig mjukt. När han kom upp till örat var jag nära på att dö, men det gjorde jag inte.
- Justin.. sluddrade jag fram. Han fnissade till och släppte taget om mig.
- Byt du om. Jag nickade och gick in mot sovrummet. Det var lika ljust som jag mindes det, jag gick fram mot sängen och rullade ut min resväska som låg under. Kenny hade lagt den där någon gång. Jag tog fram underkläder och sedan ett par jeans shorts och en vit t-shirt. Jag sprang tillbaka till badrummet och drog på mig kläderna. När jag kom ut från badrummet efter en liten stund stod Justin där utanför, han hår var rufsigt men ändå perfekt. Jag tog ett steg mot honom och la handen mot hans nacke, han la den vid min kind och tryckte mina läppar mot hans. Jag besvarade villigt kyssen och drog handen genom hans hår, de hade jag villat göra rätt länge. Jag hade bara inte vågat. Justins hand flög ner till mitt ena ben och han hävde upp mig på sina höfter. Jag skrattade till innan jag kysste honom igen. Jag slängde båda armarna om honom och han höll kvar mig på sina höfter med händerna under min rumpa. Han började stappla sig till vardagsrummet. Ryan skrattade lite tafatt när vi slängde oss ner bredvid honom i soffan, jag i Justins knä. Jag avslutade kyssen och kollade djupt in i Justins ögon. Han flinade stort, jag vände mig om i hans omfamning och släppte händerna som varit lindade runt hans hals. Jag la mig ner i hans famn men tog ett fast tag om båda hans händer. Jag började kollade mot tv:n. Det var hockey, något jag tyckte var riktigt trist. Jag lutade bak huvudet mot hans bröstkorg och pustade ut. Justin böjde sig ner mot mig och kysste tyst min nacke. Det kittlades. Jag fick rysningar i hela kroppen.
- Justin.. viskade jag och vinklade huvudet åt sidan mot honom.
- Ja älskling? Jag fnissade till och kollade så gott jag kunde in i hans ögon.
- Jag älskar dig, viskade jag och kysste han mjukt på kinden. Ryan suckade tyst, han trodde nog att vi inte hörde. Jag kollade på Justin och han ryckte lätt på axlarna. Jag vände mig sedan mot tv:n igen, låtsades vara väldigt engagerad. Men det var näst intill omöjligt med Justin i nacken, hela tiden. Tillslut gav jag upp och kollade bak mot honom. Han log retligt.
- Vad står det? Jag suckade och kollade mot tv:n igen. Han fnissade till.
-
- Sapp? Justin knackade hysteriskt på dörren, jag skrattade bara. Jag spottade i vasken och spolade av tandborsten och munnen. När jag var klar borstade jag snabbt håret, med en bankande Justin utanför. Jag gick till dörren och öppnade halvt, Justin ryckte tag i handtaget och försökte rycka upp dörren. Men jag var snabbare, jag ställde mig i dörröppningen. Han kollade oroligt på mig, en liten söt rynka bildades i hans panna.
- Vad ska du göra här egentligen? Frågade jag retligt. Han slingrade sig och hoppade på ett ben.
- Snälla?
- En puss? Han nickade, sprang fram till mig gav mig en snabbt kyss. Jag hoppade sedan ut från öppningen. Justin sprang in och stängde dörren efter sig. Jag bankade en gång på dörren och sa sedan:
- Vad säger man?
- TACK! Hörde jag innanför. Jag skrattade till och gick ut till vardagsrummet. Ryan satt fastklistrad vid tv:n.
- Är det inte klart snart? Frågade jag. Han kollade chockat upp mot mig.
- Jo, två minuter. Jag nickade och satte mig bredvid honom i soffan.
- Är Justin på toa eller? frågade han. Jag skrattade till och nickade.
- Jag retade han lite bara, han flinade och kollade tillbaka på tv:n.
-
- Jag drar nu, sa Ryan till Justin. Justin nickade och kramade om honom.
-Hur kom det sig att du kom hit? Frågade jag nyfiket.
- Jag hälsar på min mammas kompisar här, förklarade han och gick sedan ut.
- Hejdå! Vi vinkade på honom när han gick ut.
- Vi ses kanske imon, sa Justin. Ryan nickade glatt och gick sedan ut.
- Hur länge har ni varit kompisar? Frågade jag. Justin tänkte efter en stund.
- Väldigt länge! Sa han och jag skrattade. När vi gjort iordning oss för kvällen gick vi och la oss, Justin la sig bakom mig i sängen. Jag gosade in mig i hans hals och somnade på momangen. Det ända jag hörde innan jag somna var Justin som viskade:
- Jag älskar dig Sapp, alltid vad som än händer.
* Det fuktiga under mina händer kunde knappast vara vatten. Tungan kändes som sandpapper. Jag satte mig upp och slog upp ögonen. Mörkret omringade mig. Rädslan bubblade upp inom mig. Jag reste mig hastigt upp, tog några steg mot dörren. De sista tre stegen sprang jag. Jag bankade vårdslöst flera gånger mot stendörren och kände tårarna bubbla upp inom mig.
- Sluta! Någon sparkade tillbaka på andra sidan. Jag stannade upp och kände de tysta tårarna rinna ner för kinderna. Jag tog sats och bankade några gånger igen.
- Jävla bitch! SLUTA FÖR FAN! Skrek rösten utanför. Jag började gråta hejdlöst igen, jag backade några osäkra steg bakåt och satte mig långsamt ner mot dörren. Benen trycktes hårt mot bröstet och jag gjorde allt för att slippa det oroliga gnagandet i magen. Törsten, som jag för några minuter glömt, spratt upp i mig igen. Jag böjde mig ner och slickade lite på golvet, det kändes sjukt. Plötsligt öppnades dörren, in kom en svarthårig man. Jag började skakade och satte mig upp igen.
- Vill du någonsin träffa Justin igen? *
- SAPP! SAPP! Jag slog upp ögonen. Blöta tårar rann nerför mina kinder. Lakanen var våta och håret klibbade mot min panna. Jag andades oregelbundet. Justin satt bredvid mig med uppspärrade ögon. När han såg att jag kollade på honom lutade han sig ner över mig. Han drog upp mig i sin famn, jag darrade hejdlöst.
_________________________
KOMMENTERA
Annars kommer det inte mer.
Chapter 41 – Secret Pap?
PREVIOSLY:
- Är du orolig? Frågade hon lugnt. Jag skakade osäkert på huvudet.
- Har Justin berättat något om hur hans fans kan reagera? Jag skakade smått på huvudet igen, Pattie suckade och kollade halv surt mot Justin, som stod bakom henne.
-------------------------------------
SAPP:
Jag och Pattie gick iväg mot några soffor lite längre bort, vi satte oss snabbt ner. Justin hade inte märkt att vi gått ännu, han var upptagen att prata med Kenny. Pattie berättade för mig om Justins fans, hur de kunde reagera om hon hade tjej och så. Hon sa att de flesta var snälla och stöttande, medans andra inte var så snälla; eller stöttande. Hon trodde nog att hon skrämde mig, för hon kollade noga på mig och pausade medans hon pratade. Därför tog de rätt långt tid, runt en halvtimme. När vi pratat klart blickade hon bort mot Justin och kollade på honom. Han satt och höll på med mobilen, antagligen på twitter. Jag log stort, bara av att se honom, fjärilarna blev även galna. Men inte lika galna som de blev när han var nära. Jag såg att Pattie kollade tillbaka mot mig i ögonvrån.
- Ni gillar varann va? Jag nickade, men släppte inte blicken från Justin. Han kollade plötsligt upp och mötte min blick, med ett stort leende. Jag log stort tillbaka.
- Vi ses väll snart, tror jag, hon skrattade och jag kollade snabbt på henne med ett leende innan jag ställde mig upp och siktade in mig på Justin. Han log stort. Jag ville inte verka desperat, så jag sprang inte; förens det bara var 5 meter kvar. Då ökade jag takten och sprang rakt in i hans famn. Han hade rest sig upp och omfamnade nu mig i en stor kram. Han fnissade till och kysste mig på hjässan.
JUSTIN
Hon sprang den sista biten och hoppade in i min famn. Jag fnissade till och lutade mig ner mot henne, jag drog ett djupt andetag och kysste henne mjukt på hjässan. Kenny hade inte skällt på mig, inte Scooter heller. Men de hade inte varit jätte glada heller. Jag förstod de, de hade inte jag heller varit. Om jag var de.
Sapp släppte mig och ställde sig en bit ifrån mig, för att kunna titta in i mina ögon.
- Ska vi gå? Hon nickade bort mot hissen och jag nickade. Jag tog tag i hennes hand och drog henne mot den. Vi sa inte hejdå till de andra i crewet, jag hade faktiskt en ledig dag idag. Jag drog in henne i hissen och kysste henne länge, mitt på läpparna. Hon besvarade kyssen och fnissade mjukt.
- Vill jag kolla på skvallerblaskorna idag? Hon blinkade med ena ögat och jag kollade frågandes på henne.
- Va? Hon fnissade till och vi klev ur hissen, som stannat.
- Är inte vi överallt? På varje framsida. Jag skrattade till och nickade.
- Antagligen. Hon log och jag låste upp dörren till hotellrummet. Jag kollade mig runt i rummet och sedan ner mot golvet. Där möttes jag av en smärre chock. Skvallertidningen som låg innanför dörren hade världens största bild på mig och Sapp. Det var en perfekt bild, och man såg helt klart att det var jag. Sapp hade redan gått in i lägenheten och försökte dra mig efter sig, men jag vägrade gå någonstans.
- Vad är det Bieber? Frågade hon med glatt humör. Jag fortsatte bara kolla ner i golvet. Hennes blick föll ner mot tidningen, jag släppte henne hand och böjde mig ner för att ta upp den. Jag tog några steg in i lägenheten och stängde dörren efter mig. Vi båda var helt tysta. Jag drog av mig skorna och gick in till köket, med Sapp tät efter. Vi satte oss, fortfarande tysta, vid köksbordet på ett par barstolar och la tidningen mellan oss. Vi utbytte några blickar innan vi slog upp mittenuppslaget.
SAPP
Hela sidorna var fulla mer bilder, och text. Vissa bilder var rätt stora och tydliga, medans vissa var små och suddiga. Antagligen tagna på ett långt avstånd. Jag kollade ner mot texten och läste:
JUSTIN BIEBER NY FLICKVÄN?
Har popsensationen hittat ny flickvän? Har han förälskat sig i 17 åriga Sapphire Pierce från Pennsylvania, USA? Bilderna tyder på att detta är sant. Sapphire som är kompis med Justins vän och även jobbpartner Taylor Swift, 22, kom för att hälsa på barndomskompisen, men när Taylors gammelmormor dog tog väll Sapphire det som ett bra tillfälle att flörta med Justin, okänd källa berättar att de vistas tillsammans i Justins hotellrum. Sapphire kanske verkligen är förälskad, eller är hon bara ute efter publicitet? Det lär vi få se.
Jag slutade läsa, jag drog ett djupt andetag och satte fast några hårtestar bakom örat. Jag vågade inte möta Justin blick. Tänk så dömde han mig? Tänk så trodde han på tidningarna lika mycket som alla andra? Plötsligt greppade någon tag i min hand och jag kollade chockat upp, även fast jag visste vem det var. Justin. Han kollade djupt in i mina ögon och såg väldigt allvarlig ut.
- Jag tror inte på de.
- De är inte sant.
- Jag vet. Jag ville inte prata mer om det.
- Förlåt, det var inte meningen, detta var inte meningen. Han greppade tag om tidningen och drog ner den på golven, han flög ner mot parkettgolvet med en smäll. Jag hoppade till.
- Jag vet, jag skiter i de, de kan skriva vad de vill. Han kollade upp i mina ögon och mötte min blick.
- Förlåt, han kollade ner i marken och sparkade bort tidningen. Den åkte iväg över golvet. Jag följde den med blicken.
- Det gör inget har jag redan sagt, jag log stort mot honom. Vet du föresten var min mobil är? la jag sedan till, han nickade.
- Den ligger där, han pekade bort mot köksbordet. Jag nickade och reste mig upp, jag gick fram till köksbordet och tog upp mobilen.
- Jag ska duscha, nörda du twitter medans jag är borta, Justin himlade med ögonen och log, men tog snällt upp mobilen. Jag började vandra mot duschen. Jag slog upp dörren och klev in i badrummet, jag stängde dörren, låste och drog sedan av mig mina mjukiskläder. När jag var klar la jag fram en handduk så jag kunde torka mig när jag var klar. Jag klev sedan in i duschen och satte på det lagom varma vattnet.
*Bank bank*
- Är du klar snart eller? Jag vaknade upp ur mitt dagdrömmande och stängde av vattnet. Jag klev sedan ur duschen och började torka mig. När jag torkat mig klart drog jag tag i en badrock och satte på mig den snabbt. Jag drog tag om en hårborste och började borsta håret innan jag öppnade dörren ut till Justin. Jag fick mer eller mindre en chock när jag kom ut i vardagsrummet. Justin satt i soffan och kollade på tv, men det var inte han jag fick en chock för. Bredvid Justin i soffan satt en kille i ungefär samma ålder som Justin, han hade kort brunt hår och kollade lugnt på tv:n. Han kanske var en hemlig paparazzi? Det skulle passa fint med Sapp Pierce halvnaken i tidningarna just nu va? Jag började snabbt och tyst gå bort från vardagsrummet. Mot badrummet. Men det var redan försent.
- Sapp! Det var Justin. Jag vände mig om mot honom och klämde fram ett för övertygande leende.
- Hej! Jag kollade mot Justin som kom efter mig. Jag klämde fram ännu ett övertygande leende. Jag vågade dock inte kolla bort mot soffan. Justin kom fram till mig och kysste mig mjukt på kinden innan han ställde sig bakom mig och la händerna på mina höfter. Han ”puttade” mig sedan framför sig mot vardagsrummet. Fan. När vi kommit fram la han händerna runt min höft och lutade huvudet mot min axel.
- Sapphire Pierce, min flickvän, presenterade han mig.
- För mänsklig beskådning, mumlade jag ohörbart. Justin hörde det inte heller. Killen i soffan reste sig och log mjukt. Han gick fram till oss och tog tag i min hand, skakade den snabbt och lät den sedan falla handlöst nerför min kropp.
- Ryan Butler, Justins bästa vän. ”Ångesten” som tyngt mitt hjärta innan var borta, det var bara hans kompis. Bara och bara. Jag var fortfarande halvnaken, var det normalt att vara det för ens killes kompisar? De fick skylla sig själva.
____________________________________________________
- Är du orolig? Frågade hon lugnt. Jag skakade osäkert på huvudet.
- Har Justin berättat något om hur hans fans kan reagera? Jag skakade smått på huvudet igen, Pattie suckade och kollade halv surt mot Justin, som stod bakom henne.
Jag och Pattie gick iväg mot några soffor lite längre bort, vi satte oss snabbt ner. Justin hade inte märkt att vi gått ännu, han var upptagen att prata med Kenny. Pattie berättade för mig om Justins fans, hur de kunde reagera om hon hade tjej och så. Hon sa att de flesta var snälla och stöttande, medans andra inte var så snälla; eller stöttande. Hon trodde nog att hon skrämde mig, för hon kollade noga på mig och pausade medans hon pratade. Därför tog de rätt långt tid, runt en halvtimme. När vi pratat klart blickade hon bort mot Justin och kollade på honom. Han satt och höll på med mobilen, antagligen på twitter. Jag log stort, bara av att se honom, fjärilarna blev även galna. Men inte lika galna som de blev när han var nära. Jag såg att Pattie kollade tillbaka mot mig i ögonvrån.
- Ni gillar varann va? Jag nickade, men släppte inte blicken från Justin. Han kollade plötsligt upp och mötte min blick, med ett stort leende. Jag log stort tillbaka.
- Vi ses väll snart, tror jag, hon skrattade och jag kollade snabbt på henne med ett leende innan jag ställde mig upp och siktade in mig på Justin. Han log stort. Jag ville inte verka desperat, så jag sprang inte; förens det bara var 5 meter kvar. Då ökade jag takten och sprang rakt in i hans famn. Han hade rest sig upp och omfamnade nu mig i en stor kram. Han fnissade till och kysste mig på hjässan.
Hon sprang den sista biten och hoppade in i min famn. Jag fnissade till och lutade mig ner mot henne, jag drog ett djupt andetag och kysste henne mjukt på hjässan. Kenny hade inte skällt på mig, inte Scooter heller. Men de hade inte varit jätte glada heller. Jag förstod de, de hade inte jag heller varit. Om jag var de.
Sapp släppte mig och ställde sig en bit ifrån mig, för att kunna titta in i mina ögon.
- Ska vi gå? Hon nickade bort mot hissen och jag nickade. Jag tog tag i hennes hand och drog henne mot den. Vi sa inte hejdå till de andra i crewet, jag hade faktiskt en ledig dag idag. Jag drog in henne i hissen och kysste henne länge, mitt på läpparna. Hon besvarade kyssen och fnissade mjukt.
- Vill jag kolla på skvallerblaskorna idag? Hon blinkade med ena ögat och jag kollade frågandes på henne.
- Va? Hon fnissade till och vi klev ur hissen, som stannat.
- Är inte vi överallt? På varje framsida. Jag skrattade till och nickade.
- Antagligen. Hon log och jag låste upp dörren till hotellrummet. Jag kollade mig runt i rummet och sedan ner mot golvet. Där möttes jag av en smärre chock. Skvallertidningen som låg innanför dörren hade världens största bild på mig och Sapp. Det var en perfekt bild, och man såg helt klart att det var jag. Sapp hade redan gått in i lägenheten och försökte dra mig efter sig, men jag vägrade gå någonstans.
- Vad är det Bieber? Frågade hon med glatt humör. Jag fortsatte bara kolla ner i golvet. Hennes blick föll ner mot tidningen, jag släppte henne hand och böjde mig ner för att ta upp den. Jag tog några steg in i lägenheten och stängde dörren efter mig. Vi båda var helt tysta. Jag drog av mig skorna och gick in till köket, med Sapp tät efter. Vi satte oss, fortfarande tysta, vid köksbordet på ett par barstolar och la tidningen mellan oss. Vi utbytte några blickar innan vi slog upp mittenuppslaget.
Hela sidorna var fulla mer bilder, och text. Vissa bilder var rätt stora och tydliga, medans vissa var små och suddiga. Antagligen tagna på ett långt avstånd. Jag kollade ner mot texten och läste:
JUSTIN BIEBER NY FLICKVÄN?
Har popsensationen hittat ny flickvän? Har han förälskat sig i 17 åriga Sapphire Pierce från Pennsylvania, USA? Bilderna tyder på att detta är sant. Sapphire som är kompis med Justins vän och även jobbpartner Taylor Swift, 22, kom för att hälsa på barndomskompisen, men när Taylors gammelmormor dog tog väll Sapphire det som ett bra tillfälle att flörta med Justin, okänd källa berättar att de vistas tillsammans i Justins hotellrum. Sapphire kanske verkligen är förälskad, eller är hon bara ute efter publicitet? Det lär vi få se.
Jag slutade läsa, jag drog ett djupt andetag och satte fast några hårtestar bakom örat. Jag vågade inte möta Justin blick. Tänk så dömde han mig? Tänk så trodde han på tidningarna lika mycket som alla andra? Plötsligt greppade någon tag i min hand och jag kollade chockat upp, även fast jag visste vem det var. Justin. Han kollade djupt in i mina ögon och såg väldigt allvarlig ut.
- Jag tror inte på de.
- De är inte sant.
- Jag vet. Jag ville inte prata mer om det.
