mybieberlovestorys -

JUSTIN

När jag tryct av samtalet med Sapp saknade jag redan hennes lena röst. Scooter kollade på mig med stora nyfikna ögon, hans hår låg rakt på huvudet och det hela såg nästan komiskt ut. Han stampade också med foten.

- Måste jag fråga vem du pratade med, eller vet jag redan? Jag flinade och nickade.

- Du måste nog fråga, jag var ironisk, men han skojjade med mig och kollade med stora ögon på mig.

- Va? Ska jag gissa? Jag nickade.

- Din mamma? Jag skakade på huvudet. Din pappa? Jag skakade på huvudet igen.

- Sapphire? Jag nickade.

- Jag fick rätt, han skojjade bara med mig.

- Vad ville du? Jag avbröt faktiskt mitt samtal! Jag kollade surt på honom, han sträckte upp händerna i lysten och skakade på huvudet i en "sorry-sorry" gest.

- Klockan är 12, och du har en interjuv ikväll.

- Tid? Jag försökte se så engagerad ut som möjligt.

- 5.

- Hur mycket är klockan i Pennsylvania då? Scooter ryckte på axlarna och gjorde ansats att gå mot dörren.

- Ingen aning. Ta reda på det, glöm inte interjuven ikväll, Kenny kommer och hämtar dig halv 5. Han blinkade med ena ögat innan han lämnade mig ensam. Jag suckade och tog upp mobilen. Skulle det kännas för beroende om jag messade henne? Jag nickade för mig själv, det skulle vara som om jag stalkade henne. Inte bra.

-

Interjuven hade varat i år. Jag hade nästan somnat i interjuv-stolen. Tills han sa:

- Och jag har hört att du skaffat tjej? Jag sträkte på mig och rättade till t-shirten jag hade på mig.

- Ja, Sapp, sa jag och killen nickade. Gå inte in på ditaljer, gå inte in på ditaljer.

- Jag hörde att hennes mamma hade blivit mördad. Fan.

- Ehhmm... Ja, vi vet inte så mycket om det.

- Vi? Jag ville bara strypa honom.

- Vi. Snälla kan vi sluta prata om det, jag har inget att säga eller tillägga.

- Okej, vi lämnar ämnet, för din skull.

-

En action hade börjat på tv:n medans jag ringt Sapps telefon om och om igen. Inget svar. Jag började bli orolig. Magen värkte av oro och jag skickade iväg ett hjälplöst sms.

' Sapp svara! Jag är skit orolig! du har inte blivit full va? Snälla svara när jag ringer, älskar dig. '

Inget svar, detta kändes som tortyr. Hon kanske inte hade kommit hem från festen ännu. Jag kollade på klockan men kunde inte urskildra siffrorna. Inget gick att urskildra. Jag lutade mig ner i soffan med mobilen hårt tryckt mot bröstet. Jag tryckte den hårdare och hårdare tills jag somnade, med mobilen hårt tryckt mot bröstet. Utan en ända ringsignal.

--

- Hejdå! Jag vände mig om och vinkade lite till pappa han vinkade tillbaka.

När jag gick där, mot stranden hade jag näst intill redan glömt drömmen, men det visade sig att jag aldrig skulle göra det. Just efter denna kvällen.

När jag tryct av samtalet med Sapp saknade jag redan hennes lena röst. Scooter kollade på mig med stora nyfikna ögon, hans hår låg rakt på huvudet och det hela såg nästan komiskt ut. Han stampade också med foten.

- Måste jag fråga vem du pratade med, eller vet jag redan? Jag flinade och nickade.

- Du måste nog fråga, jag var ironisk, men han skojjade med mig och kollade med stora ögon på mig.

- Va? Ska jag gissa? Jag nickade.

- Din mamma? Jag skakade på huvudet. Din pappa? Jag skakade på huvudet igen.

- Sapphire? Jag nickade.

- Jag fick rätt, han skojjade bara med mig.

- Vad ville du? Jag avbröt faktiskt mitt samtal! Jag kollade surt på honom, han sträckte upp händerna i lysten och skakade på huvudet i en "sorry-sorry" gest.

- Klockan är 12, och du har en interjuv ikväll.

- Tid? Jag försökte se så engagerad ut som möjligt.

- 5.

- Hur mycket är klockan i Pennsylvania då? Scooter ryckte på axlarna och gjorde ansats att gå mot dörren.

- Ingen aning. Ta reda på det, glöm inte interjuven ikväll, Kenny kommer och hämtar dig halv 5. Han blinkade med ena ögat innan han lämnade mig ensam. Jag suckade och tog upp mobilen. Skulle det kännas för beroende om jag messade henne? Jag nickade för mig själv, det skulle vara som om jag stalkade henne. Inte bra.

-

Interjuven hade varat i år. Jag hade nästan somnat i interjuv-stolen. Tills han sa:

- Och jag har hört att du skaffat tjej? Jag sträkte på mig och rättade till t-shirten jag hade på mig.

- Ja, Sapp, sa jag och killen nickade. Gå inte in på ditaljer, gå inte in på ditaljer.

- Jag hörde att hennes mamma hade blivit mördad. Fan.

- Ehhmm... Ja, vi vet inte så mycket om det.

- Vi? Jag ville bara strypa honom.

- Vi. Snälla kan vi sluta prata om det, jag har inget att säga eller tillägga.

- Okej, vi lämnar ämnet, för din skull.

-

En action hade börjat på tv:n medans jag ringt Sapps telefon om och om igen. Inget svar. Jag började bli orolig. Magen värkte av oro och jag skickade iväg ett hjälplöst sms.

' Sapp svara! Jag är skit orolig! du har inte blivit full va? Snälla svara när jag ringer, älskar dig. '

Inget svar, detta kändes som tortyr. Hon kanske inte hade kommit hem från festen ännu. Jag kollade på klockan men kunde inte urskildra siffrorna. Inget gick att urskildra. Jag lutade mig ner i soffan med mobilen hårt tryckt mot bröstet. Jag tryckte den hårdare och hårdare tills jag somnade, med mobilen hårt tryckt mot bröstet. Utan en ända ringsignal.

__________________________________________________________________________________________

Förlåt för så lite!<3 KOMMER MER IMON..

MELLANKAPITEL, MELLANKAPITEL ;))

KOMMENTERA

SAPP:

* Jag såg ingenting. Det var helt svart. Allt var svart, världen var svart. Jag förökte blinka försökte kommunicera med någon, det gick inte, det var omöjligt. Jag hörde bara dova röster, det kändes som om det var inne i min hjärna som det pratandes, men det var det inte. De var någon utanför min bubbla som pratade. Någon utomstående.

- Ska hon vara här inne? Jag kände att någon börde upp mig, kände de syarka armarna mot mina knän och nacken. Jag kände tårarna rinna nerför mina kinder, vad var det som hände, vad var det som hänt? Någon lyfte upp mig och jag kände kalla luft pustar mot mina bara ben, jag hade fortfarande den blommiga klänningen på mig, och de vita ballerina skorna. Jag kunde höra killen som bärde mig skor mot en jordig mark. Det var antagligen fullt med kvistar, de bröts hela tiden. Hans bröstkorg var muskolös och hård. Jag låtsades att den var varm, för att klara av de.

- Fan, han svärde när man hörde hans skor glegga mot geggan.

Efter en stund kände jag något kallt omfamna mig igen, men detta kändes fuktigare, vi var inte ute längre. Vi var inne i en källare av något slag, en kall jordkällare kanske.

- Ska jag slänga in henne där? Jag drog ett hårdare tag om hans shorta och försökte hålla mig fast så länge jag kunde. Jag hörde gångjärn tjuta, de öppnade en dörr. Vad gjorde de? Jag började stor böla igen, försökte fortfarande hålla mig kvar i hans famn, tro det eller ej ville jag inte lämna den där kalla famnen, jag hatade honom. Men hälldre bli buren än va i en bur. HAn försökte släppa ner mig, men jag höll mig fast.

- Släpp då för helvete jävla bitch. Jag släppte han tvärt. Jag föll genast ner på hårt stengolv. Jag skrek till, det brände i svanskotan. JAg skrek igen, högre denna gången. Om man fick ont brukade de gå över, inte denna gången.

Männen gick skrattande där ifrån, jag släpade mig fram till närmsta hörn och drog av mig den stora säck jag hade på huvudet. Jag kollade img runt, det var för mörkt för att jag skulle kunna se något. Längst bort i rummet såg jag ett litet ljus, jag reste mig upp och sprang mot ljuset. Jag märkte gallret för sent och sprang rakt in i det. De panikslagna tårarna rann nerför kinderna. Då förstod jag det.

Jag hade blivit kidnappad. *

Jag fantiserade om Justins läppar när jag vaknade, paniklagen. Jag låtsades höra hans röst i mitt öra.

- Scch, bara en dröm, vakna älskling. Men jag hörde den inte, för han var inte här. Och han skulle inte komma tillbaka förens om 1 vecka.

JUSTIN:

-bild-

EFTER SAPPS SAMTAL:

- Justin!? Scooter tittade allvarligt på mig. JAg kollade förvånat upp mot honom.

- Va?

- Du är beroende av henne va? Han log ett snet retfullt leende. Men jag log bara tillbaka.

- Eeehmm. Jag kunde inte motargumentera.

- Det är du. Jag suckade och nickade.

- Ja. Jag är lite av beroende av henne.

- Gulligt. Han vände sig om och gick ut ur rummet med en vindpust.

- Han är bara avundsjuk, skrattade Kenny. Jag skrattade också och reste mig sedan upp.

Blixtrarna blände mig. Jag var tvungen att blinka några gånger innan jag kunde se igen. Jag skulle precis gå vidare när jag kände en hand på min axel.

- Nejmen hej! Jag kollade upp i de välbekanta bruna ögonen.

- Selena, jag försökte låta engagerad, men egentligen ville jag inte att hon skulle komma fram till mig, inte nu, inte såhär, inte just HÄR. Inte bland folk.

- Så kul att mötas här, fick hon fram sig. Jag nickade och försökte le, det såg nog mest ut som en meningslös grimasch. Hon kramade om mig, en sådan här "vi-är-bara-vänner-kram". Jag kramade henne tillbaka. Framför kamerorna. Leendet jag log när hon släppt mig var inte falskt, det var sant. Detta behövde jag inte låtsas.

- Ska vi? frågade hon och log ett av de leendena jag älskat mest. Hon pekade bort mot slutet av röda-mattan. Vi skulle alla samlas i en särskild sal. Vi hade bara några meter dit. Jag nickade och vi började gå mot slutet. Vi "poserade" för kamerorna samtidigt. Jag log bara. Men Selena gjorde papsen tjänster genom att lägga handen på höften och "posera" lite mer än jag. Jag log stort och kollade på henne.

När vi äntligen kommit in i samlingssalen satte vi oss långtbak bredvid varann. Hon var faktiskt den jag kände mest, det var ju inget fel att sita bredvid henne?

SAPP:

Jag hade redan joggat 1 mil, sprungit lite på motionsbandet och gjort ett helt övningspass situps och armhävningar. Jag visste inte vad jag skulle göra nu, jag satte mig svettig som jag var ner i soffan. Jag skulle precis resa mig upp och lämna rummet när pappa kom från sitt rum. Han hade semester och hade sovit ovanligt länge, jag sneglade mot klockan. Den var bara halv 1.

- Har du haft en riktigt vidrig mardröm? Han skrattade till lite, jag kollade allvarligt på honom och mumlade:

- Det också.

- Vad har du gjort då? Han kollade fortskande på mig, han hade nog inte hört vad jag mumlat.

- Joggat, tränat och ännu mer jogg, jag reste mig upp och gick ut i hallen.

- Jag ska jogga en liten runda, jag kommer tillbaka om tre kvart eller sådär.

- Bara för att du saknar honom behöver du inte joga ihjäl dig. Jag suckade och drog på mig skorna.

- Jag måste bara ha någonting att göra.

- Mys med mig, vi kan kolla på någon bra film? Jag gick ut och stängde dörren tyst. Jag hade inte lust att kolla på film, inte hemma och inte med pappa. Det påminde för mycket om mamma. Då flöt tragedin upp till ytan igen, mordet. Allt kom tillbaka. Jag började kuta mot den lilla sjön, det var min favoritrunda. Till sjön och tillbaka. Jag älskade just den rundan.

-

- Sapphire.

- Hej älskling, det var Justin. Mitt hjärta hoppade några extra steg.

- Hej! Vad gör du?

- Sitter på mitt hotellrum, har det fruktansvärt tråkigt, utan dig. Jag kom precis hem från galan.

- Saknar dig med. Hur var det där då?

- Jag träffade Selena.

- Roligt?

- Nja, sådär, saknade dig för mycket. Jag skrattade till.

- Jag saknar dig med, när kommer du hem?

- Om 6 dagar.

- Jag kommer dö.

- Det får du inte, han skrattade till. Vad har du gjort idag då?

- Joggat, joggat, joggat och tränat.

- Sapp, det är inte bra att du tränar så mycket.

- Jag vet, men jag har inget annat att göra.

- Umgås med Eddie och Bella.

- Du gillar inte Eddie.

- Jag behöver inte gilla dina kompisar, skrattade han.

- Bla bla.

- Skulle inte du på någon fest av något slag i dag?

- Jo, frågan är bara, vem fan kom på klassfester?

- Bra fråga. Det är bara något som man gör.

- Det är en riktigt dålig idé tycker jag.

- Du får ju umgås.

- Men jag får inte prata med dig, han skrattade till. Man hörde att han kliade sig i nacken.

- Träffade du någon rolig på galan då?

- Chris, Rihanna, Selena och Katy Perry bland annat. Han hade försökt att understryka Selena så lite som möjligt. Men jag hade hört det mest, som om han hade skrikit det i mitt öra.

- Jaså, du träffade Sel?

- Ja, det gjorde jag. Han lät halvt sur.

- Du gillar inte att prata om ex va? Skojjade jag.

- Sapp! han suckade tungt, men jag hörde att han log. Min tanke förtydligades när jag hörde han skratta till. Jag hörde ett dovt knackande från telefonen.

- Vänta lite. Jag hörde dova röster från telefonen.

- Jag måste dra, men hörs vi ikväll?

- Ska jag ringa när jag varit iväg?

- Gör det, ses puss hejdå. Jag la på. Jag blickade mot klockan, den hade redan slagit 3.

-

- När kommer du tillbaka ikväll? Jag drog lite i klänningen. Den satt perfekt på min (jag erkännde det aldrig högt) slanka kropp.

- Jag vet inte, jag kanske aldrig kommer, skojjade jag. Han log och drog in mig i en kram. Jag försökte slita mig loss från hans omfamning.

- Förstör inte mina lockar! utbrast jag och han skrattade. Han skakade om mig i håret och jag kollade surt på honom.

- Jag fixar näst intill aldrig upp mi.. Han avbröt mig.

- Förutom när Justin är här. Jag struntade i hans kommentar.

- Och när jag väl gör det förstör du det! Alltid.

- Du behöver inte fixa dig.

- Dream on honey, skojjage jag och blinkade med ena ögat innan jag drog åt mig min vårjacka, det kunde bli kyligt på kvällarna. Jag drog sedan på mig ballerina skorna och gick ut.

- Hejdå! Jag vände mig om och vinkade lite till pappa han vinkade tillbaka.

När jag gick där, mot stranden hade jag näst intill redan glömt drömmen, men det visade sig att jag aldrig skulle göra det. Just efter denna kvällen.

- Jag saknar dig, viskade jag. Jag låtsades att Justin var här, satt och pratade med honom en stund, innan jag somnade in i djup sömn.

* Jag såg ingenting. Det var helt svart. Allt var svart, världen var svart. Jag förökte blinka försökte kommunicera med någon, det gick inte, det var omöjligt. Jag hörde bara dova röster, det kändes som om det var inne i min hjärna som det pratandes, men det var det inte. De var någon utanför min bubbla som pratade. Någon utomstående.

- Ska hon vara här inne? Jag kände att någon börde upp mig, kände de syarka armarna mot mina knän och nacken. Jag kände tårarna rinna nerför mina kinder, vad var det som hände, vad var det som hänt? Någon lyfte upp mig och jag kände kalla luft pustar mot mina bara ben, jag hade fortfarande den blommiga klänningen på mig, och de vita ballerina skorna. Jag kunde höra killen som bärde mig skor mot en jordig mark. Det var antagligen fullt med kvistar, de bröts hela tiden. Hans bröstkorg var muskolös och hård. Jag låtsades att den var varm, för att klara av de.

- Fan, han svärde när man hörde hans skor glegga mot geggan.

Efter en stund kände jag något kallt omfamna mig igen, men detta kändes fuktigare, vi var inte ute längre. Vi var inne i en källare av något slag, en kall jordkällare kanske.

- Ska jag slänga in henne där? Jag drog ett hårdare tag om hans shorta och försökte hålla mig fast så länge jag kunde. Jag hörde gångjärn tjuta, de öppnade en dörr. Vad gjorde de? Jag började stor böla igen, försökte fortfarande hålla mig kvar i hans famn, tro det eller ej ville jag inte lämna den där kalla famnen, jag hatade honom. Men hälldre bli buren än va i en bur. HAn försökte släppa ner mig, men jag höll mig fast.

- Släpp då för helvete jävla bitch. Jag släppte han tvärt. Jag föll genast ner på hårt stengolv. Jag skrek till, det brände i svanskotan. Jag skrek igen, högre denna gången. Om man fick ont brukade de gå över, inte denna gången.

Männen gick skrattande där ifrån, jag släpade mig fram till närmsta hörn och drog av mig den stora säck jag hade på huvudet. Jag kollade img runt, det var för mörkt för att jag skulle kunna se något. Längst bort i rummet såg jag ett litet ljus, jag reste mig upp och sprang mot ljuset. Jag märkte gallret för sent och sprang rakt in i det. De panikslagna tårarna rann nerför kinderna. Då förstod jag det.

Jag hade blivit kidnappad. *

Jag fantiserade om Justins läppar när jag vaknade, paniklagen. Jag låtsades höra hans röst i mitt öra.

- Scch, bara en dröm, vakna älskling. Men jag hörde den inte, för han var inte här. Och han skulle inte komma tillbaka förens om 1 vecka.

- Justin!? Scooter tittade allvarligt på mig. JAg kollade förvånat upp mot honom.

- Va?

- Du är beroende av henne va? Han log ett snet retfullt leende. Men jag log bara tillbaka.

- Eeehmm. Jag kunde inte motargumentera.

- Det är du. Jag suckade och nickade.

- Ja. Jag är lite av beroende av henne.

- Gulligt. Han vände sig om och gick ut ur rummet med en vindpust.

- Han är bara avundsjuk, skrattade Kenny. Jag skrattade också och reste mig sedan upp.

Blixtrarna blände mig. Jag var tvungen att blinka några gånger innan jag kunde se igen. Jag skulle precis gå vidare när jag kände en hand på min axel.

- Nejmen hej! Jag kollade upp i de välbekanta bruna ögonen.

- Selena, jag försökte låta engagerad, men egentligen ville jag inte att hon skulle komma fram till mig, inte nu, inte såhär, inte just HÄR. Inte bland folk.

- Så kul att mötas här, fick hon fram sig. Jag nickade och försökte le, det såg nog mest ut som en meningslös grimasch. Hon kramade om mig, en sådan här "vi-är-bara-vänner-kram". Jag kramade henne tillbaka. Framför kamerorna. Leendet jag log när hon släppt mig var inte falskt, det var sant. Detta behövde jag inte låtsas.

- Ska vi? frågade hon och log ett av de leendena jag älskat mest. Hon pekade bort mot slutet av röda-mattan. Vi skulle alla samlas i en särskild sal. Vi hade bara några meter dit. Jag nickade och vi började gå mot slutet. Vi "poserade" för kamerorna samtidigt. Jag log bara. Men Selena gjorde papsen tjänster genom att lägga handen på höften och "posera" lite mer än jag. Jag log stort och kollade på henne.

När vi äntligen kommit in i samlingssalen satte vi oss långtbak bredvid varann. Hon var faktiskt den jag kände mest, det var ju inget fel att sita bredvid henne?

Jag hade redan joggat 1 mil, sprungit lite på motionsbandet och gjort ett helt övningspass situps och armhävningar. Jag visste inte vad jag skulle göra nu, jag satte mig svettig som jag var ner i soffan. Jag skulle precis resa mig upp och lämna rummet när pappa kom från sitt rum. Han hade semester och hade sovit ovanligt länge, jag sneglade mot klockan. Den var bara halv 1.

- Har du haft en riktigt vidrig mardröm? Han skrattade till lite, jag kollade allvarligt på honom och mumlade:

- Det också.

- Vad har du gjort då? Han kollade fortskande på mig, han hade nog inte hört vad jag mumlat.

- Joggat, tränat och ännu mer jogg, jag reste mig upp och gick ut i hallen.

- Jag ska jogga en liten runda, jag kommer tillbaka om tre kvart eller sådär.

- Bara för att du saknar honom behöver du inte joga ihjäl dig. Jag suckade och drog på mig skorna.

- Jag måste bara ha någonting att göra.

- Mys med mig, vi kan kolla på någon bra film? Jag gick ut och stängde dörren tyst. Jag hade inte lust att kolla på film, inte hemma och inte med pappa. Det påminde för mycket om mamma. Då flöt tragedin upp till ytan igen, mordet. Allt kom tillbaka. Jag började kuta mot den lilla sjön, det var min favoritrunda. Till sjön och tillbaka. Jag älskade just den rundan.

-

- Sapphire.

- Hej älskling, det var Justin. Mitt hjärta hoppade några extra steg.

- Hej! Vad gör du?

- Sitter på mitt hotellrum, har det fruktansvärt tråkigt, utan dig. Jag kom precis hem från galan.

- Saknar dig med. Hur var det där då?

- Jag träffade Selena.

- Roligt?

- Nja, sådär, saknade dig för mycket. Jag skrattade till.

- Jag saknar dig med, när kommer du hem?