- Förlåt, det var inte meningen, detta var inte meningen. Han greppade tag om tidningen och drog ner den på golven, han flög ner mot parkettgolvet med en smäll. Jag hoppade till.
- Jag vet, jag skiter i de, de kan skriva vad de vill. Han kollade upp i mina ögon och mötte min blick.
- Förlåt, han kollade ner i marken och sparkade bort tidningen. Den åkte iväg över golvet. Jag följde den med blicken.
- Det gör inget har jag redan sagt, jag log stort mot honom. Vet du föresten var min mobil är? la jag sedan till, han nickade.
- Den ligger där, han pekade bort mot köksbordet. Jag nickade och reste mig upp, jag gick fram till köksbordet och tog upp mobilen.
- Jag ska duscha, nörda du twitter medans jag är borta, Justin himlade med ögonen och log, men tog snällt upp mobilen. Jag började vandra mot duschen. Jag slog upp dörren och klev in i badrummet, jag stängde dörren, låste och drog sedan av mig mina mjukiskläder. När jag var klar la jag fram en handduk så jag kunde torka mig när jag var klar. Jag klev sedan in i duschen och satte på det lagom varma vattnet.
*Bank bank*
- Är du klar snart eller? Jag vaknade upp ur mitt dagdrömmande och stängde av vattnet. Jag klev sedan ur duschen och började torka mig. När jag torkat mig klart drog jag tag i en badrock och satte på mig den snabbt. Jag drog tag om en hårborste och började borsta håret innan jag öppnade dörren ut till Justin. Jag fick mer eller mindre en chock när jag kom ut i vardagsrummet. Justin satt i soffan och kollade på tv, men det var inte han jag fick en chock för. Bredvid Justin i soffan satt en kille i ungefär samma ålder som Justin, han hade kort brunt hår och kollade lugnt på tv:n. Han kanske var en hemlig paparazzi? Det skulle passa fint med Sapp Pierce halvnaken i tidningarna just nu va? Jag började snabbt och tyst gå bort från vardagsrummet. Mot badrummet. Men det var redan försent.
- Sapp! Det var Justin. Jag vände mig om mot honom och klämde fram ett för övertygande leende.
- Hej! Jag kollade mot Justin som kom efter mig. Jag klämde fram ännu ett övertygande leende. Jag vågade dock inte kolla bort mot soffan. Justin kom fram till mig och kysste mig mjukt på kinden innan han ställde sig bakom mig och la händerna på mina höfter. Han ”puttade” mig sedan framför sig mot vardagsrummet. Fan. När vi kommit fram la han händerna runt min höft och lutade huvudet mot min axel.
- Sapphire Pierce, min flickvän, presenterade han mig.
- För mänsklig beskådning, mumlade jag ohörbart. Justin hörde det inte heller. Killen i soffan reste sig och log mjukt. Han gick fram till oss och tog tag i min hand, skakade den snabbt och lät den sedan falla handlöst nerför min kropp.
- Ryan Butler, Justins bästa vän. ”Ångesten” som tyngt mitt hjärta innan var borta, det var bara hans kompis. Bara och bara. Jag var fortfarande halvnaken, var det normalt att vara det för ens killes kompisar? De fick skylla sig själva.
____________________________________________________
KOMMENTERA
Chapter 40 – Has Justin told?
PREVIOSLY:
- De utrotar oss Sapp. De utrotar oss. Göm dig! Innan de tar dig! Hans ord lät så obeskrivliga, orden fanns inte? Han hittade på, men hans uttryckslösa ansikte avslöjade något helt annat.
- Vilka? *
Kamerorna smattrade i ansiktet, jag vaknade snabbt och blev snabbt klarvaken. Vad fan? Ögonen hade inte vant sig vid ljuset och jag kikade framåt. Någon skymde en bit av synen. Justin? Plötsligt fick jag panik, vad hände?
bild
SAPP:
Justin viftade med händerna som om han ville sjasa bort något, eller någon. Jag kisade fram igen, utan resultat. Hade jag blivit halvblind eller?
- Är du vaken? Det var Justin som talade till mig, skulle jag svara? Såklart jag skulle svara.
- Mmm.. mumlade jag. Jag såg ett suddigt ansikte nicka kort och kollade sedan bort igen. Blixtrarna smattrade fortfarande, men inte på så nära håll. De hade blivit lite avlägsna sedan Justin talade med mig. Jag blinkade några gånger och lite av de suddiga lämnade ögonen. Jag hade känt mig klarvaken innan, den klarvakenheten hade försvunnit lika snabbt som den kommit. Nu var jag dödstrött igen. Utan att tänka lutade jag huvudet ner på den mjuka marken igen, sand? Plötsligt tog någon tag i min arm och drog mig upp igen. Jag mumlade något ohörbart och försökte öppna ögonen, denna gången var det inte något suddigt som skymde synen, det var mitt hår. Förbannade hår. Jag hade villat klippa av de ett flertal gånger, men mamma ville att jag skulle ha kvar mitt långa, jag gjorde snällt som hon sa. Men nu var det nog, de första jag skulle göra när jag kunde se igen var att klippa av det. Bokstavligen. Jag drog bort håret från ögonen med vänsterhanden samtidigt som jag var tvungen att ta extra stöd med andra handen för att inte falla. Jag blinkade till några gånger till och såg nästan helt klart. Justin lutade sig fram mot mig och viskade:
- Vi måste gå. Nu. Jag nickade till svars och var beredd på att han skulle kyssa mig, det gjorde han inte. Han såg mer sammanbiten ut än vanligt. Hade det hänt något? Det var inte förens jag fick en kamera så nära ansiktet att jag var tvungen att skygga undan för att inte bli knockad som jag märkte människorna omkring oss. Fan. Jag sökte med panik i blicken efter någon person jag kände igen, som Kenny, Scooter, Tay, eller till och med Kuk Harrell. Men alla hade kameror som skymde ansiktet, minst till bredden. Jag blickade sedan mot Justin och blinkade länge. Som om jag var beredd på att personerna skulle vara borta när jag kollade upp. Det var de inte, men synen var helt återställd.
- Eyy! Flytta på er, vi ska fram! Kenny kom fram genom folkmassan med Jason tätbakom sig. Kenny gick direkt fram till Justin samtidigt som Jason kom fram till mig. Han hade minst sagt en sur min i ansiktet, den var näst intill hatiskt. Jag kanske överdrev, men det struntade jag i. Han ryckte tag i min arm och drog upp mig på fötterna. Jag kollade bort mot Justin som stod i en viktig konversation med Kenny, ingen av de såg särkilt trevliga ut för tillfället. Jason hade ett stadigt grepp om min överarm när vi traskade runt bland folkmassorna. De var fler än jag trodde. Inte hundra, men nära. Alla hade väll ringt varandra. Jag ville inte ens undersöka vad som sagts. De hade antagligen överdrivit, riält. Jason öppnade en bildörr och tryckte in mig i bilen.
- Gå ingenstans. Han smällde igen bildörren med en hård smäll. Jag lutade mig bak mot sätet och tänkte på vad som hänt. Hur länge hade de bara ståt där och tittat på oss? När vi sov. Pratade jag i sömnen, det lär jag snart få reda på. Skvallertidningarna skulle väll få spatt över dehär. Jag kunde redan se tidningstexterna:
’ JUSTIN PÅ STRAND MED OKÄND TJEJ ’
’ JUSTIN I KÄRLEKSDRAMA, SELENA ELLER ’OKÄND TJEJ’? ’. Hur lång tid sedan var de sedan de gjort slut? Månader eller dagar vi träffades för första gången. Jag brydde mig inte.
Dörren på andra sidan bilen öppnades och in hoppade Justin. Han kollade lidande på mig.
- Sapp… började han, men rösten bar inte. Man såg inte tårarna, men de lurade i ögonvrån.
- Sapp.. började han igen, förlåt, det var inte meningen att de skulle gå ut såhär… viskade han. Jag kollade djupt in i hans ögon igen, de såg plågsamma ut. Jag lutade mig fram och tog ett fast tag om hans hand. Jag behövde den i min hand. Jag kände styrka av att hålla den, kärlek.
- Jag älskar dig Justin. Jag hade gjort om detta trettiotusen gånger för att få vara med dig. Föralltid. Jag kollade djupt in i hans chokladbruna ögon. Länge. Bildörrarna öppnades, Jason och Kenny kom in och satte sig. Utan ett ord.
- Varför var ni ut igår? Frågade Jason efter en långstund. Bilen hade börjat röra på sig, mycket långsamt pågrund av paparazzisarna som fyllde vägarna. Ingen av oss i baksätet svarade.
- Va?
- Vi skulle bara gå en runda, sa Justin kort och snabbt.
- Varför skulle ni ta en runda? frågade Kenny strängt.
- Vi var varma.
- Ni kunde gå ut på balkongen.
- Vi ville inte.
- Varför?
Åh, jag fick panik av hans frågor. Varför chillade han inte bara. Försökte kontrollera läget som var. Vi hade gjort fel, tyckte de, vad skulle vi göra åt det nu i efterhand? Han torterade oss genom att konfrontera oss med miljontalsfrågor.
- Varför? Jasons stränga röst ekade i mitt inre.
- Jag vet inte, mumlade Justin tyst. Han tryckte om min hand hårdare. Jag kände mig som ett litet meningslöst barn som snattat några kakor ur skafferiet. Problemet var att vi inte snattat några kakor. Detta var mycket mycket större.
JUSTIN
Bilköer och stoppljus gjorde det inte lättare att komma fram i den redan svårkomliga ”terrängen”. Sapp tryckte hårdare och hårdare om min hand. Jag vågade inte kolla på henne, rädd vad hon skulle tycka om situationen. Hennes föräldrar skulle döda mig för att ha utsatt henne för sådant. Jag började kallsvettas bara av att tänka på det. De kanske redan försökt nå henne på mobiltelefonen, som låg kvar i hotellrummet. Hon kanske tvingades att komma hem, att bryta kontakten med mig helt och hållet? Skulle hon göra det då? Klippa av alla kontakter med mig, avfölja mig på twitter. Det hoppades jag verkligen inte. Jag började kallsvettas bara jag tänkte tanken på att släppa kontakten med henne, det fick inte ske.
SAPP
- Framme. Både jag och Justin fick hoppa ut från hans sida. Paparazzisarna hade omringat bilen på 30 sekunder, jag kom alltså inte ut på min. Jag hade släppt Justin hand ifall ifall och han hade inte ifrågasatt det beslutet. Jag ville egentligen hålla den hårt, men om det var bäst att vi inte gjorde det, gjorde jag det inte. Och det var just det jag trodde var bäst, och man skulle ju lita på sig själv. Jag försökte täcka så mycket av ansiktet jag kunde när jag vandrade bakom Justin in mot hotellet. Vissa som kom åt försökte dra i våra kläder, vissa lyckades. Vissa drog i håret också. Som tur va var jag inte håröm. När vi kom in på hotellet stod alla i crewet otåligt på första plan. När de såg att vi kom såg de ännu surare ut. Jag kände mig lite bortkommen ut och visste inte riktigt var ja skulle stå. Jag gick fram till Justin och ställde mig lite snett bakom, sedan kom jag på hur fånigt det måste se ut. Som om jag var värsta advokaten eller något. Så jag ställde mig väldigt nära honom. Med halv kroppen synlig och halva kroppen gömd bakom honom. Det såg också riktigt skumt ut, som om jag var rädd att visa mig. Jag orkade dock inte flytta på mig igen. Även fast det såg skumt ut.
Pattie verkade vara en av de mer stillsammare personerna, hon var den ända som inte såg sur ut, hon såg helt normal ut. Hon rörde inte en min. Hon tog några säkra steg mot mig som stod bakom Justin och kollade mig djupt in i ögonen.
- Är du orolig? Frågade hon lugnt. Jag skakade osäkert på huvudet.
- Har Justin berättat något om hur hans fans kan reagera? Jag skakade smått på huvudet igen, Pattie suckade och kollade halv surt mot Justin, som stod bakom henne.
PREVIOSLY:
- De utrotar oss Sapp. De utrotar oss. Göm dig! Innan de tar dig! Hans ord lät så obeskrivliga, orden fanns inte? Han hittade på, men hans uttryckslösa ansikte avslöjade något helt annat.
- Vilka? *
Kamerorna smattrade i ansiktet, jag vaknade snabbt och blev snabbt klarvaken. Vad fan? Ögonen hade inte vant sig vid ljuset och jag kikade framåt. Någon skymde en bit av synen. Justin? Plötsligt fick jag panik, vad hände?
SAPP:
Justin viftade med händerna som om han ville sjasa bort något, eller någon. Jag kisade fram igen, utan resultat. Hade jag blivit halvblind eller?
- Är du vaken? Det var Justin som talade till mig, skulle jag svara? Såklart jag skulle svara.
- Mmm.. mumlade jag. Jag såg ett suddigt ansikte nicka kort och kollade sedan bort igen. Blixtrarna smattrade fortfarande, men inte på så nära håll. De hade blivit lite avlägsna sedan Justin talade med mig. Jag blinkade några gånger och lite av de suddiga lämnade ögonen. Jag hade känt mig klarvaken innan, den klarvakenheten hade försvunnit lika snabbt som den kommit. Nu var jag dödstrött igen. Utan att tänka lutade jag huvudet ner på den mjuka marken igen, sand? Plötsligt tog någon tag i min arm och drog mig upp igen. Jag mumlade något ohörbart och försökte öppna ögonen, denna gången var det inte något suddigt som skymde synen, det var mitt hår. Förbannade hår. Jag hade villat klippa av de ett flertal gånger, men mamma ville att jag skulle ha kvar mitt långa, jag gjorde snällt som hon sa. Men nu var det nog, de första jag skulle göra när jag kunde se igen var att klippa av det. Bokstavligen. Jag drog bort håret från ögonen med vänsterhanden samtidigt som jag var tvungen att ta extra stöd med andra handen för att inte falla. Jag blinkade till några gånger till och såg nästan helt klart. Justin lutade sig fram mot mig och viskade:
- Vi måste gå. Nu. Jag nickade till svars och var beredd på att han skulle kyssa mig, det gjorde han inte. Han såg mer sammanbiten ut än vanligt. Hade det hänt något? Det var inte förens jag fick en kamera så nära ansiktet att jag var tvungen att skygga undan för att inte bli knockad som jag märkte människorna omkring oss. Fan. Jag sökte med panik i blicken efter någon person jag kände igen, som Kenny, Scooter, Tay, eller till och med Kuk Harrell. Men alla hade kameror som skymde ansiktet, minst till bredden. Jag blickade sedan mot Justin och blinkade länge. Som om jag var beredd på att personerna skulle vara borta när jag kollade upp. Det var de inte, men synen var helt återställd.
- Eyy! Flytta på er, vi ska fram! Kenny kom fram genom folkmassan med Jason tätbakom sig. Kenny gick direkt fram till Justin samtidigt som Jason kom fram till mig. Han hade minst sagt en sur min i ansiktet, den var näst intill hatiskt. Jag kanske överdrev, men det struntade jag i. Han ryckte tag i min arm och drog upp mig på fötterna. Jag kollade bort mot Justin som stod i en viktig konversation med Kenny, ingen av de såg särkilt trevliga ut för tillfället. Jason hade ett stadigt grepp om min överarm när vi traskade runt bland folkmassorna. De var fler än jag trodde. Inte hundra, men nära. Alla hade väll ringt varandra. Jag ville inte ens undersöka vad som sagts. De hade antagligen överdrivit, riält. Jason öppnade en bildörr och tryckte in mig i bilen.
- Gå ingenstans. Han smällde igen bildörren med en hård smäll. Jag lutade mig bak mot sätet och tänkte på vad som hänt. Hur länge hade de bara ståt där och tittat på oss? När vi sov. Pratade jag i sömnen, det lär jag snart få reda på. Skvallertidningarna skulle väll få spatt över dehär. Jag kunde redan se tidningstexterna:
’ JUSTIN PÅ STRAND MED OKÄND TJEJ ’
’ JUSTIN I KÄRLEKSDRAMA, SELENA ELLER ’OKÄND TJEJ’? ’. Hur lång tid sedan var de sedan de gjort slut? Månader eller dagar vi träffades för första gången. Jag brydde mig inte.
Dörren på andra sidan bilen öppnades och in hoppade Justin. Han kollade lidande på mig.
- Sapp… började han, men rösten bar inte. Man såg inte tårarna, men de lurade i ögonvrån.
- Sapp.. började han igen, förlåt, det var inte meningen att de skulle gå ut såhär… viskade han. Jag kollade djupt in i hans ögon igen, de såg plågsamma ut. Jag lutade mig fram och tog ett fast tag om hans hand. Jag behövde den i min hand. Jag kände styrka av att hålla den, kärlek.
- Jag älskar dig Justin. Jag hade gjort om detta trettiotusen gånger för att få vara med dig. Föralltid. Jag kollade djupt in i hans chokladbruna ögon. Länge. Bildörrarna öppnades, Jason och Kenny kom in och satte sig. Utan ett ord.
- Varför var ni ut igår? Frågade Jason efter en långstund. Bilen hade börjat röra på sig, mycket långsamt pågrund av paparazzisarna som fyllde vägarna. Ingen av oss i baksätet svarade.
- Va?
- Vi skulle bara gå en runda, sa Justin kort och snabbt.
- Varför skulle ni ta en runda? frågade Kenny strängt.
- Vi var varma.
- Ni kunde gå ut på balkongen.
- Vi ville inte.
- Varför?
Åh, jag fick panik av hans frågor. Varför chillade han inte bara. Försökte kontrollera läget som var. Vi hade gjort fel, tyckte de, vad skulle vi göra åt det nu i efterhand? Han torterade oss genom att konfrontera oss med miljontalsfrågor.
- Varför? Jasons stränga röst ekade i mitt inre.
- Jag vet inte, mumlade Justin tyst. Han tryckte om min hand hårdare. Jag kände mig som ett litet meningslöst barn som snattat några kakor ur skafferiet. Problemet var att vi inte snattat några kakor. Detta var mycket mycket större.
JUSTIN
Bilköer och stoppljus gjorde det inte lättare att komma fram i den redan svårkomliga ”terrängen”. Sapp tryckte hårdare och hårdare om min hand. Jag vågade inte kolla på henne, rädd vad hon skulle tycka om situationen. Hennes föräldrar skulle döda mig för att ha utsatt henne för sådant. Jag började kallsvettas bara av att tänka på det. De kanske redan försökt nå henne på mobiltelefonen, som låg kvar i hotellrummet. Hon kanske tvingades att komma hem, att bryta kontakten med mig helt och hållet? Skulle hon göra det då? Klippa av alla kontakter med mig, avfölja mig på twitter. Det hoppades jag verkligen inte. Jag började kallsvettas bara jag tänkte tanken på att släppa kontakten med henne, det fick inte ske.
SAPP
- Framme. Både jag och Justin fick hoppa ut från hans sida. Paparazzisarna hade omringat bilen på 30 sekunder, jag kom alltså inte ut på min. Jag hade släppt Justin hand ifall ifall och han hade inte ifrågasatt det beslutet. Jag ville egentligen hålla den hårt, men om det var bäst att vi inte gjorde det, gjorde jag det inte. Och det var just det jag trodde var bäst, och man skulle ju lita på sig själv. Jag försökte täcka så mycket av ansiktet jag kunde när jag vandrade bakom Justin in mot hotellet. Vissa som kom åt försökte dra i våra kläder, vissa lyckades. Vissa drog i håret också. Som tur va var jag inte håröm. När vi kom in på hotellet stod alla i crewet otåligt på första plan. När de såg att vi kom såg de ännu surare ut. Jag kände mig lite bortkommen ut och visste inte riktigt var ja skulle stå. Jag gick fram till Justin och ställde mig lite snett bakom, sedan kom jag på hur fånigt det måste se ut. Som om jag var värsta advokaten eller något. Så jag ställde mig väldigt nära honom. Med halv kroppen synlig och halva kroppen gömd bakom honom. Det såg också riktigt skumt ut, som om jag var rädd att visa mig. Jag orkade dock inte flytta på mig igen. Även fast det såg skumt ut.