- Om 6 dagar.

- Jag kommer dö.

- Det får du inte, han skrattade till. Vad har du gjort idag då?

- Joggat, joggat, joggat och tränat.

- Sapp, det är inte bra att du tränar så mycket.

- Jag vet, men jag har inget annat att göra.

- Umgås med Eddie och Bella.

- Du gillar inte Eddie.

- Jag behöver inte gilla dina kompisar, skrattade han.

- Bla bla.

- Skulle inte du på någon fest av något slag i dag?

- Jo, frågan är bara, vem fan kom på klassfester?

- Bra fråga. Det är bara något som man gör.

- Det är en riktigt dålig idé tycker jag.

- Du får ju umgås.

- Men jag får inte prata med dig, han skrattade till. Man hörde att han kliade sig i nacken.

- Träffade du någon rolig på galan då?

- Chris, Rihanna, Selena och Katy Perry bland annat. Han hade försökt att understryka Selena så lite som möjligt. Men jag hade hört det mest, som om han hade skrikit det i mitt öra.

- Jaså, du träffade Sel?

- Ja, det gjorde jag. Han lät halvt sur.

- Du gillar inte att prata om ex va? Skojjade jag.

- Sapp! han suckade tungt, men jag hörde att han log. Min tanke förtydligades när jag hörde han skratta till. Jag hörde ett dovt knackande från telefonen.

- Vänta lite. Jag hörde dova röster från telefonen.

- Jag måste dra, men hörs vi ikväll?

- Ska jag ringa när jag varit iväg?

- Gör det, ses puss hejdå. Jag la på. Jag blickade mot klockan, den hade redan slagit 3.

-

- När kommer du tillbaka ikväll? Jag drog lite i klänningen. Den satt perfekt på min (jag erkännde det aldrig högt) slanka kropp.

- Jag vet inte, jag kanske aldrig kommer, skojjade jag. Han log och drog in mig i en kram. Jag försökte slita mig loss från hans omfamning.

- Förstör inte mina lockar! utbrast jag och han skrattade. Han skakade om mig i håret och jag kollade surt på honom.

- Jag fixar näst intill aldrig upp mi.. Han avbröt mig.

- Förutom när Justin är här. Jag struntade i hans kommentar.

- Och när jag väl gör det förstör du det! Alltid.

- Du behöver inte fixa dig.

- Dream on honey, skojjage jag och blinkade med ena ögat innan jag drog åt mig min vårjacka, det kunde bli kyligt på kvällarna. Jag drog sedan på mig ballerina skorna och gick ut.

- Hejdå! Jag vände mig om och vinkade lite till pappa han vinkade tillbaka.

När jag gick där, mot stranden hade jag näst intill redan glömt drömmen, men det visade sig att jag aldrig skulle göra det. Just efter denna kvällen.

_________________________________________________________________________________________

MELLAN KAPITEL!

KOMMENTERA

Plötsligt pep min mobil till, ett sms. Jag öppnade det och chockades av innehållet. Jag öppnade bilden och blinkade gång på gång.. Vad fan?

Det var en bild på mig. Från flygplatsen. Nummret var dolt och det stod ingen text till. Jag fick panik, mobilen gled ut min hand och ner på golvet. Jag rörde inte en min. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag lutade mig ner och tog upp mobilen, tryckte upp Justin och var nära på att skriva ett panik-sms till honom när jag hindrade mig själv. Jag fick inte oroa honom. Han skulle få panik och strypa någon om han inte fick vända planet, och det kunde han inte. Jag la försiktigt ner bilen på sängen och försökte låtsas som ingenting. Tog fram mina vita ballerina skor och la de nedanför fotöljen jag och Justin suttit på för någon dag sedan. Jag kollade på den en stund innan jag satte mig ner i den, jag drog upp benen mot bröstet och pustade ut. Jag ville inte erkänna det, men jag saknade honom, Justin. Min Justin. Okej, jag fick dela han med rätt många. MEn han var ändå delvis min. Jag fnittrade till lite och la min hand mot fotöljens tyg. Min mobil plingade till, det var knappt jag vågade resa mig upp och kollade på smset. Men jag gjorde det ändå. Jag pustade ut när jag såg avsändaren, och mitt hjärta började genast pumpa snabbare i bröstet. Jag fnittrade till och öppnade det.

' Jag saknar dig redan. Hur har du det än sålänge? ' Jag skrattade till och förde tummen över bokstäverna.

' Det är sådär, saknar dig med '

' Får egentligen inte mezza, men gör det ändå. Det kostar typ mer på flygplan. ' Jag skrattade till.

' Vi mezzar när du kommer fram istället! Love u. ' Jag tittade på mobilen en stund innan jag gjorde en rörelse mot sängen, jag hann inte så långt innan det plingade till igem.

' Men jag vill ju mezza med dig! ' Jag fnissade till igen, och svarade sedan:

' Vi gör det när du kommer fram! '

' Okej okej, love u. '

' Love u too '

- MAT! ropade pappa från köket. Jag hade näst intill glömt bild-smset när jag gick ut till köket för att äta lunch. Men det kom tillbaka när jag såg pappas glada ansikte när jag satte mig framför honom i köket. Det luktade pizza, jag kollade ner. Åh nej, det blev pizza. Hawaii..

-

Klockan hade redan blivit 11. Justin och jag hade pratat i telefon i snart 3 timmar.

- Jag kommer sakna dig, sa han och jag log.

- Det är en vecka Justin.

- Det känns som år!

- Ska inte du på gala?

- Tidsskillnaden gör skillnad, den börjar snart, de fixar mitt hår. Jag skrattade till och log stort.

- Jaha, men vad kul. Måste du inte gå?

- Jag lägger inte på förens jag gått på den röda mattan.

- Jaha okej.

- Du måste lägga på nu Justin! det var Scooter som pratade i bakrunden.

- Nej! utbrast han.

- Justin du får gå.

- Åhh, okej då, jag ringer imorgon, det kan bli lite sent ikväll. Men du skulle på en fest imorgon va?

- Ja.

- Ragga inte upp någon annan kille bara, jag skrattade till och skakade på huvudet sammtidigt som jag sa:

- Nej då, det lovar jag.

- Vi ses snart, älskar dig puss. Sedan la han på. Jag la på direkt efter. Jag la mobilen på laddning och borstade sedan tänderna, sedan borstade jag håret. När ja var klar gick jag ut till vardagsrummet och skrek:

- Godnatt! till pappas stängda dörr, man hörde ett mummel där innifrån. Jag gick sedan tillbaka till mitt rum och drog av mig de svettiga mjukiskläderna. Jag rättade till kudden och märkte något skumt tyg under, när jag lyfte upp den märkte jag en vit tröja där under. Den var fint vikt och när jag väcklat ut den märkte jag att det var text på den, det visade sig att det stog: "Doing real stuff sucks". Jag skrattade till och drog på mig tröjan. Den luktade Justin. Jag la mig ner på sängen och drog täcket tätare om mig, det blev kallare utan Justin vid min sida.

- Jag saknar dig, viskade jag. Jag låtsades att Justin var här, satt och pratade med honom en stund, innan jag somnade in i djup sömn.

__________________

Det var en bild på mig. Från flygplatsen. Nummret var dolt och det stod ingen text till. Jag fick panik, mobilen gled ut min hand och ner på golvet. Jag rörde inte en min. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag lutade mig ner och tog upp mobilen, tryckte upp Justin och var nära på att skriva ett panik-sms till honom när jag hindrade mig själv. Jag fick inte oroa honom. Han skulle få panik och strypa någon om han inte fick vända planet, och det kunde han inte. Jag la försiktigt ner bilen på sängen och försökte låtsas som ingenting. Tog fram mina vita ballerina skor och la de nedanför fotöljen jag och Justin suttit på för någon dag sedan. Jag kollade på den en stund innan jag satte mig ner i den, jag drog upp benen mot bröstet och pustade ut. Jag ville inte erkänna det, men jag saknade honom, Justin. Min Justin. Okej, jag fick dela han med rätt många. MEn han var ändå delvis min. Jag fnittrade till lite och la min hand mot fotöljens tyg. Min mobil plingade till, det var knappt jag vågade resa mig upp och kollade på smset. Men jag gjorde det ändå. Jag pustade ut när jag såg avsändaren, och mitt hjärta började genast pumpa snabbare i bröstet. Jag fnittrade till och öppnade det.

' Jag saknar dig redan. Hur har du det än sålänge? ' Jag skrattade till och förde tummen över bokstäverna.

' Det är sådär, saknar dig med '

' Får egentligen inte mezza, men gör det ändå. Det kostar typ mer på flygplan. ' Jag skrattade till.

' Vi mezzar när du kommer fram istället! Love u. ' Jag tittade på mobilen en stund innan jag gjorde en rörelse mot sängen, jag hann inte så långt innan det plingade till igen.

' Men jag vill ju mezza med dig! ' Jag fnissade till igen, och svarade sedan:

' Vi gör det när du kommer fram! '

' Okej okej, love u. '

' Love u too '

- MAT! ropade pappa från köket. Jag hade näst intill glömt bild-smset när jag gick ut till köket för att äta lunch. Men det kom tillbaka när jag såg pappas glada ansikte när jag satte mig framför honom i köket. Det luktade pizza, jag kollade ner. Åh nej, det blev pizza. Hawaii..

-

Klockan hade redan blivit 11. Justin och jag hade pratat i telefon i snart 3 timmar.

- Jag kommer sakna dig, sa han och jag log.

- Det är en vecka Justin.

- Det känns som år!

- Ska inte du på gala?

- Tidsskillnaden gör skillnad, den börjar snart, de fixar mitt hår. Jag skrattade till och log stort.

- Jaha, men vad kul. Måste du inte gå?

- Jag lägger inte på förens jag gått på den röda mattan.

- Jaha okej.

- Du måste lägga på nu Justin! det var Scooter som pratade i bakrunden.

- Nej! utbrast han.

- Justin du får gå.

- Åhh, okej då, jag ringer imorgon, det kan bli lite sent ikväll. Men du skulle på en fest imorgon va?

- Ja.

- Ragga inte upp någon annan kille bara, jag skrattade till och skakade på huvudet sammtidigt som jag sa:

- Nej då, det lovar jag.

- Vi ses snart, älskar dig puss. Sedan la han på. Jag la på direkt efter. Jag la mobilen på laddning och borstade sedan tänderna, sedan borstade jag håret. När ja var klar gick jag ut till vardagsrummet och skrek:

- Godnatt! till pappas stängda dörr, man hörde ett mummel där innifrån. Jag gick sedan tillbaka till mitt rum och drog av mig de svettiga mjukiskläderna. Jag rättade till kudden och märkte något skumt tyg under, när jag lyfte upp den märkte jag en vit tröja där under. Den var fint vikt och när jag väcklat ut den märkte jag att det var text på den, det visade sig att det stog: "Doing real stuff sucks". Jag skrattade till och drog på mig tröjan. Den luktade Justin. Jag la mig ner på sängen och drog täcket tätare om mig, det blev kallare utan Justin vid min sida.

- Jag saknar dig, viskade jag. Jag låtsades att Justin var här, satt och pratade med honom en stund, innan jag somnade in i djup sömn.

__________________

Inte jätte bra kapitel :/ Ledsen för de<3

KOMMENTERA

_________________________________________

Chapter 67 -

---------------------------------

Previosly:

- Får jag säga dig en sak? viskade han. Jag nickade och viskade.

- Ja..

- I am your boyfriend, and I will never let you go, I love you.

-

bild

-

Justin:

Hon kramade mig hårdare och burrade in ansiktet i min tröja. Hon grät inte, hon log inte heller.

- Justin, vi måste gå in nu, sa Kenny. Jag struntade i honom. Lät Sapp omfamna mig, jag strök henne långsamt på ryggen i en rytmisk takt.

- Jag kommer sakna dig, viskade hon mot min tröja. Jag nickade.

- Jag kommer sakna dig mer, hon fnissade till och kollade upp mot mig. Sedan skakade hon på huvudet.

- Omöjligt. Jag kysste henne på hjässan och skakade på huvudet.

- Glöm inte att messa, viskade hon.

- Jag lovar, lova att inte hitta en annan kille.

- Lova att inet hitta en annan tjej. Vi började skratta. Tårarna samlades i ögonen, jag fick inte börja gråta. Jag fick inte. En tår rann nerför min kind, Sapp drog väck den med tummen innan den hann falla ner mot marken. Jag såg i ögonvrån i princip hela flygplatsen kolla på oss, men jag kollade bara på Sapp. Sedan la jag en hand mot hennes nacke och kysste henne mjukt på läpparna. Hon besvarade snabbt kyssen.

- Vi måste gå nu Justin. Sapp avslutade kyssen och jag blickade surt mot Kenny.

- Jaja, mumlade jag surt och kollade tillbaka mot Sapp. Hon tog ett steg bak och viftade med handen medan hon log stort.

- Gå nu, annars kommer ni inte fram i tid!

SAPP

Justin gick baklänges mot gaten, jag fnissade och vinkade mot honom. Ha hade gips på benet men hade ett stort grått skydd, så att han ändå kunde gå lite försiktigt. Han gjorde säkert 300 slängkyssar innan han försvann bakom en skylt. Jag skulle precis vända mig om igen när han plötlisgt kom framspringande. Han slängde sig i min omfamning och jag började skratta.

- Justin du måste gå nu.

- Vi kommer inte ses på år.

- 1 vecka.

- 1 år. Jag log mot hans axel.

- Justin! röt Kenny, vi måste åka nu. De åker utan oss annars. Jag släppte Justin och la min ena hand mot hans kind.

- Vi ses snart, jag älskar dig, gå nu. Han skrattade. kysste mig en sista gång och vände sig sedan om med tårar i ögonen.

- Jag kommer sakna dig, sa han när han för sista gången kollade bak mot mig. Sedan försvann han bakom skylten igen. Och denna gången kom han inte tillbaka.

Det var bara en vecka försökte jag intala mig själv.

Men det skulle visa sig vara mycket längre tid än vi hade trott från början...

-

' Fest imorgon kl 5 på stranden. Ta med er badkläder. Klassfest. ' Jag hade fått två likadana sms. Ett från Bella och ett från Eddie. Jag hade inte messat Justin än, det kanske var för tidigt. Det hade bara gått 2 timmar sedan jag sagt adjö på flygplatsen. Pappa hade hämtat mig vid bakdörren, för att inte papsen skulle märka mig, de hade visat sig vara en dålig ide. Papsen hade näst intill sprungit in i bilen och satt sig i sätet bredvid mitt.

' Måste man gå? ' Eddie svarade snabbt.

' Om du inte vill bli utdissad till hösten, ja ;) ' Jag suckade djupt.

' Fan, vill inte gå. Vad ska man ha på sig? ' Han svarade snabbt.

' Ta på dig vad du vill, men det blir nog inte så populärt om Biever kommer med ;) '

' Ha-ha skit kul. Han är i LA, så det går inte '

' Så synd ;) ' Jag slutade svara. Jag gick stället fram till garderoben och tog fram vad jag skulle ha på mig. Jag tog fram en vit blommig knälång kjol. Jag hade inte haft på den så många gånger, men den var riktigt bekväm! Plötsligt pep min mobil till, ett sms. Jag öppnade det men chockades av innehållet. Jag öppnade bilden och blinkade gång på gång.. Vad fan?

- Får jag säga dig en sak? viskade han. Jag nickade och viskade.

- Ja..

- I am your boyfriend, and I will never let you go, I love you.

Hon kramade mig hårdare och burrade in ansiktet i min tröja. Hon grät inte, hon log inte heller.

- Justin, vi måste gå in nu, sa Kenny. Jag struntade i honom. Lät Sapp omfamna mig, jag strök henne långsamt på ryggen i en rytmisk takt.

- Jag kommer sakna dig, viskade hon mot min tröja. Jag nickade.

- Jag kommer sakna dig mer, hon fnissade till och kollade upp mot mig. Sedan skakade hon på huvudet.

- Omöjligt. Jag kysste henne på hjässan och skakade på huvudet.

- Glöm inte att messa, viskade hon.

- Jag lovar, lova att inte hitta en annan kille.

- Lova att inet hitta en annan tjej. Vi började skratta. Tårarna samlades i ögonen, jag fick inte börja gråta. Jag fick inte. En tår rann nerför min kind, Sapp drog väck den med tummen innan den hann falla ner mot marken. Jag såg i ögonvrån i princip hela flygplatsen kolla på oss, men jag kollade bara på Sapp. Sedan la jag en hand mot hennes nacke och kysste henne mjukt på läpparna. Hon besvarade snabbt kyssen.

- Vi måste gå nu Justin. Sapp avslutade kyssen och jag blickade surt mot Kenny.

- Jaja, mumlade jag surt och kollade tillbaka mot Sapp. Hon tog ett steg bak och viftade med handen medan hon log stort.

- Gå nu, annars kommer ni inte fram i tid!

Justin gick baklänges mot gaten, jag fnissade och vinkade mot honom. Ha hade gips på benet men hade ett stort grått skydd, så att han ändå kunde gå lite försiktigt. Han gjorde säkert 300 slängkyssar innan han försvann bakom en skylt. Jag skulle precis vända mig om igen när han plötlisgt kom framspringande. Han slängde sig i min omfamning och jag började skratta.

- Justin du måste gå nu.

- Vi kommer inte ses på år.

- 1 vecka.

- 1 år. Jag log mot hans axel.

- Justin! röt Kenny, vi måste åka nu. De åker utan oss annars. Jag släppte Justin och la min ena hand mot hans kind.

- Vi ses snart, jag älskar dig, gå nu. Han skrattade. kysste mig en sista gång och vände sig sedan om med tårar i ögonen.

- Jag kommer sakna dig, sa han när han för sista gången kollade bak mot mig. Sedan försvann han bakom skylten igen. Och denna gången kom han inte tillbaka.

Det var bara en vecka försökte jag intala mig själv.

Men det skulle visa sig vara mycket längre tid än vi hade trott från början...

-

' Fest imorgon kl 5 på stranden. Ta med er badkläder. Klassfest. ' Jag hade fått två likadana sms. Ett från Bella och ett från Eddie. Jag hade inte messat Justin än, det kanske var för tidigt. Det hade bara gått 2 timmar sedan jag sagt adjö på flygplatsen. Pappa hade hämtat mig vid bakdörren, för att inte papsen skulle märka mig, de hade visat sig vara en dålig ide. Papsen hade näst intill sprungit in i bilen och satt sig i sätet bredvid mitt.

' Måste man gå? ' Eddie svarade snabbt.

' Om du inte vill bli utdissad till hösten, ja ;) ' Jag suckade djupt.

' Fan, vill inte gå. Vad ska man ha på sig? ' Han svarade snabbt.

' Ta på dig vad du vill, men det blir nog inte så populärt om Biever kommer med ;) '

' Ha-ha skit kul. Han är i LA, så det går inte '

' Så synd ;) ' Jag slutade svara. Jag gick stället fram till garderoben och tog fram vad jag skulle ha på mig. Jag tog fram en vit blommig knälång kjol. Jag hade inte haft på den så många gånger, men den var riktigt bekväm! Plötsligt pep min mobil till, ett sms. Jag öppnade det men chockades av innehållet. Jag öppnade bilden och blinkade gång på gång.. Vad fan?

__________________________________________

Ska försöka lägga upp ett till ikväll, får se om jag hinner<3

KOMMENTERA

SAPP:

Jag hade krupit ner i Justins säng. Han la armarna om mig och lät mig vila ansiktet mot hans hals. Hur mycket jag än ville somna, somnade jag inte. Jag låg bara där och hade små vaken-drömmar i flera timmar kändes det som. När jag kollade upp hade det gått en halvtimme. Jag suckade djupt.

- Hur blir det nu? Du har ju brutit benet, ska du tillbaka till LA ändå? Han skrattade till.

- Så lätt kommer jag inte undan.

- Fint att gå med gips på röda mattan.

- Jag vet, nya modet. Alla kommer vilja bryta benet bara för att jag gjort det, skrattade han. Han hade också försökt sova, det hade gått ungifär lika bra som för mig.

- Det gör inte ont när jag ligger här va? frågade jag och gäsoade stort.

- Nej, det gör det inte. Han smekte mig lent över håret.

- Psykologen var konstig. fnittrade han. Jag nickade instämmande.

- Hel skum!

Klockan hade blivit halv 2. Jag hade gått runt med en klump i magen hela dagen, klumpen uppstod när Mrs. Syrkes berättat att de var mordförsök. Den hade blivit värre när jag kom ihåg att Justin suttit i bilen bara några minuter innan det hände, och klumpen skulle inte försvinna innan de sa att det bara var ett stort misstag, bilen tog fyr på sig själv. Men jag visste att det aldrig skullee hända, det var mordsförsök. Han ville mörda mig, jag visste inte varför. Men jag skulle ta reda på det.

JUSTIN:

Sapp låg stilla bredvid mig, klockan hade blivit 2 och jag började få liggsår på benen, kändes det som. Sapp kollade upp mot mig och log smått. Hennes hår var ruffsigt och sött. Jag böjde mig ner och kysste henne på hjässan.

- Ska vi kolla på film? frågade jag nyfiket. Hon nickade, seda reste hon sig upp och gick försiktigt mot dörren. Kenny öppnade den snabbt, han hade antagligen hört fotstegen.

- Vad vill ni ha? Överbeskyddande nummer 1.

- Film, svarade Sapp och log stort. Kenny nickade och gick iväg. Efter en stund kom han tillbaka me ett antal filmer.

- JAg har hört att du gillar Titanic? Han blinkade med ena ögat mot Sapp och kollade sedan mot mig. Jag suckade och himlade med ögonen. Jag hade berättat hur hon blivit när vi kollat. Sapp log stort och nickade djupt.

- JA! Titanic! Hon tog tag i filmen och gick sedan tillbaka mot mig. Kenny gick och tog den från henne när hon lagt sig ner i min säng igen.