Pattie verkade vara en av de mer stillsammare personerna, hon var den ända som inte såg sur ut, hon såg helt normal ut. Hon rörde inte en min. Hon tog några säkra steg mot mig som stod bakom Justin och kollade mig djupt in i ögonen.
- Är du orolig? Frågade hon lugnt. Jag skakade osäkert på huvudet.
- Har Justin berättat något om hur hans fans kan reagera? Jag skakade smått på huvudet igen, Pattie suckade och kollade halv surt mot Justin, som stod bakom henne.
I promise - Chapter 39
PREVIOSLY:
- Det funkar inte, sa jag och ryckte på axlarna, jag nickade bort mot utgången, som inte syntes längre.
- Just nu är jag bara en vanlig kille, som är fruktansvärt förälskad i en tjej. Hon kollade djupt in i mina ögon, orden gick rakt in i mitt hjärta. Hon log smått.
- I will always love you Sapp.
bild eller bild
SAPP:
Justins ord gjorde mig tårögd, menade han det verkligen? Jag la försiktigt min hand mot hans kind och lutade mig framåt mot honom, sekunden efter möttes våra läppar i en perfekt kyss. Mina läppar var gjutna mot hans, de passade perfekt mot varan. Efter någon minut avbröt jag kyssen och tog ett djupt andetag. Jag slängde då armarna om honom och drog han tät intill mig, det var tur att väggen på högra sidan var där. Annars skulle paparazzisarna ha första parkett på ’ Min och Justins kyss ’. Jag fnissade till åt mina egna galna tankar.
- Vad fnissar du åt? Justin släppte mig och tog ett stadigt tag om min hand istället. Jag log stort och skakade på huvudet.
- Inget, han nickade och log stort. Jag släppte hans hand när vi gick ut. Ifall om. Justin förstod det, men kollade ändå på mig förundrat. Jag valde att inte möta hans blick. Han suckade tyst och drog upp luvan, för att skydda ansiktet. Jag följde hans exempel. Han drog tag i dörren och öppnade den snabbt. Det var skönt att inte mötas av galna fans och smattrande kameror. Kvällen var kylig och tyst. Man skulle höra en knappnål falla. I alla fall nästan, det hördes lite avlägsna billjud bara. Justin kollade glatt på mig, detta hade han väll knappt upplevt på flera år. Förutom när han var hemma i Stratford. De var väl vana att han var där, det var ju ändå hans hemstad.
- Inget folk, viskade jag och han log stort och skakade på huvudet. Vi gick vidare mot bakdelen och sneddade sedan genom någons trädgård, de borde inte ha något imot det. Jag skulle inte ha något imot om världens största popsensation Justin Bieber skulle snedda genom min trädgård. När vi kommit ut på gatan spelade vi normala. Justin la sin hand om min midja och drog mig närmre. Det kändes bra. Att ha honom nära, utan att inte kunna röra honom. Det pirrade mjukt i magen och han log stort mot mig, jag lutade mitt huvud mot hans axel och vi gick runt i halvmörkret. Justin styrde oss sedan mot en strand. Vattnet log orört och fridfullt i strandkanten. Det såg så vackert ut, gatlyktorna lyste upp vattenbrynet en aning. Det så vackert ut.
- Så fint det är här Justin, viskade jag tyst. Paranoid för att någon skulle höra mig säga hans namn. Han nickade tyst, han hade ett litet leende på läpparna. Han lutade sig ner och kysste mig mjukt. Vi hade stannat på vägen som ledde ner till stranden. Vågorna rörde sig långsamt in mot stranden. Det skvätte lite grann mot strandens fina sand. Justin la handen om mig och vi började gå ner mot vattenbrynet. Lite längre bort på stranden låg några stockar i en fyrkant, i mitten var det trä och annat man kunde sätta eld på. Det var en grillplats. Lite längre mot oss låg en jätte stor stock, antagligen som sittplats. Justin började vandra dit och jag följe snabbt hans exempel, inte för att jag hade något val. När vi kom fram satte sig båda två bredvid varan. Jag kollade snabbt bak efter paparazzis, det kom inga. Jag var nog bara paranoid. Hoppades jag i alla fall. Justin flinade stort under luvan.
- Det kommer inga paps, I promise. Jag fnissade till och lutade huvudet mot hans axel.
- Lova inte för mycket Bieber.
Det var en sak som jag undrat väldigt länge, hur skulle det bli när jag började skolan igen? När han skulle ut på sin ’Believe tour’. Skulle vi hålla kontakten? Skulle vi tappa kontakten? Jag tog ett hårdare tag om Justin hand. Tryckte den hårt mot min. Jag la huvudet mot hans axel och drog diskret in hans doft. Mina händer skälvde till och jag tryckte Justins hand ännu hårdare, om det var möjligt.
- Hur kommer det bli sedan? frågade jag tyst, jag var fortfarande paradiod. Löjligt.
- Vadå? Frågade Justin.
- När du åker iväg, när jag åker hem.. mumlade jag. Men han hörde. Han suckade frustrerat blandat med ledsamt och kollade in mina ögon.
- Jag vet inte, svarade han ärligt. Jag bröt ögonkontakten och kollade ut mot havet. Mot nuet. Justin tog tag i min hand, som för att hålla mig kvar. Han ville inte att jag skulle lämna honom. Jag ska inte, ville jag säga honom. Men då skulle jag ljuga. Någon gång skulle jag behöva gå, försvinna. Aldrig för alltid. Trodde jag i alla fall. Alla frågor. Jag kollade upp mot himlen. Kunde inte gud skicka ner ett litet kuvert med svar? Om han nu fanns. Jag kände Justins granskade blickar mot min hud, men fortsatte bara kolla mot himlen innan jag kollade mot havet igen. Om jag skulle vara ärlig mot mig själv vågade jag inte kolla på honom. Och om jag skulle vara ännu mer ärlig var jag rädd, rädd för att något skulle hända eller att vi skulle tappa kontakten. Rädslan spred sig snabbt i kroppen, det kändes på sätt och vis patetiskt. Att jag satt här och fruktade något som inte hänt ännu, och som förhoppningsvis inte skulle hända heller. I alla fall inte på… Lite mer än en vecka, hur länge hade vi varit här? Ca fyra dagar. Och jag trodde att jag älskade Justin, redan? Patetiskt, men jag kunde inte föreställa mig mitt liv utan honom, inte nu längre. Innan visste jag ju inte ens att han skulle bli en del av mitt liv. Men det var bara en känsla. En del av han var min, och i stortsätt hela jag var hans. Jag fick ju dela han med 21 miljoner andra personer, jag var i alla fall inte själviskt. Inte när det gällde Justin.
- Hur vill du att det ska bli? Jag rycktes ut ur mina tankar och kollade på Justins sammanbitna ansikte.
- Jag vill va med dig för alltid, svarade jag och kollade mot havet igen. Det var lättare så, att inte kolla på hans ledsna ansikte. Tårarna fyllde ögonen till bredden.
- Men det är omöjligt, sa jag och andades tungt. Som man alltid gjorde när man var nära på att börja gråta.
JUSTIN
Det gjorde ont att se henne gråta, första gången hon grät när jag var nära kunde jag knappt göra något, inte fysiskt i alla fall. Denna gång kunde jag det, men jag var som förlamad. Jag satt bara ner bredvid henne och tryckte hennes hand hårdare och hårdare. Jag kände mig maktlös. Vad skulle jag göra? Jag hade tänkt en hel del på det hon sagt, redan innan hon sagt det. Hur skulle det bli sedan? När jag var ute på turné? När hon åkte hem? Skulle jag följa med henne? Skulle jag få det? Jag hade ingen aning. Kunde jag få några dagar ledigt? Eller 1 vecka. Det var så mycket frågor. Jag hoppade ner från stocken och släppte hennes hand för några sekunder. Jag flyttade sedan ner hennes smala kropp ner i min famn, med hennes hjälp förstås. Hon la sig ner mot mitt bröst och drog diskret in min doft, trodde hon, jag märkte det varje gång. Jag tog försiktigt hennes hand och la den mot mitt bröst, tillsammans med min. Hon kollade upp mot mig, jag lutade mig ner och tryckte mina läppar mot hennes. Efter en stund lutade hon sig tillbaka från kyssen och lutade sig mot mitt bröst istället, jag började då luta mitt huvud mot hennes.
- Jag älskar dig, Sapp. Nu och för alltid. Men hon hade redan somnat, i min famn.
SAPP
* Pappas ledsna ansikte kollade medlidsamt på mig. Jag tog tag om hans hand och kände Justins mot min höft. Han var här. Det lättade.
- De utrotar oss Sapp. De utrotar oss. Göm dig! Innan de tar dig! Hans ord lät så obeskrivliga, orden fanns inte? Han hittade på, men hans uttryckslösa ansikte avslöjade något helt annat.
- Vilka? *
Kamerorna smattrade i ansiktet, jag vaknade snabbt och blev snabbt klarvaken. Vad fan? Ögonen hade inte vant sig vid ljuset och jag kikade framåt. Någon skymde en bit av synen. Justin? Plötsligt fick jag panik, vad hände?
PREVIOSLY:
- Det funkar inte, sa jag och ryckte på axlarna, jag nickade bort mot utgången, som inte syntes längre.
- Just nu är jag bara en vanlig kille, som är fruktansvärt förälskad i en tjej. Hon kollade djupt in i mina ögon, orden gick rakt in i mitt hjärta. Hon log smått.
- I will always love you Sapp.
bildkollage
SAPP:
Justins ord gjorde mig tårögd, menade han det verkligen? Jag la försiktigt min hand mot hans kind och lutade mig framåt mot honom, sekunden efter möttes våra läppar i en perfekt kyss. Mina läppar var gjutna mot hans, de passade perfekt mot varan. Efter någon minut avbröt jag kyssen och tog ett djupt andetag. Jag slängde då armarna om honom och drog han tät intill mig, det var tur att väggen på högra sidan var där. Annars skulle paparazzisarna ha första parkett på ’ Min och Justins kyss ’. Jag fnissade till åt mina egna galna tankar.
- Vad fnissar du åt? Justin släppte mig och tog ett stadigt tag om min hand istället. Jag log stort och skakade på huvudet.
- Inget, han nickade och log stort. Jag släppte hans hand när vi gick ut. Ifall om. Justin förstod det, men kollade ändå på mig förundrat. Jag valde att inte möta hans blick. Han suckade tyst och drog upp luvan, för att skydda ansiktet. Jag följde hans exempel. Han drog tag i dörren och öppnade den snabbt. Det var skönt att inte mötas av galna fans och smattrande kameror. Kvällen var kylig och tyst. Man skulle höra en knappnål falla. I alla fall nästan, det hördes lite avlägsna billjud bara. Justin kollade glatt på mig, detta hade han väll knappt upplevt på flera år. Förutom när han var hemma i Stratford. De var väl vana att han var där, det var ju ändå hans hemstad.
- Inget folk, viskade jag och han log stort och skakade på huvudet. Vi gick vidare mot bakdelen och sneddade sedan genom någons trädgård, de borde inte ha något imot det. Jag skulle inte ha något imot om världens största popsensation Justin Bieber skulle snedda genom min trädgård. När vi kommit ut på gatan spelade vi normala. Justin la sin hand om min midja och drog mig närmre. Det kändes bra. Att ha honom nära, utan att inte kunna röra honom. Det pirrade mjukt i magen och han log stort mot mig, jag lutade mitt huvud mot hans axel och vi gick runt i halvmörkret. Justin styrde oss sedan mot en strand. Vattnet log orört och fridfullt i strandkanten. Det såg så vackert ut, gatlyktorna lyste upp vattenbrynet en aning. Det så vackert ut.
- Så fint det är här Justin, viskade jag tyst. Paranoid för att någon skulle höra mig säga hans namn. Han nickade tyst, han hade ett litet leende på läpparna. Han lutade sig ner och kysste mig mjukt. Vi hade stannat på vägen som ledde ner till stranden. Vågorna rörde sig långsamt in mot stranden. Det skvätte lite grann mot strandens fina sand. Justin la handen om mig och vi började gå ner mot vattenbrynet. Lite längre bort på stranden låg några stockar i en fyrkant, i mitten var det trä och annat man kunde sätta eld på. Det var en grillplats. Lite längre mot oss låg en jätte stor stock, antagligen som sittplats. Justin började vandra dit och jag följe snabbt hans exempel, inte för att jag hade något val. När vi kom fram satte sig båda två bredvid varan. Jag kollade snabbt bak efter paparazzis, det kom inga. Jag var nog bara paranoid. Hoppades jag i alla fall. Justin flinade stort under luvan.
- Det kommer inga paps, I promise. Jag fnissade till och lutade huvudet mot hans axel.
- Lova inte för mycket Bieber.
Det var en sak som jag undrat väldigt länge, hur skulle det bli när jag började skolan igen? När han skulle ut på sin ’Believe tour’. Skulle vi hålla kontakten? Skulle vi tappa kontakten? Jag tog ett hårdare tag om Justin hand. Tryckte den hårt mot min. Jag la huvudet mot hans axel och drog diskret in hans doft. Mina händer skälvde till och jag tryckte Justins hand ännu hårdare, om det var möjligt.
- Hur kommer det bli sedan? frågade jag tyst, jag var fortfarande paradiod. Löjligt.
- Vadå? Frågade Justin.
- När du åker iväg, när jag åker hem.. mumlade jag. Men han hörde. Han suckade frustrerat blandat med ledsamt och kollade in mina ögon.
- Jag vet inte, svarade han ärligt. Jag bröt ögonkontakten och kollade ut mot havet. Mot nuet. Justin tog tag i min hand, som för att hålla mig kvar. Han ville inte att jag skulle lämna honom. Jag ska inte, ville jag säga honom. Men då skulle jag ljuga. Någon gång skulle jag behöva gå, försvinna. Aldrig för alltid. Trodde jag i alla fall. Alla frågor. Jag kollade upp mot himlen. Kunde inte gud skicka ner ett litet kuvert med svar? Om han nu fanns. Jag kände Justins granskade blickar mot min hud, men fortsatte bara kolla mot himlen innan jag kollade mot havet igen. Om jag skulle vara ärlig mot mig själv vågade jag inte kolla på honom. Och om jag skulle vara ännu mer ärlig var jag rädd, rädd för att något skulle hända eller att vi skulle tappa kontakten. Rädslan spred sig snabbt i kroppen, det kändes på sätt och vis patetiskt. Att jag satt här och fruktade något som inte hänt ännu, och som förhoppningsvis inte skulle hända heller. I alla fall inte på… Lite mer än en vecka, hur länge hade vi varit här? Ca fyra dagar. Och jag trodde att jag älskade Justin, redan? Patetiskt, men jag kunde inte föreställa mig mitt liv utan honom, inte nu längre. Innan visste jag ju inte ens att han skulle bli en del av mitt liv. Men det var bara en känsla. En del av han var min, och i stortsätt hela jag var hans. Jag fick ju dela han med 21 miljoner andra personer, jag var i alla fall inte själviskt. Inte när det gällde Justin.
- Hur vill du att det ska bli? Jag rycktes ut ur mina tankar och kollade på Justins sammanbitna ansikte.
- Jag vill va med dig för alltid, svarade jag och kollade mot havet igen. Det var lättare så, att inte kolla på hans ledsna ansikte. Tårarna fyllde ögonen till bredden.
- Men det är omöjligt, sa jag och andades tungt. Som man alltid gjorde när man var nära på att börja gråta.
JUSTIN
Det gjorde ont att se henne gråta, första gången hon grät när jag var nära kunde jag knappt göra något, inte fysiskt i alla fall. Denna gång kunde jag det, men jag var som förlamad. Jag satt bara ner bredvid henne och tryckte hennes hand hårdare och hårdare. Jag kände mig maktlös. Vad skulle jag göra? Jag hade tänkt en hel del på det hon sagt, redan innan hon sagt det. Hur skulle det bli sedan? När jag var ute på turné? När hon åkte hem? Skulle jag följa med henne? Skulle jag få det? Jag hade ingen aning. Kunde jag få några dagar ledigt? Eller 1 vecka. Det var så mycket frågor. Jag hoppade ner från stocken och släppte hennes hand för några sekunder. Jag flyttade sedan ner hennes smala kropp ner i min famn, med hennes hjälp förstås. Hon la sig ner mot mitt bröst och drog diskret in min doft, trodde hon, jag märkte det varje gång. Jag tog försiktigt hennes hand och la den mot mitt bröst, tillsammans med min. Hon kollade upp mot mig, jag lutade mig ner och tryckte mina läppar mot hennes. Efter en stund lutade hon sig tillbaka från kyssen och lutade sig mot mitt bröst istället, jag började då luta mitt huvud mot hennes.
- Jag älskar dig, Sapp. Nu och för alltid. Men hon hade redan somnat, i min famn.
SAPP
* Pappas ledsna ansikte kollade medlidsamt på mig. Jag tog tag om hans hand och kände Justins mot min höft. Han var här. Det lättade.
- De utrotar oss Sapp. De utrotar oss. Göm dig! Innan de tar dig! Hans ord lät så obeskrivliga, orden fanns inte? Han hittade på, men hans uttryckslösa ansikte avslöjade något helt annat.
- Vilka? *
Kamerorna smattrade i ansiktet, jag vaknade snabbt och blev snabbt klarvaken. Vad fan? Ögonen hade inte vant sig vid ljuset och jag kikade framåt. Någon skymde en bit av synen. Justin? Plötsligt fick jag panik, vad hände?
____________________________________________
KOMMENTERA.
Tortured by the person you love the most - Chapter 38
Previosly:
- Justin? Lyssnar du eller? Jag vaknade upp ur min lilla dvala och kollade nyvaket på henne.
- Justin! utbrast hon. Jag skrattade mjukt till.
- Va?
- Vad ska vi göra ikväll, frågade jag! Hon skrattade till. Jag tänkte igenom min plan för kvällen, igentligen var den livsfarlig. Men vi måste göra det. Vi bara måste, det var något jag vill. Jag måste.
-
bild kollage 1
-
JUSTIN:
Jag tog sats.
- Vi ska ut. Det var kanske inte så farligt som jag trodde att det skulle bli. Orkade paparazzisarna vara uppe hela natten? Nej. Det var de väll inte, Sapp reste sig upp. Jag försökte fatta hennes hand och dra ner henne i soffan igen, men hon var snabbare. Hon började gå sakta men säkert fram till fönstret. Hon gömde sig lite bakom en gardin och kollade ut.
- De är fortfarande folk där ute, det är nog bäst om Kenny följer med, sa hon uppgivet och jag skakade dramatiskt på huvudet.
- Nej, vi gör det själva, Kenny vet inte ens om det, sa jag retligt. Sapp’s ansiktsuttryck ändrades en aning och hon såg näst intill panikslagen ut.
- Men Justin, det kommer inte funka.. började hon, men jag avbröt henne.
- Det kommer gå jätte bra! Vi går ut bakvägen, sen smyger vi igenom någons trädgård. Jag tar på mig en luvtröja också. Jag satte mig upp i soffan och ryckte på axlarna.
- Men.. började hon, men jag avbröt henne igen.