SAPP

Två dagar hade gått sedan vi kommit hit. Det var skönt att det äntligen var över! Sjukhuset hade varit för rent och puttinuttit. Det ända som sög med att vi kommit ut från sjukhuset var att Justin skulle åka till LA. Jag skulle bli ensam kvar här, jag hade ju Eddie och Bella, men det var ju inte samma sak. Jag skulle sakna ihjäl mig efter Justin. Han hade missat den första galan, men Justin hade skrivit något lugnande på twitter, så att alla fansen hade lugnat ner sig.

Men, Justin hade först trott att han då kunde ta det lugnt ett tag till, men nej nej, ha måste ändå tillbaka till LA och va på någon gala som var precis efter. Sedan skulle han jobba också, jag tror att Tay skulle va med. Kanske, borde inte de vara klar med sin låt nu?

Kenny stog utanför med den stora svarta bilen, paps och fans hade såklart samlats utanför. Fansen hade bildat ett hjärta med fingrarna, medans papsen trängdes för att få en bra plats. När vi kom ut, med hjälp av Kenny och några fler livvakter, skrev Justin massor av autografer till sina fans. Vissa fick bild också, tjejerna skrek krya på dig också. Justin öppnade dörren för mig när vi äntligen kom till bilen. Vägen från sjukhusdörren till bildörren kanske var runt 10 meter, och det hade tagit runt 5-10 minuter. Jag klev in och hoppade in till sätet mest mot höger. Justin satte sig mot sina fans och vinkade som en galning när vi körde iväg, han gjorde slängkyssar också. Jag skrattade bara åt honom när han fåna sig.

- Så vad ska du göra när vi är borta?

- Skaffa en livvakt, skojjade jag, jag skrattade till och sneglade mot Justin, han stelnade till bredvid mig. Jag hade förstört stämmningen, vi pratade inte mer på hela den resan, inte ens Kenny kunde skojja bort det. Han som annars var ett skojj-geni!

JUSTIN

Sapp ville ha en livvakt. Jag skulle fixa en till henne. Problemet var att jag skulle få göra det från LA. Det skulle ordna sig. Sapp hoppade ur bilen och såg allmänt ledsen ut. Jag la händerna på hennes höfter, lutade huvudet mot hennes hals och drog in hennes gudomliga doft.

- Jag älskar dig, föralltid. Viskade jag. Hon fnittrade till innan hon vände sig om och la armarna runt min hals. Kenny harklade sig. Då hörde jag kamrorna smattra. Sapp släpte genast mig och sprang efter Kenny in mot flygplatsen. Papsen kom inte nära mig för de livvakter jag hade med mig i princip överallt. Det var trist ibland, men man hade alltid någon att hänga med.

SAPP

Jag gick under tystnad in mot flygplatsen. Justin kom upp bakom mig och bärde upp mig i sin famn, han gungade mig fram och tillbaka. Jag skrattade, men kände mig ändå ledsen. Efter en stund slutade han gunga mig fram och tillbaka i famnen och tryckte sig hårt mot mig istället.

- Får jag säga dig en sak? viskade han. Jag nickade och viskade.

- Ja..

- I am your boyfriend, and I will never let you go, I love you.

- Han är chockad, det är vi alla. Ah sure, tänkte jag surt i min hjärna. Hon sa det bara för att, inte för att jag ville va motstridig och sur, jag var bara trött på henne.

Efter en stund när Elizabeth gått kröp jag ner bredvid Sapp i sängen, det hade börjat bli morgon, snacka om att vända på dygnet.

Jag hade krupit ner i Justins säng. Han la armarna om mig och lät mig vila ansiktet mot hans hals. Hur mycket jag än ville somna, somnade jag inte. Jag låg bara där och hade små vaken-drömmar i flera timmar kändes det som. När jag kollade upp hade det gått en halvtimme. Jag suckade djupt.

- Hur blir det nu? Du har ju brutit benet, ska du tillbaka till LA ändå? Han skrattade till.

- Så lätt kommer jag inte undan.

- Fint att gå med gips på röda mattan.

- Jag vet, nya modet. Alla kommer vilja bryta benet bara för att jag gjort det, skrattade han. Han hade också försökt sova, det hade gått ungifär lika bra som för mig.

- Det gör inte ont när jag ligger här va? frågade jag och gäsoade stort.

- Nej, det gör det inte. Han smekte mig lent över håret.

- Psykologen var konstig. fnittrade han. Jag nickade instämmande.

- Hel skum!

Klockan hade blivit halv 2. Jag hade gått runt med en klump i magen hela dagen, klumpen uppstod när Mrs. Syrkes berättat att de var mordförsök. Den hade blivit värre när jag kom ihåg att Justin suttit i bilen bara några minuter innan det hände, och klumpen skulle inte försvinna innan de sa att det bara var ett stort misstag, bilen tog fyr på sig själv. Men jag visste att det aldrig skullee hända, det var mordsförsök. Han ville mörda mig, jag visste inte varför. Men jag skulle ta reda på det.

Sapp låg stilla bredvid mig, klockan hade blivit 2 och jag började få liggsår på benen, kändes det som. Sapp kollade upp mot mig och log smått. Hennes hår var ruffsigt och sött. Jag böjde mig ner och kysste henne på hjässan.

- Ska vi kolla på film? frågade jag nyfiket. Hon nickade, seda reste hon sig upp och gick försiktigt mot dörren. Kenny öppnade den snabbt, han hade antagligen hört fotstegen.

- Vad vill ni ha? Överbeskyddande nummer 1.

- Film, svarade Sapp och log stort. Kenny nickade och gick iväg. Efter en stund kom han tillbaka me ett antal filmer.

- JAg har hört att du gillar Titanic? Han blinkade med ena ögat mot Sapp och kollade sedan mot mig. Jag suckade och himlade med ögonen. Jag hade berättat hur hon blivit när vi kollat. Sapp log stort och nickade djupt.

- JA! Titanic! Hon tog tag i filmen och gick sedan tillbaka mot mig. Kenny gick och tog den från henne när hon lagt sig ner i min säng igen.

Två dagar hade gått sedan vi kommit hit. Det var skönt att det äntligen var över! Sjukhuset hade varit för rent och puttinuttit. Det ända som sög med att vi kommit ut från sjukhuset var att Justin skulle åka till LA. Jag skulle bli ensam kvar här, jag hade ju Eddie och Bella, men det var ju inte samma sak. Jag skulle sakna ihjäl mig efter Justin. Han hade missat den första galan, men Justin hade skrivit något lugnande på twitter, så att alla fansen hade lugnat ner sig.

Men, Justin hade först trott att han då kunde ta det lugnt ett tag till, men nej nej, ha måste ändå tillbaka till LA och va på någon gala som var precis efter. Sedan skulle han jobba också, jag tror att Tay skulle va med. Kanske, borde inte de vara klar med sin låt nu?

Kenny stog utanför med den stora svarta bilen, paps och fans hade såklart samlats utanför. Fansen hade bildat ett hjärta med fingrarna, medans papsen trängdes för att få en bra plats. När vi kom ut, med hjälp av Kenny och några fler livvakter, skrev Justin massor av autografer till sina fans. Vissa fick bild också, tjejerna skrek krya på dig också. Justin öppnade dörren för mig när vi äntligen kom till bilen. Vägen från sjukhusdörren till bildörren kanske var runt 10 meter, och det hade tagit runt 5-10 minuter. Jag klev in och hoppade in till sätet mest mot höger. Justin satte sig mot sina fans och vinkade som en galning när vi körde iväg, han gjorde slängkyssar också. Jag skrattade bara åt honom när han fåna sig.

- Så vad ska du göra när vi är borta?

- Skaffa en livvakt, skojjade jag, jag skrattade till och sneglade mot Justin, han stelnade till bredvid mig. Jag hade förstört stämmningen, vi pratade inte mer på hela den resan, inte ens Kenny kunde skojja bort det. Han som annars var ett skojj-geni!

Sapp ville ha en livvakt. Jag skulle fixa en till henne. Problemet var att jag skulle få göra det från LA. Det skulle ordna sig. Sapp hoppade ur bilen och såg allmänt ledsen ut. Jag la händerna på hennes höfter, lutade huvudet mot hennes hals och drog in hennes gudomliga doft.

- Jag älskar dig, föralltid. Viskade jag. Hon fnittrade till innan hon vände sig om och la armarna runt min hals. Kenny harklade sig. Då hörde jag kamrorna smattra. Sapp släpte genast mig och sprang efter Kenny in mot flygplatsen. Papsen kom inte nära mig för de livvakter jag hade med mig i princip överallt. Det var trist ibland, men man hade alltid någon att hänga med.

Jag gick under tystnad in mot flygplatsen. Justin kom upp bakom mig och bärde upp mig i sin famn, han gungade mig fram och tillbaka. Jag skrattade, men kände mig ändå ledsen. Efter en stund slutade han gunga mig fram och tillbaka i famnen och tryckte sig hårt mot mig istället.

- Får jag säga dig en sak? viskade han. Jag nickade och viskade.

- Ja..

- I am your boyfriend, and I will never let you go, I love you.

_____________________________________________________________________________________________

SÅ, bestämt, Sapp spelas av LILY COLLINS!

NU vill jag höra era kommentarer om detta!<3

Bara för att jag har sämst humor ;)

l

v

EN FRÅGA!

* Hur ser ni Sapp? Passar Lily in i den rollen?

KOMMENTERA

- Va? Också har inte jag fått de! Gud så orättvist! sa jag gnälligt. Han skrattade bara.

- Hon sa att jag skulle hälsa.

- Vad?

- Jag älskar dig. När han uttalat orden öppnades dörren. Den öppnades på glent och jag log stort när jag såg Sapp sitta i en rullstol utanför.

- Va? Också har inte jag fått de! Gud så orättvist! sa jag gnälligt. Han skrattade bara.

- Hon sa att jag skulle hälsa.

- Vad?

- Jag älskar dig. När han uttalat orden öppnades dörren. Den öppnades på glent och jag log stort när jag såg Sapp sitta i en rullstol utanför.

Jag hade inte blivit lika skadad som Justin. Han hade öppna sår på benen och armarna. Ett brutet ben och något revben brutet också. Men han skulle bli bra, och han skulle få åka iväg på tisdag. Men han skulle bara stanna i LA någon dag. Någon gala skulle han gå på, MTW kanske?

Justin log stort när jag rullade in i hans rum, han var blek och håret var ruffsigt. Hans ögon var livlösa, men ändå så levande. Sjuksköterskan hade tvingat ner mig i rullstolen, jag skulle föredragit att gå. MEn hon sa att om jag skulle få träffa skulle jag åka dit, inte gå. Hon höll också i droppet, jag behövde de ifall jag skulle behöva akutopereras, så jag fick inte äta. De ville inte öppna mig med mat i magen. Och jag kunde ju inte spy om jag var medvetslös.

- Hej... jag dröjde ut på det rätt länge.

- Heej.. sa han hackigt. Sjuksköterskan rullade fram mig till Justin och lämnade oss sedan ifred. Jag reste mig försiktigt upp och satte mig sedan på Justin sängkant. Jag hade världens största vita klänning på mig, en sådan sjukhusklänning. Den var stel och hade knappar bak i ryggen. Täta knappar, så att inget syntes. Jag hade bara underkläder och ett vitt linne under. Justin tog tag i min hand och kramade hårt om den. Justin rum var större och finare än mitt. Det var ljust och hade ett stort fönster som hade utsikt över den lilla staden. Rummet låg på högsta våningen, precis som mitt. Men det var betydligt större.

Jag släppte blicken från fönstret och mötte Justins blick. Han kollade intensivt på mig.

- Jag lovar, viskade jag. Han rynkade pannan.

- Vad?

- Att jag inte kysste tillbaka.

En doktor kom in i rummet. Han kollade beskymrat på oss.

- Mr. Bieber och, vad var det nu du hette igen? frågade han Sapp.

- Pierce, sa hon tillbaka.

- Jaha, juste, han log ett stelt leende, Vill ni va tillsammans när ni pratar med psykolgonen? Jag nickade, det gjorde Sapp också. Doktorn nickade och gick sedan ut ur rummet igen.

- Jaha... skrattade Sapp. Undra vad pskykologen vill, sa hon sedan. Jag kollade med stora ögon på henne.

- Bilen brann Sapp. Hon nickade.

- Jag vet undra vad som hände, jag skulle precis säga något i stil med. "Det kommer vi få veta" när dörren öppnades och en ung kvinna med håretuppstatt i en prydlig knut i nacken kom in. Hon hade jeans och en t-shirt med något som liknade en kavaj över. Hon såg snäll men bestämd ut.

- Hej jag heter Mrs. Syrkes och ska prata med er ett antal gånger medans ni är inlagda på sjukhuset, kanske efter också efter om det behövs. Hon log ett stelt leende.

- Vad heter ni då? Hon kollade på mig, hon visste säkert vad jag hette, ville bara vara vänlig och fråga. Så att jag fick känna mig anonym en stund.

- Justin Bieber, svarade jag och hon log stort och kollade med Sapp istället.

- Du då lille vän? Vadå lillevän? Hon var 17. Jag gillade inte denna psykologen, hon var jobbig.

- Sapphire Pierce, svarade Sapp och log stelt.

- Okej Mr. Bieber och Mrs. Pierce, har ni några frågor. Jag tänkte precis svara när Sapp stal mina ord.

- Varför, när och hur hände detta? Mrs. Syrkes kollade förvånat på henne, henna blick hade varit riktad mot mig.

- Rättsläkarna tror att detta är ett mordförsök. Mitt hjärta stannade och Sapp blev helt stel. Mordförsök, på vem?

- Va? hackade Sapp fram. Mrs. Syrkes, eller Elizabeth som det stog på en namnbricka på hennes kavaj.

- Mordförsök, någon försökte mörda någon av er. De försökte döda mig, de var min bil. Kenny som stog i hörnet av rummet drog ett djupt andetag.

- Mig.

- Vi är inte så säkra på det, svarade Elizabeth. Hon vände blicken mot Sapp som satt fastfrusen med handen i min. Jag kramade om den lite.

- Men.. hackade hon fram. Elizabeth nickade.

- Tyvärr, branden uppstog av en bomb under bilen, trycket skadade er båda. Mest dig, hon vände sig mot mig.

- Du skyddade Mrs. Pierce lite eftersom att du stod närmast bilen.

- Men varför!? utbrast Sapp, hon var nära tårgränsen. Det hade börjat tåras i ögonen.

- Vi vet ingenting, sa Elizabeth ärligt. En tår rann ner för Sapps kind.

- Hur mår pappa?

- Han är chockad, det är vi alla. Ah sure, tänkte jag surt i min hjärna. Hon sa det bara för att, inte för att jag ville va motstridig och sur, jag var bara trött på henne.

Efter en stund när Elizabeth gått kröp jag ner bredvid Sapp i sängen, det hade börjat bli morgon, snacka om att vända på dygnet.

__________

Lite :/

Ska skriva mer imon <3

Denna gång hördes mer ljud än från förra. Musiken hade stängts av och alla, kunde jag gissa, hade samlats här ute. Det var inte förens tystnade hade lagt sig igen som jag hörde de smattrande ljudet. Som av eld, brasan som jag och Justin tänt på stranden någon gång lät precis lika dant. Bilen, det var bilen som brann.

- RING AMBULANS FÖR HELVETE! skrek någon. Jag ryckte till och märkte då att det spändes runt ringfingret på högerhand, det var ringen jag fått av Justin.

____________________________

SAPP

Jag hade brutit armen när jag var yngre. Jag hade cyklat omkull, det hade gjort så ont att jag börjat skrika. Jag hade blundat och försökt andas normalt, det hade gått sådär. Efter en stund hade jag hört dörren öppnas och någon som flämtade till, sedan steg mot mig. Det var min mamma. Benen i min arm hade stuckit ut och det gjorde något fruktansvärt ont. Jag hade bara viljat skrika och gråta.

Men smärtan jag kände för tillfället var värre, med hästlängder. De hade ringt på ambulans. Ambulansen hade sagt att de inte fick gå fram till oss, att de skulle stanna på sin kant. Först fattade jag inte varför, fanns det ingenting de kunde göra för att dämpa smärtan? Jag kunde inte prata, kunde knappt andas. Jag kände fortfarande Justins tunga andetag mot min hals, varje sekund var jag rädd att han skulle sluta. Att jag inte skulle känna de där tunga andetagen mot halsebn. Att han skulle dö, och att jag inte kunde göra något.

Efter att jag börjat känna ringen hade jag fått tillbaka känslen i armen, jag kunde röra den igen! Jag började då strycka Justin upp och ner för ryggen, så mycket som jag kom åt.

Det hade gått tre minuter sedan de ringt efter ambulans när ambulansens ljud äntligen. Jag hade räknat sekunderna. Ett, två, tre, fyra. Varje sekund hade jag räknat, för för tillfället räknades varje sekund. Varje sekund spelade roll.

Ambulansen stannade tre meter från oss. Rätt långt ifrån den brinnande bilen. Jag kände röken från den, små gnistror hade farit ut och bildat mönster i luften.

Brandmän kom också, men jag orkade inte bry mig, jag förde bara handen lugnande mot Justins rygg.

En ambulansman man kom fram till oss. De försökte prata lugnande till mig.

- Detta kommer gå bra.

- Ni kommer klara er, bla la. Jag orkade inte lyssna, så jag stängde av. De enda jag kunde koncentrera mig på var Justin. De "bärde" upp honom först. De fick knappt röra honom, för att inte skada han mer än han redan var. När jag fick se hans kropp, alla sår, kollade jag bort och började gråta. Jag vågade inte kolla på honom mer. De la en bår bredvid mig och hjälpte sedan varann att lägga mig på den. Jag rörde inte en min, de pratade och sa att jag var vaken. De pratade som om jag inte var där. Som om jag var någon annanstans. I något annat rum, på någon annan planet.

- Hur mår du? frågade en ambulansman. Hur fan tror du att jag mår? Hade jag lust att skrika. Men det kom inte ut ett ord.

JUSTIN

Jag slog upp ögonen och kände smärtan spridas i kroppen. Vad fan hade hänt? Var var Sapp? Det ända jag kom ihåg var att jag hört en öronbedövande smäll, sedan var allt svart.

- Han är vaken! Jag upp repar, Bieber har vaknat! Ambulansmanen log stort. Jag log inte, rörde inte en min. Det spände till i armen. Jag kollade runt i bilen. Det var en ambulans, vad fan hade hänt? VAR VAR SAPP?

- Sapp.....? frågade jag sakta.

- Den andra tjejen? Jag nickade. Vad fan, den andra tjejen, kunde man inte säga något mer? Hon var min TJEJ, inte den andra TJEJEN.

- Hon mår bra, hon stannade upp, tror jag, sa hon sedan.

- T..ror? sa jag sakta.

- Ska jag fråga? Jag nickade. Jag kunde inte röra mig.

- Jag.. älsk.. henn.. hackade jag fram.

- Det räcker, ssscch Bieber. Hon log igen. Vad var det med henne? Hon drog upp en walkie-talkie och höll in en knapp. Sedan sa hon.

- Justin frågar hur Sapp mår, kom. Det började prassla i högtalaren och sedan hörde man.

- Hon mår sådär, kan inte prata, kom. Jag stelnade till. Vadå kunde inte prata.

- Han vill att ni ska hälsa: Jag älskar dig, till henne, kom.

- Uppfattat, ses där, kom. Hon stängde av den.

- Hon mår sådär, jag nickade och lutade mig bak mot sätet. Jag kunde bara röra nacken, inte armarna eller benen, massor av slangar var kopplade till mig och jag hade en gasmask hängandes över mig. Det blev plötsligt svårt att andas, sjuksköterskan hjälpte mig att andas i gasmasken.

-

Jag hade inte träffat Sapp på tre timmar. Tre fruktansvärt långa timmar, de gick inte att beskriva. Timmarna hade känts som tre långa år. Jag kunde fortfarande inte prata så mycket, men betydligt mer än innan. De trodde att jag hade fått en smärre chock. Jag hade inte fått veta vad som hade hänt, de skulle en psykolog ta med mig senare.

Plötsligt öppnades en dörr och Kenny kom in. Jag blev glad över att se honom, allt folk som jag inte kände igen gjorde mig galen!

- Hey bro! sa jag hest och han kom fram till mig, mot min förvånad kramade han om mig. När jag kollade upp i hans ansikte igen log han stort.

- Hur är det.

- Hur ser det ut som om det är! Jag vet inte ens vad som har hänt! Eller vad som hände. Ett ben är iallafall brutet, ett revben är också brutet. OCh många öppna sår på benen och ryggen, också på armarna. När jag radade upp de kände de mycket mer än vad de först hade känts som.

- Och så har jag inte fått träffa Sapp på tre timmar.

- Torterad? Jag skrattade till och nickade.

- Jag saknar henne.

- Jag har träffat henne, mitt ansiksuttryck förendrades. Från glatt till chockat.

- Va? Också har inte jag fått de! Gud så orättvist! sa jag gnälligt. Han skrattade bara.

- Hon sa att jag skulle hälsa.

- Vad?

- Jag älskar dig. När han uttalat orden öppnades dörren. Den öppnades på glent och jag log stort när jag såg Sapp sitta i en rullslut utanför.

__________________________________

Denna gång hördes mer ljud än från förra. Musiken hade stängts av och alla, kunde jag gissa, hade samlats här ute. Det var inte förens tystnade hade lagt sig igen som jag hörde de smattrande ljudet. Som av eld, brasan som jag och Justin tänt på stranden någon gång lät precis lika dant. Bilen, det var bilen som brann.

- RING AMBULANS FÖR HELVETE! skrek någon. Jag ryckte till och märkte då att det spändes runt ringfingret på högerhand, det var ringen jag fått av Justin.

bild kommer sedan ;)

Jag hade brutit armen när jag var yngre. Jag hade cyklat omkull, det hade gjort så ont att jag börjat skrika. Jag hade blundat och försökt andas normalt, det hade gått sådär. Efter en stund hade jag hört dörren öppnas och någon som flämtade till, sedan steg mot mig. Det var min mamma. Benen i min arm hade stuckit ut och det gjorde något fruktansvärt ont. Jag hade bara viljat skrika och gråta.