- Inga men, kom hit nu! Om jag ställer mig där ser alla oss, då förstår de att du sover i mitt sovrum, hon nickade och gick fram till mig. Hon lutade sig ner och skulle precis kyssa mig när jag drog ner henne i soffan över mig. Hon började skratta, jag la mig raklång på soffan. Hon vände sig om i min omfamning och kysste mig mjukt på läpparna. Jag flyttade handen långsamt ner mot rumpan och drog henne längre upp mot mitt ansikte. Jag vände på mig och hon la sig istället vid sidan om mig. Hon skrattade mjukt och la sig med ansiktet mot mitt bröst. Jag strök henne långsamt på ryggen. Fjärilarna, som jag knappt känt innan Sapp, placerades snabbt i min mage. De var som galna.
- Jag älskar dig Sapp. Jag menar det verkligen, varje gång jag ser och rör dig kan jag inte sluta le, du gör min dag, varje dag. Hon log stort och skakade på huvudet. Jag kollade förvånat ner på henne.
- Jag och dina beliebers. Jag log stort och nickade.
- Du och mina beliebers. Sapp lutade sig mot mitt bröst igen, hon andades tyngre och tyngre, och tillslut somnade hon. Hon andades tungt och småsnarkade lite lätt. Jag kysste henne en sista gång på hjässan innan jag kollade ut över rummet. Kunde jag komma loss från hennes omfamning? Utan att hon vaknade? Det borde jag kunna. Jag släppte henne försiktigt och lirkade sedan lika försiktigt upp mig från soffan. Hon låg fortfarande lika lugnt på samma plats, sedan hon mumlade något. Jag lutade mig fram mot henne och vände henne om, så att hon inte stod i risksonen för att trilla från soffan. Hon muttrade något ingen innan hon la sig tillrätta och somnade djupt. Jag fnissade till innan jag gick fram mot min resväska och drog fram kläderna som jag skulle ha på kvällen, det kunde bli kyligt på natten, därför skulle jag ta på mig något lite tjockare. Jag drog ut väskan och öppnade den snabbt, jag kollade runt lite innan jag bestämde mig för att ta ett par svarta mjukisbyxor, en svart t-shirt och en svart luvtröja. Som jag kunde skydda ansiktet med. Jag hoppades att inte paparazzisar och fans skulle komma fram till mig, jag ville vara en ”vanlig pojke” för en kväll. Jag hoppades att det skulle vli så, sedan fick vi se hur det gick med det. Jag kollade mot Sapp en sista gång innan jag gick vidare mot badrummet och drog av mig alla kläder, jag ställde mig sedan snabbt i duschen och tog en lång och varm dusch.
- If I was your boyfriend I never let you go, I can take you place there you never been before! sjöng jag högt i duschen. När jag var klar klev jag ut ur duschen och drog en handduk runt midjan. Jag drog på mig alla kläderna och fixade slarvigt till frisyren innan jag gick ut mot hotellrummet igen, Sapp sov fortfarande. Jag kollade på klockan, den var kvart över 5. Jag gick mot köket och fixade ihop några mackor som vi skulle äta innan vi gick. Jag hade inte gjort iordning någon matsäck, men det fick vara. När jag gjort iordning två mackor med skinka på tassade jag fram till Sapp och väckte henne försiktigt.
SAPP
Justin puttade mjukt på mig. Jag mumlade något ohörbart, jag var för trött för att vakna, jag som trodde tuppluren i studion hade gjort susen? Det hade den inte. Jag kände ett par läppar tryckas mot mina och kunde inte hejda gengälden. Jag besvarade hans hungriga kyss, han la sig snabbt ner bredvid mig. Men fortsatte kyssa mig ändå. Jag la handen på hans nacke och tryckte hans ansikte närmre mitt.
- Ska vi dra? Justin pausade kyssen och viskade det till mig. Jag nickade.
- Jag ska bara… Jag lutade mig fram mot honom och kysste han igen. Hans läppar masserade mina, de smakade underbart. Söta over varma. Jag älskade hans kyssar, de var gudomliga.
- Kan du sluta tortera mig? frågade jag halv ironiskt när vi tagit en andningspaus. Han fnissade till innan han drog mig närmre sig och kysste mig mjukt på hjässan. Det pirrade ivrigt till i magen. Fjärilarna blev som vilda och jag ville bara ha mer. Jag tryckte huvudet närmre mot hans bröstkorg och drog in hans doft.
-
Jag drog fram ett par svarta mjukisbyxor, en svart t-shirt och en svart luvtröja, samma outfit som Justin. Vi skulle se ut som likadant-klädda gangsters ute på stan. Jag byte om inne på toan och gick sedan ut till Justin igen, han hade tagit en dusch, så håret stod ut från alla håll och kanter. Men det var ändå fruktansvärt snyggt, kunde den killen vara icke-snygg? Skulle inte tro det va!
- Du tar död på mig! skrattade jag och föll dramatiskt ner på golvet. Justin gick snabbt fram till mig och satte sig på knä han lutade sig sedan över mig. Jag kollade upp i hans förtrollade ögon och höll på att svimma. Jag avgudade de där ögonen. När de kollade på mig blev jag helt knäsvag, de var kanske därför jag fortfarande låg kvar på golvet.
- Ska du komma upp där ifrån eller? frågade Justin retligt och jag nickade och log svagt.
- Klart, men du får hjälpa mig, jag blinkade med ena ögat och Justin log stort; och retligt. Han böjde sig ner ännu mer och placerade händerna under mina knäväck och vid ryggen. Sedan lyfte han upp mig. Jag började genast gapskratta och kunde knappt andas. Justin kollade djupt in i mina ögon, jag blev som paralyserad.
-
- Är du säker på att detta är säkert Bieber? frågade jag osäkert, Justin fortsatte bara springa ner för trapporna. Tillslut hann jag med i hans snabba steg och drog åt mig hans arm. Han stannade upp och log stort mot mig.
- Vad sa du?
- Är du säker på detta Bieber? Han skrattade och skakade på huvudet.
- Nej, men det går bra! Han ryckte på axlarna och började springa ner för trappan igen. Att springa på en scen på konserter gav bra kondition, det var Justin ett levande bevis på. Han sprang snabbt och lätt ner för trapporna. Han andades tungt, men inte jätte tungt. Jag flåsade, jag var van vid att jogga på plan mark, inte springa nerför trappor. Det var inte så man tränade i min värld.
- Justin! Halvskrek jag, då stannade han och hyschade mig, jag fnissade till. När vi kommit ner till korridoren tittade jag ut mot utgången. Det var inte så mycket folk där, några beliebers och några paparazzis. Att de inte stannat längre, men klockan var ju redan halv 8 ungefär. Jag stannade upp och kollade dit, inga fick syn på mig. De stod och pratade med varan, antagligen om personen som drog tag i min handled. Justin drog med mig till andra sidan av korridoren där han stannade. Han kollade mjukt på mig och tog sedan dramatiskt tag i mina händer. Skulle han fria eller? Han log stort mot mig och närmade sig mina läppar. Jag tänkte precis falla för frestelsen men drog mig sedan undan när jag tänkte på paparazzisarna. Justin kollade besviket in i mina ögon.
- Det funkar inte, sa jag och ryckte på axlarna, jag nickade bort mot utgången, som inte syntes längre.
- Just nu är jag bara en vanlig kille, som är fruktansvärt förälskad i en tjej. Hon kollade djupt in i mina ögon, orden gick rakt in i mitt hjärta. Hon log smått.
- I will always love you Sapp.
___________________________
- Justin? Lyssnar du eller? Jag vaknade upp ur min lilla dvala och kollade nyvaket på henne.
- Justin! utbrast hon. Jag skrattade mjukt till.
- Va?
- Vad ska vi göra ikväll, frågade jag! Hon skrattade till. Jag tänkte igenom min plan för kvällen, igentligen var den livsfarlig. Men vi måste göra det. Vi bara måste, det var något jag vill. Jag måste.
Jag tog sats.
- Vi ska ut. Det var kanske inte så farligt som jag trodde att det skulle bli. Orkade paparazzisarna vara uppe hela natten? Nej. Det var de väll inte, Sapp reste sig upp. Jag försökte fatta hennes hand och dra ner henne i soffan igen, men hon var snabbare. Hon började gå sakta men säkert fram till fönstret. Hon gömde sig lite bakom en gardin och kollade ut.
- De är fortfarande folk där ute, det är nog bäst om Kenny följer med, sa hon uppgivet och jag skakade dramatiskt på huvudet.
- Nej, vi gör det själva, Kenny vet inte ens om det, sa jag retligt. Sapp’s ansiktsuttryck ändrades en aning och hon såg näst intill panikslagen ut.
- Men Justin, det kommer inte funka.. började hon, men jag avbröt henne.
- Det kommer gå jätte bra! Vi går ut bakvägen, sen smyger vi igenom någons trädgård. Jag tar på mig en luvtröja också. Jag satte mig upp i soffan och ryckte på axlarna.
- Men.. började hon, men jag avbröt henne igen.
- Inga men, kom hit nu! Om jag ställer mig där ser alla oss, då förstår de att du sover i mitt sovrum, hon nickade och gick fram till mig. Hon lutade sig ner och skulle precis kyssa mig när jag drog ner henne i soffan över mig. Hon började skratta, jag la mig raklång på soffan. Hon vände sig om i min omfamning och kysste mig mjukt på läpparna. Jag flyttade handen långsamt ner mot rumpan och drog henne längre upp mot mitt ansikte. Jag vände på mig och hon la sig istället vid sidan om mig. Hon skrattade mjukt och la sig med ansiktet mot mitt bröst. Jag strök henne långsamt på ryggen. Fjärilarna, som jag knappt känt innan Sapp, placerades snabbt i min mage. De var som galna.
- Jag älskar dig Sapp. Jag menar det verkligen, varje gång jag ser och rör dig kan jag inte sluta le, du gör min dag, varje dag. Hon log stort och skakade på huvudet. Jag kollade förvånat ner på henne.
- Jag och dina beliebers. Jag log stort och nickade.
- Du och mina beliebers. Sapp lutade sig mot mitt bröst igen, hon andades tyngre och tyngre, och tillslut somnade hon. Hon andades tungt och småsnarkade lite lätt. Jag kysste henne en sista gång på hjässan innan jag kollade ut över rummet. Kunde jag komma loss från hennes omfamning? Utan att hon vaknade? Det borde jag kunna. Jag släppte henne försiktigt och lirkade sedan lika försiktigt upp mig från soffan. Hon låg fortfarande lika lugnt på samma plats, sedan hon mumlade något. Jag lutade mig fram mot henne och vände henne om, så att hon inte stod i risksonen för att trilla från soffan. Hon muttrade något ingen innan hon la sig tillrätta och somnade djupt. Jag fnissade till innan jag gick fram mot min resväska och drog fram kläderna som jag skulle ha på kvällen, det kunde bli kyligt på natten, därför skulle jag ta på mig något lite tjockare. Jag drog ut väskan och öppnade den snabbt, jag kollade runt lite innan jag bestämde mig för att ta ett par svarta mjukisbyxor, en svart t-shirt och en svart luvtröja. Som jag kunde skydda ansiktet med. Jag hoppades att inte paparazzisar och fans skulle komma fram till mig, jag ville vara en ”vanlig pojke” för en kväll. Jag hoppades att det skulle vli så, sedan fick vi se hur det gick med det. Jag kollade mot Sapp en sista gång innan jag gick vidare mot badrummet och drog av mig alla kläder, jag ställde mig sedan snabbt i duschen och tog en lång och varm dusch.
- If I was your boyfriend I never let you go, I can take you place there you never been before! sjöng jag högt i duschen. När jag var klar klev jag ut ur duschen och drog en handduk runt midjan. Jag drog på mig alla kläderna och fixade slarvigt till frisyren innan jag gick ut mot hotellrummet igen, Sapp sov fortfarande. Jag kollade på klockan, den var kvart över 5. Jag gick mot köket och fixade ihop några mackor som vi skulle äta innan vi gick. Jag hade inte gjort iordning någon matsäck, men det fick vara. När jag gjort iordning två mackor med skinka på tassade jag fram till Sapp och väckte henne försiktigt.
Justin puttade mjukt på mig. Jag mumlade något ohörbart, jag var för trött för att vakna, jag som trodde tuppluren i studion hade gjort susen? Det hade den inte. Jag kände ett par läppar tryckas mot mina och kunde inte hejda gengälden. Jag besvarade hans hungriga kyss, han la sig snabbt ner bredvid mig. Men fortsatte kyssa mig ändå. Jag la handen på hans nacke och tryckte hans ansikte närmre mitt.
- Ska vi dra? Justin pausade kyssen och viskade det till mig. Jag nickade.
- Jag ska bara… Jag lutade mig fram mot honom och kysste han igen. Hans läppar masserade mina, de smakade underbart. Söta over varma. Jag älskade hans kyssar, de var gudomliga.
- Kan du sluta tortera mig? frågade jag halv ironiskt när vi tagit en andningspaus. Han fnissade till innan han drog mig närmre sig och kysste mig mjukt på hjässan. Det pirrade ivrigt till i magen. Fjärilarna blev som vilda och jag ville bara ha mer. Jag tryckte huvudet närmre mot hans bröstkorg och drog in hans doft.
-
Jag drog fram ett par svarta mjukisbyxor, en svart t-shirt och en svart luvtröja, samma outfit som Justin. Vi skulle se ut som likadant-klädda gangsters ute på stan. Jag byte om inne på toan och gick sedan ut till Justin igen, han hade tagit en dusch, så håret stod ut från alla håll och kanter. Men det var ändå fruktansvärt snyggt, kunde den killen vara icke-snygg? Skulle inte tro det va!
- Du tar död på mig! skrattade jag och föll dramatiskt ner på golvet. Justin gick snabbt fram till mig och satte sig på knä han lutade sig sedan över mig. Jag kollade upp i hans förtrollade ögon och höll på att svimma. Jag avgudade de där ögonen. När de kollade på mig blev jag helt knäsvag, de var kanske därför jag fortfarande låg kvar på golvet.
- Ska du komma upp där ifrån eller? frågade Justin retligt och jag nickade och log svagt.
- Klart, men du får hjälpa mig, jag blinkade med ena ögat och Justin log stort; och retligt. Han böjde sig ner ännu mer och placerade händerna under mina knäväck och vid ryggen. Sedan lyfte han upp mig. Jag började genast gapskratta och kunde knappt andas. Justin kollade djupt in i mina ögon, jag blev som paralyserad.
-
- Är du säker på att detta är säkert Bieber? frågade jag osäkert, Justin fortsatte bara springa ner för trapporna. Tillslut hann jag med i hans snabba steg och drog åt mig hans arm. Han stannade upp och log stort mot mig.
- Vad sa du?
- Är du säker på detta Bieber? Han skrattade och skakade på huvudet.
- Nej, men det går bra! Han ryckte på axlarna och började springa ner för trappan igen. Att springa på en scen på konserter gav bra kondition, det var Justin ett levande bevis på. Han sprang snabbt och lätt ner för trapporna. Han andades tungt, men inte jätte tungt. Jag flåsade, jag var van vid att jogga på plan mark, inte springa nerför trappor. Det var inte så man tränade i min värld.
- Justin! Halvskrek jag, då stannade han och hyschade mig, jag fnissade till. När vi kommit ner till korridoren tittade jag ut mot utgången. Det var inte så mycket folk där, några beliebers och några paparazzis. Att de inte stannat längre, men klockan var ju redan halv 8 ungefär. Jag stannade upp och kollade dit, inga fick syn på mig. De stod och pratade med varan, antagligen om personen som drog tag i min handled. Justin drog med mig till andra sidan av korridoren där han stannade. Han kollade mjukt på mig och tog sedan dramatiskt tag i mina händer. Skulle han fria eller? Han log stort mot mig och närmade sig mina läppar. Jag tänkte precis falla för frestelsen men drog mig sedan undan när jag tänkte på paparazzisarna. Justin kollade besviket in i mina ögon.
- Det funkar inte, sa jag och ryckte på axlarna, jag nickade bort mot utgången, som inte syntes längre.
- Just nu är jag bara en vanlig kille, som är fruktansvärt förälskad i en tjej. Hon kollade djupt in i mina ögon, orden gick rakt in i mitt hjärta. Hon log smått.
- I will always love you Sapp.
___________________________
Lol, inte så spännande, men endå ;D<3
VILL NI ATT NÅGOT HEMSKT/SPÄNNANDE/SORGLIGT/SKIT SORGLIGT SKA HÄNDA SNART ELLER SENARE.
OBS. Om det ska hända nu kommer det inte hända exakt nu, om ett litet tag ;D
KOMMENTERA
Never say never - Chapter 37
Previosly:
- Ska vi gå då? Scooter ropade det nästan, min bubbla spräcktes igen. Min lilla ’tänke-bubbla’. Alla nickade och vi började gå mot utgången. Jason gick bakom Tay och Kenny bakom Justin. Jag gick lite forever alone vid sidan om, vid sidan om Tay i säkerhetskull.
-
bild kollage 1
-
SAPP:
Vi stannade en stund utanför, vid paparazzisarna och fansen. Justin gick runt och skrev autografer, med Kenny bakom sig. Och Tay gjorde det samma. Fast med Jason bakom sig. Jag stod kvar lite mitt i smeten bredvid Scooter. Kuk Harrell hade stannat kvar inne i byggnaden. De flesta beliebersarnas blickar vilade på Justin, men vissa av de blickade mot mig då och då. De flesta gjorde faktiskt så, kollade på mig. Inte glodde, bara kollade då och då. De undrade vem jag var. När jag kom på mig själv, för 10 gången, med att stå och vila blicken mot Justin, började vi röra oss lite snabbare mot bilen. Justin log stort och vinkade mot alla fansen som stod och skrek vid avspärrningarna. Han rörde deras händer och skrattade glatt. Jag kunde slå vad om att de händer han rörde aldrig skulle bli tvättade. Deras föreldrar skulle behöva spruta vatten på de, de skulle vägrat annars. Vi allihop skulle hoppa in från samma håll, till och med samma dörr. Justin stod kvar och halvvinkade, fortfarande med världens största, snyggaste och perfektaste leende på läpparna. Tay hoppade in först, sedan jag. När jag satt mig ner kom Justin inhoppades och jag klämdes snabbt mellan stjärnornas kroppar. Denna bil var bra mycket mindre än Justin, eller Kennys range rover. Jag hade ingen aning vems bilen var, men den var gigantisk. Denna bil var allt ifrån. Jag ryckte plötsligt till när Justin viskade tyst i mitt öra.
- Känner du dig in klämd? Jag fnissade tyst till och vände mig mot honom. Han log mjukt och lutade sig mot mig, sedan tryckte han försiktigt sina läppar mot mina. Kyssen var underbar, hans läppar masserade mjukt mina. Bilen hade börjat åka, som tur var, annars hade alla kunnat se oss, även fast rutorna var förmörkade.
- Inget hångel i bilen! utbrast Kenny och började sedan skratta. Det var, som tur var, Jason som körde bilen. Annars skulle vi alla varit döda nu, iallafall riält inklämda, som om jag inte redan var det. Justin avslutade långsamt kyssen och log stort mot mina läppar, jag log tillbaka.
- Vad var det jag sa? Kenny hade lite ironi i rösten, men jag tog den ändå på allvar. Jag släppte Justin direkt och kollade mot Tay, hon flinade bara. Justin mumlade något innan han drog tillbaka mitt ansikte mot sitt igen, han log stort innan han kysste mig en sista gång. Sedan tog han bara tag i min hand, jag satte mig rakt och flinade som en galning. Jag kände mig fånig när jag flinade så mycket, men jag kunde bara inte hjälpa det. Det gick inte. Jag bara gjorde det, Justin gjorde mig på så mycket bättre humör! Jag kunde nog inte bli ledsen i Justins närvaro, om inte någon som stod mig nära skulle skadas. Då hade jag nog brutit ihop antingen eller.
-
- Vad ska vi göra nu då? Justin klev in bakom mig i hotellrummet.
- Ben & Jerrys? frågade jag och höjde på ena ögonbrynet, Justin höjde gillandes på båda, det blev ett ja. Justin slängde av sig skorna och gick vidare mot köket.
- Hämtar du? skrek jag efter honom.
- Nej! Jag går bara in hit för skojskull! Han skrattade till, jag skrattade också och satte mig sedan med en suck ner i soffan, jag drog upp händerna mot ansiktet och med händerna runt benen och huvudet lutandes mot de väntade jag en stund på Justin. När han kom tillbaka hade han två Ben & Jerrys och två skedar med sig. Jag greppade tag om den ena skeden när han lutade sig fram mot mig. Sedan tog jag den ena glassen. Justin ställde sin på vardagsbordet och gick fram mot tv:n.
- Vilken film? Frågade han och jag log stort.
- INTE SKRÄCK! Sa jag sedan, dödsallvarligt. Han skrattade milt till och log sedan.
- Okej, okej. Han kollade tillbaka mot filmerna.
- Inte ens lite skräck? Jag skakade på huvudet och han suckade retandes. Sedan fick jag en snilleblixt.
- Din film kan vi ju titta på! SNÄLLA! Halvskrek jag och han ryckte till.
- Varför just min film?! Han såg plågat på mig.
- Gillar du inte att se dig själv på film eller? frågade jag retsamt, han skakade på huvudet och jag började skratta.
- Nej, det gör jag inte, jag log stort och gick fram imot honom. Jag la händerna på hans axlar och kollade medlidsamt i hans ögon, han trodde att jag skulle säga något i stil med:
- Okej älskling, vi gör som du säger, sätt på en skräck film. Men han hade fel. Det glittrade till i hans ögon.
- Men det gör jag, så sätt på filmen nu, sötnos. Glittret försvann och han suckade djupt. Jag reste mig upp och satte mig i soffan igen.
-
-räcker ut tungan-
- NEJMEN GUD VA SÖT DU VAR! Skrek jag och tog handen för munnen. Tårar hade bildats i mina ögon och de envetnades nu med att försöka rinna ner för kinden. Justin skrattade och satte sig närmre mig, han slog armarna om mig och drog mig närmre intill sig.
JUSTIN :
Jag drog Sapp närmre mig och drog in doften av hennes hår. Det luktade underbart. Jag hade armarna under hennes armar och drog enkelt upp henne i famnen, hon satte sig pladask i mitt knä och började gapskratta.
- JB, du dödar mig!
- Var jag söt? Viskade jag i hennes öra, hon fnittrade gulligt till och skakade på huvudet.
- Ja? Hon låtsades inte förstå.
- Sapp? Hon skrattade till igen.
- Okej, du är sööööt! Sa hon högt och vände sig om i min omfamning. Hon låg alltså över mig, jag lutade mig fram mot henne och kysste henne mjukt på läpparna.
-
- Vad ska vi göra ikväll? frågade Sapp efter en stund. Hon låg med huvudet lutat mot mitt bröst. Jag hade armen på hennes rygg och kramade då och då om henne. Hon satt fastklistrad framför tv:n. Jag satt fastklistrad framför henne. Mitt livskärlek. Sapp kollade upp mot mig.
- Justin? Lyssnar du eller? Jag vaknade upp ur min lilla dvala och kollade nyvaket på henne.
- Justin! utbrast hon. Jag skrattade mjukt till.
- Va?
- Vad ska vi göra ikväll, frågade jag! Hon skrattade till. Jag tänkte igenom min plan för kvällen, igentligen var den livsfarlig. Men vi måste göra det. Vi bara måste, det var något jag vill. Jag måste.
__________________________
- Ska vi gå då? Scooter ropade det nästan, min bubbla spräcktes igen. Min lilla ’tänke-bubbla’. Alla nickade och vi började gå mot utgången. Jason gick bakom Tay och Kenny bakom Justin. Jag gick lite forever alone vid sidan om, vid sidan om Tay i säkerhetskull.
Vi stannade en stund utanför, vid paparazzisarna och fansen. Justin gick runt och skrev autografer, med Kenny bakom sig. Och Tay gjorde det samma. Fast med Jason bakom sig. Jag stod kvar lite mitt i smeten bredvid Scooter. Kuk Harrell hade stannat kvar inne i byggnaden. De flesta beliebersarnas blickar vilade på Justin, men vissa av de blickade mot mig då och då. De flesta gjorde faktiskt så, kollade på mig. Inte glodde, bara kollade då och då. De undrade vem jag var. När jag kom på mig själv, för 10 gången, med att stå och vila blicken mot Justin, började vi röra oss lite snabbare mot bilen. Justin log stort och vinkade mot alla fansen som stod och skrek vid avspärrningarna. Han rörde deras händer och skrattade glatt. Jag kunde slå vad om att de händer han rörde aldrig skulle bli tvättade. Deras föreldrar skulle behöva spruta vatten på de, de skulle vägrat annars. Vi allihop skulle hoppa in från samma håll, till och med samma dörr. Justin stod kvar och halvvinkade, fortfarande med världens största, snyggaste och perfektaste leende på läpparna. Tay hoppade in först, sedan jag. När jag satt mig ner kom Justin inhoppades och jag klämdes snabbt mellan stjärnornas kroppar. Denna bil var bra mycket mindre än Justin, eller Kennys range rover. Jag hade ingen aning vems bilen var, men den var gigantisk. Denna bil var allt ifrån. Jag ryckte plötsligt till när Justin viskade tyst i mitt öra.
- Känner du dig in klämd? Jag fnissade tyst till och vände mig mot honom. Han log mjukt och lutade sig mot mig, sedan tryckte han försiktigt sina läppar mot mina. Kyssen var underbar, hans läppar masserade mjukt mina. Bilen hade börjat åka, som tur var, annars hade alla kunnat se oss, även fast rutorna var förmörkade.
- Inget hångel i bilen! utbrast Kenny och började sedan skratta. Det var, som tur var, Jason som körde bilen. Annars skulle vi alla varit döda nu, iallafall riält inklämda, som om jag inte redan var det. Justin avslutade långsamt kyssen och log stort mot mina läppar, jag log tillbaka.
- Vad var det jag sa? Kenny hade lite ironi i rösten, men jag tog den ändå på allvar. Jag släppte Justin direkt och kollade mot Tay, hon flinade bara. Justin mumlade något innan han drog tillbaka mitt ansikte mot sitt igen, han log stort innan han kysste mig en sista gång. Sedan tog han bara tag i min hand, jag satte mig rakt och flinade som en galning. Jag kände mig fånig när jag flinade så mycket, men jag kunde bara inte hjälpa det. Det gick inte. Jag bara gjorde det, Justin gjorde mig på så mycket bättre humör! Jag kunde nog inte bli ledsen i Justins närvaro, om inte någon som stod mig nära skulle skadas. Då hade jag nog brutit ihop antingen eller.
-
- Vad ska vi göra nu då? Justin klev in bakom mig i hotellrummet.
- Ben & Jerrys? frågade jag och höjde på ena ögonbrynet, Justin höjde gillandes på båda, det blev ett ja. Justin slängde av sig skorna och gick vidare mot köket.
- Hämtar du? skrek jag efter honom.
- Nej! Jag går bara in hit för skojskull! Han skrattade till, jag skrattade också och satte mig sedan med en suck ner i soffan, jag drog upp händerna mot ansiktet och med händerna runt benen och huvudet lutandes mot de väntade jag en stund på Justin. När han kom tillbaka hade han två Ben & Jerrys och två skedar med sig. Jag greppade tag om den ena skeden när han lutade sig fram mot mig. Sedan tog jag den ena glassen. Justin ställde sin på vardagsbordet och gick fram mot tv:n.
- Vilken film? Frågade han och jag log stort.
- INTE SKRÄCK! Sa jag sedan, dödsallvarligt. Han skrattade milt till och log sedan.
- Okej, okej. Han kollade tillbaka mot filmerna.
- Inte ens lite skräck? Jag skakade på huvudet och han suckade retandes. Sedan fick jag en snilleblixt.
- Din film kan vi ju titta på! SNÄLLA! Halvskrek jag och han ryckte till.
- Varför just min film?! Han såg plågat på mig.
- Gillar du inte att se dig själv på film eller? frågade jag retsamt, han skakade på huvudet och jag började skratta.
- Nej, det gör jag inte, jag log stort och gick fram imot honom. Jag la händerna på hans axlar och kollade medlidsamt i hans ögon, han trodde att jag skulle säga något i stil med:
- Okej älskling, vi gör som du säger, sätt på en skräck film. Men han hade fel. Det glittrade till i hans ögon.
- Men det gör jag, så sätt på filmen nu, sötnos. Glittret försvann och han suckade djupt. Jag reste mig upp och satte mig i soffan igen.
-
- NEJMEN GUD VA SÖT DU VAR! Skrek jag och tog handen för munnen. Tårar hade bildats i mina ögon och de envetnades nu med att försöka rinna ner för kinden. Justin skrattade och satte sig närmre mig, han slog armarna om mig och drog mig närmre intill sig.
Jag drog Sapp närmre mig och drog in doften av hennes hår. Det luktade underbart. Jag hade armarna under hennes armar och drog enkelt upp henne i famnen, hon satte sig pladask i mitt knä och började gapskratta.
- JB, du dödar mig!
- Var jag söt? Viskade jag i hennes öra, hon fnittrade gulligt till och skakade på huvudet.
- Ja? Hon låtsades inte förstå.
- Sapp? Hon skrattade till igen.
- Okej, du är sööööt! Sa hon högt och vände sig om i min omfamning. Hon låg alltså över mig, jag lutade mig fram mot henne och kysste henne mjukt på läpparna.
-
- Vad ska vi göra ikväll? frågade Sapp efter en stund. Hon låg med huvudet lutat mot mitt bröst. Jag hade armen på hennes rygg och kramade då och då om henne. Hon satt fastklistrad framför tv:n. Jag satt fastklistrad framför henne. Mitt livskärlek. Sapp kollade upp mot mig.
- Justin? Lyssnar du eller? Jag vaknade upp ur min lilla dvala och kollade nyvaket på henne.
- Justin! utbrast hon. Jag skrattade mjukt till.
- Va?
- Vad ska vi göra ikväll, frågade jag! Hon skrattade till. Jag tänkte igenom min plan för kvällen, igentligen var den livsfarlig. Men vi måste göra det. Vi bara måste, det var något jag vill. Jag måste.
__________________________
Vilka vill ha mer? ;D
Det blir roligare för mig om ni kommenterar! <3
Har stora planer för denna novell LÄNGRE FRAM, jag vet inte hur långt fram ennu ;D DET BEROR PÅ!
KRAAAAAAAM<3
Kolla och njut ;D
OBS. Om ni trycker på bilderna kommer ni till sidan jag hitta bilderna på ;D
KOMMENTERA NU RIÄLT!
Feelings - Chapter 36
Previosly:
Justin log stort och kollade mot mig, jag log tillbaka. Han kollade sedan bort och stampade i takt med foten innan han började sjunga i en mikrofon. Man hörde hans röst från högtalare i rummet, jag fick rysningar av det, han sjöng underbart!
-
bild kollage 1
-
SAPP:
Jag fick rysningar av hans röst, jag älskade den. Jag började stor fnittra och Kenny kollade chockat på mig. Jag fortsatte bara fnittra. Han skrockade till och kollade mot Justin igen. Han sjöng länge innan Taylor tog över, hon sjöng också fruktansvärt fint. Jag älskade de bådas röster. Justin kollade bort mot mig och jag log stort och gjorde tummen upp. Han skrattade mjukt och sött till och jag log lika stort. Han vände sig om mot Tay igen och hann precis började sjunga det han skulle. Jag log stort och lutade huvudet mot Kennys axel. Han skrattade mjut till. Jag drog upp fötterna mot soffan och la mig ner i soffan. Med huvudet på Kennys knän. Han skrattade mjukt till igen och jag fnissade till innan jag blundade. Justins röst omringade mig och behaglingsstötar skickades genom min kropp. Egentligen ville jag ha hans kropp närmre, men han behövde jobba, så jag var tvungen att koncentrera mig. Jag fick inte resa mig upp och slå upp dörren till studion. Det fick jag inte, hur mycket jag än ville. Jag suckade långsamt ut och lyssnade noga till Justins gudomliga röst. Den fyllde min kropp och själ och det kändes som om jag var i himlen, utan att ha dött. Jag log för mig själv, medans jag långsamt somnade in, med Justins röst tät intill. Från ett par högtalare.
JUSTIN:
Jag sjöng klart tonerna och Kuk log gillandes, han gav Taylor en blick innan han kollade djupt in i mina ögon. Jag log också stort, inte för att det hade gått så bra som det faktiskt gott, utan att jag hade Sapp på andra sidan glaset. En svart hårig smal tjej vid namn Sapp.
- Det gick ju jätte bra! utbrast Kuk och Tay nickade glatt. Låten handlade om kärlek och känslor, jag sjöng varje ord till Sapp, vartenda ord.
- Det gjorde det! höll Taylor med. Jag nickade bara. Det verkade inte räcka, i alla fall inte för Kuk, han var tvungen att fråga mig med.
- Vad tyckte du då, Bieber? Jag skrattade till och nickade glatt.
- Det gick jätte bra! Bättre än förväntat. Kuk nickade, igen. Jag kunde inte hindra mig själv från att slänga en blick mot Sapp, som till min förvåning låg och sov med huvudet mot Kennys knä. Hon såg harmoniskt och vacker ut. Jag log större, om det var möjligt, när jag hade sett hennes harmoniska ansikte. Harrell kollade forskande på mig när jag kollade mot det tillfälliga crewet igen.
- Är du säker på att ni inte är.. han hann inte uttala orden innan jag avbröt honom.
- Okej, vi säger att vi var ihop, skulle du kunna hålla den hemligheten från alla paparazzisar då? Han kollade på mig allvarligt.
- Så du säger att ni är ihop? Fan, vad skulle jag nu säga?
- Nej, det är vi inte, men om vi va, skulle du hålla det då? Kuk nickade stort. Jag slängde en blick på Tay som nickade diskret.
- Vi är ihop, men lova att inte berätta det för någon! sa jag och han log stort men nickade sedan djupt.
- Jag lovar! Gud va roligt för dig! Hon verkar som en trevlig typ, han slängde Sapp en blick och brast sedan ut i skratt.
- En trevlig typ som sover, jag skrattade till och nickade. Tay gjorde det samma.
Jag hann slänga en snabb blick på Sapp innan vi ett kort ögonblick började jobba igen, hon sov fortfarande harmoniskt. Ibland önskade jag att jag var en vanlig grabb, en som inte hade några plikter. Som bara kunde ta en dag i taget och leva i nuet. Det kunde jag i och för sig, men inte på samma sätt. Jag behövde alltid veta var jag gick, alltid tänka i förväg på vad jag gör. Kan inte alltid vistas överallt. Och paparazzisarna är över mig som gamar, de fotograferar varje steg jag tar, och torterar varje tjej jag har. När jag var ihop med Selena hade det varit lika dant. De hade fotograferat oss hela tiden, vi skulle kunna vara på dejt på mars, de hade ändå följt efter oss. Jag skulle i princip aldrig få Sapp för mig själv, men jag hade valt detta livet. Det var vissa uppoffringar jag får ta, att inte ha något privatliv. Ha papz som väntade i varje gathörn, överallt. De skulle väll snart hyra helikoptrar så att de kunde kika in i hotellrummen, nakenbilder skulle de få mycket för. Men jag gjorde allt detta för mina fans, mina beliebers, jag älskade de, om de inte skulle finnas skulle jag aldrig vara där jag var idag. Och de var jag sjukt taksam över.
-
- Är vi klara? Tay kollade upp mot honom och nickade. Jag gäspade stort och de smittade av sig på de andra. Alla började gäspa, jag skrattade kort och reste mig sedan upp. Jag packade ihop mina få behörigheter och kollade upp mot klockan, hon var 3. Hur länge hade vi arbetat egentligen? Efter allt skrivande, redigerande och fixande hade jag ont i huvudet. Jag kisade och blinkade sedan några gånger för att få väck den dunkande huvudvärken, det funkade inte, jag suckade och kollade ut mot Sapp och Kenny. Sapp sov fortfarande. Det hade hon gjort i stortsätt hela tiden. Jag skrattade till och öppnade dörren ut till rummet.
- Se you soon JB, sa Kuk när jag klev utanför rummet. Jag vände mig bak och mötte hans blick.
- I övermorgon närmare bestämt va? Han nickade. Jag klev ut för rummet och betraktade Sapp som låg i fosterställning bredvid Kenny.
- Ska jag väcka henne? frågade jag Kenny försiktigt och han nickade leendes. Jag log tillbaka och gick fram mot henne. Jag började mig ner och kysste henne mjukt på kinden, hon mumlade något. Hon försökte sedan vända sig bort från mig men jag stoppade henne med mina händer. Jag drog henne till mig och kysste henne mjukt på läpparna, hon vaknade genast upp och kisade mot mig. Hon sken upp i ett stort leende innan hon la armarna om mina axlar och drog ner mig mot soffan. Kenny reste sig snabbt upp och gick iväg, skrattandes.
- Jag väntar i bilen, turturduvor, Sapp fnissade till under mina läppar. Jag hade råkat lägga mig över henne och var nu beredd att resa mig igen, men hon höll mig kvar. Jag fnittrade till innan jag kysste henne mjukt på läpparna igen, hon besvarade snabbt kyssen snabbt och la händerna om min rygg. Hon lutade sig mot mitt öra och viskade:
- Jag avgudar din röst, jag fnittrade till och hon log stort.
- Jag avgudar dig… Hon tryckte snabbt sina läppar mot mina och avbröt mina poetiska ord. Jag besvarade snabbt kyssen, men avbröt den en liten stund senare. Någon hade petat mig på axeln, jag kollade upp och mötte Taylors blåa ögon. Hon hade ett stort retligt flin på läpparna.
- Ska vi åka någon gång eller? Jag skrattade till och mötte Sapps blick innan vi båda reste oss upp. Jag la min hand mot Sapps midja och tryckte henne tät intill mig. Taylor skrattade till och gick i förväg. Sapp lutade sitt huvud mot mitt och suckade.
- Är du fortfarande trött? Jag skrattade till och hon skakade snabbt på huvudet, skrattandes.
- Nej, jag är sjukt pigg faktiskt, själv? Jag skrattade till.
- Jag är sjukt trött, mycket jobb du vet, hon nickade förstående. Hon släppte mig genast när vi kom ut mot korridoren till utgången. Jag stannade och pussade henne mjukt på kinden innan vi gick vidare, bara för att. Scooter suckade och kollade surt på oss när vi kom några sekunder försent ner till ingången av byggnaden.
- Ta det lugnt, suckade jag och kollade mot Sapp, hon såg sammanbitet rakt fram. Jag visste hur hon kände, hon vågade knappt kollade på mig när vi var bland främmat folk, hon var så rädd att allt skulle avslöjas då.
SAPP:
Justin kollade lugnt på mig, hur kunde han vara så lugn? Jag var upp stressad som fan. Pigg var jag också, fruktansvärt pigg. Tuppluren på soffan hade inte varit en bra idé, den hade gjort mig piggare än jag redan var, något som inte var bra alls. Jag vågade inte kollade tillbaka på Justin, vågade inte kollade in i hans choklad bruna ögon, rädd att jag skulle avslöja allt, att jag kanske inte skulle kunna hindra mig från att hoppa in i hans famn och låta hans armar omringa mig. Jag längtade redan tillbaka till hans famn. Detta var patetiskt. Jag trodde inte ens att man kunde bli såhär kär, galet kär. Otroligt kär. Det fanns inte i min värld, före Justin.