Men smärtan jag kände för tillfället var värre, med hästlängder. De hade ringt på ambulans. Ambulansen hade sagt att de inte fick gå fram till oss, att de skulle stanna på sin kant. Först fattade jag inte varför, fanns det ingenting de kunde göra för att dämpa smärtan? Jag kunde inte prata, kunde knappt andas. Jag kände fortfarande Justins tunga andetag mot min hals, varje sekund var jag rädd att han skulle sluta. Att jag inte skulle känna de där tunga andetagen mot halsebn. Att han skulle dö, och att jag inte kunde göra något.

Efter att jag börjat känna ringen hade jag fått tillbaka känslen i armen, jag kunde röra den igen! Jag började då strycka Justin upp och ner för ryggen, så mycket som jag kom åt.

Det hade gått tre minuter sedan de ringt efter ambulans när ambulansens ljud äntligen. Jag hade räknat sekunderna. Ett, två, tre, fyra. Varje sekund hade jag räknat, för för tillfället räknades varje sekund. Varje sekund spelade roll.

Ambulansen stannade tre meter från oss. Rätt långt ifrån den brinnande bilen. Jag kände röken från den, små gnistror hade farit ut och bildat mönster i luften.

Brandmän kom också, men jag orkade inte bry mig, jag förde bara handen lugnande mot Justins rygg.

En ambulansman man kom fram till oss. De försökte prata lugnande till mig.

- Detta kommer gå bra.

- Ni kommer klara er, bla la. Jag orkade inte lyssna, så jag stängde av. De enda jag kunde koncentrera mig på var Justin. De "bärde" upp honom först. De fick knappt röra honom, för att inte skada han mer än han redan var. När jag fick se hans kropp, alla sår, kollade jag bort och började gråta. Jag vågade inte kolla på honom mer. De la en bår bredvid mig och hjälpte sedan varann att lägga mig på den. Jag rörde inte en min, de pratade och sa att jag var vaken. De pratade som om jag inte var där. Som om jag var någon annanstans. I något annat rum, på någon annan planet.

- Hur mår du? frågade en ambulansman. Hur fan tror du att jag mår? Hade jag lust att skrika. Men det kom inte ut ett ord.

Jag slog upp ögonen och kände smärtan spridas i kroppen. Vad fan hade hänt? Var var Sapp? Det ända jag kom ihåg var att jag hört en öronbedövande smäll, sedan var allt svart.

- Han är vaken! Jag upp repar, Bieber har vaknat! Ambulansmanen log stort. Jag log inte, rörde inte en min. Det spände till i armen. Jag kollade runt i bilen. Det var en ambulans, vad fan hade hänt? VAR VAR SAPP?

- Sapp.....? frågade jag sakta.

- Den andra tjejen? Jag nickade. Vad fan, den andra tjejen, kunde man inte säga något mer? Hon var min TJEJ, inte den andra TJEJEN.

- Hon mår bra, hon stannade upp, tror jag, sa hon sedan.

- T..ror? sa jag sakta.

- Ska jag fråga? Jag nickade. Jag kunde inte röra mig.

- Jag.. älsk.. henn.. hackade jag fram.

- Det räcker, ssscch Bieber. Hon log igen. Vad var det med henne? Hon drog upp en walkie-talkie och höll in en knapp. Sedan sa hon.

- Justin frågar hur Sapp mår, kom. Det började prassla i högtalaren och sedan hörde man.

- Hon mår sådär, kan inte prata, kom. Jag stelnade till. Vadå kunde inte prata.

- Han vill att ni ska hälsa: Jag älskar dig, till henne, kom.

- Uppfattat, ses där, kom. Hon stängde av den.

- Hon mår sådär, jag nickade och lutade mig bak mot sätet. Jag kunde bara röra nacken, inte armarna eller benen, massor av slangar var kopplade till mig och jag hade en gasmask hängandes över mig. Det blev plötsligt svårt att andas, sjuksköterskan hjälpte mig att andas i gasmasken.

-

Jag hade inte träffat Sapp på tre timmar. Tre fruktansvärt långa timmar, de gick inte att beskriva. Timmarna hade känts som tre långa år. Jag kunde fortfarande inte prata så mycket, men betydligt mer än innan. De trodde att jag hade fått en smärre chock. Jag hade inte fått veta vad som hade hänt, de skulle en psykolog ta med mig senare.

Plötsligt öppnades en dörr och Kenny kom in. Jag blev glad över att se honom, allt folk som jag inte kände igen gjorde mig galen!

- Hey bro! sa jag hest och han kom fram till mig, mot min förvånad kramade han om mig. När jag kollade upp i hans ansikte igen log han stort.

- Hur är det.

- Hur ser det ut som om det är! Jag vet inte ens vad som har hänt! Eller vad som hände. Ett ben är iallafall brutet, ett revben är också brutet. OCh många öppna sår på benen och ryggen, också på armarna. När jag radade upp de kände de mycket mer än vad de först hade känts som.

- Och så har jag inte fått träffa Sapp på tre timmar.

- Torterad? Jag skrattade till och nickade.

- Jag saknar henne.

- Jag har träffat henne, mitt ansiksuttryck förendrades. Från glatt till chockat.

- Va? Också har inte jag fått de! Gud så orättvist! sa jag gnälligt. Han skrattade bara.

- Hon sa att jag skulle hälsa.

- Vad?

- Jag älskar dig. När han uttalat orden öppnades dörren. Den öppnades på glent och jag log stort när jag såg Sapp sitta i en rullslut utanför.

__________________________________

KOMMENTERA ;D<3

Hennes klippta lugg låg lite över ögat, hon försökte lönlöst dra den bakom örat. Det gick inte. Hon log mot sig själv i speglen, hon mötte sedan min blick, fortfarande leende. Hon hade inget smink, endast lite mascara och eyeliner. Hon såg naturlig ut, naturligt vacker. Jag log stort tillbaka mot henne. Sedan kollade hon ner mot min outfit och log ännu större.

- Så fin du är! log hon. Hon kollade sedan ner på mig, jag hade på mig ett par svarta jeans, en svart t-shirt och ett par blå supras.

Hennes klippta lugg låg lite över ögat, hon försökte lönlöst dra den bakom örat. Det gick inte. Hon log mot sig själv i speglen, hon mötte sedan min blick, fortfarande leende. Hon hade inget smink, endast lite mascara och eyeliner. Hon såg naturlig ut, naturligt vacker. Jag log stort tillbaka mot henne. Sedan kollade hon ner mot min outfit och log ännu större.

- Så fin du är! log hon. Hon kollade sedan ner på mig, jag hade på mig ett par svarta jeans, en svart t-shirt och ett par blå supras.

Justin kollade tomt på mig, tårarna rann ner för hans kinder, jag ville egentligen bara gå fram till honom och tvinga bort de. Men han tog hand om det själv. Han drog frustrerat handryggarna mot kinderna och gjorde allt för att inte det skulle komma mer. Han tog ett steg fram imot mig. Han stog cirka 10 meter från mig fortfarande, längden kändes som mil. Han klev ett steg mot mig. Och sedan ännu ett, sedan stannade han.

- Jag lovar Justin, han kysste mig, jag försökte putta väck honom, men han tränar stenhårt, han är stark! Tro på mig.

- Jag tror på dig.

- Varför gråter du då? Han svarade inte. Tog bara ännu några steg mot mig. Han stog cirka 5 meter från mig nu. Han kollade på mig med de där gamla kärleksfulla ögonen, den glimten igen. Jag värmdes upp inuti, kunde inte motstå att le, ett leende under tårarna som rann nerför kinderna. Han log inte, såg bara avslappnad ut. Han tog ännu några steg, så att han stog 3 meter från mig, det kändes fortfarande som mil. Jag ville, men vågade inte sträcka fram handen och röra vid honom. Rädd för att han skulle backa eller göra något annat tecken på att det var för tidigt. Han drog upp handen mot mitt ansikte och drog bort luggen från mina ögon, han grät fortfarande, det gjorde jag med. Hans beröring fick fjärilarna att flyga vilt i magen och huden att brännas.

Smällen var öronbedövande. Jag såg Justins ögon panik öppnas och sedan stängas när något träffade han bakifrån och slog honom mot mig. Jag hann inte förstå någonting innan allt svartnade.

Jag kände doften av rök, eld och Justin. Det var då jag förstod att jag levde. Jag försökte öppna ögonen, men det gick inte. Jag försökte röra benen, armarna eller lyfta på huvudet. Jag kände ingen kroppsdel. Justins kropp låg över mig. Hans tyngd gjorde det svårt att andas. Jag kunde känna hans ansikte mot min hals, jag kände tunga andetag också. Jag ville skrika på hjälp, ville berätta vilken smärta jag kände, allt. Men jag fick inte fram ett ord. Tårarna rann fortfarande ner för mina kinder. Jag kunde inte se Justins ansikte. Det luktade blod, järn blandat med gammalgrusig asfalt luktade det. Lite kött också. Jag hulkade mig, jag kunde fortfarande inte röra mig. Var det såhär mamma hade dött? Hade hon känt panik innan hon dog. Panik ångest. Det kände jag nu. Vad skulle hända. Skulle jag dö här? Skulle Justin dö här. Jag hulkade till. Justin. Jag samlade så mycket luft jag kunde i lungorna och blåste ut allting på Justin, hans hår rörde sig mjukt, men han vaknade inte, som jag hade hoppats på.

Jag hörde en dörr öppnas och sedan smällas igen på nytt. Kom någon hit?

- Vad fan?! Hörde jag någon ropa och sedan en dörr smällas igen på nytt. Jag blundade hårt och försökte koncentrera mig på att röra benen och armarna. Dock han jag inte koncentrera mig så mycket innan dörren öppnades på nytt. Justin låg fortfarande helt stilla.

Denna gång hördes mer ljud än från förra. Musiken hade stängts av och alla, kunde jag gissa, hade samlats här ute. Det var inte förens tystnade hade lagt sig igen som jag hörde de smattrande ljudet. Som av eld, brasan som jag och Justin tänt på stranden någon gång lät precis lika dant. Bilen, det var bilen som brann.

- RING AMBULANS FÖR HELVETE! skrek någon. Jag ryckte till och märkte då att det spändes runt ringfingret på högerhand, det var ringen jag fått av Justin.

_________________________________________________________

HERRE GUD, vad hände där!?

VILL NI HA MER? KOMMENTERA!

NI KOMMENTERADE JÄTTE BRA IDAG!<3

BLIR SÅ GLAD!<3

FÖRLÅT FÖR LITE IDAG, KOMMER MER IMORGON!<3

KOMMENTERA

Hennes klippta lugg låg lite över ögat, hon försökte lönlöst dra den bakom örat. Det gick inte. Hon log mot sig själv i speglen, hon mötte sedan min blick, fortfarande leende. Hon hade inget smink, endast lite mascara och eyeliner. Hon såg naturlig ut, naturligt vacker. Jag log stort tillbaka mot henne. Sedan kollade hon ner mot min outfit och log ännu större.

- Så fin du är! log hon. Hon kollade sedan ner på mig, jag hade på mig ett par svarta jeans, en svart t-shirt och ett par blå supras.

Hennes klippta lugg låg lite över ögat, hon försökte lönlöst dra den bakom örat. Det gick inte. Hon log mot sig själv i speglen, hon mötte sedan min blick, fortfarande leende. Hon hade inget smink, endast lite mascara och eyeliner. Hon såg naturlig ut, naturligt vacker. Jag log stort tillbaka mot henne. Sedan kollade hon ner mot min outfit och log ännu större.

- Så fin du är! log hon. Hon kollade sedan ner på mig, jag hade på mig ett par svarta jeans, en svart t-shirt och ett par blå supras.

JUSTIN

- Hejdå pappa! Sapp kom ut till mig och stängde dörren efter sig. Hon kramade om min hand och vi gick mot bilen. Jag hoppade in på förarsätet och startade bilen när Sapp knäppt på sig bältet. Vi körde sedan mot stället festen skulle hållas på, Sapp räckte upp sin mobil så att jag kunde kolla på adressen, men det tog ändå mer än en halvtimme att hitta. Sapp skrattade när vi kom fram. Hennes smilgropar var så söta och jag sträckte fram handen och snuddade mjukt vid de, hon slutade skratta och kollade mig djupt i ögonen. Hennes leende var dock fortfarande kvar. Jag lutade mig fram och tryckte mina läppar mot hennes, en bestämd men mjuk kyss, hon besvarade den och la handen mot min nacke. Hon drog sedan fingrarna genom mitt hår och fingrade på de små håren i nacken. Hon hade hunnit knäppa loss sin, det hade jag med. Bältet kunde då inte hindra oss. Jag la handen mot hennes rygg och drig hennes kropp närmre min, det avbröts dock där.

*Dunk dunk*

Vi båda ryckte till. Vi kollade förskräckt mot fönstret, det var Eddie, han hade en ölburk i handen och såg rätt borta ut.

- Kommer ni eller? Sapp blev osäker, hon hade nog aldrig sätt sin kompis såhär.

- Vi kommer, ropade jag tillbaka. Hon kollade mot mig och såg näst intill bortkopplad ut. Plötsligt vände han sig om och klampade in i huset igen, frågan är hur han sätt att vi kommit.

- Ska vi gå in?

- Lovar du att inte dricka? Jag nickade. Sapp kollade djupt in i mina ögon, hon såg rakt igenom mig, det var läskigt. Det kändes verkligen som hon gjorde det, såg hela min själ som ett smörgåsbord. Hon nickade och hoppade sedan ur min famn, öppnade dörren och sprang ut i den svala men fortfarande ljumma nattluften. Jag hade hunnit dra åt mig en blå ”jacka” innan vi gick ut från lägenheten. När jag kommit ut från bilen drog jag av mig jackan och räckte den till Sapp som strök händerna snabbt mot armarna. För att få upp värmen. Hon skakade på huvudet med ett leende.

- Ta den.

- Den passar inte till min outfit, jag la huvudet på snedden och hon började skratta. Det var inte förens jag hörde hennes skratt som jag märkte den öronbedövande musiken från huset. Trädgården var stor och var omringad av andra stora hus, de flesta husen var tända, bara ett par få var släckta. Hur skulle man kunna sova i detta ljud. Det var ju bara torsdag, stackars de som skulle upp till jobbet imorgon. Alla har ju inte sommarlov. Inte för att jag hade det, men jag var vad man kan kalla ledig.

- Du kommer frysa ihjäl utan den.

- Okej då! Hon drog åt sig jackan och drog på sig den. Hon log stort mot mig och vi började gå mot ingången av huset. Klockan var runt 8, och vi skulle vara här länge.

När vi kom in kom Eddie fram till oss igen, han log sluddrigt och kollade med suddig blick på oss. Sapp drog ett hårdare tag om min handled.

- Och du är…? Han kollade på mig. Jag höjde omärkbart på ögonbrynen och kollade in hans sluddriga ögon.

- Justin Bieber, Sapps kille. Han vände sig mot Sapp, och hån skrattade lite.

- Bievern? Snygg tjej du har raggat upp, han skrattade högt åt sitt skämt. Ingen annan hörde oss, som tur va. Alla andra var väll minst lika fulla som Eddie, minst. Några stod och hånglade i ett hörn medan vissa satt och utnyttjade festen genom att dricka så mycket de kunde. Jag ville inte göra något av sätten, bara vara här utan att dricka något i någon timme och sedan åka hem med en nykter flickvän vid min sida.

- Ha-ha. Mumlade Sapp innan hon vände sig mot mig, men hon hann inte säga något innan Eddie avbröt henne.

- Du kan ju hämta något att dricka? Vodka, whiskey eller öl?

- Finns det cola? Frågade Sapp, Eddie kollade chockat på henne.

- Cola?

- Du hörde, suckade hon.

- Ja, det finns, hämta du Justin, det finns i kylen. Jag kollade mot Sapp.

- Är det ok? Hon nickade och log.

- Det är ok, gå. Jag vände mig om och cirkulerade runt i huset. Huset var gigantiskt. Folk stod överallt, hånglade drack. Paniken steg när jag såg tjejer som liknade Sapp sitta i soffan med killar hängande över sig. De hade nog druckit några glas för mycket, med underdrift. En gång på väg till köket var jag till och med tvungen att kolla efter. Jag flyttade lite på killens ena huvud och kollade ner i tjejens ansikte. Men tjejen hade dock in fläta och hade inte glada grön bruna ögon, hennes ögon var blå. Jag släppte killen som kollade surt på mig. Sedan började jag cirkulera runt mot köket igen. Jag hade ingen aning om var det låg, det tog säkert 10 minuter att bara hitta köket. När jag äntligen fann det stog det redan plastmuggar och dricka på ett stort bord. Läskigt mycket dricka. Vodka, whiskey, öl och massa andra drycker. Cola fanns också. Jag hällde upp två glas och började sedan cirkulera runt mot Sapp igen. Men när jag såg henne gick jag mer eller mindre in i chocktillstånd.

SAPP

Eddie tvingade ut mig på dans golvet, jag ville inte, men gick tillslut med på det. Hans andedräkt stank öl och jag fick svälja kvälningarna gång på gång. Han andades djupt på mig. Det hade gått 5 minuter sedan Justin gått, jag hade koll på klockan hela tiden. Jag undrade när han skulle komma tillbaka. Jag sneglade mot klockan och Eddie kom på mig.

- Längtar du efter Biever? Han sa det hånfullt, jag jade lust att spotta han i ansiktet.

- Sluta kalla han ”Biever”, sa jag surt.

- Biever, Biever, retades han. Jag spände käkarna.

- Sluta kalla honom ”Biever” för helvete, sa jag sammanbitet.

- Biever. Han log hånfullt.

- För helvete Eddie, skärp dig. Han heter BIEBER, inte BIEVER. Så sluta kalla han det.

- Jag har tyvärr inte något skärp. Han kollade ner på sina beiga chinos och kollade sedan upp mot mig, formade munnen som ett ’o’ höjde ögonbrynen och ryckte på axlarna. Jag smällde till honom på armen.

- För helvete. Sådant gjorde man i trean. Han tog ett långt steg mot mig och la armarna mot min rygg. Hårt, och drog sedan mig till sig. Jag la händerna på hans sidor och försökte trycka väck honom från mig, men han rörde sig inte ur fläcken. Han lutade fram huvudet så att den förfärliga andedräkten blev ännu skarpare mot huden och lutade huvudet mot mitt öra. Sedan viskade han.

- Du gillar mig, eller hur?

- Du är full. Sa jag tillbaka. Ingen hörde oss, jag hörde knappt mina egna tankar.

- Jag vet. Han flyttade ansiktet från mitt öra till mina läppar. Jag la händerna på hans bröstkorg och försökte trycka honom bort, det gick inte så bra.

- Släppt mig, viskade jag. Släpp mig. Han hånflinade innan han, mot min vilja tvingade sina läppar att möta mina. Jag mötte inte hans, gjorde ingen ting, det enda jag gjorde i de sekunderna vara att försöka trycka honom ifrån mig. Tillslut kunde jag ta andan, men hans läppar träffade snabbt mina igen. Jag hatade kyssen, kunde den inte bara ta slut. Jag var inte rädd att han skulle göra något annat, han var min, vän, och Justin var här. Jag stelnade till och försökte dra bort honom från mig mer. Det gick inte, han satt som fast klistrad i marken. Jag tryckte han hårdare bort från mig. Men han höll sig kvar med händerna om min midja. Jag flyttade händerna mot hans hals och drog bort hans ansikte där istället, det gick en stund.

Krossat glas hördes mot marken. Eddie släppte mig snabbt, han hoppade minst en halvmeter från mig. Min blick flög mot personen som allas blickar var riktade mot. Justin stog där, då gick sanningen upp för mig. Justin trodde att jag hade kysst Eddie. Fan.

Justin kollade sårat mig i ögonen, det gjorde ont. Tårarna började tränga fram i mina ögon och jag kände mig helt slapp i hela kroppen. Musiken dunkade fortfarande på högsta volym, men ingen rörde en muskel. Justin vände sig om och började gå ut från huset. Paniken tog tag i mig, men jag kunde inte röra mig.

- FESTA NU DÅ! skrek någon, alla började röra på sig igen. Alla förutom jag. Tillslut kom sanningen ifatt mig, jag tog några snabba steg bort från dansgolvet. Sedan började jag springa. Jag hörde en bil rivstarta utanför.

- Det är över, det är över, det är över, cirkulerade i mitt huvud. Tårarna började rinna ner för kinderna. Jag sprang ut för den öppna dörren och sprang ut på gatan. Bilen var inte så långt bort. Jag började springa, inte så som vissa gör i filmer, eller i drömmar. Inte i slowmotion, utan snabbt. Det snabbaste jag kunde. Jag hade aldrig sprungit så snabbt i hela mitt liv.

Bilen stannade. Svärnitade. Jag var fortfarande mer än hundra meter bakom, så jag sprang med tårarna rinnande ner fram till bilen. Bil dörren öppnades och jag tvärstannade. Justin hoppade ut och knuffade mjukt till dörren så att den stängdes. Han mötte min blick och mitt hjärta krossades i tusen bitar. Tårar rann ner från hans kinder. Han bröt min blick och kollade ner i marken. Jag stog som fast frusen runt 30 meter från honom, han kollade upp mot mig igen, gick några steg och stannade ca 10 meter ifrån mig. Den lilla biten tog kol på mig. Jag tog ett steg till. Men vågade inte ta fler, tänk så skulle han börja backa. Vi sa inget, jag visste inte vad jag skulle säga.

- Det är inte som det ser ut… fick jag fram, tyst, men han hörde.

- Hur är det då? Hans röst var som piskslag i ansiktet. Den var hård.

- Han kysste mig! utbrast jag. Han grät fortfarande och hulkade sig, jag var rädd att han inte skulle få luft.