- Ska vi gå då? Scooter ropade det nästan, min bubbla spräcktes igen. Min lilla ’tänke-bubbla’. Alla nickade och vi började gå mot utgången. Jaxon gick bakom Tay och Kenny bakom Justin. Jag gick lite forever alone vid sidan om, vid sidan om Tay i säkerhetskull.
__________________________
Justin log stort och kollade mot mig, jag log tillbaka. Han kollade sedan bort och stampade i takt med foten innan han började sjunga i en mikrofon. Man hörde hans röst från högtalare i rummet, jag fick rysningar av det, han sjöng underbart!
Jag fick rysningar av hans röst, jag älskade den. Jag började stor fnittra och Kenny kollade chockat på mig. Jag fortsatte bara fnittra. Han skrockade till och kollade mot Justin igen. Han sjöng länge innan Taylor tog över, hon sjöng också fruktansvärt fint. Jag älskade de bådas röster. Justin kollade bort mot mig och jag log stort och gjorde tummen upp. Han skrattade mjukt och sött till och jag log lika stort. Han vände sig om mot Tay igen och hann precis började sjunga det han skulle. Jag log stort och lutade huvudet mot Kennys axel. Han skrattade mjut till. Jag drog upp fötterna mot soffan och la mig ner i soffan. Med huvudet på Kennys knän. Han skrattade mjukt till igen och jag fnissade till innan jag blundade. Justins röst omringade mig och behaglingsstötar skickades genom min kropp. Egentligen ville jag ha hans kropp närmre, men han behövde jobba, så jag var tvungen att koncentrera mig. Jag fick inte resa mig upp och slå upp dörren till studion. Det fick jag inte, hur mycket jag än ville. Jag suckade långsamt ut och lyssnade noga till Justins gudomliga röst. Den fyllde min kropp och själ och det kändes som om jag var i himlen, utan att ha dött. Jag log för mig själv, medans jag långsamt somnade in, med Justins röst tät intill. Från ett par högtalare.
Jag sjöng klart tonerna och Kuk log gillandes, han gav Taylor en blick innan han kollade djupt in i mina ögon. Jag log också stort, inte för att det hade gått så bra som det faktiskt gott, utan att jag hade Sapp på andra sidan glaset. En svart hårig smal tjej vid namn Sapp.
- Det gick ju jätte bra! utbrast Kuk och Tay nickade glatt. Låten handlade om kärlek och känslor, jag sjöng varje ord till Sapp, vartenda ord.
- Det gjorde det! höll Taylor med. Jag nickade bara. Det verkade inte räcka, i alla fall inte för Kuk, han var tvungen att fråga mig med.
- Vad tyckte du då, Bieber? Jag skrattade till och nickade glatt.
- Det gick jätte bra! Bättre än förväntat. Kuk nickade, igen. Jag kunde inte hindra mig själv från att slänga en blick mot Sapp, som till min förvåning låg och sov med huvudet mot Kennys knä. Hon såg harmoniskt och vacker ut. Jag log större, om det var möjligt, när jag hade sett hennes harmoniska ansikte. Harrell kollade forskande på mig när jag kollade mot det tillfälliga crewet igen.
- Är du säker på att ni inte är.. han hann inte uttala orden innan jag avbröt honom.
- Okej, vi säger att vi var ihop, skulle du kunna hålla den hemligheten från alla paparazzisar då? Han kollade på mig allvarligt.
- Så du säger att ni är ihop? Fan, vad skulle jag nu säga?
- Nej, det är vi inte, men om vi va, skulle du hålla det då? Kuk nickade stort. Jag slängde en blick på Tay som nickade diskret.
- Vi är ihop, men lova att inte berätta det för någon! sa jag och han log stort men nickade sedan djupt.
- Jag lovar! Gud va roligt för dig! Hon verkar som en trevlig typ, han slängde Sapp en blick och brast sedan ut i skratt.
- En trevlig typ som sover, jag skrattade till och nickade. Tay gjorde det samma.
Jag hann slänga en snabb blick på Sapp innan vi ett kort ögonblick började jobba igen, hon sov fortfarande harmoniskt. Ibland önskade jag att jag var en vanlig grabb, en som inte hade några plikter. Som bara kunde ta en dag i taget och leva i nuet. Det kunde jag i och för sig, men inte på samma sätt. Jag behövde alltid veta var jag gick, alltid tänka i förväg på vad jag gör. Kan inte alltid vistas överallt. Och paparazzisarna är över mig som gamar, de fotograferar varje steg jag tar, och torterar varje tjej jag har. När jag var ihop med Selena hade det varit lika dant. De hade fotograferat oss hela tiden, vi skulle kunna vara på dejt på mars, de hade ändå följt efter oss. Jag skulle i princip aldrig få Sapp för mig själv, men jag hade valt detta livet. Det var vissa uppoffringar jag får ta, att inte ha något privatliv. Ha papz som väntade i varje gathörn, överallt. De skulle väll snart hyra helikoptrar så att de kunde kika in i hotellrummen, nakenbilder skulle de få mycket för. Men jag gjorde allt detta för mina fans, mina beliebers, jag älskade de, om de inte skulle finnas skulle jag aldrig vara där jag var idag. Och de var jag sjukt taksam över.
-
- Är vi klara? Tay kollade upp mot honom och nickade. Jag gäspade stort och de smittade av sig på de andra. Alla började gäspa, jag skrattade kort och reste mig sedan upp. Jag packade ihop mina få behörigheter och kollade upp mot klockan, hon var 3. Hur länge hade vi arbetat egentligen? Efter allt skrivande, redigerande och fixande hade jag ont i huvudet. Jag kisade och blinkade sedan några gånger för att få väck den dunkande huvudvärken, det funkade inte, jag suckade och kollade ut mot Sapp och Kenny. Sapp sov fortfarande. Det hade hon gjort i stortsätt hela tiden. Jag skrattade till och öppnade dörren ut till rummet.
- Se you soon JB, sa Kuk när jag klev utanför rummet. Jag vände mig bak och mötte hans blick.
- I övermorgon närmare bestämt va? Han nickade. Jag klev ut för rummet och betraktade Sapp som låg i fosterställning bredvid Kenny.
- Ska jag väcka henne? frågade jag Kenny försiktigt och han nickade leendes. Jag log tillbaka och gick fram mot henne. Jag började mig ner och kysste henne mjukt på kinden, hon mumlade något. Hon försökte sedan vända sig bort från mig men jag stoppade henne med mina händer. Jag drog henne till mig och kysste henne mjukt på läpparna, hon vaknade genast upp och kisade mot mig. Hon sken upp i ett stort leende innan hon la armarna om mina axlar och drog ner mig mot soffan. Kenny reste sig snabbt upp och gick iväg, skrattandes.
- Jag väntar i bilen, turturduvor, Sapp fnissade till under mina läppar. Jag hade råkat lägga mig över henne och var nu beredd att resa mig igen, men hon höll mig kvar. Jag fnittrade till innan jag kysste henne mjukt på läpparna igen, hon besvarade snabbt kyssen snabbt och la händerna om min rygg. Hon lutade sig mot mitt öra och viskade:
- Jag avgudar din röst, jag fnittrade till och hon log stort.
- Jag avgudar dig… Hon tryckte snabbt sina läppar mot mina och avbröt mina poetiska ord. Jag besvarade snabbt kyssen, men avbröt den en liten stund senare. Någon hade petat mig på axeln, jag kollade upp och mötte Taylors blåa ögon. Hon hade ett stort retligt flin på läpparna.
- Ska vi åka någon gång eller? Jag skrattade till och mötte Sapps blick innan vi båda reste oss upp. Jag la min hand mot Sapps midja och tryckte henne tät intill mig. Taylor skrattade till och gick i förväg. Sapp lutade sitt huvud mot mitt och suckade.
- Är du fortfarande trött? Jag skrattade till och hon skakade snabbt på huvudet, skrattandes.
- Nej, jag är sjukt pigg faktiskt, själv? Jag skrattade till.
- Jag är sjukt trött, mycket jobb du vet, hon nickade förstående. Hon släppte mig genast när vi kom ut mot korridoren till utgången. Jag stannade och pussade henne mjukt på kinden innan vi gick vidare, bara för att. Scooter suckade och kollade surt på oss när vi kom några sekunder försent ner till ingången av byggnaden.
- Ta det lugnt, suckade jag och kollade mot Sapp, hon såg sammanbitet rakt fram. Jag visste hur hon kände, hon vågade knappt kollade på mig när vi var bland främmat folk, hon var så rädd att allt skulle avslöjas då.
Justin kollade lugnt på mig, hur kunde han vara så lugn? Jag var upp stressad som fan. Pigg var jag också, fruktansvärt pigg. Tuppluren på soffan hade inte varit en bra idé, den hade gjort mig piggare än jag redan var, något som inte var bra alls. Jag vågade inte kollade tillbaka på Justin, vågade inte kollade in i hans choklad bruna ögon, rädd att jag skulle avslöja allt, att jag kanske inte skulle kunna hindra mig från att hoppa in i hans famn och låta hans armar omringa mig. Jag längtade redan tillbaka till hans famn. Detta var patetiskt. Jag trodde inte ens att man kunde bli såhär kär, galet kär. Otroligt kär. Det fanns inte i min värld, före Justin.
- Ska vi gå då? Scooter ropade det nästan, min bubbla spräcktes igen. Min lilla ’tänke-bubbla’. Alla nickade och vi började gå mot utgången. Jaxon gick bakom Tay och Kenny bakom Justin. Jag gick lite forever alone vid sidan om, vid sidan om Tay i säkerhetskull.
__________________________
Ingen bild, idag heller ;/ Får skylla på att jag knappt har något internet, får använda mitt mobila D; <3
Aja,
KOMMENTERA!<3
Studio - Chapter 35 del 2
Previosly:
- Gud va sen du blev, sa Justin till Kenny. Vi spännde bältena och Kenny skrattade till.
- Det var ju ni som blev sena först, jag stog här i säkert 20 minuter utan att de kom någon. Jag skrattade till men Justin mumlade bara något innan han tog ett fast tag om min hand.
-
bild kollage 1
-
Kenny körde snabbt ut ur skogen och sedan in mot stan, det var inte förens nu jag förstod att vi hade varit helt forever alone ute i skogen, det hade varit skönt, jag gillade att vara ensam, iallafall med Justin. Jag lutade mitt huvud mot Justins axel och andades tungt ut.
- Trött? fnissade Justin. Jag fnissade till och skakade mjukt på huvudet.
- Inte så mycket. Jag gäspade och han la sin höger arm om mig.
Justin tog väck sin arm från mina axlar samtidigt som jag satte mig rakt upp. När vi klev ut från bilen var det fullt med paparazzisar och beliebers utanför bilen. Jag suckade tungt men Justin fick ett stort leende på läpparna. Han gick i rask takt fram till fansen som stod och trängde bakom skyddstängslet. När han kom närmre skrek de högre och högre. Och nar han var riktigt nära och gjorde give-me-5 med så många han kunde skrek de öronbedövande. Man hörde gälla skrik hela tiden och tårarna rann ner på kinderna på nästan allihopa. Justin gjorde give-me-5 med en tjej som hade en vit 'boyfriend' t-shirt. Jag gissade på att det var en av hans låtar, boyfriend. Den skulle jag lyssna på sedan. Tjejen med tröjan hade svartmaskara utkletat över hela facet och de svarta håret var tovigt, antagligen av de andra tjejerna som drog i varandras hår för att komma fram. Det var inte förens då jag förstog hur mycket de betydde för honom. Justin var här för att de hjälpt de. Om inte de funnits hade inte 'Justin Bieber' funnits, då hade han varit en vanlig pojke. En pojke som kanske spelade fotboll varje söndagsförmiddag med sina kompisar hemma i Stratford. Han hade bytit ut de livet mot de han levde nu, en stjärn-liv, som mest kretsade kring vuxna. De var vällde han var med mest, vuxna. Förutom de unga han spelade in låtar med. Och hans kompisar, som han hälsade på då och då i Stratford. De ville jag väldigt gärna träffa. Chaz och... Var det Ryan? Aa, Ryan. Han hade säkert fler kompisar, Selena Gomez hade jag hört att han var bra kompis med. Jag skulle fråga han om det senare. Justin signerade några beliebers affischer, tjejerna skrek så man blev döv. Jag stog på samma ställe fortfarande, några steg bort från bilen. Justin hade ett stort leende på läpparna, lika stora som alla tjejer bakom stängslet. Det var inte förens när jag såg tjejerna som jag förstod att de betydde något för mig med, för Justin betydde de näst intill allt. För mig betydde de mycket. Jag visste inte hur mycket, men Justin betydde allt, och han skulle inte vara här om de inte var för tjejerna bakom stängslet. Jag skulle aldrig träffat Justin om de inte var för de tjejerna. Tack flickor, jag är väldigt tacksam.
- Kommer ni någon gång eller?! Det var Scooter som skrek, han kollade halv surt på Justin och blickade sedan mot mig, jag vaknade upp ur min lilla hyptnos och gick mot Justin. Jag stoppade tanken att ta hans hand, jag ville så gärna, men alla skulle döda mig då. Förutom Justin då. Paparazzisarnas kamror smattrade och jag kollade ner i marken, hur många bilder hade de igentligen fått av mig när jag stog där i mina tankar. Tidnings artiklarnas övertext skulle lyda:
' Justin Biebers "kompis" hyptoniserad av åsynen av pop-sensationen ' eller:
' Ihop? Eller är Taylors kompis Sapphire Pierce bara "lite" förelskad i pop-sensationen? ' Jag rös till och snabbade på stegen. När vi kom in mot studion pustade jag lättat ut. Tystnaden var bedövande och ingen sa något på hela tiden, jag kände mig rätt ensam när kag klev in i hissen tillsammans med Kanny Scooter och Justin, men när Justin tog min hand kändes de bättre. Han tryckte den mjukt. Jag log stort mot honom.
________________________________
Previosly:
- Gud va sen du blev, sa Justin till Kenny. Vi spännde bältena och Kenny skrattade till.
- Det var ju ni som blev sena först, jag stog här i säkert 20 minuter utan att de kom någon. Jag skrattade till men Justin mumlade bara något innan han tog ett fast tag om min hand.
Kenny körde snabbt ut ur skogen och sedan in mot stan, det var inte förens nu jag förstod att vi hade varit helt forever alone ute i skogen, det hade varit skönt, jag gillade att vara ensam, iallafall med Justin. Jag lutade mitt huvud mot Justins axel och andades tungt ut.
- Trött? fnissade Justin. Jag fnissade till och skakade mjukt på huvudet.
- Inte så mycket. Jag gäspade och han la sin höger arm om mig.
Justin tog väck sin arm från mina axlar samtidigt som jag satte mig rakt upp. När vi klev ut från bilen var det fullt med paparazzisar och beliebers utanför bilen. Jag suckade tungt men Justin fick ett stort leende på läpparna. Han gick i rask takt fram till fansen som stod och trängde bakom skyddstängslet. När han kom närmre skrek de högre och högre. Och nar han var riktigt nära och gjorde give-me-5 med så många han kunde skrek de öronbedövande. Man hörde gälla skrik hela tiden och tårarna rann ner på kinderna på nästan allihopa. Justin gjorde give-me-5 med en tjej som hade en vit 'boyfriend' t-shirt. Jag gissade på att det var en av hans låtar, boyfriend. Den skulle jag lyssna på sedan. Tjejen med tröjan hade svartmaskara utkletat över hela facet och de svarta håret var tovigt, antagligen av de andra tjejerna som drog i varandras hår för att komma fram. Det var inte förens då jag förstog hur mycket de betydde för honom. Justin var här för att de hjälpt de. Om inte de funnits hade inte 'Justin Bieber' funnits, då hade han varit en vanlig pojke. En pojke som kanske spelade fotboll varje söndagsförmiddag med sina kompisar hemma i Stratford. Han hade bytit ut de livet mot de han levde nu, en stjärn-liv, som mest kretsade kring vuxna. De var vällde han var med mest, vuxna. Förutom de unga han spelade in låtar med. Och hans kompisar, som han hälsade på då och då i Stratford. De ville jag väldigt gärna träffa. Chaz och... Var det Ryan? Aa, Ryan. Han hade säkert fler kompisar, Selena Gomez hade jag hört att han var bra kompis med. Jag skulle fråga han om det senare. Justin signerade några beliebers affischer, tjejerna skrek så man blev döv. Jag stog på samma ställe fortfarande, några steg bort från bilen. Justin hade ett stort leende på läpparna, lika stora som alla tjejer bakom stängslet. Det var inte förens när jag såg tjejerna som jag förstod att de betydde något för mig med, för Justin betydde de näst intill allt. För mig betydde de mycket. Jag visste inte hur mycket, men Justin betydde allt, och han skulle inte vara här om de inte var för tjejerna bakom stängslet. Jag skulle aldrig träffat Justin om de inte var för de tjejerna. Tack flickor, jag är väldigt tacksam.
- Kommer ni någon gång eller?! Det var Scooter som skrek, han kollade halv surt på Justin och blickade sedan mot mig, jag vaknade upp ur min lilla hyptnos och gick mot Justin. Jag stoppade tanken att ta hans hand, jag ville så gärna, men alla skulle döda mig då. Förutom Justin då. Paparazzisarnas kamror smattrade och jag kollade ner i marken, hur många bilder hade de igentligen fått av mig när jag stog där i mina tankar. Tidnings artiklarnas övertext skulle lyda:
' Justin Biebers "kompis" hyptoniserad av åsynen av pop-sensationen ' eller:
' Ihop? Eller är Taylors kompis Sapphire Pierce bara "lite" förelskad i pop-sensationen? ' Jag rös till och snabbade på stegen. När vi kom in mot studion pustade jag lättat ut. Tystnaden var bedövande och ingen sa något på hela tiden, jag kände mig rätt ensam när kag klev in i hissen tillsammans med Kanny Scooter och Justin, men när Justin tog min hand kändes de bättre. Han tryckte den mjukt. Jag log stort mot honom. Han lutade sig mot mig och kysste mig mjukt och tyst på kinden. Jag fnittrade till och kramade hans hand hårdare. Han log stort.
Scooter öppnade en dörr in till ett stort rum. Jag släppte Justins hand ifall att, och jag gjorde helt rätt, inne i rummet satt en kille. Han var mörk med halv långt svart hår. Han hade på sig en vit t-shirt och ett par svarta stadium-mjukis. Han log stort när i kom in i rummet.
- Justin Bieber! utbrast han och gick snabbt fram till Justin, Justin hade samma stora leende som den mörka killen.
- Kuk Harrell! utbrast Justin. Så det var så han hette. De gjorde en snabb kram innan de båda vände sig mot mig.
- Så vem är denna flickan då? frågade han, frågan var riktad mot Justin, men jag svarade på den först.
- Sapphire Pierce, jag sträckte fram en hand, han kramade den och skakade långsamt på den.
- Trevligt att träffas, så ni är...? Han kollade snabbt mot Justin, sedan på mig igen.
- Kompisar, de sved till i bröstet när jag sa det. Justin fick ett halvt ledset uttryck i ansiktet. Samma fick jag. Harrell kollade på oss och nickade.
- Okej, så Justin, ska vi börja jobba nu? Justin nickade kort och kollade bort mot ett glasrum lite längre bort, de var bortskillt från studion med vilje, för att de som satt där inne inte skulle störa de här ute. Kenny satt där inne, i en svart skinsoffa. Jag kollade tillbaka på Harrell och Justin när jag såg Taylor sitta en bit bakom Kuk. Jag log stort och vinkade mot henne, hon vinkade tillbaka och blickade sedan mot Justin och gjorde tummen upp. Mot mig. Jag skrattade till.
- Ska jag sätta mig där? frågade jag Justin som pratat med Harrell. Han hade alltså inte sett våra blickar.
- Det kan du, han log stort och lutade sig närmre mig. Det var inte förens han lutade sig tillbaka som jag märkte att han var nära på att kyssa mig. Han la istället en hand på mig rygg när Kuk vände sig om mot Tay. Han drog mig närmre sig och viskade.
- Jag älskar dig, alltid. När han släppte och gick iväg mot Harrell lämnade han mig med världens bästa känsla i kroppen, den värmdes upp och hjärtat hoppade över varannat slag. Jag fnittrade till och gick iväg mot de isolerade rummet. Kenny hade ett stort leende på läpparna när jag kom in. Han sa inget. Det gjorde han rätt i, jag skulle endå inte säga något.
Justin log stort och kollade mot mig, jag log tillbaka. Han kollade sedan bort och stampade i takt med foten innan han började sjunga i en mikrofon.
-
bildk ommer sedan<3
-
Man hörde hans röst från högtalare i rummet, jag fick rysningar av det, han sjöng underbart!
_______
KOMMENTERA<3
Studio - Chapter 34 del 1
Previosly:
Jag log för mig själv och gick sedan ut till köket, där Justin satt på en barstol. Jag satte mig bredvid han och tog en stor tugga av mackan. Jag kollade ut mot fönstrena, det ösregnade. Regnet smattrade på rutorna. Jag log stort, jag älskade regn.
-
bild kollage 1
-
- Varför ler du? Jag vaknade upp ur mina dagdrömmar och kollade på Justin, som satt och stirra på mig, jag log bara ennu större.
- Jag gillar regn, sa jag och ryckte på axlarna. Han skrattade till.
- Gillar du REGN? Jag skrattade till.
- De är mysigt, jag ryckte på axlarna och han nickade.
- De klart, men solsken är bäst. Jag fnissade till och fortsatte äta.
- När ska vi vara vid stället? frågade jag och Justin kollade mot dörren och skrattade till.
- Nu typ. Jag fnissade till.
- Det kan vi ju inte, han skakade på huvudet och log stort.
- De är rätt vana att jag kommer för sent, de kan skicka bilen 10 minuter senare.
JUSTIN:
- Klar? Sapps ljusa stämma fyllde mitt sinne och jag nickade som paralyserat. Kenny och någon mer skulle hämta våra saker senare, vad kan man inte göra med hund-valps-ögon?
- Klar, jag kollade upp mot henne och log stort, hon log också. Hon såg trött ut. Håret var uppsatt i en högtofs men de små-lockiga håret hängde endå en bit ner från axlarna. Hennes grön bruna ögon var halvt öppna och tydde också på att hon var trött. Den svarta luggen täckte halva vänster-ögat. Jag tog ett steg fram mot henne och försökte lägga luggen på plats bakom örat, det gick sådär, den föll bara ner mot ögat igen. Hon kollade djupt in i mina ögon och jag kunde inte slita blicken från hennes. Hennes blick fick en behaglig rysning att spridas i min kropp. Jag la handen försiktigt kupad mot hennes hals och lutade mig sedan framåt mot henne. Nästa sekung nuddade hennes läppar mina, våra hungriga läppar trycktes snabbt mot varann. Hon la sin hand på min midja samtidigt som jag la min lediga på hennes korsrygg. Jag tryckte henne närmre och hennes kropp var som fastklistrad mot min. Jag älskade de här, att kunna kyssa henne, nästan när jag vill. Men de hemskaste skulle va senare, när paparazzisarna skulle stalka henne. Förfölja henne, skrika efter henne, va på henne, lägga sig i hennes privat liv som några jobbiga iglar. Hela livet. Alltid. Frågan var, var hon beredd att offra allt? För mig? Jag visste att jag var självvisk, jag skulle låta henne leva med det, jag skulle inte kunna göra något, mer än att vara där och stötta henne. För alltid.
Sapp avlutade kyssen och tog ett djupt andetag. Jag gjorde de samma och hon fnissade till. Hon la händerna om mig och kramade om mig hårt, jag gjorde det samma. Hon tryckte huvudet mot min bröstkorg och fnissade till igen. Jag lutade mig ner och kysste henne mjukt på hjässan, i samma sekund började det ringa i min ficka. Sapp släppte mig och log stort.
- Nu saknar de oss, jag skrattade och drog upp mobilen. Jag svarade och tryckte den mot örat.
- Justin.
- Var.är.ni? Det var Scooter, jag kunde knappt hålla mig för skratt.
- Vi kommer strax, hejdå. Jag la på och kollade på Sapp. Hon skrattade.
- Scooter? Jag nickade och kramade om henne innan vi gick ut mot hallen och drog på oss skorna, och jackorna Kenny tat hit till oss igår. Inte för att de skulle hjälpa mot ösregnet utanför.
-
Sapp kramade hårdare om min mae, regnet piskade mig i ansiktet men jag trampade tålmodigt på. Regnvädret hade bara blivit värre och värre. Varför kunde inte Kenny bara hämta oss vid stugan?
SAPP:
Jag höll Justin hårt om magen. Näst intill krampaktigt, rädd för att trilla av cyklen. Jag var van vid att cykla, men inte bli sjutsad. Isabelle hade sjutsat mig en gång, när vi alla, jag, Eddie och Isabelle skulle till stranden. De hade varit ganska stelt, jag och Bella var inte så pigga på att visa upp våra kroppar, men det hade varit okej. Eddie var ju vår vän. bästa vän till och med. När jag började tänka på de spred sig en saknad i kroppen, jag saknade de något enormt! Jag kände mobilen i jackfickan. Jag bestämmde mig för att mezza de direkt när jag kom fram. Mina mjukisbyxor var dygnsura vid detta laget, undra då hur Justins byxor såg ut.
- Nu stannar jag, halvskrek Justin för att jag skulle höra. Jag fnissade till och kände sedan cyklen bromsa in. Sedan stannade den och vi båda hoppade av. Kenny var inte här än. Justin svor lågt och tog tag i min hand, han ställde cyklen nära ett träd, med mig som släptåg. Det var som om han inte vågade släppa min hand, rädd för att något ont skulle komma och ta mig. När Justin hade ställt cyklen på platsen släppte han min hand och ställde sig bakom mig med händerna på min höfter. Regnet piskade i ansiktet och jag bestämmde mig för att jag inte gillade regn så mycket längre. Jag vände mig i hans famn och tryckte ansiktet mot hans bringa, jag andades in hans underbara doft. Plötsligt kom en bil körandes mot oss, den stannade in. Det var Kenny, Justin öppnade snabbt dörren för mig, när jag hoppat in hoppade han också snabbt in.
- Gud va sen du blev, sa Justin till Kenny. Vi spännde bältena och Kenny skrattade till.
- Det var ju ni som blev sena först, jag stog här i säkert 20 minuter utan att de kom någon. Jag skrattade till men Justin mumlade bara något innan han tog ett fast tag om min hand.
__________________________________
Jag log för mig själv och gick sedan ut till köket, där Justin satt på en barstol. Jag satte mig bredvid han och tog en stor tugga av mackan. Jag kollade ut mot fönstrena, det ösregnade. Regnet smattrade på rutorna. Jag log stort, jag älskade regn.
-
bild kollage 1 kommer sedan
-
- Varför ler du? Jag vaknade upp ur mina dagdrömmar och kollade på Justin, som satt och stirra på mig, jag log bara ennu större.
- Jag gillar regn, sa jag och ryckte på axlarna. Han skrattade till.
- Gillar du REGN? Jag skrattade till.
- De är mysigt, jag ryckte på axlarna och han nickade.
- De klart, men solsken är bäst. Jag fnissade till och fortsatte äta.
- När ska vi vara vid stället? frågade jag och Justin kollade mot dörren och skrattade till.
- Nu typ. Jag fnissade till.
- Det kan vi ju inte, han skakade på huvudet och log stort.
- De är rätt vana att jag kommer för sent, de kan skicka bilen 10 minuter senare.
- Klar? Sapps ljusa stämma fyllde mitt sinne och jag nickade som paralyserat. Kenny och någon mer skulle hämta våra saker senare, vad kan man inte göra med hund-valps-ögon?
- Klar, jag kollade upp mot henne och log stort, hon log också. Hon såg trött ut. Håret var uppsatt i en högtofs men de små-lockiga håret hängde endå en bit ner från axlarna. Hennes grön bruna ögon var halvt öppna och tydde också på att hon var trött. Den svarta luggen täckte halva vänster-ögat. Jag tog ett steg fram mot henne och försökte lägga luggen på plats bakom örat, det gick sådär, den föll bara ner mot ögat igen. Hon kollade djupt in i mina ögon och jag kunde inte slita blicken från hennes. Hennes blick fick en behaglig rysning att spridas i min kropp. Jag la handen försiktigt kupad mot hennes hals och lutade mig sedan framåt mot henne. Nästa sekung nuddade hennes läppar mina, våra hungriga läppar trycktes snabbt mot varann. Hon la sin hand på min midja samtidigt som jag la min lediga på hennes korsrygg. Jag tryckte henne närmre och hennes kropp var som fastklistrad mot min. Jag älskade de här, att kunna kyssa henne, nästan när jag vill. Men de hemskaste skulle va senare, när paparazzisarna skulle stalka henne. Förfölja henne, skrika efter henne, va på henne, lägga sig i hennes privat liv som några jobbiga iglar. Hela livet. Alltid. Frågan var, var hon beredd att offra allt? För mig? Jag visste att jag var självvisk, jag skulle låta henne leva med det, jag skulle inte kunna göra något, mer än att vara där och stötta henne. För alltid.
Sapp avlutade kyssen och tog ett djupt andetag. Jag gjorde de samma och hon fnissade till. Hon la händerna om mig och kramade om mig hårt, jag gjorde det samma. Hon tryckte huvudet mot min bröstkorg och fnissade till igen. Jag lutade mig ner och kysste henne mjukt på hjässan, i samma sekund började det ringa i min ficka. Sapp släppte mig och log stort.
- Nu saknar de oss, jag skrattade och drog upp mobilen. Jag svarade och tryckte den mot örat.
- Justin.
- Var.är.ni? Det var Scooter, jag kunde knappt hålla mig för skratt.
- Vi kommer strax, hejdå. Jag la på och kollade på Sapp. Hon skrattade.
- Scooter? Jag nickade och kramade om henne innan vi gick ut mot hallen och drog på oss skorna, och jackorna Kenny tat hit till oss igår. Inte för att de skulle hjälpa mot ösregnet utanför.
-
Sapp kramade hårdare om min mae, regnet piskade mig i ansiktet men jag trampade tålmodigt på. Regnvädret hade bara blivit värre och värre. Varför kunde inte Kenny bara hämta oss vid stugan?
Jag höll Justin hårt om magen. Näst intill krampaktigt, rädd för att trilla av cyklen. Jag var van vid att cykla, men inte bli sjutsad. Isabelle hade sjutsat mig en gång, när vi alla, jag, Eddie och Isabelle skulle till stranden. De hade varit ganska stelt, jag och Bella var inte så pigga på att visa upp våra kroppar, men det hade varit okej. Eddie var ju vår vän. bästa vän till och med. När jag började tänka på de spred sig en saknad i kroppen, jag saknade de något enormt! Jag kände mobilen i jackfickan. Jag bestämmde mig för att mezza de direkt när jag kom fram. Mina mjukisbyxor var dygnsura vid detta laget, undra då hur Justins byxor såg ut.
- Nu stannar jag, halvskrek Justin för att jag skulle höra. Jag fnissade till och kände sedan cyklen bromsa in. Sedan stannade den och vi båda hoppade av. Kenny var inte här än. Justin svor lågt och tog tag i min hand, han ställde cyklen nära ett träd, med mig som släptåg. Det var som om han inte vågade släppa min hand, rädd för att något ont skulle komma och ta mig. När Justin hade ställt cyklen på platsen släppte han min hand och ställde sig bakom mig med händerna på min höfter. Regnet piskade i ansiktet och jag bestämmde mig för att jag inte gillade regn så mycket längre. Jag vände mig i hans famn och tryckte ansiktet mot hans bringa, jag andades in hans underbara doft. Plötsligt kom en bil körandes mot oss, den stannade in. Det var Kenny, Justin öppnade snabbt dörren för mig, när jag hoppat in hoppade han också snabbt in.
- Gud va sen du blev, sa Justin till Kenny. Vi spännde bältena och Kenny skrattade till.
- Det var ju ni som blev sena först, jag stog här i säkert 20 minuter utan att de kom någon. Jag skrattade till men Justin mumlade bara något innan han tog ett fast tag om min hand.
__________________________________
Rain - Chapter 33
Previosly:
- Du.. dödar.. mig, viskade jag fram. Han skattade och la sina händer på mina, som låg på bordet. HAn kramade om det och la de runt min kropp. Det skulle se lite konstigt ut om man titta framifrån. Det skulle se ut som om jag kramade om mig själv, det gjorde jag inte. Justin var bara fullt koncentrerad på att kyssa mig i nacken. När han kom fram till käken klarade jag inte av det mer, jag vände mig hastigt om och kollade frustrerat på honom. Sedan tryckte jag snabbt mina läppar mot hans. Han besvarade kyssen. Efter en liten stund avslutade vi båda den och han pussade mig en sista gång på kinden.
-
bild kollage 1
-
SAPP:
- Hur kan du äta det där? frågade jag med avsky i blicken, Justin började skratta och tog ennu en tugga av hawaii-pizzan.
- Den är godare än det där? Han gav min vesuvio en kort blick innan han låtsades få kräkreflexer. Jag började skratta.
- Glöm att du kysser mig efter maten bara, sa jag och skrattade, Justin såg förskräckt ut och puttade ifrån sig tallriken. Jag himmlade med ögonen. Justin började skratta och började äta igen.
- Det kommer jag göra endå, mumlade han.'
- Ha-ha, sa jag och fnissade till. Vi fortsatte äta under tystnad.
- Jag sa till dig innan om imorgon va? frågade Justin efter en stund. Han hade ett stort leende på läpparna.
-justin smile- http://weheartit.com/entry/27605385
- Du.. dödar.. mig, viskade jag fram. Han skattade och la sina händer på mina, som låg på bordet. HAn kramade om det och la de runt min kropp. Det skulle se lite konstigt ut om man titta framifrån. Det skulle se ut som om jag kramade om mig själv, det gjorde jag inte. Justin var bara fullt koncentrerad på att kyssa mig i nacken. När han kom fram till käken klarade jag inte av det mer, jag vände mig hastigt om och kollade frustrerat på honom. Sedan tryckte jag snabbt mina läppar mot hans. Han besvarade kyssen. Efter en liten stund avslutade vi båda den och han pussade mig en sista gång på kinden.
- Hur kan du äta det där? frågade jag med avsky i blicken, Justin började skratta och tog ennu en tugga av hawaii-pizzan.
- Den är godare än det där? Han gav min vesuvio en kort blick innan han låtsades få kräkreflexer. Jag började skratta.
- Glöm att du kysser mig efter maten bara, sa jag och skrattade, Justin såg förskräckt ut och puttade ifrån sig tallriken. Jag himmlade med ögonen. Justin började skratta och började äta igen.
- Det kommer jag göra endå, mumlade han.'
- Ha-ha, sa jag och fnissade till. Vi fortsatte äta under tystnad.
- Jag sa till dig innan om imorgon va? frågade Justin efter en stund. Han hade ett stort leende på läpparna.
- Varför ler du som en galning? frågade jag med ironi i rösten, hans leende blev, om det var möjligt, ennu större. Mitt med. Han ryckte på axlarna.
- Men sa jag det? Jag skrattade till och nickade.
- Yes box, vi testar, om jag kan va med i studion är jag det, om inte stannar jag hemma i hotell rummet, helt ensam! Jag sa det med lite mycket inlevelse, som om jag tyckte fruktansvärt synd om mig själv, något jag inte gjorde. Men Justin blev lite väl ledsen över just det, att jag skulle va ensam.
- Det kommer funka. Han sa det kort, snabbt och bestämt. Det fanns inget annat i hans medvetande, jag skulle vara där, punkt slut. Jag fnissade till.
- Jag var ironisk, han nickade. Men log inte, såg bara sammanbiten ut.
- Jag menar det JB, sa jag och log stort. Han började också le.
- Jag kan ju nörda twitter om jag blir utslängd? Jag skrattade till men Justin såg sammanbiten ut igen.
- Vad är det? frågade jag försiktigt och tog hans hand som låg på bordet. Han kramade om den och såg på mig med ett leende, ett mycket svagt dock.
- Inget. Han gav mig ett snett leende.
Det hade jag glömt, twitter. Hatmejlen måste rinna in i, Jag gav henne ett snett leende. Hon besvarde det. Hennes söta sockersöta läppar, jag älskade de. Jag log stort igen. Denna gången var leendet inte fejk, denna gången var det helt igenom äkta. Jag hade lärt mig att le rätt glatt, även fast jag mådde piss. Jag log åt paparazzisar ibland. Även fast de var som sniglar. Kletiga, slemmiga saker som inte ville släppa en. Om de väl kletat sig fast, släppte de en aldrig. Iallafall nästan.
- Vad ska vi göra ikväll då? Vi ska ju upp tidigt imorgon, så vi kan inte va uppe hur länge som helst! Jag skrattade till, denna gången inte fejkat och nickade.
- Kolla på film med min bästis? frågade jag och hon kollade fundersamt på mig.
- Din bästis?
- Ben & Jerrys!
Sapp skrattade till, det där underbara klingande skrattet som fick hjärtat att banka snabbare i bröstet.
Justin skrattade också till och kollade sedan på mig länge. Jag fortsatte äta, men kände hans blick mot min kind hela måltiden.
-
- SNÄLLA! Kan inte jag få välja film? Justin stod vid cd-skåpet och drog med handen över hansryggarna. Jag suckade och himmlade med ögonen.
- OKEJ DÅ! sa jag sedan och slängde dramatsiskt ut med händerna. Han skrattade och drog ut en film, han hade lagt handen på den länge, det hade jag lagt märke till. Han satte in skivan i dvdn och började fippla och sätta på filmen, när han var klar och hade valt språk sprang han ut till köket, när han kom tillbaka hade han 2 Ben & Jerrys och två skedar med sig, jag log stort och tog tag om den ena. Justin satte sig snabbt bredvid mig och flyttade mina ben till hans knä. Jag låg med huvudet mot handstöden och benen i hans knä, fint.
- Vad är det för film? Justin log lurigt och höjde ögonbrynen innan han sa:
- Det vill du allt veta va?
- Ja? sa jag och rykte på axlarna innan han drog upp en bit glass och började äta. Justin skrattade till.
- Den är inte äklig.
Jag hoppade förskräkt till och skrek högt, Justin bara log. Halva filmen hade gått, jag visste inte vad den handlade om, inte vad den hette, inte något, men det var fruktansvärd, det var de enda jag visste. Jag hade för länge sedan ätit upp glassen, jag hade hetsätit den. Ätit, ätit och ätit. Jag tryckte mig närmre mot Justin när en någon skrek på skärmen. Justin la beskyddande handen över mig, jag borrade in mitt huvud i hans hals. Han kysste mig långsamt på hjässan. Jag blundade hårt och försökte tänka bort de skrikande människorna på tv:n. Jag drog in Justins underbara doft och log för mig själv. Han var min, bara min. Jag la huvudet i hans knä istället och suckade lättat. Han la handen på min rygg och drog den försiktigt upp och ner.
- Godnatt älskling, viskade han och jag log ennu större för mig själv. Jag blinkade en sista gång innan jag slöt ögonen en sista gång, denna kvällen.
- Älskling, vakna, viskade Justin mjukt i mitt öra. Han vaknade alltid först? Varför? Jag ville också väcka han på morgonen, men det var alltid han. Jag sträckte lite på mig och stönade till. Jag kände två armar om mig som tryckte mig hårdare sig. Jag fnissade trött till, han kysste mig länge på kinden och viskade sedan i mitt öra.
- De kommer döda oss om vi kommer försent. Jag fnissade till igen och kollade upp mot han, hans hår var ruffsigt.
Men endå så perfekt. Jag hade väldig lust att röra det. Han log ennu större mot mig.
- Frukost! ropade Justin, jag drog på mig byxorna och drog sedan tjocktröjan över huvudet. När jag var klar lutade jag mig framåt och satte upp en hög tofs på huvudet. Jag spännde den hårt och kollade mig sedan i speglen. Ögonen såg tomma ut, men endå levande. Jag var trött. Jag log för mig själv och gick sedan ut till köket, där Justin satt på en barstol. Jag satte mig bredvid han och tog en stor tugga av mackan. Jag kollade ut mot fönstrena, det ösregnade. Regnet smattrade på rutorna. Jag log stort, jag älskade regn.
min egna bild ;D
_________________________________
KOMMENTERA!
The cottage - Chapter 32 del 2
Previosly:
- Fryser du? viskade han jukt i mitt öra. Jag nickade smått på huvudet. Justin nickade och tog tag i min hand. Han gick in i huset.
-
bild kollage 1
-
När vi kom in möttes jag av världens värme. Det var varmt inne i stugan.
- Jag behöver ingen tjocktröja längre, sa jag och skrattade. Justin skrattade till och nickade.
- Jag vet! Det är nästan för varmt här inne! Jag nickade och skrattade.
- Ska vi äta något? frågade jag. Han nickade och gick iväg mot köket, men mig hack i häl.
- Vad vill du ha?
- Vad har vi? Han himmlade men ögonen, men hade ett stort leende på läpparna.
- Ben & Jerrys, Ben & Jerrys, eller så kan jag ringa Kenny och fråga om han kan komma hit med pizza? Jag log stort och nickade.
- Pizza? frågade jag och han log stort och nickade.
- Jag ringer direkt, han kom fram till mig och kysste mig en sista gång på hjässan innan han gick iväg mot hallen med telefonen i högsta hugg. Jag gick iväg mot hall-sovrummet och grabbade tag om min mobil som låg på nattyxbordet. Jag hörde Justin mumla saker i hallen. Jag satte mig snabbt ner på den mjuka sängen och låste upp mobilen. Jag loggade sedan in på twitter, eller tryckte på twitter-ikonen. Jag hade ingen aning om hur man loggade ut, så jag var inne hela tiden. Jag kollade runt lite. Jag hade inte fått några hat-tweets ennu. De kanske inte fattat att jag och Justin hade ihop det. Hoppas att de inte fattade, de skulle de antagligen göra snart, Justin var ju inte långsam med att visa det. Jag tänkte tillbaka när han la handen på mig rygg, när vi pratat med den lilla tjejen Jazmyn. Jag log lite åt minnet. Sedan kollade jag ner på mobilen igen. Jag började skriva ett nytt tweet, men ändrade de flera gånger då jag inte blev nöjd med det. Men tillslut fick det låta:
' I don't know what to say, just Thank you ' jag tweetade det. Jag tryckte sedan på hemknappen och låste mobilen. Jag la den på nattyxbordet igen precis när Justin klev in i rummet.
- Går det bra med Hawaii? Han log lurigt. Jag kollade halvt förskräckt på honom och skakade på huvudet.
- Helst inte, han såg förskräckt ut och höjde telefonen igen.
- Hon vill inte ha hawaii, hon vill ha vesuvio.. Jaha... Går det inte att ändra.. Nehe.. jaha.. okej.. Hejdå. Han la på och kollade uppgivet på mig.
- Det gick tyvärr inte att ändra, sedan brast det. Han började skratta för fullt.
- Nej visst Justin! sa jag och började också skratta. Jag reste mig upp och började gå mot han, han reste sig rakt upp och gick fram till mig. Han började sig ner och kysste mig mjukt på läpparna. Hjärtat började genast dunka hårt i hjärtat och flärilarna blev galna i magen. Det började pirra i hela kroppen och en glädje-ilning spred sig i ryggraden. Han la händerna på min rygg och tryckte mig närmre sig. Jag la händerna på hans nacke och fnittrade till mellan kyssarna.
Knack knack. Jag hatade de jävla knackningarna. De var alltid så när man hade som roligast eller mysigast. Justin avslutade kyssen och flinade mot mig. Fan. Hans ögon var för bruna. Han försökte resa sig lite men jag höll bara kvar honom. När vi myst vid stranden ville jag inte framstå som den beroende flickvännen, det var allt jag ville just nu. Bara han inte gick.
- Ska jag inte öppna? sa han retligt och jag skakade dramatiskt på huvudet.
- Nej, sa jag snabbt. Han skrattade. Jag låg över Justin i sängen, eller halvt över. Jag låg med min överkropp mot hans och mitt ansikte mor hans. Vi hade myst ett bra tag nu, i väntan på pizza. Han reste sig dramatiskt upp och jag stönade surt till. Sedan bärde han upp mig och jag började skratta istället. Han kysste mig mjuk innan han började gå mot dörren. Det knackade hårt igen.
- Kan du öppna? sa Justin mjukt när vi kommit fram till dörren, jag skrattade till och nickade innan jag öppnade dörren. Där ute stog Kenny, med Pattie bakom sig.
- Pizzan, sa han och skrattade till. Pattie med. Jag fick ett panik-artat uttryck i ansiktet. Justin var därimot helt normal. Kenny la pizzorna i mitt knä.
- Ni verkar ha det kul? frågade Kenny med ett leende, en rodnad spreds på mina kinder. Jag vet inte varför, vi hade ju inte gjort något? Justin nickade.
- Ja, jag fnittrade till lite. Justins kallufs var förstört därimot, den var alldeles ruffsig. Jag la min vänstra arm runt han nacke och masserade han diskret. Han började bak huvudet och skrattade till.
- Jag möter er ungefär klockan halv 11 imorgon på samma ställe som idag, okej? Justin nickade. Efter en liten liten stunds dö-prat förklarade Justin att vi behöve gå in och äta pizzorna nu, så att de inte kallnade. Jag bortfarklarade mig därimot med att Justin skulle få världens ryggskott om han bärde kvar mig, men det nekade han. När vi stängt dörren igen suckade jag lättat ut. Justin gick snabbt fram till sängen och började kyssa mig igen, när jag lagt ner pizzorna såklart.
- Vi måste äta nu, sa jag och skrattade. Justin nickade. Vi reste oss från sängen och tog pizzorna med oss till köket. Justin öppnade den ena och gjorde en äcklad min. Jag skrattade.
- Vesuvion? frågade jag och han nickade. Jag öppnade den andra och gjorde likadant, en äcklad min.
- Hawaii? frågade Justin och höjde på ena ögonbrynet. Jag nickade. Han fuktade sina läppar och gick fram till mig, som stod på andra sidan bordet. Han la händerna på mina höfter och kysste mig mjukt i nacken. Hårstråna på armarna reste sig snabbt.
- Du.. dödar.. mig, viskade jag fram. Han skattade och la sina händer på mina, som låg på bordet. HAn kramade om det och la de runt min kropp. Det skulle se lite konstigt ut om man titta framifrån. Det skulle se ut som om jag kramade om mig själv, det gjorde jag inte. Justin var bara fullt koncentrerad på att kyssa mig i nacken. När han kom fram till käken klarade jag inte av det mer, jag vände mig hastigt om och kollade frustrerat på honom. Sedan tryckte jag snabbt mina läppar mot hans. Han besvarade kyssen. Efter en liten stund avslutade vi båda den och han pussade mig en sista gång på kinden
- Fryser du? viskade han jukt i mitt öra. Jag nickade smått på huvudet. Justin nickade och tog tag i min hand. Han gick in i huset.
----
När vi kom in möttes jag av världens värme. Det var varmt inne i stugan.
- Jag behöver ingen tjocktröja längre, sa jag och skrattade. Justin skrattade till och nickade.
- Jag vet! Det är nästan för varmt här inne! Jag nickade och skrattade.
- Ska vi äta något? frågade jag. Han nickade och gick iväg mot köket, men mig hack i häl.
- Vad vill du ha?
- Vad har vi? Han himmlade men ögonen, men hade ett stort leende på läpparna.
- Ben & Jerrys, Ben & Jerrys, eller så kan jag ringa Kenny och fråga om han kan komma hit med pizza? Jag log stort och nickade.
- Pizza? frågade jag och han log stort och nickade.
- Jag ringer direkt, han kom fram till mig och kysste mig en sista gång på hjässan innan han gick iväg mot hallen med telefonen i högsta hugg. Jag gick iväg mot hall-sovrummet och grabbade tag om min mobil som låg på nattyxbordet. Jag hörde Justin mumla saker i hallen. Jag satte mig snabbt ner på den mjuka sängen och låste upp mobilen. Jag loggade sedan in på twitter, eller tryckte på twitter-ikonen. Jag hade ingen aning om hur man loggade ut, så jag var inne hela tiden. Jag kollade runt lite. Jag hade inte fått några hat-tweets ennu. De kanske inte fattat att jag och Justin hade ihop det. Hoppas att de inte fattade, de skulle de antagligen göra snart, Justin var ju inte långsam med att visa det. Jag tänkte tillbaka när han la handen på mig rygg, när vi pratat med den lilla tjejen Jazmyn. Jag log lite åt minnet. Sedan kollade jag ner på mobilen igen. Jag började skriva ett nytt tweet, men ändrade de flera gånger då jag inte blev nöjd med det. Men tillslut fick det låta:
' I don't know what to say, just Thank you ' jag tweetade det. Jag tryckte sedan på hemknappen och låste mobilen. Jag la den på nattyxbordet igen precis när Justin klev in i rummet.
- Går det bra med Hawaii? Han log lurigt. Jag kollade halvt förskräckt på honom och skakade på huvudet.
- Helst inte, han såg förskräckt ut och höjde telefonen igen.
- Hon vill inte ha hawaii, hon vill ha vesuvio.. Jaha... Går det inte att ändra.. Nehe.. jaha.. okej.. Hejdå. Han la på och kollade uppgivet på mig.
- Det gick tyvärr inte att ändra, sedan brast det. Han började skratta för fullt.
- Nej visst Justin! sa jag och började också skratta. Jag reste mig upp och började gå mot han, han reste sig rakt upp och gick fram till mig. Han började sig ner och kysste mig mjukt på läpparna. Hjärtat började genast dunka hårt i hjärtat och flärilarna blev galna i magen. Det började pirra i hela kroppen och en glädje-ilning spred sig i ryggraden. Han la händerna på min rygg och tryckte mig närmre sig. Jag la händerna på hans nacke och fnittrade till mellan kyssarna.
Knack knack. Jag hatade de jävla knackningarna. De var alltid så när man hade som roligast eller mysigast. Justin avslutade kyssen och flinade mot mig. Fan. Hans ögon var för bruna. Han försökte resa sig lite men jag höll bara kvar honom. När vi myst vid stranden ville jag inte framstå som den beroende flickvännen, det var allt jag ville just nu. Bara han inte gick.
- Ska jag inte öppna? sa han retligt och jag skakade dramatiskt på huvudet.
- Nej, sa jag snabbt. Han skrattade. Jag låg över Justin i sängen, eller halvt över. Jag låg med min överkropp mot hans och mitt ansikte mor hans. Vi hade myst ett bra tag nu, i väntan på pizza. Han reste sig dramatiskt upp och jag stönade surt till. Sedan bärde han upp mig och jag började skratta istället. Han kysste mig mjuk innan han började gå mot dörren. Det knackade hårt igen.
- Kan du öppna? sa Justin mjukt när vi kommit fram till dörren, jag skrattade till och nickade innan jag öppnade dörren. Där ute stog Kenny, med Pattie bakom sig.
- Pizzan, sa han och skrattade till. Pattie med. Jag fick ett panik-artat uttryck i ansiktet. Justin var därimot helt normal. Kenny la pizzorna i mitt knä.
- Ni verkar ha det kul? frågade Kenny med ett leende, en rodnad spreds på mina kinder. Jag vet inte varför, vi hade ju inte gjort något? Justin nickade.
- Ja, jag fnittrade till lite. Justins kallufs var förstört därimot, den var alldeles ruffsig. Jag la min vänstra arm runt han nacke och masserade han diskret. Han började bak huvudet och skrattade till.
- Jag möter er ungefär klockan halv 11 imorgon på samma ställe som idag, okej? Justin nickade. Efter en liten liten stunds dö-prat förklarade Justin att vi behöve gå in och äta pizzorna nu, så att de inte kallnade. Jag bortfarklarade mig därimot med att Justin skulle få världens ryggskott om han bärde kvar mig, men det nekade han. När vi stängt dörren igen suckade jag lättat ut. Justin gick snabbt fram till sängen och började kyssa mig igen, när jag lagt ner pizzorna såklart.
- Vi måste äta nu, sa jag och skrattade. Justin nickade. Vi reste oss från sängen och tog pizzorna med oss till köket. Justin öppnade den ena och gjorde en äcklad min. Jag skrattade.
- Vesuvion? frågade jag och han nickade. Jag öppnade den andra och gjorde likadant, en äcklad min.
- Hawaii? frågade Justin och höjde på ena ögonbrynet. Jag nickade. Han fuktade sina läppar och gick fram till mig, som stod på andra sidan bordet. Han la händerna på mina höfter och kysste mig mjukt i nacken. Hårstråna på armarna reste sig snabbt.
- Du.. dödar.. mig, viskade jag fram. Han skattade och la sina händer på mina, som låg på bordet. HAn kramade om det och la de runt min kropp. Det skulle se lite konstigt ut om man titta framifrån. Det skulle se ut som om jag kramade om mig själv, det gjorde jag inte. Justin var bara fullt koncentrerad på att kyssa mig i nacken. När han kom fram till käken klarade jag inte av det mer, jag vände mig hastigt om och kollade frustrerat på honom. Sedan tryckte jag snabbt mina läppar mot hans. Han besvarade kyssen. Efter en liten stund avslutade vi båda den och han pussade mig en sista gång på kinden, leendes.
___
KOMMENTERA!
The cottage - Chapter 32
Previosly:
- Justin! Släpp.. mig! stönade hon fram mellan skrattsalvorna. Jag skrattade till och råkade för några sekunder släppa henne, hon slängde sig lös från min famn. Hon sprang sedan iväg en bit och stannade. Hon vände sig snabbt om och kollade med onskefulla ögon på mig. Sedan skrattade hon kort och började springa mot mig.
-
bild kollage 1
-
SAPP:
Jag sprang efter Justin, problemet var bara att hur mycket jag än joggat i mitt liv, var han snabbare än mig. Jag visste inte om han andades konstigt, men han sprang som en galning. Det gick väl lättare när byxorna inte var så långt ner på knäna. Jag skrattade lite för mig. Han sprang bara längre och längre bort från mig. Till slut var jag tvungen att stanna. Jag visste inte var vi var heller.
- JUSTIN! skrek jag andfått. STANNA! Han stannade och vände sig om, innan han föll pladask ner mot marken. Mitt hjärta började dunka hårdare i brösten ju närmre jag kom honom, fick han en slags chock? Vad hände? Den sista biten sprang jag snabbt till han och lutade mig över hans överkropp, han började flina och andas häftigt. Jag pustade ut och suckade. Justin öppnade ögonen igen, han kisade mot mig. Jag kollade surt på honom.
- Blev du rädd? Jag skakade trotsigt på huvudet.
- Nej. Han började skratta.
- Bara erkänn. Jag suckade och kollade trotsigt på honom.
- Lite. Erkännde jag. Han var plötsligt uppe på fötter igen.
- Bra, han tog ett steg närmre mig och drog in mig i sin omfamning. Jag skrattade och lutade huvudet mot hans hals. På något sätt kändes det trygt att ha ansiktet där.
- Ska vi dra till stugan? frågade jag när vi hållt om varann en stund. Justin nickade och släppte mig, han skrattade till och tog tag i min hand. Han kramade den hårt. Vi började gå mot hållet vi kom från. Justin släppte min hand och la sin runt min höft istället. Vi gick sedan vägen vi trodde ledde mot stugan, och vi hade rätt. Efter ca 10 minuter rask takt kom vi fram till den lilla mys-stugan. Det hade börjat bli kallare. Jag drog händerna upp och ner för armarna. Justin var snabbt framme vid mig och kramade om mig hårt. Själv hade han på sig en svart tjocktröja över sin svarta t-shirt.
- Fryser du? viskade han jukt i mitt öra. Jag nickade smått på huvudet. Justin nickade och tog tag i min hand. Han gick in i huset.
Previosly:
- Justin! Släpp.. mig! stönade hon fram mellan skrattsalvorna. Jag skrattade till och råkade för några sekunder släppa henne, hon slängde sig lös från min famn. Hon sprang sedan iväg en bit och stannade. Hon vände sig snabbt om och kollade med onskefulla ögon på mig. Sedan skrattade hon kort och började springa mot mig.
-
bild kommer till de andra kollaget ;D
-
SAPP:
Jag sprang efter Justin, problemet var bara att hur mycket jag än joggat i mitt liv, var han snabbare än mig. Jag visste inte om han andades konstigt, men han sprang som en galning. Det gick väl lättare när byxorna inte var så långt ner på knäna. Jag skrattade lite för mig. Han sprang bara längre och längre bort från mig. Till slut var jag tvungen att stanna. Jag visste inte var vi var heller.
- JUSTIN! skrek jag andfått. STANNA! Han stannade och vände sig om, innan han föll pladask ner mot marken. Mitt hjärta började dunka hårdare i brösten ju närmre jag kom honom, fick han en slags chock? Vad hände? Den sista biten sprang jag snabbt till han och lutade mig över hans överkropp, han började flina och andas häftigt. Jag pustade ut och suckade. Justin öppnade ögonen igen, han kisade mot mig. Jag kollade surt på honom.
- Blev du rädd? Jag skakade trotsigt på huvudet.
- Nej. Han började skratta.
- Bara erkänn. Jag suckade och kollade trotsigt på honom.
- Lite. Erkännde jag. Han var plötsligt uppe på fötter igen.
- Bra, han tog ett steg närmre mig och drog in mig i sin omfamning. Jag skrattade och lutade huvudet mot hans hals. På något sätt kändes det trygt att ha ansiktet där.
- Ska vi dra till stugan? frågade jag när vi hållt om varann en stund. Justin nickade och släppte mig, han skrattade till och tog tag i min hand. Han kramade den hårt. Vi började gå mot hållet vi kom från. Justin släppte min hand och la sin runt min höft istället. Vi gick sedan vägen vi trodde ledde mot stugan, och vi hade rätt. Efter ca 10 minuter rask takt kom vi fram till den lilla mys-stugan. Det hade börjat bli kallare. Jag drog händerna upp och ner för armarna. Justin var snabbt framme vid mig och kramade om mig hårt. Själv hade han på sig en svart tjocktröja över sin svarta t-shirt.
- Fryser du? viskade han jukt i mitt öra. Jag nickade smått på huvudet. Justin nickade och tog tag i min hand. Han gick in i huset.
___
MER KOMMER IMON :D<3 #sweetdreams
